maj 2015 nr 5 Pargasiternas infoblad www.pargas.spfpension.fi

Parentesen maj 2015 nr 5 Pargasiternas infoblad www.pargas.spfpension.fi VI GRATULERAR Vårt duktiga frågesportslag, bestående av Björn Eriksson, Harry Grönfors och Regina Lehtola, deltog i den åboländska uttagningstävlingen den 16 april 2015 i Kasnäs i Dragsfjärd. Vårt eminenta lag vann tävlingen med 17 poäng. Tvåan, laget från Korpo, fick 14,5 poäng. Det var ett rekordantal lag med i SPF:s åboländska frågesportsuttagning i Kasnäs. Lagen som deltog var Dragsfjärds Pensionärer, Kimito Pensionärsförening, Korpo Pensionärsförening, Pensionärsklubben Festingarna i Nagu, Pargas Svenska Pensionärer och Västanfjärds Pensionärsförening. Finalen kommer att ordnas i samband med Seniorkryssningen den 26 28 oktober. Finalen sker medan båten är i hamn. I frågesport gäller det att ha gott minne. Här är Minnet i Bläsnäs. Foto: Jatta Laineenkare 1

Boccia va e de? Låter konstigt, jag vet int ens hur de skrivs, sa jag först. Jag gick med och vi har ju riktigt roligt. vi får vädra våra problem, prata om det som just då känns viktigt och så skrattar vi tillsammans. Vi är en samling seniorer av vilka en av de piggaste fyllde nittio nyligen. Va gör vi då? Vi är ute på bollplanen vid yrkesskolan så här års och njuter av solsken om det lyckas och får frisk luft. Så tar vi alla två bollar i handen och en kastar en liten boll och så försöker vi alla kasta våra bollar så nära lillen som möjligt. Den som vinner börjar med att kasta lillen och så fortsätter vi. Vi räknar inga poäng vi bara trivs och gnabbas om vem som kastade så att ens egen boll flög åt sidan. Välkomna med, vi spelar varje tisdag kl. 11.00 12.00. Runa Rantala Kontaktpersoner: Estrid Enlund, tel. 050 346 35 70 eller Pia Lindström 040 831 30 42 Boccia för en tid sedan... Boccia (uttal: /'bɔtʃa/; italienska: 'klot') är ett precisionsspel med klot av italienskt ursprung. Det har likheter med boule vilket det är besläktat med men spelas med färgade klot. Det har sina rötter i antiken. Sporten/leken har även varit känd som petanca (jämför franska pétanque). Boccia spelas inomhus på vintern och utomhus på sommaren. Man spelar med 2 3 klot (beroende på tävlingsklass) och med ett litet målklot. Man kan spela individuellt eller i lag. Det gäller att komma så nära den vita målbollen (pallino) som möjligt och när alla kastat ut sina klot så räknas poäng. (Wikipedia) *************************************************************************************** OBS! OBS! Extra exemplar av Parentesen kan avhämtas på Booklet, Strandvägen 16 A 2

PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2015 Styrelsen Ordförande Jan-Erik Bergquist 02-458 28 25 janerik.bergquist@gmail.com 0440 39 28 82 Vice ordförande och kassör Olle Anckar p.anckar@parnet.fi 040 778 55 56 Sekreterare Vivan Norring-Nyström 0500 83 74 38 ia@norrskata.com Övriga ledamöter Pirkko Lehtonen 040 562 14 90 prlehtonen@gmail.com Robi Lindblad 02-458 19 48 robi.lindblad@parnet.fi 0400 93 05 98 Bjarne Nylund 02-458 04 81 bjarne.nylund@parnet.fi 050 363 78 12 Kari Penttinen 02-458 41 21 kari@esnet.fi 050 511 97 77 Marianne Saanila 02-458 80 46 marianne.saanila@parnet.fi 040 722 62 26 Christina Stolpe 02-458 88 31 christina.stolpe@pp.inet.fi 040 702 71 62 Funktionärer: Medlemssekreterare Christina Stolpe Pressombud Bjarne Nylund Teknikansvarig Kari Penttinen Fotograf/Klippboken Robi Lindblad Reseledare Asta Lindholm, Rauni Schleutker Parentesens redaktion Stina Engblom Colliander stina202@parnet.fi Mikael Reuter 040 552 49 78 mikael@undala.fi Marianne Saanila (se ovan) Webbansvarig Lilly Hollstén 02-458 55 03 lillybirgi@gmail.com Webbredaktör Gusse Laurén 02-458 02 01 lauren@parnet.fi Medlem av SPF:s arbetsutskott: Kristina von Weissenberg 040 455 06 55 kristinavw@parnet.fi Webbadress www.pargas.spfpension.fi ******************************************************************* Redaktörer för detta nummer av Parentesen: Marianne Saanila (marianne.saanila@parnet.fi, 040 722 62 26) Mikael Reuter (mikael@undala.fi, 040 552 49 78) 3

Smågrupper Måndagar kl. 09.00 12.00 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista. Måndagar kl. 13.00 Bridge i Seniorboendets klubblokal på Vapparvägen. Tisdagar kl. 09.00 10.00 Bowling (nybörjare) i bowlinghallen enligt deltagarlista. Tisdagar kl. 11.00 12.00 Boccia på bollplanen vid yrkesskolan (se första sidan) Fredagar kl. 09.00 11.30 Bowling i bowlinghallen enligt deltagarlista. Fredagar kl. 14.00 Vattengympa i Folkhälsans hus. Musik och Trädgård enligt separata kallelser från gruppledarna. Kontaktpersoner Boccia: Estrid Enlund 050 346 35 70 Bowling: Bo Åkerholm 040 540 79 05 Bridge: Jan-Erik Bergquist 02-458 28 25 Da Capo: Olle Anckar 040 778 55 56 Encore: Kurt Långbacka 0400 87 41 57 Vattengympa: Olle Anckar 040 778 55 56 Trädgård: Pirkko Lehtonen 02-458 74 51 Arrangörsgrupperna och gruppledarna för PSP:s månadsträffar 1. Olle Anckar 040 778 55 56 p.anckar@parnet.fi 2. Mårten Malmlund 0400 71 03 12 marten.malmlund@parnet.fi 3. indragen 4. Birgitta Bröckl 050 561 69 46 birgitta.brockl@gmail.com 5. Rainer Wahtera 0400 91 22 69 rainer.wahtera@gmail.com 6. Ros-Marie Lindroos 050 562 54 10 rose-marie48@hotmail.fi 6. Kurt Lindroos 0500 59 40 45 kurt.lindroos475@hotmail.fi 7. Stina Engblom Colliander 0400 71 53 88 stina202@parnet.fi 8. Riitta Seppä 044 373 12 38 seppa.arto@gmail.com 9. Christina Stolpe 040 702 71 62 christina.stolpe@pp.inet.fi 10. Jörgen Hollstén 0400 46 36 64 jorgen.hollsten@parnet.fi 11. Bo och Doris Åkerholm 040 540 79 05 bo.akerholm@parnet.fi 050 372 27 10 doris.akerholm@parnet.fi *************************************************************************************** Har du bilder eller berättelser som du vill publicera i Parentesen? Vi tar gärna emot material för kommande nummer av Parentesen. Minnen från gamla dagar, berättelser, roliga historier, dikter, foton från både dåtid och nutid. Kontakta redaktörerna: Stina, Marianne, Mikael. 4

