Göteborgskongressen STÄRKlE FöRB

UTGIVARKORSBAND Årgång 9 Sv. Hamnarbetarförbundets medlemsorgan Nr 6 1980 Göteborgskongressen STÄRKlE FöRB Friska debatter rensade luften Kongressen i Göteborg är ett minne numera. Det blev friska debatter under kongressdagarna. Meningarna bröts om hur förbundets verksamhet skötts, främst under arbetskonflikterna och debatterna blev långa. En hård debatt blev det också innan man enades om att fortsätta med huvudkontoret i Örnsköldsvik. Södra landsdelarna fick förstärkning på annat sätt med kraftigare representation i förbundsledningen. Kongressens öppenhet stärkte förbundet som kan gå ut till en ny verksamhetsperiod enigt i de stora linjerna och med obruten framtidstro. Nya krafter har satts in och en satsning skall också göras i flera hamnar - det gäller att rusta för framtiden. Vi växer!...,,sektion i Nynäshamn...,,Sektion i Malmö...,, Ny avdeln. i Borlänge Protest mot hamnutredningen

Nu straffas facket Det blev fällande domar för de som åtalats i Helsingborg i samband med förbundets stridsåtgärder under försommaren. Åklagaren ryckte ju ut på anmaning av arbetsgivarna och hamnägarna - och nu har den första domen fallit. Det finns tecken som tyder på, att fler åtal kan komma för medlemmar i andra hamnar nu då tingsrätten dömt våra medlemmar i Helsingborg. Sista ordet har ännu inte sagts eftersom domarna överklagas. Här är det milt sagt förvånande hur polis, åklagare och sedan även de dömande myndigheterna resonerar. Den strejk som Hamnarbetarförbundets medlemmar befann sig i var helt laglig. De stridsåtgärder som vidtogs var helt i enlighet med vad som brukligt är i de här sammanhangen. Plötsligt vill man få en ordning som förbjuder arbetare att infinna sig på arbetsplatsen då konflikt råder. Ett mycket märkligt agerande. Att arbetsgivarna kan få sådana tankar är väl inte så långt ifrån vad man kan tro om den sortens agerande. Men att svenska statliga myndigheter lånar sig till samma synsätt är mycket förvånande. I vårt land förekom under året en lång rad olagliga stridsåtgärder. Vilda strejker som initierats av skilda skäl. Många har säkert kommit till i ett slags förtvivlan, svåra villkor i arbetet. En konflikt har ju ett skäl - annars blir det ingen konflikt. Så vitt vi förstår har ingen av dessa olovliga strider lett till att åtal väckts inför civil domstol. Några fall har naturligtvis behandlats i Arbetsdomstolen. Där hör de ju hemma. Men något ingripande av polis, åklagare och tingsrätt har inte märkts. Anser då myndigheterna att den typen av konflikt är mindre farlig för svensk rättsäkerhet än den helt lagliga strejk som Hamnarbetarförbundet befann sig i? Tänk om samma myndigheter hade rusat till handling bara några veckor tidigare. Då den stora arbetsmarknadskonflikten stod i full blomning. Då svenska resenärer stod hjälplösa på främmande mark därför att svenska arbetare och tjänstemän befann sig i konflikt. Då många drabbades av verkningar på sjukvårdens område. Då hjälpsökande inte fann någon hjälp. Tänk om polisen kommit, om åklagaren åtalat och någon tingsrätt fällt de stridande för sina åtgärder i den konflikten. Hur hade då LO agerat? Hela samhället hade samlats till en våldsam aktion kan man tänka sig. Nu var det medlemmar i Hamnarbetarförbundet som drabbades. Nu var det ett litet förbunds förtroendevalda som fick lida för att de kämpat för sin tro på att rättvisa någon gång kan finnas. För att de slog vakt om sina arbeten, sin utkomst. Här har det svenska samhället visat sitt verkliga ansikte. Här har tiden plötsligt vridits tillbaka på ett brutalt och hänsynslöst sätt. Här verkar det som om vi åter kommit i samma läge som under den tid då svensk fackföreningsrörelse byggdes upp och då de som agerade för att sammansluta arbetare förföljdes. Samhället kräver att de angivna spelreglerna för umgänget mellan fack och arbetsgivare följs. Här har de i hamn anslutna arbetarna följt de angivna reglerna och accepterat formerna för hur striderna skall kunna föras. Arbetsgivarna har i hamn efter hamn försökt kringgå spelreglerna genom att på ohederligt sätt lossa och lasta fartyg, som anlöpt under konflikten. Det har inte föranlett något ingripande från samhällets myndigheter, men arbetarnas kamp har beivrats. Här finns mycket att göra för att återställa möjligheterna till en aktiv facklig verksamhet. Det skulle skapa bättre förutsättningar på alla sätt. Men det förutsätter att alla parter accepterar hur striden skall föras, hur uppgörelser skall ske och hur efterlevnaden sedan skall verkställas. I Sverige skryter vi oftast med att vi har så framsynt verksamhet av skilda slag. Allt är så bra. Internationellt är det dock många länder som har en hel del att ge oss - bland annat respekten för just internationella regler och bestämmelser. Här pratar myndigheterna om att man gärna accepterar detta, men i praktiken är det si och så med den saken. Ansvarig utgivare: Redaktör: Karl Nilsson, Nygatan 11, Lasse Åkerlund, tel 0660/124 45 891 00 Örnsköldsvik Tryck: Tel 0660/ 135 70 CeWe-Förlaget 1981 2

F örbundsledningen VUQ Gunnar Norberg Lunde Keit Hemland Stockholm Jan Mörck Göteborg Styrelsen--------- Erik Andersson Halmstad Hans Andersson Göteborg Björn Borg Stockholm Karl Hallgren Göteborg Vilhelm Hedin Luleå Peter Shaw Helsingborg Lars Erik Quick Sundsvall Jan Chr. Westerberg Västerås 3

