Kort-Info - så funkar det!

Nätverket Läkemedel och Äldre i Nordöstra Skåne FOTO: Elisabeth Lewander Kort-Info - så funkar det! Hälsoproblem hos äldre och läkemedel

Bakgrund I nordöstra Skåne arbetar en nätverksgrupp, Läkemedel och äldre i nordöstra Skåne, med utveckling och kompetensförhöjning i samverkan mellan kommuner, Region Skåne och Kristianstad Högskola. Gruppens mål är att öka läkemedelsnyttan för äldre med ökad säkerhet i medicinhantering, ökad kompetens hos vårdpersonalen och bättre kvalitet i förskrivningen av läkemedel till äldre. För mer information och utbildningsmaterial se nätverksgruppens webbsida Skane.se/csk/lakemedelochaldre Kontaktperson Gunilla Marcusson 044 7756000 gunilla.marcusson@ostragoinge.se Fakta: nätverksgruppen Läkemedel och äldre i Nordöstra Skåne April 2009. Reviderad maj 2014. Produktion: Nätverket Skånevård KryhLäkemedel och Äldre i Nordöstra Skåne 2014 Skane.se/csk/lakemedelochaldre

Innehåll etik och Läkemedel smärta bensvullnad sömnproblem förstoppning oro och ångest infektioner depotplåster blodförtunning andningsbesvär torr hud/klåda kost och Läkemedel Fall ögondroppar konfusion

etik och läkemedel Etik och läkemedel Etik kommer från det grekiska ordet ta ethika som betyder sedelära eller morallära. Man brukar säga att etik är läran om hur vi ska bete oss mot andra i en viss situation. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) betonar vikten av vårdtagarens delaktighet i vård och behandling, till exempel läkemedelsbehandling. Vårdtagarens kunskap och attityder till läkemedelsbehandling påverkar: Förståelsen för att det är viktigt att använda läkemedlet på rätt sätt. Betydelsen av att man har ett egenansvar och rätt till stöd och hjälp från vårdpersonal. Kravet på god information och trygghet inför behandlingen. Behandling All behandling ska vara till nytta för patienten. God läkemedelsbehandling ska ges till alla och som patient ska man få möjlighet att ta ställning till och samtycka till behandlingen. Positivt All läkemedelsbehandling bör: göra gott inte skada respektera självbestämmande och delaktighet skapa trygghet för både vårdtagare och närstående. Negativt Det är inte etiskt korrekt eller lagligt att gömma läkemedel i mat eller dryck. Hos personer med demens och hos andra vårdtagare med dålig sjukdomsinsikt, som inte vill ta sina läkemedel, kan man diskutera med närstående eller med behandlande läkare om hur man ska agera. Tvångsmedicinering får endast ske inom ramen för psykiatrisk tvångsvård. Hur tänker man etiskt korrekt? Alla människor har lika värde och rätt till lika vård. Vid överlämnande av läkemedel är det etiskt korrekt att: informera om vilka läkemedel som ges informera om varför dessa ges informera om effekter och biverkningar vara professionell i mötet med vårdtagaren.

Smärta Smärta kan bero på många olika saker, till exempel skada, sjukdom som orsakar smärta och att man mår psykiskt dåligt. Hur man upplever och hanterar smärtan är individuellt. Det finns många olika typer av smärta. Levnadsvanor, motion, träning och avslappningsövningar Lyftteknik, arbets- och sittställningar Avlastande hjälpmedel som stödförband, kryckkäpp och rollator Kyla eller värme, massage och tänjning av muskler Akupunktur, TENS, ultraljud och kiropraktik Läkemedel Positiva effekter Undervisning och information är mycket viktigt för att uppnå en bra smärtbehandling. Den som har ont bör även få möjlighet att delta i beslut kring sin egen vård. Om man deltar aktivt i behandlingen så blir resultatet bättre. Kombinationer av behandlingsmetoder har ofta fördelar. Utvärdera alltid fortlöpande effekten av insatt behandling, framförallt avseende livskvalitet och funktion. smärta Biverkningar av smärtlindrande läkemedel är bland annat huvudvärk, magkatarr, diarré, illamående, yrsel, trötthet, förstoppning och muntorrhet. Vid behandling med starka analgetika finns en viss risk för beroendeutveckling och missbruk. Utsättningsbesvär kan uppstå vid abrupt avslutande av behandling. Hur tar man dem? Smärtlindrande läkemedel finns i form av tabletter, brustabletter, salva/ kräm, stolpiller, plåster, injektioner etc. För att undvika smärtgenombrott är det viktigt att man vid långvarig smärta tar dem regelbundet.

