Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - En studie av lagen om besöksförbud ur ett brottsofferperspektiv

Umeå Universitet 2008-05-12 Juridiska Institutionen Examensarbete 20p, höstterminen 2007 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - En studie av lagen om besöksförbud ur ett brottsofferperspektiv Författare: Malin Mörsare Handledare: Katarina Weinehall

Innehållsförteckning Inledning s 4 Syfte, avgränsningar och frågeställningar... s 5 Metod och material s 6 Insamling av material angående åklagarens beslut i ärenden om besöksförbud... s 7 Insamling av domstolens praxis vid brott mot lagen om besöksförbud s 11 Tidigare forskning om lagen om besöksförbud s 12 Ansats och perspektiv.. s 13 Begrepps definitioner. s 13 Begreppet våld.. s 13 Begreppet mäns våld mot kvinnor i nära relationer.. s 14 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer s 14 Omfattningen av mäns våld mot kvinnor s 14 Normaliseringsprocessen s 15 Idealoffer och icke idealoffer. s 16 Innebär ett uppbrott att våldet upphör s 16 Bakgrunden till den lagstiftning som har vuxit fram.. s 18 Lagen om besöksförbud och dess tillämpning. s 22 Besöksförbud.. s 23 Utvidgat besöksförbud s 25 Särskilt utvidgat besöksförbud s 25 Besöksförbud avseende gemensam bostad. s 26 Övriga förutsättningar och omständigheter kring besöksförbud. s 29 Annan lagstiftning av betydelse.. s 33 Tidigare utvärderingar av lagen om besöksförbud.. s 33 Brås utvärdering från 1989 s 34 Brås utvärdering från 1995 s 36 Ingrid Sahlins rapport från 1998. s 37 Brås utvärdering från 2003. s 42 Brås utvärdering från 2005. s 46 Brås utredning från 2007 s 50 2

En studie av åklagarens beslut i besöksförbudsärenden...... s 58 Bortsorterade ärenden.. s 58 Beviljade besöksförbud. s 59 De ansökningar som fick avslag s 62 Samtal om besöksförbud s 64 Domar angående överträdelse av besöksförbud... s 65 De studerade domarna... s 65 Slutsatser av de studerade rättsfallen s 73 Resultat, analys och diskussion s 74 Källförteckning.. s 94 Offentligt tryck.. s 94 Propositioner s 94 Offentliga utredningar. s 94 Övrigt.. s 94 Litteratur s 95 Bilagor s 97 Bilaga 1.. s 97 Bilaga 2.. s 98 Bilaga 3.. s 101 Bilaga 4.. s 102 Bilaga 5.. s 103 Bilaga 6.. s 104 3

Inledning De träffades som så många andra par, på en fest, hos några vänner. De flirtade, dansade och i slutet av kvällen bytte de telefonnummer med varandra. Skillnaden mot andra par var bara att detta var början på, för kvinnan, ett liv fyllt av både fysiskt och psykiskt våld. Det började med att han ibland kommenterade hennes kläder och utseende. Han började även kritisera och kommentera hennes vänskapskrets och familj. När hon kommer 15 minuter senare än vad hon brukar från jobbet får hon genast frågan var hon varit, säger hon att hon varit och handlat ber han om kvittot för att få bevisat för sig att hon verkligen varit och handlat och vilken tid. Det är länge sedan hon haft kontakt med vänner eller familj. Arbetsplatsen är den enda platsen där hon har kontakt med människor och där tittar hennes arbetskamrater lite konstigt på henne på grund av de blåmärken hon ibland har. Oftast planerade han sitt våld bättre, det skulle inte synas, bara kännas. Hon försöker göra allt hon kan för att inte göra honom irriterad, men ibland förstår hon varför han blir så arg eftersom hon ibland säger emot, eller bråkar. Ibland undrar hon hur det skulle bli om hon skulle lämna honom. En gång körde hon till och med till polisstationen, men vågade aldrig gå in. Tankarna som gick genom hennes huvud medan hon satt där i bilen var vad poliserna skulle tänka och tycka om henne. Varför hade hon bara inte lämnat honom skulle de säkert undra. Just då hade hon heller inga synliga skador, inte skulle de kunna tro på henne då tänkte hon. Framför allt så frågade hon sig om hon verkligen ville anmäla mannen som hon älskar. Vad skulle hända med honom och vad skulle hända med barnen? Kanske det till och med kunde bli ännu värre om hon anmälde honom, eller tog barnen och lämnade honom. Vad skulle hon göra? Kunde någon hjälpa henne? Hon hade hört talas om någonting som innebar att mannen inte skulle få träffa henne, kunde hon kanske få hjälp på det sättet? Hon hade dock ingen aning om hur det skulle gå till eller hur hon kunde få sådan hjälp. Till slut tänkte hon att kanske var det bäst i alla fall att bara stanna och fortsätta hålla god min, för barnens skull om inte annat? Den berättelse som du just har läst är fiktiv, men inte alls unik eller tagen ur luften. Mäns våld mot kvinnor har alltid existerat. Män utsätter kvinnor för våld oberoende av ålder, social tillhörighet, yrke och etnicitet. Det finns ingen enkel eller ensam förklaring till varför män misshandlar kvinnor, men ett genomgående tema i våldsprocessen anses vara mannens sätt att utöva makt och kontroll. Grunden till våldet förklaras ofta bottna i strukturella problem där 4

ojämlikheter i samhället ger mannen sedan långt tillbaka en överordnad roll. Problemet med mäns våld mot kvinnor har även förklarats utifrån olika perspektiv: bland annat som ett samhälleligt/strukturellt fenomen, som ett socialpsykologiskt relationsproblem eller som ett individpsykologiskt problem. 1 Kvinnor som blir utsatta för våld av någon de har en nära relation till blir särskilt sårbara. Till skillnad från personer som blir utsatta för våld, exempelvis av en okänd på gatan eller ute på krogen, känner kvinnan förövaren. En person som kvinnan litar på, hyser varma känslor för och delar sitt liv med, brukar våld mot henne. Det handlar om ett systematiskt förtryck som mannen utövar mot kvinnan med en glidande skala mellan våld och fred. Det faktum att brottet ofta begås i hemmet och kan bestå av såväl fysiskt, psykiskt och sexuellt våld eller i form av skadegörelse och inbrott, även efter en eventuell separation, gör henne särskilt utsatt. 2 För att skydda kvinnor mot våld och hot och för att förbättra deras situation har sedan början på 1980-talet en rad lagändringar och nya lagar kommit till. 3 Ett exempel är lagen om besöksförbud 4. I Brottsofferutredningen, som avslutades 1998, har utredarna kommit fram till att givandet av skydd, stöd och upprättelse är viktigast för ett brottsoffer. För att tillgodose dessa ansågs bland annat bemötandet och information vara viktiga verktyg. 5 Syfte, avgränsning och frågeställningar Syftet med detta arbete är att undersöka huruvida de kvinnliga brottsoffren, som utsätts för våld av en närstående man, erhåller skydd, stöd och upprättelse genom regelverket besöksförbud. För att kunna göra detta kommer jag att beskriva problematiken kring mäns våld mot kvinnor i nära relationer och studera lagstiftningen angående besöksförbud och tillämpningen av den samma ur ett brottsofferperspektiv. Det går att analysera problematiken med mäns våld mot kvinnor i nära relationer ur många olika perspektiv. Eftersom jag vill anlägga ett brottsofferperspektiv så är det främst den situation som kvinnorna lever i som jag vill studera och beskriva. Det är ett problem att denna typ av våld existerar och det uppstår många problem för de kvinnor som utsätts för våldet. 1 Larsson, 2003, s 46 2 Heimer, Posse, 2004, s 223ff 3 Angående lagstiftningens framväxt se bland annat Burman, 2007, s 58ff och Wendt, Höjer, 2004, s 52ff 4 Lag (1988:688) om besöksförbud 5 SOU 1998:40, s 87ff 5

