Tårfilmen hos datoranvändare

Tårfilmen hos datoranvändare - en jämförande studie av tårsubstituten Systane och Hylo-Comod Josefine Hellström Examensarbete i optometri Nivå: C Nr: 2009:O27 Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen

Examensarbeten gjorda vid Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen, och lista över dessa kan beställas via; www.hik.se/student eller: Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 391 82 KALMAR Tel 0480-44 62 00 Fax 0480-44 73 05 e-post: info@nv.hik.se Examensarbeten gjorda på Högskolan i Kalmar finns på: www.hik.se/student Detta är ett examensarbete och studenten svarar själv för de framlagda resultaten och slutsatserna i rapporten.

Tårfilmen hos datoranvändare En jämförande studie av tårsubstituten Systane och Hylo-Comod. Josefine Hellström Optikerprogrammet 180hp Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga Institutionen Examensarbete 15 hp, VT 2009-05-25 Handledare: Peter Gierow, Professor Examinator: Jörgen Gustafsson Universitetslektor, Legitimerad optiker Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar 391 82 Kalmar Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar 391 82 Kalmar Abstrakt Bakgrund: Då datorer har blivit allt vanligare i vårt dagliga liv är det fler och fler som kan känna av problem med ögonen i samband med arbete med datorer. Studier har visat att det är ögonrelaterade symtom som är det mest vanligaste förekomna hälsoproblemet bland bildskärmsanvändare. De symtom som man kan få i samband med torra ögon kan lindras med hjälp av tårsubstitut som hjälper ögat att inte torka ut så fort. Syfte: Syftet med studien var att jämföra två olika tårsubstitut och se hur de påverkar NIBUT samt även att gradera tårmenisken och lipidskiktet. Även att ta reda på hur många som har besvär med torra ögon vid datorarbete utreddes. Metod:14 personer undersöktes med hjälp av ett Tearscope en gång i veckan under tre veckor då de fick använda sig av tårsubstituten. Undersökningen innehöll mätningar av NIBUT, lipidskiktet och tårmenisken. De fick även svara på två enkäter angående torrhetsproblem och tårsubstituten. Resultat: Min egna utformade enkät visade att det var sex av fjorton som upplevde besvär vid datoranvändning. OSDI enkäten visade att det var åtta personer som besvärades av torra ögon. Medelvärdet för de fjorton patienternas NIBUT utan Systane i ögonen var 16,3 s, då Systane fått verka i fem min ökade tiden till 22,4 s och efter ytterligare tio minuter låg NIBUT på 19,8 s. Med Hylo-Comod var medelvärdet av NIBUT utan substitutet i ögonen 16,6 s, efter fem min ökade det till 22,4 s och efter ytterligare tio min hade det sjunkit något till 19,9 s. Varken tårmenisken eller lipidskiktet ändrades mellan undersökningarna. Slutsats: Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan preparaten Systane och Hylo- Comod. Personerna kände av en längre positiv effekt (en del upp till >3 timmar) än den mätbara effekten på fem minuter. Studien visade även att nästan hälften (42,9 %) av personerna hade problem med torra ögon på jobbet.

Summary Since computers are becoming more and more common in our daily lives, there are more people that have problem with dryness, grittiness, red and tired eyes when using computers. Studies have shown that eye related symptoms are the most common health issue among video display users. The symptoms you get of dry eyes can relieve with tear substitutes. The aim of this study was to compare the two substitutes Systane and Hylo-Comod and see how they affect NIBUT and also grade the tear meniscus and the lipid layer. Furthermore it should investigate the rate of people, who work with computers, that have trouble with dry eyes. 14 people were examined with Tearscope once a week for three weeks, as they used the tear substitute. The contents of the examination were measuring of NIBUT, the lipid layer and the tear meniscus. They also get to answer two questionnaires concerning dry eye issues and the tear substitutes. According to the questionnaire it was six people who had issues with dry eyes when using computers. The OSDI questionnaire showed it was eight people who had dry eyes in their daily lives. The average of the patients NIBUT without Systane in the eyes were 16.3 s, after five minutes the time increased to 22.4 s and after further ten minutes NIBUT was 19.8 s. With Hylo- Comod the mean value of NIBUT without the substitute in the eyes were 16.6 s, when Hylo- Comod had been active for five minutes the time increased to 22.4 s and after fifteen minutes it had decreased to 19.9 s. Neither the lipid layer nor the tear meniscus changed between the examinations. The result didn t show any significant differences between the tear substitute Systane and Hylo-Comod. The people felt a longer positive effect then the measurable effect of five minutes.

Innehållsförteckning 1 Introduktion...1 2 Tårfilmen...2 2.1 Lipidskiktet...3 2.2 Vätskeskiktet...3 2.3 Mucinskiktet...3 3 Tårproduktion och avrinning...4 4 Tester för tårfilmens kvalitet och kvantitet...5 4.1 Preokulära Tårfilmen (POTF)...5 4.2 Utvärdering av tårmenisken...6 4.3 Tear Break Up Time (TBUT)...6 4.4 Non-Invasive Break Up Time (NIBUT)...7 5 Torra ögon...8 6 Tårsubstitut...9 6.1 Systane...10 6.2 Hylo-Comod...10 6.3 Val av tårsubstitut...11 7 Syfte...12 8 Metod och material...13 8.1 Försökspersoner...13 8.2 Preparat...13 8.3 Utförande...13 9 Resultat...16 10 Diskussion...23 11 Referenser...27 Bilaga 1 Reklamutskick...29 Bilaga 2 Informerat samtycke...30 Bilaga 3 OSDI-enkät...31 Bilaga 4 Enkät...32 Bilaga 5 Mätvärden av NIBUT med Systane...35 Bilaga 6 Mätvärden av NIBUT med Hylo-Comod...36 Bilaga 7 Mätvärden av NIBUT utan något tårsubstitut...37