Smärtlindrande Läkemedel När man ska behandla smärta är det viktigt att först göra en smärtanalys. Det vill säga att ta noga reda på vilken typ av smärta det är, var den sitter, hur stark den är och när patienten upplever den. Det är också viktigt att undersöka om det går att behandla smärtan med andra metoder än läkemedel. Paracetamol är basen i läkemedelsbehandling vid långvarig smärta. NSAID (non steroid anti inflammatory drug) är effektiva mot smärta och har en antiinflammatorisk effekt. Behandling med NSAID ges främst i korta kurer och med lägsta effektiva dos då det finns mag-, njur- och hjärt-/kärlbiverkningar förknippade med dessa läkemedel. smärta Tramadol är olämpliga till äldre. Biverkningar som illamående, yrsel och förvirring är vanliga. Citodon (paracetamol+kodein) kräver omvandling till morfin innan det har effekt och rekommenderas därför inte. För den som är i behov av stark opiod rekommenderas långverkande morfin i depotberedning. Dolcontin med vid behovstillägg av vanliga morfintabletter. Morfin är väl känt och har god smärtlindrande effekt. Andra starka opioder som finns är till exempel oxikodon och ketobemidon. Förstoppning bör alltid förebyggas med osmotiskt verkande laxermedel (till exempel Laktulos, Movicol) och/eller tarmmotorikstimulerande medel (till exempel Cilaxoral). Plåsterbehandling kan vara ett alternativ när patienter har svårt att ta tabletter, till exempel vid sväljningssvårigheter, kräkningar eller osäkert upptag från magtarmkanalen. Risker med smärtplåster kan bland annat vara att de är svåra att upptäcka i en akutsituation då de är tunna, hudfärgade och ofta sätts på ryggen. Vid feber fås ett ökat upptag av läkemedlet från plåstret med slöhet och överdosering som risk.

Bensvullnad Bensvullnad kan bero på många olika saker till exempel stillasittande, hjärtsvikt, nedsatt näringstillstånd och läkemedel. Urindrivande läkemedel används alltför ofta. Svullna fötter och ben kan medföra ostadig gång och ökad fallrisk. trampa symaskin med fötterna pumpa med fötterna upp och ner sitta/ligga med benen i högläge stödstrumpor vila dagtid liggande Läkemedel Impugan, Furix, Furosemid, Lasix, Salures, Normorix, Spironolakton med flera. Positiva effekter Läkemedlen har urindrivande effekt. De sänker blodtrycket och underlättar hjärtats arbete vid hjärtsvikt. Läkemedlen kan orsaka muntorrhet och urinträngningar. Sänkningen av blodtrycket kan ge yrsel, ökad fallrisk och trötthet. Vissa läkemedel kan påverka salthalter i kroppen. Detta kan ge trötthet och muskelsvaghet. Snabbverkande urindrivande läkemedel ska inte ges samtidigt med antiinflammatoriska läkemedel (till exempel Ipren, Diklofenak, Voltaren, Ibumetin, Celebra). Kombinationen medför att den urindrivande effekten halveras. Antiinflammatoriska läkemedel av denna typen räknas även i andra fall som olämpliga för äldre. bensvullnad Hur tar man dem? Snabbverkande urindrivande läkemedel har bäst effekt om de tas tidigt på morgonen. Man bör helst ta läkemedel innan man stiger upp. Man får effekt inom ½ 1 tim.

