Fakta om Sveriges ekonomi 2001
1
Skriften har tagits fram av en projektgrupp inom Svenskt Näringsliv. I arbetet har deltagit: Lars-Olof Jacobsson, projektledare Lars Jagrén Patrik Karlsson Anders Rydeman Svenskt Näringsliv 2001 Tryck: Wallin & Dalholm Boktr AB, Lund 2001 Omslag: Jaxvall Design Eftertryck är tillåtet om källan anges ISSN 0280-3364 2
FÖRORD Frågor om Sveriges ekonomi har blivit allt viktigare i samhällsdebatten. Det finns ett stort behov av aktuella fakta om den ekonomiska verklighet som landet befinner sig i. Därför ger vi ut Fakta om Sveriges ekonomi. Vi hoppas att denna faktasamling både skall sprida kännedom om Sveriges ekonomi och stimulera till diskussion om vad som krävs för att vi skall kunna lösa de problem som finns i den svenska ekonomin. Faktasamlingen är avsedd för alla som behöver lättillgängliga uppgifter om grundläggande ekonomiska frågor: journalister, lärare, studerande, företagsledare, politiker, fackföreningsfolk m fl. Fakta om Sveriges ekonomi presenteras i ett sextiotal diagram och tabeller tillsammans med korta kommentarer. Boken är även översatt till engelska. Både den svenska och engelska versionen av boken finns på Internet (www.svensktnaringsliv.se). Stockholm i augusti 2001 SVENSKT NÄRINGSLIV Göran Tunhammar 3
INNEHÅLL 1 NYCKELTAL SVERIGE OCH OMVÄRLDEN 6 BNP i Sverige, EU och OECD 1960 2000 7 BNP per invånare i olika länder 1970 2000 8 Inflationen i Sverige, EU och OECD 1970 2000 9 Öppen arbetslöshet i Sverige, USA och EU 1980 2000 10 Världshandel och BNP-tillväxt 1970 2000 11 Bytesbalansen i USA, EU, Japan och Sverige 1990 2000 12 2 ARBETSMARKNAD 13 Sveriges befolkningsstruktur 1970 2020 14 Strukturförändringar i sysselsättningen 1965 2000 15 Sysselsättningen i Sverige 1963 2000 16 Sysselsättningen i privat och offentlig sektor 1963 2000 17 Sysselsättningsutvecklingen i Sverige och omvärlden 1975 2000 18 Sysselsättningens fördelning på olika företagsstorlekar 2000 19 Anställda i bemanningsföretag 1994 2000 20 Sysselsättningskvoten i olika länder 1999 21 Arbetslösheten i Sverige 1970 2000 22 Andelen högutbildade av befolkningen i Sverige och omvärlden 1999 23 3 ARBETSKRAFTSKOSTNADER OCH MARGINALSKATTER 24 Årlig ökning av arbetskraftskostnaderna i industrin 1970 2000 25 Real löneutveckling efter skatt 1970 2000 26 Arbetskraftskostnad i olika länder 1990 och 2000 27 Arbetskraftskostnad per producerad enhet i tillverkningsindustrin 1970 2000 28 Sociala avgifter 2001 29 Sociala avgifter för arbetare 1970 2001 30 Marginalskatter på arbete 1952 2000 31 Skattekilar på arbete 1952 2000 32 Skattekilar för arbetare i olika länder 2000 33 4 PRODUKTION OCH INVESTERINGAR 34 Industriproduktionen i Sverige och OECD 1960 2000 35 Produktionsutvecklingen i olika industrisektorer 1970 2000 36 4
Produktionsutvecklingen i olika tjänstesektorer 1980 2000 37 Industriproduktionens sammansättning 38 Tjänsteproduktionens sammansättning 39 Produktivitetsutvecklingen i näringslivet 1965 2000 40 Industrins produktivitet i Sverige och omvärlden 1970 1999 41 Investeringar i tillverkningsindustrin 1963 2000 42 IT-sektorns sysselsättnings- och produktivitetstillväxt 1994 1999 43 IT-investeringar i Sverige och USA 1993 2000 44 5 UTRIKESHANDEL 45 Utrikeshandelns betydelse i olika länder 1999 46 Importens sammansättning 47 Exportens sammansättning 48 Sveriges varuexport till olika länderområden 49 Handels- och tjänstebalansen 1970 2000 50 Bytesbalansen 1975 2000 51 6 OFFENTLIG SEKTOR OCH SKATTER 52 Offentliga sektorns utgifter i Sverige och omvärlden 1960 2000 53 Offentliga sektorns utgifter fördelade på ändamål 1970 2000 54 Skattetrycket i Sverige, EU och OECD 1965 1999 55 Skattestrukturen 2000 56 Skatt på arbete i Sverige och omvärlden 2000 57 Totalskatten på en industriarbetarlön 2001 58 Offentliga sektorns finansiella sparande i olika länder 2000 59 Statens budgetsaldo 1970 2000 60 Offentlig bruttoskuld i olika länder 2000 61 Sveriges statsskuld 1970 2000 62 Privat och offentlig försörjning 1970 2000 63 7 FINANSIELL UTVECKLING 64 Lång ränta i Sverige, Tyskland och USA 1980 2000 65 Nominell och real ränta i Sverige 1970 2000 66 Växelkursutvecklingen mot 11 konkurrentvalutor 1970 2000 67 Växelkursutvecklingen mot euro och USD 1999 2001 68 Börsutvecklingen i Sverige och USA 1990 2000 69 Hushållens sparkvot 1970 2000 70 Hushållens finansiella nettoförmögenhet 1970 2000 71 Hushållens skuldkvot 1970 1999 72 Utlandsskulden 1970 2000 73 Utlandsinvesteringarna 1980 2000 74 5
1. NYCKELTAL SVERIGE OCH OMVÄRLDEN Sverige hade under 1950- och 1960-talen en hög ekonomisk tillväxttakt. I mitten av 1970-talet sjönk dock BNP-tillväxten och Sverige hade under drygt två decennier en genomsnittligt långsammare ökning av produktionen än flertalet andra industrinationer. Under de senaste 5 6 åren har tillväxten i Sverige åter ökat och legat mer i linje med omvärldens. Sverige har tappat sin position som ett av världens rikaste länder. Mätt som BNP per capita, det vanligaste måttet för att mäta ett lands ekonomiska välstånd, ligger Sverige idag klart efter flertalet av västvärldens industriländer. Anpassningen av inflationstakten till omvärldens låga nivåer i början av 1990-talet ledde till ett betydande privat efterfrågebortfall, en kraftig ökning av arbetslösheten och en snabb försämring av de offentliga finanserna. Under de senaste åren har inflationen i Sverige, liksom i omvärlden, legat på en mycket låg nivå. En ökad konkurrens och en stark internationell prispress har bidragit till detta. Arbetslösheten var fram till krisen i början av 1990-talet klart lägre i Sverige än i flertalet andra länder. Därefter har den liksom i många länder i EU, bitit sig fast på en hög nivå även om en viss nedgång skett under de senaste åren. Det har blivit alltmer uppenbart att den höga arbetslösheten i Sverige och vissa andra EU-länder till stor del är strukturell och speglar en dåligt fungerande arbetsmarknad. Däremot har arbetslösheten i USA under senare år varit rekordlåg. Världshandeln har under de senaste decennierna i hög grad varit motorn i den internationella ekonomin och vuxit betydligt snabbare än BNP. Handeln med varor och tjänster mellan olika länder kommer att förbli en viktig drivkraft i världsekonomin. Inte minst för de mindre utvecklade ekonomierna är frihandeln helt avgörande för den ekonomiska tillväxten. Det växande underskottet i amerikansk handel speglar en obalans i tillväxten mellan olika regioner och utgör på sikt en destabiliserande faktor i världsekonomin. 6
