Inventering av Polygonum oxyspermum på Gotland

Inventering av Polygonum oxyspermum på Gotland Maria Pettersson Examensarbete för naturvetenskaplig magisterexamen i Biologi Ekologisk biologi, 30 hp, ht 2008 Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs Universitet Handledare: Thomas Appelqvist Examinator: Ulf Molau

Sammanfattning Näbbtrampört, (Polygonum oxyspermum) är en hotad art som är upptagen på den svenska rödlistan som utarbetas av Artdatabanken. I den senaste listan, som kom 2005, har den klassats i kategorin starkt hotad (EN). Eftersom det i dagsläget finns ett stort antal känsliga arter och naturtyper som är så hotade att de riskerar att försvinna så har Naturvårdsverket tagit fram aktuella åtgärdsprogram för särskilt hotade arter och naturtyper. Programmen har tagits fram eftersom arternas överlevnad inte kan garanteras enbart med hjälp av hänsyn och skyddsmetoder. Därför består programmen av konkreta skydds- och bevarandeåtgärder som ska vara till hjälp för att säkra arter och naturtypers överlevnad. Åtgärdsprogrammen tas fram i samråd med länsstyrelsen men även med hjälp av andra myndigheter och aktörer, som exempelvis Artdatabanken som har ett viktigt ansvar med dess kunskap om hotade arter. Ett åtgärdsprogram för Polygonum oxyspermum upprättades under 2008 (Appelqvist m. fl under tryckning) och detta arbete syftar på en del av de projekt som föreslås där. På senare tid har arten försvunnit från sitt huvudutbredningsområde och den förekommer endast på några få platser längst kusterna i norra Europa. I Sverige finns arten huvudsakligen på Gotland men förekommer även på någon lokal i Bohuslän och på Öland. Tidigare har arten funnits i Skåne, Södermanland och Uppland men från dessa landskap tycks den helt ha försvunnit. De flesta fynden har gjorts på Gotland och då främst på Gotska Sandön. Gotland hade i slutet av 1900-talet omkring 20 lokaler och anses därmed vara artens huvudutbredningsområde i Sverige. I detta arbete har en del av undersökningen varit att undersöka de Gotländska lokalerna för att ta reda på hur många exemplar av Polygonum oxyspermum som kunde räknas in under sensommaren 2008. Det är dock viktigt att poängtera att inventering vid ett enstaka tillfälle inte kan ses som ett helt tillförlitligt mått på populationsstorleken. Detta eftersom arten har en förmåga att oförklarligt dyka upp i rikliga populationer för att sedan helt försvinna. Det är alltså viktigt att inventeringen kontinuerligt följs upp. Anledningen till försvinnandet är i nuläget inte fastställt, men det spekuleras om vilka faktorer som skulle kunna vara rimliga. Enligt Flora Nordica är anledningarna inte uppenbara men en förklaring skulle kunna vara minskningen av blåstång, (Fucus vesiculosus). Hur mängden tång påverkar arten finns det i dagsläget inga kända studier på. En annan förklaring skulle kunna vara ett ökat tryck på sandstränderna på Gotland i samband med turism. Det har också varit en del av arbetet att försöka ta reda på vilka faktorer som skulle kunna bidra till att arten minskar. I och med denna inventering återfanns sammanlagt 611 exemplar väldigt ojämnt fördelat på de olika platserna. Även om arten vid detta tillfälle förekom med för arten många exemplar måste det poängteras hur viktigt det är att förekomsten för arten är utspridd på några enstaka platser. Detta ökar risken för att arten lättare kan slås ut när den som i detta fall befinner sig på ett begränsat antal platser. Med den kunskapen kan det inte sägas att Polygonum oxyspermum fanns i tillräckligt stora och livskraftiga bestånd. I slutet av denna text diskuteras det vilka risker som finns förekommande för arten. Det är viktigt att informera både allmänhet och markägare om artens existens och vad som skulle kunna göras för att minska dess känslighet. Vidare påpekas det hur väsentligt det är att informera med hjälp av informationsskyltar och informationsblad på aktuella lokaler. 1

Summary Ray's Knotgrass, (Polygonum oxyspermum) is an endangered species that is listed on the Swedish red list, which is put together by Artdatabanken. In the latest list, published in year 2005, it has been classified as severely endangered (EN). Because of today's large number of sensitive species that run risk of being exterminated, Naturvårdsverket has developed Action Plans for specific species and types of nature. The Action Plans have been developed because the survival of the species cannot be guaranteed only by care and protective measures. The content of the specific Action Plans therefore consists of concrete protective and preserving measures that serve as a tool for saving species and types of nature that are threatened. The Action Plans are developed together with Länsstyrelsen but also with help from other authorities. Artdatabanken has for instance a big responsibility with its knowledge of endangered species. An Action Plan for protecting Polygonum oxyspermum was established in year 2008 (Appelqvist et al. in press) and this paper is partly based on the projects proposed there. In recent years the species has disappeared from its main spread area and is now only seen on a few locations along the coasts in northern Europe. In Sweden the species is mainly found on Gotland but it has also been seen in Bohuslän and Öland. Previously the species was found in Skåne, Södermanland and Uppland but it seems to have completely disappeared from these locations. Most finds has been made on Gotland, primarily on Gotska Sandön. In the late 20th century Gotland had approximately 20 locales and is therefore regarded as the main spread area of the species. It was included in this work to examine the locales of Gotland to make an inventory of how many specimens that could be found during late summer of year 2008. It is however important to point out that stocktaking at one specific point in time does not guarantee a reliable result of the species population. This is because it is prone to appear unexpectedly in large numbers and then suddenly disappear completely again. It is therefore important to make regular inventory of the species. The reason for the disappearance is not yet known but it is speculated in which factors that could be playing a role in this. The reasons are according to Flora Nordica not obvious but one explanation could be the decrease of bladder wrack (Fucus vesiculosus). There are no known studies about how the amount of seaweed affects the species. Another explanation could be increased pressure of the beaches of Gotland in relation to tourism. It has also been a part of this work to try to determine the factors that are causing the species to decrease in numbers. This stocktaking resulted in 611 finds that were very unevenly spread out between the different locales. Eventhough the species at this particular time appeared with relatively large numbers, it has to be pointed out that it could only be found on a few locales. This in turn increases the risk of extinction. With this knowledge you cannot say that Polygonum oxyspermum has a large enough population to guarantee survival. It is discussed at the end of this paper what risks are present for the species. It is important to inform both the public and landowners about the existense of the species and what can be done in order to make it less sensitive. Further more it is pointed out how important it is to use signs and leaflets as a tool to spread information on the locales in question. 2