1 Introduktion Då datorer har blivit allt vanligare i vårt dagliga liv är det fler och fler som kan känna av problem med ögonen i samband med arbete med datorer. Studier har visat att det är ögonrelaterade symtom som är det mest vanligt förekommande hälsoproblemen bland bildskärmsanvändare. De vanligaste besvären är röda, irriterade, trötta och överansträngda ögon samt huvudvärk, suddig syn och dubbelseende. Dessa symtom tillsammans med datoranvändning har fått namnet Computer Vision Syndrome (CVS). För tjugo år sedan började datorer användas allt mer på arbetsplatser (Blehm et al 2005). Idag är det runt 70 % av alla yrkesarbetande som använder sig av datorer i sitt jobb och 15-20 % använder datorer under större delen av dagen (www.av.se). Innan dess använde man sig av skrivmaskiner och pappersjournaler, arbetsuppgifterna var mer omväxlande både för kroppen och för synen. Mer naturliga pauser under arbetsdagen förekom t.ex. då man var tvungen att förflytta sig mer för att kunna genomföra alla sina arbetsuppgifter. Idag har datorerna gjort våra arbetsuppgifter enklare och smidigare, på både gott och ont. Med hjälp av datorn kan vi göra näst intill alla våra arbetsuppgifter på en och samma plats, vilket lätt leder till att man glömmer bort att vila ögonen en stund, t.ex. att titta på ett annat avstånd (Blehm et al 2005). Under den första perioden då datorn började ersätta skrivmaskinen fanns det fortfarande personer som endast jobbade med maskinskrivning, vilket gjorde att man kunde göra jämförande studier. En studie visade att 64 % av datoranvändare hade astenopiska besvär, jämfört med 46 % för maskinskrivare med likadana arbetsuppgifter på samma arbetsplats (www.swedeye.org). En studie som gjordes i USA 2003 granskade 39 876 amerikanska kvinnor för att ta reda på hur många som led av besvär med torra ögon. Resultatet visade att problem med torra ögon steg med åldern, från 5,7 % bland kvinnor under 50 års ålder till 9,8 % hos kvinnor över 75 års ålder. Den allmänna förekomsten av allvarliga eller diagnostiserade torrhetssymtom bland kvinnor i USA var 7,8 %, vilket motsvarar 3,2 miljoner kvinnor i åldern 50 eller äldre i USA (Schaumberg et al 2003). 1

2 Tårfilmen Tårfilmen är vätskan som täcker och skyddar den yttre delen av ögat. Den som först beskrev tårfilmens uppbyggnad var Wolff, som ansåg att tårfilmen var ~7 µm tjock med ett yttre lipidskikt på 0,1 µm, ett vätskeskikt på 7 µm och ett inre mucinskikt på 0,05 µm. Nyare forskning anser att Wolffs modell är för enkel. Bland andra föreslog Prydal och Campbell att tårfilmen var 34-45 µm tjock och att Wolffs modell inte hade tagit med den riktiga tjockleken av mucinlagret. Medan King-Smith et al mätte reflektionen från den mänskliga cornean och påstod att tårfilmen endast var 3 µm tjock (Efron 2004). Tårfilmen har sex huvudfunktioner: Optiskt, tårfilmen upprätthåller en optisk uniform gräns mellan luften och cornean. Mekanisk, hjälper till att skölja bort skräp och partiklar som kommer in i ögat. Smörjande, ser till att ögonlocken rör sig lent och smidigt över ögongloben vid blinkning. Bakteriedödande, tårfilmen innehåller proteiner, antikroppar och andra immunförsvarande mekanismer som förhindrar infektion i ögat. Näringsgivande, tårfilmen förser corneas epitel med syre, glukos, aminosyror och vitaminer. Waste removal, tar bort avfallsprodukter från corneas ämnesomsättning, som t ex koldioxid och laktat (Efron 2004). Lipidskiktet Vätskeskiktet med proteiner Mucinskiktet med lösliga och membranbundna muciner Glykokalyx Epitelet Figur 1 Tårfilmen med dess olika skikt Baserad på Dartt D 2004. 2

2.1 Lipidskiktet Lipidskiktet är det yttersta av de tre lagren och är runt 0,1 µm tjockt. Det består av triacylglycerol, vaxliknande estrar, kolesterol, fria fettsyror och polära fetter, som främst produceras av Meiboms körtlar, vilka sitter på ögonlockskanterna (Patel et al 2003). Lipidskiktet är en sammansättning av polära och neutrala lipider som har en smältpunkt på 35º C, vilket gör att lipiderna alltid har ett flytande tillstånd på ögat (Forrester et al 2008). De polära lipiderna är i kontakt med vätskeskiktet i tårfilmen och binds till proteinet lipocalin, som har egenskapen att binda till hydrofoba molekyler och som därmed gör att tårfilmen hålls ihop. De icke polära lipiderna är vända mot luften och har till uppgift att vara barriär mot den yttre omgivningen (Kanski 2007). Lipidskiktet minskar avdunstningen av de underliggande lagren och ser till att tårvätskans yta är jämn. Lipiderna hindrar även tårvätskan att rinna över ögonlockskanten. Minskad kvalitet och kvantitet av lipidlagret, som vid nedsatt funktion av Meiboms körtel, kan vara ett tecken på ett torrt öga (Patel et al 2003). 2.2 Vätskeskiktet Vätskeskiktet är runt 7 µm tjockt och upptar 98 % av tårfilmens totala tjocklek (Patel et al 2003). 95 % av vätskelagret produceras av huvudtårkörteln medan de assecoriska tårkörtlarna Krause och Wolfring producerar resten (Kanski 2007). Förutom vatten består vätskeskiktet av oorganiska joner, glukos, enzymer, proteiner och glykoproteiner (Remington 1998). Det finns en hel del proteiner i vätskelagret, bla immunoglobuliner, albuminer, lysozym, lactoferrin, transferrin, histamin, glykoprotein som många har en antibakteriell funktion (Patel et al 2003). 2.3 Mucinskiktet Mucinskiktet är det innersta lagret och utsöndras från bägarcellerna som finns i konjunktivan. Mucinskiktet innehåller mucin blandat med vatten, lipider, enzymer, kolhydrater, elektrolyter och andra proteiner. Till mucinskiktet räknas också glykokalyx, som utgör gränsen mellan mucinlagret och epitelcellerna (Patel et al 2003). Glykokalyx är hydrofilt och hjälper därmed mucinet som är hydrofilt att hålla sig fast i epitelets microvilli på cornea. På så sätt hålls tårfilmen på plats på ögat (Phillips et al 2007). Proteinerna i vätske- och mucinlagret bidrar till tårfilmens stabilitet och viskositet. En del mucin löses upp i vätskelagret och även det sägs bidra till stabiliteten av tårfilmen. Mucinskiktet skyddar även epitelcellerna på cornea och konjunktivan vid kraftig blinkning och vid kontaktlins användning. 3

Mucinskiktet sprider sig fort för att läka hål och skador, och då mucinskiktets yta är den första fasta barriären i ögat som t.ex. bakterier stöter på är den en viktig funktion för skyddet av epitelet mot både uttorkning och bakterieangrepp (Patel et al 2003). 3 Tårproduktion och avrinning Tårkörteln sitter temporalt över ögat och delas in i två delar; den större orbitala delen och den mindre palpebrala delen. Från den orbitala delen går det 3-5 kanaler som sedan korsar den palpebrala delen av körteln där ytterligare 5-7 kanaler mynnar ut. Tårvätskan leds genom dessa kanaler och sedan vidare ut i övre temporala konjunktivala fornix (Forrester et al 2008). Utsöndringen av tårarna sker dels genom en basproduktion på 1,2 µl/min (Forrester et al 2008) som sker hela tiden, men även genom en reflexstyrd produktion. Retningar av bland annat cornea och konjunktivans nerver ger en reflexmässig utsöndring. Vid skada i ögat kan utsöndringen öka upp till 500 % medan det minskar vid sömn och vid använding av lokal bedövning (Kanski 2007). Runt 75 % av tårvätskan passerar genom avrinningssytemet, medan resten av tårvätskan avdunstar eller reabsorberas genom konjunktivans vävnader. Avrinningssystemet består bland annat av en liten öppning som heter punctum, som sitter nasalt på ögonlockskanten. Det finns en på det övre ögonlocket och en på det undre och därigenom rinner sedan tårvätskan genom kanaler vidare till tårsäcken. Tårsäcken ligger i främre delen av nasala håligheten. Därifrån leds vätskan till en annan kanal, där det mesta absorberas av vävnaden innan resterande tårar leds till lägre näsgången (Remington et al 1998). Då ögat stängs möts först de temporala sidorna av ögonlocken och sedan möts ögonlocken successivt mot den nasala delen. På så sätt pressas tårvätskan utifrån och inåt mot punctum vidare genom kanalerna. Avrinningen av tårarna styrs dels genom kapillärkraft men även av negativt tryck och gravitation (Phillips et al 2007). 4