Sömnproblem Sömnstörningar är vanligt hos äldre. Realistiska förväntningar på hur lång sömntid som är naturlig är 6 8 timmar per dygn. En längre tids sömnstörning bör utredas då bakomliggande orsaker kan vara hjärtsvikt, depression, mardrömmar och biverkningar av läkemedel. Då bakomliggande orsaker är uteslutna ska ej läkemedelsrelaterade behandlingsmöjligheter testas. Läkemedelsbehandling ska ses som ett sista alternativ. Användning av sömnmedel under mer än en månad ger risk för biverkningar, tillvänjning och avtagande effekt. sömnproblem mat och dryck inför sänggåendet lugn, ro och trygghet, svalt sovrum sällskap, taktil massage, vetevärmare, stillsam musik minimera besvär som ångest, smärta, klåda tillfredsställande dagaktivering Läkemedel Zopiklon (= Imovane) alternativt Sobril (= Oxascand) vid behov under en kort period. Flertalet övriga sömnmedel (ex Propavan, Heminevrin, Zolpidem (=Stilnoct) och Atarax är generellt olämpliga till äldre. Positiva effekter Sömnen är livsviktig. I den sovande kroppen pågår en intensiv verksamhet av reparation och återuppbyggnad. Immunförsvaret aktiveras och utsöndringen av stresshormoner sjunker. Biverkningar av sömnmedel är bland annat dagtrötthet, fallrisk, muntorrhet, muskelsvaghet, smakförändringar, allergiska hudreaktioner, yrsel, diarré, kräkning och konfusion. Hur tar man dem? Zopiklon och Zolpidem tas direkt vid sänggåendet, annars är risken stor för fallolyckor. Sobril bör tas 30 60 minuter före sänggåendet.

Förstoppning Vissa har normalt avföring flera gånger om dagen, andra ett par gånger i veckan. Det finns flera faktorer som är avgörande för att tarmen ska fungera utan störningar. Förstoppning (obstipation) kan orsakas av: för lite motion för lite vätska för lite fibrer försämrad munhälsa (tandstatus, muntorrhet, illasittande tandproteser, sköra och ömma munslemhinnor) vilket ger ändrade matvanor med mer lättuggad föda. felaktiga toalettrutiner vissa mediciner (smärtstillande som Citodon, morfin, Dolcontin, Oxykodon, OxyContin; lugnande/sömnmedel som Atarax och Propavan, antikolinerga läkemedel mot överaktiv blåsa som Detrusitol, Tolterodin Depot, Vesicare och Toviaz; järnpreparat; tricykliska antidepressiva; vissa blodtrycksmedel som till exempel Verapamil; urindrivande med flera). rikligt med vätska, frukt, fiberrik kost som till exempel Pajalagröt motion, fysisk aktivitet mjukgörande bulkmedel: Inolaxol, Lunelax. osmotiskt aktiva medel; Laktulos, Duphalac, Movicol, Moxalole och Forlax. tarmstimulerande medel som Cilaxoral, Laxoberal Microlax undvik läkemedel som ger förstoppning. Positiva effekter Laxermedel har mjukgörande eller tarmstimulerande effekt som gör det lättare att tömma tarmen. Laxermedel ger ofta obehag från mag-tarmkanalen i form av uppsvälldhet, gasbildning, buksmärtor, illamående och livliga tarmljud. Långvarigt bruk av Cilaxoral/Laxoberal i mycket höga doser kan ge rubbning av kaliumbalansen. förstoppning Hur tar man det? Ett samtidigt intag av både obstipationsmedel och mycket vätska ger bättre effekt. Efter koständringar prövas i första hand osmotiskt aktiva medel mot förstoppning. Bulkmedel är ett alternativ men kräver dock att patienten har ett tillräckligt vätskeintag för att ge effekt vilket inte alla äldre har. Tarmstimulerande medel används framför allt som tillägg till osmotiskt aktiva läkemedel vid stora besvär, men kan även användas som monoterapi till exempel vid behandling med morfinpreparat (bulkmedel som Inolaxol ska då inte användas).