1 INLEDNING... 5 1.1 ARTBESKRIVNING... 5 1.1.1 Familj... 5 1.1.2 Släkte... 5 1.1.3 Art... 6 1.1.4 Förväxling med trampört... 6 1.1.5 Andra förväxlingsarter... 6 1.1.6 Ekologi... 7 1.1.7 Utbredningsområden... 7 1.1.8 Fridlysning, biotopskydd och aktuell hotstatus... 8 1.2 SYFTET... 9 2 BAKGRUND... 10 2.1 VAD INNEBÄR ETT ÅTGÄRDSPROGRAM?... 10 2.2 ÅTGÄRDSPROGRAMMET FÖR POLYGONUM OXYSPERMUM... 11 2.2.1 Åtgärdsprogramansvariga... 11 2.2.2 Livsmiljödirektivet, fågeldirektivet och Internationella konventioner... 11 2.2.3 Befintliga internationella Action plans... 11 2.2.4 Artdatabanken ansvar... 11 2.2.5 Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar... 11 2.2.6 Rekommendationer och åtgärder... 11 2.2.7 Skyddade områden... 12 2.2.8 Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena... 12 2.3 HUR SER DEN OPTIMALA STÅNDORTEN UT?... 12 2.4 VILKA MILJÖER ÄR LÄMPLIGA RESPEKTIVE MINDRE LÄMPLIGA?... 12 2.5 BYGGER ARTEN UPP FRÖRESERVER... 13 2.6 PÅVERKAS ARTEN NEGATIVT AV TÅNGBANKER?... 13 2.7 SANDSTRANDEN... 13 3 METODER... 15 3.1 UTFÖRANDE... 15 3.2 INVENTERING ENLIGT FÄLTBLANKETT... 16 3.3 FRÖINSAMLING... 17 4 RESULTAT... 17 4.1 LOKALBESKRIVNINGAR... 17 4.1.1 Ireviken... 17 4.1.2 Gotska Sandön... 20 4.1.3 Norsgård/Hall... 24 4.1.4 Djupvik... 27 4.2 AKTUELLA LOKALER JÄMFÖRS MED TIDIGARE FUNNA... 28 4.2.1 Hur många platser på Gotland har tidigare hittats?... 28 4.2.2 Historia... 28 4.2.3 Platser där arten funnits och som återinventerades 2008... 28 4.3 AKTUELLA LOKALER SOM ÅTERFANNS SOMMAREN 2008... 30 5 DISKUSSION... 34 5.1 ANDRA TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 34 5.2 TOLKNING AV RESULTAT... 35 5.2.1 Aktuella lokaler... 35 5.3 VÄXTLIGHET RUNT OM POLYGONUM OXYSPERMUM... 36 5.4 ÄR ARTERNA SOM VÄXTER I TÅNGBANK NITROFILER?... 37 5.5 RISKER FÖR ARTEN... 37 5.6 ÅTGÄRDER FÖR ATT BIBEHÅLLA EN LIVSKRAFTIG POPULATION... 38 5.7 HUR FRIVILLIGA AKTÖRER SKULLE KUNNA BIDRA MED ÅTGÄRDER.... 39 6 TACK... 39 7 REFERENSLISTA... 40 8 BILAGOR... 41 3

8.1 FÄTBLANKETT... 41 8.2 FÄLTBLANKETSMANUAL... 42 8.3 ÖVRIGA PLATSER SOM INVENTERADES... 43 8.4 EXCEL-FIL... 45 4

1 Inledning 1.1 Artbeskrivning 1.1.1 Familj Näbbtrampört (Polygonum oxyspermum) tillhör familjen slideväxter (Polygonaceae). Slideväxter består av ett eller fleråriga örter och de kännetecknas av att de har en stjälk med tydliga leder som är omgivna av stipelslidor. Stipelslidan är en hinnartad bildning, som utgår från bladets bas och omsluter stammen likt en cylinder. 1 Själva blomman har vanligen två-, tre- eller femtaliga hylleblad och de är strukturerade i antigen knippen eller ax. Frukten är bestående av en platt nöt men på vissa arter inom familjen är nöten trekantig. Pollineringen sker med hjälp av vind eller insekter. 1.1.2 Släkte Det finns 10 olika släkten i Sverige däribland släktet Polygonum (trampörter), som består av flera olika arter. Dessa är ettåriga örter med nedliggande till upprätta stjälkar som oftast är grenade och har längsgående åsar. Bladen är hela och tungformade till lansettlika, trubbiga eller spetsiga. 2 De blad som är omgivna med stipelslidor är vitaktiga. Blommor förekommer i knippen, vanligen i bladvecken, och är små och tvåkönade. Hyllebladen är femtaliga med rosa eller vita kanter. Ståndare fem till åtta i två kransar. Den har vanligtvis tre stift och frukten är bestående av en trekantig nöt. 2 1 Krok Almquist mfl, svensk flora http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/polyg/polyoxy.html 5

1.1.3 Art Artnamnet för Polygonum oxyspermum kommer från grekiskans oxy, med betydelsen spetsig, och spermum, som betyder frö, det vill säga det syftar på den spetsiga utskjutande frukten. 3 Arten är ettårig, det vill säga en annuell växt, och den har ett nedåtliggande växtsätt och är starkt förgrenad. Stjälkarna är greniga från basen och kan bli mellan 20 till 80 centimeter långa. På den blågrå stjälken finns små knottriga ribbor. Bladen är rent gröna, spetsiga men även lansettlika. Blommorna är relativt små och kortskaftade och sitter enstaka eller i fåblommiga knippen i bladvecken. Dess hylleblad är gröna med rödaktiga hylleflikar. Frukten är en trekantig spetsig nöt som till färgen är ljusbrun och med en typiskt blank yta. Något som är speciellt för Polygonum oxyspermum är att den vid mognad skjuter ut nöten ur hyllet så att den blir synlig med minst halva sin längd (se bild nedan). 4 Bilden illustrerar ett moget exemplar av Polygonum oxyspermum med den typiska utskjutande nöten. 1.1.4 Förväxling med trampört I släktet Polygonum finns en art vid namn trampört (P. aviculare) som är mycket mångformig och som i Sverige förekommer med sex underarter. 5 Att arten är mångformig brukar även benämnas som polymorfi vilket innebär att den har flera olika morfologiska former som ibland kan ha genetiska orsaker och då ofta beskrivs som underarter. Trampörten är vanlig och förekommer i många olika miljöer som till exempel på odlad mark, havsstränder och ruderatmarker för att nämna några. Polygonum aviculare förekommer även ofta i sluten vegetation där sällan Polygonum oxyspermum påträffas. Hyllebladen är oftast försedda med vita kanter men variationer med rosa kanter förekommer till skillnad mot Polygonum oxyspermum som vanligtvis har rödaktiga kanter. Trampörten är den vanligaste av de arter som kan förväxlas med den sällsynta näbbtrampörten. 1.1.5 Andra förväxlingsarter En annan möjlig förväxlingsart är den sällsynta sandtrampörten (P. raii). Även denna är polyform och i det nordiska området är den uppdelad i två olika underarter 6, som är norsk trampört (P. raii.ssp. norvegicum) och engelsk trampört (P. raii.ssp. raii). Norsk trampört är relativt vanlig på sandiga havsstränder och då framförallt längs med Norges kust. Arten är vanligtvis rent vitblommig 3 http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/polyg/polyoxy.html 4 Samtal, Ljungstrand 5 http://www2.nrm.se/fbo/chk/chk3.htm 6 Åtgärdsprogrammet, s 11 6

