Maria Ljunggren Jenny Lee
Motiv för granskning 2 En del av programmet Medborgarna och förvaltningen. Andelen av befolkningen som lider av lätt till medelsvår psykisk ohälsa ökar. Allvarliga konsekvenser för individen och för socialförsäkringen.
3 Motiv för granskning Enligt tidigare nationella utvärderingar har rehabiliteringsgarantin inte entydigt lyckats nå målen om en ökad återgång i arbete och minskad sjukskrivning för personer som lider av lätt till medelsvår psykisk ohälsa. Utvärderingarna visar bland annat att: landstingen under flera år har haft problem med att klara rehabiliteringsgarantins mål primärvården har olika förutsättningar för att nå de utsatta målen Trots detta har regeringen inte reviderat rehabiliteringsgarantin utan endast gjort mindre justeringar.
Granskningens syfte och revisionsfråga 4 Riksrevisionens granskning syftar till att granska om utformningen och genomförandet av rehabiliteringsgarantin hindrar att de formulerade målen uppfylls. Vad är det i rehabiliteringsgarantin som har försvårat måluppfyllelsen?
5 Genomförande Dokumentanalys Förarbeten till överenskommelserna, remissvar, statliga utredningar, beställda utvärderingar, styrdokument, överenskommelser. Semistrukturerade intervjuer Behandlare i primärvården. Socialdepartementet, SKL och Försäkringskassan. Kvantitativ data Försäkringskassans utbetalningar till landstingen. Öppna intervjuer Landstingstjänsteman.
6 Bedömningsgrunder Målgruppen (lätt till medelsvår)ska behandlas i primärvården (samverkansavtal mellan psykiatri och primärvård, landstingens vårdval) Målgruppen ska bedömas av behandlare med rätt kompetens och för detta adekvat legitimation (för att kunna göra en kvalificerad bedömning så att rätt insats sätts in) Rehabiliteringsgarantins resultat ska följas upp och tas tillvara (aktuella kunskapsläget ska beaktas, utvärderingar ge avtryck)
Slutsatser 7 Allt för stort fokus på behandlingsmetod (försvårat utvecklingen av garantin, urholkat professionella omdömet) En första kvalificerad bedömning är viktig men förekommer inte alltid (inte garantera att patienten får rätt behandling, kan missa mer komplex psykisk ohälsa) Patienterna får inte alltid behandling snabbt nog (viktigt att få till snabba behandlingar, rehabgarantins krav gör att väntetiderna kan bli längre)
Slutsatser 8 Brist på systematisk uppföljning av patienten (stimulansmedel för en viss behandlingsmetod men ingen uppföljning behandlingsutfallet) Det saknas fokus på att aktivt främja arbetsåtergång (inga incitament för att arbeta för en ökad arbetsåtergång, behandlarna ersätts bara för behandling inte för samverkan med arbetsgivare) Landstingen har hanterat medlen olika (landstingen ger olika mycket stimulansmedel till vårdgivarna, ÖK förlängs årligen vilket försvårar för landstingens planering, medlen går inte alltid till avsett syfte). Verksamhetschef är avgörande för en fungerande verksamhet. Vilket inte påverkas av rehabiliteringsgarantin.
9 Rekommendationer Riksrevisionen riktar följande rekommendationer till regeringen: Regeringen bör överväga om rehabiliteringsgarantin ska ges annan utformning eller avvecklas. Garantin har inte entydigt lyckats nå målen om arbetsåtergång och primärvården saknar förutsättningar för att fullt ut arbeta mot en sådan. Att styra mot specifika behandlingsmetoder har varit ineffektivt för att nå målet om ökad arbetsåtergång och begränsat det professionella omdömet.
rekommendationer Regeringen bör värdera hur den kan förebygga sjukskrivning och öka fokus på arbetsåtergång genom ett strukturerat formellt samarbete mellan Social- och Arbetsmarknadsdepartementen och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. 10 För att ge förutsättningar för snabba och tidiga insatser för personer med lätt till medelsvår psykisk ohälsa bör regeringen överväga om den ska finansiera legitimerade psykologer och psykoterapeuter som kan göra psykologiska bedömningar av målgruppen. Inspiration finns att hämta i satsningen på rehabkoordinatorer. Regeringen bör på nytt överväga om företagshälsovårdens kompetens bättre kan tas tillvara.