Miirkbaggen Grynocharis oblonga - en specialiserad

Miirkbaggen Grynocharis oblonga - en specialiserad vedskalbagge med reliktutbredning SVEN G. NISSON Nilsson, S.G.: MdrkbaggenGrynocharis oblonga-en specialiserad vedskalbagge med reliktutbredning. lgrynocharis oblonga. (Coleoptera: Trogositidae) - a specialized wood beetle with a relict distribution.l - Ent. Tidskr. ll8 (l):l-9. Uppsala, Sweden 1997. ISSN 00 I 3-886x. biotop och om det finns lokaler som borde kunna hysa en art, men iir obesatta, behiiver vi ocksd detalierade uppgifter Modern ologisk teori fdrutsiiger att nrir mtingden kimplig biotop understiger ett visst tomma men har siirskilt r. et gtiller tid att dterskapa, t. ex. gammeltriid. s.g. Nl/.sson, ept. of Ecology, univ. of und, Ecology Building, s-223 62 und, Sweden. Inledning Vedinster, de som lever i trii eller bark samt de svampar som vdxer pfl dessa substrat' tillhdr de mest hotade organismerna i Sverige (Berg et al. 1994). Fijr att naturskyddsarbetet skall bli efftivt meste vi rika kunskapen om de hotade arternas f<iromst, populationsstorlar och ologiska krav. etta innebiir stora sverigheter eftersom hotade arter [r siillsynta, och ndr det g[ller vedinster ofta dessutom svirfunna. Ett siitt att skaffa sig kunskap ar att under en liingre tid studera olika arter eller grupper. I denna uppsats presenteras data om en hotad art, mcirkbaggen Grynocharis oblonga (.) (Trogositidae), fdr vilken biotopkraven underscikts under en l0-srsperiod. Artens biotopkrav och nuvarande ftiromst visar pi stora problem ftir lingsiktig <iverlevnad av arter med stark biotopspecialisering och reliktartad utbredning. Problemen for G. oblonga har stor allmiingiltighet fdr arter knutna till den ursprungliga europeiska tempererade ldvskogen, den av miinniskan globalt sett mest reducerade skogstypen. Endast omkring O,2 Vo av den centraleuropeiska lcivskogen, som vi i Sverige kallar iidellcivskog, Sterstir i nigorlunda ursprunglig form (Hannah et al.1995). Miirkbaggen Grynocharis oblonga en ca 8 mm l6nga mdrkbaggen G. oblonga (Fig. I ) iir rapporterad frin alla landskap i Gcitaland och Svealand samt dessutom H[lsingland. Arten lever i murken, svampig ved av framfiir allt lcivtriid. Palm (1959) anfdr frfln Sverige asp, al,, aven,, alm, lind, lcinn, siilg, hassel och barrtriid. enna lista torde omfatta rad pa vilken arten pfltriiffats, och inte konstaterade utvecklingstr?id. Samme fcirfattare anger arten som indifferent niir det giiller solexponering, markfuktighet, stiende/

Sven G. Nilsson Ent.Tidskr. ll8(1997) gar i gamla skogar samt omriden med hflltriid. Endast platser som bedrimts ha goda fiirutsiittningar fcir en artrik vedfauna har underscikts. Kraven har varit mer dn tio gamla ihiliga mulmtriid, och niir det giiller lokaler iiven flera grova ddda triid. Vid fynd av hotade arter har triidslag, triidkondition, stamomkrets 1.3 m river marken, solexponering (sluten skog, cippet Ikrontiickning 25-757o), rippet), typ av rdta samt andra omstiindigheter som bedcimdes av intresse noterats. Fcir varje lokal har jag gjort en bedrimning av hur minga trad som skulle kunna tillfredstiilla artens biotopkrav enligt vadjag funnit (se nedan). Fynd pi dcida triid har oftast skett under mindre lcisa vedbitar som lyfts bort och i hiltrad genom att noga leta igenom mulm, t.ex. i sillprov. Pi det senare sattet hittar man de karakteristiska tiickvingarna. Minga av fynden av levande exemplar har gjorts genom att vid varmt vrider noga scika av alla dcida triid och helrad, iiven nattetid med lampa. Arten iir aktiv bide under dag och natt, men kanske i stiirst utstriickning pfl frirnatten. Fig. l. Mrirkbaggen Grynocharis oblonga. Teckning: Hdkan jungberg. liggande stam, del av trddet och grovl (dock med preferens fcir triid civer 20 cm). Utvecklingen iir tviirig, f<irpuppningen