ÅKLAGARMYNDIGHETEN YTTRANDE Sida 1 (5) Extra åklagaren Erik Wendel Er beteckning N2004/9764/JÄM Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Yttrande över betänkandet Slag i luften En utredning om myndigheter, mansvåld och makt (SOU 2004:121) Inledning Med anledning av det rubricerade betänkandet har Regeringskansliet, Näringsdepartementet, begärt Riksåklagarens synpunkter på innehållet i betänkandet. Åklagarväsendet är sedan den 1 januari 2005 organiserat som en myndighet; Åklagarmyndigheten. Riksåklagaren är chef för myndigheten. Ärendet har beretts på som också har inhämtat yttrande från två åklagarkamrar. Med hänsyn till det nu sagda lämnas detta yttrande av Åklagarmyndigheten. Övergripande synpunkter Våldsbrott mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem. Att bekämpa denna brottslighet är en prioriterad uppgift för rättssystemet. Det är emellertid viktigt att problemet angrips på bred front. Insatser, inom såväl som utanför rättsväsendet, på central nivå såväl som på myndighets- och lokal nivå, är viktiga i arbetet med att reducera brottsligheten. Även om detta arbete har varit framgångsrikt i vissa avseenden visar utredningens utvärdering av myndighetsuppdragen (kap. 4) att mycket kvarstår att göra. Utredningen har gjort en analys av de hinder och strukturer som motverkar ett könsmedvetet arbete på de områden som dessa uppdrag gällde (kap. 7). Jag instämmer delvis i de slutsatser utredningen drar i denna fråga. Utredningen har därutöver - även om detta inte synes ha ingått i uppdraget lagt fram en rad förslag till åtgärder som omfattar många samhällsområden och som i flera fall är mycket långtgående. Utredningens överväganden och förslag (kap. 8) är redovisade i all korthet. Av betänkandets nästan 300 sidor utgör förslagskapitlet drygt tio. Förslagen har i vissa fall närmast karaktären av idéskisser. Utredningen har också på några ställen uttryckligen överlåtit lagstiftningsfrågan till regeringen. Det är med andra ord svårt ha någon be- Postadress Gatuadress Telefon Telefax Box 2565 Västra Hamngatan 1 031-739 41 00 031-739 42 50 403 17 GÖTEBORG
ÅKLAGARMYNDIGHETEN YTTRANDE Sida 2 (5) stämd uppfattning om förslagen på grundval av det befintliga underlaget. Vad gäller de förslag som rör åklagarväsendet kan jag dock konstatera att sådana specialenheter för mäns våld mot kvinnor och barn som utredningen efterfrågar redan har inrättats inom Åklagarmyndigheten. Utredningen har vidare föreslagit att en nationell expertgrupp för mäns våld mot kvinnor och barn tillsätts. Jag menar att förslaget har vissa fördelar men att frågan bör bli föremål för ytterligare utredning. Utredningens förslag om inrättande av kommunala enheter med inriktning på mäns våld mot kvinnor och barn är intressant. Erfarenheterna från den verksamhet med myndighetssamverkan som bedrivs av Malmö stad får i allt väsentligt anses goda. Det bör finnas förutsättningar att etablera sådana verksamheter på flera ställen i landet. Kapitel 4 Kvinnofridsuppdragens genomförande Även om det, såsom inledningsvis nämnts, finns brister i Åklagarmyndighetens arbete med att motverka mäns våld mot kvinnor bör vissa direkta felaktigheter i utredningens utvärdering påpekas. Åklagarväsendet har under en följd av år satsat stora resurser på att bekämpa våld mot kvinnor. Bl.a. har under de senaste åren flera kamrar i landet genomfört omfattande analyser av vad som finns att göra för att höja lagföringen i dessa ärenden. Vidare har åklagare deltagit i samverkanskonferenser, utbildning i hot- och riskbedömning samt farlighetsbedömning rörande våld mot kvinnor. Många åklagarkammare har deltagit i myndighetsgemensamma projekt som syftar till att öka medvetenheten i samhället om att våld mot kvinnor förekommer och skall bekämpas. Riksåklagaren har under år 2004 i en vidareutbildningssatsning i samarbete med bl.a. Brottsoffermyndigheten genomfört ett seminarium kring objektivitet i yrkesrollen. Utbildningsformen har varit en interaktiv teaterföreställning, som skildrar en mycket vardaglig situation med våld mot en närstående kvinna och hur denna händelse hanteras av rättsväsendets aktörer. Syftet har varit att få deltagarna att reflektera över hur egna uppfattningar och värderingar kan komma att styra hur man uppfattar kravet på objektivitet och att detta krav inte sällan kolliderar med ett rimligt bemötande av brottsoffer. Den bild av Åklagarmyndigheten, som utredningen redovisar, som ointresserad att föra upp frågan om mäns våld mot kvinnor på dagordningen i myndighetens verksamhet (s. 72 f.) har således ingen verklighetsgrund. Uppdraget att utforma åtgärdsprogram eller policydokument för arbetet med frågor som rör våld mot kvinnor fullgjordes genom att Riksåklagaren i enlighet med regeringens direktiv uppdrog åt de lokala åklagarmyndigheterna att utfärda sådana dokument (s. 76). Uppdraget i denna del är alltså verkställt. I övrigt vill jag lämna följande kommentarer.
