Rikspolisstyrelsens författningssamling

Transkript

1 Rikspolisstyrelsens författningssamling ISSN X Utgivare: chefsjuristen Lotta Gustavson Rikspolisstyrelsens allmänna råd om sjöfynd; beslutade den 10 februari Författningsbestämmelser FAP Utkom från trycket den 5 mars 2003 Bestämmelser om Polisens befattning med sjöfynd finns i lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd och förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd. 2. Sjöfynd m.m. Enligt 1 lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd är var och en som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som tillhör fartyg, vare sig sådant tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller uppdrivet på stranden, skyldig att anmäla fyndet hos en polismyndighet, tjänsteman vid kustbevakningen eller tulltjänsteman. Enligt bestämmelsen skall en tjänsteman vid kustbevakningen eller en tulltjänsteman som har tagit emot en sådan anmälan ofördröjligen underrätta polismyndigheten om denna. Med segelbara insjöar, floder och kanaler torde avses sådana farvatten som står i förbindelse med havet dock bara i de delar som de är farbara med fartyg i nyttotrafik. Som fartyg bör räknas även t.ex. kanoter, segelbrädor och gummibåtar. Övergivna fartyg med tillbehör som hittas fastgjorda eller uppdragna på stranden eller som hittas i insjöar eller andra vattendrag som inte är segelbara från havet omfattas inte av bestämmelserna om sjöfynd. Sådana fynd kan utgöra hittegods. 3. Handläggning 3.1 Dokumentation m.m. En anmälan om sjöfynd bör innehålla en tydlig dokumentation av fyndet. Fyndet som sådant och platsen där det förvaras bör beskrivas så utförligt att personal som skall besiktiga fyndet utan svårighet kan hitta och identifiera det. Även omständigheterna vid anträffandet bör dokumenteras. 1

2 Om anmälan ger anledning till det, bör polispersonal så snart som möjligt sändas till platsen för att komplettera uppgifterna om fyndet. Besiktning och värdering av fyndet enligt 3.2 bör då ske, om det bedöms vara lämpligt. Det bör uppmärksammas att även stulen egendom som är övergiven och har anträffats eller bärgats, beroende på omständigheterna vid anträffandet, bör handläggas som sjöfynd oberoende av det förhållandet att fyndet kan bli föremål för en brottsutredning. 3.2 Besiktning och värdering Enligt 3 lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall polismyndigheten låta besiktiga sjöfynd. Av 2 förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd framgår att besiktningsmannen skall värdera fyndet. En besiktning bör innefatta en så utförlig beskrivning att fyndet kan identifieras och värderas och så att ägaren kan spåras. Utöver en allmän beskrivning av fyndet bör eventuella skador, särskilda kännetecken, märkning och tillverkningsnummer noga dokumenteras. Vid behov bör fyndet även fotograferas. Vad som framkommit vid besiktningen bör dokumenteras på blanketten Besiktningsinstrument, RPS Besiktningen bör utföras av sakkunnig personal. Vid behov kan även en tjänsteman vid Kustbevakningen eller en tulltjänsteman som Tullverket har bemyndigat anlitas. Värderingen bör göras utifrån det värde som fyndet beräknas ha när en bärgning har slutförts och bör inte överstiga det belopp som en omedelbar försäljning kan förväntas inbringa. 3.3 Bärgarlön Den som bärgar ett sjöfynd har rätt till bärgarlön. Bestämmelser om detta finns i 16 kap. sjölagen (1994:1009). Enligt 16 kap. 5 sjölagen är det en förutsättning för bärgarlön, att en bärgning med nyttigt resultat har utförts. Enbart en anmälan om att t.ex. någon har sett en båt som är på drift kan således inte berättiga till bärgarlön. Vid besiktningen skall besiktningsmannen enligt 2 förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd även föreslå skälig bärgarlön. Regler om bestämmande av bärgarlön finns i 16 kap. 6 sjölagen. 3.4 Vård och förvaring Enligt 1 förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd skall polismyndigheten om möjligt ta vård om fyndet. Om en bärgare bedöms ha möjlighet att ombesörja vård och förvaring av fyndet på ett betryggande sätt, kan han anförtros detta. Bärgaren bör då upplysas om sin skyldighet att förvara fyndet så att det inte försämras eller riskerar att tillgripas. I andra fall än som anges i andra stycket bör polismyndigheten se till att fyndet tas om hand på ett betryggande sätt. 2