Reseledarna har ordet Ruskaresa med buss 31.8 7.9 Anmälan helst inom maj men senast 1.7. Resan passar alla! Vi kör bl.a. upp på ett fjäll med buss, varifrån vi ser Enare Träsk i all sin skönhet, och till Norra Ishavet. Ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med varandra. Måndag 31.8 start kl. 7 från Pargas. Vi kör mot Kajana med pauser. En gemensam måltid i Hankasalmi. Övernattning i Kajana (hotell Kajanus) med frukost. Tisdag 1.9 kör vi efter frukosten mot Ivalo med pauser. Hotell Ivalo och en måltid med information om programmet. Kvällsbastu. Onsdag 2.9 Efter den läckra frukosten är det fritid eller en kort utflykt i närheten. Mat på hotellet och möjlighet till bastu. Torsdag 3.9 Efter frukosten besöker vi det sagoomspunna Lemmenjoki och nationalparken med en liten utställning, gör en oförglömlig båtfärd i Lemmenjokis kanjon på ca 4 timmar i långa båtar med plats för 16 personer. Ravadasåns vattenfall, vid en ödestuga dricker vi pannkaffe kokat på öppen eld och äter vår matsäck. Utfärden passar alla, ca 250 300 m att gå. På vägen tillbaka besöker vi en äkta samisk renfarm som ägs av familjen Paadar. Vi får mata renar, träna kast för att fånga renar och Maarit Paadar lär oss jojka. Här säljs även handarbeten från området. Bastu och mat på hotellet. Fredag 4.9 Efter frukosten kör vi mot norr. Vi stannar i Utsjoki, Finlands och EU:s nordligaste kommun. Där besöker vi kyrkan och kyrkstugorna från 1700-talet. Vi kör längs Tana älv och njuter av vackra vyer och fortsätter längs den finsk-norska gränsen till Nuorgam och via Pykeija och Näätämö till hotellet. Vi äter vår matsäck ute i naturen. Den här dagen ser vi också ett stycke av norska ishavskusten, spännande! Gemensam måltid på hotellet. Lördag 5.9 Efter frukosten besöker vi Enare kyrkby och Siida samemuseet som berättar om samekulturen och den mångsidiga naturen. Vi åker till Karhunpesäkivi (björnidessten?) en sevärdhet där man också kan köpa souvenirer och ylletröjor billigt. På hemvägen kör vi upp på Tuulispää fjäll därifrån utsikten på drygt 100 km över Enare träsk med sina över 3 300 öar är fantastisk. De gamla i Lappland kallade insjön för hav. Bastu och mat på hotellet. Söndag 6.9 Efter frukosten, säger vi farväl till Enaretrakten och kör mot hotell Cumulus i Uleåborg. Måndag 7.9 Frukost på hotellet innan hemfärden mot Pargas börjar. En gemensam måltid på vägen. Klädsel: normala utekläder ordenliga skor som stöder foten en liten ryggsäck för matpaket och vattenflaska lätta regnkläder 5

mössa och handskar/vantar för båtfärden, värmeoverall kan hyras baddräkt för simbassängen; handdukar finns på rummen VÄLKOMNA TILL NORRA LAPPLAND! Pris 800 euro (med 30 resenärer) inkl. resorna, de nämnda måltiderna, 3 dagars matpaket, båtfärden på Lemmenjoki, programmet på renfarmen och kaffet samt inträden. Betalas till konto FI41 243 638 0000 3125 /Launokorpi före 1.7 men helst tidigare. Seniorskeppet 26 28.10 Kryssning / en dag i Stockholm från Helsingfors, se God Tid nr 4 Stormskärs Maja Matiné lördag 14.11 ÅST. Biljetter á 55 Anmälan och betalning senast på mötet i september 16.9. Lillajulskryssning Från Åbo måndag 23.11 kl. 20.15. OBS! Nu med Silja Baltic Princess. Tillbaka tisdag 24.11 kl. 19.15. A-hytt för 2 personer 67 e/person, A enkel 84 e, B-hytt lite billigare + buss. Frukost i Stockholm, Konferensrum 10 12, ett glas mousserande vin, julbuffé kl. 14, kaffe o. bulle. Trollflöjten torsdag 18.2.2016 på ÅST kl. 19. Biljetter á 70 euro + buss. OBS! Anmälningar och betalning senast 22.5.2015 till Astas konto. Om inte annat meddelas startar bussen från busstationen och kör Kalkvägen. Anmälan är alltid bindande. Res och ha roligt! Frågor? Kontakta oss. Före månadsmötet sitter vi mellan kl. 12 och 13 och tar emot anmälningar. Resegruppen / Asta 040 575 31 20 / lindastaeatgmail.com Rauni 040 520 43 98 * 6