och den har blad som är fyra till fem gånger så breda som långa 7. Ibland förekommer det hos norsk trampört och trampört långa gröna nötter (vivipari) som troligen är en faktor till felbestämning av Polygonum oxyspermum. Engelsk trampört är mycket sällsynt och förekommer endast tillfälligt vid havsstränder. Dess bladform påminner om näbbtrampörten men den har betydligt mörkare nötter som vid mognad skjuter ut ur fodret med ca en tredjedel av sin längd. Även norsk trampört har vid mognad en nöt som skjuter ut en tredjedel av sin längd. Den engelska trampörten har även en ickeuppslittrande stipelslida vilket skiljer den från Polygonum oxyspermum. Näbbtrampört (P. oxyspermum) är svårast att skilja från sandtrampört och den vanliga trampörten. Både sand- och näbbtrampörten har nästan alltid ett nedliggande växtsätt, vilket även förekommer hos flera former av trampörten. Näbbtrampörten skjuter ut nöten vid mognad med ca halva sin längd, medan sandtrampört skjuter ut nöten endast 3,8 mm. För trampörten är oftast nöten endast föga utskjutande. En trolig anpassning till havsspridning är att både näbb- och sandtrampört har nötter med en svampig del där fröet upptar endast ungefär halva volymen. Polygonum oxyspermum har rent gröna blad medan sandtrampörten stundom har blådaggiga/pruinösa blad. Trampörtens blad är ganska variabla eftersom de kan vara tunglika till lansettlika och vanligen trubbiga medan Polygonum oxyspermum inte uppvisar en sådan variation utan dess blad är smala och spetsiga. Gemensamt för de båda arterna är att de skiljer sig från den vanliga trampörten. På dessa arter är stjälken, åtminstone vid noderna, pruinös det vill säga pudrad, daggig eftersom ytan har ett vaxartat vanligen vitt, lätt avtagbart tunt lager. Bladbasernas nerver är även papillösa vilket innebär att de är mycket fint vårtiga. Det sistnämnda kan ses med hjälp av stark förstoring. Gemensamt för vanlig-, sand- och näbbtrampört är att de blommar i juli till september. 1.1.6 Ekologi En trolig anpassning till att leva vid havsstränder är att fröet upptar ca hälften av dess volym medan den resterande delen är svampig och luftfylld. Detta innebär att nötterna kan spridas med vattnets hjälp. Större populationer är sällsynta men förekommer på gotländska lokaler åren efter att stormar rört runt i sanden. 8 Vanligen uppträder arten fåtaligt. En tydlig minskning har skett under 1900-talet men anledningarna till dess försvinnande är inte fastställda. Troligtvis ingår en del av dess frön i strändernas fröbank. Detta antagande har gjorts eftersom uppblomstring ofta sker efter storm. Det är än så länge bara teorier eftersom inga undersökningar har gjorts som kan styrka detta antagande. Befruktning av blommorna sker antigen med hjälp av så kallad autogami, vilket innebär självbefruktning, eller med hjälp av korspollinering som i så fall skulle ske av små flugor som har observerats vid själva blomman. Arten förekommer vid havsstränder, framför allt vid sandiga till grusiga stränder i driftvallarna. I driftvallarna får den näring från tången men vallarna ska vara små eftersom den vid större driftvallar oftast konkurreras ut av växter som breder ut sig över stranden. Ett exempel på konkurrenter är strandmålla (Atripelx littoralis) men även andra växter. Antagligen är Polygonum oxyspermum känslig för övertäckning av sand. 9 Vanliga arter som uppträder tillsammans med Polygonum oxyspermum är sodaört Salsola kali, marviol (Cakile maritima) och saltarv Honckenya peploides. 1.1.7 Utbredningsområden Polygonum oxyspermum förekommer endast på några få plaster längst kusterna i norra Europa och finns i Norge, Danmark, Finland och i de baltiska länderna t ex Estland där den är förhållandevis 7 Åtgärdsprogrammet, s 11 8 Rindi, Nr 1, 1998, s 15 9 Åtgärdsprogrammet, s 10 7

vanlig. De platser som arten har påträffats i Sverige är Bohuslän som har en lokal på Saltö, en annan lokal är Alvara på norra Öland, men det finns även äldre fynd från Skåne, Södermanland och Uppland. De största fynden har gjorts på Gotland och då främst Gotska Sandön. Gotland hade i slutet av 1900-talet ett 20-tal lokaler 10 och anses därmed vara artens huvudutbredningsområde i Sverige. Det finns även noteringar på fynd från Skottland och östra Nordamerika dit den antagligen förts med ballastvatten 11. Det bör uppmärksammas att inventering vid ett enstaka tillfälle inte kan ses som helt tillförlitligt mått på populationsstorleken. Detta eftersom den främst förekommer fåtaligt på flertalet lokaler och därmed försvinner helt för att sedan oförklarligt återkomma i rikliga populationer. 1.1.8 Hot Från Skåne, Södermanland och Uppland har arten, som tidigare nämnts, helt försvunnit. Anledningen till försvinnandet är i nuläget inte fastställt, men spekuleras i vilka faktorer som skulle kunna vara rimliga. Enligt Flora Nordica 12 är anledningarna inte uppenbara men en förklaring skulle kunna vara minskningen av blåstång, (Fucus vesiculosus). Hur mängden tång påverkar arten finns ännu så länge inga kända studier på. Enligt åtgärdsprogrammet är det kanske snarare mängden rödalger som förorsakar artens nedgång och då främst vid Östersjöns kuster där det noterats en ökning av dessa alger. Anledningen till minskningen antas bero på algernas nedbrytning då de orsakar syrebrist samt avger toxiska ämnen. 13 En annan viktig aspekt är ökat slitage av stränderna och då i fråga om täta besök av badgäster och passerande fordon under framförallt sommarmånaderna. Det finns flera källor som anger att detta skulle vara en viktig faktor som t ex Artdatabanken, Flora Nordica och Jörgen Pettersson (Gotland). Enligt åtgärdsprogrammet 14 så kan arten dessutom troligtvis försvinna från enskilda lokaler av miljömässiga eller av slumpmässiga skäl. Detta antagande har gjorts på grund av att endast ett fåtal individer finns representerade vid varje lokal. Naturligt för arten är att den på ett oförklarligt sätt kan blomstra upp på lokaler där den ansetts vara förlorad. Det beror troligtvis på artens populationsdynamik och kommer antagligen att fortgå oberoende av mänskliga naturvårdsåtgärder. Det som kan ses som artens fördel är dess växtsätt och utseende. Faktorer som mänsklig påverkan i form av slitage, trampskador och uppryckning av växten på grund av ett ökat bad- och friluftsliv kan ses som försumbara eftersom dess anonyma utseende inte gör den attraktiv att plocka som en jämförelse med till exempel orkidéer. Dess nedliggande platta växtsätt gör även att den klarar sig bra från strandbesökare som annars medför en risk för tramp- och slitageskador. Däremot är det oklart om det finns en tänkbar risk för sandövertäckning från exempelvis passerande fordon. Artens största nackdel är dess populationsstorlek som är relativt liten och finns så utspritt på olika lokaler. Detta är inget unikt för denna art utan gäller ovanliga arter i allmänhet. På grund av att de är så fåtaliga finns det större risk att de slås ut av olika faktorer. Tack vare att strandskyddet finns på de lokaler där arten påträffats är det inte troligt att arten kommer påverkas av exploatering på samma sätt som den skulle ha gjort utan detta skydd. 1.1.8 Fridlysning, biotopskydd och aktuell hotstatus Det är regeringen som fridlyser växt- och djurarter. Detta sker om det kan anses finnas en risk att arten försvinner. Själva fridlysningen innebär att det är förbjudet att plocka, gräva upp, orsaka förstörelse eller på annat sätt skada en fridlyst art. Vidare säger fridlysningen att det är förbjudet att plocka bort delar eller skada frön på arten i fråga. Fridlysningen kan gälla för enskilda län; del av län eller för hela landet. För näbbtrampörtens del gäller fridlysningen för hela landet. Den är även 10 11 12 Tidskriften Rindi, (Petersson 1998 och 2001). Åtgärdsprogrammet, s 12 Flora Nordica, s 258 13 Åtgärdsprogrammet, s 12 14 Åtgärdsprogrammet, s 13 8