BNP i Sverige, EU och OECD 1960 2000 Index 1960=100 450 400 350 300 250 200 OECD EU Sverige 150 100 1960 65 70 75 80 85 90 95 00 Under 1970- och 1980-talen steg Sveriges BNP långsammare än genomsnittet för såväl EU som OECD. Tillväxtproblemen kulminerade under krisåren i början av 1990-talet. Därefter har BNP i Sverige ökat snabbare än i EU och i ungefär samma takt som i OECD. Under 1960-talet hade Sverige en BNP-tillväxt på i genomsnitt 4,6 procent per år. Tillväxten sjönk under 1970-talet till 2 procent per år och var då liksom under 1980-talet klart lägre än genomsnittligt i både EU och OECD. Den djupa lågkonjunkturen i början av 1990- talet medförde tre år med negativ tillväxt i Sverige. Mellan åren 1990 och 1993 minskade BNP med närmare 5 procent i volym. Efter 1993 har dock tillväxten i Sverige varit genomsnittligt högre och legat ganska väl i linje med tillväxten i OECD. Under perioden 1998-2000 var tillväxten till och med högre än i omvärlden, eller närmare 4 procent per år. BNP-utvecklingen till marknadspris i volym. Index 1960 = 100 År Sverige EU OECD 1960 100,0 100,0 100,0 1965 128,7 128,6 132,2 1970 157,4 162,7 170,8 1975 178,8 189,0 202,8 1980 191,0 219,6 243,5 1985 209,5 237,3 278,8 1986 215,2 243,8 287,5 1987 222,3 250,8 298,0 1988 228,1 261,2 311,4 1989 234,2 270,5 323,0 1990 236,8 278,7 332,9 1991 234,2 283,6 337,3 1992 230,2 287,0 344,4 1993 226,1 285,9 349,2 1994 235,4 293,6 360,4 1995 244,1 300,7 369,4 1996 246,8 305,5 380,5 1997 251,9 313,4 393,8 1998 261,0 322,2 404,5 1999 271,7 330,6 417,4 2000 1 281,5 341,5 434,5 1 Preliminära siffror. Källor: SCB, OECD samt egna beräkningar. 7
BNP per invånare i olika länder 1970 2000 1970 1980 2000 1 Schweiz 1 USA 1 Luxemburg 2 USA 2 Schweiz 2 USA 3 Luxemburg 3 Kanada 3 Schweiz 4 Sverige 4 Luxemburg 4 Norge 5 Kanada 5 Island 5 Danmark 6 Danmark 6 Frankrike 6 Irland 7 Frankrike 7 Norge 7 Kanada 8 Australien 8 Sverige 8 Island 9 Nederländerna 9 Danmark 9 Nederländerna 10 Nya Zeeland 10 Belgien 10 Belgien 11 Storbritannien 11 Australien 11 Australien 12 Belgien 12 Nederländerna 12 Österrike 13 Tyskland* 13 Österrike 13 Japan 14 Italien 14 Italien 14 Tyskland* 15 Österrike 15 Tyskland* 15 Finland 16 Norge 16 Japan 16 Italien 17 Japan 17 Storbritannien 17 Sverige 18 Finland 18 Finland 18 Storbritannien 19 Island 19 Nya Zeeland 19 Frankrike 20 Spanien 20 Spanien 20 Nya Zeeland 21 Irland 21 Grekland 21 Spanien Från att 1970 ha varit fjärde rikaste OECD-land, mätt som BNP per invånare, hade Sverige 2000 sjunkit till sjutttonde plats. För att återta en position i toppen krävs att Sverige under mycket lång tid har en tillväxt som överstiger de övriga OECD-ländernas. * Avser det förenade Tyskland BNP per invånare brukar användas som ett mått på länders välstånd. Under en tjugoårsperiod från början av 1970-talet fram till början av 1990-talet hade Sverige en klart sämre produktionstillväxt än flertalet industriländer. Särskilt påtagligt blev detta under den djupa konjunkturnedgången 1991 1993. Därefter har Sveriges utveckling legat mer i linje med omvärldens. Under de senaste decennierna har därför Sveriges BNP per invånare sjunkit relativt övriga industriländer. 1970 hade Sverige den fjärde högsta produktionen per invånare. 2000 hamnade Sverige på sjuttonde plats bland 29 OECD-länder. Som tabellen visar låg Sveriges BNP per invånare 13 procent över OECD-genomsnittet 1970, men endast 2 procent över genomsnittet 2000. De nytillkomna OECD-länderna Tjeckien, Ungern och Polen har dock dragit ner genomsnittet för 2000 varför Sveriges position gentemot övriga OECDländer egentligen försämrats ännu mer. För att öka jämförbarheten har ländernas BNP per invånare justerats med hänsyn till prisnivån. BNP per invånare i olika länder. Köpkraftskorrigerad i procent av OECDgenomsnittet. Rangordning efter läget 2000. 1970 1980 2000 Luxemburg 119 115 189 USA 147 140 151 Schweiz 154 137 126 Norge 88 107 123 Danmark 109 105 119 Irland 55 61 119 Kanada 111 118 118 Island 83 110 115 Nederländerna 102 101 115 Belgien 95 104 110 Australien 103 101 110 Österrike 89 101 109 Japan 86 95 107 Tyskland 1 93 97 105 Finland 85 92 104 Italien 89 97 103 Sverige 113 107 102 Storbritannien 96 93 100 Frankrike 105 109 97 Nya Zeeland 100 89 81 Spanien 66 68 81 Sydkorea 19 27 74 Portugal 46 53 74 Grekland 53 61 67 1 Förenade Tyskland. Källa: OECD. 8
Inflationen i Sverige, EU och OECD 1970 2000 Procent 14 12 EU 10 8 Sverige 6 4 2 OECD 0 1970 75 80 85 90 95 00 Det vanligaste måttet på inflation är förändringar i konsumentpriserna. Inflationen har sedan början av 1990- talet fallit till rekordlåga nivåer i såväl Sverige som flertalet andra länder. Konsumentprisindex (KPI) mäter den genomsnittliga kostnaden i konsumentprisledet för en fastställd korg av varor och tjänster. Genom att jämföra denna kostnad med tidigare års erhålles ett mått på penningvärdets förändring över tiden. Oljekriserna under 1970-talet medförde kraftiga ökningar av inflationen i hela världsekonomin. Genom en återhållsam ekonomisk politik i flertalet OECD-länder under 1980-talet dämpades dock den internationella inflationen. En fortsatt expansiv ekonomisk politik i Sverige, alltför stora löneökningar och devalveringarna av kronan är huvudförklaringar till att den svenska inflationen kraftigt kom att överskrida den internationella under 1980-talet. Omläggningen av politiken i inflationsdämpande riktning i Sverige under 1990-talet har lett till en mycket kraftig dämpning av inflationen efter 1991. En allt hårdare internationell priskonkurrens har också bidragit till att inflationen i såväl Sverige som övriga länder nu ligger på en historiskt sett låg nivå. Inflationen i Sverige, EU och OECD. Prisstegring från föregående års genomsnittsläge. Procent År Sverige 1 EU OECD 2 1970 7,0 4,6 5,8 1975 9,8 13,8 11,5 1980 13,7 13,5 12,4 1985 7,5 6,2 4,3 1986 4,2 3,6 2,5 1987 4,2 3,3 3,1 1988 6,1 3,8 3,5 1989 6,6 5,1 4,6 1990 10,4 5,9 5,1 1991 9,7 5,2 4,4 1992 2,6 4,5 3,2 1993 4,7 3,6 2,8 1994 2,4 3,1 2,3 1995 2,8 3,1 2,4 1996 0,8 2,5 2,4 1997 0,9 2,0 2,1 1998 0,4 1,8 1,6 1999 0,3 1,2 1,4 2000 1,3 2,5 2,5 1 Fr o m 1980 har effekterna av att indextalen justeras mellan dec och jan frånräknats. 2 Exkl. höginflationsländerna Grekland, Ungern, Mexiko, Polen och Turkiet. Källor: SCB och OECD. 9