Förutom att själva våldet i sig och är ett problem så uppstår andra problem av väldigt skilda slag. Allt ifrån praktiska problem som kostnader för sjukvård, utebliven inkomst, byte av lås på dörren, byte av bostad eller byte av identitet, till fysiska och kanske framför allt psykiska problem. 6 I denna del av uppsatsen har jag använt mig av litteraturstudier för att få reda på de nedanstående frågorna. Jag har inte möjlighet att redogöra för hela problematiken då den är så pass omfattande utan väljer att avgränsa mig till följande områden: - I vilken omfattning existerar mäns våld mot kvinnor i nära relationer? - Hur kan situationen se ut för kvinnor som blir eller har blivit utsatta för våld av sin make, sambo eller pojkvän? - Finns det några problem som är specifika för just denna typ av brottsoffer? - Vad har samhället haft för syn på problemet med mäns våld mot kvinnor och vad är samhällets syn på problemet idag? - Vad har lagstiftaren gjort för att komma tillrätta med problemet? När det gäller lagen om besöksförbud så ämnar jag att med hjälp av traditionell rättsvetenskaplig metod besvara följande frågeställningar: Hur har lagstiftningen växt fram och vilka var grunderna för den? Vad var den ursprungliga tanken bakom uppkomsten till reglerna? Hur tillämpas lagstiftningen i praktiken? Behövs förändringar i lagstiftningen eller tillämpningen av den samma för att lagen om besöksförbud skall fungera ändamålsenligt? Metod och material Jag har framför allt använt mig av traditionell rättsvetenskaplig metod för att besvara mitt syfte med detta arbete. Lagtext och förarbeten har studerats för att ta reda på och tolka gällande rätt och för att se anledningen bakom införandet av den lagstiftning som jag har valt att granska. Detta för att i nästa steg försöka ta reda på om tillämpningen av lagstiftningen lever upp till lagstiftarens intentioner. Jag har använt mig av praxis för att studera vilket genomslag reglerna verkligen får i praktiken. Med hjälp av domstolspraxis har jag velat ta reda på hur domstolarna resonerar när det gäller brott mot lagen om besöksförbud, huruvida straff utdöms eller inte och på vilka grunder i så fall. Vidare med hjälp av åklagarmyndighetens praxis har jag studerat vilka som får besöksförbud och på vilka grunder. 6 Läs mer angående kostnaderna i Weinehall, 2006, s 47ff 6

Doktrin studerades vidare för att beskriva problematiken med mäns våld mot kvinnor och framväxten av lagstiftningen. Förutom de traditionella rättskällorna så har jag använt mig av viktimologisk forskning, rapporter och undersökningar för att gå ett steg längre, nämligen för att studera hur brottsoffren själva uppfattar lagstiftningens genomslag och sin situation som brottsoffer. Insamling av material angående åklagarens beslut i ärenden om besöksförbud Det beslut som ligger till grund för själva utfärdandet av ett besöksförbud tas av en åklagare. Även dessa beslut är en typ av praxis. Inte i samma bemärkelse som domstolens praxis utan som praxis för åklagarmyndigheten när nya beslut i besöksförbudsärenden skall fattas. Med hjälp av besluten ville jag visa på hur dessa, oavsett om det är ett utfärdande om besöksförbud eller ett avslag, är motiverade och vad som faktiskt står skrivet i dem. Tanken bakom att studera dessa var att undersöka huruvida utformningen av eller innehållet i besluten eventuellt kunde ge en förklaring till varför eller varför inte reglerna om besöksförbud fungerar ändamålsenligt. För att få tillgång till dessa beslut började jag med att höra av mig till en av åklagarna (åklagare X) vid åklagarmyndigheten i Umeå. Jag hoppades att X skulle kunna hjälpa mig att få tillgång till beslut i diariet vid åklagarmyndigheten i Umeå. Min förfrågan gällde beslut i ärenden där mannen som fått besöksförbud har eller tidigare hade haft ett nära heterosexuellt förhållande till den kvinna som ansökt om förbudet. X gav mig lite allmänna tips var jag kunde hitta bra material till min uppsats och förklarade att denne hade ett väldigt begränsat uppdrag vad gällde besöksförbud och hänvisade mig istället vidare till två andra åklagare. En av dem var kammaråklagare på utvecklingscentrum i Göteborg 7 (åklagare Y). Den andra åklagaren var specialiståklagare vid åklagarmyndigheten i Umeå (åklagare Z). Y tyckte att mitt val av ämne var väldigt bra och att det låg rätt i tiden. Däremot kunde ej heller denna åklagare hjälpa mig att få tillgång till några beslut eftersom de inte arkiverar beslut i besöksförbuds ärenden vid utvecklingscentrum, utan jag blev åter hänvisad till åklagarmyndigheten i Umeå där beslut arkiveras. Jag tog kontakt med åklagare Z vid åklagarmyndigheten i Umeå och hoppades på att denne skulle kunna hjälpa mig. Ej heller Z kunde hjälpa mig att få tillgång till besluten, med anledning av att åklagarmyndighetens 7 Där handläggs allmänna frågor kring besöksförbud 7