klassad i kategorin starkt hotad (EN) i den svenska rödlistan. Enligt åtgärdsprogrammet grundar sig bedömningen på att arten minskar i förekomstarea. Den har ett litet utbredningsområde men även populationen är kraftigt fragmenterad och fluktuerande. Strandskyddet är en lag som gäller enligt miljöbalken kap 7. 13-18. Lagen avser att skydda strandmiljöer främst i form av exploatering och slitage och det är Länsstyrelsen som är den myndighet som har huvudansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Normalt omfattas skyddzonen av 100 meter (länsstyrelsen kan utvidga zonen vid behov) både på land och i vatten, inklusive undervattensmiljöer. Syftet med strandskyddet är att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet 15. På grund av strandskyddet skyddas även Polygonum oxyspermum eftersom dess huvudutbredning finns inom detta område. 1.2 Syftet Syftet med studien var att genom inventering undersöka hur många lokaler som på Gotland var aktuella för Polygonum oxyspermum under sommaren 2008. Detta gjordes främst genom att räkna antalet individer av arten men även omkringliggande växter inventerades. Det utfördes även studier på den omkringliggande miljön eftersom det finns ett intresse av att få reda på vilken miljö näbbtrampörten vanligtvis växer i. Det ingick även i undersökningen att ta reda på om arten hade fröreserver. Arten är upptagen på rödlistan under kategorin starkt hotad (EN) och den har på senare tid försvunnit även från sitt huvudutbredningsområde. Undersökningen var en del av det som ingår i åtgärdsprogrammet för arten. 15 Åtgärdsprogrammet, s 13 9

2 Bakgrund 2.1 Vad innebär ett åtgärdsprogram? Eftersom det i dagsläget finns en hel del känsliga arter och naturtyper som är så pass hotade att de riskerar att försvinna, så har Naturvårdsverket tagit fram aktuella åtgärdsprogram för särskilt hotade arter och naturtyper. Programmen har tagits fram eftersom arternas överlevnad inte kan garanteras enbart med hjälp av hänsyn och skyddsmetoder. Därför består programmen av konkreta skydds- och bevarandeåtgärder som ska vara till hjälp för att säkra arters och naturtypers överlevnad. Åtgärdsprogrammen tas fram i samråd med länsstyrelsen men även med hjälp av andra myndigheter och aktörer, som exempelvis Artdatabanken som har ett viktigt ansvar med dess kunskap om hotade arter. Eftersom många av dessa arter är på väg att försvinna finns de endast kvar på ett fåtal platser i landet och varje länsstyrelse har ett övergripande ansvar för de arter som finns i dess län. 16 För varje åtgärdsprogram finns ett antal utsedda personer som har ett övergripande ansvar. Deras uppgift är bland annat att se över vilka kunskaper som i dagsläget finns om den hotade arten, artgruppen eller naturtypen. De gör sedan en sammanställning av de aktuella kunskaperna som ska leda till en ökad kunskap och förståelse om arten eller naturtypen. De ansvariga personerna måste även ta reda på vilka konkreta åtgärder som behövs för att bevara arten. Det som hittills har beskrivits är sådant som ska finnas med i innehållet av ett åtgärdsprogram. Det skall även finnas med en finansieringsplan samt plan för uppföljning för en överblick över kostnader för åtgärdsprogrammet. Uppföljningen är mycket viktig för att kunna se vilka resultat som har uppnåtts. Åtgärdsprogrammen är i regel tidsbegränsade till en period på 2-5 år. Tidsmässigt är detta en alldeles för kort tid 17 för att kunna ge en garanterad återhämtning och av den orsaken planerar Naturvårdsverket att i framtiden göra fortsatt efterarbete efter utvärdering av programmen. Tanken med programmen är att de skall fungera som ett underlag för myndigheter och organisationer i dess arbete men de används även av privatpersoner som vill göra en naturvårdsinsats. 18 Omfattningen av åtgärdsprogram kommer i framtiden kraftigt att öka och enligt Naturvårdsverket behövs det ungefär 200 åtgärdsprogram till år 2010. Detta på grund av ett av riksdagens beslutande miljömål att hejda förlust av biologisk mångfald. 19 Detta delmål innebär att till år 2010 ska inga fler arter gå förlorade. Ökningen av åtgärdsprogram beror även på nästa delmål, minskad andel hotade arter, som skall ha uppnåtts till år 2015. Delmålet innebär att bevarandet för de arter som klassificeras som hotade arter 20 som finns i landet inte får minska med mer än 30 procent jämfört med år 2000. Detta skall ske utan bekostnad av att de arter som klassificeras som försvunna skall inte öka. 16 http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med-naturvard/skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/atgardsprogramfor-hotade-arter/vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/ 17 http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med-naturvard/skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/atgardsprogramfor-hotade-arter/vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/ 18 http://www.naturvardsverket.se/sv/arbete-med-naturvard/skydd-och-atgarder-for-djur-och-vaxter/atgardsprogramfor-hotade-arter/vad-ar-ett-atgardsprogram-for-hotade-arter-/ 19 http://www.miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal16.php#rikt_2 20 http://www.miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal16.php#rikt_2 10

