Ellen Bergström tillsammans med en grupp barn år 1947. I bakgrunden järnvägshotellet och stationen, tidningsbild.
Trollhättans barnträdgård har nu avslutat sin verksamhet för terminen. Sista "skoldagen" var i fredags och nu får de små eleverna således vara hemma hos sin mamma hela dagarna. Här har man emellertid inte att göra med vanliga skolbarn det märker man genast. Då tidningen Trollhättans medarbetare gjorde ett besök i barnträdgården, som är belägen i Bellmansgården var dagen just avslutad och eleverna skulle gå hem. Men det gjorde de inte med någon särdeles förtjusning, tvärtom var det mycket motvilligt de så småningom begav sig hemåt och under det vi pratade med deras lärarinna, fröken Ellen Bergström, kom en och annan liten telning tillbaka in i rummet för att prata eller säga adjö ännu en gång. Själva lokalen där kindergartenundervisningen bedrivs är ett stort och ljus rum med små näpna röda skolbänkar i bortre änden av salen och för övrigt en stor fri golvyta där det finns plats att leka, dansa ringlekar och så vidare. Runt väggarna finns en massa skåp och hyllor som ser mycket intressanta ut och som också är roliga att titta i. Vid ena väggen har eleverna sina fack där de förvarar sina saker och i ett annat skåp finns en massa spel och annat material. I ett hörn står flickornas lekhus. Det är ett riktigt litet hus, fastän utan tak och härinne bor dockorna. Strax bredvid står ett prydligt dockskåp som barnen har tillverkat nästan alldeles själva. "Fröken" har hjälpt till att såga till själva skåpet och sedan har möbler, mattor, gardiner och annan inredning tillverkats av små händiga barnafingrar. Undervisningen bedrivs i två grupper, den ena går i kindergarten tre timmar på förmiddagen, den andra gruppen lika länge på eftermiddagen, berättar fröken Bergström. Barnen är i åldern tre till sju år och ett fyrtiotal till antalet. I barnträdgården, där undervisningen inte är utstakad efter schema och eleverna inte sitter stilla i en bänk hela dagen, utan man börjar med en timmes valfri lek då eleverna får sysselsätta sig med vad de själva har mest lust till. Flickorna leker gärna med sina dockor eller klär ut sig medan pojkarna leker indianer, eldsvåda eller olyckshändelse. De har en fallenhet för att i sina lekar rekonstruera hemska olyckor på ett sätt som ibland föranleder fröken Bergström att ingripa och ge leken en mindre drastisk inriktning. Det bästa med denna
fria lek är att barnen får lära sig att leka tillsammans och organisera det hela själva, framhåller fröken Bergström. För ensamma barn, som varit vana att leka för sig själva, är det av stor betydelse att de får komma tillsammans med jämnåriga, vilket också är ett av syftena med kindergartenundervisningen. För barn från enbarnsfamiljer är det också mycket viktigt att de tidigt lär sig att anpassa sig efter andra och inte endast räknar med det egna lilla jaget, vilket så lätt blir fallet. - Är det inte svårt att hålla ordning på en samling småbarn? - Ibland är de ju litet högljudda medger fröken Bergström, men de är i regel lättledda och är man bara litet sträng ibland så går det bra. Sedan finns det ju en del barn som är svårare att komma underfund med, men med förståndig behandling böja de sig också för den ordning som givetvis måste råda även i en kindergarten. Efter en timmas lek hålls morgonbön varvid man läser bön och sjunger en sång. Sedan berättar fröken Bergström för barnen om växter, ett djur eller dylikt. I berättelsen lägger fröken Bergström också in litet naturlära så att barnen får kunskaper på det området. Vidare sysselsätts barnen i kindergarten med en mängd praktiska övningar: klippning i papper, ritning, modellering och så vidare. De minsta barnen får göra så kallade sykort, vilket tillgår så att man först ritar upp ett motiv på en pappersbit och sedan syr upp konturerna. Till och med de allra minsta kan göra mycket vackra sådana kort. I modellering är en del riktiga mästare, de skapar hela landskap i lera, medan andra kanske är skickligare i att väva. Man gör nämligen också små vävnadsarbeten och flickorna syr även dockkläder till sina små dockebarn. Medan flickorna har sytt till sina dockor har pojkarna gjort indianmössor med fjädrar på och även små yxor. En hel del trevliga julsaker finns också i barnens bänkar, såsom julgranar av trä, målade och påklistrade med allehanda prydnader. En del av sakerna som man knåpat med under terminen skall föräras far eller mor i julklapp. Även så kallade tysta övningar ingår i programmet. Då lägger man pussel eller spelar spel av olika slag, speciellt avsedda för barn. De minsta barnen får lära sig klockan och på en för ändamålet särskilt avsedd docka får de lära sig knäppa knappar och knyta skoremmar. Förutom tillverkning av
dockskåpsmöbler gör man även en mängd andra trevliga föremål i träslöjd och lövsågning såsom båtar, flygmaskiner och så vidare. Under omväxlande lek och allvar och med många praktiska övningar, som gör barnen händiga och stimulerar till egen uppfinningsrikedom, bedrivs således verksamheten i Trollhättans barnträdgård. Det är en fri och trevlig skolform, men ändå lär barnen ordning och disciplin. För varje vecka utses två ordningsvakter och varje lördag utdelas ett litet bokmärke till alla som uppfört sig ordentligt. Barnen anser det som en stor skam att bli utan. För mammorna måste det vara skönt att några timmar på dagen slippa passa barnen och de små själva tycker också att det är så roligt att gå i kindergarten. De har som sagt riktigt svårt att skiljas från den och sin "fröken" för jullovet. Men fram i januari börjar vårterminen och då får de återvända till kindergarten och kamrater och fröken Bergström. Barn i Bellmansgården år 1942, tidningsbild.
Sammanfattning av Bengt Lindströms artikel i augusti 1986 1939 hyrde läraren Ellen Bergström för förskoleverksamhet/ barnträdgård en sal på nedre botten i dåvarande församlingshemmet rivet sedan flera år. Det var ett litet rött hus, beläget där tingshuset senare fanns i kvarteret Älvkvarnen. Vid starten 1939 hade Ellen Bergström en grupp barn, som gick fyra timmar om dagen. Bellmansgården år 1940. Bild från Innovatums bildarkiv. 1941 eller 1942 fick Ellen Bergström hyra Bellmansgården, ett gammalt trähus, belägen i kvarteret Frej. 1942 fick hon anslag från Trollhättans stad för nedsatta avgifter och hon började då med två grupper barn per dag.
Efter Bellmansgården/Frejasalen hyrde hon en källarlokal på Drottninggatan 8 i kvarteret Brudslöjan. På hösten 1955 köpte Ellen Bergström en tvåfamiljsvilla i Torsred och flyttade dit med lekskolan. 1956 bildades en stiftelse kallad Lekskolestiftelsen. Det fanns då tre privata lekskolor. Något år senare övertog staden rörelsen och då sköttes den av socialförvaltningen. Lekskoleavslutning i Lunnen cirka 1924 Bild från Innovatums bildarkiv. På 1920-talet fanns en lekskola i Trollhättan, stadens första lekskola. Den drevs i Lunnen under flera år Bilden visar en avslutningsfest efter sommaren i Hjulkvarnelund "Lunnen" omkring år 1924. Lekledaren hette Gertrud Nilsson. Hon drev tillsammans med sin syster, gift Thimell, en garn- och tygaffär på Storgatan 27.