Rikspolisstyrelsens författningssamling

Rikspolisstyrelsens författningssamling ISSN 0347 545X Utgivare: chefsjuristen Lotta Gustavson Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter; beslutade den 30 mars 2009. RPSFS 2009:1 FAP 693-1 Utkom från trycket den 23 april 2009 Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 11 förordningen (2007:1240) om tillsyn över hundar samt 13 e förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och beslutar följande allmänna råd. Syfte 1 Denna författning innehåller föreskrifter och allmänna råd om rutiner för polismyndighetens handläggning av ärenden som avser bristande tillsyn över eller skötsel av hund. Vid tillämpningen av lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter (tillsynslagen), måste polismyndigheten i varje enskilt fall göra en sammantagen bedömning av en persons förmåga att utöva tillsyn över och sköta en hund och den enskilda hundens egenskaper. Tillsyns- och skötselplikten är inte begränsad till att gälla endast för den som äger en hund eller dess innehavare, utan omfattar även den som t.ex. kortvarigt rastar en hund. Även andra än hundens ägare eller innehavare kan således bli föremål för föreläggande eller förbud. Det är inte är möjligt att hänföra farliga hundar till någon särskild hundras. Alla hundar, oavsett ras, kan utveckla farliga egenskaper. En normalt sett ofarlig hund kan bli farlig i en olämplig persons händer och vice versa. Polismyndighetens bedömning kan därför leda till slutsatsen att en viss person är olämplig att ha hand om en viss hund eller hundar överhuvudtaget eller att en viss hund anses farlig, oavsett vem som har hand om den. Författningsbestämmelser 2 Bestämmelser om tillsyn över och skötsel av hundar finns i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter samt förordningen (2007:1240) om tillsyn över hundar. 3 Ytterligare bestämmelser om hundar finns i t.ex. hittegodslagen (1938:121), rennäringslagen (1971:437), jaktlagen (1987:259), 1

RPSFS 2009:1 jaktförordningen (1987:905), djurskyddslagen (1988:534), djurskyddsförordningen (1988:539) och i föreskrifter utfärdade med stöd av dessa författningar samt i vissa lokala föreskrifter utfärdade av kommunen. Inledande åtgärder Brott När polismyndigheten får en anmälan om eller av annat skäl ingriper med anledning av bristande tillsyn över en hund enligt tillsynslagen, bör det redan inledningsvis uppmärksammas att den bristande tillsynen kan innefatta en brottslig handling, som t.ex. misshandel, grov misshandel, framkallande av fara för annan, vållande till kroppsskada, grovt vållande till kroppsskada, rån, olaga hot, grovt olaga hot och ofredande. På motsvarande sätt bör polismyndigheten, när den inleder en förundersökning om ett misstänkt brott där en hund har använts, utreda om personen genom sin oaktsamhet eller sitt uppsåt även kan ha brustit i sin tillsyn enligt tillsynslagen. I sådana fall upprättas och handläggs ärendet enligt tillsynslagen och K-ärendet var för sig. Om den till vilket ett förbud eller förläggande är riktat inte följer detta eller på annat sätt bryter mot tillsynslagen eller mot lokala föreskrifter utfärdade av kommunen kan detta utgöra ett brott i sig. Även i sådana fall upprättas och handläggs K-ärendet och ärendet enligt tillsynslagen var för sig. Polismyndigheten bör inledningsvis även göra en bedömning av om det kan vara fråga om ett djurskyddsärende enligt djurskyddslagen (1988:534). I dessa fall bör det uppmärksammas att det kan vara fråga om både djurplågeri och brott enligt tillsynslagen. Djurskyddsärendet, ärendet enligt tillsynslagen och, i förekommande fall, K-ärendet handläggs då var för sig. Förvaltnings- respektive brottmålsärende Ärenden enligt tillsynslagen och djurskyddslagen följer förvaltningsrättsliga bestämmelser, medan Polisens brottsutredande verksamhet i huvudsak är undantagen från förvaltningslagens (1986:223) tillämpningsområde. Om uppgifter i förvaltningsärendet, som har lämnats av den som är föremål för utredning enligt tillsynslagen eller djurskyddslagen, tillförs brottmålsärendet är det viktigt att tydligt dokumentera varifrån och på vilket sätt uppgifterna har inhämtats. Uppgifter som framkommit under förhör i brottmålsärendet bör, under samma förutsättningar, normalt kunna tillföras förvaltningsärendet som en del av underlaget till beslut. 2