sker under juli och imagon rivervintrar i puppkammaren (Palm 195 la). Frvensen anges som ej siillsynt och lokalt talrik av Palm ( 1959). etta ar karaktiiristika som knappast passar pi en hotad art, men i senaste rcidlistan anges arten som serbar (Ehnstrrim et al. 1993). Aven i civriga Viisteuropa har arten uppmiirksammats i naturskyddssammanhang, eftersom den finns med i en lista Over arter som dr anvdndbara fcir att identifiera skogar av internationell betydelse frir naturvflrden (Speight 1989). Aven inom den s.k. Fem Ess-metoden anvdnds arten som indikatorart pi skyddsvhrd skog (Rundlcif & Nilsson 1995). Metod Mina fynd av arten har skett i samband med mina och Rickard Baranowskis studier av vedskalbag- Resultat Karaktaristika fdr samtliga triid diir G. oblonga konstaterats ges i Tabell Omrflden med fynd samt civriga platser som underscikts av mig och Rickard Baranowski under 1987-96 framgir av Fig. 2. Sammanlagt finns fynd frin 24 lokaler av drygt 50 underscikta. Arten har inte hittats pi dver tio underscikta lokaler i Skine, och diirifrfln kiinner jag bara till Palms (1959) fynd i Skiiralid 1949. I Blinge finns fynd pi tvi av Stta underscikta lokaler, och i Smflland har G. oblonga noterats frin 16 av ca 30 underscikta lokaler. Aven i Vlistsverige har arten hittats pi ungefar hdlften av de underscikta lokalerna (Fig. 2). Fynd finns bflde frin lokaler med - och dominerad skog, men friimst frin hagar med glest stflende triid (Fig. 3). Mina data om artens ologiska krav stdmmer inte med de uppgifter som Palm anfcir (se ovan). I stiillet fcir en generalist framstir bilden av en specialiserad art beroende av grova, solexponerade triid med murken ved. Alla fynd har gjorts i stiende trad, fcirutom fciljande: Fyndet i Bjurkiirr 12 april glordes i en nyligen nedblist topp pi en hcigstubbe (diameter 43 cm) friln 12 m hrijd. Exemplaret 169 uppenbarligen i puppkammaren i stammen nhr den bliste av under vintern. Exem- 2

Ent. Tidskr. 118 (1997) plaret frfln Askeniis hittades i l6s ved i en liga, som utgjordes av hiilften av en ihilig jiitte som blist srinder under fciregflende vinter. Arten har diiremot aldrig petraffats i lildre ligor, av vilka ett stort antal undersdkts pi de aktuella lokalerna och pi andra platser. Samtliga exemplar som hittats tycks siledes ha utvecklats i stiende trad. et kan vara bide stflende diida triid, levande trad med vitrcitad ved pi stammen eller hiltrid med murken ved. e flesta triid har utgjorts av ihiliga jlittear och inga fynd har giorts i stamdelar som har en diameter under 40 cm. Artens beroende av solbelysta stammar kan bl.a. illustreras av observationer frin tvi omriden. I Bjurkiirr finns minga grova hdgstubbar civer en yta pi mer 6n 20 ha, men G. oblonga har bara hittats inom ett ca I ha stort omr6den diir skogen zir mer rippen p.g.a. extremt riklig friromst av sten. essa naturliga stenskravel har skapat soliga glzintor i skogen. I augusti 1994 s6llades tvi metergrova och mer iin 20 6r gamla hcigstubbar vid jiiknabygd, Stenbrohult sn. et enda som skilde stubbarna 5r var solexponeringen. en ena stod i sluten skog, medan den andra stod i en gllinta vid en kraftledningsgata' En noggrann genomging av skalbaggsfragment i den torkade mulmen visade tackvingar av minst 6 ex. av G. oblonga i den solexponerade hogstubben, men inga i den skuggiga. Fynden av olika arter (levande+fragment) visade pi 24 vedskalbaggsarter i den solexponerade och 19 i den skuggiga hcigstubben. Antalet rcidlistade arter var 5 i bida proven. Pfr de lokaler ddr antalet tankbara utvecklingstriid ftjr G. oblonga beddmts finns oftast bara n6- got tiotal sidana triid. e platser som bedcims ha de biista fcirutslittningarna fcir arten innehiller bara omkring 50 liimpliga trzid. For att inte fcirsttira biotopen vid uppskattning av populationsstorlen