Resan till Kraków april 2015 Det var ett tag sedan vår pensionärsförening lyckades samla ihop tillräckligt med medlemmar för att göra en lite längre resa. Men den här gången var vi 31 förväntansfulla resenärer, som den 14 april satte sig i bussen för transport till Helsingfors och vidare med flyg till Kraków. En mycket kunnig svensktalande guide mötte oss på flygplatsen och var med oss under hela vistelsen i Polen. Första dagen ägnades åt att bese staden. Som Polens tidigare huvudstad och alla äldre städer håller sig Kraków med gamla stan och ett torg med många uteserveringar. För att se centrum av staden tar man gärna en hästdroska dragen av fyra vita hästar. Av alla kulturella begivenheter i Kraków är kanske Mariakyrkan i gamla stan den mest imponerande. Foto Kari Penttinen Tänk er taxibilraden vid torgkanten mitt emot Wiklunds i Åbo! I Krakow var taxibilarna utbytta mot en rad på femton hästekipage som hela tiden fick skjutsa turister på en rundtur i staden. Att komma till Auschwitz-Birkenau trodde jag inte skulle bli möjligt, men väl där blir man mycket tagen av guidens berättelser. Det var inte många ord som sades oss emellan då vi gick runt på de gamla historiska platserna. Auschwitz hyste ursprungligen ett polskt regemente vars armébaracker tyskarna tyckte passade bra för ett förintelseläger. Problemet var bara att det var alldeles för litet för nazisternas avsikter. Himmler kom dit i början av kriget och insåg detta. Därför skapades Birkenau på ett stort fält där nya baracker byggdes, och järnvägsspår drogs in på området så att man skulle kunna ta emot så många judar som möjligt. Vår dag i Auschwitz-Birkenau har satt tydliga spår. Någon i vårt ressällskap undrade vid ett tillfälle hur människan kan vara så grym. Det allra värsta är kanske att allt detta som hände i de tyska koncentrationslägren inte är någon medeltidsskildring utan har ägt rum under vår levnadstid. Det är svårt att skriva ner något av vad man såg och hörde, man känner bara en stor avsky. Samma dag besökte vi också saltgruvorna i Wieliczka. Här har man brutit salt sedan 1200-talet. De mycket trånga hissarna tog oss ner till 65 m under jord. Vår långa vandrig gick i vindlande gångar och genom stora underjordiska kamrar tog vi oss ner till 130 m djup. 7

I saltgruvan. Foto Kari Penttinen I gruvan finns bl.a. en kyrka för anordnande av bröllop, gudstjänster och konserter. Allt i gruvan är gjort av salt, ljuskronor, kandelabrar och skulpturer. Här förekommer även underjordiska sjöar, med mycket salthaltigt vatten. En simtur hade nog inte varit något problem för den icke simkunnige. Här erbjuds också medicinska behandlingar på 125 m djup. Som byggare funderade jag mycket på hur man kan klara stabiliteten på alla dessa öppna utrymmen i gruvan. Åtgången på virke har med all säkerhet varit mycket stor. En dag ägnades åt fria aktiviteter. Antagligen bara promenerade de flesta i den vackra staden med uppehåll för någon lättare måltid med ett glas vin eller öl. I en av grottorna i saltgruvan pryddes en hel vägg av en kopia av Da Vincis "Den sista nattvarden", som utmejslats i saltsten (Foto Kari Penttinen). 8