Beslag Även om en hund har använts som brottsverktyg vid t.ex. angrepp på människor torde det sällan finnas anledning att ta hunden i beslag, eftersom hunden i sig ofta saknar bevisvärde. Om förutsättningar för förverkande är uppfyllda kan hunden tas i beslag. Detta bör dock ställas i relation till att kostnaderna för vård och uppstallning av en beslagstagen hund kan bli betydanden. Det bör i sådana fall alltid prövas om förutsättningar för ett omhändertagande enligt tillsynslagen eller djurskyddslagen är uppfyllda. RPSFS 2009:1 Grunduppgifter i utredningen Polismyndigheten bör i en brottsutredning eller ett förvaltningsrättsligt ärende inledningsvis inhämta och dokumentera så fullständiga uppgifter som möjligt om - vem som står som ägare till hunden i Jordbruksverkets centrala hundregister eller Svenska Kennelklubbens register, - hundens ras, kön, ålder, eventuell fysisk eller smittsam sjukdom, - händelseförloppet enligt anmälaren, den som hade tillsynsplikt över hunden, eventuella vittnen till händelsen och andra personer som har uppgifter att tillföra utredningen, - eventuella skadors omfattning och karaktär, om möjligt genom fotodokumentation och intyg m.m. från behandlande läkare eller veterinär, - den fara för liv eller hälsa som angreppet inneburit, - tidigare brottsanmälningar, förelägganden om ordningsbot och beslut om förelägganden, förbud eller omhändertaganden rörande samma hund eller riktade mot den som hade tillsynsplikt över hunden och - annat av betydelse för utredningen, t.ex. tidigare beslut i djurskyddsärende rörande hunden och, i de fall den som hade tillsynsplikt över hunden tidigare har varit folkbokförd i annat län, beslut enligt tillsynslagen meddelade av den polismyndigheten. Vid dokumentationen av en händelse där en hund har angripit människor eller djur är det särskilt viktigt att ange - hur den som hade tillsynsplikt över hunden agerade innan, under och efter angreppet, - hur hunden agerade innan, under och efter angreppet, - var den som hade tillsynsplikt över hunden respektive hunden befann sig innan angreppet, - om hunden bar halsband eller var kopplad, 3

RPSFS 2009:1 - om den som hade tillsynsplikt över hunden hade med sig koppel och om detta i så fall var helt, - om den som hade tillsynsplikt över hunden gjorde försök att kalla in hunden, - om den som hade tillsynsplikt över hunden hade begränsad förmåga att klara av tillsynen över hunden eller om han eller hon försummade tillsynen, - om den som hade tillsynsplikt över hunden var påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel eller om det förekom andra särskilda omständigheter av betydelse för hans eller hennes förmåga att utöva tillsyn, - hur den angripne agerade innan angreppet, - om angreppet skedde oprovocerat eller om hundens beteende kan anses ha varit naturligt, exempelvis om den blivit provocerad eller skrämd och - om hunden förföljde eller drev vilt utan samband med jakt. Föreläggande, förbud och omhändertagande Ett beslut om föreläggande, förbud eller omhändertagande syftar till att förhindra en framtida upprepning av ett oönskat beteende. Polismyndigheten bör göra en noggrann bedömning av vilken åtgärd som kan antas vara tillräckligt effektiv för att förhindra att det oönskade beteendet upprepas. Avgörande för vilket beslut som ska fattas är risken för att beteendet kan komma att upprepas, med nya skador eller avsevärda olägenheter som följd. För att polismyndigheten ska kunna fatta beslut om föreläggande, förbud eller omhändertagande av en hund måste den bristande tillsynen nå upp till en viss nivå. En första och kanske enstaka mindre allvarlig försummelse torde i allmänhet inte räcka för en mera ingripande åtgärd. I de fall det från början står klart för polismyndigheten att den som hade tillsynsplikt över hunden endast gjort ett smärre misstag som bedöms som ursäktligt, torde någon utredning inte behöva genomföras. Om ett beslut om föreläggande, förbud eller omhändertagande har meddelats muntligen på plats är det viktigt att polismyndigheten så snart som möjligt expedierar ett skriftligt beslut med besvärshänvisning till den beslutet angår. Om ett beslut enligt tillsynslagen ska gälla omedelbart är det viktigt att upplysa om att det gäller även för det fall beslutet överklagas. Bestämmelser om att vissa beslut ska delges den mot vilken beslutet avses gälla finns i 25 tillsynslagen. 4