Öppen arbetslöshet i Sverige, USA och EU 1980 2000 Procent av arbetskraften 12 10 EU 8 6 USA 4 2 Sverige 0 1980 82 84 86 88 90 92 94 96 98 00 Den svenska arbetslösheten ökade snabbt 1991 1993 och etablerade sig därefter på en efter svenska förhållanden mycket hög nivå. De senaste årens allt starkare inhemska ekonomi har dock lett till en tydlig nedgång i den öppna arbetslösheten. Arbetslösheten steg kraftigt i Sverige i början av 1990-talet och närmade sig då den genomsnittliga öppna arbetslösheten för EU-länderna. Någon statistik som belyser den totala arbetslösheten, dvs även inkluderar personer i arbetsmarknadspolitiska program finns inte för andra länder. I Sverige uppgick den totala arbetslösheten 2000 till 7,3 procent av arbetskraften, varav 4,7 procent var öppet arbetslösa. Om även de arbetslösa som deltar i utbildning inom det s k kunskapslyftet räknas in skulle den totala arbetslösheten bli 1,5 2 procentenheter högre 2000. Inom EU varierar arbetslösheten kraftigt. 2000 låg Spanien högst med 14,1 procent och Nederländerna lägst med 2,4 procent. Arbetslösheten i USA har nu under många år varit klart lägre än i EU. Detta tyder på att arbetsmarknaden fungerar betydligt bättre i USA än i EU. En bestående lägre arbetslöshet också i EU kan endast uppnås genom åtgärder som ökar rörligheten på arbetsmarknaden och flexibiliteten i lönebildningen. Öppen arbetslöshet i Sverige, USA och EU. Procent av arbetskraften. År Sverige USA EU 1980 2,0 7,2 5,6 1981 2,5 7,6 7,2 1982 3,2 9,7 8,4 1983 3,5 9,6 9,4 1984 3,1 7,5 10,0 1985 2,8 7,2 10,2 1986 2,5 7,0 10,3 1987 2,1 6,2 10,0 1988 1,7 5,5 9,3 1989 1,5 5,3 8,4 1990 1,6 5,6 7,8 1991 3,0 6,8 8,0 1992 5,3 7,5 9,1 1993 8,2 6,9 10,6 1994 8,0 6,1 11,0 1995 7,7 5,6 10,6 1996 8,1 5,4 10,7 1997 8,0 4,9 10,4 1998 6,5 4,5 9,8 1999 5,6 4,2 9,1 2000 1 4,7 4,0 8,2 1 Preliminära siffror. Källor: OECD och SCB. 10
Världshandel och BNP-tillväxt 1970 2000 Procent 7 Världshandel Genomsnittlig förändring per år 6 5 4 BNP-tillväxt i OECD 3 2 1 0 1970-1979 1980-1989 1990-2000 Världshandeln har under flera decennier ökat klart snabbare än BNP, inte minst under det senaste decenniet. Den snabba ökningen av världshandeln har varit en stark drivkraft för den internationella tillväxten under flera decennier. Globaliseringen av allt fler marknader har ytterligare accentuerat handelns betydelse under de senaste åren. Medan den genomsnittliga BNP-tillväxten i OECD-området låg på knappt 3 procent per år under 1990-talet växte världshandeln med närmare 8 procent per år i volym. Konsekvensen av en mer integrerad världsekonomi är att ländernas ekonomier blir alltmer beroende av varandra och därmed blir också enskilda länder mer sårbara för förändringar i omvärlden. Finansiella oroshärdar som t ex snabba och kraftiga kursfall på aktier, likaväl som reala kriser, t ex Asienkrisen, får därmed snabbt effekt i hela världsekonomin. Den exceptionellt snabba teknologiska utvecklingen och den ökande internationaliseringen kan förväntas förbli starka drivkrafter för den globala tillväxten under flera år framöver. Det fria utbytet av varor och tjänster kommer att vara speciellt viktigt som tillväxtmotor för länder som inte kommit så långt i ekonomisk utveckling. Världshandel och BNP-tillväxt i OECD. Volym. Genomsnittlig förändring per år. Procent. År Världs- BNP-tillväxt handel i OECD 1970 1979 6,7 3,9 1980 1989 3,3 3,0 1990 2000 7,7 2,7 Med världshandel avses här världens samlade export i volym. Källor: OECD, IMF samt egna beräkningar. 11
Bytesbalansen i USA, EU, Japan och Sverige 1990 2000 Procent av BNP 4 Japan 3 2 1 0 USA EU -1-2 -3-4 Sverige -5 1990 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 Det stora och växande underskottet i amerikansk handel är ett hot mot den långsiktiga stabiliteten i världsekonomin. Det faktum att USA:s ekonomi under flera år vuxit betydligt snabbare än t ex EU:s och Japans, har accentuerat obalansen i handeln mellan länderna och inneburit ett växande underskott i amerikansk utrikeshandel. Underskottet i den amerikanska bytesbalansen uppgick 2000 till drygt 4 procent av BNP. På sikt måste underskottet i amerikansk ekonomi nedbringas genom att tillväxten i andra delar av världsekonomin ökar, inte minst i EU och Asien. Därigenom skulle vi få en långsiktigt mer balanserad tillväxt i världsekonomin och risken för en destabiliserande turbulens på de finansiella marknaderna skulle minska. Sverige har under flera år uppvisat ett betydande överskott i bytesbalansen. En stark exporttillväxt under de senaste 6 7 åren är den viktigaste förklaringen till omsvängningen i den svenska bytesbalansen. Genom överskotten i bytesbalansen under andra hälften av 1990-talet har den utlandsskuld som byggdes upp under 1970- och 1980-talen kunnat nedbringas. Bytesbalansen i USA, EU, Japan och Sverige 1990 2000. Procent av BNP. År USA EU Japan Sverige 1990 1,3 0,5 1,5 2,9 1991 0,1 1,2 2,0 2,0 1992 0,8 1,0 3,0 3,0 1993 1,2 0,1 3,0 1,3 1994 1,7 0,2 2,7 1,2 1995 1,5 0,6 2,1 3,4 1996 1,6 1,0 1,4 3,2 1997 1,7 1,4 2,2 3,8 1998 2,5 0,8 3,1 3,4 1999 3,6 0,3 2,4 3,7 2000 1 4,4 0,3 2,5 2,9 1 Preliminära siffror. Källor: OECD och Riksbanken. 12
2. ARBETSMARKNAD Sedan mitten av 1960-talet har såväl sysselsättning som konsumtion i allt större utsträckning styrts över till den offentliga sektorn. Antalet sysselsatta i privat sektor har minskat betydligt under denna period, medan sysselsättningen i den offentliga sektorn ökat med drygt 800 000 personer. Under den djupa konjunkturnedgången i början av 1990-talet steg arbetslösheten under några år dramatiskt och sysselsättningen sjönk med hela 12 procent mellan 1990 och 1994. Sysselsättningsutvecklingen har därefter varit svag och det var först under konjunkturuppgången 1999 2000 som en nämnvärd ökning av sysselsättningen ägde rum. Generellt har sysselsättningen i Sverige utvecklats mycket svagt under de senaste decennierna. I själva verket ligger den idag på samma nivå som i slutet av 1970-talet. Medan sysselsättningen under de senaste två decennierna således varit oförändrad i Sverige har nettotillskottet av nya jobb i USA legat på i genomsnitt två procent per år. Den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden i Sverige under större delen av 1990-talet har lett till att sysselsättningskvoten, dvs andelen sysselsatta av befolkningen i yrkesverksam ålder, sjunkit från en nivå på 82,9 procent 1990 till 74,2 procent 2000. Den förbättring som skett på arbetsmarknaden under de senaste åren beror till viss del på en något bättre fungerande lönebildning än tidigare. Fortfarande är dock flexibiliteten på arbetsmarknaden i många avseenden otillräcklig, vilket bidragit till att permanenta ett stort antal personer utanför den reguljära arbetsmarknaden. 13
