Anmälan angående handläggning av ärenden med hemlösa och förvildade katter

Transkript

1 Riksdagens ombudsmän Box Stockholm Avs.: Göteborgs Katthjälp Sävidsbovägen Oloftorp Göteborg, den 16 oktober 2008 Anmälan angående handläggning av ärenden med hemlösa och förvildade katter Beskrivning Hemlösa och förvildade katter är ett av de största djurskyddsproblem vi har nuförtiden i Sverige. Många kommuner får dagligen in ärenden som handlar om att dessa djur far illa. Inom vår verksamhet som katthem och organisation som upplyser allmänheten om hur man kan minska beståndet hemlösa katter på ett humant sätt upplever vi nästan dagligen att kommunerna brister i hantering av ärenden med hemlösa och förvildade katter. Vi är medvetna om att kommunens djurskyddstillsyn kommer att flyttas över till länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari Vi är dock av den åsikten att JO:s utredning angående handläggning av ärenden med förvildade och hemlösa katter skulle - förutom i de aktuella fallen - vara av mycket stor och vägledande betydelse för länsstyrelsernas framtida hantering av sådana fall. I denna skrivelse tar vi upp 3 nyss inträffade ärenden för att förtydliga vår anmälan. Ärende 1: Skadad kattunge Torsdag den 5 juni 2008 får Göteborgs Katthälp (GKH) in ett från en privatperson (GE) i Göteborgs kommun som har hittat en hemlös kattunge. GE uppmanas av GKH, bland annat, att göra en anmälan hos miljöförvaltningen i Göteborg vilket han gör via e- samma dag. Den 20 juni skriver GE i ett till GKH att miljöförvaltningen inte har hört av sig och att kattungen nu har skadat sig. Enligt GE kom kattungen linkande på tre tassar har gjort illa höger framtass så hon inte kan stödja på den. Söndag den 21 juni fångar GE in kattungen i en kattfälla och åker med kattungen till Västra Djursjukhuset. Veterinären konstaterar att kattungen har hög feber och är kraftigt allmänpåverkad. Efter att en röntgenbild tagits av det skadade frambenet fastställde veterinären att kattungen hade brutit benet. Kattungen avlivades och kostnaderna som uppgick till kronor betalades av GE. Samma dag skickar GKH ut ett till miljöförvaltningen med önskan om en förklaring varför mailet skickat av GE den 5 juni, inte hade besvarats. Amanda Westfal, djurskyddsinspektören som tog emot både GE:s och GKH:s mail, svarar dagen efter att miljöförvaltningen inte uppfattade mailet från GE som en anmälan utan som en upplysning.

2 Hon tillägger dock att hon hade vägarna förbi det aktuella området den 9 juni men att hon då inte hade sett kattungen. Ett visitkort lämnades till ett par boende i området som var ute och promenerade med sin katt. Efter det hade miljöförvaltningen inte hört något mer från GE. Ärende 2: Hemlös honkatt Torsdag den 3 juli inkommer ett från en privatperson (AL) i Partille kommun där hon informerar Göteborgs Katthjälp (GKH) angående en hemlös katthona som nyligen hade fött en kull ungar inom Partille kommuns gränser. Fredag den 4 juli skickar GKH ett till miljökontoret med begäran att få ta del av handlingarna i det aktuella ärendet. GKH gör samtidigt en anmälan och begär att miljökontoret, med stöd av 32 Djurskyddslagen, agerar omgående. Samma dag svarar miljökontorets miljöinspektör (IH) att ärendet ska behandlas på måndag då kontoret stänger kl 14:00 idag. Samtidigt bifogas handlingar som visar sig handla om ett 10 tal katter som håller till vid Vallhamra Skolan och inte om en ensam katthona på Vallhamra torg. Ur handlingarna framgår dessutom att ärendet har avslutats den 10 december 2007 då enligt kommunens uppgifter samtliga katter hade skjutits av kommunjägaren. Då vi på GKH är osäkra på om det handlar om rätt ärende, framför vi denna undran i ett till IH den 4 juli. IH svarar att hon är ganska säker på att detta är rätt ärende. Hon frågar även om det stämmer att det fortfarande finns en svart honkatt med en ny kull ungar på Vallhamra torg som är hemlös. Den 18 juli 2008 inkommer ett nytt till GKH där IH meddelar att man fortfarande inväntar ytterligare information om katthonan som GKH hade frågat om. GKH meddelar samma dag att man anser det vara upp till miljökontoret att utreda ärendet och att miljökontoret har tillräckligt med underlag till att kunna fortsätta handläggningen av ärendet. Den 24 juli inkommer ett nytt till GKH från EB, som har tagit över ärendet efter att IH har påbörjat sin semester. I denna meddelar hon att hon och en kollega har gått runt vid Vallhamra torg och såg då en svart katt vid affärernas varuintag. Katten var ensam, vi såg inga kattungar./.../ I nuläget kan vi inte avgöra om den katt vi såg uppehöll sig tillfälligt vid torget eller om det är en vildkatt som bor där. /.../ För att kunna bedöma om katten vi såg är samma katt som ni har uppgifter om skulle vi behöva mer information från er om när och var katten med ungar har setts samt hur de ser ut. Den 1 oktober skickar GKH ett med frågan om ärendets fortgång. Inget svar har kommit in i skrivande stund (den 13 oktober 2008). Ärende 3: Övergivna kattungar Onsdag den 2 juli kommer det in ett till Göteborgs Katthjälp (GKH) från Pia Augustsson (PA) i Göteborgs kommun angående 5 övergivna kattungar som finns bakom hennes hus. GKH vidarebefordrar mailet till Amanda Westfal, djurskyddsinspektör vid miljöförvaltningen i Göteborg. Den 7 juli inkommer ett från Monica Jonsson, också djurskyddsinspektör vid miljöförvaltningen i Göteborg, till GKH angående samma ärende, där hon meddelar att fastighetsägaren Poseidon inte längre anlitar skyttar för att minimera kattbeståndet i det aktuella området. Istället anlitas ett saneringsbolag som fångar in

