Kommunikation och bemötande Det är viktigt att föra en kontinuerlig dialog med den döende patienten för att kunna respektera patientens autonomi och integritet. Känner man till personens föreställningar, farhågor och ställningstaganden skapas också ett förtroende mellan vårdpersonal och patient samt med närstående. Det blir lättare att hålla patienten informerad om sjukdomen så att denne själv kan fatta beslut angående behandlingar utifrån sin sjukdomssituation. Genom samtal skapas en god kommunikation och man kan föra en öppen dialog runt sjukdomen och välbefinnande med patienten och eventuella närstående. Samtalet leder också till större förståelse hos vårdpersonalen om patientens upplevelse och man kan lättare tillgodose patientens behov. Genom samtal kan frågor besvaras rörande sjukdom och behandling och på så vis kan förhoppningsvis oro minskas. I mötet med en patient i palliativt skede uppstår i bästafall en relation mellan patienten och vårdaren. Relationerna som vi skapar kan göra att patienten känner en större trygghet, upplever sig förstådd och sedd, vilket kan leda till ett bättre välbefinnande för patienten. Om man har skapat en god relation med patienten kan detta också vara till stöd i omvårdnadsarbetet då patienten har tillit till oss som vårdare och litar på att vi vill och gör de bästa för hen. Empati Empati betyder att fånga upp och förstå en annan människas känslor, men också av att använda sig av den förståelsen i mötet med den personen. Att visa förståelse gör vi både genom ord och handling. Empati är i motsats till sympati ett neutralt begrepp som betyder att man utifrån patientens syn på situationen utför sin behandling. Att förstå en annan människas känslor För att förstå en annan människas känslor kan vi försöka sätta oss in i dennes situation, vi använder våra egna eller andras erfarenheter för att få ett begrepp om hur patienten tänker och känner. Det är viktigt att vi håller kontroll över vad som är våra egna känslor och vad som är patientens. I mötet med människor gör vi alltid en avläsning av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Vi försöker avgöra om kroppen och orden säger samma sak. I mötet med patienterna ska vi vara observanta på våra egna känslor eftersom vi omedvetet för över våra känslor till andra genom kroppspråk och ansiktsuttryck. Att göra sig tom innan man träffar patienten är inte helt fel, lämna konflikten/skratten med chefen,kollegan, sambon utanför dörren!
Egna och andras erfarenheter- För att vi ska kunna förstå en annan människas känslor använder vi oss av vår erfarenhet. Vi frågar oss hur vi själva skulle känna oss i patientens situation. Men vi kan trots lång erfarenhet aldrig vara säkra på att kunna tolka en annan människas känslor och tankar. Men med egen erfarenhet och med hjälp av kollegors berskrivningar av liknande situationer öppnar sig möjligheter att sätta sig in i andra människors synsätt och känslor.vi använder oss också av det vi hört och läst i böcker, artiklar och media. Varsebildning I bedömningen av andras känslor använder vi oss av det vi ser, hur personen reagerar, kroppspspråket, gester och rösten. Genom att känna med våra händer, känner vi avslappning eller spänning hos personen. Den här informationen tolkar vi, och använder automatiskt men vi kan också välja att inte använda den. Egna känslor (affektiv resonans) Vuxna människor härmar omedvetet varandra, Exempel på detta är sittställning, gäspningar och beteende vid matning. Vid härmning av en annan människas känslointryck skapar vi oss en affektiv resonans (spegling) av den andra människans känslor vilket ökar vår förståelse. Projektiv identifikation Detta begrepp handlar om hur vi tar emot en annan persons känslor och vilka signaler vi sänder tillbaka till personen vi möter.vårt sätt att hantera våra egna känslor i den aktuella situationen är avgörande för innehållet i de signaler vi sänder tillbaka till personen. Vår reaktion/bemötande försvagar eller förstärker känslan hos den vi möter. Vi berättar alltså omedvetet om känslan är farlig/oroande eller om det är lugnt läge. Icke-verbal kommunikation Kroppsspråket är en viktig del av kommunikationen. Blicken, rösten, tonläget och kroppshållningen sänder starka signaler som fångas upp av våra sinnen. Fysisk kontakt genom beröring och kramar förstärker kontakten. Men även doften, utseendet, klädsel påverkar våra möten och samtal. Det är viktigt, ibland avgörande, att vid alla samtal tänka på att det är kroppsspråket som verkligen visar vad vi menar. Om vi säger något men med kroppsspråket visar något annat, blir budskapet otydligt och personen vi samtalar med litar då mer på kroppsspråket än det vi säger.