RPSFS 2009:1 Föreläggande, förbud och vite enligt 8 tillsynslagen Föreläggande och förbud Ett föreläggande eller förbud kan i princip avse vilken åtgärd eller kombination av åtgärder som helst, som syftar till att komma till rätta med en bristande tillsyn över eller skötsel av en hund. Med begreppet skada avses både personskada och sakskada. Exempel på sakskada är skada på djur eller egendom. Med avsevärd olägenhet avses olägenhet av allvarligare slag, som kan påverka människors eller djurs liv, hälsa eller säkerhet eller den allmänna ordningen. Om det är fråga om en mera bagatellartad skada eller olägenhet krävs att det oönskade beteendet upprepas frekvent eller förekommer i stor omfattning, för att det ska kunna bli aktuellt med ett föreläggande eller förbud. Åtgärder som kan bli aktuella att besluta om är t.ex. föreläggande om att hålla hunden inom stängsel, kopplingstvång, tvång att låta hunden bära munkorg när den vistas utomhus. Föreläggande om kopplingstvång eller munkorg kan vara motiverat om närboende känner obehag eller rädsla för en hund som tillåts springa lös på offentlig eller allmän plats, om en hund visar aggressivitet eller gör utfall mot människor eller djur, driver eller jagar vilt, angriper lantbruksdjur eller orsakar skador på annans egendom. Vid föreläggande om kopplingstvång bör endast fasta, högst två meter långa koppel tillåtas. Om en hund vid flera tillfällen slitit sig och sprungit lös utan tillsyn, kan hundägaren eller innehavaren föreläggas att sätta upp staket eller stängsel. Om närboende störs av en hund som ofta skäller, förorenar eller orsakar andra liknande olägenheter, kan polismyndigheten besluta om förbud att lämna hunden ensam längre än en viss tid. Ett beslut kan också omfatta ett förbud att låta hunden vistas ensam utomhus under vissa tider eller föreläggande om att vidtaga vissa åtgärder, som t.ex. att hunden ska rastas ett visst minsta antal gånger per dag. I vissa fall kan det vara lämpligt att samråda med Jordbruksverket innan polismyndigheten beslutar om en åtgärd, som t.ex. föreläggande om att hunden ska hållas inom stängsel eller bära munkorg. Vite Allmänna bestämmelser om vite finns i bl.a. lagen (1985:206) om viten, brottsbalken och bötesverkställighetslagen (1979:189). Det går inte att schablonmässigt fastställa vitesbeloppets storlek. Enligt 3 viteslagen ska vitet fastställas till ett belopp som med 5

RPSFS 2009:1 hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå denne att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Omhändertagande Bedömningsgrunder Att en hund visat aggressivitet, gjort utfall mot eller angripit en människa eller ett djur är i sig inte tillräckligt för ett beslut om omhändertagande. Avgörande för ett beslut om omhändertagande är risken för att beteendet kommer att upprepas, med nya skador eller avsevärda olägenheter som följd. Riskbedömningen bör göras genom en sammanvägning av hundens egenskaper och förmågan och viljan hos den som har tillsynsplikten att utöva tillsyn över hunden. När frågan om omhändertagande aktualiseras måste polismyndigheten som huvudregel först göra en bedömning av om andra mindre ingripande åtgärder är tillräckliga, som t.ex. föreläggande om kopplingstvång eller munkorg. Om polismyndigheten redan från början bedömer att andra mindre ingripande åtgärder är otillräckliga får ett omhändertagande göras omedelbart. Med beaktande av vad som sägs i första och andra stycket kan följande tjäna som exempel på när polismyndigheten bör överväga ett beslut om omhändertagande. 1. Hunden har använts som vapen genom att den medvetet har hetsats eller bussats mot människor eller djur. 2. Den som hade tillsynsplikt över hunden har visat passivitet eller underlåtit att ingripa när hunden angripit människor eller djur, trots att ett ingripande hade kunnat ske. 3. En hund har tillåtits springa lös på en plats där barn ofta vistas och hunden därvid har angripit eller gjort utfall mot barn. Barn rör sig och kommunicerar på ett sätt som gör att de löper en särskild risk att utsättas för hundangrepp. Det finns därför skäl att ställa extra höga krav på tillsynen över en hund som befinner sig på eller i närheten av platser där barn leker och vistas, som t.ex. lekplatser och förskolor. 4. En hund har tillåtits springa lös på platser där det ofta är människor i rörelse, såsom på torg, i parker, bostadsområden, motionsområden eller liknande platser och hunden därvid angripit eller gjort utfall mot människor. 5. Hunden har vid upprepade tillfällen visat aggressivitet och gått till angrepp eller gjort utfall mot människor eller djur. 6. Hunden har angripit och skadat människor eller djur. 7. Hunden har orsakat avsevärda olägenheter eller frekvent eller i stor omfattning orsakat oljud eller andra störningar. 6

