Ungdomsbrottslighet och fysisk aktivitet

GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för pedagogik och didaktik Centrum för idrottsvetenskap BOX 300 405 30 Göteborg Ungdomsbrottslighet och fysisk aktivitet Idrott som medel i behandlingsarbete med brottsliga ungdomar Anna-Lena Kilborn C-uppsats i idrottsvetenskap Handledare: Göran Patriksson Idrottsvetenskapliga rapporter nr. 2003:10

Sammanfattning Titel: Författare: Arbetets art: Ungdomsbrottslighet och fysisk aktivitet. Idrott som medel i behandlingsarbete med brottsliga ungdomar. Anna-Lena Kilborn C-uppsats i idrottsvetenskap, 10 p Sidantal: 73 Handledare: Examinator: Göran Patriksson Sten Eriksson Rapport nr: 2003:10 Sökord: Ungdomsbrottslighet, kriminalitet, idrott, behandlingsarbete, ungdomar i riskzonen Bakgrund Ungdomsbrottsligheten är ett stort problem i samhället, men det är svårt att säga vilka orsakerna är till att ungdomar börjar begå brott. Även om det är en svår fråga att svara på, kan man säga att sociala förhållanden spelar en stor roll och att risken är större för de barn och ungdomar som växer upp under dåliga hemförhållanden och med droger och kriminalitet runt omkring sig - de barn som befinner sig i den så kallade riskzonen. Det görs en hel del insatser i Sverige, både för ungdomar som redan etablerat ett brottsligt beteende och i förebyggande syfte för ungdomar i riskzonen. En del av dessa projekt eller aktiviteter har haft positiv effekt och en del av dem har haft idrott som metod i verksamheten. Lagidrotter har ibland nämnts som speciellt fördelaktiga i detta sammanhang, eftersom man där får uppleva känslan av grupptillhörighet och laganda och dessutom lär sig saker som lagarbete och samarbete. Idrotten har många fördelar. Förutom de positiva fysiska och psykiska effekterna man får av själva utövandet, medför den även positiva sociala effekter genom den socialisering som sker i idrottsmiljön, samt genom skapande av sociala kontakter. Det finns, förutom dessa skäl, dessutom ekonomiska skäl till att försöka förebygga brottsligt beteende istället för att sätta in åtgärder i efterhand, när det kanske redan är för sent. Fungerande behandlingsåtgärder behövs självklart också, men det skulle kunna satsas mer resurser på förebyggande verksamhet - och det är inte bara resurser i form av pengar det finns behov av, utan även kunskap, "rätt" personer och "rätt" idéer är viktigt. För att utöka kunskapen om fungerande brottsförebyggande insatser, behövs dock uppföljningar och utvärderingar. 2

Syfte Huvudsyftet är att ta reda på om idrotten kan vara en hjälp för brottsliga ungdomar att komma ur kriminaliteten, samt om idrott kan fungera som metod i brottsförebyggande arbete med barn och ungdomar i riskzonen. I studien undersöks olika påverkansfaktorer, vilka olika faktorer som påverkar när ungdomar "väljer" en kriminell livsstil, samt vad det finns för möjligheter att påverka dessa ungdomar i positiv riktning. Följande undersöks i litteraturgenomgången; tänkbara orsaker till kriminalitet ungdomskriminalitet som gruppfenomen ungdomars fritidsvanor, idrottsutövande och deltagande i föreningsverksamhet socialisation till idrott och socialisation genom idrott ungdomars behov av aktivitet och spänning sensationssökande personligheter, en jämförelse mellan brottsliga individer och högriskidrottare idrott, aggressioner och våldsamt beteende narkotikamissbruk och idrott förebyggande verksamhet för ungdomar i riskzonen misslyckad vård utvärderingsproblemet Dessa frågor behandlas såväl ur ett allmänt, som ur ett idrottsligt perspektiv. Under rubriken Åtgärdsprogram redovisas ett antal genomförda idrottsprojekt. Några av dem är inriktade mot ungdomar som redan etablerat ett brottsligt beteende, för att försöka få dem att komma ur brottsligheten, och några är inriktade mot brottsförebyggande arbete med ungdomar i riskzonen. Syftet med denna sammanställning är att försöka få kunskap om vad det är som fungerar i denna typ av verksamheter, det vill säga vad som påverkade ungdomarna i positiv riktning. Metod Den empiriska undersökningen genomfördes på Högsbo-anstalten, en kriminalvårdsanstalt i Göteborg. Som metod för insamling av data användes enkäter. Vid redovisning av resultat användes kvantitativ metod. Urvalsgruppen bestod av 83 män i åldern 18-45 år. Av dessa satt 49 stycken på en avdelning för motiverade, vilket innebar att de ville - och arbetade aktivt med att försöka - sluta med droger och kriminalitet. Bortfallet var stort, endast 30 av de intagna svarade på enkäten. Resultat I studien undersöktes de intagnas socioekonomiska position, deras brottslighet, idrottsintresse och egna idrottsutövande. Huvudfrågorna var om deltagarna hade utövat någon idrott i 3

