Rapport från UEG:s sommarläger Tirrenia 2008

Rapport från UEG:s sommarläger Tirrenia 2008

UEG har arrangerat detta läger i över 15 år. Lägret är 10 dagar för tjejer och 10 dagar för pojkar dock inte samtidigt. Lägret har undan för undan lockat fler och fler och numera är det upp emot 800 gymnaster och över 500 tränare som varit där genom åren. På den kvinnliga sidan har flera av de juniorer som varit där sedermera nått mycket fina framgångar på den internationella junior- och seniorscenen. Vi från Sverige har dock bara deltagit på detta läger de två senaste åren. I alla fall på tjejsidan, om killarna varit där tidigare vet jag inte. I år var vi 32 gymnaster och 35 tränare på tjejlägret. Ledar/expertstaben bestod av 8 personer. Tirrenia är som en förort till Pisa (kan man nog kalla det) och ligger i direkt anslutning till havet så det är ju ett bra ställe att ha ett sommarläger på. Italiens olympiska kommitté (CONI) har flera olika träningscentran runt om i landet och det här är alltså ett av dessa. Det har pågått och pågår en upprustning av anläggningen och rummen alla bodde i var helt nyrenoverade och höll hög klass. Själva gymnastikhallen var dock riktigt sunkig och det har tydligen pratats om i flera år att det är en ny hall på gång. Det blev därför en hel del skratt när hela lägret inleddes med att Orna Shai (lägerchef och verksam inom UEG) berättade att nästa år, då ni, då ska hallen vara klar. Flera av tränarna som var där har varit där flera gånger och kände liksom igen de orden. Men nu var det tydligen längre framskridet än någonsin och förstod jag det hela rätt så var det nu bestämt att den gamla ska rivas här i höst. Vi får väl se om det står en ny hall där nästa år. Det är ju ändå italienare vi talar om här.. Vi (Sebastian och Jörgen) hade ju pratat med Tina och Veronica som var där året innan så vi hade ju en uppfattning om hur saker och ting skulle bli. Vissa av dem tycker vi stämde medan andra har vi såhär efteråt en annan uppfattning om. Boendet: Mycket bra rum som sagt. Emma och Anna delade rum med ryskan och turkiskan. Den senare anlände först efter tre dagar eller så, oklart varför. Ryskan kunde inte ett ord engelska (inte turkiskan heller fast hon påstod det) och låg mest i sin säng och kollade italiensk TV?? Självklart får ju inte saker fungera som de ska så efter några dagar slutade nycklarna att fungera till tjejernas rum (plastkort) och då blev det besvärligt. Tjejerna skulle då dela på EN vanlig nyckel och det var ju ohållbart för ryskan var inte i samma träningsgrupp som övriga tre och hade alltså andra tider. Dessutom snodde hon nyckeln varje gång hon gick.. Ja ni hör ju själva.. Det slutade med ett möte mellan Zebban och den ryska och turkiska tränaren samt Donatella Sacchi (CHEF) där det inte direkt var mysig stämning. Nåja, till slut hittades en lösning efter mycket strul. Kunde de inte ha fått dit en som fixade kortlåset? Jo, man kan ju tycka det men den uppgiften var för svår för vår vän den enarmade banditen. Sebastian och Jörgen bodde i ett dubbelrum som var tipptopp och glömde aldrig nyckeln. Något att tänka på är att luftkonditioneringen fungerade alldeles utmärkt och eftersom det var så varmt ute så ställde vi in tjejernas på hyfsat varmt för att inte skillnaden skulle bli för stor. Det är ju lätt att dra på sig en förkylning då vilket också flera av gymnasterna drabbades av, dock inte våra som var friska som nötkärnor hela resan. Kanske inte berodde på detta faktum med luftkonditioneringen men vi vill ju gärna tro att det spelade in för då kan ju vi få epitetet smarta Mer än godkänd standar