Sveriges befolkningsstruktur 1970 2020 Procent av befolkningen 70 60 50 40 1970 2000 2020 30 20 10 0 0 15 år 16 64 år 65 Fram till 2020 kommer antalet pensionärer i Sverige att öka kraftigt. Samtidigt blir antalet personer i arbetsför ålder en allt mindre del av den totala befolkningen. Antalet pensionärer har sedan 1960-talet ökat kraftigt i Sverige både på grund av sänkt pensionsålder och ökad livslängd. Befolkningsprognoser visar också att antalet personer i icke yrkesaktiv ålder kommer att öka starkt även en bit in på 2000-talet. Mellan åren 1970 och 2020 beräknas andelen pensionärer att öka med 8 procentenheter mätt som andel av den totala befolkningen. Samtidigt minskar andelen personer i yrkesaktiv ålder. Den välfärd, som skall räcka till såväl pensionärer som unga, måste därför arbetas ihop av en minskande del av befolkningen. Om man exkluderar invandringen så har befolkningen minskat under de senaste 20 åren. Detta beror på låga födelsetal. De låga födelsetalen förväntas hålla i sig och befolkningen spås öka med endast 340 000 personer de närmaste 20 åren, eller knappt 0,2 procent per år. Detta är en lägre ökningstakt än under perioden 1970 2000 då befolkningen ökade med cirka 800 000 personer eller drygt 0,3 procent per år. Sveriges befolkningsstruktur 1970 2020. 1000-tals personer Ålder 1970 2000 2020 Antal Andel Antal Andel Antal Andel (%) (%) (%) 0 15 1 790 22 1 737 20 1 649 18 16 64 5 178 64 5 615 63 5 525 60 65 1 113 14 1 531 17 2 050 22 Totalt 8 081 100 8 883 100 9 224 100 Källa: SCB. 14
Strukturförändringar i sysselsättningen 1965 2000 Procentuell andel 50 Tjänster m m 40 30 Offentlig sektor Industri 20 10 Jordbruk, skogsbruk, fiske 0 1965 70 75 80 85 90 95 00 Bilden visar sysselsättningens fördelning mellan olika näringsgrenar 1965 2000 och åskådliggör den strukturförändring, som ägt rum i Sverige under denna period. Den offentliga sektorn har mer än fördubblat sin sysselsättningsandel sedan 1965 och svarar idag för nästan en tredjedel av den totala sysselsättningen. Industrins andel har däremot stadigt sjunkit sedan början av 1950-talet. Efter att som mest ha omfattat en dryg tredjedel av alla sysselsatta är industrins andel idag 19 procent. Andelen sysselsatta i privata tjänster låg under lång tid runt 40 procent men under 1990-talet har tjänstesektorn ökat i omfattning och svarar idag för närmare hälften av den totala sysselsättningen. I offentlig sektor ingår här inte statliga affärsverk och offentligt ägda företag. Med industri avses gruvor, tillverkningsindustri samt el-, gas-, värme- och vattenverk. Gruppen tjänster m m omfattar huvudsakligen byggnadsindustri, varuhandel, hotell- och restaurangrörelse, samfärdsel, post, tele samt uppdrags-, bank- och försäkringsverksamhet. Sysselsättningens fördelning mellan olika näringsgrenar 1965 2000. Procentuella andelar av total sysselsättning Jordbruk, skogsbruk, Indu- Tjänster Offentlig År fiske stri m m sektor 1965 12 30 43 15 1970 8 28 43 21 1975 6 26 42 26 1980 5 25 39 30 1985 5 23 39 33 1986 5 23 40 32 1987 4 23 41 32 1988 4 23 42 31 1989 4 23 42 31 1990 3 22 43 32 1991 3 21 44 32 1992 3 20 44 33 1993 3 20 43 34 1994 3 20 44 33 1995 3 20 45 32 1996 3 20 45 32 1997 3 20 46 31 1998 3 20 46 31 1999 3 19 47 31 2000 2 19 47 32 Källor: SCB samt egna beräkningar. 15
Sysselsättningen i Sverige 1963 2000 Tusental personer 4 600 4 400 4 200 4 000 3 800 3 600 1963 70 75 80 85 90 95 00 Sysselsättningen ökade trendmässigt med ca 0,8 procent per år under en 25-årsperiod fram till 1990. Under krisåren i början av 1990-talet minskade sedan sysselsättningen dramatiskt och har först under de tre senaste åren börjat öka. Under perioden 1963 1990 ökade sysselsättningen med närmare 900 000 personer. Det är då att märka att hela nettoökningen skedde i offentlig sektor. Sysselsättningen i den privata sektorn var i själva verket något lägre 1990 än 1963. Under första hälften av 1990-talet minskade sysselsättningen mycket kraftigt. Under fyra år mellan 1990 och 1994 sjönk sysselsättningen med hela 12 procent. Nedgången förklaras av den djupa konjunkturnedgången och ett omfattande rationaliserings- och effektiviseringsarbete inom såväl den privata som offentliga sektorn. Först under de senaste tre åren har sysselsättningen åter ökat. Genom den starkare konjunkturutvecklingen har sysselsättningen totalt stigit med ca 240 000 personer sedan 1997. För att nå nivån i början av 1990-talet behöver dock sysselsättningen öka med ytterligare ca 300 000 personer. Totalt antal sysselsatta 1963 2000. 1000-tal personer År År 1963 3 588 1982 4 138 1964 3 641 1983 4 147 1965 3 667 1984 4 183 1966 3 672 1985 4 227 1967 3 632 1986 4 253 1968 3 671 1987 4 286 1969 3 742 1988 4 347 1970 3 817 1989 4 413 1971 3 810 1990 4 454 1972 3 823 1991 4 378 1973 3 837 1992 4 185 1974 3 915 1993 3 964 1975 3 994 1994 3 927 1976 4 009 1995 3 986 1977 4 017 1996 3 963 1978 4 032 1997 3 922 1979 4 092 1998 3 979 1980 4 139 1999 4 068 1981 4 146 2000 4 159 Källor: SCB samt egna beräkningar. 16
Sysselsättningen i privat och offentlig sektor 1963 2000 Tusental personer kumulativ förändring 1000 800 600 Offentlig sektor 400 200 0-200 -400-600 1963 70 75 80 85 Privat sektor 90 95 00 Sysselsättningen i den privata sektorn har trendmässigt minskat under de senaste 30 åren. I den offentliga sektorn ökade sysselsättningen kraftigt från mitten av 1960-talet fram till mitten av 1980-talet, därefter har sysselsättningen i stort sett legat kvar på samma nivå. Den privata sektorn svarade 1965 för ca 85 procent av sysselsättningen. Därefter har sysselsättningen i denna sektor successivt minskat och 2000 arbetade knappt 70 procent av alla sysselsatta i den privata sektorn. Speciellt dramatiskt var fallet i den privata sysselsättningen under krisåren i början av 1990-talet. Sysselsättningen i den privata sektorn föll då under tre år med ca 400 000 personer, en minskning med drygt 13 procent. Återhämtningen gick sedan långsamt, men genom de senaste årens starka konjunkturförbättring har den privata sysselsättningen kunnat öka med ca 140 000 personer. Den offentliga sektorn expanderade kraftigt från mitten av 1960-talet till mitten av 1980-talet. Sysselsättningen ökade då med ca 900 000 personer eller 150 procent och andelen av sysselsättningen steg från 15 till drygt 30 procent. Åtstramningen av de offentliga finanserna i mitten av 1990-talet framtvingade dock en neddragning av sysselsättningen i offentlig sektor. 1997 var antalet offentligt sysselsatta ca 180 000 färre än 1990. Under de tre senaste åren har dock den offentliga sysselsättningen ökat med närmare 100 000 personer. Offentlig och privat sysselsättning 1963-2000. 1000-tal personer År Offentlig sektor Privat sektor 1 Kumulativ Kumulativ förändring förändring 1963 498 0 3 091 0 1965 546 49 3 121 30 1970 776 279 3 041 49 1975 1 015 517 2 980 111 1980 1 270 772 2 869 221 1985 1 383 885 2 844 246 1990 1 404 906 3 050 41 1991 1 404 906 2 974 117 1992 1 381 883 2 804 287 1993 1 327 829 2 637 454 1994 1 291 793 2 636 455 1995 1 287 789 2 699 392 1996 1 263 765 2 700 391 1997 1 223 725 2 699 392 1998 1 241 743 2 738 353 1999 1 265 767 2 803 288 2000 1 321 823 2 838 253 1 Med privat sektor avses näringslivet inkl statliga affärsverk och statliga och kommunala bolag. Källor: SCB samt egna beräkningar. 17
