I religionernas smältdegel 5 sv, vt 2003 / Litteraturupppsats

I religionernas smältdegel 5 sv, vt 2003 / Litteraturupppsats Synnöve Törnroos: "Kulturmöten i Pajala: en interkulturell analys av Mikael Niemis 'Populärmusik från Vittula'" KULTURMÖTEN I PAJALA en interkulturell analys av Mikael Niemis Populärmusik från Vittula Synnöve Törnroos: INNEHÅLL 1. Inledning 2. Handlingen 3. Huvudpersonen Matti 4. Mötet med religionen 5. Vi och de -indelningen 6. Mötet med främlingar 7. Språket 8. Avslutning Litteraturförteckning 1. Inledning Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula har lovordats av kritikerna och väckt stort intresse bland allmänheten, och efter att jag läst denna lysande roman förstår jag verkligen varför den valts till årets bästa roman år 2000. Den lilla byn Pajala i norra Sverige, där handlingen utspelar sig under sextio- och sjuttiotalet, präglas av en större mångkulturalism än man kunde tro, och därför anser jag att boken utgör ett ypperligt underlag för en interkulturell analys av kulturmöten. Niemi lyfter talangfullt fram konfliktfyllda möten mellan den yngre generationen, som friskt anammar moderniseringen, och den äldre generationen, som domineras av en råbarkad konservativ arbetarklassanda. Religionen sitter djupt rotad i samhället och det existerar starka fördomar mellan de som utövar sin religion och de som inte vill befatta sig med den. Ytterligare är språkkonflikter oundvikliga i det Tornedalska samhället där både finskan och svenskan härskar. Romanen skildrar vänskapen mellan pojkarna Matti och Niila under deras uppväxttid. Handlingen framställs ur kronlogiskt tidsperspektiv som börjar i pojkarnas barndom, då de första gången möts vid femårs ålder, och slutar i yngre tonåren, då livet styrs av alkohol, tjejer och drömmar om att bli rockstjärna. Identitetskriser är inget ovanligt i det norrländska avlägsna samhället som är befolkat av människor vilka varken känner sig som finnar eller svenskar. Berättelsen är realistisk men skenar dock ibland ut i fantasier, varpå den fort landar på fötter igen och ger en fyndig undermening trots den humoristiska tonen. Den väcker många frågeställningar och tankar. Kollektivismen spelar en viktig roll i samhället, människorna lever sida vid sida i en släkt- eller trosgemenskap, vilket Niemi skildrar på ett humoristiskt sätt. Bakom den roliga tonen döljer sig dock en allvarlig och sorgsen underton som berättar om alkoholism, sinnesrubbning, sadism och mobbning, brutna fäder om slår barn och hustru, och en olidlig in

skränkthet. Det är troligtvis denna svärta som lyfter upp romanen och gör den till en bästsäljare. Kulturmötena som beskrivs sker från huvudpersonens Mattis synvinkel, vilket betyder att det är svårt att avgöra realismen i dessa. Denna skönlitterära aspekt är viktig att ta i beaktande då man ska analysera och tolka interkulturella fenomen; det är sannolikt att missförstånd i förståelsen uppstår. Utgående från Mattis upplevelser ämnar jag försöka göra en analys över kulturmöten mellan släkter, generationer, ungdomsgäng, nationaliteter och språk. Jag tar fasta på vi och de -indelningen, vilken präglar hela boken. 2. Handlingen Matti och hans kompisar växer upp i ett kvarter i Pajala som i folkmun kallas för Vittulajänkkä, och som i översättning betyder Fittmyren. Namnets ursprung är oklart men kan tänkas vara en slags rå hyllning till den kvinnliga fruktbarheten eftersom det i detta kvarter vimlar av ungar. Vittulajänkkä, som förkortas till Vittula, befolkas av bybor från fattiga släkter, uppvuxna under krigstiden och mageråren. Tack vare hårt arbete och högkonjunkturen har ekonomin börjat blomstra men än kan inte Tornedalen jämföras med resten av det framgångsrika Sverige. Detta tar sig i uttryck i en stark nationalistisk anda, man håller starkt fast vid sin släkt och sina rötter, men drömmer i all hemlighet