4 Tester för tårfilmens kvalitet och kvantitet 4.1 Preokulära Tårfilmen (POTF) Lipidskiktet, som bildar det yttersta lagret av den preokulära tårfilmen, formas av det övre och undre ögonlocken. Då ögat stängs och öppnas, trycks tårfilmen ihop och sträcks ut. Dess struktur och utseende beror på tjockleken (ju tunnare lipidlagret är desto svårare blir det att se). Synligheten påverkas även av färgen på iris. En ljus iris, t.ex. blå eller grön, reflekterar mycket ljus som gör att lipidlagret bli svårare att se, speciellt när rörelsen har avstannat efter blinkning. En mörkare iris reflekterar inte lika mycket ljus och därmed syns lipidlagret lättare (Tearscope plus clinical handbook, Keeler). Mönstret på lipidlagret brukar delas in i fem olika kategorier: Open meshwork, Closed meshwork, Wave, Amorphous och Colour Fringe. Open Meshwork är det tunnaste lipidlagret som är så tunt så att det vanligtvis bara syns med låg förstoring när det är i rörelse precis efter en blinkning. Det är 13-50 nm tjockt och har ett marmorliknande mönster. Personer med detta mönster kan uppleva problem med torra ögon i vissa miljöer. Closed Meshwork är också 13-50 nm tjockt, men har ett tätare marmorliknande mönster och är därför lite lättare att se än open meshwork (Tearscope plus clinical handbook, Keeler). Efter en blinkning tar det några sekunder innan lipidlagret stabiliseras och är oftast tjockast neråt (Phillips et al 2007). Wave är det vanligaste mönstret hos befolkningen. Det är 50-70 nm tjockt och bildar ett ljust vågmönster. Amorphous är det stabilaste av alla lipidlager. Den reflekterande ytan från detta lager har en jämnt mixad struktur med en tjocklek på ca 80-90 nm. Colour Fringe ger ett interferensmönster och olika färgskiftningar. Vid en tjocklek på 90-140 nm ses en brun färgskiftning och vid 180 nm ses en indigoblå färgskiftning (Tearscope plus clinical handbook, Keeler). 5

Om ett lipidlager är onormalt eller instabilt delas det in i två kategorier. Dessa heter sönderfallande (Break-up) och Globulär. Sönderfallande: lipidlagret kan brytas då det kontamineras av en ytaktiv produkt, till exempel smink och sminkborttagningsmedel eller fett från talgkörtlarna. Då kommer lipidlagret att skrynklas ihop och bilda ett antal oljedroppar. Detta leder till att tårfilmen spricker upp efter varje blinkning och ger en känsla av ett torrt öga, som i vanliga fall har en normal tårfilm (Phillips et al 2007). Globulär: vid onormal sekretion från Meiboms körtlar blir lipidlagret mycket tjockt och oregelbundet. Det uppstår då små klotformiga kulor som har en mörk färg. Avdunstningshastigheten är vanligtvis hög och stabiliteten liten (Guillon 1998). 4.2 Utvärdering av tårmenisken Tårmenisken eller tårreservoaren som den även kallas har visats ha en påverkan på tårfilmens stabilitet. Den ligger längs med hela övre och undre ögonlockskanten och graderas för höjd, regelbundenhet och kontinuerlighet. Då man tittar på tårmenisken genom ett Tearscope 1 ses den som ett centralt svart band som omges på båda sidor av vita band. Det är det svarta bandet man tittar på då man graderar tårmenisken som tunn, normal, full eller överflödande. En normal tårmenisk har en ungefärlig höjd på 1,00 mm. En full reservoar med mycket vätska har en konvex form vid ögonlockskanten och konkav centralt. En tunn menisk har en låg höjd och ökad kurvatur. En minskad, en oregelbunden eller en icke kontinuerlig reservoar är tecken på en ostabil tårfilm som kan ge problem med torrhet. En oregelbunden tårmenisk beror oftast på tilltäppta Meiboms körtlar eller ojämna ögonlockskanter (Phillips et al 2007). 4.3 Tear Break Up Time (TBUT) När man mäter TBUT använder man sig av ett biomikroskop, med en bred ljusspalt och kobolt blått ljus. För att kunna se när tårfilmen spricker upp färgar man in med fluorescein, som är ett gult färgämne. När man sedan lyser med koboltblått ljus på tårfilmen kommer den ses med en grönaktig färg. Då man mäter tårfilmens uppsprickningstid ber man patienten blinka till en gång och sedan hålla ögat uppe så lång tid det går utan att blinka. Tiden mellan en blinkning och uppkomsten av en mörk prick eller fläck då tårfilmen spricker upp mäts, och 1 Ett instrument från Keeler som gör att man kan se tårfilmen icke invasivt och som framförallt används vid tillpassning av linser och behandling av torra ögon. Det kalla ljuset som kommer från Tearscope bildar en diffus, ljus bakgrund bakom cornea och därmed kan tårfilmen observeras (Tearscope plus clinical handbook, Keeler). 6