Sysselsättningsutvecklingen i Sverige och omvärlden 1975 2000 Procent 2,0 1,8 Genomsnittlig förändring per år 1,5 1,0 0,5 0,8 0,5 0,0 USA Japan EU Sverige 0,1 Sysselsättningen har under de senaste decennierna ökat med i genomsnitt nästan 2 procent per år i USA. Däremot har EU-länderna varit betydligt sämre på att skapa nya jobb och i Sverige har antalet jobb knappast ökat alls. Den amerikanska ekonomin har skapat nya jobb på ett imponerande sätt under flera decennier. Detta speglar en hög grad av flexibilitet på den amerikanska arbetsmarknaden. I genomsnitt har sysselsättningen ökat med nästan 2 procent per år. I Japan har sysselsättningen ökat trendmässigt med knappt 1 procent per år sedan 1975. I Europa har anpassningen på arbetsmarknaden fungerat sämre och sysselsättningen har utvecklats betydligt ogynnsammare. Den genomsnittliga ökningen under de senaste tjugofem åren har endast varit 0,5 procent per år. Utvecklingen visar på ett stort behov av strukturella reformer på arbetsmarknaden i många europeiska länder. I Sverige ligger sysselsättningen idag på ungefär samma nivå som 1975. Sverige förlorade mer än 500 000 jobb (en nedgång med 12 procent i sysselsättningen) under krisåren i början av 1990-talet och har först under de tre senaste åren lyckats vända den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden. Sedan 1997 har antalet sysselsatta ökat med drygt 200 000 personer. Sysselsättningsutvecklingen i USA, Japan, EU och Sverige. Index 1975 = 100 År USA Japan EU Sverige 1975 100,0 100,0 100,0 100,0 1980 115,7 106,0 102,3 104,3 1985 124,8 111,2 100,6 104,5 1986 127,7 112,1 101,5 105,2 1987 131,0 113,2 102,6 106,2 1988 134,0 115,1 104,4 107,7 1989 136,7 117,3 106,1 109,3 1990 138,4 119,7 107,7 110,4 1991 137,1 121,9 107,8 108,2 1992 138,0 123,2 106,5 103,6 1993 140,1 123,5 104,7 97,6 1994 143,4 123,6 104,5 96,7 1995 145,5 123,7 105,3 98,2 1996 147,6 124,2 105,8 97,6 1997 151,0 125,6 106,8 96,5 1998 153,2 124,7 108,5 97,9 1999 155,5 123,7 110,4 100,1 2000 1 157,5 123,3 112,5 102,2 Genomsnittlig förändring per år 1975 2000 (%): 1,8 0,8 0,5 0,1 1 Preliminära siffror. Källor: OECD samt egna beräkningar. 18
Sysselsättningens fördelning på olika företagsstorlekar 2000 Företagsstorlek Antal anställda Tillverkningsindustrin Svensk industri är med internationella mått mycket storföretagsdominerad. Omkring 70 procent av alla industrianställda arbetar i koncerner med mer än 200 anställda. Den svenska industrin kännetecknas av en betydande dominans för de större företagen/koncernerna. Detta är i hög grad en följd dels av att företagen för att uppnå internationell konkurrenskraft tidigt expanderade utomlands och därmed blev stora relativt den svenska ekonomin, dels att regel- och skatteverk under lång tid missgynnade de mindre företagen. Sammantaget arbetar omkring 70 procent av alla anställda i industrin i koncerner med 200 eller fler anställda. I de små företagen med färre än 20 anställda arbetar ca 13 procent av de industrianställda, medan de medelstora företagen med 20-199 anställda sysselsätter något fler eller omkring 16 procent. Den svenska industrin är därmed en av de mest storföretagsdominerade i världen. Sysselsättningens fördelning på olika företagsstorlekar inom tillverkningsindustrin 2000. Antal sysselsatta Antal i i övriga Andel i anställda koncerner företag Summa procent 0 61 19 371 19 432 2,5 1 4 1 143 22 249 23 392 3,0 5 9 3 790 22 186 25 976 3,4 10 19 8 642 22 400 31 042 4,0 20 49 23 004 23 377 46 381 6,0 50 99 27 809 11 721 39 530 5,1 100 199 27 068 7 954 35 022 4,6 200 499 54 809 10 157 64 966 8,5 500 475 719 6 671 482 390 62,8 Totalt 622 045 146 086 768 131 100,0 Källa: Svenskt Näringsliv 19
Anställda i bemanningsföretag 1994 2000 Antal personer 45 000 40 000 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 1994 95 96 97 98 99 00 Bemanningsbranschen är i stark expansion och antalet anställda har ökat snabbt sedan mitten av 1990-talet. Bemanningsföretag kallas företag som för längre eller kortare tid ställer arbetskraft till andra företags förfogande. Det kan gälla att bistå vid arbetstoppar eller att sköta speciella arbetsuppgifter. Bemanningsföretagens starka tillväxt under de senaste åren sammanhänger med behovet av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Genom att anlita bemanningsföretag kan en arbetsgivare få tillgång till erforderlig arbetskraft och samtidigt ha kvar den flexibilitet som arbetsrättslagstiftningen delvis motverkar. Bemanningsföretagen fungerar som ventiler på arbetsmarknaden som lättar trycket vid en överhettning och underlättar att skapa balans mellan utbud och efterfrågan. Anställda i bemanningsföretag 1994-2000. År Antal 1994 5 000 1995 7 000 1996 10 000 1997 14 000 1998 18 500 1999 25 000 2000 42 000 Källa: SPUR. De anställda i bemanningsföretagen utgör fortfarande en liten del av arbetskraften. Andelen uppgick 1994 till 0,11 procent och hade 2000 ökat till 0,96 procent. Det finns en betydande potential till fortsatt expansion. I länder som Storbritannien och Nederländerna uppgår andelen anställda i bemanningsföretag till omkring 4 procent av arbetskraften. 20