8. Hunden har sprungit lös och jagat vilt utan samband med jakt. I dessa fall kan det även finnas skäl att inleda en utredning om misstänkt brott enligt 16 och 24 tillsynslagen. 9. Hunden är under tillsyn av någon som har meddelats ett hundförbud enligt 15 tillsynslagen. RPSFS 2009:1 Utredning efter ett omhändertagande av en hund 4 Förutom grunduppgifter ska en sådan utredning som sägs i 12 och 18 tillsynslagen innefatta en besiktning och i vissa fall även en veterinärundersökning. Utredningen syftar till att avgöra risken för att hunden i framtiden kan komma att orsaka skada eller avsevärd olägenhet och om hunden ska säljas, skänkas bort eller, om det finns särskilda skäl, avlivas. Utredningen kan också leda till att polismyndigheten fattar beslut om att omhändertagandet ska upphöra och att hunden ska lämnas tillbaka till ägaren eller innehavaren. Om hunden lämnas tillbaka, kan polismyndigheten samtidigt fatta beslut om ett förbud eller föreläggande. Besiktning 5 En besiktning ska genomföras i syfte att göra en bedömning av hundens fysiska och mentala status och hundägarens eller innehavarens förmåga och vilja att utöva tillsyn över och sköta hunden. 6 Besiktningen ska dokumenteras på Rikspolisstyrelsens formulär Besiktning Utredning enligt lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter (RPS 693.1). 7 Besiktningen ska genomföras av en besiktningsman som förordnats av Rikspolisstyrelsen. Bestämmelser om besiktningsman finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens hundverksamhet (FAP 214-1). 8 Vid bedömningen av hundens mentala status ska polismyndigheten göra en prövning av hundens grad av aggressivitet, tillgänglighet, kamp, jaktintresse, rädsla, relation till ägaren, fostran, sociala anpassning, felbeteenden, uppträdande under tiden som den varit omhändertagen och övriga omständigheter av betydelse. Besiktningen ska om möjligt genomföras på ett sätt som återskapar den händelse som låg till grund för omhändertagandet. 9 Om polismyndigheten bedömer det som lämpligt och det behövs för att fastställa hundens relation till ägaren, fostran och sociala anpassning samt 7