2.2 Åtgärdsprogrammet för Polygonum oxyspermum 2.2.1 Åtgärdsprogramansvariga För Polygonum oxyspermum som är en så pass hotad art, vilket tidigare nämnts, har det nyligen gjorts ett åtgärdsprogram som kommer att publiceras inom kort (Appelqvist m. fl. Under tryckning). 2.2.2 Livsmiljödirektivet, fågeldirektivet och Internationella konventioner Näbbtrampörtens livsmiljö 21 är skyddad och det finns förtecknat i bilaga 1 till livsmiljödirektivet under punkterna perenn vegetation på steniga stränder (1220) och annuell vegetation på driftvallar (1210). Med det menas att inom det europeiska nätverket Natura 2000 ska ett tillräckligt antal av dessa livsmiljöer bevaras. Artens livsmiljö omfattas även av Helsingforskonventionen (HELCOM) och Oslo-Pariskonventionen (OSPAR). Polygonum oxyspermum som art innefattas inte inom något av dessa ovanstående skydd utan det är dess livsmiljö som skyddas. 2.2.3 Befintliga internationella Action plans I åtgärdsprogrammet 22 framgår det att det är okänt om Polygonum oxyspermum eller dess livsmiljöer ingår i några internationella åtgärdsprogram. Dock har det nyligen publicerats riktlinjer för skötsel av sand- och stenstränder (Doody & Randall 2003) i Storbritannien. Dessa riktlinjer är inte lika starka som ett juridiskt åtgärdsprogram utan motsvarar mer information och rådgivning. 2.2.4 Artdatabanken ansvar Artdatabanken har klassat näbbtrampörten i den svenska rödlistan och på deras hemsida finns information om arten i form av ett artfaktablad. Det innebär att den kunskap som finns i dagsläget om den hotade arten även finns tillgänglig för allmänheten. 2.2.5 Länsstyrelsen har ett övergripande ansvar Eftersom åtgärdsprogrammen tas fram på en nationell bas har det för varje enskilt program utsett ett speciellt län att vara huvudansvarig för genomförandet av programmet. I regel får då de olika länen ansvar för de program som omfattar arter eller miljöer som främst finns i de respektive länen. Ibland har det dock varit lämpligt att dela upp huvudansvaret blad olika län och på så sätt få en någorlunda jämn arbetsfördelning mellan de olika länen. På varje länsstyrelse finns idag därför som regel en eller flera personer som är ansvariga för det länets andel av alla de nationella åtgärdsprogrammen. Den som har ett övergripande ansvar för åtgärdsprogrammet över arten är länsstyrelsen Västra Götalands län och som ÅGP-ansvarig under 2008 var det Lars Sjögren. 2.2.6 Rekommendationer och åtgärder Som nämnts under visioner i åtgärdsprogrammet är det mycket viktigt att kunskapen om arten ökar avsevärt och i programmet finns det förslag på att inrätta ett undersökningsprogram för arten. Meningen med en sådan undersökning är att få en översiktlig bild över den kunskap som finns över arten men framför allt att fylla på med den kunskap som saknas. Det som undersökningsprogrammet främst skall inriktas på är att undersöka artens förhållanden till olika sorter av tångbanker samt fastställa artens eventuella fröbank i olika strandavsnitt. Vidare skall även studier göras på artens ekologi och åtgärder som påverkar dess förmåga till kolonisering och överlevnad på respektive lokaler, initieras av länsstyrelserna. Senast år 2008 bör undersökningsprogrammet ha påbörjats med att ta reda på vilka faktorer som påverkar artens förmåga till etablering och överlevnad på olika typer av lokaler. 2.2.7 Informera om arten Det är viktigt att markägare, förvaltare och personal som utför strandstädning underrättas om artens 21 22 Åtgärdsprogrammet, s 14 Åtgärdsprogrammet, s 14 11

förekomst på aktuella lokaler. Detta skall enligt åtgärdsprogrammet 23 ha skett senast 2008 om det inte redan är genomfört. Polygonum oxyspermum är fridlyst och i åtgärdsprogrammet uppmanas det om dess väsentlighet att påpeka detta på både informationsskyltar och informationsblad vid aktuella lokaler. 2.2.7 Skyddade områden Förutom det skydd som naturligt följer med fridlysningen finns det även områden som omfattas av naturreservat. En del av det skydd som naturreservatet medför innebär ett förbud mot att skada områdets flora och fauna. Enligt åtgärdsprogrammet 24 finns det i dagsläget ingen anledning till att ändra reservatföreskrifter eller skötselplaner på grund av arten. Vidare upplyser åtgärdsprogrammet om att ändringar av skötselplaner och andra förekommande föreskrifter kan bli aktuella i framtiden när kunskapen om arten ökat. 2.2.8 Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena I dagsläget är kunskapsunderlaget bristfälligt gällande åtgärder som skulle kunna utföras i de områden som inte är skyddade. Detta beror på artens förmåga att plötsligt dyka upp på nya lokaler och det anses i åtgärdsprogrammet för arten att det är lämpligt att dessa områden bör inkluderas i programmet när kunskapen är tillräcklig. Något som även tas upp i åtgärdsprogrammet är olika typer av åtgärder i form av att stängsla in områden för att skydda arten. En annan åtgärd är hur olika aktörer kan gynna arten genom att bidra med naturvårdsinsatser (se s, 29). De hänvisar också till Artdatabankens artfaktablad där det föreslås en fröinsamling av Polygonum oxyspermum (se s, 9 och 12). 2.3 Hur ser den optimala ståndorten ut? Näbbtrampörtens huvudsakliga utbredningsområde är vid havsstränder och därmed även i driftvallens växtsamhällen. Främst förekommer arten vid sandiga till grusiga stränder och då på de stränder där driftvallarna är små eller endast fragment av driftvallarna förekommer. Anledningen till att den inte förekommer vid större driftvallar beror på att den där ofta konkurreras ut av olika arter av mållor. Huvudsakligen förekommer den inte heller på rena sandstränder och detta beror på dess känslighet för övertäckning av sand. 2.4 Vilka miljöer är lämpliga respektive mindre lämpliga? Åtgärdsprogrammet beskriver 25 att arten i fråga oftast förekommer vid sandiga till grusiga stränder i driftvallarna där arten får näring från den tång som finns där. Arten föredrar mindre driftvallar eftersom arten oftast konkurreras ut av exempelvis strandmålla (Atriplex littoralis) men även av andra växter som vanligtvis förekommer vid de större driftvallarna. Vidare skriver åtgärdsprogrammet att arten antagligen är känslig för övervallning av sand vilket även finns beskrivet i Flora Nordica 26. Enligt uppgifter från Erik Ljungstrand (Göteborgs Universitet) har arten inte setts i sluten gräsvegetation. De arter (enligt åtgärdsprogrammet) som vanligen uppträder tillsammans med Polygonum oxyspermum är Salsola kali, Cakile maritima och Honckenya peploides och då oftast fåtaligt vilket skiljer sig från Flora Nordicas beskrivning där det redogörs att arten förekommer tillsammans med Salsola kali, Lathyrus japonicus och Atriplex prostrata. Stränder med hög besökstäthet som skulle kunna medföra trampskador, slitage och uppryckning av arten kan enligt åtgärdsprogrammet ses som försumbara. 27 Anledningen till att arten inte är så utsatt för strandbesökarnas tramp- och slitageskador beror på dess nedliggande platta växtsätt vilket annars är vanligt förekommande för andra arter på välbesökta stränder. Risken för uppryckning av 23 24 25 26 27 Åtgärdsprogrammet, s 15 Åtgärdsprogrammet, s 19 Åtgärdsprogrammet, s 14 Flora Nordica, s 258 Åtgärdsprogrammet, s 13 12