barndomsåren, om de blivit påverkade av familj eller vänner att hålla på med idrott, om de utövade någon idrott under anstalttiden, vid vilken ålder de hade börjat begå brott och vilka orsakerna var. Dessutom undersöktes om de intagna var motiverade att försöka komma ur sin brottsliga livsstil och om de i så fall trodde att idrotten kunde vara en hjälp att nå det målet. Sammanställning av resultat De flesta av deltagarna, ca 30 %, var 18-30 år. Det var något fler som hade grundskoleutbildning (53 %) än gymnasieutbildning (40 %) som högsta utbildning. Endast en av deltagarna hade universitets-/högskoleutbildning. Som barn hade 60 % bott i lägenhet och 50 % i villa/radhus. De flesta hade vuxit upp i storstad (60 %). När det gäller bostadsförhållanden kunde man välja flera svarsalternativ. Några av deltagarna hade bott både i lägenhet och i villa/radhus som barn. Majoriteten (80 %) hade tidigare haft någon anställning och de tre vanligaste yrkena var byggnadsarbetare, lagerarbetare/truckförare och fastighetsskötare. De flesta (47 %) hade suttit inne på anstalt 6-12 månader. Detta gällde nuvarande straff. Majoriteten av deltagarna (60 %) var dömda för narkotikabrott. För 37 % av deltagarna var det första gången de satt inne på anstalt och därefter följde svaret "4 gånger eller fler" (30 %). De flesta (40 %) hade begått sitt första brott när de var 13-15 år. Sedan följer alternativet "12 år eller tidigare". I 87 % av fallen hade man begått stöld som första brott. Några av orsakerna till att deltagarna hade börjat begå brott var droger, rastlöshet, grupptryck, behov av pengar, dåliga hemförhållanden, spänning och nyfikenhet. Kamrater/grupptryck var den vanligaste orsaken. På frågan vad deltagarna hade haft för intressen som barn, svarade 66 % idrott. Därefter följde musik (10 %). Majoriteten (83 %) var idrottsintresserade som åskådare och de mest populära idrotterna var fotboll, kampsport, bilsport och ishockey (i den ordningen). Majoriteten hade också idrottat i barndomsåren (87 %) och av dessa hade de flesta utövat någon form av bollspel. Av de 22 personer som begick sitt första brott före 15 års ålder hade 20 av dem idrottat i barndomen. Endast 20 % av föräldrarna hade själva idrottat, men däremot hade de flesta av kamraterna utövat någon idrott (77 %). När de satt inne på anstalt (nuvarande straff) var det 70 % som utövade någon form av fysisk aktivitet. Styrketräning var det mest populära. Majoriteten av deltagarna (83 %) svarade att de vill pröva på någon idrott/gå med i någon idrottsförening efter anstalttiden. Det man helst ville utöva var styrketräning, motorsport, simning/löpning och fotboll (i den ordningen). Majoriteten av deltagarna (90 %) ville ha hjälp när de kom ut, att inte återgå till sitt gamla liv. De ville främst få hjälp med bostad, pengar och arbete. Slutsatser Tidigare forskningsresultat inom området visar ett antal motstridiga resultat, där en del av resultaten talar för medan andra talar emot idrott som fungerande metod. Detta gäller både åtgärdsprogram för brottsliga ungdomar och brottsförebyggande arbete med barn och ungdomar i riskzonen. 4