Bunden Eros. En bronsskulptur på torget i Krakow gjord av polacken Igor Mitoraj 1999. Till vänster en grupp danska elever som startade på en lång cykeltur. (Foto Kari Penttinen). Sista dagen åkte vi söderut till Zakopane. Staden som ligger på Tatrabergens sydsluttningar är tidigare VM-stad i skidor, en verklig turiststad med speciell shoppinggata. Vi var flera som bar på påsar med souvenirer och ost när vi kom tillbaka till bussen. Här fick vi lära oss att den förre påven Johannes Paulus II är ett stort namn i Polen. En speciell kyrka är byggd 1983 till hans ära. Sällan ser man en så vacker modern byggnad. Tyvärr regnade det mest hela dagen i Zakopane. Detta var ingen viloresa. Alla var nog lite trötta då vi kom till Pargas kl. 04.00, många upplevelser rikare. Tack till Asta, Rauni och Forte för en mycket väl arrangerad resa. Janne Bergquist *************************************************************************************** Med buss längs Oxvägen Det var en glad skara på närmare 30 Pargaspensionärer som den 5 maj steg på Torbjörns buss under Astas överinseende för att som moderna pilgrimer färdas längs den urgamla Oxvägen till S:t Mårtens. Färden gick i alla fall först via S:t Karins, där Rauni slöt sig till oss, och vidare till Åbo där vår kunniga guide Jukka steg på. Oxvägen hör till vårt lands allra äldsta vägar, de tidigaste spåren leder till 800-talet, dvs. vikingatiden, och har sedan under århundradena tjänat såväl pilgrimer som handelsmän och kungligheter på väg från Åbo till Tavastehus. Till en början följde vi Aura ås sträckning längs riksväg 10 men vek av vid Vanhalinna i Lundo. Det höga berget där har tjänat som en förträfflig plats för den som redan i förhistorisk tid ville skydda sig mot fiender som närmade sig längs ån, och man antar att det var först när Åbo slott byggdes som fästningens betydelse minskade. Efter ett stopp vid Kungens källa där Gustav Wasa vid foten av berget låtit vattna sina hästar kunde man för ett ögonblick höra historiens vingslag. Så brummade bussen igång längs Oxvägen som följer Pemar ås vindlingar. Färden gick i ett böljande kulturlandskap där mäktiga stormän haft stora förläningar, en av dem är Per Brahe, en annan Gustav Mauritz Armfelt i Åminne. 9

S:t Mårtens vapen I S:t Mårtens (på finska Marttila) som fått sitt namn av den helige Martinus, ett skyddshelgon från 300-talet som ingår i kommunens vapen, fick vi en specialvisning av den imponerande kyrkan. Jukka som kommer från S:t Mårtens berättade att här under katolska tiden redan på 1300-talet fanns en egen församling. Den nuvarande kyrkan, den tredje på samma plats, är ritad och uppförd av Antti Pitkänen 1765. Den imponerande predikstolen är en gåva av Per Brahe på 1650-talet och påminner om den som fanns i Åbo domkyrka men förstördes i branden 1827. På söderväggen hänger ett sällsynt triumfkrucifix från 1500-talet, och den vackra altartavlan från 1827 är målad av hovmålaren R.W. Ekman. En enorm dörr av trä med fina järnbeslag vid ingången härstammar sannolikt från 1503 och den kyrka som då låg på stället. En makaber detalj är att smidet är ett slags botgöring av en barnamörderska som försökte sona sitt brott. Triumfkrucifixet. Foto: Kai Saanila En minnessten vid vägen intill kommunens hembygdsmuseum uppmärksammar en gruvlig händelse som ägde rum i början av den ryska tiden i vårt land. En man som under olyckliga omständigheter tog livet av sin far dömdes till döden. Hans dom omvandlades till livstidfängelse, men han var förkrossad och ville dö. År 1824 avrättades han därför på platsen genom halshuggning med yxa; det var den sista avrättningen i fredstid i Finland. 10