arten är förhållandevis liten och det beror på dess anonyma utseende. Arten anses inte vara attraktiv och lockar därför inte besökare att plocka arten på samma sätt som andra mer attraktiva arter. Något som i dagsläget är oklart är om förbipasserande fordon utgör en risk för arten. Risken med fordon är att de kan medföra sandövertäckning av arten. 28 En stor nackdel för arten är dess populationsstorlek eftersom den är relativt liten och förekomsten är utspridd på olika lokaler. Det gäller för alla ovanliga arter i allmänhet och beror på att endast ett fåtal exemplar finns förekommande och därmed ökar risken att arten slås ut av olika faktorer. Lokalerna där arten påträffats omfattas av strandskyddet som innebär att arten inte påverkas av exploatering vilket arten antagligen skulle vara utsatt för utan detta skydd. 2.5 Bygger arten upp fröreserver Enligt uppgifter från åtgärdsprogrammet för arten ingår den troligtvis i strändernas fröbank. 29 Antagandet kommer från att uppblomstring ofta sker efter storm. I artdatabankens artfaktablad föreslås det att frön och ett exemplar från Polygonum oxyspermum ska läggas i en genbank. 30 Vidare hänvisar artfaktabladet att insamlingen av frön bör ske från en individrik lokal på Gotland och att de insamlade växtdelarna sedan bör hamna på ett offentligt herbarium. 2.6 Påverkas arten negativt av tångbanker? I Flora Nordica 31 beskrivs det att en förklaring till artens försvinnande skulle kunna vara minskningen av blåstång (Fucus vesiclosus). I dagsläget finns inga kända studier på hur mängden tång påverkar arten. I åtgärdsprogrammet 32 beskrivs det att det kanske snarare beror på att mängden rödalger ökat runt Östersjöns kuster och därmed förorsakar artens nedgång. Detta beror på rödalgernas nedbrytning orsakar syrebrist och samtidigt avger toxiska ämnen. 2.7 Sandstranden Sand består till största delen av kvarts och innehåller i stort sett inga näringsämnen. En sandstrand består både av vita och gråa sanddynor 33. Den gråa dynen är den som finns längst upp på land och den förekommer långt från vattnet och den påverkas sällan eller aldrig av havets vågor. Det medför att det inte kan tillföras några nya näringsämnen till den grå dynen och med tiden blir den alltmer näringsfattig och näringsämnena lakas så småningom ur. I den grå dynen förekommer sänkor i marken och här är marken något fuktigare. Detta beror på att grundvattnet ligger grundare och i kalkrika områden medför detta högre kalkhalt. I dessa partier tillförs även förna från omkringliggande dynor med växtlighet. Detta skapar helt andra förutsättningar för vegetation. Efter den grå dynen kommer den vita sanddynen, som sträcker sig från den grå dynen och ner till vattenytan. Denna del av stranden berörs ofta av havets vågor. Vågorna medför näringsämnen som till exempel tång, skalgrus, växtdelar eller andra saker som havet medför som lämnas kvar på den vita dynen. Alla arter av tång är dock inte positiva för växtligheten på stranden, ett exempel är rödalger som orsakar syrebrist samt avger toxiska ämnen när dessa bryts ner Sandstränder är ständigt i förändringsskede detta beror på vågorna och dess rörelser och dess längd, höjd och frekvens. Vågorna bearbetar hela tiden bottenmaterialet samtidigt som det på olika sätt förflyttas. Sandstränder kan se ut på många olika sätt och de kan bestå av olika kornstorlekar på sanden. Ofta är de stränder som består av grov sand till sten utsatta för mycket exponering medan de stränder som ligger mer skyddat för vågor består av finare sand och därmed kan även mer organsikt material ansamlas. 28 29 30 31 32 33 Åtgärdsprogrammet, s 15 Åtgärdsprogrammet, s 14 http://www.artdata.slu.se/rodlista/faktablad/pol-oxys.pdf Flora Nordica, s 258 Åtgärdsprogrammet, s 14 http://www.gotskasandon.se/naturtyper.htm 13

14

3 Metoder 3.1 Utförande I arbetet har alla arter som är uppräknade angivits på latin. Ett undantag har gjorts för näbbtrampörten (Polygonum oxyspermum), eftersom båda det svenska och det latinska namnen används i hela arbetet och för att det språkmässigt skulle bli korrekt böjs inte latinska namn. På så sätt kan även texten underlättas för läsaren. Innan fältarbetet startade gjordes noggranna studier på Göteborgs Universitets herbarium som förvarar en stor samling av pressade växter från hela världen. I detta herbarium finns även flera exemplar samlade av Polygonum oxyspermum men även av de liknande arterna trampört Polygonum aviculare och sandtrampört Polygonum raii. Herbariestudierna utfördes med hjälp av botanikern Erik Ljungstrand som gav vägledande beskrivning vilka karaktärer som var lättast att titta på ute i fält. Erik jobbar dagligen på Universitetets herbarium och har en mycket stor erfarenhet av den nordiska floran. Som litteratur användes i inventeringsarbetet Flora Nordica som har den utförligaste beskrivningen och nyckeln för att särskilja de olika arterna åt. För att artbestämma de arter som växte runt om näbbtrampörten användes två typer av litteratur, dels Svensk flora som har en bestämningsnyckel och dels den Nya Nordiska Floran. För att underlätta arbetet i fält gjordes i förväg en fältblankett med tillhörande manual. Dessa återfinns i bilagor punkt 8.1 och 8.2. De växter som skulle inventeras runt om den näbbtrampörten låg på ett avstånd på 2 meters radie runt om den eftersökta arten i en cirkel. Detta gjordes med hjälp av en träpinne som lätt kunde tryckas ner i sanden. På pinnen satt ett snöre som var två meter långt och på så vis mättes dessa cirklar ut. Ett annat hjälpmedel som användes i fältarbetet var en lånad GPS (Global Positioning System) från Lena Almqvist Länsstyrelsen Gotland. Genom att avläsa dess GPS-koordinater kunde noggrannare uppgifter noteras i fältblanketten om var på stranden växten fanns. Varje plats delades in i olika lokaler (se figur plats-lokal-bestånd) och därefter påbörjades själva inventeringen. Förklaring plats-lokal-bestånd För att förtydliga vad som i arbetet kallats plats, lokal och bestånd görs här en förklaring (se bild ovan). Med plats menas den geografiska plats där stranden ligger, stranden delades i sin tur in i olika strandavsnitt med 200 meter mellanrum som i arbetet kallas lokaler. Bestånd är de exemplar 15

