Nr Mot. 1975: av herr Bergqvist m. fl. om förmögenhetsbeskattning av konst, m. m.

Transkript

1 Mot. 1975: Nr 1038 av herr Bergqvist m. fl. om förmögenhetsbeskattning av konst, m. m. Intresset för konst som investeringsobjekt har under de senaste åren blivit intensivt. Rekordpriser har nåtts på den internationella konstmarknaden. Men även i Sverige har handeln med konst upplevt en penningspekulation utan tidigare motsvarighet. Samtidigt med prisexplosionen för internationellt kända konstnärers verk brottas seriösa svenska konstnärer med svårigheter att få avsättning för konst. De kommersiella krafterna förrycker intresset för konsten som sådan och penningspekulationen är förnedrande både för konstnären och hans konst. " Svenskarna är definitivt mer roade av att investera än av sj älva konsten", säger en konsthand lare i Stockholm i ett tidningsuttalande. " M an kan säga att svenskarna blivit konstroade på grund av att det finns investeringsmöjligheter i konsten." l attårstidningar ges allt oftare råd för konstinköp. Enligt dessa bör man exempel vis inte "satsa på tidiga stjärnskott med ännu förhållandevis billiga priser, utan på sådana som redan kostar kronor. Har en konstnär kommit upp i den prisklassen, finns det rimlig anledning förmoda att det inte är fråga om en dagslända utan om en redan erkänd person med avsevärd tillväx tpotential kvar." Ä ven konstgallerier hemfaller alltmer åt att presentera konstverken som renodl ade kapitalplaceringar. M an talar om " de säkraste papperna" och " framtidsnamn". M an erbjuder "värdestegringsgaranti" på tre år osv. Att konstpriserna stiger så kraftigt beror bland annat på den internationella innationen. Men det är också en följd av de gynnsamma skattereglerna. Om någon i vårt land under ett långt liv lyckas samla ihop ett par hundra tusen kronor och har dem på banken, i ett eget hem, i obligationer eller liknande. så kallas det förmögenhet och beskattas. Men om någon annan har miljoner i konstsamlingar kallas det inte förmögenhet och blir inte förmögenhetsbcskattat. Säljer man ett eget hem med värdestegring får man betala skatt. men vinster på tavlor som man ägt i minst fem år beskattas inte. Att man kan undgå skatt genom att placera sin förmögenhet i konst har bidragit till den osunda utvecklingen av handeln med konst. Därför aktualiseras följande frågor: l. Är det rimligt att den som med ledning av ekonomiska synpunkter pl~ ce ra r sin förmögenhet i konst skall undgå förmögenhetsskatt, medan

2 Mot. 1975: den som har förmögenheten i produktiva tillgångar fullt ut skattar för dessa? 2. Är det rimligt att en person med smycken till ett sammanlagt värde överstigande l 000 kr. skall vara skyldig att redovisa hela värdet om skattepliktig tillgång, medan en annan person med miljonbelopp investerade i tavlor och antikviteter helt kommer undan förmögenhetsskatt? 3. Är det ri mligt att realisationsvi nstbeskattningen upphör efter fem års innehav när det gäller konstföremål, medan den i princip är obegränsad i tiden för aktier och fastigheter? 4. Hur skall man kunna få en effektiv realisationsv instbeskattning av konst, om man inte har en fungerande förmögenhetsbeskattning på detta område eller åtminstone har en viss registrering av de allra största köpen? 5. Hur skall valutalagstiftningen kunna hindra kapitaioykt, om man utan svårighet kan köpa "säkra värden" i form av grafik, oljemålningar osv. och fritt utföra dessa för försäljning i utlandet? l. Förmögenhetsbeskattning av privata konstsamlingar m. m. Det förefaller finnas en utbredd uppfattning att det i princip vore önskvärt med beskattning av stora privata förmögenheter som är placerade i konstföremål. Kapitalskatteberedningen var över partigränserna helt enig på denna punkt. Den karakteriserade som "stötande" att kapitalspekulation i konst inte beskattades. Ordföranden i riksdagens skatteutskott deklarerade också förra året i klara ordalag samma principiella sy n: " Det är orimligt att förmögenheter skall kunna pl aceras i antikviteter, i konstsamlingar, i frimärkssamlingar eller vad det är fråga om och därmed undgå förmögenhetsbeskattning. Ä ven om det är ett dött kapital - det har tidigare varit motiveringen för att inte beskatta det - tycker jag att det är orimligt. Det tycker också utskottet som sådant." De skäl som brukar anföras för att denna rättviseprincip inte kan omsättas praktiken är framför allt följande: l. Man måste se till så att man inte kränker hemmets helgd. 2. Kontrollproblemen är stora. 3. Värderingsproblemen är svåra. 4. En beskattning skulle ge statskassan mycket små belopp. Det finns anledning att ta allvarligt på samtliga dessa invändningar. Det är sj älvklart att hemmets helgd inte på något sätt får kränkas, och speciella hembesök är givetvis uteslutna. Därför är kontrollfrågan onek ligen framträdande. A andra sidan är kontrollproblemen knappast större för konst än för vissa andra tillgångar som i dag trättas av beskattning, t. ex. kontanter och premieobligationer. Därtill kommer att försäljning av större konstföremål kan ge myndigheterna material som kan användas vid kontrollen av förmögenhetsbeskattningen. Om man genomför en samlad regist rering av försäljningen av de värdefullaste konstföremålen. förbätt ras kontrollför-

