Kvartalets läsare 2014:2 Familjen Thorsvad När man kommer in familjen Thorsvads hus i Östraby kan man inte undgå att se att man har kommit till en läsande familj. Bokhyllor finns i snart sagt alla rum, och böcker som någon håller på att läsa ligger lite varstans i huset. Karin Thorsvad berättar om sitt och familjens bokintresse. - Vi är boknördar hela familjen. Ungdomarna fick det väl så att säga med modersmjölken. När vi letade hus var ett av kriterierna att det skulle finnas plats för ett bibliotek. Idag har vi två rum i fil som fungerar som bibliotek. Där har vi också musikanläggning, två sköna läsfåtöljer med fotpall samt en kamin för kulna vinterdagar. Sedan finns det böcker i fler rum, förstås. Kokböcker intill köket, "coffee table books" i en hylla i vardagsrummet, lexikon och vissa fackböcker i arbetsrummet, och givetvis finns ungdomarnas böcker i deras egna rum. Man kan väl säga att hemmet präglas av böcker. I biblioteket står Karins böcker för sig, Hasses för sig. Fascinerande är att när de träffades för 26 år sedan hade de båda många böcker, men väldigt få dubbletter. Fortfarande är deras boksamlingar ganska skilda till intressen och typ. Hasse har betydligt mer faktaböcker än Karin, och hans speciella intresse är militärhistoria. Där har han en diger samling böcker. När det gäller skönlitteratur läser Hasse gärna historiska romaner, science fiction och action. Det är också Hasse som huvudsakligen står för poesiintresset. - Jag hatar böcker där det staplas ord på ord utan att handlingen förs framåt, säger Hasse. Jag vill att det händer något i en bok. En bok som kan sägas vara en av mina absoluta favoriter, som följt mig sedan jag var barn och som jag läst om ett otal gånger, är Frans G Bengtssons Röde Orm. Andra böcker som jag gillat länge är Tolkiens Sagan om ringen-svit, Väinö Linnas Okänd soldat samt Den tappre soldaten Svejk av Jaroslav Hašek. Några av Hasses favoritförfattare för tillfället när det gäller skönlitteratur, är Frederick Forsyth, Tom Clancy och Simon Scarrow. Tidigare läste han en hel del James Clavell också, och han äger samtliga
Clavells romaner. När det gäller science fiction föredrar Hasse klassiska författare som Isaac Asimov, Arthur C Clarke, Robert Heinlein, Frank Herbert, Jack Vance och Roger Zelazny. En hylla i biblioteket är vikt för allmänna fackböcker av diverse slag. Karins samling består sedan till största delen av romaner och deckare. - Jag gillar berättelser som bubblar av liv, säger Karin. Gärna släktkrönikor eller andra böcker som handlar om människor och deras liv. En bok som gjorde otroligt stort intryck på mig för många år sedan var boken Ensam är stark av Bryce Courtenay. Den handlar om den lille sydafrikanske pojken PK och hans uppväxt. Jag älskade den boken! En bok som gjort intryck på mig på senare tid är Den osynliga bron av Julie Orringer. En bok om andra världskriget som utspelar sig i Paris och Ungern. I båda dessa böcker står människan i centrum, något som är viktigt för mig. Det finns många andra romaner som gjort intryck på Karin, men eftersom hon läser många böcker och läser ganska snabbt, är det inte alla som fastnar. - Jag läser för förströelse och avkoppling. Allting behöver inte göra djupt intryck och fastna. Vissa av mina favoritförfattare är rätt lättsamma, men man behöver sådant också. Jag gillar till exempel Penny Vincenzi, Maeve Binchy, Rosamunde Pilcher och LaVyrle Spencer. Det är mina avkopplingsböcker, och jag läser gärna om dem också. Ett par andra författare som Karin återvänder till är John Irving och Douglas Kennedy. Första bekantskapen med John Irving var genom boken Garp och hans värld, en bok som var så totalt annorlunda från allt hon läst tidigare, berättar Karin: - Tala om berättarglädje! Irvings böcker är ju egentligen helt vansinniga, men på ett underbart sätt. På senare tid har jag upptäckt Jonathan Tropper, som också är milt vansinnig i sitt berättande. Där rekommenderar jag Konsten att tala med en änkling och Sju jävligt långa dagar. Och så måste jag få nämna Douglas Kennedy också. Den första bok jag läste av honom var Den gåtfulle fotografen. Den var så spännande att jag tror jag läste halva natten, för jag kunde helt enkelt inte släppa boken! Men Karins kanske största vurm är deckare, och en författare är speciell för henne:
