CLASSIC SUZUKI MAGAZINE 19
BLUE HAZE 2008 del 1 Text: Lasse P Foto: Lasse P & Bosse L Denna sommaren gjorde Bosse Larsson och jag en resa till England och Wales för att vara med på The Kettle Club s årliga träff på Baskerville Hall Hotel. Anledning till resan har sitt ursprung i att Hans-Ove Görtz hade glömt sin digitalkamera när han besökte Classic Motorcycle Mechanics Show i Stafford i oktober 2007, se nr 4 2007. För att få några bilder till Hans-Oves artikel så kontaktade jag Mark Dixon som är ordf. i Kettle Club och inom en vecka så hade vi bilder och sen följde en e-postutväxling vilket sen ledde till att jag och Bosse bestämde oss för att åka till Wales och deras årsmöte och få lite utbyte över gränserna. Vi bestämde oss också för att åka båt från Esbjerg i Danmark till Harwich och hemresa via Dover-Calais och sedan genom Frankrike-Belgien-Holland-Tyskland-Danmark tillbaka till Sverige. Vi startade onsdagen 9/7 från Strömsnäsbruk och körde mot Esbjerg i Danmark. Resan gick via Helsingör Roskilde Stora-Bältbron
Flott utsikt vid hotellet och tack vare att jag alltid ville vara ute i god tid + GPS så gick det bra att ha koll på tiden. Att resa under industrisemestern medförde långa köer, redan i första rondellen Helsingör var det stopp men tack vare GPS:n så kunde vi köra fel väg och undvika köerna. GPS:n visar ju hela tiden vart du ska svänga, helt fantastiskt. Framme vid färjan var det en lång kö med motorcyklar och veteranbilar som också skulle till England. Överfarten blev lugn, färjan (Dana Serena) var inte speciellt kul men de hade god mat och man sov gott. På morgonen började man oroa sig lite för det där med vänstertrafi k och när färjan lade till 13.00 lokal tid så undrade jag hur f-n ska det gå? Efter 41 år med högertrafi k i generna så undrar man om det skulle gå problemfritt. Inga problem - blev svaret bara vi kommer in i landet, inte helt enkelt att ta sig förbi all gränspolis som stod uppradade i labyrinter mellan cementsuggor, har man lite lätt avvikande hudfärg så var det nog bara att vänta på att bli plockad åt sidan. Nu var det allvar, den första rondellen kom allt närmare, men det var inga problem och efter en timme så hade vi säkert kört genom 20 rondeller och det gick som en dans. Målet för första dagen var att vi kör tills detbörjar närma sig kvällen och sen letar vi efter hotell. Ett etappmål var att vi skulle köra förbi Silverstonebanan och det skulle ungefär var halvvägs till träffplatsen i Wales och dit var det ung. 42 mil. Väl framme i Silverstone var klockan rätt mycket så vi började leta efter hotell men vi fi ck inget napp, alla hotell var uppbokade med racingfolk och det gällde hela regionen runt Silverstone. Vi drog vidare i den intensiva trafi ken, körde
Start i Gräsholma Ett av många krigsmonument Väntar på färjan i Esbjerg Här bodde vi kungligt 25-30 minuter och kom till Brackley och stegade in på The Crown Hotel, även de var fullbokade men kanske var där ett återbud och nu hade vi rum för natten. Efter en dusch och lite ombyte testade vi hotellets Pub, two large pints beställdes och en avslappnande känsla spred sig i kroppen, vi hade klarat av första dagen i England. Efter frukosten packades våra suzuki s och ställde in GPS`n mot Hay-On- Wye och Clyro, det var de samhällen som låg närmast träffplatsen. Med hörsnäckor kopplade till GPS`n fick man hela tiden instruktioner vart man skulle svänga, vilket var helt underbart men det utesluter inte kartan för att ha perfekt koll på resvägen. Trafiken återkommer jag till igen, det var den intensivaste jag upplevt, stressigt tempo, smala vägar och massor med bilar + vita vans vilka gärna ville ligga nära och nöta bort skattemärket på