Sysselsättningskvoten i olika länder 1999 Sysselsatta i procent av befolkningen 15 64 år Schweiz Norge Danmark USA Sverige Storbritannien Nederländerna Kanada Japan Österrike Portugal Finland Tyskland Irland Frankrike Grekland Spanien Italien EU OECD 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 Andelen sysselsatta i yrkesverksam ålder varierar betydligt mellan olika industriländer. Högst andel har Schweiz och Norge, men också USA, Danmark och Sverige ligger högt. De sydeuropeiska länderna har genomgående en låg sysselsättningsandel. Behovet av ökad sysselsättning är idag mer än någonsin i fokus för den ekonomisk-politiska debatten. Ett avgörande skäl till detta är den demografiska utvecklingen som innebär att de flesta industrialiserade länder går mot en snabbt ökad andel pensionärer. Detta i sin tur skärper kraven på att öka andelen sysselsatta i yrkesverksam ålder. Sverige har traditionellt legat högt vad gäller andelen sysselsatta, inte minst för kvinnor. Under 1990-talet är det dock några länder som gått om oss och idag är det Schweiz, Norge och Danmark som har högst andel sysselsatta både för män och kvinnor. Den totala sysselsättningskvoten för dessa länder ligger mellan 75 och 80 procent. Medelhavsländerna har generellt en låg sysselsättningsandel och då framför allt bland kvinnor. I t ex Italien, Grekland och Spanien är den kvinnliga andelen sysselsatta inte högre än omkring 40 procent jämfört med drygt 70 procent för Schweiz och några av de nordiska länderna. Sysselsättningskvoten i olika länder 1999. Antal sysselsatta i procent av befolkningen i åldern 15 64 år. Land Män Kvinnor Totalt Schweiz 87,2 71,8 79,7 Norge 82,1 73,8 78,0 Danmark 81,2 71,6 76,5 USA 80,5 67,6 73,9 Sverige 74,8 70,9 72,9 Storbritannien 78,4 64,9 71,7 Nederländerna 80,3 61,3 70,9 Kanada 75,5 64,7 70,1 Japan 81,0 56,7 68,9 Österrike 76,7 59,7 68,2 Portugal 75,5 59,4 67,3 Finland 68,4 63,5 66,0 Tyskland 73,1 56,5 64,9 Irland 73,5 51,3 62,5 Frankrike 66,8 52,9 59,8 Grekland 1 71,6 40,3 55,6 Spanien 69,6 38,3 53,8 Italien 67,1 38,1 52,5 EU 72,0 53,1 62,6 OECD 76,6 55,4 65,9 1 Avser 1998 Källa: OECD. 21
Arbetslösheten i Sverige 1970 2000 Tusental personer 700 600 Kunskapslyftet 500 400 300 200 Sysselsatta genom arb.markn.pol. åtgärder 100 Öppet arbetslösa 0 1970 75 80 85 90 95 00 Arbetslösheten ökade dramatiskt i början av 1990-talet och har först de senaste åren börjat sjunka. 2000 var ca 510 000 personer öppet arbetslösa, sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller i utbildning inom det s k kunskapslyftet. Arbetslöshet sammanhänger med flera faktorer. Den kan vara konjunkturell och bero på att efterfrågan på arbetskraft under en begränsad period är för låg. Den kan också vara strukturell och bero på att vissa verksamheter inte längre har en marknad eller att arbetskraften saknar rätt kompetens. Det finns också en dold arbetslöshet, som inte framgår av diagrammet och som är svår att mäta. Där ingår personer som studerar eller arbetar hemma, men som skulle vilja ha förvärvsarbete om sådant erbjöds samt personer som förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan indelas i konjunkturberoende och ej konjunkturberoende. Till de förra räknas bl a arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, olika former av anställningsstöd och starta-eget-bidrag. I den senare kategorin ingår åtgärder riktade till arbetslösa med någon form av arbetshandikapp (Samhall, lönebidrag, offentligt skyddat arbete). Omkring 110 000 personer deltog 2000 i vuxenutbildningssatsningen för arbetslösa det sk kunskapslyftet. Öppet arbetslösa samt sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Årsmedeltal, tusental personer I arb.markn.pol. åtgärder Öppet Konjunk- Ej kon- Kunarbets- turbero- junktur- skaps- År lösa ende beroende lyftet 2 Totalt 1970 59 44 20 123 1975 67 44 39 150 1980 84 69 51 204 1985 124 105 68 297 1986 117 92 74 283 1987 94 1 83 76 253 1988 77 83 79 239 1989 67 66 80 213 1990 75 61 81 217 1991 134 98 80 312 1992 233 166 77 476 1993 356 192 77 625 1994 340 234 80 654 1995 333 198 85 616 1996 347 202 80 629 1997 342 191 78 611 1998 277 173 82 110 642 1999 241 142 83 110 576 2000 203 113 81 110 507 1 Ny mätmetod införd. Värdena före 1987 skall minskas med ca 10 procent för att bli jämförbara med senare år. 2 Cirka. Källor: SCB och AMS. 22
Andelen högutbildade av befolkningen i Sverige och omvärlden 1999 Procent 35 30 25 25 34 år 25 64 år 20 15 10 5 0 USA Norge Japan Island Nederländerna Storbritannien Spanien Finland Tyskland Sverige Irland Frankrike Italien Danmark Dagens kunskapsekonomi ställer höga krav på arbetskraften. I ett internationellt perspektiv har Sverige en betänkligt låg andel högutbildade. Andelen högutbildade anges här som den del av befolkningen som har universitets- eller högskolestudier på minst tre år. USA har den högsta andelen högutbildade följt av Norge, Nederländerna och Japan. Sverige hamnar ganska långt ner i tabellen. Ser man enbart till den yngre åldersgruppen (25-34 år) försämras Sveriges position ytterligare. Endast Italien och Danmark har en lägre andel. Dessutom är Sverige det enda land som har lägre andel högutbildade i den yngre åldersgruppen än i den större och äldre gruppen (25 64 år). Under 1990-talet har antalet högskole- och universitetsstuderande ökat ganska kraftigt i Sverige medan antalet examinerade inte alls ökat i motsvarande grad. Detta kan delvis förklaras med att många avbrutit sina studier i samband med de senaste årens förbättrade arbetsmarknadsläge. Antalet examinerade kommer dock troligen att öka de närmaste åren och därigenom förbättra Sveriges läge. Andelen högutbildade av befolkningen 1999. Procent Land 25 34 år 25 64 år USA 29 27 Norge 1 31 25 Nederländerna 23 20 Japan 23 18 Island 22 18 Storbritannien 19 17 Spanien 22 15 Finland 16 14 Tyskland 13 13 Sverige 11 13 Irland 1 16 11 Frankrike 15 11 Italien 10 9 Danmark 10 7 1 Avser 1998 Källa: OECD. 23
3. ARBETSKRAFTSKOSTNADER OCH MARGINALSKATTER Under 1970- och 1980-talen ökade lönerna i Sverige snabbare än tidigare och också betydligt mer än i omvärlden. Då produktiviteten inte ökade i samma takt tvingades företagen att höja priserna för att täcka de stigande kostnaderna och begränsa de negativa effekterna på lönsamheten. Samtidigt steg skatterna och arbetsgivaravgifterna kraftigt. Hushållens reallöner utvecklades svagt och många fick under denna period erfara sjunkande reallöner. I början av 1990-talet befann sig Sverige i en ny kostnadskris, vilket bidrog till att den då rådande internationella lågkonjunkturen blev djupare i Sverige än i andra länder. Den kraftigt minskade aktiviteten i ekonomin dämpade pris- och kostnadsutvecklingen och arbetslösheten ökade dramatiskt. Under 1990-talet har produktiviteten ökat snabbare än tidigare, vilket bidragit till att inflationen hållits tillbaka. Även om kostnadsökningarna under senare år varit lägre än vad vi varit vana vid från 1970- och 1980- talen, har löneökningarna dock fortfarande varit högre än i våra konkurrentländer. Den allt hårdare priskonkurrensen på olika marknader har inneburit att detta framförallt fått en negativ effekt på sysselsättningen och inte som tidigare på inflationen. Marginalskatterna minskade i samband med skattereformen 1990 1991, men har därefter åter ökat till följd av stigande kommunalskatt samt införande av värnskatt och egenavgifter. Den totala skattekilen, som visar hur mycket som går bort i olika skatter vid en ökning av arbetskraftskostnaden, är fortfarande mycket hög i Sverige och klart högre än i flertalet av våra konkurrentländer. 24