Oro och ångest Oro och ensamhetsproblematik är vanligt hos äldre. Ångest omfattar en grupp obehagliga symtom, till exempel paniksyndrom, fobier etc. Ångest och oro kan vara uttryck för en depression. Olika strategier för att lösa och hantera oro/ångest är viktigt och kräver hjälpinsatser. oro och ångest Avkopplande miljö Förbättrad nutrition Stödjande samtal Fysisk och social aktivering Samtalsterapi Läkemedel Lugnande läkemedel: Sobril (=Oxascand), Stesolid. Stesolid är dock generellt olämpligt att ge till äldre vid oro och ångest. Läkemedel vid depression: Sertralin, Citalopram. Lindrig oro eller ångest ska i första hand behandlas med stödjande samtal, aktivering och omvårdnadsåtgärder. I svåra fall kan även läkemedel användas vid behov eller i undantagsfall ges regelbundet. Lugnande: Risken med Sobril är beroende- och toleransutveckling. Läkemedlen ger hos äldre mer uttalade biverkningar, framför allt muskelsvaghet, gång-problem, falltendens, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter. Därför bör behovet noggrant övervägas när det gäller äldre. Läkemedel vid depression: Då behandling med Sertralin inleds kan patienten uppleva en försämring med ökad ångest under en kort period. Det är därför viktigt att börja med en låg dos och samtidigt informera patienten om denna risk. Biverkningar hos äldre är framför allt illamående, muntorrhet, lågt blodtryck, ökad risk för fall och blödningar samt förändringar i saltbalansen i kroppen. Hur tar man dem? Lugnande medel ska helst ges enbart vid behov. Läkemedel mot depression ska ges regelbundet, låg dos i början och sedan höjas. Full effekt kan förväntas först efter 6 12 veckor hos äldre. Då risker finns med behandlingen ska man alltid utvärdera om effekt fås eller inte. Om effekt, är behandlingstiden minst 6 månader.

Infektioner En infektion innebär att skadliga mikroorganismer, i form av virus, bakterier eller svamp kommit in i kroppen. Viktiga faktorer vid en infektion är de angripande mikrobernas aggressivitet (virulens) och motståndskraften hos den drabbade. För att försvara sig reagerar kroppen ofta med en inflammation, tecken på detta är rodnad, svullnad och feber. Virus: Exempel på virusinfektioner är förkylning, vattkoppor, influensa, herpes och HIV. Vaccin finns mot en del virusinfektioner. Det finns också läkemedel som gör det svårare för vissa virus att föröka sig. Bakterier: Bakterier finns överallt och de flesta är harmlösa eller bra för oss. Vissa kan dock framkalla sjukdomar antingen för att de hamnat på fel ställe eller för att de är aggressiva. Exempel på vanliga infektioner orsakade av bakterier är urinvägsinfektion, halsfluss, rosfeber och lunginflammation. Behandlingen mot bakterier är antibiotika. Svamp: De flesta svampinfektioner sker ytligt i huden eller på slemhinnor (munhåla, slida). Svampinfektion behandlas lokalt på det angripna stället men också med tabletter eller kapslar. Ett växande problem är att bakterier utvecklar resistens mot antibiotika vilket medför att antibiotika inte längre hjälper/botar. Det är därför viktigt med rätt antibiotika och att antibiotika bara används när det verkligen behövs! En biverkan av antibiotika är att den normala bakteriefloran rubbas. Det är därför viktigt att använda sig av rätt antibiotika, helst efter odling. infektioner Hur undviker vi att sprida infektioner? Virus och bakterier sprids genom direktkontakt mellan människor exempelvis via hosta och nysningar. I det dagliga arbetet är det viktigt att förhindra smittspridning genom basala vårdhygieniska rutiner som handtvätt, handsprit före och efter patientkontakt och vid behov handskar, skyddsförkläde och munskydd. Tänk på att nysa i armvecket!

