Förhöjda halter av uran, bly och nickel i dricksvatten från bergborrad brunn i Uddevalla kommun

Förhöjda halter av uran, bly och nickel i dricksvatten från bergborrad brunn i Uddevalla kommun Göteborg den 1 juni 2010 Pernilla Gustafson 1:e yrkes- och miljöhygieniker www.amm.se Sahlgrenska Universitetssjukhuset Arbets- och miljömedicin Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum BESÖK edicinaregatan 16 ADRESS Box 414, 405 30 Göteborg TELEFON 031-786 28 53 E-POST pernilla.gustafson@amm.gu.se

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Innehållsförteckning Bakgrund... 3 Allmänt... 3 Provtagningar av brunnsvattnet i aktuellt fall... 4 Andra undersökningar av bly, nickel och uranhalter i bergborrade brunnar... 5 Diskussion... 6 Källor... 6 Berggrunden... 6 Sammanfattning... 10 Referenser... 11 2

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Bakgrund Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum (VC) fick en förfrågan från iljöutredare Jörgen Ohlson, Uddevalla kommun, om förekomst av förhöjda halter av bly, nickel och uran i dricksvatten från enskilda brunnar kan vara ett ouppmärksammat problem och hur kommunen i så fall skulle hantera frågan. Jörgen Ohlsson har vid två provtagningar (2009-05-18 och 2009-08-15) funnit förhöjda halter av bly, nickel och uran i dricksvattnet från brunnen vid sin sommarstuga i området Stan i Uddevalla kommun. Brunnen är bergborrad (ca 100 m djup) och delas mellan åtta hushåll. Allmänt Det finns ungefär 1,2 miljoner permanentboende och ungefär lika många fritidsboende som konsumerar vatten från enskilda vattentäkter eller andra mindre anläggningar (iljöhälsorapport, 2009). Omkring 400 000 brunnar försörjer de permanentboende med vatten och ungefär lika många brunnar de fritidsboende (Socialstyrelsen, 2008). Cirka 60 % av de enskilda vattentäkterna utgörs av bergborrade brunnar. Det är Socialstyrelsen som ansvarar för normgivning och tillsynsvägledning rörande dricksvatten från enskilda vattentäkter och mindre vattenanläggningar. För vattentäkter som försörjer färre än 50 personer eller i genomsnitt tillhandahåller mindre än 10 m 3 dricksvatten per dygn har Socialstyrelsen gett ut allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten (SOSFS 2003:17). Brunnsägaren är ansvarig för skötseln och att vattenkvaliteten är förenlig med de riktvärden som anges i de allmänna råden för olika ämnen. Ett riktvärde kan vara satt utifrån hälsomässiga, estetiska och tekniska skäl. För bly och nickel finns hälsomässiga riktvärden för otjänligt dricksvatten (10 µg/l respektive 20 µg/l). Långvarigt intag av bly vid halter över riktvärdet kan öka risken för skador på nervsystemet och blodbildningen. Foster och små barn är särskilt känsliga för dessa effekter. Viss nickelallergi, t.ex. handeksem, misstänks kunna förvärras om man dricker nickelhaltigt vatten på fastande mage (Socialstyrelsen, 2006). Riktvärdet för uran är 15 µg/l (tjänligt med anmärkning) och är satt efter dess kemiska påverkan på njurfunktionen och inte utifrån dess radioaktivitet. Socialstyrelsen rekommenderar att man tar prov på sitt vatten minst vart tredje år och analyserar de mikrobiologiska, kemiska och fysikaliska parametrar som anges i de allmänna råden (SOSFS 2003:17). Bly, nickel och uran finns inte med bland ämnena i denna lista. Vid misstanke om förekomst av förhöjda halter av andra ämnen och mikroorganismer rekommenderar dock Socialstyrelsen en utökad analys. Grundvattenkvaliteten varierar över landet beroende på bland annat geologi och förekomst av föroreningar från mänsklig verksamhet i närområdet. Olika ämnen kan urlakas från berggrunden eller jordlagren till grundvattnet. Socialstyrelsen (2006) anger att blyhalter över riktvärdet normalt orsakas av korrosionsangrepp på blyhaltigt material i äldre vatten- och avloppsinstallationer, inklusive blyhaltigt lödningsmaterial i varmvattenberedare och hydroforer. Även nyare material i kontakt med dricksvatten, t.ex. 3