det är sedan den tiden som kallas TBUT. Om uppsprickningstiden är mindre än 10 sekunder är det ett tecken på ett torrt öga (Patel et al 2003). Det finns en del saker som kan påverka resultatets säkerhet negativt när man använder denna metod. Den första orsaken är fluoresceinets destabiliserande effekt på tårfilmen (Guillon 1998) som kan leda till en kortare TBUT. Det andra är volymen fluorescein som tillsätts, den kan variera från gång till gång och är även stor i jämförelse med den naturliga tårmenisken. En annan orsak är kontakten med fluoresceinstrippen mot konjunktivan, som ger en reflexmässig tårvätskeutsöndring (Patel et al 2003). 4.4 Non-Invasive Break Up Time (NIBUT) Vid mätning av NIBUT tillför man inget fluorescein och man kan till exempel använda sig av en keratometer eller ett Tearscope. Då man använder keratometern mäter man tiden efter en blinkning tills man ser en första oregelbundenhet/förvrängning på mireringarna som man ser då man tittar genom en keratometer. Den grundläggande principen baseras på reflektionen från den jämna och stabila tårfilmen. Då man ber personen hålla ögat öppet utan att blinka blir tårfilmen tunnare och den avdunstar fortare, när sen tårfilmen håller på att spricka upp ser man det på mireringarna genom att dessa blir oregelbundna (Patel et al 2003). Då man använder ett Tearscope kan man antingen montera fast det på ett biomikroskop eller hålla det i handen. Det finns två tekniker som man kan använda då man mäter NIBUT, direkt och indirekt. Då man mäter indirekt tar man hjälp av ett transparent papper med svarta streck på som bildar ett rutmönster. Man tittar inte direkt på tårfilmen utan man observerar regelbundenheten på bilden av rutmönstret som tårfilmens yta skapar. Då tårfilmen är regelbunden agerar den som en perfekt spegel och visar en regelbunden bild av rutmönstret, men då tårfilmen spricker upp blir rutmönstret ojämnt och förvrängt. Denna metod kan man använda sig av då tårfilmen har en svag reflex och det är svårare att se när tårfilmen spricker upp, som vid till exempel Open meshwork eller vid en ljusfärgad iris. Då man mäter NIBUT direkt tittar man hela tiden på tårfilmen och mäter tiden mellan en blinkning och första tecken på uppsprickning (Guillon 1998). 7

5 Torra ögon Torra ögon kan bero på minskad tårproduktion eller en ökad avdunstning av tårarna som då orsakar skada på ögats yta. Symtom på ett torrt öga kan vara grusighetskänsla, sveda och klåda (Patel et al 2003). Dessa symtom kan förvärras vid minskad blinkfrekvens, t.ex. i samband med läsning, Tvtittande och datoranvändning. En minskad blinkfrekvens gör att tårfilmen avdunstar lättare och gör att ögat torkar ut. I vanliga fall blinkar man i genomsnitt 12 gånger per minut (Guillon 1998). Då man läser på ett papper eller i en bok är vanligtvis blickriktningen neråt. Detta leder till att ögonlocken täcker en stor del av ögats yta och därmed minskas avdunstningen av tårfilmen. Vid läsning på en datorskärm ändras blickriktningen till en mer horisontell riktning/ vinkel. Detta resulterar i en större ögonspringa och en stor del av ögat utsätts för avdunstning (Blehm et al 2005). De flesta blinkar normalt mellan 10-15 gånger varje minut, men studier har visat att blinkfrekvensen minskar då man tittar på en datorskärm (Blehm et al 2005). Enligt forskare från Ohio Sate Univerity kan detta bero på att man sitter och kisar på datorskärmen. Orsaken till varför man kisar tror de bland annat beror på att vissa kompenserar för okorrigerat synfel (vid kisande förbättras synskärpan) eller för att minska bländningen från reflekterande källor. Ju mer deltagarna i studien kisade desto mindre blinkade de och ju mindre de blinkade desto mer irriterade, svidande och tårande ögon fick de. Endast lite kisande minskade blinkhastigheten till hälften, från 15 blinkningar per minut till 7,5 blinkningar per minut (Sheddy 2005). I en annan studie mätte Tsubota och Nakamori blink frekvensen vid läsning av bok och vid läsning på datorskärm som jämfördes med blink hastigheten i ett avslappnat tillstånd. Resultatet visade att i genomsnitt var blinkhastigheten 10 gånger/minut vid läsning av bok, 7 gånger/minut vid datorskärm och 22 gånger/minut under avslappnade förhållanden (Sheddy 2005). 8

6 Tårsubstitut Artificiella tårar är vanligtvis en lösning som innehåller oorganiska joner (0,9 % NaCl) och polymerer för att öka fuktigheten i ögat men även bevara den under en tid. Vanliga polymerer som används är polyvinylalkohol och semisyntetisk cellulosa. På senare tid har Hyaluronsyra, som har en längre bevarande effekt än cellulosa och polyvinylalkohol och som dessutom förbättrar tårfilmens stabilitet använts istället (Forrester et al 2008). Det finns ett antal olika artificiella ögondroppar mot torra ögon. Många av dem innehåller konserveringsmedel och det kan leda till irriterade ögon hos personer med överkänslighet mot de ämnena (Patel et al 2003). Konserveringsmedlet påverkar corneas epitel och dess förmåga att upprätthålla den precorneala tårfilmen (Forrester et al 2008). Konserveringsmedlet Benzalkoniumklorid har visats påverka både corneas epitel och tårfilmen, medan konserveringsfria substitut har gett signifikant mindre epitelskada. En studie som gjorts på femtio personer som led av ögonbesvär i samband med datoranvändning fick använda Visine, ett tårsubstitut med konserveringsmedel eller OptiZen utan konserveringsmedel under fem dagar. Som minst satt dom fyra timmar om dagen framför datorn. Resultatet visade att de båda preparaten lindrade symtomen lika effektivt men de personer som använt Visine rapporterande en signifikant högre omfattning av sveda och brännande känsla precis efter preparatet droppats i ögat. För personerna som använt OptiZen var sannolikheten att få dessa symptom 89 % lägre än hos dem som använde Visine (Skilling et al 2005). En studie som gjordes 2006 i Storbritannien jämförde två ögondroppar för torra ögon som innehöll 0,1 % och 0,3 % sodium hyaluronate. Både symtom och NIBUT förbättrades med de båda preparaten, men sodium hyaluronate med 0,3 % presterade något bättre än 0,1 % (Johnson et al 2006). En liknande studie som gjordes i Japan jämförde ögondroppar med sodium hyaluronate innehållande koncentration 0, 0,05, 0,1 och 0,3 % för att ta reda på vilken koncentration som gav mest effekt. NIBUT mättes efter 5, 15, 30, 60, 120 och 180 minuter. Tårfilmens stabilitet förlängdes signifikant med preparaten innehållande 0,1 % och 0,3 % vid alla mättillfällen, 9