Depotplåster Depotplåster används framför allt som alternativ till patienter med sväljningssvårigheter. Plåster finns för behandling av smärta, demens (Alzheimer), kärlkramp, rökavvänjning och vid hormonbehandling. depotplåster Smärtlindring: Även svåra smärtor kan lindras med avslappning, taktil massage och andra alternativa smärtlindrande metoder. Demens: Skapa en trygg miljö och tillit genom gott bemötande. Använd ljus- och färgsättningar för att öka kontraster och placera ut ledtrådar i miljön. Öka glädje och välbefinnande med till exempel musik och kontakt med djur. Kärlkramp: Försöka vara så rörlig som möjligt men vila om smärta uppstår! Allsidig kost och rökare bör sluta röka. Medicinsk behandling ska också ges. Rökavvänjning: Motivation, det är aldrig för sent att sluta röka! Lukt- och smaksinne förbättras, man får lättare att andas och orken förbättras. Risken att drabbas av många sjukdomar, vissa livshotande, minskar. Hormonbehandling: Postmenopausala besvär brukar avta med åren men förekommer även hos gamla kvinnor. Allsidig kost och motion lindrar besvären. Läkemedel vid exempelvis smärtlindring: Fentanyl, Durogesic, Matrifen, Norspan demens (Alzheimer): Exelon kärlkramp: Minitran, Transiderm-Nitro rökavvänjning: Nicorette, Nicotinell hormonbehandling: Estalis, Estradot Positiva effekter Behandling med plåster kan ge jämn effekt över dygnet. Plåster är ett alternativ till personer som har svårt att svälja. Alla plåster kan ge lokala reaktioner på huden. Samma biverkningar som för tabletter. Misstag vid hantering av smärtplåster kan få allvarliga konsekvenser. Feber kan leda till ett ökat upptag av läkemedel. Ur miljöhänseende är plåster ett dåligt val. Hur tar man dem? Läs instruktionerna noggrant! Hantering och verkningstid är olika för olika plåster. Plåstret fästs på hel hud (torrt, rent, hårfritt). Pressa fast på huden med handflatan i 10 15 sekunder. Märk plåstret med datum, klockslag och signatur. Låt minst en vecka gå innan samma hudyta används igen. Kontrollera noga att det gamla plåstret avlägsnats. Om plåstret lossnar ska vissa ersättas direkt men inte alla. Använt plåster innehåller läkemedelsrester och ska destrueras. Vid primärvård/kommunal sjukvård lämnas rester till apotek och vid sjukhusvård omhändertas rester enligt särskild rutin.

Blodförtunning Förebygger och behandlar blodproppar. Läkemedel Tabletter som förebygger och behandlar blodplättarna: Trombyl, Klopidogrel och Brilique. Tabletter som påverkar blodkoagulationen: Waran, Pradaxa, Xarelto och Eliquis. Injektion: Klexane, Innohep och Fragmin. Positiva effekter Läkemedlen som påverkar blodplättarna hindrar att dessa klumpar ihop sig och bildar blodproppar. Används som förebyggande medel vid hjärtsjukdom, stroke och vid diabetes. Tabletter som påverkar blodkoagulationen motverkar proppbildning vid till exempel förmaksflimmer och lungemboli. Klexane, Innohep och Fragmin ges som injektion och används vid blodproppar eller förebyggande efter operationer. Oftast under kort tid. Alla blodförtunnande läkemedel medför högre risk för blödning. Trombyl: Blödningsrisk, sveda i mage och matstrupe, diarré. Waran: Blödningsrisk, framför allt vid felaktig dosering. Uppstår lätt blåmärken. Hög risk för blödning vid kombinationer med andra läkemedel och viss föda (kål, jordgubbar, spenat med mera). Hur tar man dem? Waran: Doseringen varierar ofta. Blodets förmåga att levra sig kontrolleras med blodprov (INR-värde) för att bestämma doseringen. Hur mycket som ska ges står på en särskild ordinationslista. Medicinen tas en gång om dagen vid samma tidpunkt, oftast på kvällen. Waran ska helst inte tas samtidigt med andra läkemedel. blodförtunning Övriga blodförtunnande läkemedel tas oftast 1 gång dagligen, vissa två gånger dagligen. OBS! För att säkerställa den blodförtunnande effekten är det mycket viktigt med regelbundet tablettintag.

