en tidning från diakonia nummer 2 2012 Frihetslängtan Om Burmas långsamma väg mot demokrati

en tidning från diakonia nummer 2 2012 Dela med Frihetslängtan Om Burmas långsamma väg mot demokrati

En dörr på glänt i Burma jag har besökt Burma under 20 års tid och vid varje tillfälle slagits av hur omöjligt det varit att diskutera politik. Omöjligt, för att Burma har varit en diktatur som byggt upp ett statsskick fullt av angivare och därmed ett samhälle fullt av tystnad och rädsla. Men när jag var i Burma för ett och ett halvt år sedan pratade alla politik, det var som att lyfta på ett lock. Det var strax före valet och det pågick en stor debatt om man skulle delta eller ej. Våra samarbetsorganisationer som lever och verkar inne i Burma sa: vi vet att det här valet förmodligen inte ändrar någonting, att det är riggat för att ge legitimitet åt regeringen. Men vi har kämpat med våld i 50 60 år och det har inte gått något resultat och kommer aldrig att lösa Burmas problem. Även om dörren ut bara öppnades någon millimeter var de beredda att ta chansen. Flera sa också att även om inte en förändring skulle ske under deras livstid så kanske den skulle komma under deras barn eller barnbarns. Samtidigt ville demokratikämpen Aung San Suu Kyi och exilburmeserna bojkotta valet. Så länge det inte finns en riktig konstitution kan vi inte delta i valet, hävdade de. Spänningen var stark mellan dessa olika åsikter och våra samarbetsorganisationer inne i Burma och utanför. Men det handlade inte om att välja det ena eller det andra, utan att inse att alla hade samma mål ett fritt och demokratiskt Burma. Innehåll Burmas väg mot demokrati... 3 Karl Nilsson har ordet... 9 Notiser och insamling... 10 nummer 2 2012 Spirande hopp bland burmeser På väg att ställa krav i dag ser vi att dörren inte bara öppnats några millimeter utan säkert tio centimeter. Även om mycket arbete återstår är Aung San Suu Kyi nu en verksam politiker som kan röra sig fritt och tar många internationella kontakter. Öppningen är ett resultat av den maktstrid som pågår inom militärjuntan och premiärministerns insikt om att han behöver Aung San Suu Kyi och folket för att överleva politiskt. Men även en följd av att regeringen vill minska det ekonomiska beroendet av Kina och öppna upp för andra handelsrelationer. Då, för ett och ett halvt år sedan, på en middag där flera av Diakonias samarbetsorganisationer närvarade, sade jag att det var första gången jag var i Burma och hörde ett helt fritt politiskt samtal. En kvinna svarade: Ja, men vet du vad Bosse, det är ett resultat av Diakonias arbete i Burma, att ni inte har gett upp som många andra gjorde, utan har fortsatt att stötta oss. förändringarna i burma sker, tack vare Diakonias och många andras långsiktiga arbete och vi kommer att fortsätta det arbetet. Personligen är jag väldigt hoppfull om att det kommer stora förändringar. Jag är övertygad om att utvecklingen inte går att hindra, alltför många engagerade människor vill ha demokrati. Information och nyheter från Redaktör Viktoria Myrén Projektledare Rebecka Björndahl Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Box 140 38, 167 14 Bromma Gåvoplusgiro 90 33 04-4 90 33 03-6 (OCR) Telefon 08-453 69 00 Telefax 08-453 69 29 E-post diakonia@diakonia.se Webbplats diakonia.se Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest utsatta människorna i världen. Tryck Edita Västra Aros, på miljövänligt papper Layout Blue media Dela med utkommer under 2012 med fyra nummer och distribueras till Diakonias understödjare. ISSN-nr 0281-4404 Första sidan Allt fler burmeser vågar nu uttrycka sina åsikter. Foto David Isaksson fotnot: Diakonia stödde Aung San Suu Kyi under hennes första år i husarrest och hjälpte hennes make Michael Aris (som dog i cancer 1999) med resorna till Burma när han fick tillåtelse att besöka henne. Vid ett av besöken överlämnade han en dator från Diakonia. Den dator som hon sedan skrev flera av sina böcker på. bo forsberg, generalsekreterare Diakonias givarservice Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar m m. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva. Telefonen är bemannad vardagar kl 8 12 (Dag före helgdag kl 9 12). Du kan också skicka in din minnes- eller högtidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se. Rädslan har minskat sitt grepp om Burma. Allt fler vågar nu uttrycka sina åsikter. Men kan man verkligen lita på de tidigare militärer som nu bytt till civila kläder? Hur ser verkligheten ut bakom talet om demokratisering? Dela Med besökte några av de byar där Diakonia arbetar. Text och foto: David Isaksson/Global Reporting 2 Dela med Dela med 3

Klokt användande: Vattnet leds in i bambustången, när man sen lossar en pinne ur ett av hålen rinner en liten stråle ned i händerna. Kyaw Thura Aung framför den finurliga uppfinningen. Glada småpojkar leker. Hur kommer Burma att bli när de växer upp? Kyaw Thura Aung står framför ett av de små husen. Runt omkring honom står ett gäng ungdomar. Vi befinner oss i en liten by med 200 invånare, fyra timmars bilresa från Burmas största stad Rangoon. Fram till för bara några månader sedan var människor rädda för att prata med myndigheterna. Nu håller det på att förändras, vi vågar mer. Rädslan är inte lika stor längre, säger han. Det har gått snart fyra år sedan Kyaw Thura Aung valdes till generalsekreterare för det nätverk av ett tjugotal byråd som arbetar med stöd från Diakonia. Då hade Burma precis genomlevt två av de värsta händelserna under lång tid. 2007 slogs det så kallade Saffransupproret brutalt ned av militärregimen, ett uppror som startade bland Burmas munkar. Året därpå kom orkanen Nargis som ödelade byar och städer i floden Irrawaddys delta och dödade uppskattningsvis 140 000 personer. Under många år var Burma ett så gott som stängt land, styrt av en brutal militärregim med Kina som starkaste bundsförvant. Bara ett fåtal internationella organisationer har kunnat verka i landet och alla typer av engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter har inneburit stora risker. Nu är landet på väg att öppnas, men hur mycket? Husen i byn är enkla. De flesta är byggda på stolpar en bit över marken. Med flätad bambu till väggar blir det luftigt och svalt, även under den mördande middagshettan. Allt är rent och välhållet och de många träden ger skugga. Någon el finns inte, annat än hos enstaka familjer som skaffat bilbatterier för att kunna driva sina få lampor. Samman hållningen mellan människor är stark. det finns många tusen byar som denna i Burma, byar långt från politikens och maktens centrum. Och det är ingen tvekan om att en förändring är på gång också här, även om det inte går lika fort som i de större städerna. Kyaw Thura Aung är 27 år. Först gör han ett lite blygt intryck, men sen förstår jag att han inte är en person som pratar i onödan. Nej, säger andra i byn, Kyaw Thura Aung får saker gjorda istället för att orda om vad som borde göras! När jag blev föreslagen som generalsekreterare så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag var ju bara drygt 20 år och det fanns många andra som var mycket äldre och mer kunniga än jag. Men så tänkte jag om de vill ha mig så ska jag också försöka! Idag är Kyaw Thura Aung i praktiken huvudansvarig för att genomföra de program som stöds av Diakonia. Från början var ansvaret skrämmande, särskilt som jag inte var så gammal. Men den första tiden var