3 Mot. 1975: utsättningarna ytterl igare. Uppgifter från försäkringsbolag kan också använ das som hjälp i kontrollarbetet Därtill kommer att en uppgiftsskyldighet i samband med förmögenhets deklarationen i sin tur bör förbättra kontrollen av såväl realisationsvinst beskattningen som gåvobeskattningen.' Utredningens förslag godtogs inte av departementschefen och riksdagen. Men skälet till detta är intressant. Departementschefen framhöll att en gåva som syftade till ren kapitalövernyttning är skattepliktig enligt gällande be stämmelser, och att något särskilt förtydl igande av detta inte var erforderligt. Vidare skulle en ändring kunna missförstås därhän, att man åsyftade en skattemässig kontroll av gåvor som är av mera privat och personlig än ekonomisk natur. Värderingsproblemen är naturligtvis utomordentligt svåra vid denna typ av tillgångar. Man kan dock inte bortse ifrån att myndigheterna redan i dag tvingas till ställningstagande i fråga om värderingen av konstföremål i samband med såväl arvsbeskattningen som gåvobeskattningen. Olika förslag angående värderingsmerader för inre lösören har framförts, bl. a. att helt förlita sig på den skattskyldiges egen värdering eller att använda sig av försäk ringsvärdena eller att göra uppskattningar av förmögenheten periodvis (t. ex. vart 5:e år). Kapitalskatteberedningen säger i sitt betänkande SOU 197 1:46 att man övervägt att låta försäkringsvärdena ligga till grund för en beskattning av förmögenhet i konst, antikviteter och dylikt, men genom att försäkrings givarna ändrat grunderna för hemförsäkringar har förutsättningarna för ett sådan t system på ett avgörande sätt rubbats. Premierna grundas numera i allmänhet inte längre på de försäkrade föremålens värde utan anpassas schablonmässigt till bostadens storlek. Om premierna under sådana förhållanden skulle läggas till grund för en förmögenhetsbeskattning av inre lösören, skulle den rikta sig mot bostaden och inte mot värden i konst och dylikt som samlats av ekonomiska motiv. l en reservation till kapitalskatteberedningens betänkande säger Stig Alemyr bl. a. att praktiska svårigheter inte får lägga hinder i vägen för angelägna reformer. Det framstår som väsentligt att man fångar in de fall där det inte är fråga om sedvanligt konstsamlande, utan där innehavet klart pekar på konst investeri ngar. Meningen är således inte att lägga förmögenhetsskatt ' Det kan erinras om att gåvoskall inte utgår vid gåva av inre lösören som är avsetida för gåvotagarens personliga bruk. Best;immclsen syftar enbart till all lämna ut ry mme fö r vanliga presenter. De arvsskallesakkunniga (SOU 1957:48) framhöll all skalle friheten på denna punkt öppnade ej oviisentliga möj ligheter till kringgående av döds bobcskattningen. Genom de otillriickliga kontrollmöjligheter som förelåg!or bcskall ningsmyndighetcrna kunde en di rekt skattenyktsåtgärd lätt erhålla formen av en skat tefri gåva av inre lösöre. Särskilt genom gåvor av dyrbara konstverk kunde stora fö rmöge nhetsvärden skallcfriii överföras. Detta var något annat än dc sedva nliga skänker" som i första hand avsetts med den ifrågavarande bestämmelsen. De sak kunniga föreslog därför att regeln om skallefrihet för gåvor av denna typ borde be grlinsas och inte llimnas för gåvor som uppenbarl igen inte hade karakt;ir av sedvanliga skänker.