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 vissa PVC-rör, kan innehålla bly. Bly i råvatten kan också indikera förorening från industrier, soptippar eller liknande. Nickelhalter över riktvärdet kan förekomma naturligt i surt grundvatten, men indikerar även att råvattnet kan ha förorenats av industrier. Nickel kan också tillföras dricksvattnet från korrosion av rörledningar och vissa kranar. Grundvatten kan innehålla förhöjda uranhalter i områden med naturligt höga halter i berggrunden. Provtagningar av brunnsvattnet i aktuellt fall Sammanlagt har fyra prover tagits på brunnsvattnet vid tre tillfällen av Jörgen Ohlson. Dessutom har prover på vatten från ytterligare två enskilda brunnar i området tagits. Resultatet från mätningarna tillsammans med respektive ämnes riktvärde redovisas i tabell 1. Alla analyser har gjorts av ALcontrol AB i Linköping, vilka också stod för provtagningskärl. 2009-05-18 togs prov på brunnsvattnet från en kran i bostadshuset. Förutom en normal analys omfattande mikrobiologisk växt och kemiska/fysikaliska parametrar enligt SOSFS 2003:17 gjordes en utvidgad analys av fler metaller såsom aluminium, antimon, arsenik, bly, kadmium, krom, nickel, selen och uran. Det fanns ingen särskild misstanke bakom beslutet om utvidgad analys. Halterna av bly (15 µg/l) och uran (25 µg/l) låg över respektive riktvärde. Vattnet bedömdes som tjänligt i mikrobiologiskt avseende men otjänligt i kemiskt avseende. En ny provtagning på vattnet genomfördes 2009-08-10 och denna gång togs provet i pumphuset. Halterna av bly och uran var förhöjda även i detta prov (22 respektive 27 µg/l). Dessutom överskred nickelhalten (27 µg/l) i detta prov riktvärdet. I det andra provet var halterna av bly, uran och nickel högre än i det första provet. Nickelhalten varierade mycket i de två proven och kan inte enbart förklaras av mätosäkerheten i analysen. VC initierade en ny provtagning av metaller i brunnsvattnet 2009-12-14. Denna gång togs prov i pumphuset och bostaden vid samma tillfälle. Blyhalterna var något lägre denna gång men halten i provet som tagits i bostaden låg i nivå med riktvärdet. Samtidigt togs prover på vattnet från två bergborrade brunnar tillhörande närliggande fastigheter (100-200 m avstånd, uppskattat från karta). Halterna av bly, nickel och uran var i dessa prover under riktvärdena och för bly och uran lägre än i den aktuella brunnen. 4