Tänk på uttrycken Krav-kräva Han har krävt sprutor hela natten. Laddningen i ordet är negativt. Fundera en gång till om patienten verkligen har krävt något eller om denna har t.ex. bett om smärtlindring. Kan jag få en spruta för jag har så ont? Eller, jag behöver något för värken. Fixerad Man säger ofta att patienter är fixerad vid något, t.ex. sprutor, toalettvanor avföring,urin. Fixerad har också de en negativ klang. Oron är oftast välgrundad och ibland tecken på underbehandling och att något har gjort patienten otrygg. Vad är värst/vem har det värst Att tala om för patienten att de finns de som har det värre hjälper inte patienten. Varje individs lidande är tillräckligt för den personen och att jämföra med någon annans lidande hjälper inte någon. Vi kan inget göra Var försiktig med uttrycket. Uttrycket är medicinskt oriktigt och djupt omänskligt. Även till patienter som inte kan får bot finns mycket god omvårdnad och medicinska insatser att tillgå för att göra deras tillvaro så bra som möjligt. Älta Att behöva tala om det som är svårt vid upprepade tillfällen. Personer runt patienten/närstående kan uppleva detta som besvärande och jobbigt. Ältandet är dock en viktig företeelse för att kunna gå vidare. Om vi som vårdar patienten har en förståelse för vikten av samtalen gör det lättare att stanna i stunden och lyssna till den som behöver tala och som är ledsen. Jag förstår något vi gärna säger och lägger huvudet på sned. Många säger så för att visa vår medkänsla. Men kan vi verkligen förstå? Vi försöker väl förstå! Finns andra ord vi kan välja, formuleringar? Svåra samtal Vem av personalen som vårdar patienten, som har samtalet väljer patienten oftast själv. Det är ofta en person som finns nära i vården. Att då ta sig tid är viktigt och att visa känslor är inte fel. Tvärtom! Det ger en signal till att känsloyttring är tillåten. Att lyssna är en konst. Om vi är rädda eller osäkra är risken stor att vi själva talar för mycket och att fokus då hamnar på de kroppsliga symtomen. Att övergå till att trösta genom att säga det blir nog bättre i morgon eller det ordnar sig visar tydligt att vi inte orkar lyssna och ta del av personens problem. Att använda öppna frågor, genom att be patienten beskriva sina upplevelser och känslor,inbjuder patienten att samtala och hen kan själv välja vad som är viktigt att samtala om. Våga vara tyst! Alla frågor har inte något svar! Döende patienter är ofta inte rädda för samtal runt sjukdom och behandling om de själva kan styra samtalet. Att föra ett uppriktigt samtal med patient och närstående (om patienten vill) runt sjukdomen kan hjälpa patienten. Vi som vårdpersonal kan vägleda och rätta till de missförstånd och föreställningar som eventuellt kan finnas. Dessa samtal är bra att inleda när man bedömer att patientens sjukdom börjar bli alltmera påtaglig. Samtalen ska ske över tid. Genom samtal kan man få reda på vad
patienten önskar under den sista tiden i livet, hur hen vill bli vårdad när krafterna försvunnit i livets slutskede. Detta är en viktig information för vårdpersonal och även närstående. Patienten har kanske också då tagit ställning till eller vill samtala kring avsluande av behandling och livsuppehållande åtgärder. Att ge möjlighet till samtal runt fysiska, psykiska, sociala och existentiella frågor kan vara avlastande för både patienten och närstående. Vid samtal är det viktigt att man får tala ostört och att vara medveten om att patienten är i underläge. Att sätta sig ner nära i samma ögonhöjd gör oss mer jämställda.samtalet ska ske i en lugn behaglig miljö utan störande bakggrundsljud av mobiltelefon, TV eller annat oljud! Om patienten efterfrågar en prognos, vilket nästan alltid är svårt att ge svar på, kan det i stället vara tillfälle att ta reda på vad patienten som ligger bakom patientens fråga. Vad vill hen hinna med att göra den sista tiden i livet, vad är viktigast för hen? På så sätt kan vi vägleda hen till att göra rätt prioriteringar, vilket kan öka patientens livskvalitet. I samtal med cancer patienter finns förhållningssätt som kan underlätta samt försvåra samtalet: Underlättande: - öppna frågor. Hur har du det? Vad tycker du är svårast just nu? - empatiska uttalanden - känslomässiga uttalanden - känslomässig fokusering Försvårande: - slutna frågor. Ligger du bra? Har du ont? - trösta eller ge råd - att normalisera patientens problem - somatisk fokusering Att tänka på vid samtal Ögonkontakt Benämn patienten vid namn Närvarande (var här och nu) Lyssna aktivt Fråga Empati Var personlig men inte privat Information ger trygghet Bekräfta, INTE TRÖSTA! Uppmuntra känslor
Brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede Samtal mellan ansvarig läkare eller tjänstgörande läkare och patient om ställningstagandet att övergå till palliativ vård i livets slutskede, där innehållet i den fortsatta vården diskuteras utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål. Definition enligt Socialstyrelsens termbank Länk till palliativ registret Brytpunktsbedömning och brytpunktsamtal - lathund för läkare http://www.palliativ.se/wp-content/uploads/2013/11/bps-slutversion-131119.pdf Om patienten godkänner kan det vara bra om närstående kan delta vid Brytpunktsamtalen. Oftast sker flera samtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede. Samtalen dokumenteras i patientens journal. Ordet brytpunktsamtal är ett administrativt utryck som framförallt används inom och mellan professioner I Socialstyrelsens skrift Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede - Vägledning, rekommendationer och indikatorer stöd för styrning och ledning kan man läsa att brytpunktsamtalen får prioritet ett i deras tabell över prioriteringar i den palliativa vården. Den som kan sitta i stillhet tillsammans med en människa utan att veta vad de skall säga, men ändå veta att de skall vara där, kan bringa nytt liv i ett döende hjärta Hanssen, I. (1997). Kommunikation. I N. Jahren Kristoffersen (Red.), Allmän omvårdnad 2. Stockholm: Liber.
Litteratur lista Fridegren, I. & Lyckander, S. (2009). Palliativ vård. (2. uppl.) Stockholm: Liber. Holm,U.(1995). Det räcker inte att vara snäll.finland:natur och kultur. Killander,E. Modig,G. Nilsson,G.(1999)Tro på patienten- behnadling av tumörrelaterad smärta.lund:studnetlitteratur. Magnusson,A-S.(2014).Om kommunikation-för personal i vårdande yrken.stockholm:liber. Socialstyrelsen.(2013) Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede, vägledning, rekommendationer och indikatorer stöd för styrning och ledning. Socialstyrelsen: Västerås. Regionala cancercentrum i samverkan.(2012) Nationellt vårdprogram för palliativ vård2012-2014.stockholm:regionalt cancercentrum i samverkan Strang, P. (2012). Palliativ vård inom äldreomsorgen. Lund: Vårdförlaget Strang, P. & Beck-Friis, B. (red.) (2012). Palliativ medicin och vård. (4., rev. uppl.) Stockholm: Liber. Widell, M. (2003). Lindrande vård: vård i livets slutskede.(1. uppl.) Stockholm: Bonnier utbildning. www.palliativ.se Brytpunktsamtal