diarium inte är uppbyggt för att kunna hämta ut ärenden med visst innehåll. Jag hänvisades åter igen vidare, men denna gång till åklagarmyndighetens statistiker (statistiker W). All kontakt fram till dess hade skett via e-mail, men eftersom jag inte fick något svar ringde jag istället upp åklagarmyndighetens växel för att bli kopplad till statistikavdelningen. W förstod inte hur det kunde vara ett problem för åklagarna, som jag tidigare hade kontaktat, att hjälpa mig att få tillgång till beslut i besöksförbuds ärenden. W:s personliga åsikt var att de flesta beslut som utfärdats torde vara av just det slag som jag var ute efter. Det som W kunde stå till tjänst med var att leta fram ärendenummer. Efter det hade jag blivit tvungen att höra av mig till åklagarmyndigheten i Umeå igen för att få tillgång till de aktuella besluten. Till min besvikelse förklarade W att det inte fanns någon ärendekod för just den typ av beslut som jag var ute efter och jag hänvisades tillbaka till åklagarmyndigheten i Umeå för att få tillgång till dessa beslut. Då skickade jag ett e-mail till åklagare Z, som hänvisat mig till statistikavdelningen från början, förklarade problematiken och gjorde en ny begäran. Denna gång bad jag att få tillgång till de senaste trettio besluten som var tagna i Umeå i besöksförbudsärenden. Jag väntade två veckor och när jag inte fick något svar så ringde jag upp åklagare Z. Z hade vid det här laget pratat med chefsåklagare A vid åklagarmyndigheten i Umeå för att ta reda på hur min förfrågan skulle behandlas denna gång. Chefsåklagaren hade lovat att ringa upp mig, men det hade inte skett. Z kunde inte hjälpa mig att få tillgång till besluten eftersom jag inte hade några ärendenummer, min begäran var för allmän och detta skulle chefsåklagaren bekräfta och förklara för mig genom ett telefonsamtal, som aldrig inträffade. Det verkade vara mer eller mindre omöjligt att få tillgång till de beslut som jag ville studera. I mitt sista försök att få tag i beslut i besöksförbudsärenden så ringde jag åter upp statistikavdelningen, men statistiker W var inte alls lätt att få tag i efter som personen i fråga var pensionerad på halvtid. När jag tillslut fick tag på W så skickade denne mig ett e-mail och bifogade en lista 8 över beslut som var tagna i besöksförbuds ärenden under december månad år 2007. Under december månad i Umeå hade 27 ärenden behandlats och 67 beslut var fattade angående besöksförbud i dessa ärenden. Min tanke var att i alla fall få tillgång till ett 30-tal beslut, både i fall där förbud hade utfärdats och där förbud inte hade beviljats. Detta för att sedan göra en studie av besluten och bakomvarande bedömningar, för att kunna dra några 8 Se bilaga 1 8

slutsatser över hur och varför beslut utfärdats respektive inte utfärdats. Enligt listan såg det ut att blir möjligt. Jag kontaktade åklagarmyndigheten och begärde ut de ärenden som nu var mer specifikt angivna med hjälp av ärendenummer. Jag besökte myndigheten och kontaktade åklagade Z som jag tidigare hade varit i kontakt med. Personen var inte på myndigheten vid besökstillfället men ringde senare under dagen upp mig för att meddela att denne hade lämnat ifrån sig mitt ärende till chefsåklagare A, som i sin tur skulle bedöma hur ärendet skulle handläggas. A ringde upp mig några timmar senare och frågade vad mer exakt jag egentligen var ute efter, om det bara var själva besluten jag ville komma åt eller om jag även ville komma åt de bakomvarande akterna? Från början var det bara besluten jag ville åt, men efter att ha pratat med åklagare A fick jag förklarat för mig att besluten i sig bara i princip skulle innehålla information om huruvida det var ett beviljat besöksförbud eller om det var ett avslag, under hur låg tid beslutet skulle gälla respektive inte gälla och vilka parter som var inblandade. A skulle plocka fram de ärenden som jag hade begärt och akterna till dessa för att jag skulle få ut så mycket som möjligt av min studie. Denne förklarade också problematiken med att få tillgång till beslut och akter med tanke på sekretess och beroende på om ärendena var avslutade eller inte. Vid den situation att ett ärende var avslutat så fanns inte allt material kvar på myndigheten. Varje myndighet är sin egen arkiveringsmyndighet. När ett ärende avslutas hos åklagarmyndigheten har polisen arkivansvaret för det som kommer från polisen. De beslut som upprättats av åklagaren ligger hos åklagarmyndigheten men grundmaterialet går tillbaka till polisen. Den sekretessprövning som åklagarmyndigheten gjorde var alltså enbart för den information som låg arkiverat hos dem. Hade jag velat ha tillgång till det material från akterna som gått tillbaka till polisen hade jag varit tvungen att göra en begäran hos dem och detta hade tagit ytterligare tid. Lite drygt två veckor senare kontaktade åklagare A mig och meddelade att beslut tillsammans med akterna hade plockats fram. Jag hade vid telefonsamtalet med A meddelat denne att jag bara var ute efter beslut tagna i ärenden där en kvinna ansökte om besöksförbud mot en man som hon vid ansökan hade eller hade haft en nära relation till. Därför hade redan A sorterat ut några ärenden som denne visste inte skulle vara intressanta för mig. Utifrån min ursprungliga 9

begäran var nu 14 ärenden utvalda för att studeras och analysera. Med förbehåll 9 fick jag tillgång till dessa ärenden på myndigheten den 18 februari 2008. Vid genomgången av dessa ärenden visade sig 4 av de ärenden som jag studerat inte handla om besöksförbud mot en man ansökt av kvinna som tidigare haft en nära relation med varandra. Av de 10 ärenden som till slut återstod, var 6 beviljade besöksförbud och 4 var avslagsbeslut. Storleken och innehållet i akterna var väldigt varierande. Några av ärendena innehöll all information medan andra inte var fullständiga på grund av att materialet inte fanns kvar på åklagarmyndigheten. I efterhand, om jag haft vetskap om svårigheterna kring materialinsamlandet i denna del, skulle jag ha begärt ut besluten tagna senaste kvartalet, det vill säga beslut fattade från och med oktober 2007 till och med december 2007, istället för bara under december månad 2007. Den listan som jag fick från statistikavdelningen innehöll 27 ärenden som bestod av hela 62 stycken fattade beslut. Lagen är till för alla men enligt statistik, som jag nämner längre fram, ansöks den större andel besöksförbud av en kvinna som haft en nära relation till mannen i fråga. Jag hoppades och förutsatte därför att materialet skulle bli mer omfattande. I Umeå under december månad var så inte fallet. Dessutom var det så att i de ärenden där fler beslut hade fattats var det inte frågan om den typ av relationer som jag var ute efter. Insamlandet av materialet påbörjades den 1 september 2007 och avslutades när jag hade gått igenom de 10 ärendena den 20 februari 2008. Det fanns helt enkelt inte mer tid för att samla in mer material. Jag ringde upp statistikavdelningen igen efter att jag upptäckte svårigheten att få tillgång till material, men statistiker W hade ledig vecka. Efter att jag väl hade fått tillgång till ärendenumren skulle jag dessutom ha fått vänta innan det begärda materialet fanns tillgängligt på åklagarmyndigheten och detta hade tagit ytterligare några veckor. Eftersom mitt material i denna del blev mindre än vad jag hade tänkt så satt jag och åklagare A oss ner för att allmänt diskutera beslut i besöksförbudsärenden. Det som denne tog upp behandlas även det under avsnittet där jag gått igenom besluten som jag studerat. 9 Se bilaga 2 10