om en framtid i den nya världen. Som så ofta är fallet med små landsorter förverkligar många sina drömmar i denna roman och beger sig av från den av resten av världen bortglömda Tornedalen. Moderniseringen drar fram över Pajala och för med sig många nymodigheter. De unga tar emot den nya tiden med stort intresse medan den äldre generationen är mer avvaktande. Romanen inleds med att den femåriga Mattis kvarter asfalteras i början av 60-talet. Den förgångna tiden med de gammalmodiga grusvägarna är förbi. Sedan gör rockmusiken entré. Artister som Elvis och Beatles gör ett djupt intryck på Matti, som börjar fantisera om att själv en dag musicera. Ett annat tecken på den nya tiden är den skånska musikläraren Gregers tolvväxlade tävlingscykel. Barnen häpnas över denna extrema sak med stenhård lädersadel och ciggarsmala däck, vilken susar som en raket över gatorna. En varm sommardag träffar Matti den tystlåtne Niila i lekparken. Då Matti första gången hör Niila yttra sig sker detta på ett märkligt språk, ett hemligt språk som Niila konstruerat, och pojkarna börjar kommunicera på detta språk. Matti kommer från en livlig familj medan Niilas familjemedlemmar är tystlåtna och stränga laestadianer. Trots olika bakgrund binds starka vänskapsband och läsaren får följa med pojkarnas uppväxt. En mulen augustimorgon börjar Matti och Niila skolan. Nu skulle pojkarna bli vuxna med hjälp av ordning och reda och hårt arbete. Många av de blyga eleverna pratar finska hemma och kommer från arbetarhem och känner från allra första början att de inte hör hemma här. Mobbningen blir ett oundvikligt faktum. Fler och fler hakar på för att inte skilja sig från mängden, vilket är ytterst viktigt för de unga Pajalaborna. Under mellanstadiet hörs finskan mer och mer sällan och ett nytt språk, engelskan, introduceras på schemat. Pajala by är uppdelat i olika bydelar som alla har sitt eget grabbgäng med sina ledare. Under fritiden sysselsätter sig pojkarna med olika gängaktiviteter. Mellan gängen råder allt från vänlig samarbetssanda till öppet krig. Maktbalansen är mycket ömtålig, och präglar hela romanen. Gängen ägnar sig åt ishockeykamper, byggande av största majbrasan, gevärkrig och tävlingar om vem som klarar av att inmundiga största mängd hembränt. Rivaliteten är stor och mången gång klarar man sig inte undan stryk. I slutet av boken gör den känsliga puberteten entré med sprit, tjejer, sex och identitetsproblem.

3. Huvudpersonen Matti Handlingen framställs ur Mattis jag-perspektiv och allt som beskrivs är alltså redogörelser över hans upplevelser. Vilken roll författarens egen person spelar i Mattis karaktär kan inte läsaren veta med exakt säkerhet och sålunda kan man inte fastställa om boken avspeglar verkligheten i Tornedalen. Skönlitteratur skildrar inte alltid verkligheten utan individuella upplevelser. Det är tillåtet för författaren att förstora, försköna och förvränga. Vid kulturmöten är det inte bara kunskap och hemkulturen som formar ens sätt att möta andra människor utan även attityder, värderingar, minnen och den egna personligheten. Då Matti möter Niila är han medveten om att laestadianer inte delar hans egna värderingar, men denna kunskap hindrar inte 5-åringen från att lära känna Niila och skapa en god relation. Man måste komma ihåg att ingen äger den absoluta sanningen, därför är det viktigt att höra den andra men även evaluera sin egen övertygelse och sedan försöka förstå bådas (Heinonen). Vidare krävs en vilja för att försöka förstå den andra. Matti har en stark vilja att lära känna Niila och han förmår även anpassa sig till dennas livsstil då han besöker Niilas familj: Trots att deras hus var fullt av barn rådde där en ödslig, kyrkolik tystnad. [---] De hade inte många leksaker, de flesta var av omålat trä som storebröderna snickrat. Med dem satt ungarna och lekte, stumma som fiskar. [---] Man hade helt