ÅKLAGARMYNDIGHETEN YTTRANDE Sida 3 (5) Även om andelen brottsmisstankar som lett till lagföring ökade med två procent under år 2004 jämfört med föregående år är lagföringsnivån, som utredningen framhåller (s. 87 f.), oacceptabelt låg. Det är oroande att alla resurser som har satsats inom detta område ännu gett en så liten effekt på lagföringen. Ytterligare ansträngningar krävs alltså för att nå en godtagbar nivå. Det är nödvändigt att vidta en rad olika åtgärder såsom kompetens- och kvalitetsutveckling samt förbättrat samarbete med polisen. En åtgärd med detta syfte har varit omorganiseringen av åklagarväsendet till en myndighet. Ett annat problem som utredningen lyfter fram uppstår när kvinnan tar tillbaka sina uppgifter om mannens våld (s. 89 f.). Åklagaren bör i dessa situationer självklart inte lättvindigt lägga ner förundersökningen utan i stället agera offensivt. Det kan inte nog betonas att lagföringen är starkt beroende av förundersökningarnas kvalitet. När det gäller våld mot kvinnor och barn är det oftast helt avgörande att förstahandsåtgärderna håller hög kvalitet, dvs. de åtgärder som vidtas redan innan en förundersökning har inletts och innan åklagare kan påverka polisens arbete. Om inte bevisningen dokumenteras initialt kan det vara omöjligt att reparera de brister som uppkommit. Det är alltså av vikt att ett ingående målsägandeförhör hålls kort efter händelsen och att kvinnans eventuella skador dokumenteras på ett korrekt och fullständigt sätt. Det är också en angelägen fråga för rättsväsendet att förbättra rutinerna vad gäller bemötandet av och stödet till kvinnan. För åklagarnas del kan det röra sig om att exempelvis i större utsträckning verka för att målsägandebiträde förordnas för kvinnan på ett tidigt stadium av utredningen. Åklagares engagemang i sådana målsägandefrågor omfattas av ett särskilt utbildningsprojekt inom Åklagarmyndigheten och är även uppmärksammat i en rapport som har sammanställts av Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen efter inspektion av våldtäktsärenden under år 2004. Besöksförbud har visat sig vara ett effektivt verktyg för att skydda kvinnor som utsatts för våld. Sedan besöksförbudsinstitutet infördes år 1988 har antalet utfärdade besöksförbud ökat kontinuerligt och uppgick år 2004 till drygt 4 000. Antalet polisanmälda överträdelser av besöksförbud var enligt Brottsförebyggande rådets preliminära statistik cirka 3 700 under år 2004. Utredningen påpekar att det är oroväckande att besöksförbudet i så liten utsträckning efterlevs (s. 89). Jag delar den uppfattningen. Här bör dock noteras att det inte är ovanligt att samma person anmäls för upprepade överträdelser och att det därför är svårt att av statistiken utläsa hur många av besöksförbuden som har överträtts. Frågan omfattas av den utvärdering av lagen om besöksförbud som Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag av regeringen att genomföra. Kapitel 7 Motstånd och strukturer som motverkar ett könsmaktsmedvetet arbete med mäns våld mot kvinnor Det finns enligt utredningen olika faktorer som motverkar arbetet med mäns våld mot kvinnor. Utredningen nämner bl.a. bristande resursprioritering och
ÅKLAGARMYNDIGHETEN YTTRANDE Sida 4 (5) att arbetet inte organiserats på ett sådant sätt att frågan arbetats in i myndighetens ordinarie verksamhet. Det anförs också att arbetet brister i kontinuitet, institutionalisering och politisering. Inom åklagarväsendet har det emellertid, som nämnts, under en följd av år satsats ansenliga resurser på att bekämpa våld mot kvinnor. Ytterligare ett steg har tagits i denna riktning genom inrättandet av den nya Åklagarmyndigheten den 1 januari i år. Den nya myndigheten ersätter de tidigare sju myndigheterna Riksåklagaren och de sex regionala åklagarmyndigheterna. Genom omorganisationen till en samlad myndighet kommer resurser som tidigare krävts för administrativa uppgifter att kunna omfördelas till utveckling och drift av den operativa åklagarverksamheten. Metod- och rättsutveckling samt rättslig uppföljning och tillsyn av verksamheten kommer att ledas från fyra utvecklingscentrum med ett nationellt ansvar för bekämpningen av vissa brottstyper. Dessa har inrättats i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Mäns våld mot kvinnor rör främst ansvarsområdena för Utvecklingscentrum Umeå och. Utvecklingscentrum Umeå är ansvarig för bl.a. brottsofferfrågor. s rättsområde omfattar bl.a. vålds- och sexualbrotten, brotten grov kvinnofridskränkning och olaga hot, samt lagen om könsstympning och lagen om besöksförbud. Omorganisationen till en samlad myndighet har inneburit att förutsättningarna för en effektivare lagföring ökat väsentligt. I utvecklingscentrumen i Umeå och Göteborg finns det således särskilda tjänster som avser kompetensområdet mäns våld mot kvinnor. Även i övrigt har utvecklingen mot specialisering fortsatt när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och på allt fler platser genomförs arbetet i nära samverkan med särskilda polisgrupper. Samverkan sker i olika former, alltifrån inrättande av särskilda familjevåldsenheter med både specialiserade polisutredare och åklagare till regelbunden åklagarkontakt med polisens utredningsmän, deltagande i särskilda samverkansgrupper, samverkansprojekt och metodutvecklingssamarbete. På vissa ställen sker samverkan på likartat sätt inom en åklagarregion medan annan utveckling är starkt lokalt förankrad. Oavsett vilken samverkansform som används är inriktningen att förbättra utredningsarbetet. I detta sammanhang skall också nämnas Riksåklagarens begäran om medel av regeringen för att kunna tillsätta 35 nya specialiståklagare som skall inrikta sig på familjevåld och sexualbrott. Inom detta område ingår bl.a. våld mot kvinnor. Avsikten är att Åklagarmyndigheten genom resurstillskottet skall utbilda specialister och tillsammans med polisen inrätta familjevåldsenheter inom samtliga län/kammare. Kap 8 Överväganden och förslag Utredningen föreslår att en nationell expertgrupp för mäns våld mot kvinnor och barn tillsätts. Jag menar att förslaget kan ha vissa fördelar. Det är möjligt
ÅKLAGARMYNDIGHETEN YTTRANDE Sida 5 (5) att den nationella expertgruppen skulle kunna vara den drivande och samordnande kraft som i allt väsentligt saknas i dag. Expertgruppens arbetsuppgifter och organisation är emellertid endast knapphändigt beskrivna. En närmare analys av förutsättningarna och lämpligheten av ett inrättande av en sådan expertgrupp bör kunna ske inom ramen för beredningen av Personsäkerhetsutredningens delbetänkande (SOU 2002:71). Utredningens förslag om att det skall inrättas en permanent specialenhet för mäns våld mot kvinnor och barn på den egna myndigheten har, som tidigare nämnts, redan realiserats inom Åklagarmyndigheten. Utredningen föreslår i detta sammanhang vissa särskilt myndighetsspecifika uppgifter som bör samordnas på varje myndighets specialenhet. För Åklagarmyndighetens del rör uppgifterna lagen om besöksförbud och en effektivare lagföring vad gäller våldsbrott mot kvinnor. Som angetts har åtgärder vidtagits på dessa områden. Utredningens förslag om inrättande av kommunala enheter med inriktning på mäns våld mot kvinnor och barn är intressant. Det finns ett behov av samverkan på lokal operativ nivå mellan handläggare på olika myndigheter. Erfarenheterna från den verksamhet med myndighetssamverkan som bedrivs av Malmö stad inom Kriscentrum för barn får i stort anses goda. Åklagarmyndigheten har fått regeringens uppdrag att tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen medverka till ytterligare etableringar av försöksverksamheter med samverkan under gemensamt tak vid utredningar kring barn som misstänks vara utsatta för allvarliga brott. Det bör finnas förutsättningar att etablera sådana verksamheter på flera ställen i landet också med kvinnor som målgrupp. Från de utgångspunkter som Åklagarmyndigheten har att beakta har jag inga erinringar eller andra synpunkter vad gäller övriga förslag. Detta yttrande har beslutats av undertecknad vice riksåklagare. I beredningen har deltagit överåklagaren Birgit Thunved och extra åklagaren Erik Wendel, föredragande. Catharina Bergqvist Levin Erik Wendel