Kongressens öppenhet STÄRKTE FöRB ET Det var inget fel på debattlusten vid Hamnarbetarförbundets ordinarie kongress i Göteborg. Stundtals bröts meningarna med ganska hårda ord, men innan allt var över hade man enats och kommit till beslut i samtliga frågor. Redan i inledningen angavs tonen då det klart slogs fast, att förbundets enighet utåt inte fick försämras även om man internt hade diskussioner om bästa sättet att nå de gemensamma målen. Förbundskongressen blev också till en del en uppgörelse om hur de organisatoriska frå- gorna bäst skall handläggas. Skulle tyngdpunkten ligga kvar i norr där de flesta avdelningarna är små, men där förbundets vagga stod. Eller skulle det bli så att de sydsvenska hamnarna med sina fler medlemmar skulle få större inflytande i förbundsledningen. Den längsta debatten kom nog just då man skulle bestämma sig om just den detaljen. Sedan det klarats ut att Örnsköldsvik skulle vara säte för förbundets verksamhet även i fortsättningen klarnade linjerna en del. Men nog fanns det en klar skiljelinje i många frågor just mellan de sydsvenska och de norrländska intressena. Nu - då allt klarlagts - tycker nog alla att man går stärkt ut till det nya arbetet. 4 Upptakten blev magnifik. Lokalen var vackert dekorerad med en riklig blomsterprakt uppe på podiet. De röda hamnarbetarfanorna stod placerade uppe på scenen och en röd banderoll tvärs över hela fonden talade om att här var det nu Kongress med svenska Hamnarbetarförbundet. En stor banderoll prydde också entren till Folkets Hus i Göteborg, där kongressen hade sina förhandlingar. En god stund innan förhandlingarna öppnades utfördes musik och ombuden samt gästerna samlades. Varje deltagare fick en kongressmapp innehållande de nödvändiga handlingarna och dessutom en del upplysningar om kongresstaden Göteborg. Lennart Johnson skötte de inledande turerna och såg till att gästerna också fick tillfälle till att framträda inför kongressen. Hälsingsanförandet hölls av Gunnar Norberg, som kraf-

tigt tillbakavisade de spekulationer som funnits i skilda dagstidningar om sprickor och maktkamp inom förbundet. Han gav också en tillbakablick över den gångna verksamheten samt hoppades att kongressen skulle komma till beslut som skulle visa sig gagnande för den fortsatta fackliga kampen. Unisont sjöngs också Internationalen. Den första voteringen kom mycket snabbt sedan kongressen öppnats. Det gällde då om kongressen skulle vara öppen eller sluten. De flesta ansåg att man inte hade något att dölja och med 50 röster mot 11 beslöts att förhandlingarna skulle vara öppna. Dock skulle avsnittet om utvärdering av strejken under somaren inte vara öppen. Kongressfunktionärer Presidiet utsågs utan några som helst komplikationer. Karl Hallgren och eorg Forsberg valdes att leda förndlingarna. Som sekreterare valdes Lennart Johnson och Tommy Andersson. Till justeringsmän utsågs Lars Åke Tylegård och Sven Johansson. Som särskilda rösträknare valde man Karl Axel Sjölund, Lennart Lennvall och Viking Bengtsson. Förbundsstyrelsen hade föreslagit hur ersättningen till kongressombuden skulle betalas men där blev det skilda meningar. Efter votering bestämdes dock med 35 röster mot 28 att fastställa styrelsens förslag, vilket var 30 kronor mer än motförslaget. Förbundets verksamhetsberättelse klarades snabbt av men då man skulle diskutera de detaljer som gällde, erfarenheter av konflikten så blev det en mg debatt. Eftersom den debatten tärdes bakom stängda dörrar är det säkert lämpligast att respektive ombud rapporterar om detaljerna i den för sina medlemskamrater. inom re <:.pektive avdelningar. Meningen med 1tt föra debatten sluten var just att inte avslöja eventuella taktiska diskussioner för motståndare i komman.de förhandlingar. Besluten i korthet: Med sluten' omröstning avgjordes var förbundskontoret skulle ligga. Med siffrorna 35 mot 30 fastställdes Örnsköldsv.ik och förslaget om Stockholm föll i denna röstning. Sluten omröstning blev det först sedan man voterat om frågan skulle avgöras direkt eller utredas då det gällde de ekonomiska konsekvenserna. Det skedde först också en votering med namnupprop men kongressen fick bryderier sedan det under debatten ifrågasatts om två av medlemmarna ~ """" Den längst bortifrån kommande gästen vid kongressen, Rene Acuira, CUT Chile. egentligen hade rösträtt vid kongressen. Det gällde passusen i förbundsstadgarna om pensionärers rätt att rösta. Kongressen avslog förslag om att frågor i förbundsstyrelsen inte får lemmarna till Transport. Kongressen ansåg också att nuvarande stadgar ger möjlighet till vidgat inträde i förbundet. Kongressen avslot förslag om att frågor i förbundsstyrelsen inte får tagas till omprövning förrän efter ett halvår efter det att ett beslut fattats. Med 34 röster mot 31 bestämde kongressen att ändra bestämmelserna för representation till kongress. Det innebär att större avdelningar fåi; fler ombud i förhållande till de regler som gällt fram till årets kongress. En motion om att förbundsstyrelsen skulle få i uppdrag att arbeta för ett alternativt transportsystem bifölls av kongressen. Kongressen hade också att ta ställning till förslag om bantning av styrelsens storlek. Efter en intensiv debatt och sedan man voterat i frågan blev det dock som förut - d v s ett verkställande utskott om tre ledamöter och dessutom åtta ledamöter. Totalt elva i förbundsledningen alltså. Även beträffande möjligheter till lokal strejkrätt blev det både debatt och votering innan beslut togs. Här följer kongressen en motion från Göteborg i frågan och där det klarare.än tidigare stadgas hur förfaringssättet skall vara i den mån det blir omröstning och hur beslut i så fall skall verkställas. Det blev också debatt hur formerna för penninginsamlingar skall ske vid en eventuell konflikt. Här bestämde kongressen att' förbundet måste få fortlöpande kontroll över insamlingsresultatet, men att det fortfarande skall finnas möjlighet till lokala initiativ i frågan. Formerna för anställande av lokala ombudsmän ändras inte, trots att det fanns en motion i den frågan. Också beträffande förslag om ändrad distriktsindelning avstod kongressen från något nytt beslut. Nuvarande stadgar ger nämligen redan möjlighet att ändra nuvarande indelning, om man finner det vara lämpligt. Tidningen Hamnarbetaren får ett redaktionsråd och det fick fyra ledamöter. Valda blev Jan Mörck, Anders Enqvist, Sören Möller och Lars Erik Quick. Förbundet utsåg också ett internationellt utskott. Efter en stunds debatt om förbundets ekonomi fastställde kongressen det förslag till kommande medlemsavgifter som förelåg. Det betyder att avgiften för 1981 blir 50:- kronor i månaden för ordinarie anställda och 37:- per månad för extra arbetare. 'Styrelsen kan senare justera denna avgift om det visar sig vara nödvändigt. Kongressens uttalanden Fqrbundskongressen gjorde ett antal uttalånden under förhandlingarna. De har redan tillställts vederbörande mottagare och härför återger vi endast ämnena för kongressens uttalanden. Kongressen antog enhälligt ett uttalande mot polisens ingripande och deltagande i aktioner mot stridande arbetare i hamnarna. Förbundet begär att medlemmarna skall ha ovillkorlig rätt att finnas på sina arbetsplatser. Kongressen hemställer också att de politiska partierna motionerar i frågan i riksdagen och att frihet att beträda arbetsplats skrivs in som en rättighet i lagen. Arbetsplatsen skall alltid vara öppen för anställda. Kongressen protesterar också mot att polisen deltagit i planering av åtgärder i samband med aktion mot arbetare. Så skedde ex. vis i Västerås. Kongressen antog också ett uttalande mot regeringens högräntepolitik. Ett uttalande som tillställs statsministern. Mot Kooperativa Förbundet gjordes ett uttalande beträffande förbundets import från länder med vilka vi inte borde ha affärer. 5

Transportsvindleriet: Domstolen.prövar nu vad som är Saklig grund för uppsägning Hur skulle du döma i denna fråga? Nu har domstolsförhandlingar inletts då det gäller tvisten mellan Transportj och förbundets avsatte ordförande Hans Ericson. Domstolen har attj pröva om det förelåg saklig grund för uppsägning. Vinner Hans Ericson så kan det bli fråga om kraftigt skadestånd för förbundet. Vinner förbundsstyrelsens mening så missar Hans Ericson bland annat de pensionsförmåner han anser sig ha efter sin mångåriga verksamhet i förbundets ledning. Förhandlingarna har alltså inletts. Det lär bli många turer innan slutlig dom fallit i denna segslitna tvist. För att ge medlemmarna lite insikt i vad. tvisten gäller och vad som verkligen hänt inom Transport har vi plockat ur en del ur det digra materialet. En del ur de offentliga handlingarna och en del från dej offentliga förhandlingarna inför domstolen. Det är vår stockholmsmedarbetare Lennart Johnsom som följt händelserna så här långt. Som framgår av de skilda punkterna här nedan så har åtskilligt passerat utan att förbundets övriga styrelseledamöter eller revisorer agerat. Under åren 1973-1977 har 25 personer lämnar falska kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna. Traktamenten för inlandsförättningar har i vissa fall förvandlats till skattefria utlandsförrättningar. Beloppen varierar mellan 1.000:- och 11.000:-. Efter 1977 upphörde detta förfarande. Hans Ericsson samt Alvar Aslund har kvitterat ut kreditkort via Chaufförernas ekonomiförening där de båda satt i styrelsen. Något styrelsebeslut om dessa kreditkort finns inte. Med hjälp av dessa kreditkort har H.E. samt A.A. betalat kostnader i samband med tjänsteresor, samtidigt som de lyft traktamenten från förbundet. Ett»förlikningsavtal«har upprättats mellan Transport och vissa av funk- 6 tionärerna samt tjänstemännen. Detta avtal innebar att förbundet betalar ett allmänt skadestånd för utebliven semester till ett sammanlagt belopp av 162.000:-. H.E. fick 53.000:- på detta sätt. H.E. tog upp sin bostadsfråga i april 1979. H.E. bad att få låna 323.000: för att köpa in sig i ett handelsbolag. Lånet beviljades. Det har sedan konstaterats att H.E. redan innan beslutet togs i F.S. både hade träffat ett köpeavtal och låtit förbundet betala 190.000:- i förskottslikvid. Han fick också förbundet att betala inredning, inventarier samt arkitektarvoden till ett belopp på sammanlagt 333.753:-. Även viss ombyggnad ingick i kostnaderna. H.E. föreslog att man skulle göra vissa ombyggnader å fastigheten Norrudden. Beräknade kostnader var 1.1 milj. Arbetet lades ut på löpande räkning. Gunilla Kerlinger varnade tidigt att dessa beräknade kostnader kraftigt överstegs, men detta struntade H.E. i och han höll tyst om detta inför F.S. Kostnaderna blev till slut 3,5 milj vilket F.S. fick besked om i dec. 1979. H.E. lät förbundet betala sin 50-årsfest på Grand till en kostnad av 120.000:-. Dessutom hade H.E. en

Spansk hamnkonflikt kan få stöd Rapport från möte med spanska hamnarbetare och Shop Stewards från England, Irland och Skottland i Birmingham 8/11 1980. Undertecknade blev kallade till ett internationellt möte i Birmingham av Bob Parrish, ordförande i vår internationella organisation, för ett sammanträde med representanter för de spanska hamnarbetarna. Syftet med mötet var att komma överens om internationella stödåtgärder som skulle hjälpa hamnarbetarna i Spanien i deras kamp för ett avtal, som skall erkänna hamnarbetarnas rätt till arbete i hamnarna. Situationen i Spanien i dag är att regeringen har genom ny lagstiftning försämrat hamnarbetarnas tidigare rätt till arbetstillfällena i hamnarna. Regeringen har idag frånsagt sig sitt tidigare ansvar för hamnarna, och tillåter nu kapitalägarna att husera fritt i hamnarna med rätt att anställa vem som helst att utföra hamnarbete. Trots denna nya ~ Skiftarbete billigt för arbetsgivarna! (4 ~ Man ställer sig frågan varför Sveriges Stuvarförbund med Claes Mangnäs i spetsen slåss så intensivt för införande av mer skiftarbete, OB-arbete samt F A-tid i hamnarna. Det finns givetvis flera skäl men här redovisas ett exempel som gör att det måste vara väldigt lockande för herrarna på Sveriges Stuvarförbund. i Sthlm From den 1 jan 1981 kommer månadslönen att vara... 6.050:- Fr om den 1mars1976 var månadslönen... 4.300:- Skillnaden blir..... 40,7 % = 1.750:- Fr o m den 1 jan 1981 kommer OB-tillägget på färja gällande tiden 16.00-24.00 att vara 11. 70 per timme. From den 1 mars 1976 var samma tillägg = 9.10 per timme Skillnaden blir 2.60 = 28,6 %. Slutsatsen kan var och en räkna ut, tilläggen har bara ökat med 28,6 % medan månadslönen har ökat med 40, 7 %. Det sorgliga är dock att denna smygsänkning skett med Svenska Transportarbetareförbundets medverkan och då givetvis i första hand Hans Wahlström som försöker framstå som något slags avtalsgeni. När skall Transports medlemmar konstatera att Hans W ahlström inte är och ej kommer att bli något annat än Dir Claes Mangnäs lilla bandhund som snällt viftar på svansen när husse ryter till. extra mottagning å Carlton vilket stade förbundet 45.000:-. I januari 1980 lät H.E. i representation ta ut 46.00Ö:-, varav till enbart spritinköp 26. 000:-. V.U. protokoll fördes av H.E. utan att V.U.-ledamöterna var närvarande och dessa prot. låg sedan som underlag inför F.S. för beslut. H.E. tog in på Hotell Carlton under 24 dagar i mars - juli 1979. H.E. lät förbundet stå för hela kostnaden för detta d v s logi, mat, tvätt och övriga personliga kostnader till en kostnad av 14.524:95. H.E. gör gällande att enbart en extra kongress kan skilja honom från sin tjänst om han inte godvilligt avgår. Transport kräver nu H.E. på belopp 14.524:95 plus 21.295:-. Dessa belopp svarar mot vistelsen på Hotell Carlton samt kostnader i samband med kreditkorten -från Chauff Ekonomiför. som täckt kostnader utöver traktamenten. Även en uppgörelse föreslås angående lägenhetens inventarier. Målet kommer upp till huvudförhandling den 23 mars 1981 och kommer med all sannolikhet ta flera dagar i anspråk. Lånet ur A-kassan har kostat förbundet en merutgift på 176.000:- i uteblivna räntor enligt LO-tidningen 19/ 20 1980. Totalt konstaterar man att ett beräknat överskott på 4,3 milj slutar i ett underskott på 300.000: för 1979. lagstiftning har ett flertal mindre stuverier och företag skrivit på avtalet, medan de större företagen lutar sig mot lagen och vägrar underteckna avtalet. Vid de diskussioner vi hade under mötet framkom det att spanjorerna som en första hjälp ville att vi skulle skicka telegram till Spaniens regering med en varning att vi var beredda att stödja hamnarbetarna i Spanien. Som ett andra steg ville dom att vi skulle vara beredda att blockera spanskt gods efter anmodan, vilket innebär vid den tidpunkt då avtalsförhandlingarna strandat och spanjorerna går ut i strejk. Mötet beslöt att stödja hamnarbetarna i Spanien. Svenska Hamnarbetarförbundets representanter fick i uppdrag att kontakta de övriga Skandinaviska hamnarbetarorganisationerna för att få till stånd en samordnad aktion till hjälp åt de spanska hamnarbetarna. Under mötet framkom det även att de engelska hamnarbetarna lever under ett hot från engelska regeringen, vilken med en ny lagstiftning tänker förändra arbetssituationen för hamnarbetarna på så sätt att hamnarbetarkåren kommer att drastiskt skäras ned. Denna lagstiftning har skjutits upp mycket beroende på hårt motstånd från hamnarbetarna i spec Liverpool, men lagen kan träda i kraft när som helst och då kommer en totalkonfrontation att bli oundviklig. Under resan tog vi tillfället i akt att besöka Shop Stewards i Felixtowe. Vi hade en lång överläggning med deras Senior Shop Steward där vi diskuterade deras inställning till Svenska Hamnarbetarförbundet under strejken tidigare i år. Det framgick att deras internationella problem och deras bundenhet till ITF gjorde det svårt för dem att ta officiell ställning för vår konflikt, men trots detta visade det sig att hamnarbetarna i Felixtowe gav ett praktiskt stöd genom att blockera ganska mycket svenskt gods. Samtliga delegater var överens om att det internationella samarbetet är en förutsättning för att vi hamnarbetare i framtiden skall kunna stå emot de krafter som arbetar emot oss. Det är absolut nödvändighet för oss att stå enade i vår kamp för rätten till vårt arbete, vår arbetsmiljö och för våra möjligheter till en hygglig inkomst. JanMörck Peter Shaw 7

Moskvas flodhamn Moskva betecknas som en hamnstad mot fem hav trots att staden ligger långt från någon kust. Genom floder och kanaler har Moskva förbindelse praktiskt taget med alla Sovjets havsoch flodhamnar och alltså möjlighet att ta emot laster vattenvägen från världens alla hörn. En mängd produkter får Moskva också via sina tre flodhamnar - Syd-, Nord- och Västhamnen. Störst av dem är Sydhamnen. De viktigaste lasterna Till Sydhamnen kommer laster av alla slag. Men vanligast är fartyg med kol, spannmål och virke för Moskvas behov. Transitfrakterna intar en viktig plats. Hamnen har direktförbindelse med alla hamnar vid vattendrag i nordväst och centralt, d v s med Leningrad, Petrozavodsk, Perm, Astrachan, Kalinin och Tjerepovets. Från Oka och Volga får den tex varje år över 3 miljoner ton byggnadsmaterial (sand och grus) och konstruktioner i armerad betong för fabrikernas behov. Från Moskva skickas armerad betong till Kamafloden (Naberezjnyje Tjelny), Volga (Togliatti) och Don (Rostov) där det byggs sådana jätteanläggningar som lastbilsfabriken KAMAZ, bilfabriken V AZ och fabriken för utrustning till kärnkraftverk Atommasj och därtill bostäder i mängd. Även från Västeuropa tar hamnen emot laster - drygt 40 000 ton under seglationssäsongen. Det är metall, valsjärn, rör och utrustning till bilfabrikerna ZIL och AZLK. Fartygen kommer från Västtyskland, Holland och Italien. Det kan t ex gå till så att godset lastas om i Leningrads hamn till mindre fartyg som tar det till Moskva genom Neva, Ladogasjön, Svir, Onegasjön, Volga-Östersjökanalen, Volga, Moskvakanalen och slutligen Moskvafloden. Det tar 4-5 dagar. Hamnens godsomsättning på ett år är ca 20 miljoner ton. Det är omkring 15 000 fartyg per år som lastas och lossas. Det sköts av kranar med lyftförmåga på 10, 16 och 40 ton. De är levererade från Östtyskland och Ungern inom ramen för SEV-samarbetet. 8 Chefen för Sydhamnen i Moskva Boris Marisov berättar här om hamnen och de anställdas villkor. Liksom många andra sovjetiska företag har man ont om folk. För att hålla kvar de anställda bygger man bostäder, daghem m m. Hamnarbetarnas löner Under sommarsäsongen tjänar hamnarbetarna 350-400 rubel i månaden på ackord. Hamnarbetarna hör tillsammans med fiskare, gruvarbetare och några fler yrken till de högavlönade. De som arbetar med lossning av kol och spannmål får lunch avgiftsfritt av hamnen trots att arbetet nu är mekaniserat. Det är uteslutet med kvinnor på sådana arbeten. Seglationssäsongen pågår året runt för hamnen. Den har sin egen isbrytare och oljetransporterna fortsätter på Moskvafloden också under vintersäsongen. Men arbetena minskar naturligtvis i omfång. En del av arbetarna överförs till reparationsarbeten. Under lågsäsong är det mest lossning och lastning av järnvägsvagnar och förberedelser för sommarsäsongen. Den minskade belastningen leder till att arbetarnas löner minskar med 20-30 procent. Under den här tiden går större delen av arbetsstyrkan till andra företag. Arbetskraftproblemet är överhuvudtaget en svår fråga - vi har brist på arbetare som överallt i landet. Inte alla hamnarbetare är nöjda med att man måste arbeta i tre skift trots att nattskiften ger lönetillägg. Därför har vi för stor rörlighet i arbetskraften, särskilt bland ungdomen och bland hjälppersonalen (montörer och reparatörer). Under ogynnsamma seglationsförhållanden måste vi ibland vända oss till facket för att få tillstånd till övertidsarbete eller arbete på lediga dagar. Men det händer sällan. Dessutom går facket mycket ogärna med på något sådant, bara i yttersta nödfall. Socialt program Hamnen har ett socialt program för sina anställda. Varje anställd tilldelas bostad. Bostadsbeståndet utvidg. och uppgår nu till 80 000 kvadratmeter. Fast anställda får separata lägenheter i första hand. Hamnen bygger mycket men ändå räcker det inte till. Alla kan inte få egna lägenheter än så länge. Ensamstående bor på arbetarhem eller i kollektivlägenheter. Men folk gifter sig och det bildas nya familjer och hamnen måste förse dem med bostad, annars lämnar de den för andra företag. Hamnen förfogar över många barninstitutioner. Alla barn till de anställda har plats på dag- eller spädbarnshem. Maximiavgiften för att hålla ett barn på daghem är 12 rubel i månaden, 20 procent av platserna fördel 3ii111 facket avgiftsfritt. På sommaren fa'ff barnen ut på pionjärläger som ligger i skogen utanför Moskva. Dessutom har hamnen egen seglarklubb där många ungdomar är me. Nästan hälften av de anställda är ungdomar. För deras behov finns klubb, ungdomsorkester och 11-årig kvällsskola. Den som arbetat här i tre år och vill studera på högskola dagtid ger hamnen stipendium som är nära 50 procent högre än det statliga. Men det är inte så många heltidsstuderande. Vanligtvis studerar ungdomarna på högskola för kvälls- eller distansstudier utan att avbryta arbetet för att inte förlora lönen. Det är begripligt. Om en ung grabb får över 300 rubel i månaden så funderar han mer en en gång innan han ger sig till att studera i fem år på stipendium om det också är större än det vanliga.

~ Den största av Moskvas tre flodhamnar - Sydhamnen. Foto: APN. Hamnen har egen poliklinik för de anställda och deras familjer. Direkt i hamnen finns en vårdstation. Två gånger om året genomgår alla anställda fullständig läkarundersökning. Naturligtvis avgiftsfritt. Det görs åtskilligt också för de många transitbesättningarna. Vi vill att deras besök i Moskva ska bli minnesvärt. Det finns en speciell avdelning som sysslar med kulturprogram. Den förser främmande besättningar och de egna anställda med biljetter till teater, bio, konserter och utställningar. Om något fartyg behöver komplettera livsmedelsförrådet kan det vända sig till hamnaffären som är öppen dygnet runt. APN Mustiga visor i ny utgivning Den tradition som sjöfolket har då det gäller visor och verser har samlats till en bok. Den har nyss utkommit på Liberförlag och författarna Anders Björklund och Gunnar Nordlinder måste ha lkagt ner ett stort arbete för att samla allt till denna utgivning. Boken innehåller dels verser, diktade under långa resor ute till sjöss och dels visor från tidigare kända uppteckningar. Här har samlats visor som varit till stimulans i arbetet för olika typer av besättningsmän och naturligtvis har det också samlats en hel del av de kärleksvisor och verser som skapats. Visst finns det en hel del nödrimmade alster och visor av ganska skraltig litterär kvalitet, men det har ju inte varit avsikten att göra något litterärt storverk. Här har osminkat återgivits vad sjömän själva åstadkommit. Teckningar, faksimiltryck och noter beledsagar åtskilligt av materialet i boken. En del visor visar bitter verklighet, många beskriver längtan efter kärlek och alla de olika faser sådan längtan kan genomgå. Stundtals är språket osminkat - men så är det ju i det verkliga livet. Författarna har gjort en prestation som lyckats samla så fullständigt och rikhaltigt material. De är värd all framgång med sin bok, som kan rekommenderas för ytterligare kännedom. Denna tidnings läsare måste känna igen mångt och mycket av det som beskrivs i boken. Liber Förlag: Visor och verser från haven. C:a pris 113:-. 9

Olyckorna minskade i hamnarna Farligare för extra personalen Först nu har statistiken kommit för 1979 års olycksfall. Som vanligt ligger hamnarbetare ganska högt upp i den totala skadestatistiken, men det är ändock en glädjande tendens att siffran över olyckor minskar också i hamnar och på fartyg. Halkning är största olycksorsaken och sedan kommer klämning av olika skäl. Tabellerna visar också att det är händer och fötter som hårdast blir drabbade av olyckor i arbetet. Här följer så rapporten i huvuddrag: Under året fullgjordes 6. 753.263 arbetstimmar, vilket är en ökning med 252.080 arbetstimmar eller 3,9 % jämfört med föregående år. Sammanlagt har under redogörelseåret inkommit 466 anmälningar om yrkesskador. Inget dödsfall har rapporterats. Under 1978 var motsvarande anmälningar 541 st, också utan dödsfall. En jämförelse mellan de båda senaste åren visar sålunda att antalet inrapporterade skadefall minskat med 7 5 st eller 13. 9 %. Baserat på dessa siffror blir yrkesskadefre- Internationell kongress for hamnar hetare Det är dags för en ny internationell hamnarbetarträff. Det blir kongress i början av mars nere på Kanarieöarna där Teneriffa blir målet för deltagarna. Förutom de valda kontaktmännen så finns det möjlighet för andra hamnarbetare att deltaga och vara me även på de kringarrangemang och utflykter som planeras. Som vanligt blir det många nationer representerade och allt fler söker sig till det internationella samarbete som är under stark utbyggnad bland världens hamnarbetare. Kongressen hålls 3-6 mars. kvensen 6.9 jämfört med 8.3 för 1978. Som framgår av tabell 1 har det totala antalet yrkesskador under 1979 jämfört med föregående år minskat såväl i absoluta tal som i relation till antalet fullgjorda arbetstimmar. Av tabell 2 framgår bl a att 24.9 % varit skador på fotled och fot. Av tabell 3 framgår bl a att halkning och snavning angetts som olycksfallsorsak i 17.2 % av skadefallen. I många fall har halt underlag varit orsaken. Av de 466 arbetstagare som drabbades av yrkesskador var 308 att hänföra till ordinarie och 158 till extra eller tillfälliga arbetstagare. Enligt Sveriges Stuvareförbunds statistik var olycksfallsfrekevensen 7.0 för ordinarie och 9. 8 för extra eller tillfälliga arbetstagare. Tabell 1 Antal yrkesskador, arbetstimmar och olycksfallsfrekvens. Ar Antal Arbets- Skador per skador timmar 100.000 arbetstimmar 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1.196 1.071 1.103 903 726 782 908 769 601 577 560 541 466 8.215.000 7.795.000 7.969.000 8.097.000 7.064.000 6.817.000 7.584.000 7.825.000 6.697.000 6.688.000 6.694.000 6.501.000 6.753.000 14.6 13.7 13.8 11.2 10.3 11.5 12.0 9.8 9.0 8.6 8.4 8.3 6.9 Tabell 2 Huvudsakligast skadas kroppsdel Huvud, hals Öga Axel, arm Handled, hand Båt utom rygg Rygg, ryggrad Höftled Knä, ben Fotled, fot Kroppen i sin helhet Totalt % Antal 6.9 32 2.4 11 9.6 45 24.9 116 4.9 23 12.9 60 2.1 10 13.1 61 20.8 97 2.4 11 100 466 Skadans art eller huvudsakliga beskaffenhet % Antal Mjukdelsskada utan sår 41.0 191 Sårskada 9. 7 45 Förlust av kroppsdel 0.2 1 Stukning, sträckning, vrickning 25.5 119 Skelettskada 13.3 62 Tandskada 1. 7 8 Brännskada 0.9 4 Annan skada 7. 7 36 Totalt 100 466 Tabell 3 Olycksfallsorsaker % Halkning, slintning 13.3 Snavning 3.9 Nedtrampning, snedtramp 6.4 Spiktramp 0.4 Fall 3.2 Hopp 2.6 Felaktig arbetsställning 7.5 Tappat gods, redskap och liknande 2.6 Nedfallande gods från st uv 0.4 från sling och längor o d 0.2 från fordon-järnvägsvagnar 0.2 från övrigt 0.9 Klämning och liknande mellan gods-gods 4.5 mellan gods-underlag 1.7 mellan gods-redskap 3.7 mellan gods-fordon o d 3.0 mellan övrigt 3. 7 Klämning och slag orsakat av redskap o d 6.4 av truckar, fordon o d 6.0 av handverktyg 3.0 av övrigt 4.3 Fel och bristfälligheter på redskap o d 1.1 på emballage 4.9 Nedfallande luckor, vagnslämmar, redskap o d 3.4 Slag av last och liknande 2.6 Övrigt 10.1 Totalt 100.0 Antal 62 18 30 2 15 12 35 12 2 1 4 21 8 17 14 17 30 28 14 20 5 23 16 12 47 466 10

Förstärkt utbildning för medlemmar Som ett led i den allmänna höjningen av kunskapsnivån för våra förtroendevalda blir det i fortsättningen fler kurser. Under senhösten hölls i Örnsköldsvik en kurs för avdelningarnas funktionärer och där man bland annat sysslade en del med de ekonomiskafrågorna.. Bland kursdeltagarna fanns den här kvartetten norrlänningar som kommer från Örnsköldsvik, Piteå och Skellefteå. Nödrop till LO klingade ohört för colombianer För kort tid sedan skickade anställda från ett colombiansk statsföretag en vädja,n om hjälp till svenska LO. Brevet adresserades till LO-sekreteraren Rune Molin. LO har inte skickat något svar, inte heller Metall eller Rätten fällde Helsingborgs strejkvakter Det blev fällande dom inför tingsrätten i Helsingborg för de av förbundets medlemmar, som åtalats i samband med konflikten. Rätten fann att medlemmarna gjort sig skyldiga till olaga intrång på arbetsplatsen. Domen överklagas till högre rätt. I Västerås blir det också åtal mot ledaren för konflikten. Däremot är det ännu inte något beslut om åtal i Stockholm. I Göteborg har åtalet nedlagts. Fabriks som egentligen borde ligga ganska nära att göra en internationell solidaritetsgärning för sina colombianska vänner. Så här lyder brevet i svensk översättning: Undertecknande fackförening befinner sig i strejk p g a företaget Fosforera Colombiana SA, ett statsföretag - vägrar att förhandla. Låt oss ge en bakgrund: Vårt lönebud inför förhandlingarna var en ökning med 200 pesos per dag (en pesos är ca 9 svenska ören), vilket skulle motsvara 6.000 pesos i månaden. Givetvis var det ett förhandlingsbud och skall ses mot bakgrund av att vi tjänar mellan 5.500 och 6.000 pesos i månaden. De som får det högre beloppet har arbetat över 30 år företaget. Vi kräver också större trygghet i anställningen. Idag kan företaget avskeda en arbetare utan vidare. Om vi för frågan till arbetsdomstol tar det flera år innan frågan kommer upp och under tiden är arbetaren avskedad. Företaget kan också välja att betala vederlag i stället för att återa en avskedad, för företagen tjänar på detta då man senare kommer till pensionsåldern. Företaget har vägrat att förhandla med oss. De gav ett ultimatum: 50 pesos per dag i löneökning och inget mer. Blankt nej till kravet på större trygghet. Vi tvingades alltså ut i strejk. Vi kräver att våra svenska kamrater använder sitt inflytande för att tvinga företaget tillbaka till förhandlingsbordet i den internationella solidaritetens namn. Vi har tidigare skrivit brev till Sv. Metall i ärendet, eftersom vi får råd och hjälp av Utrammicol. Vi tillhör UTV liksom Uttrammicol, men vi är en direktansluten fackförening till UTC och har ingen egen internationell anslutning. Samordna aktionen med Svenska Metall. Med kamratliga hälsningar Sindicato Nacional de Trabajadores de la Fosforera Colombiana SA. Såvitt vi kunna skönja har de colombianska kamraterna inte fått hjälp vare sig av Metall, Fabriks eller LO. 11

1 Nya medlemmar till förbundet Terminaljobbare kommer till oss Nu kommer det nya medlemmar till förbundet. På två platser, Borlänge och Nynäshamn, har det blivit helt nya kon taktpunkter. I Malmö och Oskarshamn har nya grupper sökt sig till förbundet. Det är i första hand terminalanställda som nu önskar bli medlemmar hos oss - en möjlighet som också är möjl;g i enlighet med stadgarna. I Borlänge var det gamle förtroendemannen Karl Nilsson som del- ------------, Kongressens gästlista Hamnarbetarkongressen rönte stort intresse också bland kolleger både från vårt eget land och från de internationella kontaktorganen. För den internationella intresseorganisationen kom dess ordförande, Bob Parish, och han gjorde ett par bejublade framträdanden under kongressdagarna. Från de danska hamnarbetarna ~. anlände Preben Möller-Hanse, lb Lund och Knud Erik Hansen. De representerade såväl danska sjöfolksförbundet som hamnarbetarna. Rene Acua anlände som representant för CUT-Chila, den chilenska Landsorganisationen vars huvudstyrelse befinner sig i landsflykt. För svenska Lokmannaförbundet fanns Einar Jonsson på plats och Driftspersonalförbundet hade sänt B 0 Pettersson. Samtliga gäster höll tal vid kongressen och tackade för inbjudan. Bob Parish manade i sitt tal till fortsatt internationell aktivitet och framhöll att han hade informationer som berättade om hur redare och hamnägaren tänkte stärka sina positioner mot hamnarbetare i skilda länder. - Det är viktigt att vi svetsas samman och att vi alltid är beredda hjälpa varandra, sade Bob. Han gav också information om hur det i hans hemland, England, gjordes attacker mot hamnanställda och hur man även i andra länder gjort försök att ytterligare dra ner antalet fast engagerade i hamnarna. 12 tog i ett möte med terminalanställda och informerade om förbundet och verksamheten. Resultatet blev att de omedelbart kom över till Hamnarbetareförbundet. Borlänge är en ny plats för förbundet. I Nynäshamn är det färjterminalens anställda som lämnar Handelstjänstemannaförbundet och går över till vårt förbund. De kommer under en övergångsperiod att höra till stockholmsavdelningen men bildar en egen sektion. I Oskarshamn är det också färjterminalen som har anställda. vilka går över till förbundet. Helt naturligt tillhör dessa kamrater den avdelning som redan finns etablerad i Oskarshamn. I Malmö har en överströmning av imponerande art skett under senare tid. Det är en hel del av medlemmarna som nu är anslutna i Sjöfolksförbundet som begärt att få sin fackliga hemvist i Hamnarbetareförbundet. Medlemsutvecklingen inom hela förbundet har varit positiv och allt tyder på att medlemsantalet stiger kraftigt. Nytt avslöjande om svek från Transport Ett nytt avslöjande om svek från Transports sida då det gäller hamnarbetarnas rätt att verkligen utföra arbete i hamnarna avslöjas nu åter. Transport har vid förhandlingar tillåtit vissa av tjänstemännen att utföra arbetsuppgifter som egentligen skall utföras av stuverianställda. I en uppföljning av detta åberopar nu Redarföreningen detta som skäl för att Stena Lines personal skall få utföra arbetsuppgifter inom sitt terminalområde, som enligt tradition tillhör stuverianställda. Transport har alltså svikit sina medlemmar och sålt bort en del av de arbetsuppgifter deras medlemmar enligt internationell praxis skall utöfra. Redarföreningen säger i en skrivelse att man intefinner att det finns några hinder för att kajarbetare, anställda av Stena Line, skall kunna fullfölja sådana arbetsuppgifter. Vår uppfattning är klar: det är endast stuverianställda som skall utföra de här nämnda arbetsuppgifterna. Transport har handlat svekfullt. IO ~ ~ '

Förbundet kontaktades av utredare om kustsjötrafiken i vårt land Jan Christer Westgren, Gunnar Norberg och Karl Hallgren deltog i en träff med utredare från kommunikationsdepartementet..i Inom kommunikationsdepartementet pågår just nu en utredning om hur kustsjöfarten skall organiseras i vårt land. I Örnsköldsvik gjorde de båda departementsutredarna under senhösten ett besök för att höra förbundets synpunkter i frågan. Förutom förtroendemannen Gunnar Norberg deltog från förbundet Karl Hallgren och Jan Christer Westergren. Från departementet deltog Lars Dahlgren och Morgan Williamsson. Förbundets synpunkter om en vidgad kustsjöfart noterades och de båda utredarna var väl informerade om de skilda alternativ som kan vara tänkbara. I samband med det här besöket gjorde förbundet ett uttalande där det krävdes ökad satsning just på sjöburet gods i stället för landburna transporter. Både ur energi- som miljösynpunkt är en ökad satsning på sjöburet gods att föredra, menar förbundet och det finns ytterligare ett skäl: de ekonomiska aspekterna. Förbundet menar också att transportstöd borde kunna vara möjligt också för det sjötransporterade godset. Något resultat av utredningen föreligger inte förrän tidigast under 1981. Det här var första gången som förbundet kontaktades officiellt av de statliga myndigheterna. Tidigare kontakter har skett på initiativ från förbundet. 13

Hans Ericson och hans Ur tidningen Transportarbetaren har vår stockholmsombudsman Lennart Johnson hittat en del tänkvärda saker som gäller förre förbundsordföranden Hans Ericsons fantastiska affärer. Det handlar om nr 12 1980, där det finns en del stoff gällande Transports affärer och inte minst den underlåtenhet att ingripa som tydligt präglar dess förbundsstyrelse. Jag läser ur Transportarbetaren följande:»rådsledamoten Arvid Jansson från 2:an i Göteborg hade i skrivelse till förbundet föreslagit att inga som helst privata lån ur förbundskassan skulle beviljas enskilda medlemmar inom förbundet. Han stödde sig på ett uttalande från 1965 års kongress. Att låna pengar ur förbundskassan har inget stöd i förbundets stadgar, hävdade Arvid.«Längre ned i artikeln läser vi:»i debatten hävdade Arvid att 1965 års kongressbeslut hade innebörden att lånen skulle upphöra.«i detta har han rätt. Vad blev då resultatet? Jo, följande: Man konstaterar att kongressen 1977 fastställt gällande praxis och Arvid Janssons skrivelse, som i sak var helt riktig inte föranledde åtgärd. Detta blev också förbundsrådets beslut. Detta gör man naturligtvis helt egenc mäktigt utan att hänvisa till var någonstans i kongressprotokollet detta kan styrkas. Jag har läst Transports kongressprotokoll av 1977 och kan inte utläsa en sådan generös praxis som man här försöker göra gällande skulle ha slagits fast. Nästa del som är av vikt och som bör uppmärksammas är följande: Man har mage att gå ut till lokalavdelningarna och begära att de till förbundskassan anslår ett belopp motsvarande 50 kr per medlem. Citerat från sid. 8 första spalten högst upp. Längre ned kommer följande:»på detta sätt skulle förbundskassan tillföras 2,5 miljoner och därmed skulle underskottet, som förväntas blir resultatet i 1980 års bokslut, kunna täckas.«inte ett enda ord om att revisorer samt den tidigare styrelsen skall ta sitt ansvar och avgå skrivs det om. Man frågar sig nu vad Olle Rytterbrants UTSVÄVELSER tidigare tal om att stadgar är till för att följas blivit av? Det är allt för tyst om vad medlemmarna har för rätt att ställa motkrav i detta läge.»beslutet blev också att rådet rekommenderade avdelningarna att erlägga 50 kr per medlem till förbundskassan för att täcka den brist som förorsakats av årets konflikt där strejk och lockout kostade förbundet 5,2 miljoner.«aven här slår man blå dunster i ögonen på medlemmarna, ty verkligheten är ju den att 1976 hade man ett kapital av 17,2 miljoner som man slösat bort genom Hans Ericsons försorg. Att detta är det verkliga förhållandet redovisas inte. Slutligen höjer man avgifterna för medlemmar i klass l med 18 kr per månad att gälla både under 1981 samt 1982. Vad man tycker som fackföreningsmedlem är ju ändock att detta gamla förbund måste ta sitt ansvar mot sina medlemmar och rensa ut de representanter som varit med om hela den här soppan och inte reagerat, däribland revisor Gustav Söderberg. Dessa tänker tydligen sitta kvar och blir det riktigt lyckat så tar Hans Ericson 2 miljoner av dessa pengar som skadestånd i egen ficka plus pension räknat från den 1 augusti 1980, vilket också blir en del ytterli gare 50-lappar att suga ut av medlemmarna. Lennart Johnson AKTIVA PENSIONÄRER HYLLAS I GöTEBORG Vi har tidigare berättat om den livliga verksamhet som finns hos de pensionerade hamnarbetarna i Göteborg. De har en egen klubb och de har en rad trivselarrangemang under året. Tidigare under 1980 hade de en träff där man bland annat hyllade en del av kamraterna. Bilden visar detta tillfälle där styrelsen i pensionärsklubben stolt visar upp det standar som förbundet har. Fr v ser vi sekreterare Gilbert Storm, ordföranden Hjalmar Svensson och kassör Filip Törnblom. I bakgrunden göteborgsavdelningens egen hamnarbetarf ana. Bilden tagen i den egna lokalen nere i hamnen. Dit kommer också pensionärerna då de skall ha sina kamratträff ar. De håller samtidigt kontakt med den gamla arbetsplatsen. 14

FöDELSEDAGAR- 50 år 60 år 65 år Curt Malmqvist Hadar Berglund Vilhelm Persson Rubingatan 15 Hällgumsgatan 43 B Strängnäsgatan 33 421 62 Västra Frölunda 872 00 Kramfors 417 24 Gpteborg 4 dec. 1930 9 dec. 1920 17 jan. 1916 Sven Arn.e Magnusson Sven Söderström Harry Carlsson Adolf Lemonsväg 36 PI Löten c/o Petersen Bäkebe.rg 183 42 Täby 829 23 Bergvik 310 22 Veinge -,, 5 dec. 1930 13 dec. 1920 17 dec. 1915 Bert Albin Lithen Rolf Jansson Elis Södergård Pyrola vägen 20, 1 tr. Slipgatan 2 Lärkvägen l 181 60 Lidingö 117 39 Stockholm 911 00 Holmsund 19 dec. 1930 16 dec. 1920 21 dec. 1915 Alex Backlund Nils Sundström Kurt Johansson Bergsgatan 9 Hällbruksgatan 26 Köpmansgatan 11 B 913 00 Holmsund 951 41 Luleå 414 65 Göteborg 23 dec. 1930 27 dec. 1920 23 dec. 1915 Lars Jonsson Maurits Lundkvist Allan Sandström Dragspelsgatan 14 PI 886 Lappbäcken 421 43 Västra Frölunda 940 10 Hortlax 952 00 Kalix 26 dec. 1930 1 jan. 1921 4 jan. 1916 Torsten Sjöberg Gunnar Axel Wennberg Bengt Lindberg K villegatan 12 A Siriusgatan 76 PI 11371 417 04 Göteborg 415 22 Göteborg 931 00 Skellefteå 28 dec. 1930 3 jan. 1921 4 jan. 1916 Göte Lundsten Olle Lindholm Ivar Karlsson Stöckeby PI 17044 PI 7119 Box 179 905 90 Umeå 440 33 Harestad 870 20 Sandöverken 3 jan. 1930 8 jan. 1921 11jan.1916 Lasse Olivi Kljutschnik Holger Granberg Enar Grahn Vetekornsgatan 37 Box 225 Gimonäsvägen 95 431 40 Mölndal 910 27 Hössjöäng 902 40 Umeå 5 jan. 1931 11 jan. 1921 26 jan. 1916 Karl Otto Westlund Styrbjörn Aspman Svenskbyvägen 4 Fredsgatan 9 70 år 913 00 Holmsund 826 05 Söderhamn Hugo Bergkvist 11 jan. 1931 13 jan. 1921 950 30 Råneå 15 jan. 1911 Holger Westman Valter E Jeppsson Rååvägen 90 C Styrbjörnsvägen 14 nb 523 70 Helsingborg 126 22 Hägersten 75 år 16 jan. 1931 14 jan. 1921 Roland Spets Viktoriagatan 21 Duval Carreiro Hans Johansson 872 00 Kramfors Blidvädersgatan 43 C Norra Promenaden 135 18 jan. 1906 417 30 Göteborg 602 19 Norrköping 24 jan. 1931 16 jan. 1921 80 år Per-Åke Noren Allan Moberg Oskar Karlsson Syster Jennysväg 20 A Industrigatan 19 B Fastlagsvägen 39 Il 231 00 Trelleborg 611 00 Nyköping 126 47 Hägersten 26 jan. 1931 17 jan. 1921 1dec.1900 15

LUNOGRE L~RS ERIK Löl\JNERUNAN 91 423 00 TORSLAf\JDA.. 11 ~-"~~" /I -;- En liten bild från vår pensionerade medlem Ragnar Sundström, Sundsvall, som fortsätter att framställa autentiska bilder från hamnarbetarnas vardag så som han själv upplevt den.