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Tabell 1. Resultat av halten bly, nickel och uran (µg/l) i brunnsvatten samt respektive ämnes riktvärde. Provtagningstid Provplats Bly (µg/l) Nickel (µg/l) Uran (µg/l) 2009-05-18 Brunn A, bostaden 15 1,1 25 2009-08-10 Brunn A, pumphuset 22 27 27 2009-12-14 Brunn A, pumphuset 5,8 5,3 26 2009-12-14 Brunn A, bostaden 11 10 16 2009-12-14 Närliggande brunn B 2,0 0,60 6,6 2009-12-14 Närliggande brunn C 3,2 4,6 0,44 Riktvärde 10* 20* 15 *Otjänligt Tjänligt med anmärkning Andra undersökningar av bly, nickel och uranhalter i bergborrade brunnar Ett nationellt tillsynsprojekt genomfördes under 2007 av Socialstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning (SGU) om dricksvatten från enskilda vattentäkter (Socialstyrelsen, 2008). Projektet omfattade totalt ca 5000 analyssvar varav 61 % kom från bergborrade brunnar. Antalet prover som analyserades med avseende på bly och nickel (N=99) och uran (N=299) var dock färre, eftersom dessa ämnen inte ingår i normalanalysen. Endast 26 % av proverna från de bergborrade brunnarna bedömdes som tjänliga och 63 % bedömdes som tjänliga med anmärkning. När de bergborrade brunnarna bedömdes som otjänliga var det oftast på grund av arsenik medan endast ett prov var otjänligt på grund av bly. Inget prov hade nickelhalter över riktvärdet. 31 % av de bergsborrade brunnar som analyserats för uran bedömdes som tjänliga med anmärkning. Vid en nationell kartläggning under 2001-2006 hade omkring 17 % av 613 bergborrade brunnarna uranhalter över riktvärdet (Ek m.fl., 2008). edianhalten uran var i dessa brunnar 2,7 µg/l (max 513 µg/l). Prov från brunnar som riktats mot områden med förhöjd uranhalt är inte medtagna. Endast omkring 1 % av de omkring 700 bergborrade brunnarna hade nickel- och blyhalter över respektive riktvärde. edianhalten av nickel låg under detektionsgränsen (<0,2 µg/l) och för bly på 0,36 µg/l. I Dalarnas län har flera undersökningar av dricksvatten från enskilda vattentäkter genomförts. 2005 gjordes 164 analyser av dricksvatten från bergsborrade brunnar (Fröberg, 2005). Urvalet var inte slumpmässigt utan fler prover togs från brunnar i områden där problem förväntades såsom i den så kallade Siljanringen. Fyra brunnar (2,4 %) hade blyhalter över riktvärdet medan medianen för alla brunnarna låg på 0,3 µg/l och högsta uppmätta värdet var 34 µg/l. edianen för nickel var 0,8 och max 18 µg/l, vilket innebär att ingen av brunnar låg över riktvärdet. Däremot hade 26 % av brunnarna uranhalter över riktvärdet (medianen för alla brunnar 4,2 µg/l och max 440 µg/l). Under 2006-2007 gjordes ytterligare 388 provtagningar i bergborrade brunnar i Dalarnas län (Larspers, 2007). Riktvärdet för bly överstegs i tre (0,8 %) av brunnarna med ett högsta värde på 38 µg/l. I sju brunnar överskreds riktvärdet för nickel, och 5

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 halterna låg inom intervallet 23-1300 µg/l. 27 % av brunnarna utan reningsfilter hade uranhalter över riktvärdet med ett maxvärde på 74 µg/l. Ingen av de 15 bergborrade brunnarna i en undersökning i Västerbotten under 2005 rapporterades ha blyhalter över riktvärdet (Karlsson, 2006). Inte heller i Sigtuna kommun hade någon av de 129 provtagna bergborrade brunnar blyhalter över riktvärdet. Sex av brunnarna hade blyhalter i intervallet 5-10 µg/l (Thunholm m.fl., 2009). Däremot överskred 57 % av de provtagna brunnarna riktvärdet för uran. Diskussion Källor Enligt uppgifter från Jörgen Ohlsson finns inga anläggningar såsom t.ex. soptippar eller industrier i närheten som skulle kunna orsaka de förhöjda blyhalterna. Förhöjda blyhalter uppmättes både i proven från tappkranen i pumphuset och i bostaden. Tappkranen i pumphuset sitter före hydroforen. Detta skulle kunna tyda på att det inte är rörinstallationer i bostaden eller hydroforen som är källan till de förhöjda halterna av bly och nickel i brunnen. Om det finns något blyhaltigt material i andra delar av brunnen är oklart, men detta skulle i så fall kunna vara en källa. Berggrunden Förekomst av olika ämnen i berggrundvattnet är bl.a. beroende av vilka mineral som vattnet kommer i kontakt med längs flödesvägarna i sprickorna i berggrunden, samt vattenkemiska förutsättningar som ph och redoxförhållanden. Även om vissa bergarter är förknippade med risk att få förhöjda halter i grundvattnet (t.ex. bergarter med järnoch blymineraliseringar) kan andra bergarter också orsaka lokalt förhöjda halter. Berggrunden kan dessutom vara komplex och bestå av olika bergarter på olika djup. Vidare kan lokala förhållanden i jordlagren påverka grundvattnet i berggrunden. öjligheter att identifiera avgränsande områden med risk för förhöjda halter har därför visat sig vara besvärligt och det är vanligt att vattnet från närliggande brunnar kan ha helt olika kvalitet (Thunholm m.fl., 2009; Ek m.fl., 2008). Den aktuella brunnen är lokaliserad i nordvästra delen av Uddevalla kommun strax norr om Uddevallabron och strax väster om E6:an. Berggrunden i närområdet består till största del av ytbergartsgnejs av sedimentärt ursprung och granit-pegmatit och strax öster om E6:an finns ett mindre område av gnejsig och ådrad granodiorit (Eliasson m.fl. 2007). Den aktuella brunnen och de två närliggande brunnarna är utmärkta på berggrundskartan i figur 1. I figur 2 visas en berggrundskarta över östra delen av Uddevalla kommun och Stenungsunds kommun. 6

