Fördjupningsuppgift VBEA05 - Arkitekturteknik 6 VT2015 Arkitektens roll i Sverige jämfört med utomlands Ludvig von Hofsten Emanuel Mettmann Michael Schæfer Eric Bjerkborn
Inledning I vår grupp finns en allmän uppfattning om att arkitektens roll i Sverige är begränsad genom en uppgivenhet inför byggbranschens kultur och tröga organisation. Vi vill undersöka den svenska arkitektens roll i byggprojekten. Finns det några kulturella skillnader mellan Danmark, Sverige och andra länder? Hur skiljer sig arkitektens roll mellan olika länder? Varför ritas många stora svenska byggprojekt av utländska arkitektkontor och i synnerhet av danska arkitekter? Varför har det blivit på det här viset? Genom intervjuer med både svenska, danska och utländska arkitekter samt studier av branschen har vi försökt att ta reda på om vår bild är sann. Intervju med José Carlos de Silva, arkitekt José Carlos de Silva är arkitekt och verksam i Malmö men kommer ursprungligen från Mexiko där han arbetade i flera år. Därtill har han erfarenhet av att arbeta som arkitekt i bl a Frankrike och USA. I fyra år har José bott och arbetat i Sverige. Eftersom José har en stor erfarenhet av hur byggbranschen ser ut i olika länder intervjuade vi honom för att få höra hur han upplever skillnaden mellan arkitektens roll i byggprocessen i Sverige och i andra länder. Kontakten mellan arkitekt och beställare är tätare i andra länder, konstaterar José. Vanligtvis går det till så att beställaren kontaktar arkitekten som sedan är med under projektets alla stadier och ser till att den färdiga byggnaden överensstämmer med de ursprungliga idéerna och ritningarna. I Sverige har dock entreprenören i större utsträckning än i andra länder en omfattande dialog med beställaren vilket gör att entreprenörerna med hjälp av bl a kostnadskalkyler och förslag på förenklingar i byggnadens utförande lätt kan köra över arkitektens urpsrungliga ritningar och på så vis få igenom stora förändringar av projektet. José förklarar detta med hjälp av ett exempel från ett projekt i Klostergården i Lund som han var med och ritade. Vi skulle rita ett bibliotek mitt emot en kyrka som ligger på torget i Klostergården. För att spegla materialen i kyrkan valde jag att använda tegel och betong på ett sätt som liknade kyrkans fasader. När entreprenören sedan tog vid ville man direkt göra förenklingar för att få ett lägre pris. Entreprenören förklarade för beställaren att om man istället för att använda betong valde att använda tegel med puts skulle man spara mycket pengar. Mina argument om stora estetiska förluster med detta förslag bet inte. Dessutom var det så att eftersom jag och mitt kontor endast hade kontrakt fram till och med bygglovsritningarna kunde vi inte påverka de förändringar som skedde därefter, exempelvis under projekteringen. Vi kunde endast se på när vår byggnad blev något annat än det vi hade tänkt oss. Exemplet från Klostergården illustrerar två problem med den svenska byggprocessen menar José: Dels att respekten för arkitektens ursprungliga idéer och ritningar är mindre än i flera andra länder som han arbetat i. Ekonomiska argument kan lätt användas av entreprenörer för att förändra ett projekts utformning. José menar dessutom att ett problem är att man som arkitekt i Sverige ofta kan anlitas endast för ett visst skede i en byggprocess, som i exemplet ovan endast för skissarbete och bygglovsritningar. För återstående skeden i processen, såsom projekteringen, anlitas andra arkitekter och firmor. I de fall totalentreprenad upphandlas kan entreprenören ha egna arkitekter som i stor utsträckning gör ändringar i projektet. Detta, att olika arkitekter anlitas i projektets olika skeden, leder till att den ursprungliga arkitektens idéer lätt förloras eller förvanskas på vägen. Beställaren vill äga projektet i så stor utsträckning som möjligt, menar José vidare. Genom att skriva kontrakt med en arkitekt endast fram till att bygglovsritningarna är klara är beställaren därefter helt fri att bestämma hur projektet ska fortlöpa. Han är dock helt övertygad om att resultatet alltid blir bäst om samma arkitekt får ha ansvar från början till slut.