det många som hjälpte mig. Och så kände jag hela tiden att de litade på mig, fortsätter Kyaw Thura Aung. de flesta som bor i byn tillhör karenfolket och Burmas kristna minoritet. I byn finns en kyrka, ett hus för möten och en öppen plats med bänkar där man kan sitta och äta gemensamt. Det finns en bra sammanhållning mellan människor här och många ungdomar är engagerade i det som händer. Tillsammans arbetar vi för att förbättra situationen, fortsätter Kyaw Thura Aung. Just vattnet är ett bra exempel på hur man med enkla medel kan åstadkomma förbättringar. I närheten av den öppna platsen finns ett handfat som finurligt byggts med hjälp av en bambustång. Här kan man tvätta sig, utan att behöva slösa vatten. Tidigare fanns det bara en handpump för hela byn. Nu pumpas vatten upp med hjälp av en bensindriven generator som sätts på då och då och via utlagda slangar kan vattnet sprids till påfyllningsställen runt om i byn. Burma är ett av Asiens fattigaste länder. Många i byn försörjer sig med hjälp av ett småskaligt jordbruk, odling i fiskdammar och uppfödning av djur. Flera familjer har anhöriga som arbetar i Rangoon och några enstaka har också familjemedlemmar som arbetar i Utanför det som är byrådets kontor och samtidigt en gemensamt driven affär samlas ofta folk. Från början var ansvaret skrämmande, särskilt som jag inte var så gammal. Men jag kände hela tiden att de litade på mig. Kyaw Thura Aung generalsekreterare för byråden 4 Dela med Dela med 5

Malaysia eller Thailand. Men för de allra flesta kretsar livet kring det som händer i byn. Att stärka familjernas inkomster med hjälp av mikrokrediter till småinvesteringar var därför ett prioriterat område när byn skulle besluta vilka projekt som skulle genomföras. Programmet med mikrokrediter var också tillräckligt ofarligt och därför möjligt att genomföra, även under åren av hårt militärstyre. Men mikrokrediterna har också en viktig sidoeffekt, eftersom de bidragit till att människor blivit bättre på att organisera sig och lära sig mer om hur samhället fungerar. daw cho har fyra barn. Hon bor i ett enkelt hus som egentligen bara består av en plattform på styltor där familjen sover på madrasser som rullas ut för natten. Om vi kan utveckla jordbruket så kan alla i byn leva bättre. Min dröm är att ha egen mark där vi själva kan odla, för vår familj äger ingenting. Sen vore det fantastiskt om vi kunde få elektricitet, konstaterar Daw Cho. En annan av kvinnorna, Dew Than Myint, valde att investera de pengar hon lånade i två griskultingar som hon köpte för motsvarande 350 kronor styck. Nu, sex månader senare, räknar hon med att sälja de uppfödda grisarna för minst det tiodubbla. Visst kostar foder och medicin en del, men slutsumman blir ändå en hygglig vinst. De pengar jag tjänar ska jag först använda för att betala tillbaka lånet. Sen så ska jag köpa två nya grisar och börja om! säger hon belåtet. men det viktigaste som hänt är ändå den politiska öppningen. Det började med att Aung San Suu Kyis parti NLD för några månader sedan öppnade ett kontor i den lilla näraliggande staden. U Shwe Po Thar hörde till de bybor som därefter själv tog steget. Han köpte en bild på Aung San Suu Kyi och satte upp i familjens hus. Det hela kanske inte förefaller så märkligt, men då ska man veta att U Shwe Po Thar själv är före detta militär! Tidigare hade jag aldrig kunnat göra det, men nu ville jag visa vad jag tyckte. För det här är vår chans, vi måste ta den! säger U Shwe Po Thar. Som de flesta i byn tror han att livet kommer att bli bättre. Drömmen är att det ska finnas en skola i närheten ända upp till tionde klass dit familjerna kan skicka sina barn. Bättre tillgång till sjukvård står också på listan. Men hur får man det? Hur etablerar man kontakt och dialog med myndigheter i ett land som i femtio år styrts av olika militärjuntor? Trots allt är människorna i byn ändå försiktiga, ingen vet säkert vad som väntar. Militären har slagit till mot demokratirörelsen förr, vad finns det för garanti att det inte sker igen? Tidigare hade vi inget stöd alls. Idag samarbetar vi med andra och får hjälp utifrån för att utveckla vårt jordbruk och våra byar. Och visst ser vi skillnader, men att människor skulle tänka mer politiskt är nog alltför tidigt att säga, fortsätter Kyaw Thura Aung. människorna i byn har inte kommit så långt att de själva kan formulera att de har rätt till hälsa. Och än mindre till att formulera och kräva sina rättigheter eller att våga prata öppet om vad demokrati egentligen innebär. Tin Maung Kyaw är chef för Diakonias samarbetsorganisation Myanmar Baptist Churches Union (MBCU) som under många år stöttat det utvecklingsarbete som genom- Nytt val 2015 Burma, eller Myanmar som militären döpt om landet till, ligger i Sydostasien, mellan Indien och Kina och med en lång gemensam gräns med Thailand. Burma var under många år en brittisk koloni och det brittiska inflytandet är påtagligt. Efter frigörelsen såg utvecklingen positiv ut. Men 1962 tog militären makten och har behållit den sedan dess. 1988 inleddes omfattande proteströrelser mot militärregimen. Aung San Suu Kyi, dotter till den legendariske ledaren Aung San, blev snabbt oppositionens ledare och när militären överraskande genomförde val 1990 vann hennes parti NLD 82 procent av alla platser i parlamentet. Men militären vägrade erkänna resultaten. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest i flera omgångar och i mer än 20 år styrde militären med järnhand. 2007 startade det så kallade Saffransupproret i protest mot allt högre priser, bland annat på gas och bensin. Buddhistiska munkar, politiska aktivister och studenter ledde de fredliga demonstrationer som brutalt slogs ned av militären. 2010 släpptes Aung San Suu Kyi och 2011 fick hon och partiet NLD rätt att ställa upp i de fyllnadsval till parlamentet som hölls i april 2012. NLD vann så gott som alla de utlysta platserna, men fyllnadsvalet ändrar inte styrkeförhållandena i parlamentet, som fortfarande helt domineras av militären. 2015 är det meningen att Burma ska hålla nästa val. Åren fram till dess blir ett test på om militären menar allvar med talen om demokratisering. Daw Cho bor i ett enkelt hus. Fattigdomen är stor, men samtidigt tror hon starkt på framtiden (ovan). Dew Than Myint är en av många i byn som med hjälp av mikrokrediter utvecklar och stärker familjens ekonomi (t h). Min dröm är att ha egen mark där vi själva kan odla. Sen vore det fantastiskt om vi kunde få elektricitet. Daw Cho 6 Dela med Dela med 7

800 politiska fångar De svåra förhållandena under militärstyret och de risker som funnits för människors säkerhet har gjort att Diakonia kunnat berätta väldigt lite om de program organisationen stödjer i landet. Den öppning som nu påbörjats innebär dock att Diakonia kan jobba mer öppet än tidigare. Majoriteten av Burmas befolkning är buddhister samtidigt som befolkningen är uppdelad på ett stort antal etniska grupper. Fortfarande pågår militära konflikter mellan regimen och olika etniska grupper på flera platser, bland annat i den mot Kina gränsande Kachin-provinsen där situationen är mycket osäker. Enligt en rapport från Human Rights Watch (2012) har närmare 75 000 etniska kachin-bor tvingats på flykt från sina hem på grund av striderna. Den burmesiska armén fortsätter att attackera byar, rasera hus och odlingar. Civila tvingas till tvångsarbete och det finns många dokumenterade fall av tortyr och våldtäkter. Barnsoldater används på båda sidorna i striderna. Alla kända politiska fångar är idag släppta. Trots detta räknar man med att finns ca 800 politiska fångar kvar i regimens fängelser. VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG? Karl Nilsson har under sina 95 år drabbats av få sjukdomar. Den goda hälsan, men också viljan, är orsakerna till att han fortfarande orkar engagera sig. Det går alltid på något sätt, säger han. Nu ville jag visa vad jag tyckte. För det här är vår chans, vi måste ta den! Tin Maung Kyaw förs av byråden. Väl medveten om hur drastiskt det kan låta säger han: Jag hatar Nargis och jag älskar Nargis! Orkanen var fruktansvärd, men den fick organisationer som tidigare inte haft kontakt med varandra att börja samarbeta. Detta gällde inte minst de buddhistiska och kristna organisationerna i landet. Idag ser Tin Maung Kyaw positivt på utvecklingen i Burma. Regimens kontroll över organisationens arbete är inte lika omfattande som tidigare, men fortfarande måste till exempel alla utländska besökare till distrikten registreras. Hittills har allt handlat om att de själva ska utveckla sina byar och samhället och förväntningarna på myndigheterna har varit mycket små. Nästa steg är att människor själva vågar ställa krav på myndigheterna om förbättringar när det gäller vatten, vägar och annat. Men dit är det en lång väg att gå, konstaterar, Tin Maung Kyaw. Utvecklingen i Burma går snabbt. Idag kan landets tidningar publiceras bilder på Aung San Suu Kyi, men fortfarande härskar censuren. renhet när jag sökte som pensionär. Men då blev jag kontaktad av Örebromissionen som ville att jag skulle åka till Tunisien och arbeta med den finaste skolan där. Jag var där sex gånger, jag är snickare så jag hjälpte dem med allt möjligt. Har du arbetat i fler länder? Ja, bland annat i Ecuador med en radiostation som raserades i en jordbävning. Jag bodde i en by ute i djungeln. Vi hade varken telefon eller postgång, ibland hade vi inte heller ström, eller mat. Men man överlevde, det var spännande. Sen har jag även jobbat i Mocam bique. Jag har haft ett väldigt rikt liv som pensionär, man behöver inte sätta sig i gungstolen. Karl Nilsson har ordet! Karl Nilsson är ingen vanlig pensionär. När andra trappar ner, trappar han upp med ideellt arbete i Tunisien, Ecuador, Mocambique och Sverige. Förra året fyllde han 95 och då samlade han in 18 000 kronor till Diakonia. Och när han vann en resa värd 10 000 kronor, sålde han den till en bekant och gav även de pengarna till Diakonia. Jag har alltid varit optimist och aldrig oroat mig i onödan. Och så gillar jag äventyr, säger Karl Nilsson med ett skratt. Vad driver dig? Som barn kom det missionärer hem till oss och visade bilder från Kongo och då kände jag att det där skulle jag vilja göra i livet. Det var Guds kallelse till mig att resa ut som missionär, det kom jag underfund med senare. Du kom inte i väg som ung, men däremot som pensionär. Berätta! När jag vände mig till Missionskyrkan sade de att det var så många som ville resa ut och de andra hade bättre utbildning än jag, och sedan tyckte de att jag hade för lite erfa- Vad betyder Diakonia för dig? Jag tycker att det är en stor och fin organisation och så är samarbetet med Sida viktigt. När jag fyllde 90 år samlade jag in 23 000 kronor och när jag fyllde 95 år, skänkte jag cirka 18 000 kronor. Jag uppskattar att Diakonia hjälper där det verkligen behövs, de flesta organisationer gör kanske det, men det är inte alla som man kan lita på, att de är så effektiva, men Diakonia litar jag på. Jag har sett behoven. Det är inte lätt att möta en afrikansk pojke som kommer fram till en med ena handen på magen för att visa att