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Figur 1. Berggrundskarta över området där den aktuella brunnen (A) och de två närliggande brunnarna (B och C) ligger (karta från Thomas Eliasson, SGU). 7

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Herrestadsfjället Fager- hult Hogstorp Lane-Ryr Uddevalla Herrestad Sunningen Ammenäs Byfjorden Bratteröd Stenshult yggenäs Stora Höga Ljungskile Bredfjället Svenshögen Svartehallen Stora Hällungen Ödsmål Sköllunga Stenungsund Strandnorum Spekeröd Jörlanda 1560-sviten 1560 suite 1600-sviten 1600 suite Provplats för teknisk analys Sample location, technical analysis Starkt folierad berggrund Strongly foliated rock ylonit ylonite Granit, pegmatit (1100-sviten, 46) Granite, pegmatite (1100-suite, 46) Granit, grovporfyrisk (1300-sviten, 52) Granite, coarsely porphyritic (1300-suite, 52) Granit, gnejsig (61, 62) Granite, gneissic (61, 62) Granodiorit, gnejsig (63, 64) Granodiorite, gneissic (63, 64) Tonalit, gnejsig (65) Tonalite, gneissic (65) afisk intrusivbergart och amfibolit (1560- och 1600-sviten, 66) afic intrusive rock and amphibolite (1560 and 1600 suite, 66) Granit, gnejsig och ådrad (71) Granite, gneissic and veined (71) Ögongnejs (72) Augen gneiss (72) Granodiorit, gnejsig och ådrad (73) Granodiorite, gneissic and veined (73) Tonalit, gnejsig och ådrad (74) Tonalite, gneissic and veined (74) Ytbergartsgnejs, huvudsakligen sedimentärt ursprung (Stora Le arstrandsgruppen, 80) Supracrustal gneiss, mainly sedimentary origin (Stora Le arstrand group, 80) Ytbergartsgnejs, vulkaniskt och sedimentärt ursprung (Åmålsgruppen, 81) Supracrustal gneiss, volcanic and sedimentary origin (Åmål group, 81) Figur 2. Berggrundskarta över östra delen av Uddevalla kommun och Stenungsunds kommun (karta från SGU-rapport Beskrivning till bergskvalitetskartan Uddevalla och Stenungsunds kommuner ). 8

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Klart högre uranhalter har uppmätts i granit-pegmatit kroppen som sträcker sig från öster om Ljungskile mot nordväst genom området jämfört med omgivande bergarter (Eliasson m.fl. 2007), vilket skulle kunna orsaka de förhöjda uranhalter som uppmätts i brunnsvattnet i den aktuella brunnen. Granit-pegmatiten innehåller rikligt med brottstycken av omgivande berggrund och de omgivande bergarter innehåller i sin tur rikligt med gångar av pegmatiten, vilket gör berggrunden i området heterogen. Det är därför inte oväntat att uranhalten från de närbelägna brunnarna kan skilja sig åt. Ytbergartsgnejsen i området innehåller tunna band av en mörk bergart (amfibolit) som kan innehålla förhöjda halter av nickel. Förhöjda nickelhalter skulle därför kunna förekomma om brunnen tar sitt vatten från sprickor som går igenom sådana stråk (figur 2a). Dessutom innehåller ytbergartsgnejsen små mängder järnsulfidmineral (pyrit), vilket uppges vara specifikt för detta område (personlig kommunikation Thomas Eliasson, SGU). Vid kontakt med vatten och syre kan sulfiden oxideras, varvid ph sänks. När detta sker kan andra metaller som kan finnas som föroreningar i pyriten, däribland bly, lösas ut i vattnet. Utfällningen av järnhydroxider (rost) ses som röda rinnränder på bergets yta och är vanligt förekommande längs E6:an i området (figur 2b). Även om halterna av bly och nickel var lägre i de två närbelägna brunnarna (tabell 1) var halterna generellt högre än medianen i tidigare undersökningar. Figur 2 (a) Inlagringar av mörk bergart i ytbergartsgnejs och (b) rinnränder av rost på yta på berget som består av ytbergartsgnejs (grått) och granit-pegmatit (grå-rosa) under respektive intill Uddevallabron. Foton från Thomas Eliasson, SGU. Det har rapporterats att metallhalternas naturliga variation över tiden i allmänhet är måttliga och i de flesta fall inom analysmetodernas mätosäkerhet (Ek m.fl., 2008). Större variationer kan bero på att brunnen hämtar vattnet från olika spricksystem vid olika tidpunkter. Det är svårt att förklara varför nickelhalten varierar så mycket i den aktuella brunnen vid de olika provtagningstillfällena. 9