En påverkansfaktor som framkommit som speciellt viktig är dock idrottsledaren. En vuxen förebild som barnen kan få förtroende för och som till och med ibland kan fungera som ersättare för de egna föräldrarna. I en del studier har också framkommit att det sociala livet runt omkring själva idrottsutövandet varit viktigare för barnen än vilken idrott de utövat, samt att idrottsledare haft störst betydelse för att uppnå positiva socialiseringseffekter, på grund av den nära relationen de skapar med utövarna. Att ha något roligt och meningsfullt att göra och någonstans att ta vägen har också visat sig ha stor betydelse. När det gäller studien på kriminalvårdsanstalten, innebär det stora bortfallet att det är svårt att dra några slutsatser beträffande idrott som brottsförebyggande metod. Bortfallet kan bero på flera saker, som till exempel ointresse av idrott eller motvilja att delta i denna typ av undersökningar. Enligt uppgift från kriminalvårdsanstalten var också en stor del av de intagna dyslektiker. Resultatet av de svar jag fick in visade att idrottsintresset hos deltagarna var stort, både när det gällde eget utövande och som åskådare. Detta kan ha flera orsaker, men en tänkbar förklaring kan vara att det bara var de som var idrottsintresserade som svarade på enkäten. Majoriteten hade idrottat i barndomsåren och de flesta hade även haft kamrater som idrottat, men det var även kamrater och grupptryck som var den vanligaste orsaken till att de börjat begå brott. Dåliga hemförhållanden var också en vanlig orsak till att man börjat med brottslighet och det verkar inte som om föräldrarna påverkat deltagarna att hålla på med idrott i barndomsåren. Att de flesta hade begått sitt första brott före 15 års ålder stödjer resonemanget att man bör sätta in brottsförebyggande åtgärder i tid, om man skall ha möjlighet att lyckas. Studier har också visat att det är mycket svårt att få ungdomar som redan etablerat ett brottsligt beteende, att bryta detta. De flesta av deltagarna uppgav att de ville utöva någon idrott efter anstalttiden och kanske gå med i någon idrottsförening. De flesta svarade också att de ville ha hjälp när de kom ut, med saker som arbete och bostad, men det var få som trodde att de skulle få det. En slutsats man kan dra av resultat från tidigare forskning, samt resultaten från studien på kriminalvårdsanstalten, är att man inte kan förutse hur enskilda individer kommer att handla. Vad man däremot kan förutse är hur en grupp människor kommer att handla, förutsatt att gruppen är tillräckligt stor. Därför kan man också ganska väl förutse att ungdomar i riskzonen löper större risk än andra ungdomar att börja begå brott och att det därför är viktigt att sätta in brottsförebyggande åtgärder i tid. 5

Referenser Alvesson, M. & Sköldberg, K. (1994). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur. Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Blomberg, D. (1960). Den svenska ungdomsbrottsligheten. Stockholm: Natur och Kultur. Breivik, G. & Kvikstad, I. (1990). Stoffmisbrukere og fysisk aktivitet. Kultur- og vitenskapsdepartementet. Ungdoms- og idrettsavdelingen. Otta: Universitetsforlaget. Brännberg, T. (1987). Visst behövs det mer än vård! Socialdepartementet. Allmänna arvsfonden Stockholm. Rapport från Idrottsgruppen, rapp. nr. 4. Halmstad. Brännberg, T. (1998). Bakom kulisserna - en socialpsykologisk studie av en förening. Floda: Zenon Förlag. Chreisti, K. (1993). Anabola steroider, ungdomar och mansideal. Stockholm: Utbildningsförlaget Brevskolan. Civildepartementet (1995). Plus för unga - Slutsatser från lokalt utvecklingsarbete. Slutrapport från PLUS-gruppen inom Civildepartementet. Ds 1995:54. Stockholm: Fritzes, Offentliga Publikationer. Coakley, J. (1990). Sport in Society, Issues and Controversies. 4th. ed. Center for the Study of Sport and Leisure. University of Colorado, Colorado Springs. St. Louis: Times Mirror/Mosby College Publishing. Engström, L.-M. (1999). Idrott som social markör. Stockholm: HLS Förlag. Hastad, D., Segrave, J., Pangrazi, R. & Petersen, G. (1984). Youth Sport Participation and Deviant Behavior. Sociology of Sport Journal, vol. 1, no. 4., s. 366-373. Champaign, Illinois: Human Kinetics Publishers. Høigaard, R. & Lidbom, P.-A. (1999). Gruppepsykologi i idrett. Kristiansand: HøyskoleForlaget AS - Norwegian Academic Press. Ingebrigtsen, J.-E. (1995). Pedagogik, idrett og samfunn, i et internasjonalt perspektiv. Barneog ungdomsidrett, et studium i gruppeprosesser, s 58-71. Kristiansand: HøyskoleForlaget AS Norwegian Academic Press. Johansson, A. (2002). Drogsatsningar utan effekt. Expert: Information om alkohol kan leda till att elever ökar sin konsumtion. Tidningsartikel. Göteborgs-Posten, 2002-11-09. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. KVVFS (2000). Allmänna råd om utevistelse enligt 14 andra stycket lagen om kriminalvård i anstalt. Kriminalvårdsverkets författningssamling. KVVFS 2000:2. 6