3 förvildade katter, vilka sen tas till veterinär för avlivning. Hon meddelar även att hon har haft kontakt med företaget för ca en vecka sedan i ett liknande ärende /.../ men den katten som då hade fångats in var enligt uppgift inte mamman till kattungarna som enligt uppgift då var lämnad åt sitt öde under en balkong. Dessa kattungar skulle hämtas in för avlivning. GKH skickar ett till anmälaren PA den 8 juli för att verifiera om kattungarna är hämtade och ev. avlivade. PA svarar samma dag att kattungarna fortfarande är kvar. GKH upplyser Monica Jonsson om detta via samma dag med önskan av att bli underrättad om hur ärendet fortlöper. Den 15 juli skickar GKH ett till Monica Jonsson med önskan om upplysning av vad som har hänt i ärendet. Dagen efter svarar hon att ansvaring på saneringsbolaget har blivit inkopplad men att hon inte har fått några uppgifter om hur det har gått. Enligt ett från saneringsbolaget till GKH har ansvarig anställd semester. Skälet till varför Göteborgs Katthjälp anser att miljöförvaltningarna agerat felaktigt i berörda ärenden Ärende 1: Skadad kattunge Det faktum att GE mailar till miljöförvaltningens djurskyddsinspektör med uppgift om att det finns en hemlös katt i området borde vara tillräckligt för att anse GE:s som en anmälan och inte bara som en upplysning. Även om djurskyddsinspektören anser mailet bara vara en upplysning från GE:s sida har de kommit till inspektörens kännedom att det finns ett hemlöst sällskapsdjur i GE bostadsområde, vilket i sin tur utlöser förpliktelser för miljöförvaltningen. Enligt 24 2 st. djurskyddslagen samt 59 djurskyddsförordningen skall miljö- och hälsoskyddsnämnden utöva tillsyn inom kommunen att djurskyddslagstiftningen efterlevs. Detta ger berörda nämnd det yttersta ansvaret för djurskyddet inom kommunen. Att även en övergiven katt omfattas av djurskyddslagen framgår bl.a. 1 djurskyddslagen enligt vilken lagen avser vård och behandling av husdjur samt andra djur om de hålls i fångenskap eller används som försöksdjur. Husdjur, som t.ex. hund och katt, omfattas därmed även om de inte hålls i fångenskap (se t.ex. prop. 1987/88:93 sid. 49 och prop. 1989/90:118 sid. 17 samt Statens jordbruksverks yttrande 29/ i ärende /9.) Att den som är tillsynsansvarig inte bara har möjlighet att genom direkt ingripande lösa problem inom sitt område, utan att detta snarast är en skyldighet, ligger i tillsynsansvarets natur. JO har uttalat att en myndighet som har befogenhet att ingripa ska ingripa när ett ingripande behövs. JO har även uttalat att det inte är godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. Det är också viktigt för respekten för myndigheter att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det ansvaret åvilar uteslutande nämnden. Miljöförvaltningar i Sverige lägger ofta ett juridiskt ägaransvar på dem som har börjat mata en hemlös katt genom att hänvisa till regeringens proposition till Djurskyddslagen: Ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande åvilar primärt varje enskild människa som har djur i sin vård. (prop. 1987/88:93 sid. 15.) Att miljöförvaltningarnas synpunkt bara är en lagtolkning framkommer bland annat ur ett