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Sammanfattning Sammanfattningsvis visar de genomgångna rapporterna att det i Sverige är relativt ovanligt med halter av bly och nickel över riktvärdet för otjänligt dricksvatten (10 respektive 20 µg/l), medan uranhalter över riktvärdet för tjänligt dricksvatten med anmärkning (15 µg/l) är mer vanligt i Sverige. Omkring 17 % av de enskilda vattentäkterna (180 000 personer) i Sverige beräknas ha brunnsvatten med uranhalter överstigande riktvärdet (iljöhälsorapport 2009). Den samlade kunskapen om dricksvattenkvaliteten i enskilda vattentäkter i Sverige är dock bristfällig enligt Socialstyrelsen (2008). I den aktuella brunnen har klart förhöjda halter av uran, bly och nickel uppmätts vid flera provtagningar. En vanlig källa till förhöjda blyhalter är korrosion av blyhaltiga material i äldre fastighetsinstallationer, vilket inte har kunnat påvisas i det aktuella fallet. Diskussion med geologer pekar på att berggrunden i området kan ge upphov till förhöjda uranhalter och möjligtvis också förhöja halter av nickel och bly, men att det är svårt att identifiera avgränsade områden med förhöjd risk. Att halterna kan variera lokalt visar också resultatet från provtagningar i ett par närliggande brunnar. Huruvida kommunen ska agera är svårt att säga, men sammantaget skulle fler mätningar av framförallt uran rekommenderas. För att undersöka hur utbrett problemet med förhöjda bly- och nickelhalter är i det aktuella området skulle fler provtagningar behöva göras för att undersöka om berggrunden i området är en potentiell källa till bly. Om kommunen önskar en riskbedömning av uppmätta halter av uran, bly och nickel i den aktuella brunnen kan ni återkomma. 10

Västra Götalandsregionens iljömedicinska Centrum 1 juni 2010 Referenser Ek B-, Thunholm B, Östergren I, Falk R, jönes L. 2008. Naturligt radioaktiva ämnen, arsenik och andra metaller i dricksvatten från enskilda brunnar. SSI rapport 2008:15. Statens strålskyddsinstitut (SSI) och Sveriges geologiska undersökning (SGU) Eliasson T, Göransson, Shomali H. 2007. Beskrivning till bergskvalitetskartan Uddevalla och Stenungsunds kommuner. Sveriges geologiska undersökning (SGU) Fröberg. 2005. etallhalter i dricksvatten från borrade brunnar i Dalarnas län. iljövårdsenheten rapport 2005:19. Länsstyrelsen Dalarnas län. Karlsson E. 2006. Grundvattnets beskaffenhet i enskilda brunnar i Skellefteå kommun. Examensarbete i Naturgeografi, Umeå Universitet, Umeå iljöhälsorapport 2009. 2009. Socialstyrelsen och Karolinska Institutet. Larspers J. 2007. etaller, uran och radon i vatten från dricksvattenbrunnar Undersökning i Dalarnas län 2006-07. iljövårdsenheten Rapport 2007:14. Länsstyrelsen Dalarnas län. SOSFS 2003:17. Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått för dricksvatten ändrad genom Socialstyrelsens kungörelse SOSFS 2005:20 om ändring i allmänna råden om försiktighetsmått för dricksvatten. Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. 2006. Dricksvatten från enskilda brunnar och mindre vattenanläggningar, Socialstyrelsen. Socialstyrelsen. 2008. Dricksvatten från enskilda vattentäkter Ett nationellt tillsynsprojekt 2007. Socialstyrelsen. Tunholm B, Johansson O, Söderholm H. 2009. Vattenkvalitet i bergborrade brunnar i Sigtuna kommun. SGU-rapport 2009:9 Sveriges geologiska undersökning. 11