Larsson, J. (1998). Streetbasket. Proost, Belgien: Bonner Carlsen Förlag. Ljung, M. (2002). Killar slåss och tjejer stjäl. Tidningsartikel. Göteborgs-Posten, 2002-12-29. Mosesson, M., Melkersson, H. & Karlsson, J. (1995). Plus för unga i Malmö, Norrköping och Sundsvall. Rapport från ungdomsprojekt. PLUS-gruppen inom Civildepartementet. Ds 1995:54, bil. 2. Stockholm: Fritzes, Offentliga Publikationer. Olsson, E. (1996). Idrott som metod i socialt arbete med unga. C-uppsats. Högskolan i Halmstad. Institutionen för samhälls- och beteendevetenskap. Patriksson, G. (1979). Socialisation och involvering i idrott. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Patriksson, G. (1994). Sport and physical activity as a socialisation environment. Committee for the development of sport (CDDS). Sport pedagogical reports 47. Dept. of Education, Göteborg University, Sweden. Persson, R. & Dahlgren, A. (1975). Ungdomens fritid och samhällssyn. Sammanfattning av en undersökning gjord inom statens ungdomsråd. Stockholm: Prisma Förlag. Sarnecki, J. & Ekman, L. (1980). Vad skall vi ha gårdarna till? En bok om mål och metoder i ungdomsarbetet på fritidsgårdar. Stockholm: Publica, Liber Förlag. Sarnecki, J. (1981). Ungdomsbrottslighet. Omfattning, karaktär, orsaker och samhällsreaktion. Stockholm: Liber Förlag. Sarnecki, J. (1982, a). Varför är det så svårt att förändra ungdomars situation i samhället. Täby: Bokförlaget Robert Larson. Sarnecki, J. (1982, b). Brottslighet och kamratrelationer. BRÅ-rapport 1982:5. Forskningsenheten. Stockholm. Sarnecki, J. (1983). Fritid och brottslighet. BRÅ-rapport 1983:7. Forskningsenheten. Stockholm. Sarnecki, J. (1999). Skolan och Brottsligheten. 3e uppl. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Sarnecki, J. (2001). Delinquent Networks, Youth Co-offending in Stockholm. Cambridge, U.K.: Cambridge University Press. Sarnecki, J. (2002). Professor Jerzy Sarnecki attackerar oprofessionella behandlingar av unga brottslingar: "Banar väg för krav på hårdare tag". Internet. En utskrift från Dagens Nyheters nätupplaga, 2002-05-19. Segrave, J. & Hastad, D. (1984). Interscholastic Athletic Participation and Delinquent Behavior: An Empirical Assessment of Relevant Variables. Sociology of Sport Journal, vol. 1, no. 2., s. 117-137. Champaign, Illinois: Human Kinetics Publishers. 7

Sernhede, O. (1984). Av drömmar väver man Ungdomskultur, socialisation, ungdomsarbete. Socialstyrelsen. Ungdom i riskzon. Malmö: Utbildningsproduktion. SOU (1979). Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Betänkande av utredningen om isolering inom kriminalvården. Statens Offentliga Utredningar 1979:4. Justitiedepartementet. Stockholm. Strömberg, J. (2002). Knockar boxningshatarna. Tidningsartikel. Göteborgs-Posten, 2002-11-23. Säfvenbom, R. (1998). Four thousand hours a year. Leisure time and its developmental potential for adolescents at youth protection institutions. Norges Idrottshögskola. Oslo. Thomas, J. & Nelson, J. (2001). Research methods in physical activity. 4th ed. Champaign, Illinois: Human Kinetics Publishers. Trost, Jan. (2001). Enkätboken. 2a uppl. Lund: Studentlitteratur. Undheim, J. (1988). Statistik från ord till formel. Lund: Studentlitteratur. Uppdrag granskning (2002, a). Barn och idrott. Toppning och utslagning inom barnidrotten. Reporter: Winblad, J. Internet. TV-sänt 2002-02-26. Uppdrag granskning (2002, b). Misslyckad ungdomsvård. Med samhället som förälder. Reporter: Rocksén, A. Internet. TV-sänt 2002-10-22. Uppdrag granskning (2002, c). Misslyckad ungdomsvård. Vägen ut ur droger och våld. Reporter: Zadig, C. Internet. TV-sänt 2002-10-29. Wettre, K. & Hedlund, A. (2002). Norsk samtalsmodell ska minska brottslighet. Tidningsartikel. Göteborgs-Posten, 2002-11-27. Yiannakis, A. & Greendorfer, S. (1992). Applied Sociology of Sport. Physical Challenge as a Treatment for Delinquency. Chapt. 12. Champaign, Illinois: Human Kinetics Books. 8