Maten: Hade vi fått en del negativ rapportering om. Vi håller absolut inte med om det. Vi tyckte det var jättebra mat hela tiden. Ja men tjejerna då, kanske vän av ordning undrar? Ja vi hade inte direkt svårigheter att få i dem tillräckligt om man säger så Ok, frukosten är ju som den är i sådana där länder, inte direkt gröt och grovbröd som gäller. Men det löste sig rätt så smärtfritt, det var bara att köpa på sig lite saker från affären som man var vid varje dag så även frukosten fungerade tyckte vi. Själva avslutningsmiddagen började med att gymnasterna hade en för sig själva och sedan var det vi tränare. En sex- eller sjurätters som var helt fantastisk enligt oss båda. Matsalen Föreläsningarna: Var inte lyckade alls tycker vi. Engelskan på samtliga föreläsare utom Donatella Sacchi var klart undermålig. Vissa bättre än andra förvisso, men ändock för dålig. Då ska man ändå betänka att vi från Sverige är ju rätt ok på engelska så vi kan ju göra bättre gissningar på vad som menas än vissa andra nationaliteter. Följden blev att föreläsarna visade mycket video och sa inte så himla mycket om det som visades. Eller också hade de powerpointpresentationer där de gått in i ett språklexikon och översatt rakt av till engelska och så läste de innantill fast de inte alls förstod hur ordet uttalades och de kunde också ofta ha använt ett annat, lättare engelskt ord men eftersom de inte kunde engelska så tog de ett av dem som stod i lexikonet. Fast visst var det en förbättring från förra året då vissa tydligen körde PowerPoint på italienska så det är väl kanske på väg åt rätt håll. Ett annat problem eller hur jag ska uttrycka det är att föreläsningarna ligger på en hyfsat hög nivå så man bör kunna gymnastik om man ska få ut mycket av dem. Då blir det ju ännu svårare om språknivån på det främmande språket är låg. Det märktes vid ett flertal tillfällen att även erfarna tränare ställde enligt oss lite knäppa frågor. De hade helt enkelt inte uppfattat vad som menades Nu låter det ju som att det var fullständig katastrof på föreläsningarna och så var det naturligtvis inte. Vill bara få fram att det finns utrymme för rejäla förbättringar inom detta område. Samtidigt ska sägas att vi också fick en hel del tips och idéer som är klart användbara.

Träningarna: Gymnasterna var indelade i två huvudgrupper. Dessa två grupper tränade alltså inte tillsammans förutom första och sista träningsdagen. Om grupp 1 hade träning på förmiddagen så hade grupp 2 balett och åkte sedan till stranden innan lunch. Sedan på eftermiddagen så var det tvärtom och nästa dag så startade grupp 1 med balett. Så kan man säga var grunden. Sedan så var det inte alltid så eftersom vi också gjorde en del utflykter. En träning bestod av: 20 min. uppvärmning 30 min. styrka 10 min. stretch 2h30min. träning 10 min. stretch I vår grupp var vi indelade i fyra grupper. Vi var tillsammans med Norge (2 tjejer) och Turkiet (1 tjej), alltså 5 tjejer sammanlagt som roterade på de olika redskapen tillsammans. Varannan dag så ledde experterna träningen på redskapen och varannan dag så var det hemmatränarna som ledde träningen för sina egna gymnaster, men man kunde även då använda sig av experterna för att fråga om hjälp. Det står här ovan att vi hade 2h30min. på redskapen vilket ger ungefär 50 minuter/redskap. Det var så på pappret men verkligheten såg annorlunda ut. Styrkan som var efter uppvärmningen bestod i att Josef eller Giorgio hade ställt i ordning olika stationer (oftast 8st.) och när de skulle visa dessa stationer en i taget med alla gymnaster i en ring för att sedan gå vidare till nästa station och visa den så förstår ni själva att det tog lite tid. Kontentan av detta blev att styrketräningen drog över tiden varje dag och tiden på redskapen blev lidande. Då fick ju Orna(mentet) räkna om lite innan hon skrek COACHES, CHANGE STATION och de beräkningarna var det väl lite si och så med så när vi kom till barr som sista redskap (vilket hände flera gånger) så hann tjejerna typ sätta på sig barrskydden och så var träningen slut.. Ovanför barren hade fåglarna bo. Någon gymnast fick fågelbajs på sig Vi visste ju om innan att det såg ut lite på detta sätt och att träningen på intet sätt var optimal och som vi är vana vid hemifrån men det hjälpte inte helt. Vissa träningar stod vi och skakade, alldeles upprörda av denna ineffektivitet som vi upplevde förekom. Träningen varannan dag som experterna höll i gav inte jättemycket i form av ökad kunskap för oss tränare. En sak var att vi var i samma grupp som Norge och de höll låg nivå (förlåt, men sant) vilket gjorde att vi aldrig kom vidare lika långt som vi såg att de andra grupperna gjorde. En annan sak var att det som gicks igenom var sådant man sett många gånger och redan har en klar uppfattning om. Också här fick vi så klart en och annan användbar del hur