av Polygonum oxyspermum som räknades in. Om de växte nära varandra togs ingen ny GPSkoordinat. 3.2 Inventering enligt fältblankett Alla exemplaren räknades noggrant in och noterades i fältblanketten. Observationer gjordes med hjälp av nyckling och karaktäristiska drag för varje exemplar för att undvika förväxlingar med närbesläktade arter. Vidare noterades hela strandens geografiska namn och vilken socken som platsen tillhörde. Därefter identifierades GPS- koordinaterna för de bestånd av Polygonum oxyspermum som fanns inom den observerade lokalen. Även datum angavs för att i efterhand veta när platsen inventerades och för framtida inverterare om det hade någon betydelse när inventeringen gjordes. Efter det noterades om det fanns något speciellt utmärkande för denna lokal som kunde påverka att arten fanns på denna plats. För att avgöra hur stor täckningsgraden var för växttäcket runt om bestånden tillverkades innan första inventeringstillfället en spetsig pinne som skulle vara lätt att trycka ner i sanden. På pinnen fästes ett snöre som var två meter långt. Vid inventeringen sattes pinnen ner så nära bestånden som möjligt utan att skada eller täcka över exemplaren. Med hjälp av denna metod kunde en ring ritas i sanden för att se vilka växter som ingick i ringen och skulle räknas med och vilka som hamnade utanför och därmed inte skulle räknas med. Genom att använda denna ring gick det även lätt att studera hur stor del av ytan som täcktes med växtlighet. Täckningsgraden noterades i en fyrgradig skala (se 8.2). Samma metod som ovan användes även i fältblankettsanalysen då artsammansättningen noterades. Detta genom att varje art som ingick i cirkeln artbestämdes och den art som dominerade i cirkeln kom att stå överst på listan. De övriga arterna kom i den ordning som de fanns representerade i cirkeln. Detta för att få en uppskattning om vilka arter som delade samma habitat som Polygonum oxyspermum. De svenska namnen följer den terminologi som återfinns i Den nya Nordiska Floran. Ståndortens egenskaper noterades utefter två parametrar som innebär jordart och geografiskt läge. Detta utfördes genom att studera den jordart som dominerade på lokalen. Observationer gjordes även om lokalen låg i en vik eller udde och vilken typ av exponeringsgrad som lokalen hade. Graden och typen av markanvändning noterades och det som studerades var betet eller om det fanns andra faktorer som förhindrade grässvålen att växa fritt. Ett sådant exempel skulle kunna vara om växtligheten avlägsnas med hjälp av till grästrimmer eller slåtter. Vid stränderna gjordes en notering på kvarliggande förna från tidigare år för att säkerställa att det inte tidigare på våren eller sommaren gått betesdjur på stränderna. Även beteshävden graderades i en tregradig skala (se 8.2). Nästa steg var att bedöma hur många badgäster eller besökare som fanns på stranden, eller som brukade vistas där en solig sommardag. Detta utfördes genom att notera hur många besökare som vistades på stranden under de dagar som inventeringen pågick. Om det under inventeringstillfället var dåligt väder så gjordes ändå en bedömning genom att se till dess besökstäthet men även till strandens popularitet andra sommardagar. Andra faktorer som påverkade denna bedömning var om det fanns närhet till kiosk, restaurang, sommarstugor och camping. Ingick flera av dessa punkter ansågs platsen vara mer frekventerad. Det finns dock ett undantag då denna metod inte användes och det var för att beräkna besökstätheten på Gotska Sandön. Detta eftersom besökstrycket är högt där men helt utan moderna förnödenheter. Då har istället tillsynsmännen som jobbar där och dess erfarenhet varit viktig och deras fakta om hur mycket folk som vistas på de olika stränderna. Strandavsnitten graderades därefter i tre olika klasser. En etta står för sällan frekventerad badplats, en tvåa anger frekventerad badplats och slutligen en trea som medför mycket frekventerad badplats. 16

För att avgöra hur mycket tång det fanns på lokalen som inventerades gjordes en insamling av tången. Vid vissa platser låg tången mycket utspridd och det krävdes en räfsa för att samla ihop alltsammans. Efter insamlingen lades tången tillbaka på stranden. Om det fanns många exemplar på samma ställe som där tången samlas in på gjordes istället en uppskattning på hur mycket tång som fanns på lokalen. Detta för att undvika att några exemplar skulle skadas vid uppsamlingen. Mängden tång graderades i en tregradig skala (se 8.2). 3.3 Fröinsamling Fröinsamlingen utfördes i Ireviken på den lokal som ligger nära Ireån och fick lokalnummer 7 (GPS-koordinater: X:6416424, Y:1665942 GPS, noggrannhet 6 meter). Detta gjordes i slutet av inventeringsperioden den 30 augusti 2008 eftersom det var viktigt att fröna skulle vara mogna. Vid detta tillfälle samlades även en växtdel in (det vill säga en stjälk) från ett exemplar av näbbtrampörten. Den torkade växten bevaras på Göteborgs herbarium och fröna bevaras i en fröbank vid Alnarp i Skåne. 4 Resultat 4.1 Lokalbeskrivningar 4.1.1 Ireviken Ireviken är en ca 3 kilometer lång sandstrand som både från norr och söder övergår till en klapperstenstrand. För att komma till Ireviken följs väg 149 från Visby mot Kappelshamn och precis efter Iregård på vänster sida slingrar sig en grusväg ner till en parkering nära stranden. Ireviken är lokaliserad ca 3 mil från Visby och ligger i Hangvar socken. Norra delen av stranden kallas Svarthäll och i mitten av stranden rinner Ireån där även dess utlopp finns. Stränderna runt ån har under senare år växt igen. Hela stranden är en välkänd badplats som under sommarmånaderna är välbesökt. Ireviken är en exponerad strand där vågorna hela tiden bearbetar stranden vilket gör att den ständigt är i ett förändringsskede på grund av vågornas rörelser som hela tiden förflyttar bottenmaterialet. Vid Svarthäll, som är den norra delen av stranden och precis efter Ireån, är besöksantalet troligen något lägre än vid resterande delar av stranden och det är även på dessa strandavsnitt som näbbtrampörten sågs vid inventeringstillfället. Förklaringen till varför besökarna föredrar den andra delen av stranden kan vara närheten till moderna förnödenheter såsom kiosk och restaurang. Stranden delades in i 11 lokaler vid inventeringstillfället och arten fanns representerad på 6 av dessa lokaler. Den första lokalen, den så kallade Svarthällsdelen den norra delen av stranden, består av en klapperstenstrand som mot söder övergår från grusig sand till en nästan ren sandstrand. På den grusiga sandstranden fanns en hel del tång ansamlat som ger näring till de relativt högvuxna arter som växte där. Tången låg i lager och var varvad med sand och grus och bildade en tjock tångbank där ett exemplar av den eftersökta arten växte. De andra arter som förekom med två meters radie runt om näbbtrampörten var Salsola kali, Persicaria maculosa, Leymus arenarius, Honckenya peploides, Sonchus asper, Elytrigia repens och Cakile maritima ssp. baltica. Av dessa uppräknade arter var Salsola kali den växt som dominerade. Exemplaret av arten växte på denna lokal bland sand och grus. Liksom de övriga växterna som växte här var exemplaret relativt storvuxet i jämförelse med de övriga exemplar som växte på de andra lokalerna. På grund av dess storlek blev växttäckets täckningsgrad här relativt stor (en trea enligt fältblankettsmanualen). Att växterna på denna plats var storvuxna kan ha sin förklaring i att de växte i en tångbank och att de därifrån kunde utnyttja näringen för att växa till sig. 17

