1. Systrarna Norr i Vänsta Ett tips jag fick förra året på Kolifej här i Kolbäck löd: "Skriv om gamla kolbäcksbor. Systrarna Norr till exempel". Två av de tre systrarna bor kvar uppe i Vänsta, i huset där de föddes. Bara en sån sak! De är trillingar och snart fyller de 79 år, alltså är damerna födda 1932. Hur fick man som förälder tre nyfödda flickor att överleva då när BB och smärtstillande, kuvös och andra finesser inte fanns? Frågorna trängdes i huvudet när jag klev in genom öppningen i gunnilbostängslet och följde grusgången upp till deras hus. Skulle någon öppna? Skulle systrarna släppa in mig? Kanske att jag skulle få skriva? Gun och Siv på sin trapp. Siv närmast kameran. Sedan dess har jag varit där ett par gånger till. Försökt hjälpa dem med telefonen, för de övertalades av en nitisk försäljare att byta leverantör och då blev det heltyst i deras lur i flera veckor! Sådant gör mig verkligen heligt förbannad! Precis som när gamla blir bestulna. Helt makalöst att folk kan bete sig på det viset!
Som så många äldre förfasas systrarna Gun och Siv Norr över hur samhället har förändrats. Själva lever de i huset på samma sätt som när föräldrarna köpte det 1929: en ho med kallvatten i köket precis som min moster hade i Romfartuna när jag var liten. Telefonen, tv:n, radion och elspisen vittnar om att vi är på 2010-talet. Resten är historia - utom tapeten i hallen som är ultramodern i mina ögon. För andra gången - eller möjligen en tredje runda sedan systrarnas mor Sigrid satte upp den. I övrigt är all jakt på nya grejer, möbler och senaste prylarna något de två klarar sig helt utan. Mat i skafferiet eller i jordkällaren räcker långt. Det är bara att erkänna: Jag fascineras av de båda systrarna. Där bor och lever de, den ena dagen är den andra lik medan
köksklockan tickar sig fram genom tiden. Det mesta klarar de helt själva, medan vi andra stressar runt och har alla tänkbara redskap och moderniteter. - Vi har aldrig besvärat kommunen om hjälp med gräsklippningen, utan vi orkar själva, säger Siv som är yngst av de tre trillingarna. Inte vill de ligga någon till last inte. Min mamma läste tidningen Kvällsstunden. En veckotidning så långt från dagens vanliga damtidningar man kan komma. Långa texter/noveller med få eller inga bilder. Tidningen finns kvar än idag och systrarna Norr är trogna prenumeranter. Gun löser korsorden och jag fick imponera då jag visste att Pippi Långstrump var sakletare. Annars är jag ingen korsordslösare, har inte det rätta tålamodet. Gun däremot kopplar av med klurigheterna då och då.
Apropå tålamod så är systrarna ofta i luven på varandra. Smågnabbas om småsaker som hur kaffet ska kokas, vilket är Sivs område. Hon är benhård om att det ska vara tre koppar vatten och tre mått vatten som får koka minst tre minuter. Sedan slår hon upp lite kaffe i en kopp, och tömmer tillbaka det i kaffepannan. Och upprepar det en gång till. Därefter häller hon i lite vatten i kaffet och låter "anrättningen" stå en stund så att sumpen sjunker. Gun tycker förstås att allt efter att kaffet kokat i tre minuter är onödigt, utan det att sumpen får stå och sjunka en stund. - Ja kokar som jag vill, avslutar Siv diskussionen. - Cappuccino? Nej det vill vi inte ha! säger Gun och skrattar gott. Systrarnas hus innan pappa Gösta lät sätta på eternitplattorna.
Foto: Systrarna Norrs privata arkiv Gun och Siv är noga med att sköta sina föräldrars grav på Kolbäcks kyrkogård. Blommor sommartid, och en lykta på vintern. Pappan Gösta Norr körde lastbil och plogbil åt Väförvaltningen medan mamma Sigrid skolstädade. Nere vid Vänstavägen hade familjen ett stort potatisland, och på andra sidan vägen låg en cykelaffär. Förr fanns det kor i nästan alla hagar och det var viktigt att få mycket hö. Så också i Vänsta. Foto: Systrarna Norrs privata arkiv Siv vill inte skiljas från huset, trots att det är många som frågat om de inte ska sälja det. - Visst är det jobbigt med snöskottningen på vintern. Men jag sopar och tar till skyffeln om det kommit mycket snö. Den dag vi är borta kommer huset att rivas för folk vill ha modernt idag. Men jag trivs som det är, säger Siv.
Nya villor har ersatt patron Erikssons statarlänga som låg bakom Norrs hus. På denna bild är några sysselsatta med takarbete. Foto: Systrarna Norrs privata arkiv Lika men ändå olika. Siv älskar katter och samlar på allt med katter på: väggklockan i köket har olika raskatter för varje timme, hennes paraply pryds med katter och hela huset rymmer många prydnadskissar - här klappar hon favoriten! Gun föredrar hundar och har förstås det på sitt paraply och sitt överkast.
När de var små var mängden leksaker ringa. Istället gjorde man saker tillsammans med äldre syskon och föräldrar. Idag har systrarna Norr många dockor, för de samlar på sådana de tycker är fina. Här Gun med en i orange klänning. Den tredje av trillingarna, Maj (som föddes först hemma i köket den där oktoberdagen) är gift Morberg och bor i Skinnskatteberg. - Men nog är det väl märkligt, säger Siv. - Karl-Evert, Majs make, är född samma dag som vi! o! Annemo Friberg! 4 okt 2011 06:46