3 Enligt 16 kap. 12 tredje stycket sjölagen (1994:1009) får det bärgade fartyget eller annan bärgad egendom inte utan bärgarens samtycke flyttas, om inte säkerhet har ställts för dennes fordran. Den som upprättar anmälan eller utför besiktning på platsen bör därför i samråd med bärgaren bedöma om bärgaren skall anförtros vården av fyndet, om polismyndigheten skall ta vård om detta eller om fyndet kan förvaras och vårdas på platsen för anträffandet utan fara för skada eller tillgrepp. Utgörs fyndet av stöldbegärlig, lättflyttbar egendom eller om fyndet av annat skäl måste flyttas, bör det efter samråd med bärgaren transporteras till en uppläggningsplats som anvisas av polismyndigheten. 3.5 Märkning För att utmärka ett sjöfynd som förvaras på en plats från vilken det inte får flyttas utan medgivande av polismyndigheten, bör blanketten Sjöfyndsmeddelande RPS 654.2, fästas på fyndet. Märkningen bör vara väderbeständig. 3.6 Efterforskning av ägare Handläggningen av sjöfyndsärenden syftar i första hand till att egendomen skall kunna återställas till ägaren. Om denne inte anträffas i anslutning till anmälningstillfället, bör kontroll i Polisens register över stulna båtar och annat gods göras fortlöpande. Slagningar och andra vidtagna åtgärder dokumenteras i akten. Hos utredningsenheten vid Larmtjänst AB förs ett datoriserat register över försäkringsbolagens förlustanmälningar. Vid efterforskning av ägare till upphittade eller stulna båtar kan biträde lämnas därifrån. Enheten kan även anlitas för identifiering av olika båttyper och upplysningar om bl.a. tillverkningsnumrens placering på olika båttyper och motorer. 4. Administrativa rutiner 4.1 Kungörande Enligt 3 lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd skall polismyndigheten efter besiktning kungöra bärgningen i de av Sjöfartsverket utgivna Underrättelser för sjöfarande (Ufs). Om särskilda skäl föreligger får fyndet kungöras även på annat sätt. Sådana skäl kan t.ex. föreligga när det gäller värdefulla fynd och ägaren är svår att spåra. Ett annat skäl kan vara att fyndet eller fyndplatsen är sådan att ägaren inte kan förväntas läsa Ufs. Kungörande kan i dessa fall ske - förutom i Ufs - t.ex. i ortens tidning eller genom anslag. Om möjligt bör gemensamt kungörande av flera fynd ske. Det finns ingen tid föreskriven inom vilken kungörande skall ske. Omständigheterna vid anträffandet eller bärgningen, årstiden för detta eller polismyndighetens beslut att inleda förundersökning i ärendet kan medföra att kungörande bör avvaktas. Det bör uppmärksammas att det är tiden för kungörande i Ufs som är avgörande för när fyndet tidigast kan utlämnas till en bärgare. 3

4 Kompletterande bestämmelser om kungörande finns i lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. 4.2 Utlämning till ägaren Om ägaren anträffas och fyndet enligt bestämmelserna i 4 första stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd kan överlämnas till denne, bör fyndet kvitteras på baksidan av blanketten Besiktningsinstrument, RPS Deponerad bärgarlön bör översändas till bärgaren i enlighet med de rutiner som gäller för hittelön enligt lagen (1938:121) om hittegods och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om registrering m.m. av hittegods, FAP Ansvarar bärgaren för tillsyn och vård av fyndet, bör ägaren, sedan han eller hon har betalat polismyndighetens eventuella kostnader avseende fyndet, hänvisas till bärgaren. Ägaren bör upplysas om vilken bärgarlön som har föreslagits. Ägare och bärgare får därefter själva reglera sina ekonomiska mellanhavanden. 4.3 Utlämning till bärgaren Av 4 andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd framgår under vilka förutsättningar fyndet tillfaller bärgaren. I samband med att fyndet i ett sådant fall lämnas ut till denne bör det kvitteras på blanketten Besiktningsinstrument, RPS Bestämmelser om omedelbar utlämning till bärgaren utan kungörande finns i 6 och 7 lagen med vissa bestämmelser om sjöfynd. 4.4 Försäljning Bestämmelser om försäljning av sjöfynd som inte kan vårdas utan fara för försämring, finns i 3 andra stycket lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd och 3 förordningen (1984:985) om handläggningen av ärenden rörande sjöfynd. Vid försäljning enligt första stycket bör eftersträvas att ett skäligt pris uppnås. Försäljningsbeloppet sätts in på polismyndighetens konto i icke räntebelagt flöde Kostnader för vård och förvaring I kostnader för vård av sjöfynd bör även inräknas hyra för uppläggningseller förtöjningsplats och övriga kostnader som uppkommit för vård av fyndet. Till sistnämnda kostnader bör räknas exempelvis kostnader för konservering av en båtmotor som legat i vattnet och uppläggning av en båt som riskerar att sjunka. Innan mera kostnadskrävande åtgärder för vården beslutas måste tas i beaktande, att de sammanlagda kostnaderna för vård, förvaring, kungörande och skälig bärgarlön inte bör överstiga fyndets värde eller det belopp som

5 en eventuell försäljning kan beräknas inbringa. Om så bedöms komma att bli fallet, kan ett omedelbart utlämnande till bärgaren enligt 6 lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om sjöfynd bli aktuellt. En polismyndighet som hyr förtöjnings- eller uppläggningsplats för omhändertagna båtar bör, i likhet med vad som gäller vid förvaring av hittegods, fastställa en särskild förvaringsavgift för sjöfynd. 5. Övrigt Används automatiserad behandling av personuppgifter i ett register över sjöfyndsärenden, bör särskilt uppmärksammas bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204). Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 april 2003, då Rikspolisstyrelsens allmänna råd (FAP 654-1) för tillämpning av lagen med vissa bestämmelser om sjöfynd, gällande fr.o.m , skall upphöra att gälla. På Rikspolisstyrelsens vägnar ULF BERG Leif Gillgren (Polisenheten) 5