har jag aldrig huggit bort stdrre stycken med rtitved. Alla fynd har dock varit av enstaka individer (l-2 ex.) ftirutom fynden i Gci skog (3 ex. under lcis vedbit) och pi tvi hbgstubbar vid jziknabygd (6 resp. 3 ex. utanpi tvi hogstubbar 25 juni resp.22 juli 1996 efter mcirkrets inbrott; hittad pe dessa trdd med enstaka ex. tidigare ir). et iir diirfcir troligt att antalet individer som varje er utvecklas i ett triid med foromst knappast dr mer zin n6got tiotal i genomsnitt. Populationsstorlarna pi de lokaler ddr arten hittats bedoms diirfor ligga i intervallet 50-500 imagines o ao 60 M d rkba g gen Gry noc ha r is oblo nga /rr] (5 V Fig. 2. Undersdkto lokaler med minst tio fbr G. oblonga Irimpliga trtid. Platser diir anen konstaterats cir fy'lda. Suitable localities where G. oblonga has been seorched for The species was recorded at localities marked with filled circles. Fig. 3. Fragment ov G. oblonga hittades lillsammans med en larv av ldderbagge Osmoderma eremita i en till vcinster pd bilden. Johannishus dsar i Blinge, 5.10 1994. Foto: Sven G. Nilsson. Fragments of G. oblonga was found together with a larvae of Osmoderma eremita in the oak to the left in the picture. per 6r, med det stora flertalet lokaler neira eller kanske ibland under den liigre siffran. Med tanke pi att arten iir tviirig kan de totala populationsstorlarna ligga mellan 100 och 1 000 individer.

Sven G. Nilsson Biotopkrav Mina data om artens biotopkrav stiimmer diligt med Palms ( 1959) klassificeringar (se ovan). en nuvarande fciromsten i Cdtaland tycks begriinsad till mer iin 40 cm grova, stiende trdd med murken ved i oppet eller iippet liige. Bide vitrdtad och rcitad ved tycks duga. I en del fall finns bide typerna av ved i ett trad med fragment, varvid utvecklingssubstratets rcita ej kan bedrimas. Jag har dock pitraffat exemplar i puppkammare bide i vir och rcitad ved. I litteraturen finns det ett fital detaljerade uppgifter om substratet fcir fynd av arten. undblad (1950) klzickte arten frin "...en relativt fritt stiende, ndstan barklcis, i diameter ca 30 cm tjock asp." i Fiby urskog i Uppland. Frin samma landskap rapporterar undblad (1954, 1955) arten frin Virdsiitra naturpark frin ihitig alm, stor alm och kliickt frin liggande grov alstam samt frin Harparbol lund, Almunge sn under barken av grov, dcid. eiler (1954) fann flera ex. i vitrutten grov aspstock 3 augusti 1952 vid Vissvass i Scirmland tillsammans med bl.a. Calitys,scabra (Thunb.). Ahnlund och inde (1992) har ocksi rapporterat fynd frfln Scirmland i dcida aspar, i detta fall pi hyggen. Frin Hiilsingland har Palm (1951a, 1951b) kllickt arten frin en alhcigstubbe med en diameter pi 50 cm. Enligt bild i Palm ( 195 I b) stod stubben solexponerat. okalens kvalitet framgir av att det i samma triid levde reliktdjur sofi ermestes palmi Sj6b., icerca alni (Fisch.) och Eicolyctus neus (Gyll.). I en 40 cm grov almhcigstubbe vid Str<imsholm i Vastmanland hittade Palm (1955) larver och puppor av G. oblonga 7 lugusti 1954 i rciteved i hogstubbens inre del. Aven hdr levde arten tillsammans med sillsyntheter bland vedskalbaggarna: Eucnemis capucina Ahrens, Mr,-cetophagus populi F. och Cossonus cylindricus Sahlb. I en intressant rapport frin landskapet i Ostergritland framgir att G. oblongc hittats vid Bjiirka-Siiby samt pe tre platser 2-3 km frin detta gods (Jansson & Antonsson 1995). Fynden glordes i ar med stora hil och i exponerat lage. Jag har dven ffltt kiinnedom om omstdndigheterna kring ett tiotal fynd i dstra Svealand under de senaste 30 6ren (Artatabanken, Bengt Ehnstrcim och Mats Jonsell). Aven i dessa omriden har flertalet fynd skett i den typ av ar som rapporteras i Tab. l. essutom finns nflgra fynd i solexponerade grova asphcigstubbar och frin Gysinge i 70 cm Ent. Tidskr. 