Halshuggningsstenen. Foto: Kai Saanila På vägen till Pemar stannade vi för lunch på Kylämäen hevostila. Ett stort bord med plockmat för alla och envar stod uppdukat för oss, och vi högg in med frisk aptit. När magarna slutat knorra berättade värdinnan Elina om stället som gått i arv i nio generationer. Hon visade sig vara en riktig eldsjäl med stor passion för hästar men också beredskap att pröva på nytt som utöver hästavel omspände inte bara terrängridning, paddling, fiske och ödemarksvandring utan även broileruppfödning. Dessutom har hon tagit fram en hudkräm och en tvål med lenande hästmjölk som huvudingrediens; på varje bord finns ett varuprov för den som var nyfiken. Ställets två åsnor såg inte ut att kunna konkurrera med hästarna om produkten, men det visste inte Kleopatra. När vi på väg hemåt hade passerat Alvar Aaltos berömda sanatoriebyggnader var det inte långt till Pemars centrum och Elmuseet. Byggnaden, ett f.d. magasin, påminner om Råttis med sina väggar av granitsten. De ganska sparsamma utrymmena i två våningar är fyndigt disponerade. Det var synnerligen nyttigt att bli påmind om elektricitetens historia och att elektrisk belysning för de allra flesta var en lyx för bara hundra år sedan. Olika årtionden inom elens landvinningar presenteras med olika föremål både inom hemmet men även på lantbruk och inom industrin och väckte förtjusta minnen hos pargasiterna. Eftersom trakten är rik på forsar har elverk funnits på ett flertal håll, men idag är allt satellitstyrt. Som avslutning fick vi se en film från Iniö som visade hur man vintertid lade kabel och forslade bl.a. elstolpar till skärgården Vårt besök på Hantverksmuseet tvärs över gatan ledde till många förtjusta och beundrande utrop över den skicklighet forna tiders kvinnor hade i fråga om såväl broderi, korsstygn, knyppling och stickning som vävning. Att mången dessutom kunde inhandla en både finurlig och vackert designad mätare av stickstorleken leder säkert till ökad arbetsglädje. Café Atsalea var vår sista stopp på hemvägen. Även om den fortfarande kyliga årstiden inte gjorde ställets trädgård rättvisa, gav både kaffet och den goda bakelsen definitivt mersmak! Tack Asta, Rauni, Torbjörn och Jukka för en välplanerad och givande utfärd! Marianne Saanila 11

Profilen Sixten Karlstedt brinner för FBK Foto ur boken Det brinner i byn!! På senare tid har det i olika massmedier förekommit uppgifter om att ett av vår stads landmärken, det vill säga det hus som varit Pargas frivilliga brandkårs hemvist sedan början av 1900-talet har så stora problem med underhållet att man överväger försäljning. För hederskårchefen Sixten Karlstedt som varit med i FBK-verksamheten på många olika plan sedan 1946 är tanken något av ett helgerån. Brankis historia vittnar om stora privata insatser men också glädje och stor samhörighet bland Pargasborna i gemen. Sixten önskar att den talkoanda som förr flammade stark men idag flämtar på sparlåga skulle få ett uppsving även om han som brandman har gått in för att släcka elden. Bland initiativtagarna till Pargas FBK som grundades i maj 1894 fanns även Sixten Karlstedts morfar, skomakarmästaren Julius Malmberg. Efter separation mellan makarna stod Sixtens mormor ensam med parets dotter Sylvia samtidigt som hon blev innehavare av fastigheten och skoaffären på Köpmansgatan. År 1928 gifte sig Sylvia med Evald Karlstedt som också var mycket aktiv inom Pargas FBK. Sixtens pappa Evald hade kooperativ utbildning inom andelshandeln, vilket så småningom ledde till en egen kolonialvaruaffär i samma fastighet. Det sitt- och klätterträd som fanns avbildat i Parentesen nr 4/2014 utanför nuvarande Gullkrona på Köpmansgatan 10 är planterat av Sixtens mors föräldrar c. 1905. Det var en eldsvåda 1946 på Gamla malmen bakom f.d. Vanha Kammari som i de tidiga tonåren på allvar tände Sixtens intresse för det frivilliga brandkårsarbetet. Säkert hade han som många andra redan som liten pojke drömt om att med tjutande sirener få rycka ut och 12

