Nordiska museets julgransplundring 2006 Sånglekar2
När vi sjunger och dansar kring granen håller vi liv i en väldigt gammal tradition som är känd i varje fall från början av 1600-talet. Den äldsta uppgiften om en svensk sånglek som man hittills träffat på är texten till»bro bro breda«. Den citerades i början av 1600-talet av Johannes Bureus, Sveriges förste officiellt verksamme fornforskare. Senare under 1600-talet återger Olof Rudbeck ett långt stycke av den lek som idag kallas»räven raskar över isen«när han ska berätta hur julfirandet gick till. En annan väldigt gammal sånglek är»skära havre«som finns återgiven med hela sin text och en lekbeskrivning från cirka 1700 i en skildring av Värmland. 2
Artur Hazelius som grundade Nordiska museet och Skansen slog vakt om sånglekarna och ville att barnen skulle sjunga och dansa de gamla ringlekarna som han räknade som»de vackraste blommorna i den svenska örtagården«. Nordiska museet gav ut det allra första häftet med ringlekar redan 1898. Förra året tog vi upp traditionen genom att trycka fem lekar med beskrivningar. Som ett minne av årets julgransplundring har vi nu tryckt nya lekar. Alla har det gemensamt att de sjöngs och dansades för mer än hundra år sedan. Christina Mattsson Styresman för Nordiska museet Obs! De röda siffrorna under eller vid texten i visorna anger att en ny tur inträder. Hur man utför den står vid motsvarande siffra i beskrivningen efteråt. 3
Du är för liten att gifta dig, stackars liten Du är för li - ten att gif - ta dig, stac-kars li - ten. 1. Tag av dig trö - jan, be - tal din gäld stac-kars li - ten, så får du gif - ta dig i mor - gon kväll, stac - kars li - ten. Om du får nån som vill ha dig. 2. 3. 4
Deltagarna bildar ring och fattar varandras händer. En gosse är inne i ringen. Ringen rör sig i hastig takt åt vänster. 1. Gossen bjuder genast upp en flicka. Båda dansar, först håller de varandra i händerna och från och med ordet»tag«håller de om varandra. 2. Paret stannar, gossen lägger händerna i kors över bröstet, flickan sätter händerna i sidorna. 3. Gossen bockar sig och flickan niger. Flickan stannar i ringen och bjuder upp nästa gång. 5
Tjuv och tjuv, det ska du heta 1. Tjuv och tjuv, det ska du he - ta,(2) för du stal min 3. Men jag har den gla - da trö-sten, att jag får en lil - la vän. ann i - gen. Tror jag tra - la - la, 4. tror jag tra -la - la, tror jag tra - - la - - la, tror jag så. 5. Jag har fått den stora sorgen, att jag mist min lilla vän. Men jag har den glada trösten, att jag får en ann igen. Tror jag osv. Ser du ser du jag blev gifter, ser du ser du jag fick man, och min man han heter Petter, och jag tror han går väl an. Tror jag osv. 6
Deltagarna ställer sig i två rader mitt emot varandra par om par. Varje gosse står till vänster om sin flicka.»udden«som ingen maka har, tar plats vid änden av ena ledet. 1. Udden hoppar fram till en av deltagarna och bjuder upp (vid 2). 3. Det nybildade paret dansar med polkasteg tillbaka till uddens plats. 4. Alla paren dansar runt, varje par på sin plats. Den nya udden står stilla. 5. Den nya udden bjuder i sin tur upp en ny, helst ur motsatta ledet, och dansar med henne tillbaka till sin plats osv. som i första strofen. 7
Förtrogeliga band Jag gick mig ut en af - - ton ut - i 1. en äng så grön, jag gick mig ut en af - - ton ut - i en äng så grön. Där möt - te mig en flic - ka, så 2. fager och så skön, så skön, där möt - te mig en flic - ka, så fa - ger och så skön. 8