andningsbesvär Andningsbesvär Vanliga sjukdomar som ger andnöd är KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och astma. KOL beror på att lungorna långsamt skadats, vanligen av rökning. Luftrören blir trånga, fyllda av slem och man får svårt att ta upp syre. Vanligt är andnöd, hosta, trötthet och nedsatt ork. Symtom vid KOL och astma kommer i perioder. Astma är en kronisk sjukdom med inflammation i luftrören som kommer i anfall. Vanliga orsaker är infektion, starka dofter, ansträngning och vissa värkmediciner (Ipren, Diklofenak, Treo med flera) och blodtrycksmediciner (Seloken, Metoprolol med flera). Hosta är ett symtom orsakat av till exempel förkylning, KOL, astma, hjärtsvikt, allergi eller lunginflammation. Hosta är en skyddsreflex som utlöses när slemhinnorna i luftvägarna irriteras. Det är viktigt att äta rätt, motionera, lära sig om sjukdomen, använda rätt andningsteknik samt att ta läkemedel på rätt sätt. Rökstopp är det enda som kan bromsa utvecklingen av KOL; skadan som skett på lungorna går inte att reparera. Läkemedel kan lindra symtomen men inte bota. Astma behandlas främst med mediciner som dämpar inflammationen och vidgar luftrören. Långtidsverkande läkemedel inhaleras regelbundet och snabbverkande vid behov. Vid slemhosta är det viktigt att hosta upp slemmet för att rensa luftrören och inte dämpa den. Att dricka är mycket viktigt och klara drycker gör slemmet mindre segt och lättare att hosta upp. Höjd huvudända på sängen kan också lindra. Läkemedel Luftrörsvidgande medel (Bricanyl, Buventol, Ventilastin, Ventoline, Spiriva) Inflammationsdämpande (Pulmicort, Flutide, Giona, Novopulmon, Prednisolon) Kombination av luftrörsvidgande och inflammationsdämpande (Symbicort, Seretide) Slemlösande (Acetylcystein, Mollipect) Syrgas Vaccin mot influensa och lunginflammation Hostdämpande läkemedel vid torrhosta (Noskapin, Mollipect, Cocillana-Etyfin) Positiva effekter Läkemedlen måste tas på rätt sätt för att ge effekt. Det gäller särskilt läkemedel som inhaleras. Rökstopp är alltid viktigt. Kortison som inhaleras till exempel Pulmicort, Flutide, Giona, Novopulmon, Seretide och Symbicort kan ge munsvamp. Behandling med kortisontabletter ökar risken för benskörhet och blödningar. Läkemedel mot torrhosta kan ge trötthet, förstoppning och förvirring. Hostmediciner, slemlösande eller mot torrhosta är inte speciellt effektiva. Hur tar man dem? Sjukdomarna KOL och astma kräver behandling med framförallt och inhalationer under lång tid. För astmatiker krävs regelbundna inhalationer även vid besvärsfria perioder. Rätt inhalationsteknik krävs och det finns hjälpmedel som kan underlätta. Viktigt att skölja munnen efter inhalationer med kortison för att undvika besvär.

Torr hud/klåda Hos äldre förändras huden som blir torrare med åren ut och inte är lika elastisk längre. Detta orsakar klåda, rivning och eksem. Torr hud drabbar hela kroppen inklusive hårbotten. Vanligt är också; för lite dryck, kost med lågt fettintag, läkemedel, kläder av syntetiskt material och tvättmedel som irriterar huden. Ibland finner man ingen orsak till klådan. Ta reda på orsaken till hudproblemen och åtgärda dem i första hand. Vid misstanke om hudsjukdom eller där huden är skadad ska alltid kontakt tas med behandlande ssk/läkare. När använder man läkemedlen? Behandlingen bestäms av symtomen; torr hud, eksem, svamp, sår eller kombinationer? Det finns många krämer och salvor att välja mellan. Salva är fetare och bevarar fuktigheten i huden. Krämerna släpper igenom fukt och används oftast på skador där huden vätskar eller där huden är fuktig. Innan ny salva/kräm stryks på tvätta av den gamla. Vänta några minuter så att krämen/salvan tränger in i huden, torka sedan bort överflödig kräm/ salva. Tjocka lager har ingen effekt och dessutom ökar risken för sårbildning under många lager kräm/salva. Lösningar: Kan med fördel användas på stora ytor med mycket hår som ska behandlas. Talk/puder: Används i hudveck, under brösten, magveck och mellan tår eller skinkor. Tänk på att det endast får vara ett tunt lager. OBS! Blanda aldrig salvor/krämer och puder. Återfuktande återfuktande hudlotion oparfymerad duschkräm/schampo puder Mjukgörande med vaselin, paraffin och rapsolja. Locobase Propyderm Propyless Vattenbindande (normaliserar torr hud) Calmuril Canoderm Caress Fenuril Karbamid Miniderm torr hud/klåda