Insamling av domstolens praxis vid brott mot lagen om besöksförbud I denna del har jag valt att studera rättsfall som behandlar brott mot lagen om besöksförbud. Detta för att få en uppfattning om hur domstolarna ser på överträdelser av besöksförbud och hur de resonerar i sina domar. Domstolen har även hand om mål där åklagarens beslut i besöksförbudsärenden överklagas, men denna typ av mål har jag valt att inte studera. För att kunna välja ut några lämpliga rättsfall att analysera började jag med att genom databasen rättsbanken söka upp rättsfall som hade någonting med besöksförbud att göra. Efter att ha gjort en sökning fick jag 36 träffar. Utifrån dessa träffar gick jag sedan igenom domarna först med utgångspunkt i att det skulle handla om en relation där mannen och kvinnan var eller hade varit gifta, sambos eller pojkvän/flickvän. Samtidigt försökte jag också få en uppfattning om domen handlade om åtal mot överträdelse av ett besöksförbud eller om en överklagan av ett beslut i ett besöksförbudsärende. De rättsfall som jag valde mellan var inte bara domslut från högsta domstolen utan även från hovrätterna. Jag försökte i så stor utsträckning som möjligt att först hitta domar från högsta domstolen och när det inte var möjligt valde jag även bland domarna från hovrätterna. Utifrån de 36 träffarna valde jag ut 4 som var av intresse för mitt arbete. 10 Endast en av dessa fyra domar var en dom från Högsta domstolen. Jag kontaktade hovrätten i Umeå för att skaffa ett större material till denna del av arbetet. När jag fick tillgång till domarna vid hovrätten i Umeå hade jag fått 25 olika ÖÄ-nummer 11 av registratorn, som denne hade hittat genom att gå igenom domstolens förteckning över SAKEN-rubriceringar alfabetisk ordning i avgjorda mål 1995-2004 och förteckning över SAKEN-rubriceringar alfabetisk ordning i avgjorda mål 2005. Denne hade då skrivit ner samtliga målnummer, utom ett från 2001, som hade en SAKEN-rubricering kallad besöksförbud. Förteckningen var alltså uppbyggd på så sätt att det i bokstavsordning stod brottsrubriceringar, eller som det stod i förteckningen, SAKEN-rubricering. Jag började studera dessa utifrån vilket datum målet var avgjort och började med den senaste. 12 Jag insåg ganska snabbt att dessa mål bara handlade om överklagade beslut i besöksförbudsärenden. Endast ett av målen tog upp överträdelse av besöksförbud. 13 Jag kontaktade sekretariatet och en av sekreterarna där gav mig tillgång till att själv studera förteckningarna över SAKEN- 10 Se bilaga 3 11 Slutligt beslut i övrigt mål. 12 Se bilaga 4 13 ÖÄ 353-98 11

rubriceringarna. Jag fann då att det fanns en SAKEN-rubricering som hette överträdelse av besöksförbud, eller överträdelse av besöksförbud mm. När jag gick igenom dessa förteckningar fann jag 12 målnummer 14, B-nummer 15, varav ett var det ÖÄ-nummer som registratorn missat, där saken istället skulle vara överträdelse av besöksförbud. B-målen fanns i andra domböcker än ÖÄ-målen, men alla domar gick inte att finna i domböckerna, utan fyra 16 av brottmålsdomarna hade bundits in med benämningen protokoll och fanns då istället i böckerna över slutliga beslut. Dessutom hade de då ett annat avgörande datum än vad som angavs i förteckningarna över SAKEN-rubricering. Efter att ha studerat de 12 domarna sorterades två av dessa bort på grund av att det inte var rätt slags relation mellan parterna. De återstående 11 hovrättsdomar, tillsammans med de 4 domar som hittades via databasen Rättsbanken, 3 hovrättsdomar och 1 dom från Högsta domstolen, analyserades sedan utifrån vilka åtalspunkter som fanns med, på vilka grunder straff dömdes ut respektive inte dömdes ut och vilken typ av straff de åtalade männen fick. Tidigare forskning angående lagen om besöksförbud Brottsförebyggande rådet (Brå) med fler har i olika rapporter undersökt hur reglerna kring besöksförbudet fungerar, men också hur rättsväsendet ser på reglerna och hur offren uppfattar att besöksförbudsreglerna fungerar. Jag har använt mig av dessa rapporter för att beskriva situationen kring beslutandet och användningen av besöksförbud. I denna del hade jag kunnat använda mig av kvalitativ eller kvantitativ metod och genom intervjuer eller enkäter till rättsväsendet och offer få material för att besvara mitt syfte. Jag har dock valt att inte använda dessa metoder, då mina kunskaper och färdigheter att använda mig av dessa är väldigt begränsade och tiden för insamling av information varit väldigt begränsad. Att själv utföra intervjuer eller enkäter hade förmodligen heller inte gett mig mer användbart material än vad Brå med fleras rapporter redan erbjöd, då dessa rapporter bygger på analys av både statistik, beslut, enkäter och intervjuer. I denna del har det inte varit möjligt att få tillgång till samtliga primär källor, varken via universitets bibliotek, via Internet eller andra universitet. Därför har jag under vissa avsnitt varit tvungen att hänvisa till sekundära källor. 14 Se bilaga 5 15 Dom i brottmål, innan 1996 hade B-mål istället beteckningen DB 16 Se bilaga 6 12