4 Mot. 1975:1038 lo på vanliga hem, inte ens de välutrustade. En formögenhetsbeskattning måste därfor kompletteras med frikostigtti lltagna grundavdrag, forslagsvis kr. Vidare bör det finnas möjligheter for Kungl. Maj:t eller riksskatteverket att frita kulturhistoriskt värdefu lla samlingar eller andra fall där synnerliga skäl for skattefrihet kan foreligga. Man bör enligt Alemyr inte förbise det principiellt riktiga och värdefulla i en uttrycklig regel om skatteplikt. Den som ej uppger exempelvis ett betydande konstinnehav kan då komma all straffas enligt reglerna i skattebrottslagen. En någorlunda tillfredsställande kontroll kan även ske via forsäkringsbolagen vilka i lämplig omfattning kan åläggas uppgiftsplikt beträttande särskilda forsäkringar for värdefullt lösöre. En tänkbar åtgärd är likaså att i begränsad omfattning foreskriva uppgiftsskyldighet vid forsäljning av mycket värdefulla objekt. ' l Norge forekommer en formögenhetsbeskattning av inre lösöre. Enligt 37 landskatteloven (=byskatteloven) skall vid formögenhetsbeskattningen det samlade värdet av den skattskyldiges inre lösöre och annat lösöre som inte ger någon avkastning medräknas vid formögenhetsbeskattningen till den del det sammanlagda värdet överst iger nkr. (bilar och lyxbåtar undantagna). Värdet skall avse saluvärdet per den l januari taxeringsåret. men vid värderingen utgår skattem yndigheterna i regel från brandfårsäkri ngsvärdet. En ligt riksskattestyrets anvisningar for taxeringsåret 1971' skall de skattskyldiga uppge brandförsäkringssumman i deklarationen, och värdet på det inre lösöret skall normall sällas i fåljande forhållande ti ll forsäkringssumman. Brandfårsäkring värde O n kr. l n k r och över procent Om brandforsäkringssumman är nk r. skall således lo 000 nkr. tas med vid fårmögenhetsbeskattningen (20 % av % av JOO 000 minus ). Gränsen for skattepliktig formögenhet vid den statliga be skattningen går vid for ensamstående och for gifta. Det norska finansdepartementet har getttill känna att det kan vara obilligt eller orättvist hårt att ta ut formögenhetsskatt på inre lösöre som består av konstsamlingar av kullurhistoriskt värde, liksom samlingar som enligt testamente skall tillfalla museum och liknande, varfår det i dessa fall kan vara aktuellt all efterge skatten helt eller delvis. Sammanfattningsvis kan man beträffande värderingsfrågan konstatera all om man arbetar med mycket generöst tilltagna skattefria bottenbelopp, så borde det vara möjligt all använda vissa schabloner vid värderingen. Det är i och for sig riktigt att fårsäkringspremierna numera i allmänhet inte grundas på de fårsäkrade foremålens värde utan anpassas till bostadens stor- 1 Vissa ändringar kan ha förekommit i senare anvisningar.

5 Mot. 1975:1038 Il lek. A andra sidan tillämpas särskilda försäk ringsvärden i fråga om de värdefullaste föremålen, och det är ju dessa som beskattningen skall ta sikte på. Möjligheterna att lösa värderingsproblemen borde därför underkastas en mer ingående utredning än vad kapitalskatteberedningen hade tillfälle att göra. Några försök att beräkna den Slal!ffinansiella betydelsen av en utvidgad förmögenhetsskatt har inte gjorts. Om man tillåter mycket höga skattefria bottenbelopp, är det möjligt att tillskottet till statskassan inte blir så stort genom själva förmögenhetsskatten. De största inkomsterna torde man få genom att en förmögenhetsbeskattning av konst möjliggör en mycket effektiva re realisationsvinstbeskattning. Ä ven gåvoskatten skulle kunna inbringa mera pengar till statskassan. Det är därför inte alls omöjligt att en skattereform skulle kunna ge ett gott resultat från statsfinansiell synpunkt. 2. Konst och smycken Kapitalskatteberedningen föreslog att den nu varande skatteplikten för smycken skulle upphävas, med motiveringen att det knappast finns till räckliga skäl att behandla smycken på annat sätt än andra alster av konsthantverk. l si n nuvarande utformning får bestämmelsen den egendomliga effekten att en skattskyldig som exempelvis har en personbil skall redovisa värdet även av smycken hur enkla de än är. l stort sett har bestämmelsen om skatteplikt för smycken blivit en död bokstav, menade utredningen. Utredningens förslag på denna punkt följdes inte upp i propositionen. och det innebär alltså att vi har en inkonsekvent beskattning för smycken i jämförelse med andra konsthantverk. Ett sätt att rätta till denna skevhet i beskatt ningen är naturligtvis att helt enkelt slopa skattskyldigheten för smycken. Ett annat mera principiellt tilltalande sätt vore att kraftigt höja det skattefria beloppet för smycken och försöka nå en samordnad beskattning med andra konstföremål. 3. Utsträckt tid för realisationsvinstbeskattning l kapitalskatteberedningens uppdrag ingick inte att behandla realisationsvinstbeskattningen, men utredningen rekommenderade ändå att man skulle undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning beskatta vinster som görs vid försäljning av konstverk: " Vi anser det emellertid angeläget att minska dc skattemässiga vinster som kan göras genom att placera större förmögenhetstillgångar i konst och dylikt. En utväg kan vara att utsträcka femårsperioden för realisat ionsvinstbeskattning av dylika föremål. "