: : Hon lovade mig sitt hjärta hon lovade mig sin (3) hand. : : 4. Vi knöto, vi knöto förtrogeliga band, band, band, vi knöto, vi knöto förtrogeliga band. 5. : : De banden som vi knöto, slätt ingen lossa kan. : : 6. Blott döden, blott döden kan lossa dessa band, band, band, blott döden, blott döden kan lossa dessa band. Deltagarna ordna sig i ring och håller varandra i händerna. En gosse är inne i ringen. 1. Ringen rör sig år vänster i takt med sången. Gossen går i motsatt riktning. 2. Gossen vinkar åt en flicka, hon träder in i ringen och går efter honom. 3. Gossen vänder sig om och de båda räcker varandra högra handen. De svänger den av och an i takt medan versen sjungs andra gången. 4. De fattar även varandras vänstra hand. På så sätt kommer armparen i kors och de håller dem så medan de»knyter«. Första takten: Gossen sträcker fram högra armen och drar tillbaka den vänstra, flickan gör tvärt om 9
i samma rörelse. Andra takten: gossen sträcker fram vänstra armen och drar tillbaka den högra osv. Rörelsen upprepas till strofens slut, men när man sjunger»band, band, band«påskyndas rörelsen så att man knyter vid varje ord. 5. De båda marscherar sida vid sida mot ringen och håller varandras händer korsvis som förut. För varje takt sänker de armarna och böjer sig något framåt. 6. De stannar, vänder sig mot varandra och fortsätter att knyta som beskrivs vid 4. Flickan är inne och börjar leken nästa gång. 10
11
Så havre Och vil - jen I ve - ta och vil - jen I 1. för - stå, hur bön- der- na bru - ka så hav - re? Jo, far min han såd - de, han såd- de si så här, och 2. 3. 2. 3. sen så vi - la han ar-men. Han stam-pa med sin fot, han 4. 5. 6. klap - pa med sin hand, så gla - de - lig, så 7. 12 gla - de - lig, han vän - de sig om ut - i dan - sen. 8. 9.
10. Och se vad jag fick uti min hand, och se vad jag fick att föra. En liten flicka så nätter och så grann, så fin uti sina kläder. Jag håller dig så kär, jag stiger dig så när, jag kan inte säga hur vacker du är, jag låter dig stå för en annan. 11. 12. Deltagarna placerar sig bakom varandra i en inte alltför sammanträngd ring. De håller armarna i kors över bröstet och vänder höger sida inåt ringen. Ingen är inne i ringen. 1. Ringen rör sig framåt i långsam takt. 2. Alla för högra handen liksom ett tag åt sädes skäppan, som tänks hänga på vänstra armen. 3. De sprider ut kornen som bonden gör när han sår. 4. De lägger åter armarna i kors. 5. De stannar, vänder sig inåt ringen och stampar med högra foten två gånger. 13
6. De klappar i händerna två gånger. 7. De lägger åter armarna i kors. 8. De klappar i händerna två gånger. 9. De vänder sig runt om åt vänster. 10. Alla rör sig åter som i början av leken. En gosse går och räcker en flicka högra handen och promenerar med henne utefter ringen medan fortsättningen sjungs. Under tiden rör han flickans hand upp och ner i takt med sången. 11. Han går ifrån henne och väljer vid strofens slut (12) ut en annan, som han dansar en polsksväng med. Då rör sig ringen i hastig takt. Vid lekens slut tar de båda som varit inne plats bland de övriga i ringen. Den flicka som först utmärktes går in och bjuder upp nästa gång (vid 10). 14
Texterna och melodierna är hämtade ur fjärde upplagan av Ringlekar på Skansen med beskrifvande text, ett häfte samman ställt av Nils Keyland och utgivet av Nordiska museet 1912. Teckningarna, som visar»gammaltida danser«i Kråks måla och Älghults socknar i Småland, finns i Nordiska museets arkiv. De är gjorda 1941 av Carl Wiking (född 1874) i ett av hans många svar på Nordiska museets frågelistor. Nordiska museets förlag Box 27820 115 93 Stockholm www.nordiskamuseet.se Redigering Christina Westergren Grafisk form Lena Eklund Tryckt hos Katarina Tryck ab, Stockholm 2005 isbn 91 7108 502 5
nordiska museets förlag