man kan angripa vissa saker men sett till helheten så hade vi haft större förhoppningar om ett ännu större utbyte. Eftersom vi var två tränare på två gymnaster så gavs ju tillfälle för oss tränare att gå iväg och titta lite när de andra gymnasterna körde vilket alltid är kul och nyttigt så därigenom fick vi ju också tips och idéer. Det man då kunde se var att våra tjejer höll en klart hög nivå på vad de körde och hur det såg ut när de körde det, vilket ju är jättekul att konstatera. Här ser ni den fantastiskt höga nivån de håller För att inte tala om här

Den osynliga utbildningen: När man åker iväg på sånt här så kan man ha olika mycket tur vad det gäller de övriga som deltar på arrangemanget. Vi tycker att vi har haft tur på den här resan. Ryssarna hamnar alltid lite för sig själva på sånt här. Oftast är de rätt många eftersom det är ryssar i snart sagt varje land. De är dessutom ofta dåliga på engelska så de har svårt att kommunicera med andra nationaliteter. Sen är de lite självgoda också. Vid sådana tillfällen är det ju perfekt att ha med en som kan ryska för då kommer man in i de sammanhangen också. För självklart hamnade ryssarna varje kväll, när det var social verksamhet, för sig själva, även fast det fanns några av dem som var helt ok på engelska och ganska oryska i sitt sätt. Men då satt vi från Sverige in vår spetznaz, Sebastian och så var vi med i denna konstellation också. I övrigt var det till stora delar härliga, öppna människor som gillade att umgås med andra och snacka. Visst fanns det några som aldrig var med utan satt på sina rum men en rätt stor grupp tränare hade gatherings varje kväll. Var det någon som svek det så var det väl vi själva. Detta av en speciell orsak. Orsaken heter Rumänien. De var där för första gången någonsin. De som var där var de tre som tränar deras juniorlandslag (födda 93-94) i Deva så deras gymnaster var inte med då de alltså var för gamla för detta. Vi blev intresserade av varför de var där när de ändå inte hade några gymnaster med sig. Rumänien har ju varit och är ju ändå rätt vassa på gymnastik så vi blev nyfikna. Bara att fråga helt enkelt. Vad gör ni här frågade alltså Jörgen redan första dagen på träningen. Vi känner att vi måste lära oss mer för att kunna hänga med blev svaret i en väldigt förkortad version. Sådan ödmjukhet smälter man ju inför. Vi kände direkt att det här är människor vi måste prata mer med. Dels gav de ett fantastiskt trevligt intryck redan från början och dels blir man ju en del nyfiken på en så framgångsrik nation så vi började hänga med dem ofta redan från början. Nu var det så att de gick med den andra gruppen så på själva träningen var de inte med oss utan vi försökte sno dem på kvällarna så vi kunde förhöra dem om vart man kan få tag på det rumänska limmet som gör att man aldrig trillar av bommen och såna saker. Alla vi fem trivdes mycket bra i varandras sällskap så efter halva tiden eller så, så bytte de och var med vår grupp även på träningarna. Här kan man verkligen snacka om utbyte. För tro det eller inte, men de ville veta saker av oss också, fast mest såg vi så klart till att det var vi som var den förhörande delen. Vi blev så bra vänner så vi tog oss friheten att fråga de om de kunde göra en liten dans åt våra tjejer som de skulle visa upp på sista kvällens lilla uppvisning (av någon outgrundlig anledning ville inte våra gymnaster att vi skulle göra deras dans). De var så snälla så de ställde upp på det, så nu har Anna och Emma fått ett litet uppvisningsprogram koreograferat av Rumäniens juniorlandslagstränare, jättekul för dem så klart (de rumänska tränarna alltså). Monica, Anna, Adela, Emma