Kost och läkemedel kost och läkemedel Läkemedel kan förändra den normala smakupplevelsen. En vanlig biverkan av många läkemedel är muntorrhet, som kraftigt sätter ned förmågan att känna smak och bidrar till sämre smakupplevelse. Muntorrhet är den vanligaste åkomman hos äldre. Många läkemedel ger torra slemhinnor i munnen, sämre tandstatus och även sår och smärta i munnen. Mat i torr mun smakar ingenting! vid aptitlöshet Aptiten påverkas av alla sinnen, därför kan aptit stimuleras av goda syn-, hörsel- och doftintryck från maten. Slammer av kastruller och porslinsklirr, liksom doften av nybakat är välkända aptitretare. Aptiten stimuleras av omväxling mellan smak, temperatur, konsistens och färg på maträtter, tillbehör och drycker vid måltiden. Positiva effekter Det är viktigt att servera små energirika portioner med täta intervall till de som har dålig aptit. Lägg upp maten genom att utnyttja naturens vackra färger. Anpassa kosten efter individuella önskemål. Ge alltid dryck till maten. Vid muntorrhet inled med dryck. Dölj inte exempelvis grönsaker genom att hälla sås över dem. Servera inte för stora portioner, då detta ger sämre aptit. Uttala inte negativa åsikter om maten du serverar, låt den ätande själv bestämma om den är god eller inte. Att ta läkemedel För att uppnå bästa effekt av läkemedlet rekommenderas att ta detta innan man äter. Ge inte läkemedel i en torr mun utan ge läkemedel tillsammans med vatten, sittande. Det finns kost som förhindrar upptaget av läkemedlet. Fråga personen, hur de brukar ta sina läkemedel. Kontrollera att patienten sväljer läkemedlen helst utan att tugga dem. Krossa inte läkemedel utan att fråga ssk. Läs alltid instruktionerna på bipacksedeln!

Fall Äldre personer faller ofta och skadar sig mer vid fallen. Orsakerna är många: försämrad balans och syn, alkohol, nedsatt muskelstyrka och ork, läkemedel samt kroniska sjukdomar som hjärtsvikt, ledsjukdomar, Parkinson och stroke. Mätning av blodtryck i stående/sittande behövs för bedömning av instabilt blodtryck (yrsel, svimning). Fallfällor i bostad och utemiljö ökar också risken. Individuell bedömning av fallrisk (använd frågeformulär) Information till patient och närstående Träning av muskelstyrka, balans och uthållighet Genomgång och eventuell utsättning av läkemedel som ökar risken för fall Mätning av blodtrycket i stående/sittande Behandling för benskörhet Översyn av närmiljön, fallfällor: belysning, lösa sladdar, mattor. Stödhandtag i dusch och trappor. Automatiska öppnare till tunga dörrar. Bättre syn-, gång- och hörselhjälpmedel, stödstrumpor och välsittande skor. Läkemedel Flertalet läkemedel som används vid hjärtsjukdomar, högt blodtryck, bensvullnad, smärta, sömnstörning, ångest, depression och andra psykiska sjukdomar ökar risken för fall. Många läkemedel och läkemedelskombinationer ökar fallrisken. Läkemedel som medför trötthet eller minnesproblem är också riskabla. av läkemedel Sänkt blodtryck, ökad yrsel Trötthet, muskelsvaghet Sämre balans Sämre syn eller dimsyn Sänkt intellektuell förmåga fall Kan man minska fall och fallolyckor? När äldre personer har fallit eller riskerar att falla är det bråttom. Gör en fallriskbedömning, mät blodtryck i liggande/sittande och stående. Gör en översyn av närmiljön, kontakta sjukgymnast för fysisk träning, eventuellt stödstrumpor och mer vätska samt kontakta läkare för läkemedelsgenomgång. Undvik att ge vidbehovsläkemedel för oro eller sömnproblem. Hur gör man? En läkemedelsgenomgång görs i team med ansvarig läkare. Vid läkemedelsgenomgång för person med fallrisk är det viktigt att sänka doserna av läkemedel som ökar fallrisken och undvika vissa läkemedel. Bedöm alltid fallrisken när mediciner för oro, sömnproblem, nedstämdhet, urinträngningar eller bensvullnad övervägs för användning.