Ansats och perspektiv Jag har valt att studera problematiken och lagstiftningen ur ett brottsofferperspektiv. Med det menar jag att jag analyserat materialet med utgångspunkt i hur offrens, kvinnornas i detta fall, intressen skall tillgodoses. Varför och på vilket sätt är våldet ett problem för kvinnorna? Hur hjälper lagstiftningen till att förändra problematiken? Hur uppfattar kvinnorna att lagstiftningen fungerar i praktiken? När jag studerat problematiken och lagstiftningen har jag utgått ifrån att mäns våld mot kvinnor är ett jämställdhetsproblem. Mäns och kvinnors ojämställdhet hänger samman med den indelning i typiskt kvinnligt och typiskt manligt som existerar i samhället, där det manliga är överordnat det kvinnliga. Kvinnor blir positionerade som sexuellt, fysiskt och psykiskt sårbara. Rädsla och underkastelse sammanlänkas med kvinnlighet medan våld och överordning visar tecken på manlighet. I sammanhanget blir det också viktigt att manligheten förstärks genom att manlighet nödvändigtvis icke är kvinnlighet, män beskrivs som starka medan kvinnor beskrivs som svaga. Våldet förstås alltså som relaterat till ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män i samhället. Våldet som existerar mot kvinnor i nära relationer används som ett medel för att upprätthålla denna könsmaktsordning och utgör därmed också ett hinder mot jämställdhet. Kvinnors rädsla och mäns våld mot kvinnor är ett grundläggande demokratiskt problem och så länge kvinnor inte kan garanteras kroppslig integritet kan vi inte kalla vårt samhälle jämlikt. 17 Begreppsdefinitioner Begreppet våld Våld definieras säkerligen väldigt olika från person till person. Många associerar begreppet våld till fysiska handlingar som är till för att skada en annan människa. Speciellt svårt blir det med definitionen beroende på ur vilket perspektiv man studerar begreppet. Det som utövaren själv uppfattar som våld behöver inte alltid uppfattas som våld av offret och tvärtom. Att definiera våld som någonting som sker fysiskt är ett väldigt begränsat sätt att se på våld anser jag. I min uppsats använder jag ett vidare våldsbegrepp än så. I mitt syfte ligger att undersöka materialet ur ett brottsofferperspektiv. Därför vill jag också definiera våld utifrån detta perspektiv. Jag anser nämligen att en handling skall kunna ses som våld så fort konsekvensen för offret blir skada. Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att 17 Se liknande tankegångar i bland annat Burman, 2007 s 41f och Wendt, Höjer, 2006, s 24ff 13

denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill. 18 Begreppet mäns våld mot kvinnor i nära relationer I uppsatsen har jag att använda mig av begreppet mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Jag syftar till ett nuvarande eller före detta heterosexuellt parförhållande, där mannen och kvinnan antingen är eller har varit gifta, sambo eller pojkvän och flickvän. Det finns många andra relationer där mäns våld är ett problem, exempelvis samkönade relationer eller där man och kvinna är bekanta, syskon och så vidare. Jag har valt att använda begreppet mäns våld mot kvinnor i nära relationer för att just poängtera det faktum att det handlar om ett heterosexuellt förhållande och att kön är en avgörande faktor för våldet som pågår i relationen. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer Våld som begås inom heterosexuella parrelationer är svårt att komma åt. Dels på grund av att offret känner förövaren och dels för att brottet ofta begås i hemmet, där inte andra så gärna lägger sig i. Dessutom för att alla våldshandlingarna inte var för sig behöver vara direkt brottsliga, men innebär i det stora hela att kvinnans frihet och integritet begränsas. Länge höll sig lagstiftaren utanför parrelationer eftersom samhället såg på våldet som äktenskapligt bråk, i alla fall så länge som det inte ledde till allvarliga fysiska skador. Sakta men säkert började man förstå vad våldet egentligen innebar för de utsatta kvinnorna och att våldshandlingarna ofta förekom i en rad olika former. I och med detta vidtogs en rad lagstiftningsåtgärder för att öka kvinnors skydd mot våld i nära relationer. 19 Det är inte bara kvinnan som råkar ut för det faktiska våldet i hemmet som lever i en utsatt situation. Många gånger finns det också barn med i bilden, som far mycket illa. 20 Omfattningen av mäns våld mot kvinnor Mycket av det våld som sker mot kvinnor i nära relationer förblir tyvärr dolt bakom stängda dörrar. Mörkertalet anses vara stort när det gäller mäns våld mot kvinnor. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäls ca 25 % av alla brott till polisen och i ca 75 % av fallen känner offer och förövare varandra. År 2006 anmäldes nästan 25 500 fall av misshandel mot 18 Isdal, 2001, s 34 19 Se exempelvis Eliasson, 1997, Lundgren, 2004, Ekbrand, 2006, Wendt, Höjer, 2006, Burman, 2007, 20 Läs mer om barnens utsatthet i bland annat Weinehall, 1997 14

kvinnor 21, en ökning med 6 % mot året innan. Dessutom anmäldes ca 2400 fall av grov kvinnofridskränkning och det är en ökning med 11 % jämfört med år 2005. 22 Den första svenska omfångsundersökningen vad gäller mäns våld mot kvinnor, Slagen dam, där ca 7000, av de 10 000 kvinnor som undersökningen riktades till, i åldrarna 18-64 svarade på 350 frågor om våld. Undersökningen visade att 11 % av de 4771 kvinnor, som under tiden för undersökningen levde i en relation, blivit utsatt för våld av sin nuvarande make/sambo. 35 % av de 2755 som tidigare haft make eller sambo uppger att de blivit utsatta för våld av denne. Av de 1740 kvinnor som hade svarat på frågan om de anmält den senaste våldshändelsen till polisen, svarade 15 % ja. Den främsta anledningen till att våldshändelsen inte anmäldes var att kvinnan själv ansåg att händelsen var obetydlig. 23 Under perioden 1990-2004 har det i Sverige dödats 253 kvinnor av en man som hon vid dödstidpunkten hade eller tidigare hade haft en nära relation till. Motiven till det dödliga våldet är i 60 % av fallen svartsjuka och separationsproblem och brottet begås oftast i hemmiljön. 24 Normaliseringsprocessen Med min inledande berättelse försökte jag beskriva den normaliseringsprocess som bland annat sociologen Eva Lundgren ger som en förklaringsmodell till hur processen, när det gäller mäns våld mot kvinnor i nära relationer, kan se ut. Till en början försöker mannen få kvinnan att förstå hur han vill att hon skall vara och allt eftersom han begränsar hennes livsutrymme med hot och våld, växlat med kärlek, börjar hon också se på sig själv på det sättet. Först accepterar inte kvinnan våldshandlingarna, men allt eftersom hon bryts ner i en process där hans verklighet sakta också blir hennes förväxlar hon våldet med kärlek och börjar uttrycka en förståelse för hans beteende. I våldets ögonblick uppnår mannen kortsiktig kontroll och när han sedan växlar våldet med ömhet och kärlek uppnår han den långsiktiga kontrollen. Våldet är från mannen en styrd handling som han riktar mot sin partner och det är han som kontrollerar personen, platsen, mängd, tid och sätt. Hans beteende utgör en slags hjärntvätt. Om hon bara anpassar sig efter hans krav hoppas hon att våldet kommer att upphöra, men gränsen för hur mannen vill att hon ska vara flyttas hela tiden och våldet fortsätter. Till slut upphör hennes motstånd och med tiden så normaliserar kvinnan våldet. Det resulterar i att hon 21 Kvinnor som är 15 år och uppåt 22 Brå-rapport 2007:20, s 24 23 Lundgren, Heimer,Westerstrand och Kalliokoski, 2001, s 11, 23ff, 48 24 Brå-rapport 2007:6, s 21 15