José menar att byggprocessen i Sverige är nedbruten i en mängd experter med var sin specialkunskap och att arkitekten i mångt och mycket kan räknas till en av dessa. Medan arkitekten i andra länder som José arbetet i har ett övergripande ansvar för hela projektet och är den som har den tätaste kontakten med beställaren är arkitektens roll i Sverige mer som en konsulttjänst i mängden. En av Josés förklaringar till detta är den svenska ohierarkiska kulturen. Man gillar helt enkelt inte när någon får för mycket makt, oavsett om personen klarar arbetet eller inte. När vi frågar José om det inte är så att denna platta organisation, där man lyssnar på alla inblandade konsulter, ger en bättre slutprodukt är han bestämd: Nej. Det gör bara arbetet lättare för exempelvis VVS-konsulten som helst av allt vill åka på sin årliga thailandssemester. Själva byggnaden blir inte bättre. Det är tydligt att José ser större nackdelar än fördelar med det svenska systemet. En svensk arkitekts syn För att ta reda på hur en svensk arkitekt upplever sin roll gentemot övriga inblandade i byggprocessen ställde vi fem frågor till en anställd vid ett av de större svenska kontoren. Den intervjuade önskade vara anonym. På grund av anonymitetsfrågan fick vi till en början en känsla av att det skulle kunna komma fram en hel del kritik. Frågorna vi ställde lyder som följer: Hur upplever du din roll som arkitekt i Sverige? Har du något/några exempel på idéer som tvingats ändras av andra involverade i byggprocessen (ekonomer, ingenjörer, etc.)? Hur upplever du att dina kunskaper respekteras av andra involverade (ekonomer, ingenjörer, etc.)? Upplever du att arkitekter saknar viss kunskap för att kunna få en större roll i byggprocessen? Finns det några politiska eller regelmässiga hinder till att få ett större inflytande på byggprocessen? Svaren vi fick var högst intressanta, och stämde inte överens med den förmodade kritiken vi förväntat mig. Den intervjuade upplever arkitektens roll som viktig för att få ett bra samhälle, tycker att fokus på processer, kvalitetssystem, workshops och liknande är viktigare än själva slutprodukten, men att det inte finns nog med tid. På fråga två fick vi inget konkret exempel på projekt eller liknande, men det var ändå tydligt att nästan varje projekt måste kompromissas om, då det är pengarna som styr. Förutom pengarna fick vi veta att [i]bland sätter VVS och E käppar i hjulen med alla deras krav som inte verkar ifrågasättas lika mycket. Trots detta upplevde den intervjuade på fråga tre att dennes kunskaper som arkitekt för det mesta respekteras ganska bra, men tycker även att det saknas kunskaper både i ekonomi och teknik, även hur själva byggprocessen går till och hur man projekterar. Slutligen tyckte den intervjuade att den sista frågan var svår att svara på, men kunde berätta att projektledaren står högre än arkitekten vilket kan försvåra det hela samt att regelverk sätter begränsningar på hur man vill utforma. När vi gick igenom de svar vi fått, var vår omedelbara känsla den att arkitekten helt enkelt accepterar sin situation och roll. Det verkar inte finnas någon större vilja att söka någon förändring, trots att det i den intervjuades ögon både verkar saknas en del kunskaper inom arkitektkåren samt poängterandet att arkitekten intar en underordnad position under byggprocessen. Detta kan, något krasst tolkat, i viss mån bekräfra vår ursprungliga känsla av att det finns en uppgivenhet inför byggbranschens kultur och tröga organisation. Man finner sig helt enkelt i situationen, vilket känns tydligt då svaren inte innehåller någon direkt kritik mot situationen, utan snarare uttrycker en inställning som säger att det är bara så det är. Det skall dock påpekas att det begränsade underlaget (en person) inte tillåter några generaliseringar eller extrapoleringar, utan uttrycker helt enkelt denna enskilda persons tankar och åsikter. För att sammanfatta är då den svenska arkitekten en viktig person som egentligen har stor påverkanskraft, men som intar en underordnad roll påverkad av antingen pengar, installationstekniska problem eller både och. De faktiska kunskaper som arkitekten besitter respekteras, men kan behöva kompletteras för att möjliggöra större påverkan från arkitektens håll.
Hvordan opleves arkitektens rolle i Danmark? Ja hvor er arkitektens rolle i det store sammenhæng i dag? Før i tiden var arkitektens rolle meget veldefineret, han var både arkitekt og ingeniør og program leder. Arkitekten var hovedpersonen i et byggeri og havde styr på alle trådene. Fokus lå på design såvel som på selve måden det skulle bygges på. Men er det ændre i dag eller hvordan har tiden set på arkitektens rolle. Senere års specialisering af områder har skilt arkitekten fra ingeniøren og vise versa, men hvordan ser det ud i dag. Flere projekter er kendt som have gået utrolig galt, men hvorfor er det at det er sket. Det mest kendt er vel den danske stats opera der endte med en utrolig vred arkitekt, som ikke ville stå ved det færdige projekt. Dette skete på grund af en meget bestemt bygherre der ikke var glad for facade designet, og en arkitekt der ikke syntes om bygherrens facade. Dette er et dårligt eksempel på samarbejde mellem de to parter, hvilket er noget man ikke kan undgå og må se i øjnene at det kan forekomme. Ser man igennem artikler og diverse nyhedssider ser man et billede af projekter hvor der er utilfredse samarbejdspartnere, men også positive eksempler. Det man oplever ved research inden for arkitektur feltet er erhverv der er opmærksom på en negativ udvikling af arkitektens rolle i forhold til selve byggeriet: Desværre ser vi en udvikling i arkitektstanden, hvor man opgivende accepterer byggebranchens nuværende organisatoriske tilstand og arkitektens degraderede position Thomas Ryborg, Arkitekt, ph.d.,lektor, i Politiken 2013 Det er også en branche som ved at dette er sket og som vil gøre noget ved det og uddanne arkitekter til at kunne stå imod overfor byggebranchen og bygherrerne. Ser man på de forskellige fagforeninger og grupper inden for arkitekturen finder man flere eksempler på efteruddannelse som skal give arkitekterne redskaber de kan bruge som hjælpe middeler til at stå imod en ingeniør eller hvem som behøves at diskutere med, eller stå i mod er måske ikke det rigtigt ord, mere at kunne argumentere sine valg og sit syn. Ligeledes hvis man kigger på arkitektkontorer i danmark ser man et generelt bredt spektre af ansatte med forskellig baggrund inden for feltet. Mange af de store tegnestuer er spækkket med alt fra arkitekt til ingeniører og bygnings konstruktører, hvilket skaber en ide om at man producere en pakke løsning når man ligger sit kort ind på et projekt. Men dette er ikke kun store tegnestuer der gør det, men også mellem størrelse tegnestuer har ansat konstruktører på kontoret. Er det for at helgradere sig mod uforudsete problemer eller er det for at få et gennemarbejdet projekt fra starten, så man kan levere den bedste vare til hvem end der er bestiller. Højest sandsynligt begge, da det er i en tegnestues bedste. Men hvad siger arkitekterne selv? Arkitekt m.a.a Uffe Breinholt som er partner og stifter på tegnestuen Regnbuen i Århus. Danmark. Gav sit billede af arkitektens rolle i Danmark. Hans billede var at brugerne først og løses det tekniske når man har opfyldt brugernes behov. Og at det er slutbrugerne man designer for og ikke en ingeniør, men at det også kommer meget an på hvilken måde man er ansat af bygherren. Det vil det jo altid og det er samme i Sverige, men deres opfattelse var at man skulle stræbe efter at skabe hvad brugerne havde behov for og igennem god dialog med de andre entreprenører skabe den bedst mulige løsning på mulighederne. Uffe s opfattelse af situationen for arkitekter er ikke så dyster som man kunne forstille sig. Han syntes at arkitekterne har en stor rolle i projektet og at arkitekterne ofte har stor mulighed for at påvirke projektets forløb, men at det igen handler om en god kontakt mellem de forskellige instanser indblandet i selve projektet. De forskellige entreprenører har fokus på en eller to ting, eller fokus på deres felt, hvor arkitekten har det skal have det store fokus, også selv om det ikke er dem der enlig er projekt ansvarlig, men at det handler om at deres er deres navn og rygte som også står på spil. Det er i alles interesse at skabe et ordentligt projekt, som brugerne bliver glade for.
Så hvordan opleves arkitektens rolle i Danmark? Den virker positiv i forhold til relationen mellem det kreative arbejde og det faktiske arbejde med at opföre bygningen. Da der er en kontakt mellem de forskellige instanser og at arkitektfaget arbejder med at efteruddanne folk til at relatere til de problemer der kan opstå i forhold til opförelsen af et projekt. Varför får danska arkitekter så många uppdrag i Sverige? När tidningen Arkitektur ägnar ett helt nummer åt vad man kallar en Dansk våg inom svenskt byggande förstår man hur viktigt inflytandet från vårt grannland har börjat bli på svenskt byggande. Danska arkitekter vinner många stora projekt i Sverige och det blir tydligt att deras kompetens efterfrågas av byggherrarna, inte bara inom den privata sektorn utan även inom det offentliga. I Danmark är det få projekt inom det offentliga som går till utländska arkitekter. Det kan till viss del försvaras med att dansk arkitektur håller hög kvalitet och att det finns tre gånger fler arkitekter per capita i Danmark jämfört med i Sverige, men det räcker inte. Det