Ögondroppar n Ögondroppar används bland annat till torra/röda ögon, ögonsveda, grön starr (glaukom) och vid infektion och inflammation. ögondroppar God handhygien gäller före kontakt! Torra/röda ögon Undvik torr luft, drag, hög temperatur, rökiga eller dammiga lokaler. Fukta med koksaltlösning eller tårersättningsmedel ofta. Variga ögon Tvätta eller badda rent med hjälp av bomullstuss med kokt avsvalnat vatten eller ögonvatten. Använd eventuellt ögonkopp. Läkemedel Exempel på ögondroppar: Vid grön starr: Blocadren, Xalatan, Pilocarpin, Fotil, Xalcom. Vid infektion/inflammation: Chloromycetin (antibiotika), Isopto-Maxidex (kortison). Vid torra ögon: tårersättningsmedel Viscotears, Sincon, Isopto-Plain. Positiva effekter Behandling av grön starr med ögondroppar minskar trycket i ögat och bromsar sjukdomsutvecklingen. Vid infektion kan ibland antibiotika behövas. Kortison kan hjälpa vid svårartade inflammationer. Droppar med tårersättningsmedel lindrar besvären av torra ögon och ger ökat välbefinnande. Grön starr: Det är vanligt med lokala biverkningar såsom övergående sveda, dimsyn, klåda och ibland huvudvärk av ögondropparna. Mindre vanliga biverkningar är förändringar av färgen på iris och ögonfransar. Infektion/inflammation i ögonen: Antibiotika kan ibland ge allergier, men det är inte särskilt vanligt. Behandling med kortison kan ge sveda och vid långtidsbehandling allvarliga skador i hornhinnan. Kortison kan ge ökat tryck i ögat. Torra/röda ögon: Tårersättningsmedel kan ge övergående sveda och dimsyn. Hur tar man dem? Ögondroppar ska ha rumstemperatur när de ges. Hållbarheten är kort vid öppnad förpackning; 1 vecka för lösning utan konserveringsmedel, högst 1 månad för lösning med. Ge dropparna med patientens huvud bakåtlutat eller i liggande ställning. Be patienten rikta blicken uppåt och dra försiktigt ned det nedre ögonlocket. Undvik att röra vid ögat med flaskan. Vid behandling med flera olika ögondroppar i samma öga ska man vänta minst 5 10 minuter mellan varje. Om även ögonsalva ges - börja med dropparna.

Konfusion Äldre personer får förändringar i hjärnan som ökar risken för konfusion = förvirringstillstånd. Förvirring kan liknas vid hjärnsvikt hos äldre och kan ge kraftig psykisk och kroppslig oro, sömnproblem, svårt att veta var man är etc. Ett akut förvirringstillstånd ger ökad risk för sjuklighet och för tidig död. Ofta är det flera olika orsaker till förvirring. Demenspatienter blir ofta förvirrade men det sker även hos för övrigt hjärnfriska personer. Det är viktigt att upptäcka förvirringen tidigt för att kunna behandla orsaken samt att inte förvärra den. All personal ska känna till hur man bemöter och vårdar en förvirrad person. Vanliga orsaker till förvirringstillstånd Flera orsaker finns ofta samtidigt: Hög ålder med normala förändringar i hjärnan Tidigare hjärnskador, till exempel demens, stroke, skador Nedsatt syn och hörsel Akut sjukdom och infektioner Nedsatt allmäntillstånd, intorkning, undernäring, feber, lågt och högt blodsocker Stress, smärta, miljöbyte vid konfusion Snabbt identifiera att det är ett förvirringstillstånd (inte skylla på demens) Ta reda på bakomliggande orsak/er (se ovan) God omvårdnad och bemötande Lugn miljö utan stress och höga ljud Extra dryck och näring Ljust i rummet, även nattetid Översyn av syn- och hörselhjälpmedel Läkemedel för oro och sömn kan ges under 1 2 dygn när orsaken till konfusionen är känd och behandlad Sobril (=Oxascand vid oro), Zopiklon vid sömnproblem (endast i undantagsfall andra medel). Observera att även Sobril kan ge förvirring. konfusion Läkemedel som förvärrar eller utlöser konfusion Många läkemedel ökar risken för förvirring till exempel Atarax, Detrusitol, Vesicare, Ditropan, Propavan, Nozinan, Theralen, Lergigan, Klomipramin, Saroten, Durbis. Även läkemedel som sänker blodtrycket ökar risken: till exempel Seloken, Metoprolol, Ramipril, Linatil, Diovan och Atacand. Hur gör man? Akuta förvirringstillstånd skall tas om hand snabbt på grund av stora hälsorisker för den drabbade. Utredning och god omvårdnad är viktigt. Läkemedelsgenomgång kan förebygga att tillståndet uppstår, häva förvirringen samt minska tiden som förvirringen varar.