1 18 ( 1997) aspliga i cippen skog (Ole Martin). Aven om de fynd av andra entomologer som jag fitt kiinnedom om iir fi stammer de vzil civerens med mina resultat. I Mellaneuropa [r arten funnen i flera arter lcivtriid, men hhr anges frdmst viden,, och poppel som vardtrad (Horion 1960). Vad kan ligga bakom Palms avvikande uppgifter om artens ologi? et zir sannolikt att arten var vanligare fcirr, vilket Palms frvensangivelse tyder pi. En stcirre population kan ha inneburit att individer pfltriiffats p6 grenar och stammar av klenare dimensioner och i skuggigt liige. etta kan ha tolkats si att arten har utvecklats pfl dessa substrat och platser, dven om det bara varit individer som spridigt sig till oliimpliga utvecklingssubstrat. Jag bedcimer att en dndrad ologisk amplitud niir det galler utvecklingssubstratet 5r mycket osannolik. Alla iildre detaljerade faktauppgifter stcider denna uppfattning, dven om det rcir sig om fi observationer. Populationsfiiriindringar en typ av trad som G. oblonga lever i var mycket vanligare fdrr. En dramatisk minskning av mdngden liimpliga utvecklingstriid torde ha skett i hela scidra Sverige under de senaste 300 iren (Nilsson et al. 1994, Nilsson 1996, Nilsson & Rundlcif 1996. Nilsson & Eljasson opubl.). Aven pa de lokaler diir det fortfarande finns minga gammeltriid har en kraftig minskning av mdngden skett, t.ex. V. Tunhems hagar i Viistergcitland (Ake Karlsson, muntl.). Stora delar av scidra Sverige bestod fcirr av en cippen hagmarkskog och slfltterdngar med spridda jatterad, frdmst av men iiven. En stor del av arna och arna var ihiliga och med rutten stam (Nilsson & Rundlcif 1996, Nilsson & Eliasson opubl.). Under slutet av I 700- och under I 800-talet h<iggs minga av dessa ned (Nilsson & Rundlcif 1996). essutom har skogen under 1900-talet tatnat alltmer, och de hcigstubbar av kimpliga triidslag som jag sett pi hyggen i Gcitaland har varit fcir klena fcir att passa G. obonga (fr Ahnlund & inde 1992). Fdr var siikerligen ocksi brandfzilt med grova branddcidade aspar en viktig biotop, som i stort sett saknas numera. Nutidens tdta skogar har ocksi medfdrt att andra arter som utvecklas i grova solbelysta triid med murken ved har triingts tillbaka (Nilsson & Baranowski 1996, opubl.). 4

Ent. Tidskr. I l8 (1997) Md rkbag gen G ry noc ha ri s oblonga Tab.l. Karakteristikafdr trid medfynd av Grynocharis oblonga. Konditionfdr skalbaggen cir levande () eller tdckvinge av dbd (). Fynd i stdende diida triid anges med kursiv stilfdr trddslaget. Characteristics for tees with finds of Grynocharis oblonga. Condition of beetle is living ( ) and dead or fragment (). Trees are beech (), oak (), alder (al) and lime tree (lind). Exposure of tree is open growing trees (dppet) and half-open (). Rot-type is white (vit) or redbrown (). Circumference was measured 1.3 m above the ground. Occurences in standing dead trees is indicated by italicsfor the tree species. okal ocality atum Kondition Triidart ate Condition Tree Triidomk. (cm) Exponering Rdtatyp Circumfer. Exposure Rot-type Blinge: l. Griholms skog 2. Johannishus 6sar Smiland: 890510 94r005 951016 3. jaknabygd, Stenbrohult 870715 90060s 930522 940822 950707 4. Bjurkiirr, Skateldv 90061 I 9006 I I 9404t2 960'720 5. Byviirma, Agunnaryd 910529 6. Hdii, Stenbrohult 920505 7. Huseby, Skatelciv 920507 8. Askeniis, Gdteryd 940506 9. Toftaholm, cirarp 940527 940628 940804 94ll02 95fi02 9s0626 10. Yxkullsund, Berga 960603 960603 I l. Engaholm, Alvesta 940603 9506 I 5 12. Jiitsberg, Jiit 950524 13. Osaby, Vedersltiv 950720 14.Vflraskruvnaturreservat 960531 96053 I 15. Vissefjiirda, 300 m S kyrkan 96061 I 300mOkyrkan 960723 300 m NO kyrkan 960723 16. Fagerhult, I km N kyrkan 950503 96053 I 17. Bjdrn6, N Kalmar 950922 18. Em herrgird 960604 960122 Halland: 19. Akraberg naturreservat, Vard 960502 960502 960502 960502 280 470 lind 400 lind lind al 230 320 173 275 213 236 298 188 239 505 680 660 410 330 590 554 680 185 5l I 521 3 r0 290 265 347 122 453 2'.14 506 452 380 389 130 392 2'72 179 150 239 300 dppet tjppet hal v hal v tippet ijppet oppet hal v dppet tjppet tjppet vrt vli vit gul vit bru n vrt v lt vri vtt

Sven G. Nilsson Ent. Tidskr. I l8 (1997) okal ocality atum Kondition Triidart ate Condition Tree Triidomk. (cm) Exponering Rdtatyp Circumfer. Exposure Rortype Vdstergiitland: 20. V. Tunhems priistgird 2 l. Backa naturreservat, jushult 22. Hiiggsjdryr, Upphiirad sn 23. Ojared, 2 km NNO Naas slott 950629 960727 960721 960905 960905 960904 549 419 423 164 315 600 dppet hal v dppet vit Bohusliin: 24. Kragercid, Tanum 960903 152 Av nigon anledning tycks G. oblonga inte utvecklas i bjiirk, varfdr de frirr vanliga bjdrkhagarna erbjcid l2implig biotop bara om dar fanns grova alar och aspar. Alen undviks av betande djug varftir den sannolikt frirom i minga hagmarker med tradbevuxna karr. Sammantaget innebiir landskapsfrirandringarna att de vedinster som dr beroende av grova solexponerade triid med murken ved torde ha minskat mycket kraftigt under de senaste 200 6ren. Utdiiendets dynamik En slaende iakttagelse frfln vira underscikningar av gammeltrddslokaler under de senaste l0 6ren iir att G. oblonga saknas pi minga till synes liimpliga lokaler i Skine, medan den dhremot kan hittas pi en rad lokaler i stjdra Smiland med bara nigot tiotal llimpliga trad. En mdjlig orsak kan vara att miingden gammeltriid minskade betydligt tidigare i Skine iin liingre norrut. Stora delar av Skine beskrivs som ett fadfattigt landskap under 1800-talet (Sjribeck 1963, Emanuelsson et al. 1988). Pi vissa platser i sridra Smiland fanns diiremot en stor miingd gammelar ("vrakar") kvar pi den mer <ippna inhgomarken fltminstone till slutet av 1800-talet (Nilsson & Rundlcif 1996, Nilsson & Eliasson opubl.). Aven om miingden Ilimpliga triid pi en lokal iir fcir liten fcir en livskraftig population, kan kanske en del arter iindi leva kvar under nigot hundratal ir. et dr annars svirt att frirklara varftir G. oblonga sfl gott som frirsvunnit frin Skine, som ligger niirmare artens utbredningscentrum, men inte i Smiland dlir relativt minga reliktf<iromster upptackts under senare ir. Under minga mil pfl smiliindska vligar har jag konstaterat att det i nutidens skogslandskap nastan helt saknas trdd som skulle kunna passa arten. e kvarvarande lokalerna ligger som smi isolerade riar, ofta miltals frfln andra llimpliga omreden. Populationsstorlarna pf, flera av de smiliindska lokalerna bed<ims vara si sma att de flesta riskerar att dri ut inom en snar framtid. Vira studier har varit speciellt inriktade pi att hitta de stdrsta reliktpopulationerna av hotade vedskalbaggar utanfrir tidigare kiinda fciromster. iirfcir anser jag att det finns liten chans att det finns oupptiickta populationer som dr stcirre dn 1000 individer. I Bjiirka-Siiby-omradet i Ostergdtland finns t.ex. 135 mulmar (Ranius 1996), men endast en mindre del av dessa bedcims som liimpliga. Populationer av inster pi under I 000 individer anses ha sma chanser till civerlevnad utan Sterkommande kolonisationer (t.ex. Harrisson et al. 1988). Fcir den akut hotade blombocken Anoplodera scutellata (Cerambycidae), som lever i grova solexponerade hrigstubbar, bedcims ingen av de kvarvarande fciromsterna hysa stcirre populationer i Sverige (Nilsson & Baranowski 1995). Mor svarande tycks giilla den sirbara och heltriidslevande Quedius truncicola (Staphylinidae) (Scirensson 1996). essa arter, liksom de hflltr?idslevande knlpparna (Nilsson & Baranowski 1994), anses numera ha en reliktartad utbredning liksom G. oblonga. Visserligen vet vi si gott som inget om spridningsbenligenheten hos vedinster beroende av gammeltriid, men det finns sk?il att tro att den ar begriinsad (Speight 1989, Warren & Key 1991, se 6ven debatten i detta hiifte). Arter med reliktartad utbredning och liten populationsstorl lciper stor risk att helt dd ut (Hanski 1996). Enda sattet att riidda dessa arter kvar i den svenska faunan torde vara att snarast kraftigt <ika miingden liimpliga utvecklingstriid pfl och ndra kvarvarande lokaler. 6

Ent.Tidskr. ll8(1997) Man kan friga sig om en art kan rtiknas som sflrbar om man kan hitta den pi si minga stdllen som jag giort. Jag vill svara ja pi den frigan av tvi skzil. Artens biotoper har f6r mindre Zin 100 5r sedan haft mycket stcirre utbredning, och fcirst i sen tid minskat kraftigt genom fcirsvinnande av gammeltrld i solexponerat liige. En stor del av de nuvarande ftiromsterna torde diirfcir vara dcimda pi grund av utdciendets tidsfordrtijning. Studier i Nederldnderna av flygoformcigna jordldpare som dr bundna till oppna hedar har visat att det kan ta upp till 60 ir innnan smi reliktpopulationer slutligen d<ir ut lokalt (de Vries et al. 1996). Fcir det andra tycks det inte finnas nigon lokal population av G. oblonga som dr sfl stor att den kan tlinkas ha hcig sannolikhet att tiverleva under ett vddermdssigt extremt ogynnsamt ir. en tviiriga utvecklingstiden innebiir emellertid att endast tvi extrema ir i fdljd kan sli ut en population. F<ir att gcira bedcimningar av smi reliktpopulationers civerlevnadschanser sdkrare miste vi undersdka szillsynta vedinsters bestindsf<iriindringar under en ldngre f6ljd av ir. etta rir en utmaning fdr amatdrentomologin, eftersom den akademiska forskningen iir inriktad pa studier som bara tdcker nigra ir. Internationell utblick Ndr man skall bedcima en arts status ar ett lands grdnser inte relevanta. en svenska populationen hdnger mcijligen samman med den norska, ddr arten frirommer i den sydcistra delen. dremot saknas arten i anmark (utdcid innan den kunde ha blivit funnen?) och i nordvdstra Tyskland tycks det endast finnas gamla fynd (Horion 1960). I <jvriga Vdsteuropa lever arten bara kvar pi eft fetal liglandslokaler, t.ex. den fcir sina siillsynta vedinster kiinda Fontainbleauskogen vid Paris. Bergbranter med grova solexponerade hiigstubbar torde utgdra de stdrsta kvarvarande omridena i Mellaneuropa liimpliga for G. obonga.tidigare var arten utbredd i Osteuropa, men t'ex' i ettland saknas nu dppna skogsbiotoper med trrid limpliga fcir arten (egna obs.). Efterkrigstiden har inneburit igenvzixning av tidigare hiivdade slitterzingar och hagar. Betesdjuren gir numera pi ikrarna. Med tanke pfl hur ytterst lite som finns kvar av ursprunglig centraleuropeisk ltivskog torde de svenska f<iromsterna inte vara betydelselcisa i ett storre sammanhang. M ci rkbag ge n G rynoc hari s oblonga Naturv6rdsitgiirder Eftersom slumpen i stor utstrtickning torde avgrira var G. oblonga kommer att fcirsvinna under de ndrmaste decennierna, dr den enda rimliga strategin att satsa pi samtliga kvarvarande omriden. Naturhzinsyn vid jord- och skogsbruk kommer ftjrhoppningsvis att i framtiden sammanbinda reliktomridena till livskraftiga populationer. Med tanke pfl artens hciga krav pi utvecklingssubstrat kommer detta att ta minst hundra ir. iirfitr behcivs kraftfulla itgdrder snarast i och inom nigon kilometer frin kiinda ftiromster. e flesta friromsterna i Gdtaland utgdrs av hagmarker med flerhundrairiga ar och ar, och fcir att arten skall kunna leva kvar deir behdvs oftast bortgallring av yngre trad kring gammeltreden. Grova aspar och alar bcir emellertid sparas, eftersom de kan bli Iiimpliga fdr arten niir de dtjtt. ijda triid kan dock inte hysa arten under liingre tid, troligen bara nflgot 10-tal flr for asp och al. Mer dn metergrova hcigstubbar av och kan dock st6 flera decennier om de stir i soligt lzige (egna observationer). e viirdefullaste triden fcir arten ar emellertid gamla levande ar och ar med rcitad ved, som kan vara liimpliga 6ver hundra flr. Sidana triid iir ocksi boplats f<ir en m?ingd andra hotade vedinster (t.ex. Martin 1989, Berg et al. 1994, Nilsson & Baranowski 1994). Tack Fiiltunderstjkningar av flertalet lokaler har bostats av Viirldsnaturtbnden. Rickard Baranowski har introducerat mig till vedskalbaggarnas fascinerande viirld och har liimnat synpunkter pi denna uppsats. Tack till H6kan jungberg f6r te.ckningen och kartkonturen samt till eif Andersson, Orjan Fritz, Svante Hultengren m.fl. fdr tips om tankbara lokaler i Viistsverige. Artatabanken liimnade uppgift om de fynd som rapporterats dit. MISTRA, Stiftelsen fdr miljdstrategisk forskning har bostat analysen av materialet inom projtet fijr hillbart skogsbruk i sddra Sverige (SUFOR). itteratur Ahnlund, H. & indhe, A. 1992. Hotade vedinster i barrskogslandskapet - nigra synpunkter utifrin studier av sdrmliindska brandfhlt, hiillmarker och hyggen. - Ent. Tidskr. 113(4):13-23. Berg, A, B. Ehnstr6m,. Gustafsson, T. Hallingbiick, M. Jonsell, and J. Weslien. 1994. Threatened plant, animal, and fungus species in Swedish forests: distri-

Sven G. Nilsson bution and habitat associations. - Conservation Biology 8:718-731. e Vries, H.H., en Boer, P.J. & Van ijk, Th.S. 1996. Ground beetle species in heathland fragments in relation to survival, dispersal, and habitat preference. - Oecologia 107 :332-342. Ehnstrdm, B., Glirdenfors, U. & indeltiw, A. tgg3. Rddlistade evertebrater i Sverige 1993. Uppsala (atabanken fdr hotade arter). Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Carlsson, 8., ewan, N. & Nordell, O. 1985. et skinska kulturlandskapet. Signum, und. Hannah,., Carr, J.. & ankerani. A. 1995. Human disturbance and natural habitat: a biome level analysis of a global data set. - Biodiversity and Conservation 4: I 28-155. Hanski, I. 1996. Metapopulation ecology. - I: Rhodes, O.E. Jr., Chesser, R.K. & Smith, M.H. (Eds), Population dynamics in ecological space and time. The Univ. ofchicago Press, Chicago, pp. 13-43. Harrisson, S., Murphy,.. & Ehrlich, P.R. 1988. istribution of the bay checkerspot butterfly, Euphydras editha bayensis: evidence for a metapopulation model. - American Naturalist 132:360-382. Horion, A. I960. Faunistik der Mitteleuropiiischen Kiifer. Band VII: Clavicornia 1. Teil (Sphaeritidae bis Phalacridae). - Aug. Feyel. Uberlingen. Jansson, N. & Antonsson, K. 1995. Eklandskapet som miljtirivervakningsobjt. - iinsstyrelsen i 6sre196rlands liin, ink6ping. eiler, T.-E. 1954. Bidrag till kiinnedomen om svenska coleopterers utbredning och levnadssiitt. 3. - Opuscula Ent. l9:213-216. undblad, O. 1950. Studier civer instsfaunan i Fiby urskog. - Kungl. Sv. Vetenskapsakademiens avh. i Naturskyddsiirenden No. 6 Stockholm. undblad, O. 1954. Studier cjver instsfaunan i Uppsala universitets naturpark vid Virdsiitra. - Kungl. Sv. Vetenskapsakademins avh. i Naturskyddsiirenden Nr 8. Stockholm. undblad, O. 1955. Studier tiver instfaunan i Harparbol lund. - Kungl. Sv. Vetenskapsakademins avh. i Naturskyddsiirenden Nr I 3. Stockholm. Martin, O. 1989. Smaeldere (Coleoptera, Elateridae) fra gammel lcivskov i anmark. - Ent. Meddr. 57l.1-107. Nilsson, S.G. 1996. Gammeltriid och grova d6da trad i Slderdomliga kulturlandskap - Kulturmiljcivird hafre 516 ir 1995:7'1-85. Nilsson, S.G., Arup, U., Baranowski, R. & Ekman, S. 1994. Triidbundna lavar och skalbaggar i ilderdomliga kulturlandskap. - Svensk Bot. Tidskr. 88:1-12. Nilsson, S.G. & Baranowski, R. 1994. Indikatorer pi jiittetriidskontinuitet - svenska fdromster av kniippare som iir beroende av grova, levande triid - Ent. Tidskr. ll5:81-97. Nilsson, S.G. & Baranowski, R. 1995. Bokskogens hotade vedskalbaggar: l. Bokblombocken Anoplodera Ent. Tidskr. I l8 (1997) scutellata (Cerambycidae). - Ent. Tidskr. ll6(l- 2):13-19. Nilsson, S.C. & Baranowski, R. 1996. Foriindringar i utbredning av den boreala skogens vedlevande kniippare. - EntTidskr. ll7(3):87-101. Nilsson, S.G. & Rundl6f, U. 1996. Natur och kultur i Stenbrohult. - Naturskyddsfrireningen i Kronobergs?in- Palm, T. l95la. Anteckningar om svenska skalbaggar. VI. - Ent. Tidskr. 72:39-53. Palm, T. l95lb. ie Holz- und Rinden-Kiifer der nordschwedischen aubbdume. - Medd. frin Statens Skogsforskningsinsti tut 40(2):1-242. Palm, T. 1955. Bidrag till kiinnedomen om svenska skalbaggars biologi och systematik. l0-14. - Ent. Tidskr. 76:143-158. Palm, T. 1959. ie Holz- und Rinden-Kiifer der Stidund Mittelschwedischen aubbiiume. - Opusc. ent. Suppl. XVI. Ranius, T. 1996. 2iderbaggens (Osmoderma eremita) spridning och populationsstorl. Prel iminiira resultat frin en undersdkning i Bjarka-Sriby. Ostergrirland 1995-96. - Rapport till Stiftelsen Eklandskapsfonden i inkdpings kommun. Rundl<if, U. & Nilsson, S.G. 1995. Fem Ess metoden. Spira skyddsviird skog i sridra Sverige. Naturskyddsfdreningen. 60 s. Sjcibeck, M. 1963. Skines ljunghedar 6ren 1550-1750. - Skines Natur Ars: 168-210. Speight, M.C.. 1989. Saproxylic invertebrates and their conservation. Nature and Environment Series. No.42. Strasbourg. Stjrensson, M. 1996. Sydsvenska kortvingar (Coleoptera: Staphylinidae) ur ett naturv6rdspersptiv: l. Quedius truncicola. - Ent. Tidskr. I17(I-2): I-22. Warren, M.S. & Key, R.S. 1991. Woodlands: past, present and potential for insects. - /n: Collins, N.M. & Thomas, J.A. (Eds.). The conservation of insects and their habitats, s. 155-212. Academic Press, ondon. Summary Over a ten-year period wood-living beetles were studied at more than 50 old-growth deciduous stands dominated by beech or oak. Only stands with several big beeches standing dead and/or at least ten old hollow oaks were included in the study. This includes most such stands in southernmost Sweden. Grynocharis oblonga (Fig. l) was found in 49 trees at24 of these localities (Fig. 2). Characteristics of each tree is given in Table 1. Most finds were made in ancient hollow oaks and big standing dead beeches and oaks, but two were in linden and one in alder. G. oblonga develops in both white- and brown-rotten wood, but only in 8

Ent. Tidskr. I 18 ( 1997) sunexposed trees with a diameter of at least 40 cm. The density of suitable trees have decreased much over the last 300 years in Sweden, but at different times in different regions. In Scania, where habitat decline occurred first, G. oblonga was not found at several apparently suitable localities. Further north. where the decline of extensive areas of suitable habitat occurred more recently, the species is still present at several localities with only about ten suitable trees. I suggest that G. ohlonga has shown an extinction wave over Europe with a time lag of at least 100 years after suitable habitat decline. The hypothesis predicts that the species will be detected in sediments in enmark and other countries where habitat decline and fragmentation M d rkbag ge n G rynoc hari s ob lon g,a occurred before entomologists started to record the fauna. The hypothesis also predicts that most of the localities I have discovered are doomed if not many new suitable trees are provided as soon as possible at these places. Furthermore, without such habitat restoration the future for the species seems bleak in Sweden despite many presently occupied localities. This is because most localities are isolated habitat patches and the population sizes at these are estimated to only between 100 and I 000 individuals. The present situation for the species in Sweden and Europe is probably representative tbr many red-listed species dependent on the highly fragmented old-growth deciduous forests.