ofta tar på sig skulden för vad som händer och anpassar sig efter mannens sätt att tänka för att livet skall flyta på så smidigt som möjligt eller helt enkelt för att överleva. 25 Idealoffer och icke idealoffer När problemet uppdagas kan kvinnan sätta sig emot att anmäla eller få händelserna utredda, vilket kan vara svårt att förstå för omgivningen. Det i sin tur leder ibland till att omgivningen anser att hon får skylla sig själv. Viktigt för de personer som kommer i kontakt med dessa kvinnor är att förstå att de har inte bara skadats fysiskt utan också, och kanske framför allt, mentalt. För kvinnan att definiera sig själv som misshandlad är så skamfyllt att det blir lättare att bara förneka förekomsten av mannens våld. 26 I och med detta är kvinnor som lever i ett misshandelsförhållande många gånger inget så kallat idealoffer. 27 Detta konstruerande av idealoffer och icke idealoffer, där den ena typen av kvinnor är oskyldiga, underlägsna och försvarslösa, medan den andra typen av kvinnor är ansvariga, provocerande och gräliga, får vidare konsekvenser på så sätt att det skapar en risk för att enbart den kvinnan som har de förstnämnda egenskaperna ses som ett riktigt offer i samhällets och domstolens ögon. 28 Innebär ett uppbrott att våldet upphör? Låt oss gå tillbaka till min inledande berättelse och tänka oss det scenariot att hon gick in på polisstationen och anmälde mannen eller att hon innan det lämnade honom. Det innebär inte automatiskt ett slut på problemet, många gånger fortsätter hoten och trakasserierna även efter separationen. Kvinnor som varit med om detta beskriver ofta hur mannen fortsätter att förfölja och bevaka henne. Efter en polisanmälan och eventuell dom mot mannen finns risken att han vill hämnas på kvinnan. Ibland har våldet trappats upp efter att mannen har avtjänat sitt straff och åter är på fri fot. 29 Sociologen Hans Ekbrand har forskat speciellt på vad han kallar separationsvåld. Speciellt vanligt är detta om paret har gemensamma barn, i samband med en skilsmässa, bodelningar eller vårdnadstvister. Det handlar att om mannen vill kontrollera kvinnan för att antingen hindra och avbryta separationen eller för att dominera i ett förhandlingsläge. Det ligger även i 25 Lundgren, 2004 26 Heimer, Posse, 2004, s 222ff 27 Christie, 1986, s 17ff 28 Burman, 2006, s 11ff 29 Heimer, Posse, 2004, s 228f 16

mannens intresse att kontrollera vad kvinnan berättar för polisen om det som hänt under tiden som paret var tillsammans och om det eventuella separationsvåldet. 30 Under relationen uppkommer ofta hot och våld för att varna kvinnan vad som skall hända om hon lämnar honom. Allt våld som sker under tiden förhållandet fortfarande består menar Ekbrand kan härledas till att mannen vill se till att kvinnan stannar kvar. I övrigt handlar våldet oftast om att kontrollera kvinnan och parets vardag tillsammans så som fördelning av pengar, arbete och fritid och att se till att kvinnan är sexuellt och känslomässigt tillgänglig för honom. När förhållandet däremot avslutas kan en kvinna som blivit utsatt för mycket våld innan separationen ofta räkna med desto våldsammare reaktioner från mannens sida, eftersom han uppfattar separationen som ett sätt för kvinnan att utmana hans maktposition. Om våldet under själva relationen bara skulle handla om att kontrollera händelser i själva förhållandet skulle man kunna räkna med att våldet skulle minska efter separationen, men eftersom förutsättningarna för både våldet och dess effekter förändras efter en separation så kan en del män välja att använda våld för att bryta kvinnans initiativ till separationen. Vilket i sin tur kan leda till att våldet trappas upp, i alla fall under en period då mannen fortfarande tror att kvinnan är beveklig i separationsfrågan. När och om det till slut går så långt att mannen använder dödligt våld mot sin kvinnliga partner handlar det i stor utsträckning om att straffa kvinnan för en separation. Denna typ av våld blir ett hinder för kvinnan att separera och vetskapen om att möjligheten att han tar hennes liv existerar gör att hon stannar kvar i förhållandet. 31 I vilken utsträckning separationsvåld förekommer är inte lätt att säga. Det finns några studier, men dessa är svåra att jämföra menar Ekbrand eftersom de definierar separation och separationsvåld olika. 32 Av de kvinnor som deltog i den tidigare nämnda svenska omfångsundersökningen och som hade utsatts för våld av en tidigare make/sambo, uppger en tredjedel av kvinnorna att de blivit hotad efter skilsmässan. En tredjedel har fått ovälkomna besök, en femtedel har blivit förföljda och var tionde kvinna har utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. 33 30 Ekbrand, 2006, s 18ff 31 Ekbrand, 2006, s 20ff 32 Ekbrand, 2006, s 22ff, se här även för ytterligare information angående de tidigare utförda studierna. 33 Lundgren, Heimer, Westerstrand och Kalliokoski, 2001, s 33 17