- När jag var tolv- tretton år och var hemma och var sjuk en dag hade jag inget att läsa. Jag lånade boken Klockorna ur min pappas bokhylla. Författare: Agatha Christie. En livslång kärlek föddes där och då! Karin berättar att hon har en hel bokhylla dedicerad till Agatha Christie. Alla hennes cirka 80 romaner finns där, nästan alla noveller och åtskilliga böcker om och kring Christie. Hennes självbiografi såklart, men också flera andra biografier, en bok om Hercule Poirot, en om Miss Marple, böcker om pjäser och filmer efter Agatha Christies böcker. Och givetvis finns åtskilliga filmer i dvd-hyllan. - Jag vet, jag är nördig när det gäller Christie, skrattar Karin. Samlandet har ju blivit en grej nu. Men jag gillar verkligen Christie. Hon är alldeles suverän på att bygga upp en intrig och på att luras, så att man inte ser lösningen fast den ligger rätt framför en. Och visst kan man läsa om deckare det gör jag rätt ofta. Vet man redan vem som är mördaren kan man just följa hennes listigt utlagda ledtrådar och njuta av hennes skicklighet. Det enda man kan klaga över är väl att Christies böcker när det gäller miljön och relationerna mellan människor är ganska daterade. Det märks att hon levde i en annan tid då det var självklart att ha tjänstefolk, och at betrakta dem som lägre stående människor. Christies sista böcker är väl heller inga jättehöjdare. Hon hängde inte riktigt med sin tid. Men att de sista böckerna är sämre gäller ju fler författare än Christie. Hon hade ändå förmånen att få skriva böcker ändå upp i 80-årsåldern. Men Karin gillar deckare i största allmänhet, och då kanske främst brittiska och svenska författare. Det började som sagt med Christie, sedan blev det Maria Lang, P D James, Ruth Rendell och Elizabeth George, för att nämna några. Ombedd att räkna upp några nutida favoriter nämner hon Peter Robinson, Ann Cleeves, Peter May, Simon Beckett, Ingrid Hedström, Stieg Larsson och Åsa Larsson. Men hon läser det mesta i nya deckare som kommer ut. - Eller, jag har fått välja bort vissa namn. Har man börjat läsa en författare vill man gärna följa den, och det får helt enkelt inte bli för många. Dygnet har ju bara 24 timmar, tyvärr, ler Karin. Och alltför våldsamma, blodiga och hårdkokta deckare väljer jag oftast bort. Hasse sorterar böcker efter kategori i första hand, författare därefter. Platsbrist har dock gjort att han ibland fått tumma på denna regel, och sätta till exempel pocketböcker på tätare hyllor. Karin sorterar sina böcker i bokstavsordning efter författarens efternamn. Agatha Christie står som sagt för sig, och utländsk litteratur står också för sig. Åtskilliga engelska romaner och ett tjugotal på tyska står för sig (ungefär hälften av Christiesamlingen är på engelska dessutom). Karin var hästtjej när hon var ung, och några favoritserier från den tiden får faktiskt också hänga med fortfarande. - Jag läser faktiskt fortfarande om både Britta och Silver-serien, Silverörnenböckerna och Svarta Hingsten då och då, erkänner Karin. Det är lite roligt med till exempel Svarta Hingsten; man märker att det är länge sedan de skrevs. Huvudpersonen, Alec, flyger i en bok från New York till Arabien (ja, det står så!). Det tar några dygn, och han får övernatta en eller två gånger.
