Hänsynstagandets paradoxer Om äldre, närstående och biståndshandläggare vid flytt till särskilt boende Fil. Dr. Maria Söderberg F.d. doktorand: CASE /Socialhögskolan
Centrala forskningsfrågor i avhandlingen: Vad är det som händer när äldre personer överväger en flytt från eget boende till ett särskilt boende (äldreboende)? Hur upplever och beskriver de äldre, deras närstående och biståndshandläggare enskilt och inbördes denna process?
Äldre personer Närstående Biståndshandläggare
Målgrupp: Äldre personer som ansöker eller står i begrepp att ansöka om en plats på ett särskilt boende Närstående personer till de äldre De äldres biståndshandläggare i en sydsvensk kommun
Metod Äldre personer + deras närstående: Öppna semi-strukturerade intervjuer Uppföljande kontakter Biståndshandläggarna: Vinjett-baserade intervjuer
Insamlat empiriskt material: 21 gamla människor: Sammanlagt 47 intervjuer + uppföljande samtal 17 närstående: Sammanlagt 27 intervjuer + uppföljande samtal 7 biståndshandläggare: 7 vinjettbaserade intervjuer Totalt: 81 transkriberade intervjuer/samtal
Avhandlingens disposition Artikel I: Äldre personer [On line] Artikel II: Närstående personer [On line] Artikel III: Biståndshandläggare[On line] Artikel IV: Teoretisk modell [On line] Kappa (sv): Resultat 1 summering/artiklar Resultat 2 övergripande analys
Under analysarbetets gång: En benägenhet bland äldre personer, närstående och biståndshandläggare att böja undan, anpassa sig, vara till lags och släta över Ett fokus på hänsyn och hänsynstagande i den övergripande analysen
Resultat från den övergripande analysen Ett fokus på hänsyn och hänsynstagande De inblandade använder sig av idealen om den äldre personens självständighet och självbestämmande för att rättfärdiga egna ageranden och förhållningssätt (samhällsideal + riktlinjer) Ingen ensam är beredd att ta det fulla ansvaret för beslutet om den äldres eventuella flytt från eget boende till ett särskilt boende.
Undvikande förhållningssätt i processen: De äldre vill av hänsyn till familjen/samhället inte framstå som en belastning, samtidigt som de närstående av hänsyn inte vill äventyra den äldres självständighet och självbestämmande. De äldre vill av hänsyn inte stöta sig med biståndshandläggaren, samtidigt som biståndshandläggare av hänsyn vill stärka den äldres självständighet och självbestämmande (företrädesvis i det egna boendet). De närstående vill av hänsyn till biståndshandläggaren inte gå emot gällande riktlinjer, samtidigt som biståndshandläggare av hänsyn till de äldres självständighet och självbestämmande undviker att beakta de närståendes eventuella ställningstaganden.
Hänsynstagandets paradoxer De inblandade vill av hänsyn verka för äldre personers självständighet och självbestämmande, samtidigt som det inte är möjligt t ex mot bakgrund av: de äldres avtagande krafter närståendes bidrag till samordningen/ utförandet av praktiska sysslor biståndshandläggares uppdrag att fatta sina beslut bristande tillgång på särskilda boenden
Vad är det som händer? När äldre personer inte vill ligga till last, närstående är rädda för att lägga sig i och biståndshandläggarna vill nå konsensus, förstärks en benägenhet att undvika en förändring som kan inkräkta på eller uppfattas opassande av någon annan. Flyttbeslutet framstår som ett beslut som ingen vill ta, än mindre hållas ansvariga för - oklara ansvarsförhållanden. Beslutsprocessen drar ut på tiden och de äldre som verkligen vill flytta får vänta ännu längre på ett definitivt beslut om en eventuell flyttning.
Tack! Har ni frågor, hör gärna av er till: 031-786 1282 maria.soderberg.3@socwork.gu.se Kappan finns att ladda ner: http://www.lu.se/lup/publication/4387422