medan ögonen som behandlades med 0 % och 0,05 % inte visade någon signifikant förbättring vid något av mättillfällena (Hamano et al 1996). M. Guillon et al jämförde år 2004 tårsubstitutet Hylo-Comod (0,1 % sodium hyaluronate) och Systane (HP-Guar) för att ta reda på vilket av de två verksamma ämnena som har längst effekt. Totalt var det femton personer som var med i studien där alla hade en tunn tårfilm. Man mätte NIBUT varje 30 minut upp till 120 minuter med ett Tearscope. Med 0,1 % sodium hyaluronate ökade NIBUT i genomsnitt mellan 17 % och 43 %, ökningen var endast statistisk signifikant vid 120 minuter. (p= 0,005). Preparatet innehållande HP-Guar gav en genomsnittlig ökning av NIBUT mellan 37 % och 77 %, ökningen var statistisk signifikant vid alla mättillfällen. (p= 0,024 till 0,001). Deras studie visar att Systane ger en större och längre effekt än Hylo-Comod. 6.1 Systane Systane ögondroppar utan konserveringsmedel är en steril lösning som innehåller hydroxipropylguar (HP-Guar), polyetylenglykol 400, propylenglykol, borsyra, kalciumklorid, magnesiumklorid, kaliumklorid, natriumklorid och zinkklorid (bipacksedel Systane 2004). Det som är unikt med Systane är att den innehåller ett speciellt gelbildande och smörjande polymersystem som gör att det passar varje individs ph värde på tårfilmen. Den skyddande effekten fås när HP-Guar blandas med den naturliga tårfilmen som därefter binds till den hydrofoba cornela ytan och bildar ett gelliknande skydd (informations film från Systanes hemsida). 6.2 Hylo-Comod Hylo-Comod är en steril lösning utan konserveringsmedel som innehåller hyaluronsyra, natriumsalter, en citratbuffer, sorbitol och vatten. Det som är speciellt med Hylo-Comod är att den innehåller hyaluronsyra som är en naturlig substans som finns i ögat och även i andra delar av kroppen. Dess egenskap är att en jämn, stabil och vidhäftande film bildas på ögats yta utan att synförmågan påverkas eller att den spolas bort. Därmed skyddas ögat mot retningar och torrhetskänsla (bipacksedel Hylo-Comod 2006). 10

6.3 Val av tårsubstitut Systane från Alcon och Hylo-Comod från Medilens valdes att jämföras i denna studie. Systane valdes för att jag ville ha ett tårsubstitut som är vanligt hos optiker i Sverige och som många känner till. Jag valde att jämföra två substitut utan konserveringsmedel för att undvika eventuella problem som konserveringsmedel kan ge. Det som bla skiljer sig mellan dessa två tårsubstitut är att Systane utan konserveringsmedel endast finns som endospipetter, medan Hylo-Comod finns i en flergångsflaska. Genom den speciella ventilteknik i COMOD flaskan förblir dropparna sterila och droppens storlek och hastighet blir alltid densamma oavsett tryck (bipacksedel Hylo-Comod 2006). En annan skillnad mellan dem är deras olika verkningssätt, se 6.2. 11

7 Syfte Personer som sitter och jobbar vid en dator flera timmar om dagen, kan få problem med torra ögon som då kan kännas trötta och irriterade, samt få sveda/grusighetskänsla. Då kan man använda sig av tårsubstitut som hjälper till så att ögonen inte torkar ut så fort. Syftet med studien var att jämföra två olika tårsubstitut och se hur de påverkar NIBUT samt även att gradera tårmenisken och lipidskiktet. Även att ta reda på hur många som har besvär med torra ögon vid datorarbete utreddes. I mitt examensarbete användes två olika tårsubstitut, Hylo-Comod och Systane, till personer som satt framför datorer en stor del av dagen, åtminstone hälften av arbetstiden, ca 4-5 timmar. 12

8 Metod och material 8.1 Försökspersoner Det enda kravet som ställdes på personerna var att de tillbringade minst hälften av sin arbetstid framför en datorskärm, alltså runt 4-5 timmar/dag. Dessa timmar behövde inte tillbringas i ett enda sträck framför datorn. Information om min studie skickades ut per mail till den administrativa personalen på Högskolan i Kalmar, som sedan fick anmäla sitt intresse som försökspersoner (se bilaga 1). Även personal från IT-avdelningen på sjukhuset tillfrågades att ställa upp som patienter. Totalt var det 14 personer som ställde upp i studien. Personerna var sju män och sju kvinnor, där elva stycken var mellan 51-60 år gamla, två stycken mellan 31-40 och en person mellan 61-70 år gammal. Antal personer som tillbringade 4-5 timmar av sin arbetsdag framför datorn var fyra stycken, nio stycken tillbringade 6-8 timmar om dagen och en person satt 9 timmar eller mer framför datorn. 8.2 Preparat Hylo-Comod från Medilens och Systane från Alcon, båda utan konserveringsmedel användes i studien. 8.3 Utförande Alla patienter undersöktes tre gånger var med en veckas mellanrum. Under alla tre besöken användes samma rum och biomikroskop (Topcon SL 7E, 7F) och patientens tårfilm undersöktes med hjälp av Tearscope plus från Keeler. Tearscopet användes utan filter och monterades fast på biomikroskopet som var inställt på 10 X förstoring. Höger öga mättes alltid först och sedan vänster. Bedömning av den Preokulära tårfilmen gjordes samt mätning av tårmenisken och NIBUT: 13

Preokulära tårfilmen (POTF ) Lipidmönstret jämfördes med bilder från Tearscope Clinical handbook och graderades enligt skalan; open meshwork, closed meshwork, wave, amorphous och colour. Tårmenisken Därefter graderades tårmenisken utifrån höjd och regelbundenhet. Skalan var indelad i tunn, normal eller full. Non-Invasive Tear Break Up Time (NIBUT ) Sist mättes NIBUT med hjälp av timern på Tearscopet, tiden startades då patienten öppnade ögat efter blinkning och stoppades vid första tecken på uppsprickning. Om patienten blinkade innan någon uppsprickning skett, stoppades tiden och det var då den tiden som användes. NIBUT mättes innan, samt efter 5 och 15 minuter efter tårsubstitutet hade droppats i patientens ögon. Patienten fick en droppe i varje öga av substitutet. Vid första besöket testades Systane, patienten fick sedan med sig preparatet hem som skulle användas 1-2 gånger per dag i en vecka. Därefter kom patienten tillbaka och fick genomgå samma undersökning som vid första besöket, men med det andra tårsubstitutet Hylo-Comod. Vid det tredje och sista besöket undersöktes lipidskiktet, tårmenisken och NIBUT utan något tårsubstitut i ögat. Personerna slutade att ta sina ögondroppar dagen innan nästa besök så att preparaten inte skulle kunna påverka varandra. Under första besöket fick även alla patienter svara på en enkät; Ocular Surface Disease Index, OSDI (Schiffman RM et al 2000). Den innehöll tolv frågor som utvärderade om man hade problem med torra ögon och i så fall vilken grad (se bilaga 3). Varje fråga gav ett poäng, ju mer besvär patienten hade desto högre poäng erhölls. Poängen från de tolv frågorna summerades och den slutliga summan användes i följande formel. OSDI = (totala poängsumman) X 25 antal besvarade frågor Värdet man fick ut av beräkningen jämfördes sedan med en skala som var graderad från 0 till 100. Ju högre värde desto större var sannolikheten att man hade problem med torra ögon. 14

Skalan delade in besvären i normala, milda, moderata eller allvarliga besvär. Där värden mellan 0-12 motsvarade normala, 13-22 milda, 23-33 moderata och > 33 allvarliga. (Srinivasan S et al 2008). Efter det sista besöket fick patienterna svara på en till enkät som jag själv utformat och som bland annat handlade om de tårsubstitut de hade använt och hur de hade upplevt dem (se bilaga 4). 15