rädda människoliv. Men när beslutet väl var fattat gick han målmedvetet in för sin uppgift och avancerade med åren från brandman till plutonchef och kompanichef under tidigt 1960- tal. År 1963 blev Sixten kommunal brandchef, en ny brandlag 1934 hade nämligen lett till att Pargas FBK från 1936 kunde fungera som kommunal brandkår även om den blev det de facto först 1948 då Pargas delades i köping och landskommun. Kårens anställda övergick i stadens tjänst när den ordinarie brandkåren bildades 1967. Sixten Karlstedt minns med ett visst vemod det kamratskap och den kåranda som under hans aktiva år präglade brankkarna och all den klubb- och idrottsverksamhet som utgick från kåren. Redan när Pargas FBK grundades bildades ett hornkapell och litet senare en riktig hornorkester. En klubb med syftet att om möjligt höja folkbildningen och stärka kamratandan bildades 1922 med utgivning av Kamratbladet och senare Klubbkrönikan med presentationer av författare som Runeberg, Topelius och Wecksell. Inom idrotten ordnades skidtävlingar, och även brottning och boxning stod på programmet. Utöver detta ordnades fester för både medlemmar och allmänheten. En viktig orsak var här att stärka kårens kassa, men själva samhörigheten var också en drivande faktor. Det förekom därför danssoaréer och teater vid sidan av återkommande lotterier. Och på första maj ordnades en utfärd. Det finns få Pargasbor som på så nära håll som Sixten Karlstedt har kunnat följa FBKhusets brokiga historia. Redan när kåren grundades drömde man om ett eget hus. Men först 1916 inköptes för 9 000 mk det hus som inhyste Pargas biografteater på Malmen. Eftersom Pargas Kalkbergs Aktiebolag ägde tomten, som var grundvattenområde med ett pumphus, önskade Emil Sarlin en viss kompensation. Det skrevs därför ett arrendekontrakt där ersättningen var 1 mk/år. Biografen fortsatte sin verksamhet i det som idag är kapprum, men det visade sig att strömmen inte räckte till för både den och biografen i Föreningshuset, så verksamheten upphörde 1925. Olika förändringar, som en förstoring av serveringsrummet och ombyggnad av vaktmästarbostaden på nedre botten till kök, ägde rum i slutet av 1930- talet, och bl.a. toaletter och en läktare byggdes i andra våningen. 13 Foto: Kai Saanila På 1970-talet när Kalkbron skulle byggas ville man att både Brankis och branddepån på gården skulle rivas. Sixtens far som då var styrelseordförande i FBK blev oerhört upprörd men kunde till slut dra en lättnadens suck när Båolaget beslöt sälja tomten till Pargas FBK och huset kunde räddas 1983.