Bakgrunden till den lagstiftning som har vuxit fram Problemet med mäns våld mot kvinnor har synliggjorts allt mer under de senaste decennierna. Under kvinnorörelsens framväxt på 70-talet uppmärksammades det hot mot kvinnors hälsa som våldet utgör. Fram till dess hade samhället och lagen stannat utanför tröskeln till hemmet och familjen. Det ansågs inte vara statens uppgift att lägga sig i familjeangelägenheter. Det som tidigare varit en privatsak blev nu en politisk angelägenhet, våldet fick inte förbli osynligt. 34 Maria Wendt Höjer har i sin doktorsavhandling studerat hur diskussionen kring mäns våld mot kvinnor och våld inom äktenskapet har figurerat i den politiska debatten. När frågan väcktes i en motion år 1938, föll misshandel i hemmet inte under allmänt åtal. Kvinnorna som väckte motionen ville öka tryggheten för kvinnor som blev utsatta för misshandel i hemmet. Förslaget kritiserades och motionen avslogs i sin helhet på grund av att kvinnans utsatthet i samband med detta våld ansågs vara överdriven. Vid den här tiden uppfattades våldet som mannen utövade mot sin hustru som ett gräl, en naturlig del av äktenskapliga relationer. Kvinnan och mannen sågs som jämlika parter där de hade olika medel till förfogande. Kvinnan hade ordets makt och mannen använde sig av muskelkraft. Att det förekom våld i hemmet betvivlades inte, utan snarare var det dess vanlighet som gjorde att våldsutövande mellan makar betraktades som normalt. Det faktum att hustrumisshandel inte skulle ligga under allmänt åtal rättfärdigades genom att påstå att en förändring skulle vara ett hot mot familjens integritet. Privatlivets helgd ansågs vara det överordnade värdet och hustrun skulle själv kunna avgöra om staten skulle blanda sig in i vad som ansågs vara privata angelägenheter. Det grövre våldet däremot var ett större problem. Svaret och förklaringen tyckte politikerna att de funnit när de menade att anledningen till att män ibland misshandlade sina makar var för att dessa män missbrukade alkohol. 35 Under perioden fram till nya Brottsbalkens införande, år 1965, väcktes några diskussioner angående problemet med mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Dessa var ofta upprörande och vållade till hetsiga debatter. Först under 40-talets början uppkom argument som att familjen kunde vara en plats för motstridiga intressen och att inte ändra bland annat åtalsreglerna bara skyddade hustrumisshandeln. 36 År 1944 blev det möjligt för överåklagaren, 34 Heimer, Posse, 2004, s 221 35 Wendt, Höjer, 2006, s 52ff 36 Wendt, Höjer, 2006, s 58ff 18

men inte för allmänåklagare, att väcka åtal för misshandel i hemmet. Brottet kom alltså inte ännu att falla under åtalsplikten. Det var fortfarande viktigt att behålla en viss gräns mellan vad som var privat och vad rättsväsendet skulle lägga sig i. 37 År 1965 blev våldtäkt inom äktenskapet kriminaliserat. Vikten av den enskilda integriteten lyftes fram och att denna skulle gälla för samtliga av familjens medlemmar. Fokus lades på vilken skada individen led istället för att hänvisa till samhällets intressen och allmän samhällsnytta. 38 I debatten innan våldtäkt blev olagligt inom äktenskapet diskuterades kvinnans beteenden väldigt mycket. Kvinnan ansågs vara en varelse som lockade in mannen i frestelser medan mannen var av naturen sexuell i sitt beteende. Det uppstod också problem i att definiera vad som var våld i ett äktenskap, eftersom våld ansågs vara en del av det normala samlaget på grund av att kvinnans hämningar var starkare i jämförelse med mannens. Samhället hade också ett behov att skilja mellan de onda och de goda männen. Därför blev det svårt att erkänna att misshandel och våldtäkt inom äktenskapet var lika allvarliga brott som brott som begicks av en främling på offentlig plats. 39 Efter dessa långa kontroverser angående den nya brottsbalkens införande så avstannade helt plötsligt arbetet mot våld i nära relationer av och när åter högljudda diskussioner startade i slutet av sjuttiotalet var det som att politikerna inte hade någon aning om att problemet existerade. Det uppdagades bland annat att varken rättsväsendet, sjukvården eller sociala myndigheter var utformade för att kunna hantera denna typ av våld. 40 Den sittande sexualbrottskommittén från 1977 fick år 1979 i uppdrag att se över åtalsreglerna för misshandel inom hemmet. Kommittén kom fram till att det var viktigt att våld riktat mot alla människor, oavsett kön, skulle betraktas lika allvarligt och på så sätt fick man även in kvinnomisshandeln som sker i hemmet under allmänt åtal. Visserligen ansågs ändå den misshandel som skedde i hemmet, vara särskilt brutal, men det var för att det skedde mot en svagare person, ofta under en längre tid och oprovocerat. Fokus på kön hade helt försvunnit. Samma försök att förena kvinnoperspektiv med brottsofferperspektiv låg till grund för hanteringen av frågan om besöksförbud. Våldet som utövades i hemmet ansågs vara ett samhälleligt problem och behovet av stöd och hjälp till dessa kvinnor lyftes fram. Vid den här tiden lyftes även männens behov av hjälp fram, men fortfarande förklarades mycket av våldet 37 Prop 1943:81, s 7ff 38 Wendt, Höjer, 2006, s 86, Prop 1962:10, s C 151ff 39 Wendt, Höjer, 2006, s 64ff 40 Wendt, Höjer, 2006, s 89ff 19

som ett resultat av mannens alkoholproblem. Nu förklarades våldet även genom att det kunde finnas underliggande relationsproblem eller problem i mannens uppväxt. Från feministiskt håll kritiserade man den könlöshet man gett problemet. Könsmaktsproblematiken, där det handlar om mäns överordnade ställning gentemot kvinnor, både i det sociala rummet och inom familjen, var en förklaring som nu växte fram som anledning till våldet. Denna förståelse förblev dock marginaliserad i diskussionen och istället kopplades problematiken till klass, där ekonomiska skillnaden gavs som troligare förklaring till mäns våld mot kvinnor. Kvinnans eget ansvar i det hon utsätts för, diskuterades fortfarande i hög grad, både vad gällde misshandels- och våldtäktsbrottet. 1984 ändrades lagstiftningen efter 1982 års sexualbrottsutredning, så att misshandel på enskild plats och våldtäkt kom att falla under allmänt åtal. 41 Under år 1990 och framåt beskrivs för första gången våld mot kvinnor som en jämställdhetsfråga. En rad lagstiftningsreformer, men också förebyggande och vårdande insatser, föreslogs för att få bukt med problematiken. Det var framför allt ett behov av en ny brottskonstruktion, kvinnofridsbrottet, som debatterades. Politikerna och lagstiftarna började inse att männens perspektiv lagts till grund för att lösa ett problem som egentligen skulle utgå ifrån kvinnans perspektiv, för att över huvudtaget kunna lösas. Nu började man beskriva problemet som mäns våld mot kvinnor, våldet kopplades till kön, och det betonades också att det inte bara förekom bland vissa grupper av kvinnor. Könsmaktsteorin fick först nu acceptans i riksdagen och alla partier påstod att de var överrens om hur viktigt det var att komma till rätta med problemet mäns våld mot kvinnor. Förståelsen sågs rent lagtekniskt när kvinnofridsbrottet kom på förslag. I lagtexten föreslogs att skriva in att det handlar om män som förgriper sig på kvinnor, brottet skulle kallas för kvinnofridskränkning. Förslaget kritiserades eftersom regeringen var tveksam till om personer behövde skyddas med anledning av kön. Våldet benämndes fortfarande som familjegräl eller lägenhetsbråk, även om den nya benämningen sexualiserat våld också trätt fram med förståelse för kön och makt. Överhuvudtaget ville lagstiftarna och politikerna vara försiktiga med att särskilja kvinnor som särskilt skyddsvärda. Både vad gällde kvinnofridsbrottet och annan hjälp lagstiftning, så som socialtjänstlagen. Förslag om inrättande av speciell kompetens på området inom sjukvården och speciella behandlingscentrum för kvinnor som blivit utsatta för våld, vann inte gehör. Samtidigt poängterades åter igen kvinnors speciella utsatthet och behovet av speciell 41 Wendt,Höjer, 2006, s 89ff, Ds Ju 1981:8, s 2ff, Prop 1981/82:43, s 10ff, SOU 1982:61, s 9ff, Prop 1983/84:105, s 10ff, Prop 1987/88:105 s 54ff, Prop 1987/88:137, s 7ff 20