enkelt slutat prata. Kanske av blygsel, kanske av vrede. Kanske för att man upplevde det onödigt. [---] Även jag höll tyst nära jag hälsade på hos Niila. Som barn kände man på sig. (s. 23-24) Peter Nynäs menar i sin doktorsavhandling Bakom Guds rygg att förståelse över kulturella gränser inte alltid och nödvändigtvis är beroende av känslighet inför den andras kultur. Om samarbetet är konfliktfritt beror inte enbart på om man lyckats knäcka och anamma den andra kulturens koder, utan i stället är en vilja att lära känna det okända i högsta grad viktigt. (2001, s. 87-88) Denna vilja besitter Matti. Barn är i allmänhet nyfikna och har en godanpassningsförmåga, vilket betyder att den bild Matti ger av laestadianismen är verklighetstrogen, i alla fall sett ur ett barns ögon. Dock kan man fråga sig vad som är tolkning och vad som är äkta förståelse. Alla laestadianer är knappast tystlåtna, inskränkta, stränga och destruktiva. Matti beskrivs som en nyfiken men något tillbakadragen pojke som varken tar ställning till rätt eller fel. Han drivs alltså inte av fördomar men familjens och släktens inrotade värderingar finns alltid i bakhuvudet. Han irrar omkring och söker sig själv, vilket hör denna unga ålder till. Strävan efter att inte skilja från mängden i skolan - för att t.ex. inte löpa risk för mobbning - är mycket stark. Han sätter stort värde på gängtillhörigheten och följer dess regler till punkt och pricka. Det är uteslutet att motsätta sig alkohol och sex då de andra börjar testa sådant. Dock styrs han av sin största passion i livet, musiken. För den är han beredd att gå hur långt som helst, även om det betyder konflikt med de andra grabbarna. Niila följer hack i häl, hans hänförelse för musiken tar emellertid en sjuklig karaktär. 4. Mötet med religionen En stark och konservativ tro präglar trakten i Pajala. Till de mest religiösa hör laestadianerna. Laestadianismens värderingar finns djupt ingrodda i många familjer och tar sig i uttryck i deras handlingar. Matti berättar att religionen är en väckelserörelse som grundats av Lars Levi Laestadius. Under osande väckelsemöten ljuder gälla predikningar om syndaomvändelse, och

småbrukarna och deras hustrur i knutna huvuddukar grips av helig ande och vältrar sig i ånger och gråt. För laestadianerna räcker det inte med att enbart tro, tron måste vara levande. Det råder emellertid mycket dubbelmoral bland dessa anhängare. På väckelsemötena målar de upp en from och gudfruktig bild av sig själva inför sina bekanta, men i hemmens mörka vrår döljer sig våld, sprit och svordomar. Ett exempel är Niilas far Isak, som är en flitig skogsarbetare och jordbrukare som så många andra laestadianer. Denna av Gud kallade man skyr sprit, kortspel och kommunism som pesten. Så en dag överges han av Gud och en elakhet växer fram, han börjar synda. Men trots sin övergivenhet, sin tomhet, kallade han sig fortfarande troende. Han höll på ritualerna och uppfostrade sina barn enligt föreskrifterna. Men i Herrens ställe placerade han sig själv. Och det var den värsta formen av laestadianism, den kyligaste, den mest skoningslösa. Laestadianismen utan Gud. (s. 29) Barnen i sådana familjer sitter tysta längst bak på träbänkarna under mötena. De lär sig att vara osynliga, de är tvungna att lära sig överleva i denna hotfulla omgivning. En dag urartar Isaks tukt av sina barn p.g.a. kärlek och han får tillbaka med samma mått av Niila och hans äldre bror. Barnen gör uppror och blir omöjliga att handskas med. Ofta uppstår det konflikter inom en religion p.g.a. olika tolkningssätt, det kan t.ex. som i detta fall handla om barnuppfostran. Resultatet är att förvirrade föräldrar tappar befattningen. Läsaren får dock aldrig någon uppfattning om det är laestadianismen som föreskriver tukt och stryk i barnuppfostringssyften eller om det enbart handlar föräldrar som tappat kontrollen över