No comments... Hay on Wye nummerplåten. En annan detalj i trafiken är när man möter en motorcyklist så vinkar han inte tillbaka, utan han nickar med huvudet till och med mc-poliserna nickade, ett trevligt sätt faktiskt. Vid 13-tiden var vi framme vid Baskerville Hall Hotel, inte många bufflar där, vi frågade några andra som höll på att sätta upp sina tält var alla var någonstans. They are on a ride-out uppfattade jag och de skulle vara tillbaka vid 15-tiden. När vårt tält var uppsatt så körde vi in till närmaste samhälle för att köpa något att käka eftersom puben på hotellet inte hade öppet just då. Hay On Wye var utforskat på 20 minuter och hälften av alla byggnader var antingen en bokhandel eller så såldes det krimskrams, vi hittade i alla fall en sandwich-butik där de gjorde mackan live framför våra ögon och gott var det. Hotellet sett från campingen Väl tillbaka så började bufflarna rulla in och det lät som ett GP-race ute på landsvägen, de tävlade sista biten fram till träffen, någon höll säkert närmare
Skoal Bandit GT 750, byggd av Andy Jones Närbild på Skoal Bandits motor Uppsamling på rundturen 200 blås. Nu blev det många handtryckningar och ryggdunkningar när Bosse och jag introducerades i gemenskapen och många kunde inte förstå hur vi kunde köra så långt för att komma till en Suzuki-Träff i Wales. På kvällen blev det sedan middag med efterrätt om man nu orkade det. Framåt midnatt blev ögonen blytunga och det var dags krypa in i tältet. På lördagen var det dags för utflykt i det kuperade landskapet, en runda på 8-10 mil skulle avverkas med stopp för lunch på en landsbygds-pub. Tempot på karavanen var högt och vid varje vägkorsning och rondell stannade en mc och inväntade siste man på så vis kunde hålla ihop gänget, trots det försvann några men de hade tekniska problem. Det tappades insatser, tankmärken, blinkersglas, ljuddämpare och nummerskyltar. Efter 40 min var det paus på en pub och många försvann in för att ta en pint, kanske inte den bästa drycken just då men det är visst tillåtet med en promillehalt upp till 0,8 innan man riskerar något, förutom livet. Efter pausen när alla eftersläntare samlats upp så bar det iväg på jättesmala vägar, det kändes som att köra i asfalterat dike med jordvallar och träd som vägkanter. Vägen ringlade genom skogar och nu började det regna lite och det betydde snorhalt, på skyltar stod varningstexten
Ännu en välbyggd GT Frankenkettle slippery when wet, vägarna var mer byggda för att transportera vatten och lera. Nu närmade vi oss lunchpuben och regnet slutade, där intogs en specialmeny med blandat kött och grönsaker skapligt gott och mycket mat fick man. En timme senare var det dags för återresa mot Baskeville, nu skulle det tävlas - jävlar anamma tänkte ett 20-tal av de 40-50 som var med på utflykten, ännu mer prylar tappades, handtag och fotpinnar till GT 750 dök nu upp vid vägkanterna igen, sen var det bara att följa blåröken till Hotellet. Det blev en skön eftermiddag när man sköljt bort vägdammet med en öl från puben på hotellet sittandes i gräset och prata med de coola grabbarna från England, Wales och Irland. Nu fick vi en del tips om vad vi kolla på när vi skulle köra söderut dagen efter, vi fastnade för Sammy Millers Mc-Museum utanför New Milton i grevskapet Hampshire. Vi hade också Stonehenge med på önskelistan och det låg utmed vår väg söderut. På lördagskvällen utväxlades tidningar och adresser plus att vi bjöd in The Kettle Club till våra nordiska evenemang och de ville gärna åka till Classic Meet i Bö för det passade bäst tidsmässigt. Det skålades i cider och öl och så var ännu en kväll över. På söndagsförmiddagen var det avfärd söderut så vi missade vilken Kettle som vann pokalen för finaste GT 750. Vi tog farväl och körde genom Wye Valley söderut mot Stone Henge. Följ hemresan i nästa nummer. Hälsningar Lasse Paulsson Tuff GT med N02-flaska bakom förgasarna 2