kompetens. Med anledning av detta inrättades, trots allt, Rikskvinnocentrum i Uppsala. I fridsbrottet kom kvinnofridsbrottet att ingå som en speciell del, till skillnad mot hur tanken var från början, då kvinnofridsbrottet var det primära och fridsbrottet var undantaget. Historien bakom vikten med denna typ av lagstiftning försvann, även om man i lagtexten poängterat att det vid grov kvinnofridskränkning handlar om en man som begår brott mot en kvinna. När det gällde våldtäkt kom förslag om att utgå ifrån kvinnans upplevelse av kränkningen, men detta fick inget genomslag. Rädslan för att våldtäktsbegreppet inte skulle framstå som särskilt allvarligt längre var argumentet. Precis som vid kvinnofridsbrottet poängterades den objektivitet som kräver att det står klart på förhand vilka handlingar det handlar om och vilken grad av kränkning de innebär. Upplevelsen för offren föll bort och ambitionerna att utgå från kvinnans perspektiv misslyckades på flera områden. Fortfarande framträdde samhällsintresset av att lösa problematiken och inte kvinnoperspektivet. I utredningarna till kvinnofridsbrottet poängterades vilka kostnader våldet innebär för samhället och vilket hinder det utgör i arbetet mot jämställdhet. 42 Mäns våld mot kvinnor är fortfarande ett område som står i fokus både för politiker och lagstiftare. Senare år har fokus legat mer på handel med kvinnor för sexuella ändamål och allmänna jämställdhets frågor. Kroppslig integritet är någonting som varit uppe för diskussion och detta skall garanteras alla oavsett kön. Könsmaktsordningen fortsätter vara förklaringen till mäns våld mot kvinnor och man har slutat försöka avkönifiera våldet, utan istället vill man genom att använda begreppet mäns våld mot kvinnor synliggöra vem som är gärningsmannen. I några utredningar och förarbeten som kommit under senare tid har mäns våld mot kvinnor getts mycket utrymme. I dessa har kommunens och de olika myndigheternas ansvarstagande vid mäns våld mot kvinnor uppmärksammats. Polisens insatser och rättsväsendets insatser överhuvudtaget har varit viktiga hållpunkter. När det gäller brottsoffertänkandet har även det fortsatt att utvecklas efter kvinnofridsreformen. Bland annat så har hela kapitel 6 i brottsbalken ändrats så att lagens definition av våldtäktsbrottet har utvidgats, lagen om målsägandebiträde 43 har ändrats så att även kvinnor som blivit utsatta för brott som ligger utanför brottsbalken kan få målsägandebiträde och lagen om besöksförbud 44 har skärpts så att 42 Wendt, Höjer, 2006, s 155ff, Prop 1990/91:113, SOU 1995:60, s 1ff, Prop 1997/98:55, s 1ff 43 Lag (1988:609) om målsägandebiträde 44 Lag (1988:688) om besöksförbud 21

det skall vara möjligt att få besöksförbud avseende gemensam bostad och även att få ett skydd som täcker ett större geografiskt område än tidigare. 45 Lagen om besöksförbud och dess tillämpning År 1988 infördes lagen om besöksförbud tillsammans med en förordning om tillämpningen av samma lag 46. När förslaget om den nya lagstiftningen diskuterades så ansågs det allmänna syftet vara att förhindra att någon som blivit utsatt för ett brott skulle utsättas för förföljelse eller ytterligare trakasserier från gärningsmannen ifråga. Det var fråga om lagstiftning med brottspreventiv effekt som skulle fungera som ett komplement till den strafflagstiftning som redan fanns. I samband med att frågor rörande kvinnomisshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor diskuterades uppmärksammades också vissa former av personförföljelser, mot dessa kvinnor, som inte var helt ovanliga. Exempel på denna förföljelse var att mannen, uppehöll sig utanför arbetsplatsen eller bostaden där kvinnan höll till, skickade brev eller ringde telefonsamtal upprepade gånger. Vissa av företeelserna kunde leda till straff i sig, såsom hemfridsbrott eller ofredande, men ofta var så inte fallet och att kontakta polisen var helt verkningslöst eftersom det inte var frågan om brott i lagens mening. Det kunde heller aldrig bli hemfridsbrott om en person tog sig in i sin egen bostad, vilket var fallet om mannen och kvinnan bodde tillsammans. I praktiken fick denna typ av förföljelse och trakasserier allvarliga konsekvenser för kvinnan. En känsla av att ständigt vara orolig eller osäker blev en del av vardagen. Ibland blev kvinnan ifråga tvungen byta bostad, skaffa hemlig adress eller gå så långt som att byta namn och personnummer. Lagstiftningen om besöksförbud var i huvudsaken tänkt att användas som ett led i att förstärka skyddet för kvinnor som blivit misshandlade, förföljdes eller hotades av någon de levt eller lever i en parrelation med, på så sätt att denna person förbjuds att ta kontakt med kvinnan ifråga. 47 När förslaget kom föreslogs två former av besöksförbud. Det första var besöksförbud i dess ursprungliga form (besöksförbud) och det andra var utvidgat besöksförbud. 48 År 2003 kom en lagändring och lagen om besöksförbud kom att innefatta, förutom de två tidigare nämnda, ytterligare två former av besöksförbud, nämligen besöksförbud avseende gemensam bostad och särskilt utvidgat besöksförbud. 49 Lagändringarna som kom till år 2003 var ytterligare ett svar på 45 Burman, 2006, s 103ff, SOU 2005:66, Prop 2005/06:155, Prop 2004/05:45, Prop 2002/03:70, Prop 2000/01:79 46 Lag (1988:688) om besöksförbud och förordning (1988:691) om tillämpningen av lagen (1988:688) om besöksförbud 47 Prop 1987/88:137 s 7, 11f, 17 48 Prop 1987/88:137 49 Prop 2002/03:70 22