Karin har i omgångar arbetat på Hörby bibliotek. En sak hon lärt sig i jobbet där är att gallra böcker. Vill man få in nya böcker, måste man ibland rensa ut böcker, trots att det finns många bokhyllor i huset. Det finns böcker man faktiskt kan rensa ut utan problem, menar Karin. Böcker man inte gillade när man läste dem, aldrig kommer att läsa om, man samlar inte på författaren, och de kan inte räknas som klassiker. Sådana böcker ligger i riskzonen. - Men jag ska erkänna att jag våndades ett tag innan jag rensade ut till exempel mina Alistair Macleanböcker. Jag älskade dem som tonåring; tyckte att de var otroligt spännande. Men idag tycker jag ju att de flesta är kopior på varandra, och inser att jag vuxit ifrån dem. Min motsvarighet till Maclean idag kan väl vara Jeffrey Archer, som jag gärna läser. Hans böcker är spännande och lättlästa. Hasse säger att han precis som Karin ändrat boksmak med åren. Som ung läste han till exempel Alexander Kents Bolitho-serie, en serie sjöromaner. - Idag tycker jag nog att de är för lika varandra, det känns som att det är samma bok som upprepas. En serie som däremot håller är Hornblower av C S Forester. Det gäller också Ellis K Meachams böcker om Captain Mereweather, som handlar om Ostindiska kompaniets egen flotta. Hasse kan gärna läsa romaner, och då får de vara fiktiva, men innehåller de historiska fakta tycker Hasse att fakta ska stämma, framför allt om författaren påstår att denne kontrollerat fakta. Det gör att Hasse till exempel inte är förtjust i Conn Iggulden. Den författaren påstår att hans böcker har korrekta fakta, men det stämmer inte: - Eftersom jag läser så mycket faktaböcker och kan så mycket om historia ser jag ju att Iggulden har fler hål i sin kunskap än vad en schweizerost har, säger Hasse bestämt. Visst kan man få vränga på sanningen, men då ska man också ärligt redogöra för att man gjort så. Annars ska det som sagt vara ren fiktion, inget annat. I Hasses och Karins hus finns ungefär 20 välfyllda bokhyllor. Och de fylls på, även om det inte sker lika snabbt som tidigare: - Förr ville jag tvunget äga böcker, berättar Karin. Men nu lånar jag mycket mer på biblioteket. Det är väl delvis en utrymmesfråga. Men sedan har jag insett att man inte måste äga alla böcker själv. Men vissa böcker känner jag ändå att jag vill ha i bokhyllan, så en del köp blir det. Senaste köpet är den nyutkomna biografin om Maria Lang, som skulle fyllt 100 år i år. Den är ett absolut måste!
Hasse däremot har betydligt svårare för att gallra böcker, även sådana han antagligen aldrig kommer att läsa om. Karin vill inte säga att hon direkt skäms över några böcker. Spridningen är stor när det gäller vilka författare som finns i hennes hyllor. - Jag brukar beskriva det som att jag har allt från Jackie Collins till Dostojevskij. Mina Jackie Collins är mestadels på engelska, och där har jag lärt mig massor av glosor som jag definitivt inte lärde mig i skolan, skrattar Karin. Det är väl inte de böcker jag är mest stolt över, men skäms, nej, det gör jag inte. Att låna ut böcker gör både Hasse och Karin gärna. Har de läst och gillat en bok vill de gärna dela med sig. Men det där kan vara ett problem. Karin berättar om en favoritbok som hon lånade ut till en arbetskamrat. När hon senare ville ha igen den, nekade kollegan till att någonsin ha lånat den! - Sådant blir jobbigt för mig, eftersom böcker är viktiga för mig. Det här var för massor av år sedan när jag bodde i Stockholm, så det är överspelat nu, men jag minns det än. Och boken, ja, jag fick köpa ett nytt exemplar. Ingen bokhylla är väl komplett utan ett ex av Jonathan Livingstone Seagull? Och trots att det var en av de få böcker som vi faktiskt hade båda två när vi träffades, blev det nyköp, eftersom Hasse lyckats glömma sitt exemplar på ett hotell. Hasse är med i bokklubben SMB, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Därifrån fyller han ofta på sin stora samling militärhistoria. Karin är med i ett par bokklubbar. Hon köper ganska sällan böcker därifrån, men tycker att det är ett bra sätt att hålla koll på vad som kommer ut. Hon handlar en del böcker på nätet, en del i bokklubbar och en del i bokhandel. Hon är kluven där: - Jag borde egentligen handla ännu mer i bokhandel, för om vi inte gör det, kommer vi snart inte att ha några sådana specialaffärer för böcker. Varuhus och nätet i alla ära. Men bara i en bokhandel kan du känna och titta på och bläddra i böcker, och dessutom