En annan källa vi använde oss flitigt av var Francois. Han är fransman men sedan ett antal år tillbaka ansvarig för Schweiz juniorer. Vi hade båda träffat honom förut men hade ingen egentlig relation med honom. En supertrevlig kille som var totalt öppen och älskade att diskutera och dela med sig av sin kunskap. Helt kass på engelska men det brydde han sig inte ett dugg om, utan försökte och försökte hela tiden. Och det fungerar ju när man pratar med varandra och kan hjälpa till med orden och fråga om när man inte förstår. Lite lättare än om man lyssnar på en föreläsning. Han umgicks vi också mycket med vilket gav oss mycket. Hur upplevde tjejerna Tirrenia? Ja vi har ju inte gjort några djuplodande insatser för att ta reda på detta. Men dels märker man ju hur de mår på plats och dels har vi ju så klart pratat med dem lite om detta i alla fall. Det är nog ganska rättvist att säga att de älskade det. Anna och Emma fungerade utmärkt ihop och blev jättebra kompisar under vistelsen från att tidigare mer bara ha känt varandra lite löst. Att det skiljer två år på dem spelade absolut ingen roll. Båda tjejerna är väldigt framåt så de skapade sig nya kontakter utan problem. Mest umgicks de med tjejerna från Norge, England och Irland och trivdes alldeles utmärkt. Under hela resan satte de ta mig sjutton inte en fot fel någon gång. De var på bra humör precis hela tiden. De skötte tider perfekt varenda gång och det gjorde de själva för vi lät de medvetet göra det, vi hämtade aldrig utan de fick en tid och ett ställe och de var där varenda gång (däremot missade tränarna bussen tillbaka från stranden första dagen då vi var på affären och fick gå tillbaka, fast vi hävdar fortfarande att bussen gick för tidigt). Det fanns några tillfällen när gnäll hade varit acceptabelt, men aldrig. Det kom bara skratt och fnitter. De var helt underbara och skötte sig felfritt. Sådana åker man gärna med igen. Flygplatsen i München Sandmonster I Florens I Pisa

Hur upplevde tränarna Tirrenia? Det kan ju kanske tyckas när man läser denna rapport att det mest var dåligt. Men då ska man komma ihåg att den är skriven av en negativ jävel vid namn Jörgen (den är sedan läst och godkänd av Sebastian innan den skickats). Vi kände oss också manade att ta upp det vi tyckte kunde ha varit bättre. Man ska dock ha klart för sig att vi hade en fantastisk tid där nere. Efteråt tog vi i hand och tackade varandra för en fantastiskt rolig vecka men mycket, mycket skratt. Och självklart lärde vi oss saker för det gör man alltid när man är ute på sådant här. Men eftersom vi är ivriga i att förkovra oss så hade vi velat lära oss ännu mer. Utbildningen som sådan som hölls var bra men man tröttnade ju på att lyssna när de hade såna svårigheter att få fram det de kunde och ville berätta om. Jag hoppas verkligen att det också framkommit att vi tyckte väldigt bra om många saker. Det här är ju trevligt t.ex. Några slutliga reflektioner. Om vi förstått det hela på rätt sätt så är det sagt att en tränare bara får åka på detta en gång. Grundtanken är god att vi ska sprida på gracerna och vi tycker det är helt rätt att gymnasten bara kan delta en gång. Det är också rätt att de ska komma från olika föreningar vid varje tillfälle. Men det här med tränarna håller vi inte med om. Det är unga tjejer vi talar om här. Emma hade inte ens fyllt 10 år när vi var nere. Så unga gymnaster måste så klart ha med sig sin egen tränare ner tycker vi. Även en stabil tjej kan få hemlängtan. Hon kan bli sjuk mm. Vi ser det som en självklarhet att gymnasterna måste få ha den grundtryggheten som det innebär att ha med sig den person/personer som man känner riktigt ordentligt. Det finns ingen annan som kan fylla den rollen på ett tillfredsställande sätt. Detta ska på intet sätt ses som en egoistisk tanke för så fantastiskt kul blir det nog inte att se Florens och lutande tornet i Pisa ytterligare en gång. Eller att återigen lyssna på nästan samma föreläsningar då experterna tenderar att komma igen flera år (jag, Jörgen, kände igen en hel del bara av att ha pratat med Tina om förra året). Detta handlar bara om gymnasternas förutsättningar att få det bästa lägret de kan få. Om det skulle bli så i framtiden att återigen någon av Jörgen, Sebastian, Veronica eller Sergeis gymnaster blir uttagna så ska de få ha med sig sin hemmatränare tycker vi.

England, Anna, Schweiz, Irland, Schweiz, Ryssland, Emma England (en annan), Anna, Ryssland, Emma Anna, Emma,?, Finland, Finland, Norge, Norge, Irland, Irland, Schweiz, Schweiz