han är hungrig och den andra framsträckt, och inte ha något att ge. Har du tips till andra som vill engagera sig? Ja, det behövs hjälp överallt. Många länder i Afrika har ju varit kolonialiserade av europeiska länder och inte haft möjlighet till exempelvis utbildning. Så vi är skyldiga dem hjälp. Det finns mycket man kan göra hemma, man kan engagera sig och samla in pengar. För länge sedan bestämde vi oss för att inte ge presenter till varandra när vi fyllde år utan att skänka pengarna till olika organisationer. TEXT: VIKTORIA MYRÉN FOTO: BENGT ÅKESSON 8 Dela med Dela med 9

Foto: Diakonia Anders Borg bli vår Robin Hood! Under sommaren kommer ett gäng entusiastiska aktivister ge sig ut på festivalturné runt om i Sverige. I år står frågan om skatteflykt i fokus för kampanjen. Fattiga länder går årligen miste om 160 miljarder dollar i uteblivna skatteintäkter som multinationella företag undkommer att betala. Därför vill aktivisterna under rubriken Anders Borg bli vår Robin Hood! uppmärksamma att det är hög tid för vår finansminister att ta från de rika och ge tillbaka till de fattiga. Med en hopfällbar Sheerwoodskog, munter sång och en livs levande Lille John kommer aktivisterna att bege sig ut. Ska du till Peace & Love, Almedalen, Urkult eller Frizon i sommar; håll ögon och öron öppna och välkommen till festivaltältet! Diakoniaaktivisterna drar igång sin kampanj för att få finansministern att ta tag i frågan om kapitalflykt och driva på för en bättre politik. Här uppvaktar aktivisterna Anders Borg med en sång om att han ska bli de fattiga ländernas Robin Hood Barometer betygsätter regeringens politik för global utveckling I maj betygsatte Diakonia, Concord Sverige, Svenska kyrkan med flera organisationer regeringens politik för global utveckling, PGU. Rapporten pekar bland annat på att Sverige efter den arabiska våren har presenterat särskilda biståndssatsningar med fokus på demokrati och yttrandefrihet i Mellanöstern och Nordafrika. Samtidigt går mer än hälften av den svenska vapenexporten till icke-demokratier. Sverige är också världens fjärde största leverantör av vapen till utvecklingsländer. Hur rimmar det med PGU:s löften om att alla politikområden ska dra åt samma håll och bidra till en rättvis och hållbar global utveckling? Politik för global utveckling antogs av en enig Läs mer: www.diakonia.se/pgu riksdag 2003. Närmare hundra svenska deltog i konferensen Kom och Se i Jerusalem. Foto: Diakonia Biståndsfinansierade projekt i Palestina förstörs Över 60 EU-finansierade projekt på palestinskt territorium har förstörts av Israel från 2011 och framåt. Ytterligare 110 riskerar att rivas. Det visar en ny sammanställning som internationella organisationer gjort. För oss som arbetar med bistånd är det oacceptabelt när en stridande part förstör bistånd till civila, säger Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg. Enligt Genèvekonventionen är det jämförbart med krigshandlingar mot civilbefolkning och måste fördömas, fortsätter han. EU:s utrikesministrar möttes i Bryssel efter denna upplagas pressläggning och väntades skärpa tonen mot Israel om läget i det så kallade Area C, palestinskt territorium kontrollerat av Israel, där förstörelsen av infrastruktur ökat markant. Just nu riskerar ett antal EU-finansierade härbärgen i området Khan Al Khmar att rivas. Man kan ifrågasätta vad Israel egentligen har för mål när man förstör biståndsprojekt som går ut på att stötta vanliga palestinier som vill försörja sig och leva ett fungerande liv. Sämre levnadsvillkor gynnar ju extremister. Man kan inte låta bli att fråga sig: Vill Israel ha fred när man agerar på det här sättet, säger Bo Forsberg. Kom och se Åk hem och gör! I mars samlades