hitta kunnig personal. Men så är det det där med att det är billigare på nätet, och då kan man handla mer Men jag handlar i alla fall en hel del i bokhandeln, gärna på hemmaplan i Hörby. Hasse är ännu mer bestämd när det gäller att handla böcker i befintliga affärer. - Jag vill kunna känna på böcker jag köper. Dessutom är det viktigt för bokhandelns överlevnad att vi boktokar verkligen handlar där, slår Hasse bestämt fast. Men det måste inte nödvändigtvis handla om nya böcker jag älskar att gå på antikvariat! I perioder har Karin bilpendlat ganska långa sträckor till jobb. Då är ljudboken ovärderlig. - Jag minns fortfarande att jag skrattade så jag höll på att köra av vägen både när jag lyssnade på Arto Paasilinnas Kollektivt självmord och på Fritiof Nilsson Piratens Bock i örtagård. Och för något år sedan blev jag otroligt berörd när jag lyssnade på Vibeke Olssons Molnfri bombnatt. Vissa böcker som hon lyssnat på som ljudbok är inte säkert att hon hade kommit igenom som pappersbok, tror Karin. En duktig uppläsare kan göra en enorm skillnad. Författaruppläsningar är sällan idealiska även om det finns författare som verkligen läser bra. Men Karin tycker ofta att skådespelare är att föredra. Hasse har i perioder haft nattarbete, och då är ljudböcker också kanon. En liten portabel spelare och man har sällskap hela natten! Pocketböcker eller inbundna är inte särskilt viktigt, tycker Karin. Det är det som finns mellan pärmarna som betyder något. Visst kan det vara snyggt med inbundna böcker, men dem blir man automatiskt mer rädd om också. Det är skönt att kunna ta med en pocketbok i packningen eller att kunna strunta i att den blir fuktig när man sitter i utespaet och läser! Hasse vill ha sina fackböcker inbundna. När det gäller skönlitteratur är det inte så viktigt för honom heller.
Karin har funderat av och till på att starta en bokblogg: - Inte för att jag tror att det finns så himla många personer som brinner av längtan efter att få veta vad jag läser, säger Karin. Men det skulle vara ett sätt för mig själv att lite strukturera mitt bokläsande. Och eftersom jag som sagt inte alltid minns så bra de böcker jag läst för en tid sedan, skulle det vara ett sätt att kunna gå tillbaka och se vad jag tyckte om böcker. Jag är inte riktigt där än, men kanske blir det en bokblogg under 2014. Vi får se! Hasse läser som regel minst två böcker åt gången. En faktabok, och en skönlitterär. Dessutom finns ibland en diktbok framme, särskilt på hösten, som är rätt årstid för poesi, tycker Hasse. Karin har alltid minst två-tre böcker på gång samtidigt. En ligger vid sängen, en vid läsfåtöljen på nedervåningen, och ibland finns det fler på båda ställena. Vissa böcker kan vara lite segare att komma igenom, men ändå väldigt läsvärda, och då kan det vara bra att ha något att växla om med. När det gäller deckare som recenseras läser Karin gärna Gunilla Weddings deckarspalt i Skånska Dagbladet. - Det är inte alltid jag gillar samma böcker som hon, men många gånger gör jag det, och jag har lärt mig att läsa hennes recensioner så att jag ofta redan där ser om jag kommer att gilla en bok. Gunilla är också ett riktigt deckarfan! Hela familjen läser som sagt. Ungdomarna är nu i övre tonåren, och precis som sina föräldrar har de alltid minst en bok på gång. Man kan läsa på bussen till skolan, medan man väntar på bussen och vid andra tillfällen då man får tid över. - När vi fick barn fanns det vänner som nästan lite skadeglatt talade om för oss att nu skulle vi minsann inte ha tid att läsa, säger Karin. Så blev det förstås inte. Det är ju en prioriteringsfråga. Kanske läste vi lite mindre en period, men läste det gjorde vi. Det funkar utmärkt att läsa medan man ammar, särskilt om man har ett barn som äter länge! Och sedan blev det ju barnböcker en period. Där finns ju hur många guldkorn som helst! Vi läste både nya och gamla barnböcker, och några av favoriterna var verkligt gamla båda barnen älskade Historien om någon, Lisen vill inte sova, böckerna om Gummigutta och Klass fem flyter bort. Alla dessa läste jag som barn, minns Karin. Karin kan inte minnas någon period då hon inte läst. I perioder har det varit lättsammare böcker, sedan lite tyngre. Ibland mest omläsning, ibland nya böcker. Men hur kan man leva utan att läsa, undrar Karin stillsamt? Och så säger hon att hon inte är troende, inte på traditionellt sätt, men att det hänger en tavla i biblioteket med en text som förklarar hennes tro: