De osynliga barnen. Ett pedagogiskt program för barn till psykiskt sjuka patienter. Jane Hast, PTP-psykolog

Psykiatri Nordöst verksamhetschef: Anders Berntsson De osynliga barnen Ett pedagogiskt program för barn till psykiskt sjuka patienter av Jane Hast, PTP-psykolog Rapport nr. 53 April 2006

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord... 3 Inledning... 4 Tidigare forskning/litteratur... 4 Framställande av kursprogram... 6 Kursprogrammet... 6 Rekryteringen av barn... 7 Sammanfattning... 8 Referenser... 9 Bilaga 1 Kursprogram för barn med psykiskt sjuka föräldrar... 10 Bilaga 2 Regler som ska vara med... 31 Bilaga 3 ar... 32 Bilaga 4 Materiallista... 35 Bilaga 5.... 36

3 FÖRORD Denna rapport har tillkommit som en del av min PTP-tjänst (Praktisk Tjänstgöring för Psykologlegitimation) vid Vallentuna psykiatriska mottagning. Jag tog mig an uppgiften att producera ett pedagogiskt program för barn till de patienter vi kommer i kontakt med, psykiskt sjuka vuxna. Med barn menas barn upp till 18 år. Just detta program är tänkt för barn mellan åtta och tolv år. Det kan med vissa eventuella förändringar användas för andra åldersgrupper, t.ex. anpassat till om det finns barn som inte kan läsa och skriva. Programmet var tänkt att användas vid en kurs, som jag och en kurator på mottagningen skulle hålla i under våren 2006. Tyvärr var det mycket svårt att rekrytera barn det var svårt att motivera patienterna till att låta deras barn delta i gruppen och någon kurs kunde inte startas. Denna rapport handlar om mitt arbete med att få tag i material som jag kunde använda som ett pedagogiskt program och om mina erfarenheter när det gäller att rekrytera barn till gruppen, samt förstås själva programmet. Jag vill framföra mitt varmaste tack till Göran Granath, Johan Fors och Roberto Adarzúa för ovärderlig information och goda råd. Tack även till Christina Hallman, leg psykolog/leg psykoterapeut, och kurator Ingbritt Skogström vid Vallentuna psykiatriska mottagning för er tro på projektet att utarbeta en kurs för barnen till våra patienter. Jag vill slutligen tacka docent Gunnar Edman, FoUUsektionen vid psykiatriska kliniken, för råd under arbetets gång och redigering av den färdiga rapporten. De arbetsblad som behövs för att kunna genomföra utbildningen finns att rekvirera från docent Gunnar Edman vid FoUU-sektionen, Psykiatri Nordöst via e-post: gunnar.edman@sll.se. Vi var rädda allesammans. Dessutom skämdes jag. När jag såg henne vanka omkring i huset, röra vid väggarna, följa virvlarna i fernissan på vardagsrumsdörren med fingret, eller trött gå uppför trappan och ställa sig och stirra ut genom fönstret, hettade det i kinderna på mig och halvdunklet tycktes fullt av ögon. Hon höll på att lämna oss, bli konstig, besatt, och jag ville inte att någon utanför familjen skulle få veta eller märka det. (Eamus Deanes självbiografiska berättelse Reading in the dark, 1996)

4 INLEDNING Enligt Barnkonventionen artikel 2 har alla barn samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Enligt artikel 3 ska barnets bästa alltid komma i första rummet och enligt artikel 6 har varje barn rätt att överleva och att utvecklas. Barnen till psykiskt sjuka föräldrar har länge varit och är fortfarande en grupp som man sällan hör talas om och som är ganska osynliga. En del vuxna kanske tror att barnet inte märker eller påverkas av att föräldern mår dåligt, men barnet ser, hör och märker så mycket mer än vi ofta tror. Att ha en förälder som är psykiskt sjuk väcker mycket tankar och känslor hos barnet. Men det kan vara svårt att hitta en plattform för att prata om detta. Redan 1995 skrev socionomerna Margareta Axelsson-Östman och Kristina Johansson en artikel i Läkartidningen om barnen till psykiskt sjuka: Naturligtvis måste barnens situation i första hand bli föremål för ett förändrat bemötande inom vuxenpsykiatrin (Axelsson-Östman & Johansson, 1995). Inga-Lisa Sigling skriver i sin bok, Att möta barn till psykiskt sjuka föräldrar, att det trots brist på tid ligger ett stort ansvar på oss i vuxenpsykiatrin att prata med patienternas barn (Sigling, 2002). TIDIGARE FORSKNING/LITTERATUR I socialstyrelsens folkhälsorapport 2001 skriver man att en mängd studier visar att barn till psykiskt sjuka föräldrar har ökad risk för psykiska störningar eller andra problem som kan röra utveckling, beteende eller funktionsförmåga (Socialstyrelsen, 2001; s. 341). Vidare kan man läsa att under 1987-1990 hade cirka 34 000 barn minst en förälder med psykiatrisk diagnos från slutenvården. En uppföljning under fyra år (1991-1994) av barn i hushåll där någon vuxen vårdats i sluten psykiatrisk vård åren 1987-1990 visar att dessa barn, även om risken för död i absoluta tal är låg, har en nästan fördubblad risk att dö (framför allt i självmord) jämfört med barn i övriga hushåll. Barnen hade dessutom nästan tre gånger så hög risk att under den här fyraårsperioden vårdas för psykiatrisk diagnos. De hade även förhöjda risker för får narkotikamissbruksrelaterad diagnos, alkoholmissbruksrelaterad diagnos och självmord/självmordsförsök. Dessa överrisker ansåg man till viss del hade påverkats av ogynnsamma sociala och ekonomiska förhållanden, utöver förälderns psykiska tillstånd. Enligt rapporten är det oklart om riskerna skulle vara annorlunda om de barn och vuxna som inte kommit till den slutna vården också kunde följas. Det skulle kanske kunna vara så att barn till föräldrar som vårdas i slutenvård får mer uppmärksamhet och stöd, än barn till föräldrar i öppenvården. Annemi Skerfving skriver i sin bok Att synliggöra de osynliga barnen om barn till psykiskt sjuka föräldrar om en kartläggning av öppenvården i Stockholm under senare delen av 90-talet, då man såg att 25-30 procent av patienterna var föräldrar (Skerfving, 2005). Av dessa föräldrar bodde 75 procent tillsammans med barnen och en fjärdedel av barnen bodde tillsammans med patienten som enda vuxen. I Socialstyrelsens rapport 1999 gjorde man en litteraturgenomgång som belyser sambandet mellan psykisk sjukdom, omsorgsförmåga hos föräldrar och konsekvenser för deras underåriga barn (Socialstyrelsen, 1999). Man genomförde även en intervjuundersökning av personal i socialtjänst och vuxenpsykiatri samt granskade akter och journaler inom socialtjänst och psykiatri. Man konstaterade att det finns en s.k. gråzon av barn till psykiskt sjuka, som är i behov av stöd men inte får det. Man skriver vidare att barn till psykiskt sjuka behöver stöd av det sociala nätverket och av professionella hjälpare för att motverka dålig självkänsla, oro, isolering och att ta för stort ansvar. Det är viktigt att dessa barn uppmärksammas tidigt, vilket skulle kunna minska riskerna för psykisk ohälsa senare i livet. Vikten av att barnen får information om förälderns psykiska sjukdom och vilka konsekvenser den kan föra med sig, poängteras i rapporten. Skerfving refererar till en kvalitativ studie gjord av Dunn (1993) där nio vuxna barn till psykiskt sjuka mammor intervjuades (Skerfving, 2005). En av de nio hade insjuknat i schizofreni och alla övriga hade gått i terapi för andra psykiatriska störningar. De hade alla varit utsatta för allt från käns-

lomässigt undandragande till fysisk misshandel. Mammans förvirring hade gjort att de inte fått sina grundläggande behov tillfredsställda. De hade upplevt sig som socialt isolerade från familj, vänner och samhälle och ingen av dem hade fått några förklaringar till moderns beteende. Om skrämmande händelser, som inträffat, hade de inte haft någon att prata med. Många berättade om känslor av skuld för att ha orsakat mammans sjukdom och för att själva vara friskare än hon. Granath (1996) genomförde på 90-talet en studie som liknade Dunns. Det var en svensk studie där fem vuxna barn till psykiskt sjuka föräldrar intervjuades. Även här berättade alla om traumatiska händelser, som de inte förstått och som lämnat djupa spår. Alla hade önskat en större öppenhet omkring förälderns problem och de hade gärna sett att de som barn genom psykiatrin hade fått information och möjlighet att tala med någon om förälderns sjukdom. Skerfving (2005) skriver också om hur två schweiziska socialarbetare lät unga vuxna barn till psykiskt sjuka mammor berätta om sin uppväxt. De upplevde att modern, på grund av sin sjukdom, ständigt stått i centrum i familjen och att de själva hade varit tvungna att förtränga sina behov och känslor. Nästan ingen hade haft någon att prata med. Barn är lojala mot sina föräldrar och tar lätt på sig ansvaret för att en förälder beter sig konstigt. Skerfving skriver att det är ganska vanligt att barn till psykiskt sjuka föräldrar tror att det är deras fel att föräldern är sjuk och att de från tidig ålder tar ett stort ansvar för sina föräldrar. Sigling (Sigling, 2002) skriver att barnet kanske inte förstår varför en förälder blir väldigt arg. Barnet försöker se ett sammanhang och det är inte sällan som barnet tror att det är han/hon som har provocerat föräldern så att detta hemska händer. Den israeliske sociologen Aaron Antonovsky formulerade en salutogenetisk modell som handlade om hälsans mysterium som han kallade Sence of coherence (SOC), känsla av sammanhang, på svenska förkortat till KASAM (Antonovsky, 1991). Han menar att en känsla av sammanhang gör människor motståndskraftiga mot psykiska och fysiska påfrestningar. KASAM består av tre komponenter: känsla av meningsfullhet, känsla av begriplighet och känsla av hanterbarhet. Ett barn som förstår det sammanhang han eller hon befinner sig i, som kan hantera eller påverka sin situation och som kan finna en mening i det som sker, har förutsättningar att bli och förbli frisk och att utvecklas positivt. I sin avhandling Trauma, ethnicity and posttrauamtic stress disorder in outpatient psychiatry har psykologen Suad Al-Saffar (2003) visar hur viktigt det är för framtida psykiska hälsa att traumatiska händelser uppmärksammas och bearbetas i den psykiatriska vården. Enligt Skerfving (2005) har många forskare sökt efter faktorer som skyddar barn mot negativ påverkan av en förälders psykiska sjukdom. Redan 1975 fann Anthony några drag som kännetecknade de barn som klarade av en förälders psykiska sjukdom: motståndskraft mot att överväldigas av att bli indragen i sjukdomen och en intellektuell nyfikenhet inför sjukdomen. Andra kännetecken var en objektiv, men medkännande, inställning till föräldern som är sjuk och stöd från andra i omgivningen samt en förmåga att tala för sig själv. Radke-Yarrow och Sherman (1990) beskrev skyddande egenskaper som intelligens, nyfikenhet, tillmötesgående beteende och social kompetens. Skerfving skriver om att Garmezy år 2003 betonade förmågan att förstå och komma överens med andra, problemlösningsförmåga och humor som skyddande egenskaper. Vidare skriver Skerfving (2005) att enligt Rutter är de faktorer skyddande som främjar självförtroendet och prestationsförmågan och öppnar för nya möjligheter. I en dansk studie har Lier och kollegor intervjuat 16 barn, 5-18 år gamla, med psykiskt sjuka föräldrar (Lier, Buhl-Nielsen, & Knudsen, 2001). De hade fått mycket lite information om moderns sjukdom. Konsekvensen blev att barnen inte visste något om symptomen på förälderns sjukdom och inte kunde skilja mellan reaktioner som hörde till sjukdomen och reaktioner som berodde på något som barnet hade gjort och kunnat göra annorlunda. På forskarnas fråga om barnen skulle kunna tänka sig att prata med andra barn, som också hade en psykiskt sjuk förälder, var alla positiva. Skerfving (2005) genomförde en intervjuundersökning med 28 barn i åldern 8-18 år som deltagit i en barngruppsverksamhet för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Många av barnen höll förälderns sjukdom hemlig inför kamrater och lärare. De tyckte att bara barn som själva hade problem med sina föräldrar kunde förstå hur det var och gick att prata med. Om barnverksamheten sa barnen, att det hade varit bra att träffa andra barn och ungdomar som hade det som de själva. Att märka att man inte var 5

6 ensam och att få tillfälle att dela upplevelser och erfarenheter med andra i samma situation var också bra. Nästan alla tyckte att de lärt sig mer om sin förälders sjukdom. Flera barn gav konkreta exempel på hur de hade kunnat använda de nya kunskaperna i sitt dagliga liv, att de hade funnit strategier att handskas på ett nytt sätt med sin situation. Flera av barnen berättade att människor i deras omgivning hade sagt att de hade förändrats blivit gladare, öppnare och mer obekymrade under och efter barngruppen. Deras tillvaro tycktes ha blivit begripligare, hanterbarare och meningsfullare (se KASAM ovan). De flesta hade hopp om framtiden och var inte oroliga att själva bli sjuka. Skerfving (2005) skriver att vi i Sverige sedan länge vet att förebyggande insatser som vaccinationsprogram, mödra- och barnhälsovård och trafik- och simundervisning för alla barn, lönar sig. Men att det går att förebygga även psykisk ohälsa är däremot inte lika självklart. Hon ger exempel på hur mycket ett barn som börjar må dåligt kan tänkas kosta samhället och då ser man snabbt att även om bara ett barn i riskzonen får hjälp att klara sin uppväxt utan att utveckla allvarliga problem ger det en stor besparing på längre sikt. FRAMSTÄLLANDE AV KURSPROGRAM Jag började med att läsa litteratur inom området. Det var mycket svårt att få ta del av något material som används i denna typ av kurser. Genom ihärdigt telefonerande fick jag tag i tre personer som var för sig är/har varit mycket engagerade i liknande barngrupper; Göran Granath som var med och startade Källan som i Stockholm bedrivit omfattande verksamhet för barn till psykiskt sjuka, Johan Fors, familjebehandlare vid socialtjänsten i Rinkeby, som håller i barn-föräldragrupper samt Roberto Abarzúa, som i Uppsala är med och driver en liknande verksamhet som Källan. Dessa tre personer fick jag förmånen att intervjua. De gav mig värdefull information och tips inför att sätta ihop ett material. Jag har utgått från boken; När mamma eller pappa dricker av Ami Arnell och Inger Ekbom (2001), som beskriver ett program för barn vars föräldrar missbrukar, från det material jag fick låna av familjebehandlare Johan Fors, samt från det jag fick fram under de tre intervjuer jag genomförde. Jag har tagit de delar jag har tyckt varit bäst och satt ihop dem till ett unikt program. Detta program har Göran Granath och en lärare med specialisering i specialpedagogik, läst och jag har gjort en del ändringar utifrån deras synpunkter. Det program som blev slutprodukten (se Bilaga 1) är komplett och färdig att användas. KURSPROGRAMMET Programmet vänder sig till barn vars föräldrar är psykiskt sjuka. Föräldern ska ha varit och/eller förväntas vara sjuk en längre tid. De diagnosgrupper som framför allt är tänkta är psykoser och affektiva sjukdomar. Enligt Göran Granath är det inte några problem att blanda barn vars föräldrar har olika diagnoser. Kursen är inte tänkt att vara terapeutisk utan är ett pedagogiskt program med följande syfte och mål: Ge barnen möjlighet att känna gemenskap med jämnåriga som har liknande erfarenheter Ge barnen möjlighet att dela tankar, frågor och erfarenheter Låta barnen bli sedda och ge dem möjlighet att sätta sig själva i centrum Hjälpa barnen att sätta ord på sina känslor Hjälpa barnen att få ökad självkänsla Låta barnen ha roligt Ge barnen kunskap om psykisk sjukdom Avlasta barnen ansvaret för att föräldern är psykiskt sjuk Ge barnen redskap för att bättre kunna hantera sin situation

7 Programmet berör fyra teman: känslor, familjen, psykisk sjukdom samt självbild och programmet innehåller: ar lekarna fyller olika funktioner, dels får barnen ha roligt och röra på sig, dels stärks gruppkänslan och man kan på ett roligt sätt arbeta med det tema man håller på med. Övningar övningar av olika slag för att arbeta med det aktuella temat. Arbetsblad Samtal det är viktigt att efter varje övning, arbetsblad etc. samlas och prata om det man har gjort. Information information om exempelvis psykisk sjukdom, känslor, vart man kan vända sig om man behöver hjälp osv. Fikapaus Det är viktigt att vara två ledare, gärna en manlig och en kvinnlig om det är möjligt. Som ledare bör man vara en i gruppen tanken är att man i så stor utsträckning som möjligt ska göra samma övningar och delta i lekar precis som barnen. Det är oerhört viktigt att verkligen se och bekräfta varje barn. Det vore att föredra att inte ha en grupp med endast en kille eller en tjej utan det är viktigt att det finns fler av samma kön i gruppen eller att alla är av samma kön. För att det ska bli en grupp med möjlighet till gruppkänsla och för att övningarna ska kunna genomföras bör det vara minst fyra och max sju deltagare i gruppen exklusive ledarna. Tiden för varje gruppträff är tänkt till 2 timmar inklusive fika. Det kan vara lämpligt att förlägga tiden till efter skoltid. Så här är det tänkt att processen ska vara vid genomförandet av en kurs: 1. Information, via broschyrer och eventuellt via kontaktperson på mottagningen. 2. En av eller båda gruppledarna har kontakt med den psykiskt sjuke föräldern och berättar om kursen. Detta kan göras via telefon eller ännu hellre vid ett samtal på mottagningen. 3. En av eller båda gruppledarna pratar eventuellt med eller träffar den eventuellt andre föräldern och informerar om kursen. 4. Medgivande till att barnet får delta i gruppen inhämtas från föräldern/föräldrarna om båda har vårdnad om barnet. 5. En av eller båda gruppledarna har ett samtal med föräldrarna och barnet där man informerar om programmet, ramarna, anmälningsplikt etc. (Det är viktigt att både barn och föräldrar vet om att gruppledarna har anmälningsplikt. Men det är lika viktigt att framföra att man inte anmäler någon utan att först prata med barnet och sedan även föräldrarna och att man gör detta för att det ska bli så bra som möjligt för barnet och inte för att barnet med nödvändighet ska tas ifrån föräldrarna.) Möjlighet för barnet och föräldrarna att ställa frågor. Man kan tillsammans titta på lokalerna där gruppen ska vara. 6. Kursen genomförs. 7. En av eller båda gruppledarna har ett uppföljande samtal med föräldrarna och barnet, efter avslutad kurs, där man pratar om erfarenheterna från kursen och från tiden när barnet gick på kursen. REKRYTERINGEN AV BARN Flera patienter vars kontaktperson ansåg att barnet skulle ha nytta av att delta i gruppen visade inget intresse när kontaktpersonen berättade om programmet. Av de patienter som ändå visade intresse för gruppen drog sig alla ur. En skötare på mottagningen hade en patient som var intresserad av att låta två av hennes barn gå i gruppen. Jag presenterade mig för patienten och vi bokade in en tid när jag skulle träffa henne för att berätta om programmet. Dagen innan det bokade mötet ringde hon och sa att hon

8 ville dra sig ur att det blev för mycket just nu. Jag berättade mer om gruppen, om temana och försökte motivera henne till att komma och prata med mig förutsättningslöst. Hon gick med på att boka en ny tid, men uteblev från den. En psykolog på mottagningen berättade för en av sina patienter om gruppen och patienten var intresserad och skulle fundera och prata med sin man om ifall deras två barn skulle kunna gå i denna grupp. Till nästa samtal med psykologen ringde patienten och lämnade meddelande om att hon inte kommer. Patienten brukar ytterst sällan lämna återbud och i så fall alltid tala om varför, t.ex. att barnen är sjuka, vilket hon inte gjorde denna gång. En annan av mottagningens psykologer hade en patient som var intresserad av att låta sin dotter delta i programmet. Hon skulle prata med sin dotter och höra av sig till mig, vilket hon inte gjorde. Mina tankar kring svårigheterna med att rekrytera barn är naturligtvis flera. Det kan röra sig om rädsla för vad som kan hända om barnet berättar hur de har det hemma att barnet ska tas ifrån dem, rädsla för att barnet ska prata om föräldern utan att föräldern vet vad de säger och att barnet på något sätt ska vändas emot dem genom programmet. Det kan också vara så att man inte har pratat med sina barn om att man har psykiska problem. SAMMANFATTNING Det har varit mycket roligt och stimulerande att arbeta med detta projekt. Jag har mött flera trevliga och tillmötesgående personer och har lärt mig mycket under arbetets gång. Något som jag dock har förvånats över är hur svårt det var att få tag i något material som används till liknande barngrupper man har med några få undantag hållit väldigt hårt på sitt. Schizofreniförbundet har ett material som Källan använt, men som man bara får tillgång till om man går en utbildning, en utbildning som inte längre anordnas. Eftersom dessa barn ofta glöms bort och blir åsidosatta var det frustrerande att det krävdes ett sådant enormt arbete för att få fram ett material man kan använda om man vill starta en barngrupp. Det har varit oerhört svårt att ha ett bra material som jag är övertygad om skulle kunna hjälpa barnen till våra patienter att utvecklas och må bättre och dessutom veta att barnen finns där, utan att kunna rekrytera dem till gruppen. Jag har funderat på vad man skulle kunna göra för att föräldrarna ska låta sina barn delta. Det är nog mycket viktigt att starta rekryteringsarbetet tidigt så att föräldrarna hinner fundera på det i lugn och ro. Det är också av största vikt att arbeta för att göra det naturligt att prata om barnen med patienterna. Man kanske skulle kunna ha som rutin att ge en folder om hur barnen kan påverkas av att man har psykiska problem och kanske en annan folder om att det kan finnas möjlighet till barngrupper och att kontaktpersonen pratar om detta med patienten. Det är viktigt att inte skuldbelägga föräldrarna utan låta dem förstå att både de och barnen kan få ut någonting av detta. Eventuellt kan man utarbeta ett parallellt program för vuxna där man har samma teman som i barngruppen. Man har gjort på det sättet i Rinkeby och tycker att det fungerar bra. Men då behövs ytterligare två gruppledare och en lokal till. Min förhoppning är att det kursprogram jag framställt ska användas såväl av Vallentuna psykiatriska mottagning som av andra arbetsplatser där man arbetar med psykiskt sjuka vuxna eller med barn.

9 REFERENSER Al-Saffar, S. (2003) Trauma, ethnicity and posttrauamtic stress disorder in outpatient psychiatry. Doktorsavhandling, Karolinska institutet. Antonovsky, A. (1991) Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur. Arnell, A., & Ekbom, I. (2001) När mamma eller pappa dricker. Stockholm: Rädda Barnen. Axelsson-Östman, M., & Johansson, K. (1995) Barn till psykiskt sjuk måste få ökat stöd. Läkartidningen, 92, 3877-3878. Dunn, B. (1993) Growing up with a psychotic mother. American Journal of Orthopsychiatry, 63, 177-189. Granath, K. (1996) det var så mycket jag inte förstod en intervjuundersökning med barn till psykiskt sjuka föräldrar. Stockholm: Sköndalsinstitutet. Lier, L., Buhl-Nielsen, B., & Knudsen, H. (2001) Psykisk syge foraeldre og deres börn. Udarbejdet for det tvearministrielle börnudvalg januar 2001. Det tvearministrielle udvalg/socialministeriet. Radke-Yarrow, M., & Sherman, T. (1990) Hard growing children who survive. I J. Rolf, A. S. Masten, D. Cicchetti, K. H. Nüchterlein, & S. Weintraub (Eds.), Risk and Protective Factors in Development of Psychopathology Cambridge: Cambridge University Press. Sigling, I. L. (2002) Att möta barn till psykiskt sjuka föräldrar. Skerfving, A. (2005) Att synliggöra de osynliga barnen om barn till psykiskt sjuka föräldrar. Stockholm: Förlagshuset Gothia AB. Socialstyrelsen (1999) Barn till psykiskt sjuka föräldrar. Rapport nr. 11. Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2001) Folkhälsorapport. Stockholm: Socialstyrelsen.

10 BILAGA 1. Kursprogram för barn med psykiskt sjuka föräldrar Syfte och mål med utbildningen Ge barnen möjlighet att känna gemenskap med jämnåriga som har liknande erfarenheter Ge barnen möjlighet att dela tankar, frågor och erfarenheter Låta barnen bli sedda och ge dem möjlighet att sätta sig själva i centrum Hjälpa barnen att sätta ord på sina känslor Hjälpa barnen att få ökad självkänsla Låta barnen ha roligt Ge barnen kunskap om psykisk sjukdom Avlasta barnen ansvaret för att föräldern är psykiskt sjuk Ge barnen redskap för att bättre kunna hantera sin situation Återkommande varje gång Välkomna! Så mår jag just nu Med regnbåge (innan gruppen startar: ta ett papper och måla med målarfärg en regnbåge med färgerna: blå, gul, röd, grön samt orange) med vattendroppar. Veckans bästa respektive sämsta Avslutningslek Knuten

11 Träff 1 Välkomna alla hälsas välkomna. Vi två ledare presenterar oss till namnen. Information om kvällen så här kommer den att vara upplagd: 1. Berätta lite om varför vi är här. 2. för att lära oss varandras namn. 3. Så mår jag just nu 4. Veckans bästa/sämsta 5. Göra regler tillsammans. 6. intervjua varandra. 7. Gruppens namn? 8. Få en pärm. 9. Rita ett självporträtt. 10. Avslutning På blädderblock: Berätta lite om varför vi är här för att lära oss varandras namn Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Göra regler tillsammans intervjua varandra Gruppens namn? Få en pärm Rita ett självporträtt Avslutning 1. Ni har alla en sak gemensamt en mamma eller pappa eller båda som mår psykiskt dåligt. Det kan vara att de gråter väldigt mycket eller att de inte vågar vara på vissa ställen, eller något annat. Vi kommer att träffas tio gånger med idag. Vi kommer att leka, prata och göra uppgifter tillsammans. Här får man prata om allt. Presentera ledarna mer noga. Jag har känt mig lite nervös inför att börja i den här gruppen. Har någon av er känt er nervösa? Har ni tänkt/känt något annat när ni har tänkt på att ni skulle börja i den här gruppen? Samtala kring förväntningar. 2. Namnlek - Mitt namn - min bokstav. Man presenterar sig med sitt namn samt lägger till ett karaktärsdrag, djur eller blomma (eller något annat), som börjar på samma bokstav som namnet. T.ex. Göran Godisgris eller Eva Enastående. 3. Så mår jag just nu Visa ett papper med en regnbåge i olika färger. Förklara att de olika färgerna står för olika känslor (blå - ledsen, gul glad, röd arg, grön lugn, orange - annat). Tanken är att vi alla ska göra varsin regndroppe. När vi kommer hit ska vi sätta vår droppe på den färg som passar för hur vi mår

12 just då. Sedan får de som vill berätta vad de känner och varför de har placerat sin droppe som de har gjort det kanske har hänt något i skolan under dagen som gör att man känner på ett visst sätt. Men man behöver bara berätta det man själv vill. Uppgift alla gör varsin droppe genom att klippa ut en i blått papper. Alla får placera sin droppe och de som vill får möjlighet att berätta om varför de satt sin droppe där de gjort. 4. Veckans bästa/sämsta Var och en får tänka ut vad som har varit bäst och sämst den senaste veckan. Går runt så att alla som vill får berätta för de andra. Först berättar alla det de tycker varit sämst sedan berättar alla det de tycker varit bäst. 5. Göra regler tillsammans. Brainstorming med blädderblock. Vilka regler tycker ni är viktiga att det finns i den här gruppen? Ta in de regler vi alltid vill ha med om de inte kommer upp under tiden, se bilaga 1. 6. intervjua varandra två och två. Sedan berätta för alla om den person man intervjuat. Arbetsblad, se bilaga 2. 7. Namn på gruppen. Det vore roligt om vi har ett namn på gruppen vilka förslag har ni? Brainstorming på blädderblock Röstning 8. Pärm, som alla ska samla det vi gör här i. Alla får varsin pärm. Lapp med alla datum och tider, telefonnummer till oss genomgång av den lappen. 9. Ritövning Alla får rita ett självporträtt när de gör något de tycker om att göra. Klistra fast självporträttet på framsidan av pärmen. 10. Likheter med de kommande kvällarna: Kommer alltid ha ett blädderblock där det står vad vi ska göra. Alltid börja med en lek. Alltid ha så mår jag just nu Alltid ha veckans bästa/sämsta Alltid ha ett tema för kvällen. Alltid fika. Alltid avsluta med en och samma lek. 11. Knuten, se bilaga 3.

13 2 Känslor I Tema Känslor 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Känslor 5. Övning - känslokortlek 6. Fika 7. 8. Arbetsblad 9. Göra en mask 10. På blädderblocket: Känslor 1 tema Känslor Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Känslor Övning - känslokortlek Fika Göra en mask 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Namnlek - Mitt namn - min bokstav. 4. Känslor Det finns olika sorters känslor. En del känns utanpå kroppen, t.ex. när man bränner sig. De andra känslorna känner vi på olika sätt inom oss, t.ex. sorg eller glädje. Brainstorming med blädderblock vad finns det för känslor? 5. Övning känslokortlek (se bilaga 4). Alla sitter i en ring. En person drar ett kort och avslutar meningen, t.ex. Jag blir arg när mamma skriker på mig. Nästa person drar ett kort osv. 6. Fika 7. Berätta att alla har rätt att känna det de känner och att alla uttrycker sina känslor på sitt eget sätt. känslocharader

14 Barnet drar en lapp med en känsla på, gestaltar känslan och de andra barnen får gissa vilken känsla det är. Förslag till känslor: glad, lycklig, avslappnad, förälskad, lugn, förvirrad, rädd, orolig, ledsen, arg, irriterad, besviken. Efteråt samlas och prata om hur det var att leka känslocharader. Vilka känslor var svårast/lättast att visa respektive gissa rätt på? 8. Ibland kan, eller vill man inte, visa vad man känner utan döljer känslan på olika sätt. Man brukar säga att man har olika försvar. Arbetsblad, se bilaga 5 vad tror ni att den här pojken känner? Samtala kring det. Känner barnen igen sig i att inte visa vad de känner? 9. Berätta att vi för att skydda oss mot olika starka känslor använder oss av olika försvar, t.ex. masker. Övning att göra en känslomask Arbetsblad, se bilaga 6. Alla tänker ut en situation då de inte visade utåt vad de kände. På insidan av masken ritar de hur de kände sig, och på utsidan vad andra såg. När alla är klara samlas man och tar i tur och ordning på sig masken och berättar om vilken situation de tänkt på och vad de visade utåt. De andra får gissa hur masken ser ut på insidan. 10. Knuten

15 3 Känslor II Tema Känslor 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Att uttrycka känslor Arbetsblad, Brainstorming 5. 6. Fika 7. Övning känslor till andra 8. På blädderblocket för barnen: 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Namnlek - Mitt namn - min bokstav. 4. Som vi pratade om förra veckan så uttrycker alla sina känslor på sitt speciella sätt. Arbetsblad, se bilaga 7 vad tror ni att den här flickan känner? (Hon kanske är arg på sin mamma men inte vågar visa det och sparkar därför till nallen som råkar ligga i vägen.) Har ni känt likadant någon gång? Hur visar ni er ilska? Vad gjorde ni när ni blev arga? Man kan visa ilska på olika sätt Brainstorming med blädderblock. (Ex. skrika och slåss, slå sönder saker, smälla i dörrar, låsa in sig, vara tyst en hel dag, gråta av ilska.) 5. Ja Nej linjen Lägg ut ett färgat snöre på golvet och sätt fast det i ändarna tillsammans med en lapp med Ja i ena änden, och en lapp med Nej i andra. En gruppledare ställer frågor och ber alla att placera sig där de vill utmed Ja-Nej-linjen beroende på vilket svar de vill ge på frågorna. Frågor: Har du varit ledsen någon gång under den senaste veckan? Får du tröst av någon när du är ledsen? Vill du ha tröst när du är ledsen? Har du varit arg under den senaste veckan? Kan du tala om för den du är arg på att du är arg? Vill du slåss när du är arg? Gör du det? Vill du skrika när du är arg? Gör du det?

16 Är du rädd ibland? Visar du det för någon? Tar de dig på allvar? Tröstar du dig med att äta? Tröstar du dig med att sova? Tröstar du dig med att titta på tv? Tröstar du dig med att göra häftiga/farliga saker? Har du känt dig glad någon gång under den senaste veckan? Har du kunnat vara det tillsammans med någon? Skulle du vilja vara glad oftare? Upptäckte du något nytt hos dig under lekens/övningens gång? Samlas och prata om hur det kändes att göra övningen. 6. Fika 7. Berätta att man känner vissa känslor till vissa personer eller när man är med vissa personer eller tänker på dem. Man kan också ha dubbla känslor till samma person, t.ex. vara väldigt arg på någon samtidigt som man tycker mycket om den personen. Det är ok! Övning (Jag har då gjort små lappar med de känslor som kom fram vid brainstormingen förra gången) Alla får rita sin familj på ett papper. Man arbetar enskilt och får därefter lägga de känslor man har till varje familjemedlem vid den personen på bilden. Alla samlas och de som vill får berätta hur de har lagt ut sina känslor. 8. - Knuten

17 4 Familjen I Tema Familjen Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Vad är en familj? Arbetsblad om min familj. Berätta om arbetsbladet. Fika Synliga/osynliga regler Vad menas med att vara släkt? Ritövning - mitt släktträd På blädderblocket: Familjen 1 tema Familjen Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Vad är en familj? Arbetsblad - min familj Fika Synliga/osynliga regler Vad menas med att vara släkt? Ritövning - mitt släktträd 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Namnlek viska mitt namn Alla sitter i en ring. En börjar med att viska: Jag heter och tycker om (färg, djur, att göra etc) till sin granne till vänster. Han/hon viskar det vidare tills det gått runt i gruppen. Siste man uttalar viskningen högt. Fortsätt tills alla har fått börja en gång. 4. Vad är en familj? Det finns olika typer av familjer, t.ex. kärnfamilj, storfamilj och ensamförälder. Prata om: Vad är en familj? Vilka olika typer av familjer finns det? Vad fyller familjen för funktion?

18 5. Alla får ta fram den teckning de gjorde av sin familj vid förra träffen. Man får enskilt fylla i Arbetsblad, se bilaga 8: 6. De som vill får berätta högt för gruppen om Arbetsbladet. 7. Fika 8. Regler synliga/osynliga Varje familj har sina särskilda regler vad man bör göra och vad man inte bör göra för att alla ska vara nöjda. Vissa regler känner alla till, men man pratar aldrig om dem. De osynliga reglerna skapar osäkerhet hos många, och man kan undra vad det är som gäller. Två exempel på osynliga regler är: man får inte berätta vad man ser händer hemma och man får inte säga vad man tänker och känner. Det finns också synliga regler som man pratar om, till exempel: Vem går upp först på morgonen? Är det någon som väcker dig? Vem köper och lagar mat? Vem städar och diskar? Ställ frågorna och låt alla svara i tur och ordning. Osynliga regler: När din mamma/pappa blir psykiskt sjuk märker du att någon annan tar över deras uppgifter hemma? Finns det något som man inte får prata om hemma? Ställ frågorna och låt alla svara i tur och ordning. Prata efteråt om hur det var att svara på dessa frågor. 9. - Händer och fötter. Ledaren säger t.ex. två händer och fyra fötter. Då ska gruppen samarbeta så att den totalt har två händer och fyra fötter i golvet. Man får göra hur man vill i gruppen för att klara uppgiften men man får inte ha andra kroppsdelar i golvet och inte luta sig mot någon vägg. Ledaren fortsätter sedan med ytterligare uppgifter. 10. Vad menas med att vara släkt? Prata om det. Vilka olika släktingar finns det? (ex. kusiner, sysslingar, bryllingar, gammelmormor). Brainstorming med blädderblock. 11. Ritövning Arbetsblad rita ditt släktträd, se bilaga 9. Alla ritar sitt släktträd och när vi samlas får alla möjlighet att berätta om sitt släktträd för de andra. 12. Knuten

19 5 Familjen II (vardag och nätverk) Tema Familjen 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Ritövning min vardag. 5. Fika 6. Fortsatt genomgång av ritövning. 7. 8. Nätverk Arbetsblad 9. På blädderblocket: Familjen 2 tema Familjen Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Ritövning min vardag Fika Arbetsblad viktiga personer i min vardag 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Namnlek viska mitt namn Alla sitter i en ring. En börjar med att viska: Jag heter och tycker om (färg, djur, att göra etc) till sin granne till vänster. Han/hon viskar det vidare tills det gått runt i gruppen. Siste man uttalar viskningen högt. Fortsätt tills alla har fått börja en gång. 4. Min vardag Alla har olika vanor och rutiner. Idag ska vi prata om hur er dag brukar se ut. Ritövning Arbetsblad, se bilaga 10. Alla gör en så konkret bild som möjligt av hur det är a) hemma på morgonen, b) på rasten i skolan samt c) på kvällen hemma. Samtala kring alla får möjlighet att svara på frågorna: a) Var sover du på natten? Hur vaknar du? Har du egen väckarklocka? Vem gör frukost? Äter ni frukost tillsammans?

20 Vad äter du? Vad gör de andra i familjen? b) Vad gör du på rasterna? Om du är ensam, vad gör du då? Brukar du fråga om du får bara med? Om det blir bråk, vad händer då? 5. Fika 6. Fortsatt genomgång av ritövningen. c) När brukar du göra dina läxor? Om du behöver hjälp, vem går du till? Ser du på tv varje kväll? Är det något tv-program som berört dig illa? Brukar du vara ensam på kvällarna? Vad gör mamma/pappa på kvällarna? Om det har hänt något under dagen som du vill prata om, har du någon att gå till? Vem? I vems säng brukar du somna? Pratar du med någon innan du somnar? 7. Följa John. Alla ställer sig på ett led, den som står först är John som leder de övriga. John rör sig på olika sätt genom rummet/rummen och de övriga följer efter och härmar John. Byt ofta John och låt alla som vill vara John. 8. Nätverk - viktiga personer i min vardag. Alla har vi personer som vi träffar i vardagen som vi tycker är viktiga. Ritövning - rita en egen nätverkskarta Arbetsblad, se bilaga 11. Var och en ritar in viktiga personer de möter hemma, i skolan, då de inte går i skolan, då de träffar sin släkt eller deltar i någon aktivitet (ex fotboll eller teater). Alla samlas och var och en får berätta om sin nätverkskarta. 9. Knuten

21 6 Psykisk sjukdom I Tema Psykisk sjukdom 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Frågor om psykisk sjukdom. 5. 6. Fika 7. Arbetsblad vad händer på bilderna? 8. Rollspel att vara psykiskt sjuk 9. Hur märker du att mamma/pappa är psykiskt sjuk brainstorming 10. På blädderblocket: Psykisk sjukdom 1 tema Psykisk sjukdom Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Psykisk sjukdom Fika Arbetsblad vad händer på bilderna? Rollspel att vara psykiskt sjuk Psykiskt sjuk 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Namnlek - Namn och rörelse Alla sitter i en ring. En börjar med att presentera sig med sitt namn plus en rörelse. Grannen till vänster upprepar namnet och rörelsen och lägger till sitt eget namn och en egen ny rörelse. Fortsätt hela gruppen. 4. Berätta att det vid nästa tillfälle kommer en person på besök som kan svara på frågor om psykisk sjukdom. Hur kan man vara när man är psykiskt sjuk? Brainstorming med blädderblock. Vad har vi för frågor till den som ska komma och prata med oss om psykisk sjukdom nästa gång? (Ex. Är det mitt fel att mamma/pappa är sjuk? Kan man dö av sjukdomen? Vem tar hand om mamma/pappa och vilken hjälp får hon/han? När mamma/pappa är sjuk vem tar hand om mig?) Brainstorming med blädderblock. Ledarna berättar att de lämnar frågorna till den person som ska komma nästa gång. Men man får också nästa gång ställa helt andra frågor om man kommer på nya.

22 5. Tomtesmyg En av ledarna ställer sig vid en vägg med ryggen vänd mot resten av gruppen som står vid en motsatt vägg. Ledaren säger meningar t.ex. Alla som har skämts för sin mamma/pappa tar ett myrsteg/stort kliv/hopp etc. framåt Alla som har tyckt att mamma eller pappa är så konstig att man inte känt igen sin mamma/pappa tar två skutt framåt. Den som först kommer fram till gruppledaren får byta plats med gruppledaren och säga meningar. 6. Fika 7. Arbetsblad, se bilaga 12+13. Barnen arbetar enskilt med bilderna en i taget, och funderar över. Vad händer på bilden? Vad har just hänt och hur kommer det att gå? Vad gör barnet? Vad känner han/hon? Gruppen samlas och alla får möjlighet att berätta vad de tänkt. Finns det saker som händer i familjen på bilden som man inte vill berätta? Känner barnen igen något av det som bilderna visar? 8. Rollspel Barnen får vara två och två och rollspela hur mamma/pappa är när hon/han är psykiskt sjuk. En av gruppledarna börjar med att visa ett exempel. Barnen får enas om en sak att spela upp för de andra. Vad såg och kände ni under denna övning? 9. Hur märker du att mamma/pappa är psykiskt sjuk? Brainstorming med blädderblock. Vad brukar komma först? Finns det tecken som visar att det är på väg att bli bättre? (Det kan gå upp och ner.) 10. Knuten

23 7 Psykisk sjukdom II Tema Psykisk sjukdom 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Presentera vår gäst 4. 5. Frågor till vår gäst 6. 7. Fika 8. Arbetsblad vart kan jag vända mig för att få hjälp? 9. Ritövning psykiskt sjuk och frisk 10. På blädderblocket: Psykisk sjukdom 2 tema Psykisk sjukdom Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Frågor till vår gäst Fika Arbetsblad vart kan jag få hjälp? Ritövning psykiskt sjuk och frisk 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Presentera den som ska svara på frågor om psykisk sjukdom. Tillsammans berätta om våra regler. 4. Namnlek Namn och rörelse. Vår gäst är med. 5. Vår gäst svarar på de frågor vi ställt och vi kan ställa nya frågor. (Få fram budskapet att det aldrig är barnens fel att en förälder är psykiskt sjuk och information om de diagnoser som är aktuella i gruppen.) 6. Ballongleken. Alla får en bit snöre (ca ½ meter) och en ballong. Ballongen ska blåsas upp och sedan knytas fast i ena änden av snöret, den andra knyter man fast i benet strax ovanför foten. När alla har knutit fast sina ballonger ska man försöka trampa sönder de andras men undvika att få sin egen söndertrampad. Blir den egna ballongen söndertrampad får man ställa sig på sidan. Den som har sin ballong kvar till slutet vinner.

24 7. Fika Vi tackar vår gäst. 8. Arbetsblad Vart kan jag vända mig för att få hjälp, se bilaga 14. Var och en fyller i arbetsbladet. Man kan titta på Arbetsbladet, se bilaga 11, för att påminna sig om vilka personer som finns i ens vardag. Vi samlas i gruppen och alla får möjlighet att berätta vad de skrivit. 9. Ritövning Alla får göra en bild på mamma/pappa när hon/han är psykiskt frisk och en när hon/han är psy- kiskt sjuk. När alla är färdiga får var och en visa sina bilder för de andra. Samtala kring: Hur förändras mamma/pappa? Vad är det mest obehagliga i denna förändring? Beskriv vad du känner! Vad gör du när mamma/pappa är psykiskt sjukt? Skulle du vilja eller kunna göra något annat? Hur påverkas de andra i familjen? Kan du prata om det som händer? 10. Knuten

25 8 Självbild I Tema Självbild 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Arbetsblad det här är jag 5. Personligt djur 6. 7. Fika 8. Övning - Positiva saker om mig 9. Övning - Min älsklingsrätt 10. På blädderblocket: Självbild 1 tema Självbild Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Arbetsblad det här är jag Fika Övning - Positiva saker om mig Övning - Min älsklingsrätt 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Blomman som förvandlas Alla sitter i en ring. En ledare börjar med att räcka över en låtsasblomma till den som sitter bredvid sig. Samtidigt säger han/hon varsågod, här får du en blomma. Just då grannen tar emot blomman förvandlas den till något som han/hon hittar på, t.ex. en papegoja. Grannen säger tack för papegojan och leken fortsätter. Papegojan räcks över till nästa person och förvandlas till flaska, boll m.m. Förvandlingen ska helst ske spontant och inte tänkas ut i förväg. 4. Arbetsblad det här är jag, se bilaga 15. Jag är bra på att: Jag är inte bra på att: Jag tycker om att: Jag blir lycklig när: Jag är orolig för: Jag blir irriterad när: Jag skulle vilja ändra på : Min högsta önskan är:

26 Alla får sitta en stund och fylla i arbetsbladet. Sedan samlas man och alla som vill får i tur och ordning berätta om sig själva. 5. Alla får fundera en stund på vilket djur de skulle vara om de fick välja ett. Sedan får alla möjlighet att berätta för de andra. 6. Lika-olika Ledaren ger ett påstående och de som känner igen sig ställer sig upp. Alla som tycker om glass ställer sig upp. Gör likadant med: Tycker om skolan Har känt sig ensamma Har en röd cykel Har ljust hår Har blivit mobbade Har mörkt hår Tycker om att rita Har en psykiskt sjuk mamma Har en psykiskt sjuk pappa Gillar att spela fotboll Har ett syskon Någon gång har varit ledsen för att man har en psykiskt sjuk förälder Tycker om att fiska Tycker om hamburgare Någon gång har varit rädd för sin förälder Prata om hur det var att leka leken och ta upp de påståenden som passar att prata vidare om. 7. Fika 8. Brainstorming med blädderblock vilka positiva saker finns det som man skulle kunna säga till sig själv när man t.ex. är ledsen. Ex. jag är värdefull. Efter ett tag sätter sig alla enskilt och får skriva ner saker som de skulle vilja säga till sig själva på små lappar som de lägger i ett kuvert. De kan måla kuvertet. Prata om när man kan använda sig av lapparna i kuvertet. 9. Övning min älsklingsrätt Alla får berätta om sin favoritmat och vi samtalar kring: Om du skulle bjuda någon på middag vad skulle du laga för mat? Brukar du få din älsklingsrätt hemma någon gång? Lagar du mat hemma någon gång? Vad brukar du laga då? 10. - Knuten

27 9 Självbild II Tema Självbild 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Ritövning min kropp 5. Fika 6. Mitt privata område 7. /övning mitt privata område 8. På blädderblocket: Självbild 2 tema Självbild Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Ritövning min kropp Fika Mitt privata område - lek 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Blomman som förvandlas 4. Min kropp Ritövning. Barnen får två och två rita av varandra i helfigur på ett stort papper. I sin egen kropp ritar man in hjärta, mage, lungor och hjärna. Sedan får var och en också rita in vart olika känslor känns. Till de känslor som finns representerade i regnbågen i så mår jag just nu kan man använda samma färger som på regnbågen. Sedan samlas man och går igenom var och en. Alla får även beskriva hur deras kropp reagerar på de olika känslorna. Samtal även kring: Vem tycker du att du liknar? Är det något du skulle vilja ändra på? Vad är du mest nöjd med när det gäller din kropp? Har du några ideal som du skulle vilja likna? Diskutera även hur vi påverkas av massmedier angående hur vi ska se ut och vad vi ska ha på oss. 5. Fika

28 6. Mitt privata område När vi växer upp är det viktigt att vi mer och mer får ta ansvar för våra handlingar och bestämma över vår egen kropp. Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp. Alla har rätt att säga nej om man tycker att någon kommer för nära. 7. cirkeln Alla är två och två, A och B. Alla gör en cirkel på golvet runt sig med hjälp av ett snöre. Man ska kunna stå i cirkeln och sträcka ut sina armar. A prövar hur långt in i B:s cirkel han/hon får komma. Kanske måste A stanna utanför? B säger nej, stanna eller stopp när A inte får komma närmare. När alla provat samlas gruppen och pratar om hur det var att säga nej eller stopp. Har någon varit med om att någon har kommit för nära? Man får inte komma för nära. Att vara nära någon känns oftast bra, men om det inte gör det behöver man inte vara nära den personen. Ingen vuxen får tvinga ett barn att vara nära om barnet inte vill. Ibland händer det ändå att någon kommer för nära och då är det bra om man vet hur man ska kunna säga ifrån. Hur kan man göra då? Brainstorming med blädderblock. 8. Knuten

29 10 Avslutning 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. 4. Hur har det varit? 5. Genomgång av pärmen 6. 7. Baka tårta fika 8. Hur kommer det att bli? 9. Avslutningsceremoni 10. På blädderblocket: Avslutning Så mår jag just nu Veckans bästa/sämsta Hur har det varit? Baka tårta fika Hur kommer det att bli? Avslutningsceremoni 1. Så mår jag just nu 2. Veckans bästa/sämsta 3. Tändstickspromenad Två och två håller gemensamt en tändsticka mellan sina pekfingrar. De rör sig i rummet och samarbetar så följsamt de kan utan att tappa stickan. De kan prova att sätta sig eller lägga sig ner. 4. Samtal om hur gruppen har varit. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Etc. 5. Genomgång av pärmen vad vi har gjort tillsammans. 6. Önskeballongen Alla får var sin ballong och en liten papperslapp. De får i uppgift att fundera ut en önskan som de vill ska gå i uppfyllelse och skriva ner den på lappen. Stoppa i lappen i ballongen och blås upp den! Sätt på musik och alla ska nu hjälpas åt att försöka hålla ballongerna uppe i luften. en avslutas med att alla fångar var sin ballong och sticker hål på den. En i taget läser upp vad som

30 står på lappen, och alla gissar vem som skrivit önskningen. (Man får självklart låta bli att berätta att det är man själv som skrivit önskningen som läses upp om man vill.) 7. Baka en tårta tillsammans (färdig botten). Fika 8. Samtal kring hur man tror att det kommer att bli. Hur tror ni att det kommer att bli för er i framtiden? Alla får fundera ut något de skulle önska hände och något de absolut inte vill ska hända. Prata också, så konkret som möjligt, om hur de tror att deras familj kommer att ha det om ett år. 9. Avslutningscermoni En stor kruka med sand. Alla får ett ljus var som de i tur och ordning sätter i sanden och tänder. Dela ut ett diplom och en liten sten eller liknande som ett minne av gruppen. När ni håller i den här stenen kommer ni ihåg att ni inte är ensamma och att ni är värdefulla. Säga till var och en du är värdefull. Slutligen blåser alla tillsammans ut ljusen. 10. - Knuten

31 BILAGA 2 Regler som ska vara med Ringer om man inte kan komma. Det som sägs/händer här stannar här. Man berättar inte namnen på dem som går i gruppen eller vad de har sagt eller gjort för andra. Man får dock berätta för andra att man går i gruppen och vad man själv har sagt/gjort. Man lyssnar på varandra en i taget pratar. Man har alltid rätt att stå över.

32 BILAGA 3 ar Mitt namn - min bokstav Man presenterar sig med sitt namn samt lägger till ett karaktärsdrag, djur eller blomma (eller något annat), som börjar på samma bokstav som namnet. T.ex. Göran Godisgris eller Eva Enastående. Viska mitt namn Alla sitter i en ring. En börjar med att viska: Jag heter och tycker om (färg, djur, att göra etc.) till sin granne till vänster. Han/hon viskar det vidare tills det gått runt i gruppen. Siste man uttalar viskningen högt. Fortsätt tills alla har fått börja en gång. Namn och rörelse Alla sitter i en ring. En börjar med att presentera sig med sitt namn plus en rörelse. Grannen till vänster upprepar namnet och rörelsen och lägger till sitt eget namn och en egen ny rörelse. Fortsätt hela gruppen. Blomman som förvandlas Alla sitter i en ring. En ledare börjar med att räcka över en låtsasblomma till den som sitter bredvid sig. Samtidigt säger han/hon varsågod, här får du en blomma. Just då grannen tar emot blomman förvandlas den till något som han/hon hittar på, t.ex. en papegoja. Grannen säger tack för papegojan och leken fortsätter. Papegojan räcks över till nästa person och förvandlas till flaska, boll m.m. Förvandlingen ska helst ske spontant och inte tänkas ut i förväg. Knuten Alla ställer sig i en ring och håller varandras händer. De som vill blundar. Alla släpper händerna och sträcker fram sina händer och går in mot mitten av ringen och tar tag i två händer. Sedan öppnar de som blundat sina ögon och man ska tillsammans, utan att släppa varandras händer, försöka trassla ut sig så att man åter igen står i en ring hand i hand. Händer och fötter Ledaren säger t.ex. två händer och fyra fötter. Då ska gruppen samarbeta så att den totalt har två händer och fyra fötter i golvet. Man får göra hur man vill i gruppen för att klara uppgiften men man får inte ha andra kroppsdelar i golvet och inte luta sig mot någon vägg. Ledaren fortsätter sedan med ytterligare uppgifter. Känslocharader Barnet drar en lapp med en känsla på, gestaltar känslan och de andra barnen får gissa vilken känsla det är (se bilaga a). Ja Nej linjen Lägg ut ett färgat snöre på golvet och sätt fast det i ändarna tillsammans med en lapp med Ja i ena änden, och en lapp med Nej i andra. En gruppledare ställer frågor och ber alla att placera sig där de vill utmed Ja-Nej-linjen beroende på vilket svar de vill ge på frågorna. Frågor: Har du varit ledsen någon gång under den senaste veckan? Får du tröst av någon när du är ledsen? Vill du ha tröst när du är ledsen? Har du varit arg under den senaste veckan?