9 Resultat 50 45 40 35 30 OSDI 25 20 15 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Patient Figur 2 - OSDI: Hur patienterna upplevde torrhetsbesvär i sitt vardagliga liv OSDI enkäten visade att det var sex personer som låg inom den normala gränsen för torrhetsbesvär. Där gränsen satts till <12. Resterande personer låg inom följande grader: En person med normala till milda besvär. Index på 12,5. Tre personer med milda besvär. Index mellan 13-22. Tre personer med moderata besvär. Index mellan 23-33. En person med allvarliga besvär. Index på 47,9. 57,1 % av personerna hade någon form av torrhetsbesvär. Svaren från den egenutformade enkäten visade att det var fem personer som upplevde besvär med ögonen då de satt och jobbade framför datorn, åtta som inte upplevde några problem och en som ibland kunde ha problem. 42,9 % av personerna hade alltså problem med torra ögon på jobbet. Fyra av de fem personer som sa sig ha problem med torra ögon på jobbet graderades enligt OSDI enkäten till att ha milda till allvarliga besvär. De vanligaste symtomen var trötthet och torrhetskänsla, men en del kunde även känna av suddig syn, grusighet, sveda 16

och klåda. Framförallt kom besvären på eftermiddagen och de som kände av besvär brukade inte göra någonting åt det. På frågan om vilken av dropparna som var lättast att applicera svarade sju att Systane var lättast, fem tyckte att Hylo-Comod var enklare och två tyckte inte att det var någon skillnad. Det var nio som tyckte att Hylo-Comod inte gav någon större effekt, två som kände effekt i 1-15 min och två kände av det i 3 timmar eller mer. Det var även nio som inte kände någon större effekt vid användandet av Systane, en kände effekt 15-30 minuter, en 30-60 minuter, en 1-3 timmar och en person kände av effekt i 3 timmar eller mer. Det var en person som inte kunde känna av någon större effekt i början av de två preparaten utan kände av det efter två veckors användning, då ögonen kändes bättre och inte lika trötta. 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Systane V ilket subst it ut f öred rog du? Hylo-Comod Figur 3 Åtta personer föredrog Hylo-Comod medan fem föredrog Systane I figur tre ser man att Systane föredrogs av fem personer, då de tyckte att den var lättast att applicera, den kändes lenande och lugnande i ögat. Åtta personer föredrog Hylo-Comod, motiveringar var till exempel att den kändes bättre för ögonen, lättare att applicera, inte lika smetig i ögat, behövde inte blinka så mycket efter appliceringen, lagom mängd vätska vid ett tryck och miljövänligare förpackning. Det var en person som inte kunde föredra något av substituten, då denna fick grusighet och torrhetskänsla några timmar efter appliceringen. 17

Tid (sek) 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 NIBUT utan substitut NIBUT 5 min NIBUT 15 min 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Patient Figur 4 - NIBUT hos samtliga 14 patienter med Systane Elva personer (78,6 %) fick en längre NIBUT efter Systane fått verka i fem minuter. Tre (21,4 %) personer fick en kortare NIBUT. Då preparatet fått verka i femton minuter var det tre personer vars NIBUT ökat ytterligare lite till än efter fem minuter. Medan åtta personers NIBUT hade sjunkit något men var fortfarande längre än utan något substitut i ögat. Tiden hos tre personer (patient 5, 8 och 14) hade sjunkit så pass mycket att det var lägre än var det var från första början utan något substitut. Patient nummer fem och åtta hade inte problem med torra ögon enligt OSDI enkäten, medan nummer fjorton hade milda besvär. 18

55 50 45 40 Tid (sek) 35 30 25 20 NIBUT utan substitut NIBUT 5 min NIBUT 15 min 15 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 Patient Figur 5 NIBUT hos samtliga 14 patienter med Hylo-Comod Det var nio personer (64,2 %) som fick en längre NIBUT vid applicering med Hylo-Comod efter fem minuter, och fem (35,7 %) fick en kortare tid. Då preparatet fått verka i femton minuter var det två personer vars NIBUT ökat ytterligare lite till än efter fem minuter, medan fyra personers NIBUT hade sjunkit något men var fortfarande längre än utan något substitut i ögat. Tiden hos sex personer (patient 1, 2, 11, 12, 13 och 14) hade sjunkit så pass mycket att det var lägre än var det var från första början utan något substitut och två personers tid hade sjunkit tillbaka till ursprungstiden. Av de sex personer vars NIBUT som sjönk efter femton minuter var det två personer som hade milda besvär, en som hade svårartade besvär och tre personer som inte hade några besvär. 19

25 22,4 20 19,8 16,3 Tid (sek) 15 10 5 0 NIBUT utan substitut NIBUT 5 min NIBUT 15 min Samtliga 14 patienter Figur 6 - Medelvärde för samtliga fjorton patienters NIBUT med och utan Systane i ögonen Enligt figur sex var medelvärdet för alla fjorton patienters NIBUT 16,3±8,0 sekunder utan Systane i ögonen. Efter Systane droppats i ögonen och fått verka i fem minuter ökade tiden till 22,4 ± 8,9 sekunder. Dessa värden var statistiskt signifikant skilda från varandra (p< 0,01). Efter ytterligare tio minuter hade tiden sjunkit till 19,8±13,1 sekunder. Vid jämförelse med utan substitut är värdena inte statistiskt signifikant skilda från varandra (p> 0,05). 20

25 22,4 20 19,9 16,6 Tid (sek) 15 10 5 0 NIBUT utan substitut NIBUT 5 min NIBUT 15 min Samtliga 14 patienter Figur 7 - Medelvärde för samtliga fjorton patienters NIBUT med och utan Hylo-Comod i ögonen Medelvärdet för alla patienters NIBUT utan Hylo-Comod i ögonen var 16,6±8,2 sekunder. Efter Hylo-Comod droppats i ögonen och fått verka i fem minuter ökade tiden till 22,4 ±16,4 sekunder. Dessa värden var signifikant skilda från varandra (p< 0,05). Efter ytterligare tio minuter hade tiden sjunkit något till 19,9±14,3 sekunder. Värdena var inte signifikant skilda från varandra (p> 0,05) vid jämförelse utan substitut. Medelvärdet av NIBUT utan något substitut från den tredje och sista undersökningen blev 19,0 sekunder. 21