livssituationen. Det är sålunda inte rättvist att tillskriva laestadianismen uppmuntrandet av agan. Man kan dock fråga sig om författaren målar upp en realistisk bild av laestadianismen för de läsare som inte är bekanta med denna livsåskådning. Den beskrivning Matti ger stämmer nog bra in med de föreställningar jag alltid haft om religionen: en konservativ och sträng tro som inte lämnar utrymmer för någon liberalteologi. Men betyder detta endast att mina fördomar eller föreställningar bekräftats Knappast ser väl religionen ändå ut på samma sätt idag 40 år senare. Man måste alltid komma ihåg att det inte finns en punkt där förståelse uppstår, att förstå en annan kultur är som att förstå en annan människa. Förståelsen beror i högsta grad på en själv. Förståelsen är alltid oavslutad och öppen för feltolkningar. (Nynäs, 2001, s. 96-97) Därför kan man inte utgå från att bilden läsaren får är rättvis. Detta är just skönlitteraturens dilemma och mysterium. 5. Vi och de -indelningen Vi och de indelningen karaktäriserar hela romanen. Författaren drar skiljeliner mellan barn och vuxna, olika gäng, byar och släkter, Finland, Sydsverige och Tornedalen, troende och icketroende, och män och kvinnor. Denna indelning i vi och de andra är vanlig i interkulturella sammanhang och präglar ofta kulturer som lever nära inpå varandra, vilket Tornedalen är ett typiskt exempel på. Ruth Illman beskriver fenomenet i sin undersökning av finländska studerande. Finländarnas vi attityd är en viktig del av identiteten, de lägger stor vikt på att vara finnar och ingenting annat. De identifierar sig med andra finnars sätt att tänka och värdera. Det är vanligt att de utomlands lyfter upp denna finländskhet, ibland i mycket överdriven utsträckning. De andra är en grupp som de inte känner någon gemenskap med, det är en grupp som de inte vill eller kan identifiera sig med eller ens vill höra samman med. Vidare är det vanligt att man även inom gruppen känner en samhörighet med personer i samma ålder, med samma

utbildning, social status, familjesituation, värderingar och erfarenheter. Man tenderar att ta avstånd från de andra som inte ryms inom ramen för dessa kriterier (Illmann, 2002, s.7, s. 10-12). Genom att uppträda på detta sätt understryker folket i Tornedalen sin egen identitet. Identitet innebär att individen vill peka på något som är unikt, på det som skiljer honom från andra människor, det som gör just honom speciell och ger honom en unik existens (Nynäs, 2001, s. 104). Folket i Pajala känner inte någon tillhörighet till varken Finland eller resten av Sverige. Matti beskriver området som ett nordligt bihang med några ödsliga myrmarker där det råkade bo människor som bara delvis förmådde vara svenskar. De är underliga, en aning underlägsna, en aning outbildade, en aning fattiga i anden. De har inga råddjur eller igelkottar eller näktergalar, de har inga bergochdalbanor, trafikljus, slott eller herravälden. De har endast oändliga mängder med mygg, tornedalsfinska svordomar och kommunister. De har alltid lidit brist på identitet. Vi var inga. Våra föräldrar var inga. Våra förfäder hade betytt noll och intet för den svenska historien. Våra efternamn kunde inte stavas, än mindre uttalas av det fåtal lärarvikarier som sökte sig upp från det riktiga Sverige. [---] Våra hembyar var för små för att synas på kartorna. Vi kunde knappt försörja oss själva utan levde på bidrag. Vi såg familjejordbruken dö [ ], vi såg fyrtio starka skogsarbetare ersättas av en enda dieselosande skoter. [---] Vi hade inget bordsskick. Vi hade mössan på inomhus. [---] Vi kunde inte konversera. [---] Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. (s. 49-50) Trots bristen på självförtroende och identitet på kartan domineras detta folk av en annan slags identitet: en stark tro på sin egen kultur. Kulturarvet sitter ända in i ryggmärgen. Den gamla misären och fattigdomen under krigsåren lever kvar och har resulterat i ett starkt och hårdarbetande folk. Man är minsann inga löjliga svenskar med nymodigheter som el i bastun. De grova, händiga skogsarbetarna, jordbrukarna eller fiskarna äter renkött, rieska, potatis och rovor, och håller hårt på sina kulturella och religiösa traditioner. Man dricker gärna alkohol i mängder men det är viktigt att man kommer ihåg att agera så att man inte drar Guds vrede över sig. Matti skildrar denna dubbelmoral under ett bröllop: Nu var rätta tidpunkten för första snapsen. Flaskan bars fram tassande långsamt av den gumma som var minst religiös. [---] Brudgummen gav sina bröder syndernas förlåtelse varpå alla lutade sig bakåt och slungade den kalla spjutspetsen djupt ner i strupens kötthål. Ett sus genomfor församlingen och den pratgladaste sa amen. (s. 108) Trots att många talar finska är man inte som de, finnarna. Detta framgår tydligt då Mattis farbror gifter sig med en finska. Efter att snapsarna öppnat struparna på de två tystlåtna släkterna inleds meningsstriderna som resulterar i tävlingar, vilka ska bestämma vilken släkt som är bäst. Under sluddriga hejarop bryter man arm och tävlar om vem som längst klarar av att sitta i den kokheta rökbastun utan att kollapsa. Ofta uppstår de största konflikterna mellan grupper som står varandra mycket nära och har samma språk. Konflikten i Bosnien kan exemplifiera detta. Serber, kroater och bosnier talar samma språk och ser lika ut, likväl krigar de. (Hylland Eriksen, 1993, s. 4) Konflikten i Bosnien kan jämföras med motsättningarna mellan byar och släkter i Tornedalen. Man finner ekonomiska, historiska, politiska och rättsliga orsaker bakom grälen, t.ex. uppdelningen i kommunister och socialister, vilken fortfarande lever kvar efter krigstiden. En dag då Matti nått tonåren anser fadern att sonen är tillräckligt mogen för bli underrättad om de svarta fåren i trakten som under alla omständigheter måste undvikas.

Det finns två släkter i kommunen som gjort oss mycket illa, och som du i all framtid måste hata. I ena fallet bottnar det i en menedsrättegång 1929, i det andra gäller det några myrslåtterrättigheter som en granne lurade till sig av din farmors far 1902 [ ]. Farsan sammanfattade de invecklade turerna under årens lopp. Det var stämningar och motsättningar, falska intyg, mutande av myndighetspersoner, det var handgemäng, hotelsebrev, skador på egendom, utpressningsförsök [ ]. Han övergick nu till information av mer allmän karaktär. Som snart fullvuxen arbetskarl fick jag veta vilka som varit strejkbrytare under vägstrejken 1931 [ ], vilka som varit nazister [ ] i själva Pajala, vilka som varit angivare under andra världskriget, bland dem fler som kallade sig socialdemokrater och som skickat kommunistiska arbetarbröder till koncentrationslägret Storsien [ ]. (s. 173-174) Atmosfären i skolan i Pajala är brutal och hård och påminner inte det minsta om den i de Sydsvenska skolorna. Här finns snus, sprit, våld, mobbning, söndrade skåp, klotter på väggar och trakasserier av lärare. Som redan nämnts är gängdispyterna och mobbningen ett outrett problem, och bottnar eventuellt inte enbart i oskyldiga pojkaktiviteter utan i osäkerhet och brist på identitet. Då man känner sig själv och sin egen bakgrund, värderingar och normer behöver man inte vara rädd för det okända och främmande utan kan vara säker i sig själv (Dahl, 2001, s. 224-225). Mötet med tonåren utmynnar i uppror mot den äldre generationen. Unga laestadianer och andra kristna berusar sig, har sex och svär. Rockmusiken är ett av upprorets vapen. Förut hade alltid kreativismen i Pajala handlat om överlevnad i form av fiske, jakt och bygge, men sedan gör rockmusiken entré. De äldre skyller detta nya intresse hos de unga på brist på tukt, fritid och bortskämdhet. Då den nya musikläraren Greger från Skåne anländer till Pajala skola införs en ny aspekt i kulturen, nämligen det konstnärliga och kreativa. Denna glada och pratsamma prick hämtar elgitarrer, elbaser, förstärkare, trumset och en splitterny grammofon. Han uppmuntrar Matti och Niila att ge uttryck för sin passion tillsammans med killarna Holgeri och Erkki bildar de ett band. Ytterligare kan män och kvinnor delas in i vi och de - indelningen. Kvinnorna i Pajala står vid spisen medan de råbarkade männen försörjer familjen. För männen är det uteslutet att vara knapsu, vilket är ett tornedalsfinskt ord som omfattar allting som är kärringaktigt. Det finns tre sorters män: machomännen, knapsu-männen och det stora mellansiktet. En man som är knapsu stickar, byter gardiner eller vattnar blommor. Då den nya tiden med välfärden gör entré ställs manligheten på prov. Maskiner är maskulina, men i vilken mån tillåts männen vispa grädde med en elvisp eller plocka disk ur diskmaskinen Som solist i rockbandet ställs Matti inför svåra frågor. Rockmusiken är en symbol för manligheten, men hur ska man ställa sig till sjungandet, som dessutom sker på det mjuka engelska språket som inte passar i hårda finska käftar. Så då var vi väl knapsu då. För sluta spela kunde vi inte. (s. 205) 6. Mötet med främlingar Folket i Pajala stöter även på kulturer som inte alls härstammar från området, t.ex. en neger från Kongo och en gammal tysk soldat. Vid ett möte med andra kulturer står förutfattade meningar och attityder som grund. Dessa kan dock åsidosättas eller helt och hållet utplånas ifall det finns en vilja att öppet möta den nya personen utan fördomar. Då blir kulturmötet lyckat och givande, vilket är fallet då Matti möter Niila. Så är däremot inte fallet med negern och tysken. Visserligen

bemöts inte de nya personerna med elaka glåpord, men det finns heller inget intresse att lära känna dem. Folk synar och granskar nyfiket på tryggt avstånd men går inte fram för att hälsa. Det är en stor dag då prästen från Kongo en söndag anländer för att tala inför församlingen. För första gången ska Pajalaborna få se en livslevande neger. Hela kyrkan är fylld till bristningsgränsen. Alla stirrar med stora ögon och lyssnar andäktigt då han sjunger, men där slutar också det varma mottagandet. Samma skepticism råder då den tyska soldaten Heinz kommer till trakten för skriva sina memoarer. Inget vet egentligen vad han sysslar med och man spekulerar i vem han är. Är han kanske en krigsförbrytare eller en farlig f.d. SS-soldat Ungarna spionerar i buskarna men man ser till att hålla sig på säkert avstånd. Denna nyfikenhet blandad med rädsla och osäkerhet inför något nytt är antagligen en ofta förekommande företeelse i små byar ute på landet. 7. Språket Ett interkulturellt möte har inga förutsättningar att lyckas i fall inte parterna hittar ett gemensamt språk att kommunicera på. Språket är en viktig gemensam och förenande nämnare. Det hemliga språket esperanto, som Niila hittat på, öppnar kommunikationen för pojkarna och banar vägen för en ny vänskap. Pajala är en tvåspråkig by. Vissa talar finska, andra svenska, men skolspråket är svenska. Detta faktum utlöser svåra språkliga konflikter för eleverna. Eftersom invånarna i Tornedalen varken känner sig som finnar eller svenskar kan även språkkonflikten ses som en identitetskonflikt. Omständigheterna leder till att riksfinska är en språklig variant som dyker upp. Språket är en viktig kulturell symbol. Många av byborna är mycket tystlåtna och den ihållande tystnaden kunde nästan betraktas som ett tredje språk. Vad tystlåtenheten uttrycker och symboliserar kan man bara spekulera i, men med avseende på att den viker undan i berusat tillstånd kan den tänkas bero på bristen på självförtroende och identitet. För en finländare är detta inget främmande fenomen och jag anser att tystnaden även är kulturellt betingad. Förståelse är alltså i första