6 Mot. 1975: Förmögenhetsbeskattning och effektivare realisationsvinstbeskattning Erfarenheterna från aktievinstbeskattningen och realisationsvinstbeskattningen av andra förmögenhetspliktiga tillgångar visar att just skyldigheten att redovisa de olika förmögenhetstillgångarna ger en helt annan stadga åt värdestegringsbeskattningen än när man inte har deklarationsskyldighet. På sam ma sätt skulle en central registrering av de stora konstköpen ytterligare kunna höja effektiviteten hos realisationsvinstbeskattningen av dyrbara konst verk. 5. Kapitalflykt genom konst Utförsel från Sverige till utlandet av konstverk, föremål för samlingar samt antikviteter har från 1966 till 1973 ökat från knappt 9 milj. kr. till drygt 22 milj. kr. T yvärr torde en del av denna utförsel ha tillkommit för att undgå bestämmelserna om valutautförsel Enligt gällande Jagstiftning föreligger inte några hinder mot utförsel ur Jandet av konst eller andra samlarobjekt av typen antikviteter. frimärken, mynt m. m. Restriktioner finns endast för vissa antikviteter som är tillverkade före år Det är alltså möjligt att i stället för att utföra pengar eller värdepapper investera motsvarande belopp i samlarobjekt av nämnt slag och utföra dessa för försäljning i utlandet. Förfarandet kan gå till så att ett konstverk, inköpt av en privatperson i en konsthandel i Sverige, sänds till en filial i ett annat land och försäljs till filialen. kanske till ett förutbestämt pris. Likviden kan då t. ex. sättas in på konto i utlandet tillhörande pri vatpersonen, som genom denna transaktion fått sin valuta utförd utan hinder av valutalagstiftningen. Tavlan kan sedan återköpas av den svenska konsthandlaren. varvid likviden sker i form av en löpande betalning. Inom riksbanken bör det finnas vissa möjligheter att kontrollera sådana transaktioner. Det är angeläget att man snarast gör en systematisk granskning av löpande betalningar till och från utlandet med syfte att komma åt kapitaioykt via konst. Med hänsyn till att konstmarknaden är ett attraktivt område för s. k. svana pengar sku lle en registreringsplikt för större konstköp kunna medverka i arbetet på att uppdaga vissa ekonomiska brott. Förslag Kapitalskatteberedningen fick i sina direktiv mycket svåra och omfattande uppgifter. Det var mot denna bakgrund naturligt att den inte kunde ägna särskilt mycket tid eller resurser åt de frågor som aktualiserats i denna motion. l slutbetänkandet på över tvåhundra sidor redovisar man på två sidor gällande regler för förmögenhetsbeskattningen av inre lösöre, och så kommer det en sida med utredningens överväganden. Något försök att utvärdera

7 Mot. 1975: erfarenheterna från Norge gjordes inte och man lyckades inte utarbeta något rorslag man ansåg var tekniskt godtagbart. De flesta remissinstanser gick också rorbi denna fråga eller kommenterade den kortfattat. Men bl. a. Landsorganisationen stödde Alemyrs reservation. Mot denna bakgrund är det rimligt att ytterligare utredningsinsatser görs på detta område. Med stöd av vad som anförts hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och rorslag om l. att i den personliga förmögenhetsbeskattningen få med de allra största privata samlingarna av konst och dylikt, 2. att få en samordnad förmögenhetsbeskattning av smycken och konst, 3. att utsträcka femårsperioden ror realisationsvinstbeskattning vid försäljning av konst och dylikt, 4. att registrera stora köp av konst och dylikt, 5. åtgärder ror att komma till rätta med sådan kapitalflykt till utlandet vilken sker via handel med konst. Stockholm den 27 januari 1975 JAN BERGQVIST (s) A RNE GADD (s) G RETHE LUNDBLAD (s)