Personer 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Tunn Tunn-normal Normal Normal-full Full Meniskstorlek Figur 8 - Antal personer som hade tunn, normal och full tårmenisk Tårmenisken mättes varje gång personen kom på undersökning och den visade ingen förändring mellan besöken. Totalt var det sju personer som hade en normal tårmensik, tre som hade tunn och en person som hade full. Två personer hade ett mellanting mellan tunn och normal och en person hade en tårmenisk som var normal till full. Vid omräkning av de olika mensikstorlekarna till en femgradig skala, där ett motsvarar tunn och fem motsvarar full, blev medelvärdet för menisken 2,64. Det var fyra personer som hade en något oregelbunden tårmenisk. En bedömning av lipidskiktet gjordes även varje gång personen var på besök. Fem personer hade Closed meshwork Fyra personer hade Closed-Waved Fyra personer hade Waved En person hade Wave-Amorphous Inte heller lipidskiktet ändrades mellan gångerna, utan personerna hade samma lipidmönster alla tre gånger de var på undersökning. Medelvärdet för lipidskiktet blev 1,5 där ett motsvarar Closed meshwork och fyra Colour Fringe. 22

10 Diskussion Elva personer (78,6 %) fick en längre NIBUT efter Systane fått verka i fem minuter. Tre (21,4 %) personer fick en kortare NIBUT. Medan det var nio personer (64,2 %) som fick en längre NIBUT med Hylo-Comod efter fem minuter och fem (35,7 %) fick en kortare tid. Efter Systane droppats i ögonen och fått verka i fem minuter ökade medeltiden av NIBUT från 16,3 till 22,4 sekunder och efter ytterligare tio minuter hade tiden sjunkit till 19,8 sekunder. Tiden ökade alltså som mest med 6,1 sekunder. Efter Hylo-Comod droppats i ögonen och fått verka i fem minuter ökade medeltiden från 16,6 till 22,4 sekunder, en ökning med 5,8 sekunder och efter ytterligare tio minuter hade tiden sjunkit något till 19,9 sekunder. Detta visar att båda preparaten har en positiv effekt på NIBUT och att det inte är någon större skillnad dem emellan. Både Systane och Hylo-Comod visade en signifikant skillnad då de fått verka i fem minuter, men efter femton minuter visade det ingen signifikant skillnad. Det överensstämmer inte med den studien som gjordes av Guillon 2004, som visade att ända upp till 120 minuter var lipidlagret tjockare och NIBUT var längre med Systane. En möjlig orsak till detta kan vara att jag själv inte har så stor erfarenhet av att använda Tearscope. Hamano et al visade att tårfilmens stabilitet förlängdes signifikant med sodium hyaluronate innehållande 0,1 % och 0,3 %, medan ögonen som behandlades med 0 % och 0,05 % inte visade någon signifikant förbättring. Då Hylo-Comod innehåller 0,1 % sodium hyaluronate är det troligtvis det som bidrar till dess positiva effekt på NIBUT. Medelvärdet för alla fjorton patienters NIBUT utan Systane i ögonen var 16,3 sekunder. Vilket stämmer bra överens med medelvärdet på 16,6 sekunder som mättes innan Hylo- Comod droppades i ögonen. Personerna slutade att ta sina ögondroppar dagen innan nästa besök så att preparaten inte skulle kunna påverka varandra. Medelvärdet av NIBUT från sista besöket var 19,0 sekunder, vilket var ca 3 sekunder längre än tidigare. Men det var inte signifikant skilt från de övriga tiderna. 23

Två patienter som hade besvär med torra ögon fick ett index på 25 respektive 14,58 på OSDIenkäten och deras genomsnittliga NIBUT låg på 7,5 respektive 8,7 sekunder. Resultatet från dessa två tester pekar åt att dessa två personer har besvär med torra ögon. Två personer som inte upplevde några besvär med torra ögon hade ett index på 6,25 på OSDI enkäten men deras medelvärde av NIBUT var bara 10,6 respektive 10,9 sekunder. Om man har en uppsprickningstid på tio sekunder eller mindre är det ett tecken på ett torrt öga enligt Patel et al. En förklaring till varför NIBUT inte överensstämde med indexet från OSDI hos dessa två personer kan bero på att de hade svårt att hålla ögat öppet under mätningen av NIBUT. Vid frågan om de tyckte att det sved i ögat precis innan blinkning svarade de att det inte sved någonting alls, utan att det bara var en reflexmässig blinkning. Detta visar att man inte bara kan förlita sig på tiden av TBUT för att avgöra om ett öga är torrt eller inte, utan det är många saker som man måste ta hänsyn till. Enligt OSDI-enkäten var det sex personer som inte hade några besvär med torra ögon, men enligt min egna utformade enkät var det åtta som sade sig inte ha några besvär. Att det blev skillnad mellan dem beror på att i min enkät ställdes frågan specifikt om de upplevde några besvär just vid datoranvändning. Medan OSDI tog upp fler tänkbara situationer då besvären kunde uppstå, till exempel vid läsning, bilkörning i mörker eller blåsigt väder. Bland annat var det flera personer som kryssade för att de inte hade några besvär vid datoranvändning, men på OSDI enkäten fyllde de i att de hade besvär med rinnande ögon vid blåsigt väder, därmed fick de personerna ett högre index som tydde på torra ögon. Enligt Schaumberg et al är det 7,8 % av den kvinnliga populationen i USA som har allvarliga/svårartade besvär med torra ögon. Vid jämförelse med min studie var det en person som fick ett så pass högt index på OSDI enkäten att det motsvarade svårartade besvär, vilket är 7,1 % av den totala mängden som var med i den här studien. Det är ungefär lika stor andel som Schaumberg fick fram, men man får ta hänsyn till att det endast var kvinnor med i Schaumbergs studie och i min var det hälften kvinnor, hälften män. Det var nio stycken som inte kände av någon effekt av vare sig Systane eller Hylo-Comod, orsaken till detta kan vara att de flesta som ställde upp i studien inte hade några problem med torra ögon vid datorn. Dessa personer kände då inte heller någon effekt i ögonen, medan de flesta av dem som hade besvär tyckte att de blev hjälpta antingen av båda eller bara av den 24

ena sorten. Hos dessa personer kändes effekten av allt från 1-15 minuter till 3 timmar eller mer, men den mätbara effekten påvisades endast vid fem minuter. Tårmenisken hos personerna visade ingen förändring, vilket överensstämde med förväntat resultat. Eftersom tårmenisken mättes dagen efter tårsubstituten slutades användas påverkades inte den vid mätningen. Vid jämförelse mellan tårmenisken och huruvida personerna hade ögonbesvär vid datorn hittades inget direkt samband. En del hade en normal tårmenisk och inga besvär, medan andra också hade en normal tårmenisk men kände av besvär. Inget samband mellan NIBUT och tårmenisken hittades heller. Samma resultat blev bedömningen av lipidskiktet. Detta graderades också dagen efter preparaten slutade användas. De som inte hade några besvär med ögonen vid datorn hade lipidskikt allt från Closed meshwork till Wave-Colour och personerna med besvär graderades från Closed meshwork till Wave-Amorphous. Detta visar att det var stor spridning mellan graderingarna oavsett om personerna hade besvär med torra ögon eller inte. Därmed hittades inget samband mellan lipidskiktet och indexet från OSDI enkäten eller NIBUT. Medelvärdet av lipidskiktet blev 1,5 vilket motsvarar Closed meshwork-wave och enligt Tearscope plus clinical handbook är Wave det vanligaste förekomna lipidmönstret. Möjliga felkällor i studien kan vara att en person tog allergimedicin mot pollen under försökstiden. Det var även en person som var linsbärare, vilket kan påverka tårfilmen. En annan felkälla är jag som handhavande, ju fler undersökningar jag gjorde desto säkrare blev jag och därmed blev resultatet säkrare. Slutsatsen är att båda preparaten har en positiv påverkan på NIBUT och det visade inte någon signifikant skillnad mellan Systane och Hylo-Comod. Personerna kände av en längre positiv effekt (en del upp till >3 timmar) än den mätbara effekten på fem minuter. Studien visade även att nästan hälften (42,9 %) av personerna hade problem med torra ögon på jobbet, vilket tyder på att det är relativt vanligt förekommande hos personer som arbetar mycket framför en dator. 25