Att situationen idag är bekymmersam beror på det allmänna ekonomiska läget och sinande hyresintäkter. Det är säkert svårt för dagens människor som är vana vid att det allmänna står för vår välfärd och vårt välbefinnande att förstå vilken trygghet det frivilliga brandvärnet innebar förr. Det hus som i centrala Pargas mer än något annat påminner oss om det självuppoffrande arbete gångna generationer har utfört förtjänar ett bättre öde än att skatta åt förgängelsen. Sixten Karlstedt blir vältalig när han minns den intensiva verksamheten i huset, där idealism och framtidsoptimism skapade samhörighet med hela samhället. Han hoppas innerligt att de yngre generationerna skulle förstå att sätta värde på det traditionsrika FBK-huset som i snart hundra år i likhet med Föreningshuset har samlat Pargasbor i alla åldrar. Marianne Saanila *************************************************************************************** Midsommar Åsudden vid Bläsnäs, en lång smal sandtunga ut mot Vapparen, var platsen för den årliga midsommarbrasan. För knappt över vattnet slutade udden i en rund ö av sand. Alltså en säker och lämplig plats för den stora brasan, som förenade festnöje med nytta, eftersom man därute halva året samlat grenar, vass, bråte, allt möjligt brännbart som annars hade förfulat omgivningen. Och hade byggt upp det till en väldig stack. Även om kriget pågick, skulle ordning och snygghet råda, varför stacken på Åsudden också detta år stod stor och redo för den årliga folkfesten. Men så, i sista momangen, informerade både radio och tidningar att inga midsommarbrasor får tändas i riket på grund av kriget,. Visst var man laglydig, men sena, onödiga och struntviktiga förordningar gillades inte, så folket samlades i Bläsnäs som alla tidigare år för att fira. Men nu stod poliskonstapel G, som en Sven Dufva på den smala sandtungan och berättade om och om igen att här var det stopp, här tänds ingen brasa. Ett dragspel, som någonstans i närheten spelat Evert Taube och bidragit till stämningen, tystnade, folket på stranden muttrade och några började gå hemåt. Men inte vi, kompisen Emil och jag, vi stod på sluttningen och dröjde, vi hade tänkt vaka till midnatt. Vi såg hur ett par stadgade karlar gick ut på tungan och pratade med den erkänt pratglade konstapeln. Kanske om fisket och skördeutsikterna. Då sågs en pojke smyga bakom polisen och kila ut mot stacken, och mitt uppe i diskussionen märkte lagens väktare för sent vad som skedde. Han skrek Stopp, STOPP! och sprang runt stacken, samma väg som pojken. Förstås blev pojken först synlig i full fart tillbaka, nu med en brokig halsduk fladdrande framför ansiktet. Jukra! skrek Emil och bankade mig i ryggen. Han satt ejld pånn! För rök skymtade fram bakom stacken. Bakom stacken kom också konstapeln fram och möttes av vänliga skrattsalvor och hejarop. Och då elden fick tag i den gamla tjärimpregnerade ekstocken som stående på aktergaveln utgjorde bålets stomme och lågorna blev jättehöga, stod alla glatt tagna och beundrade den ypperliga midsommarbrasan. 14

Emil ryckte mig i ärmen, Pass poo! Dom ska ti smälla, sa han lågmält. Och verkligen, där mitt bland folket höll två halvstora pojkar på att på berghällen tömma ut och blanda pulver från två påsar. Svavelblomma och Gurgelsalt, visste jag att det var fråga om men hade aldrig sett eller hört resultatet av blandningen. De två hade allt planerat, två lämpliga stenar fanns på plats, den flata lade de försiktigt på pulverhögen... Några personer sågs fatta och drog sig undan då pojkarna tog den stora stenen, lyfte den högt och dängde den på den flata. En enorm och skarp knall! Folk skrek och sprang undan, och en kvinna, som helt ovetande stod nära, svimmade. Föll rak som en fura på rygg, stel av skräck, kanske död. Oj, så vi löpte. Först vid Södergårds, saktade vi farten till snabb gång. Emil, som var mer erfaren än jag när det gällde problemsituationer, det vill säga ordningsmakten, sa: Ja vejt inga vem, men Aku har ejn likadan granner halsduk, å dom tvoo e froon Ljusudda. Å VI HAR INGA SIITT NAGA. Olof *************************************************************************************** Pensionat Aron, Pjukalavägen 134, Pargas Förmånlig övernattning för 1 38 personer i 2 4 personers rum. Bäddade sängar och morgonmål, gemensamma wc:n/duschar. Havsutsikt, strandbastu, grillplats vid stranden, fullutrustat kök. Kim Lindstedt Tfn 040 8388 854 office@kvl-rent.fi 15

Nyhet: OLIV på båge Runebergsgatan 1 C, Pargas Blommor och binderi för alla tillfällen... Sommarblommor, plantor, frön, gödsel, mylla m.m. Öppet : vard 9 17, lör 9 14 Söndagsöppet 11 15 (maj juni) 16