finns också en stark vilja från både stat och privata finansiärer att bygga varumärket Dansk Arkitektur. Man värnar sin inhemska arkitektkår. Som motpol kan hittas tävlingen om Tekniska nämnden i Stockholms nya byggnad där fem av de sex inbjudna arkitektkontoren var stora danska sådana. Endast ett var svenskt, men var faktiskt det kontor som slutligen vann tävlingen. Utgången av tävlingen till trots måste man få ställa sig frågan; varför har inte allmännyttan i Sverige ett fokus på svensk arkitektur? Kulturskillnader kan vara en anledning. Danska arkitekter driver oftast projektet från början till slut, medan arkitekter i Sverige är en konsult bland andra och underställd totalentreprenörens projektledare. Ofta är arkitekten enbart inblandad i bygglovsskedet. När inte estetiken och den konstnärliga helheten bevakas under hela processen går byggnaden miste om viktiga detaljer. Exempel finns där utländska arkitekter har tagit bort sitt namn från byggnadsverk i Sverige efter att entreprenören har frångått deras vision alltför mycket. Denna kompromisslöshet är något som svenska arkitekter idag inte har möjlighet att ägna sig åt när de pratar med de stora entreprenörerna. Kanske kommer den danska vågen leda till att även svenska arkitekter åter kan ta kommandot i byggprojekten. En annan anledning kan vara hur utbildningen genomförs. När arkitekturutbildningen under 1900-talet blev mera teknisk i Sverige förblev den en konstnärlig utbildning i Danmark. För att möta behovet från sina medlemmar att kunna argumentera med byggbranschen om tekniska detaljer håller danska fackföreningar vidareutbildningar inom just de tekniska ämnena. Det viktiga i sammanhanget är dock att den danska arkitektutbildningen är just en konstnärlig utbildning. Kanske har de danska arkitekterna en större experimentlusta, men än viktigare är frågan; vem skulle få för sig att pilla i detaljerna i en Picasso eller Rembrandt? Precis på samma vis får inte den konstnärliga visionen om en byggnad gå förlorad i en totalentreprenörs vilja att öka sin vinstmarginal. Vi tycker att Kim Herforth från 3XN uttrycker det bra när han i Politiken säger; Arkitekten strävar efter att finna de mest optimala lösningarna. Man skulle ljuga för sig själv om man inte erkänner att entreprenören har en annan agenda - att tjäna så mycket som möjligt. Det ligger i sakens natur att om entreprenören har det sista ordet betyder det att man satt räven till att vakta gäss. Något som de danska kontoren kanske inte vill erkänna är också skillnader i anställningsvillkor. De stora byråerna har massor av praktikanter som med mycket låg ersättning ritar på tävlingsförslag. De svenska kontoren kan med den lagstiftning och de kollektivavtal vi har i Sverige helt enkelt inte konkurrera.
Slutsats För att summera våra undersökningar återkopplar vi till våra ursprungliga frågor från inledningen. I intervjun med den svenska arkitekten framkommer det att hen inte är missnöjd med sina arbetsförhållanden, men om man läser mellan raderna så är det just en acceptans av de befintliga förhållandena inom projekteringen som är grunden till detta. De verkliga förhållandena förefaller fortfarande starkt begränsande, precis i enlighet med vår tes i inledningen. Den här bilden förstärks ytterligare när man pratar med José Carlos de Silva. Han tycker att arkitektens roll är för svag i Sverige och att det borde vara ett nära samarbete mellan beställaren och arkitekten snarare än mellan beställaren och byggentreprenören. De Silva menar också att den ohierarkiska kulturen i Sverige bidrar till att ansvaret inte samlas hos en person, arkitekten, på samma vis som i många andra länder. I Danmark har arkitekten själv en mycket större roll i byggprojekten och är med från början till slut. Där går man oftast inte till en byggare när man ska bygga nytt utan till en arkitekt och det är denne som får samordna projektet istället för byggaren. Vi tror att den starka propaganda som finns för dansk arkitektur, från såväl danska staten som från privata finansiärer, gör dansk arkitektur till en stark institution på den internationella marknaden och att god arkitektur blir synonymt med dansk arkitektur. Till detta kommer den svenska allmännyttans relativt bristande intresse för svensk arkitektur. Ett sätt att stärka svensk arkitektur vore om allmännyttan oftare och i större utsträckning riktade sig mot mindre byråer i Sverige istället för att göra som Tekniska nämnden i Stockholm och välja att bjuda in fem danska kontor och enbart ett svenskt till arkitekturtävlingen om deras nya byggnad. Samtidigt behöver de svenska kontoren bredda sin kompetens med teknisk kunskap för att kunna förverkliga starka idéer och driva dessa genom en trög byggsektor. En anledning att det har blivit som det har blivit skulle kunna vara att arkitekturutbildningen i Sverige klassas som en teknisk utbildning. Problemet med det är att de estetiska och rumsliga värdena inte alltid är så lätta att kommunicera med jämförbara siffror, såsom ingenjörerna kan göra, och därmed blir idéerna lättare att byta ut. Det finns inga tydligt definierade estetiska riktlinjer som måste följas på det viset som exempelvis ventilation måste uppfylla en viss nivå för ett specifikt ändamål.