Stort tack till, Min handledare Peter Gierow för all hjälp och goda råd. Alla som ställt upp som försökspersoner i min studie. Tack till Marie Mobäck som hjälpt till att hitta patienter. Jag vill även rikta ett stort tack till min sambo Fredrik som stöttat mig under den här tiden, samt familj och vänner som korrekturläst arbetet. 26

11 Referenser Alcon, bipacksedel Systane. (2004). Blehm C,, Vishnu S, Khattak A, Mitra S and Richard W. Yee. (2005). Computer Vision Syndrome: A Review. Survey of Ophthalmology, 50 (3), s 253-262. Dartt D. (2004). Control of mucin production by ocular surface epithelial cells. Experimental eye research 78, s 173-175. Efron N. (2004). Contact lens complications, 2 nd edition. Kap 6, s 42. Butterworth Heinemann, London. Forrester J, Dick A, McMenamin P, Roberts F. (2008). Basic sciences in practice, 3 rd edition. Kap 1, s 91-95. Kap 4, s 201-201. Kap 6, s 335. Saunders, London. Guillon J-P. (1998). Non-invasive Tearscope plus routine for contact lens fitting. Contact lens and anterior eye. Kap 21, s 31-40. Storbritannien. Guillon M, Chamberlain P, Marks M.G, Stein J.M.. (2004). Effect of eye drop compositional characteristics on tear film. Investigative ophthalmology and visual sciences 45, p 3878. ARVO abstrakt. Hamano T, Horimoto K, Lee M, Komemushi S. (1996). Sodium hyaluronate eyedrops enhance tear film stability. Japanese journal of Ophthalmology, 40 (1), s 62-65. Johnson ME, Murphy PJ, Boulton M. (2006). Effectiveness of sodium hyaluronate eyedrops in the treatment of dry eye. Optometry and vision sciences, 244 (1), s 109-112. Kanski JJ. (2007). Clinical Ophthalmology, 6 th edition. Kap 7, s 205. Butterworth Heinemann, Philadelphia. Medilens, bipacksedel Hylo-Comod. (2006). Patel S, Blades K. (2003). The Dry Eye- A practical approach. Kap 1 s 1, 5-8. Kap 4, s 30-32 Kap 8, s 68. Butterworth Heinemann, Edingburgh. Phillips A, Speedwell L. (2007). Contact lenses, 5 th edition. Kap 2, s 48-49. Kap 5, s 114, 121-123. Butterworth Heinemann, Philadelphia. Remington L. (1998). Clinical anatomy of the visual system, 2 nd edition. Kap 9, s 172-174. Butterworth Heinemann, St. Louis. Schaumberg D, Sullivan D, Buring J, Dana M. (2003). Prevalence of dry eye syndrome among US women. American journal of ophthalmology, 136 (2), s 318-326. 27

Schiffman RM, Christianson MD, Jacobsen G, et al. Reliability and validity of the ocular surface disease index. Archive of ophthalmology, 2000, 118, s 615-621. Sheedy J, Gowrisankaran S, Hayes J. (2005).Blink rate decreases with eyelid squint. Optometry and vision science, 82 (10), s 905-911. Skilling F, Weaver T, Kato K, Ford J, Dussia E. (2005). Effects of two eye drop products on computer users with subjective ocular discomfort. Optometry, 76 (1), s 47-54. Srinivasan S, Simpson T, Senchyna M, Jones L. (2008). Assessment of ocular surface in postmenopausal females using dry eye questionnaires. Optometry and vision sciences 85, (American Academy Optometry abstract) p 80023. Tearscope plus clinical handbbok, Keeler, Keeler instruments Inc. 456 Parkway, Broomall, PA 19008, USA. www.systane.se 090512 11:00 www.av.se/teman/datorarbete/. 090512 11:40. http://www.swedeye.org/sota/bildskarm/sta/sta055.htm. 090512 11:45. 28

Bilaga 1 Reklamutskick Sitter du och arbetar framför en dator till stor del av dagen? Då kanske du besväras av torra eller trötta ögon? Hej, jag heter Josefine och går sista året på Optikerprogrammet här i Kalmar. Nu i april (v. 15) är det dags för examensarbetet och jag ska undersöka personer som sitter framför datorer till stor del av arbetsdagen. Du som sitter och jobbar vid en dator flera timmar om dagen, kan lätt få problem med torra ögon som då kan kännas trötta och irriterade, samt få sveda/grusighetskänsla. Då kan man använda sig av tårsubstitut som hjälper ögonen att inte torka ut så fort. I mitt examensarbete vill jag jämföra två olika tårsubstitut som används av personer som sitter framför datorer minst halva tiden av arbetsdagen, ca 4-5 h. Jag vill dels ta reda på hur tårfilmen i ögat påverkas av dropparna och hur många som upplever ögonbesvär i samband med datorer. Undersökningarna kommer att ske i våra undersökningsrum på Västergård. Det första jag kommer att göra är att titta på din tårfilm i ögat utan några droppar, sen kommer jag att titta på hur tårfilmen påverkas av dropparna efter 5 och 15 min. Du får sedan med dig en flaska med substitutet hem och ska då använda det 1-2 ggr per dag i en vecka. Efter det får du komma tillbaka och genomgå samma procedur men med det andra substitutet. Efter ytterligare en vecka ska en bedömning av tårfilmen göras igen vilket kommer att ta ca 10 min. Du får sedan svara på en enkel enkät om hurvida du upplever problem vid dator användning, samt hur du upplevde de olika tårsusbtituten. Det spelar ingen roll om du använder glasögonen eller linser, du behöver heller inte känna av några problem med ögonen för att ställa upp i den här studien utan det enda kravet är att du sitter vid en dator ca 4-5 timmar/ arbetsdag. Om du tycker att det här låter intressant och skulle vilja ställa upp i min studie eller har några andra funderingar får du gärna höra av dig till mig på: jh22it@student.hik.se Hälsningar Josefine Hellström 29