närmare 100 svenskar i Betlehem på konferensen Kom och Se. I skuggan av konflikten i Mellanöstern och rent fysiskt i skuggan av muren som stänger vägen mellan Betlehem och Jerusalem diskuterades situationen för kristna palestinier under ockupation men också olika sätt att läsa bibeln förankrat i historien och nutiden. Palestinska, israeliska, amerikanska och svenska föreläsare turades om att beskriva den politiska situationen och ge liv åt bibelberättelsen. Många deltagare blev djupt berörda när evangeliernas berättelse blev kött och blod i händelserna omkring dem. De stora avgörande frågorna om makt, rättvisa, rättfärdighet och människors vilja att ta risker för det man tror på, är de samma nu som när Jesus vandrade vägen mellan Betlehem och Jerusalem. Att tjäna egna pengar ger oberoende. Genom Leva lika-projektet ska 3 000 kvinnor i Honduras, El Salvador och Guatemala få hjälp att öka sina inkomster. Marcelina Escobar är en av dem som deltar i projektet. Foto: Markus Marcetic Nu drar Leva lika-projektet igång Män och kvinnor har rätt att leva på lika villkor. Det är grundtanken bakom projektet Leva Lika, som Diakonia och Kooperation Utan Gränser nu startar med pengar från Postkodlotteriet. I Centralamerika är det ofta mannen som bestämmer, både i samhällslivet och i hemmet. Många kvinnor måste be sin man om lov för att ens få lämna huset. För att stoppa våldet i hemmen måste vi börja prata öppet om det, och vi måste anmäla de män som misshandlar, säger Norma Cruz på organisationen Sobrevivientes Avdragsrätt för gåvor Från och med den 1 januari 2012 kan du som givare dra av ditt bidrag till vissa ideella organisationer från skatten. Varje gåva ska uppgå till minst 200 kr. Det totala gåvobeloppet måste under året vara minst 2 000 kronor för att du ska få rätt till avdraget. Diakonia har skickat in en ansökan om avdragsrätt för gåvor till Skatteverket. Då vi, vid denna tidnings pressläggning, ännu inte har fått besked från Skatteverket hänvisar vi till hemsidan för mer information: www.diakonia.se. I nästa nummer av Dela Med kan du också läsa mer. ULF FRÖDIN som hjälper kvinnor som utsatts för mäns våld. I Centralamerika används ett särskilt begrepp för bestialiska, utstuderade mord på kvinnor: femicidios. Bara i Guatemala registrerades förra året över 600 femicidios. Orsaken till de här morden är det utpräglade machosamhället, att män tror sig vara för mer, säger Norma Cruz. I Leva Lika-projektet utbildas kvinnor i sina rättigheter, de får hjälp att börja prata om övergrepp och stöd att anmäla misshandel och våldtäkt. Även männen kommer att involveras i jämställdhetsarbetet. Mål 2012 17,6 milj Insamlat hittills 6,8 milj t.o.m. 2012-05-10 FöRändringsfaddrar 3,3 milj Privatpersoner MINNES- OCH HÖGTIDSGÅVOR 0,5 milj Fondsparande 1,3 milj 1,0 milj Läs mer: www.diakonia.se FÖRSAMLINGS- GÅVOR 0,4 milj 0,3 milj Företag och föreningar 10 Dela med Dela med 11

Rebeca från Guatemala är en eldsjäl som brinner för förändring. Hon har bildat organisationen Amupedi för att utmana orättvisorna. Hon vet att hennes dröm en värld där både män och kvinnor har rätt att bestämma över sina liv håller på att bli verklighet. Rebeca Vasquez Tuy, Guatemala. Foto: Markus Marcetic. Vi stödjer de eldsjälar som varje dag brinner för att göra världen mer rättvis. Människor som har vänt sin vrede till handling, precis som Moder Teresa en gång gjorde och Rebeca gör idag. Trots att engagemanget finns saknas de medel som behövs för att åstadkomma en varaktig förändring. Du kan bidra, mer än du tror. Stöd oss i arbetet för en rättvisare värld på diakonia.se eller sms:a dia100 till 72 900 så skänker du 100 kr. Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.