RPSFS 2009:1 hundägarens eller innehavarens förmåga och vilja att utöva tillsyn över hunden, ska hundägaren eller innehavaren ges tillfälle att medverka vid besiktningen. 10 Om det föreligger särskilda skäl och besiktningsmannen bedömer att det ändå finns ett tillräckligt säkert underlag för att avge ett yttrande eller förslag till åtgärd i ärendet, behöver ett visst besiktningsmoment inte genomföras. Skälen till att besiktningsmomentet inte har genomförts ska dokumenteras särskilt i besiktningsprotokollet i fältet övriga omständigheter av betydelse för utredningen. Undantag från besiktning 11 När en hund är så aggressiv och farlig att det inte går att påbörja eller slutföra en besiktning utan uppenbar risk för skador på person ska skälen till detta dokumenteras särskilt i besiktningsprotokollet i fältet övriga omständigheter av betydelse för utredningen. Detsamma ska gälla då det bedöms föreligga en allvarlig risk för hundens hälsa om besiktningen genomförs. Besiktningsmannen avgör om en besiktning inte kan påbörjas eller om en påbörjad besiktning ska avbrytas. Veterinärundersökning 12 En veterinärundersökning ska alltid göras om det kan antas att det finns en fysisk orsak till hundens aggressiva beteende eller att hunden lider av rabies eller någon annan allvarlig sjukdom. Om det kan antas att hunden lider av en smittsam sjukdom ska samråd ske med smittskyddsläkare och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) om vilka åtgärder som behöver vidtas. Försäljning eller annan överlåtelse av hund När polismyndigheten säljer eller på annat sätt överlåter en omhändertagen hund bör myndigheten beakta köparens eller mottagarens förmåga och vilja att utöva tillsyn över och sköta hunden med hänsyn till dess fysiska behov och mentala egenskaper. Innan överlåtelse sker bör samråd ske med behörig myndighet för djurskyddskontroll om köparens eller mottagarens lämplighet ur djurskyddssynpunkt. Av överlåtelsehandlingen bör framgå att köparen övertar hunden med kännedom om hundens konstaterade eller eventuella fysiska och mentala brister, att köpeskillingen vid en försäljning har satts med hänsyn till detta och att polismyndigheten inte kan lämna några garantier för hunden. 8

Avlivning 13 Jordbruksverket får med stöd av bl.a. 32 djurskyddsförordningen (1988:539) meddela föreskrifter om avlivning av djur. Utöver polismyndighetens beslut om avlivning av en hund ska i ärendet dokumenteras uppgifter om vem som har utfört avlivningen och vilken avlivningsmetod som har använts. Beslut om avlivning av en hund bör komma ifråga endast om 1. hunden visat sig vara farlig för människor eller djur, 2. det på grund av hundens ålder eller medicinska status är påkallat att den avlivas eller 3. det visat sig inte vara möjligt att sälja eller skänka bort hunden. Om avlivning av en hund kan bli aktuell, bör det inhämtas ett utlåtande från den som haft tillsyn över hunden under den tid den varit omhändertagen. Medicinska skäl för avlivning bör dokumenteras genom utlåtande av veterinär. Även i det fall hunden ska avlivas på grund av att det inte har varit möjligt att finna en köpare eller mottagare bör dokumentationen i ärendet innehålla en redovisning av vilka försök som har gjorts för att sälja eller skänka bort hunden. RPSFS 2009:1 Hundförbud 14 Enligt 15 tillsynslagen får polismyndigheten meddela förbud att ha hand om hund (hundförbud) för den som allvarligt brister eller tidigare har brustit i tillsynen över en hund. Ett hundförbud får enligt samma bestämmelse avse viss tid eller gälla tills vidare. Vid bedömningen av om en person ska meddelas hundförbud bör, med beaktande av bl.a. tidigare domar, beslut och utredningar, en prognos göras över dennes lämplighet att i framtiden ha hand om hund. Ett hundförbud bör, förutom i de allvarligaste fallen, som regel tidsbegränsas och inte vara kortare än ett år och inte längre än fem år. Informationsplikt 15 Enligt 9 förordningen (2007:1240) om tillsyn över hundar ska polismyndigheten underrätta behörig myndighet för djurskyddskontroll om beslut enligt 8, 9 och 11 15 lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter om det är motiverat av djurskyddsskäl. 9

RPSFS 2009:1 Omständigheter som legat till grund för ett beslut enligt tillsynslagen kan ha betydelse också för djurskyddsintresset och således föranleda beslut enligt djurskyddslagen (1988:534). En underrättelse bör ske om hunden t.ex. har vanskötts, deltagit i illegala hundslagsmål eller har skador som tyder på att djurskyddet har eftersatts. Lokala föreskrifter Undantag Polismyndigheten bör i lokala föreskrifter meddela de ytterligare bestämmelser som behövs för tillämpningen av denna författning. Särskild vikt bör därvid läggas vid frågor om beslutsbefogenheter, handläggningsrutiner och dokumentation. 16 Rikspolisstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter. Denna författning träder i kraft den 1 maj 2009. På Rikspolisstyrelsens vägnar BENGT SVENSON Lars Tonneman (Rättsavdelningen) 10