hand en verbal process, vilken aktualiseras, problematiseras och bekräftas genom språket (Nynäs, 2001, s. 85). Språket är emellertid inte enbart ord och meningar, utan en lika viktigt del är den nonverbala biten som kan förorsaka huvudbry för den obevandrade. Språket inte bara representerar utan det är i högsta grad expressivt. Man missförstår varandra lätt eftersom man inte vet hur den andras uttalanden och kroppsspråk ska tolkas. (ibid., s. 101, 105) Förståelse behöver härmed inte enbart vara en verbal process utan det nonverbala språket kan ibland vara tillräckligt för att uppnå en ömsesidig kontakt. Ett exempel är då Matti första gången stöter på Niila som inte yttrar ett ord: -Vad heter du undrade jag. Han svarade inte. Rörde sig inte. [---] Han stack in lillfingret i näsborren [ ]. Jag gjorde likadant. Vi grävde ut varsin kråka. Han stack sin i munnen och svalde. Själv tvekade jag. Då strök han kvickt av min kuse och svalde den också. Jag förstod att han ville bli min vän. (s. 16) Ett annat exempel på att man kan komma långt utan förträffliga språkkunskaper är dagen då man hör den svenskspråkiga musikläraren Greger samtala med några finskspråkiga pensionärer om skördandet.

Helt klarlagt var att [ ] Greger under hela samtalet pratat en skånska av grötig karaktär, förutom ett mindre antal tornedalska kraftuttryck. Konversanterna [ ] hade lika uppenbart under hela samtalet hållit sig till tornedalsfinska. Det underliga var att samtalet följt helt logiska banor där båda parterna till fullo tycktes begripa den andre. [---]Greger behärskade inte finska [ ]. Lika lite begrep pensionärerna skånska. Den gåtfulla förståelsen dem emellan kunde i stället tillskrivas två orsaker: Gregers kroppsspråk som var påfallande yvigt och tydligt, samt hans synnerligen omfattande jordbrukskunskaper. (s. 149-150) 8. Avslutning Under sextio- och sjuttiotalet sker många förändringar i orten Pajala. Modernismen sveper över samhället och för med sig många nymodigheter. Gamla värderingar och attityder börjar ifrågasättas, speciellt av den yngre generationen, och gamlingarna håller hårt fast vid de gamla traditionerna. Trots att denna lilla by är avsides belägen finns här många kulturer som kämpar om sin existens. Kontrasten mellan vi och de är mycket stark, alla vill höja upp sin egen identitet samtidigt som de understryker att de minsann inte har något gemensamt med de där. Mikael Niemis humoristiska skildringar får ibland läsaren att skratta så tårarna rinner, men denna blir i nästa stund medveten om tragedin och misären som döljer sig bakom den roliga tonen. Mången gång måste man stanna upp och reflektera över vad som egentligen ligger bakom händelserna. En fråga som väckts hos mig är i vilken mån en strikt religiös uppfostran kan vålla allvarliga konsekvenser för personligheten. Vad hände med tystlåtne Niila Redan i tidigt stadium av uppväxten började han visa tecken på ett destruktivt beteende och depression. Under tonåren har han ett dåligt förhållande till flickor, han visar enbart ett intresse för de som minst är intresserade av honom. Vilket är sambandet mellan barndomens stränga, våldsamma och inskränkta tillvaro och den bräckliga självbilden han uppvisar i senare ålder Författaren lyfter fram ett viktigt och något bortglömt dilemma. LITTERATURFÖRTECKNING Kurslitteratur: Dahl, Øyvind, 2001: Møter mellom mennesker. Interkulturell kommunikasjon. Heinonen, Reijo E.: Religions and the Human Rights Education Hylland Eriksen, Thomas, 1993: Fleretniske paradoxer. En kritisk analyse av multikulturalismen Illman, Ruth, 2002: Cultural Encounters on International Grounds. Multidimensional Experiences. I Reflecting Diversity Viewpoints from Scandinavia Nynäs, Peter, 2001: Bakom Guds rygg En hermeneutisk ansats till interkulturell kommunikation och förståelse i industriella projekt. Doktorsavhandling, Åbo Akademi