Den första lokalen följs av två intilliggande lokaler där stranden helt övergått till sandstrand. Endast längs med vattnet förekom i vissa partier en del grus på stranden. På dessa lokaler kunde inga exemplar av arten noteras. Här växte Salsola kali, Honckenya peploides, Cakile maritima baltica och Elytrigia. Dessa exemplar gav täckningsgraden en etta och därmed den näst lägsta graderingen på skalan. Tången låg utbredd kring hela stranden och enligt insamlingen bedömdes den till frekvent förekommande. Vid den fjärde lokalen hittades ytterligare ett exemplar av den eftersökta arten tillsammans med Salsola kali, Honckenya peploides, Cakile maritima ssp. baltica, och Elytrigia repens. Växternas täckningsgrad var vid detta exemplar en tvåa. Tången som fanns på denna lokal låg mycket utspridd över hela lokalen men förekom inte precis där den näbbtrampörten växte. Efter att ha samlat ihop tången visade det sig att den förekom frekvent på lokalen. Stranden bedömdes på denna lokal som sandig sandstrand. Vid lokal fem inventerades 124 exemplar av Polygonum oxyspermum vilket var det största fyndet för Ireviken. Exemplaren växte på samma sätt som beskrivs i Gotlands flora då den breder ut sina skott över marken i meterbreda cirklar. 34 På ett ställe på lokalen växte 29 exemplar med bara några meters mellanrum. Många av dessa exemplar var förhållandevis små i storleken mycket mindre än exemplaren på de övriga lokalerna. De växte långt upp på den vita sanddynen och det noterades väldigt lite tång på platsen. Dessa bestånd kommer ej att beskrivas eftersom de var så många (se excel-fil lokal 5), men det som ändå bör nämnas är att den växt som dominerade på samma växtplats som Polygonum oxyspermum var Salsola kali följt av Honckenya peploides och Elytrigia repens. För denna lokal var täckningsgraden för växttäcket en tvåa. Ett av exemplaren som inventerades på platsen växte precis i en sluttning, och den var särskilt utsatt för förbipasserande som trampade i sluttningen och därmed kunde orsaka att den blev övertäckt med sand. Även på denna lokal var stranden övervägande sandig sandstrand. Nästa lokal (nummer sex) låg på andra sidan om ån en bra bit upp mot land. Där hittades 4 bestånd och det växte sammanlagt 25 exemplar där. Lokalen hittades av en slump med hjälp av Bengt och Lena Jonsell när vi tillsammans inventerade. Den är relativt avvikande mot de andra på grund av dess placering på stranden. Detta medförde att sandröret Ammophila arenaria kom att dominera i bestånden. På vissa ställen var det som inledningsvis beskrivits något igenvuxet längs med åns stränder. Här växte arter som Phalaris arundinacea, Deschampsia cespitosa, Mentha aquatica, Veronica anagallis aquatica, Tussilago farfara, Agrostis stolonifera och Plantago lanceolata, för att nämna några. Utanför bältet av dessa arter, på båda sidorna om stigen, växte näbbtrampörten innan växttäcket slutit sig. Marken här består av en del grus och småsten men till största delen av sand. Här fanns väldigt lite tång dock växte två exemplar i tångbank. Genom att studera de arter som växte runt om dessa exemplar kunde det konstateras att här förekom helt andra arter än vid de övriga lokalerna. Anledningen till det skulle kunna vara att sandtäcket var tunt här och att under sanden fanns en annan jordtyp som kan hålla vattnet bättre. På så sätt kan andra arter växa här som kräver mer vatten och som inte är så tåliga för uttorkning. Av de växter som inte har räknats upp i de tidigare lokalerna fanns här Veronica anagallis aquatica, Equisetum arvense, Ammophila arenaria, Mentha aquatica, Galeopsis spp., Rumex acetosa och Lathyrus japonicus ssp maritimus. Växttäckets täckningsgrad varierade mellan en trea och en tvåa vid de olika bestånden. Nästa lokal som är den sjunde låg på andra sidan om ån, efter Ireåns utlopp söderut. På stranden hade det nästan bildats en liten ö av grusig sand eftersom ån delar upp stranden på ett sådant sätt. Början av lokalen är till större delen bestående av sand som övergår till en grusig sandstrand. På denna lokal noterades sju exemplar och alla exemplaren växte i den grusiga delen av stranden. Täckningsgraden för växtligheten låg vid de flesta bestånd runt en tvåa och den dominerande arten 34 Gotlands flora, s 254 18

vid bestånden var Salsola kali, följt av Cakile maritima ssp baltica. Salsola kali verkade trivas bra här. På många ställen var den storvuxen och utgjorde en stor del av täckningsgraden. På denna lokal förekom ingen tång alls. Bilden visar ett exemplar som växte på lokal 7, en grusig sandstrand. Vid lokal åtta till och med tio noterades inga exemplar av Polygonum oxyspermum, växtligheten här var relativt låg och växttäckets täckningsgrad i lokalerna låg på en etta till en tvåa. Några av de arter som fanns här var Honckenya peploides och Salsola kali. På dessa lokaler fanns i stort sett igen tång. Den elfte lokalen var den sista lokalen som inventerades vid Ireviken. Denna lokal sträckte sig endast 60 meter in på klapperstenstranden, även om ytterligare 200 meter till av klapperstenstranden undersöktes har den uteslutits ur arbetet på grund av att inga exemplar hittades och för att begränsa arbetets längd. De två exemplar som fanns på lokalen växte i den grusiga delen på stranden och var relativt stora. Runt dessa växte även Atriplex prostrata, Salsola kali, Elytrigia repens, Honckenya peploides och Atriplex littoralis. Salsola kali var även på denna lokal den art som dominerade. 19