4 rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, Avd 5, Rotel 52, dom i mål B ). Vi ser det som en omvänd rättsordning att miljöförvaltningarna lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret, utomhus, ev. under en begränsad tid. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag medan kommunens djurskyddsinspektör inte går att nå. Polisen brukar inte prioritera hemlösa katter särskilt högt eller vägrar att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde. Ärende 2: Hemlös honkatt JO har uttalat, för att kunna avgöra vilken utredningsskyldighet myndigheten har, att både de faktiska effekterna av en förestående myndighetsåtgärd och de värderingar som lagstiftningen ger uttryck för bör beaktas (Dnr: ). Djurskyddslagens portalparagraf Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom" innehåller den grundläggande principen för djurskyddet. Enligt regeringens proposition om djurskyddslag mm ska enbart det faktum att ett djur är övergivet innebära en presumtion för att djuret lider (Prop. 1987/88:93). Då det i det här fallet inte finns en ägare till djuret vilkens rättsäkerhet ska tas i akt finns det således ingen anledning till att dra ut på tiden. JO uttalar vidare att det givetvis också kan vara lämpligt att avvakta med handläggningen av ett ärende om förutsättningarna för en frivillig lösning inom överskådlig tid är goda. Så snart det står klart att sådana förutsättningar saknas bör dock handläggningen fortsätta och ärendet avgöras. Katten i detta ärende har varit föremål i ett djurskyddsärende sedan augusti 2007 och är i skrivande stund fortfarande föremål i ärendet vilket dock enligt miljökontoret avslutades den 10 december Förvaltningsmyndighet har enligt officialprincipen ett ansvar för att utredningen är tillräcklig i de ärenden myndigheten fattar beslut. Det är inte godtagbart att beslut som är nödvändiga ur djurskyddssynpunkt inte fattas av formella skäl - på grund av en bristfällig utredning - när vidare utredning är möjlig. Skulle EB ha pratat med personal hos de olika butiker där katten håller till skulle hon med all sannolikhet ha fått bekräftat att det handlar om samma katt då det i handlingarna framkommer att flera anställda har vetskap om att det stryker en hemlös svart katthona vid varuintaget. Då GKH inte själv har varit inblandat i ärendet tycks det vara något märkligt att IB önskar att GKH lämnar en beskrivning av hur katten och ungarna ser ut. Anmälaren AL bekräftar dock i ett till GKH att det handlar om samma katt. Djur ses i lagstiftning inte som individer men som gods och har därför ingen formell rättssäkerhet. Däremot borde djur ha rätt till materiell rättsäkerhet, dvs förutsägbara och etiskt godtagbara slutsatser. Det råder numera bred enighet om att värderingar kan ingå i den rättsdogmatiska argumentationen, låt vara att verifikationen av deras vetenskaplighet erbjuder svårigheter. Eckhoffs rättskällelära har bidragit till att detta erkänns och accepteras. Det är etiskt inte försvarbart att ett hemlöst djur ska vara föremål i ett djurskyddsärende i över

5 ett år utan att situationen har förändrats, dvs att djuret fortfarande går hemlös och därmed är utsatt för lidande. Ärende 3 : Övergivna kattungar Förvaltningsmyndighet har enligt officialprincipen ett ansvar för att utredningen är tillräcklig i de ärenden myndigheten fattar beslut. Det är inte godtagbart att beslut som är nödvändiga ur djurskyddssynpunkt inte fattas av formella skäl - på grund av en bristfällig utredning - när vidare utredning är möjlig. Djurskyddsinspektören utreder i detta fall inte om kattungarna finns kvar eller inte. Hon utgår ifrån, utan någon utredning som helst, att det handlar om samma kattungar som i ärendet hon fick ca en vecka innan. Denna djurskyddsinspektör är medveten om att det finns stora problem med hemlösa och förvildade katter i gällande område och borde inte minst därför utreda om det handlar om samma kattungar eller inte. När hon genom GKH får reda på att det inte handlar om samma kattungar lämnas ärendet över till ett saneringsbolag vilket vi anser är ett ytterst tveksamt beslut ur juridiskt och etiskt synpunkt. Att den som är tillsynsansvarig inte bara har möjlighet att genom direkt ingripande lösa problem inom sitt område, utan att detta snarast är en skyldighet ligger i tillsynsansvarets natur. JO har uttalat att en myndighet som har befogenhet att ingripa ska ingripa när ett ingripande behövs. JO har även uttalat att det inte är godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. Det är också viktigt för respekten för myndigheter att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det ansvaret åvilar uteslutande nämnden. På Göteborgs Katthjälps vägnar, Miranda Oude Tanke