Årlig ökning av arbetskraftskostnaderna i industrin 1970 2000 Procent 24 20 16 12 8 4 0 1970 75 80 85 90 95 00 Arbetskraftskostnadernas ökningstakt har dämpats under 1990-talet och har under perioden 1992 2000 legat under den genomsnittliga produktivitetstillväxten i industrin. De totala arbetskraftskostnaderna består av löner och arbetsgivaravgifter. Under 1970-talet ökade arbetskraftskostnaderna i industrin med i genomsnitt 13 procent om året, inte minst till följd av utvecklingen under kostnadskrisåren 1974 1976 då timkostnaderna ökade med närmare 20 procent per år. Under samma period ökade produktiviteten med ca 3,5 procent om året. Under 1980-talet dämpades ökningstakten till 8,5 procent per år, men kostnadsökningen låg ändå klart över nivån i vår omvärld och väsentligt över den årliga produktivitetstillväxten på 2,5 procent. Krisåren i början av 1990-talet med en snabbt stigande arbetslöshet och prioriteringen av låginflationspolitiken ledde till en kraftig nedgång i ökningstakten för arbetskraftskostnaderna. Under perioden 1992 2000 ökade således kostnaderna i industrin med i genomsnitt 4 procent om året. Detta är visserligen en ökningstakt som är snabbare än konkurrentländernas, men som ändå ligger under periodens årliga produktivitetstillväxt om ca 5 procent. Årlig ökning av arbetskraftskostnaderna i industrin 1970 2000. År Procent År Procent 1970 11,3 1986 7,3 1971 12,0 1987 6,8 1972 11,6 1988 7,8 1973 11,4 1989 10,8 1974 17,5 1990 9,4 1975 21,6 1991 7,1 1976 17,2 1992 4,3 1977 11,3 1993 0,2 1978 10,4 1994 3,0 1979 8,8 1995 5,6 1980 10,1 1996 7,7 1981 9,4 1997 4,8 1982 7,3 1998 4,0 1983 9,2 1999 2,6 1984 9,9 2000 4,3 1985 7,0 Källor: US Department of Labor och Konjunkturinstitutet. 25
Real löneutveckling efter skatt 1970 2000 Tusentals kr i 2000 års priser 220 200 Genomsnittlig tjänsteman 180 160 140 120 100 1970 75 80 Genomsnittlig industriarbetare 85 90 95 00 Reallönen efter skatt utvecklades mycket svagt under stora delar av 1970- och 1980-talet. Under andra hälften av 1990-talet har dock reallönerna stigit betydligt snabbare än tidigare. Den totala arbetskraftskostnaden har under de senaste tre decennierna mer än tiodubblats för såväl tjänstemän som arbetare. Samtidigt har reallönen efter skatt under samma period endast ökat med 43 resp. 47 procent. Utvecklingen visar att ökade skatter och arbetsgivaravgifter tillsammans med en periodvis hög inflation kraftigt urholkat köpkraften för löntagarna. Under andra hälften av 1990-talet har dock reallönen efter skatt stigit betydligt snabbare än tidigare. Den årliga ökningstakten har varit 3,1 resp. 3,8 procent för arbetare och tjänstemän jämfört med endast ca 1,2 procent i genomsnitt per år under de senaste tre decennierna. Reallöneutveckling för en genomsnittlig industriarbetare repektive tjänsteman. Kronor Reallön efter skatt Arbetskraftskostnad i 2000 års priser Arbetare Tjänsteman Arbetare Tjänsteman 1970 30 980 48 730 106 211 140 335 1975 58 560 85 590 125 435 156 998 1980 97 840 142 640 120 710 148 032 1985 147 100 203 900 114 151 141 421 1990 218 200 319 500 126 552 156 730 1991 228 700 338 500 131 634 177 528 1992 236 800 352 200 135 829 185 142 1993 237 800 352 200 130 769 178 196 1994 252 000 361 200 132 754 175 166 1995 266 400 375 700 131 509 171 144 1996 285 500 410 000 137 725 178 942 1997 291 600 426 700 138 660 180 915 1998 297 400 444 200 140 745 185 581 1999 309 400 464 800 146 138 195 096 2000 1 320 600 495 600 152 200 206 690 Årslönen avser här den genomsnittliga lönen för manliga industriarbetare respektive tjänstemän på SAF-området. 1 Prognos Källa: Svenskt Näringsliv 26
Arbetskraftskostnad i olika länder 1990 och 2000 Svenska kronor 220 200 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Arbetskraftskostnad/arbetad timme 1990 Arbetskraftskostnad/arbetad timme 2000 Tyskland Norge Japan Danmark Belgien Sverige USA Österrike Finland Storbritannien Nederländerna Kanada Frankrike Italien Irland I början av 1990-talet hade Sverige tillsammans med Tyskland, Norge och Finland de högsta arbetskraftskostnaderna av industriländerna. Genom deprecieringen av den svenska kronan 1992 sänktes Sveriges arbetskraftskostnader kraftigt relativt övriga länder. Sveriges läge försämrades dock åter i slutet av 1990- talet till följd av snabbare lönekostnadsökningar än i omvärlden. Bilden visar totala arbetskraftskostnader 1990 och 2000. I dessa inkluderas löner, sociala avgifter, kostnader för naturaförmåner etc. Den genomsnittliga växelkursen för respektive år har använts vid omräkningen till svensk valuta. I slutet av 1970-talet hade Sverige de högsta arbetskraftskostnaderna av industriländerna. Upprepade devalveringar sänkte Sveriges relativa arbetskraftskostnader, men fortsatt alltför höga kostnadsökningar ledde till att Sverige i början av 1990-talet var i samma position som före devalveringarna. Deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992 och en dämpad löneökningstakt de två följande åren sänkte emellertid Sveriges relativa arbetskraftskostnader betydligt. En påtaglig förstärkning av den svenska kronan 1996 och en förhållandevis kraftig ökning av lönekostnaderna 1996 och 1998 ledde till att Sveriges position återigen försämrades. De senaste åren har inte Sveriges relativa läge förändrats. Kostnadsökningarna har legat mer i linje med konkurrentländernas och kronkursen har i stort sett varit stabil. Arbetskraftskostnad per arbetad timme för industriarbetare. Svenska kronor. (Länderna rangordnade efter timkostnad 2000.) 1990 2000 1 Tyskland 130 216 Norge 127 201 Japan 76 198 Danmark 107 188 Belgien 114 184 Sverige 124 183 USA 88 179 Österrike 105 175 Finland 125 173 Nerländerna 107 171 Storbritannien 75 149 Kanada 95 145 Frankrike 92 144 Italien 105 133 Irland 69 114 1 Preliminära siffror. Källa: Svenskt Näringsliv. 27
Arbetskraftskostnad per producerad enhet i tillverkningsindustrin 1970 2000 Index 1970=100 160 140 Relativ arbetskraftskostnad per enhet i nationell valuta 120 100 Relativ arbetskraftskostnad per enhet i gemensam valuta 80 60 40 Växelkursens utveckling 1970 75 80 85 90 95 00 Arbetskraftskostnaden per producerad enhet i nationell valuta ökade under lång tid mycket snabbare i Sverige än i andra länder. Den oförmånliga kostnadsutvecklingen justerades främst genom devalveringar av den svenska kronan. Jämfört med 1970 ligger idag den svenska kostnadsnivån 30 procent under konkurrentländernas. Kronans värde har under samma period i stort sett halverats. Ett vanligt mått på ett lands konkurrrenskraft är den relativa arbetskraftskostnaden per producerad enhet. Den påverkas av förändringen av den relativa lönekostnaden och produktivitetstillväxten samt av växelkursens utveckling. Sedan 1970 har arbetskraftskostnaden per producerad enhet, räknat i nationella valutor, ökat nästan 40 procent snabbare i Sverige än för ett genomsnitt av viktiga konkurrentländer (övre kurvan). Efter främst fem devalveringar under perioden 1976 1982 och deprecieringen av kronan hösten 1992 har kronans värde i förhållande till konkurrentländernas valutor minskat kraftigt (nedersta kurvan) och 2000 låg den svenska kostnadsnivån drygt 30 procent under konkurrenternas (kurvan i mitten). Från 1991 till 1994 sjönk den relativa kostnaden i gemensam valuta med 35 procent främst till följd av deprecieringen av den svenska kronan, men även en mycket snabb relativ produktivitetstillväxt. 1995 och 1996 försämrades återigen kostnadsläget, beroende på en snabbare relativ timkostnadsökning. Därefter har det relativa kostnadsläget varit i stort sett oförändrat. Arbetskraftskostnad per producerad enhet (ULC) i tillverkningsindustrin. Sverige relativt 11 OECD-länder. Index 1970=100 Relativ ULC Växelkur- Relativ ULC i nationell sens ut- i gemensam År valuta veckling valuta 1970 100,0 100,0 100,0 1975 102,0 104,6 106,7 1980 110,3 91,6 101,0 1985 122,1 68,9 84,2 1990 148,9 65,0 96,7 1991 153,6 64,2 98,7 1992 148,8 64,4 95,8 1993 131,7 50,9 67,0 1994 124,6 50,5 62,9 1995 130,8 50,6 66,2 1996 136,5 55,6 75,9 1997 135,0 53,0 71,6 1998 136,5 51,9 70,9 1999 136,2 50,5 68,8 2000 1 137,2 49,8 68,3 1 Preliminära siffror. De konkurrentländer som jämförs med Sverige är Norge, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike, Italien, Storbritannien, USA, Kanada och Japan. Källor: US Department of Labor, Konjunkturinstitutet samt egna beräkningar. 28
Sociala avgifter 2001 Avtalsförsäkringar max 5,00 Procent på årslönen Tjänstemän Arbetare Avtalsförsäkringar ca 12,5 Arbetsgivaravgifter + särskild löneskatt 33,72 80 80 Arbetsgivaravgifter + särskild löneskatt 35,7 Allmän pensionsavgift 7,0 Allmän pensionsavgift 7,0 60 60 Årslön 40 40 Årslön 20 20 Företagets sociala avgifter för 2001 uppgår till ca 38,7 procent för arbetare och ca 48,2 procent för tjänstemän. Avgifterna är en kostnad ovanpå lönen före skatt. Avgifterna är uttryckta i procent av årslönen. Sociala avgifter och lön för ej arbetad tid (inkl semester- och helglön m m) kan uttryckas som ett lönekostnadspåslag på lön per arbetad timme. För 2001 uppgår påslaget till ca 68 procent för arbetare. På lön och andra ersättningar till arbetstagare, som vid årets ingång är 65 år eller äldre, skall arbetsgivaren i stället för ovanstående sociala avgifter betala en särskild löneskatt om 24,26 procent. Arbetsgivaren skall också betala särskild löneskatt om 24,26 procent på pensionskostnaderna för sina anställda, dvs på bl a ITP-premier och premier till avtalspension för arbetare. Omräknat i procent av lönesumman motsvarar löneskatten ca 2,9 procent för tjänstemän och ca 0,9 procent för arbetare. Arbetstagaren erlägger en allmän pensionsavgift. Avgiften uppgår till 7 procent på förvärvsinkomster upp till 304 239 kronor. Sociala avgifter 2001. Procent på årslönen Arbetsgivaravgifter Arbetare Tjänstemän Ålderspensionsavgift 10,21 10,21 Efterlevandepensionsavgift 1,70 1,70 Sjukförsäkringsavgift 8,80 8,80 Arbetsskadeavgift 1,38 1,38 Föräldraförsäkringsavgift 2,20 2,20 Arbetsmarknadsavgift 5,84 5,84 Allmän löneavgift 2,69 2,69 32,82 32,82 Avtalsförsäkringar Grupplivförsäkring (TGL) 0,38 0,2 1 Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) 0,59 Avgångsbidrag (AGB) 0,01 Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) 0,01 0,01 Trygghetsrådet 0,3 Avtalspension 3,50 2 12,0 1 Premiebefrielseförsäkring 0,51 5,00 12,5 1 Särskild löneskatt på pensionskostnader 0,9 1 2,9 1 Arbetsgivarens totala avg 38,7 1 48,2 1 Allmän pensionsavgift 7,0 7,0 1 Cirka. 2 Tas ut från 22 års ålder. Källa: Svenskt Näringsliv. 29
Sociala avgifter för arbetare 1970 2001 Procent på årslönen 45 40 Särskild löneskatt Enligt avtal 35 Enligt lag 30 25 20 15 10 5 0 1970 75 80 85 90 95 00 Arbetsgivarens sociala avgifter för arbetare har ökat från 12,5 till ca 38,7 procent på årslönen mellan 1970 och 2001. Huvuddelen av de sociala avgifterna har beslutats på politisk väg genom lagstiftning. Arbetsgivaravgifterna var 7,3 procent 1965. Sedan dess har avgifterna ökat kraftigt. 2001 uppgår de till 32,8 procent av lönen. Dessutom betalas en särskild löneskatt på pensionskostnader, som 2001 utgår med ca 0,9 procent räknat på lönesumman. Utöver lagstadgade avgifter betalar företagen avgifter som beslutats genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. För arbetare uppgick dessa avgifter 1965 till 0,5 procent. 2001 är de max 5,0 procent på årslönen. Arbetstagaren erlägger själv en allmän pensionsavgift. Avgiften uppgår 2001 till 7 procent på förvärvsinkomster upp till 304 239 kronor och är avdragsgill till 50 procent vid beräkning av den beskattningsbara inkomsten. En skattereduktion motsvarande 50 procent av avgiften får sedan göras mot den slutliga inkomstskatten. Sociala avgifter för arbetare 1970 2001. Procent på årslönen Särskild Summa Allmän Enligt Enligt löne- arbg soc pensions- År lag avtal skatt avgifter avgift 1970 11,9 0,6 12,5 1975 24,3 4,4 28,7 1980 32,4 5,4 37,8 1985 36,4 5,9 42,3 1986 36,4 5,9 42,3 1987 37,1 6,1 43,2 1988 37,1 6,1 43,2 1989 1 38,0 6,0 44,0 1990 39,0 3,9 42,9 1991 1 38,0 6,3 44,3 1992 34,8 6,2 2 0,5 2 41,5 2 1993 31,0 6,0 2 0,6 2 37,6 2 0,95 1994 31,4 6,0 2 0,6 2 38,0 2 1,95 1995 32,9 6,0 0,7 2 39,6 2 3,95 1996 33,1 6,0 0,8 2 39,9 2 4,95 1997 32,9 5,8 0,9 2 39,6 2 5,95 1998 33,0 5,0 0,9 2 38,9 2 6,95 1999 33,1 5,2 0,9 2 39,1 2 6,95 2000 32,9 5,3 0,9 2 39,1 2 7,00 2001 32,8 5,0 0,9 2 38,7 2 7,00 1 Årsgenomsnitt. 2 Cirka. Källa: Svenskt Näringsliv. 30