Utvärdering av lekplatser i Stockholm Januari 2005 Kortversion
Tillgängliga lekplatser Det här är en kortfattat beskrivning av det som kommit fram i en tillgänglighetsundersökning av 8st lekplatser i Stockholm Stad utförd av Sweco VBB. Med bakgrund av BSF 2003:19 18 (hinder i form av brister i lekplatsers utformning eller utrustning skall undanröjas.) och BFS 2004:15 6 (...Lekplatser skall kunna användas av både barn och vuxna med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga...), har lekplatserna inventerats och barn och föräldrar med olika funktionshinder intervjuats. Även arkitekter, projketledare och tjänstemän har blivit intervjuade. Undersökningen genomfördes under hösten 2004. Det som kom fram var en mångfasetterad samling synpunkter, vissa motsäger varandra. En av de slutsatser man kan dra från undersökningen är att lekplatserna måste vara varierade. Barn är olika; storlek, ålder, typ av funktionshinder och tycker olika om vad som är roligt att leka med. Vi har dock kommit fram till vissa grundläggande kunskaper som är bra att känna till när man planerar lekplatser. Disposition Orienterbarheten på en lekplats är viktig för många grupper. För personer med synskada är det bra om platsen har en strikt struktur, gärna med 90 vinkel på gångarna. Utgångarna ska vara få, det är både en säkerhets- och orienterbarhetsfråga. Det är ingen nackdel att lekplatsen är liten, då är det lättare att lära sig hitta. Det ska finnas sittplatser i skugga. Det är också viktigt att vissa gungor är placerade i skuggan. Det finns barn som kan få epileptiska anfall om solen flimrar för mycket i ögonen på dem. Gungor som man bara kan sitta åt ett håll i bör därför vara vända från solen. 8 stycken lekplatser i Stockholm har inventerats och bedömts ur tillgänglighetssynpunkt. Orienteringstavla i relief med blindskrift sitter vid entrén till lekparken Båtsmanstorpet. 2
Bra med hela grinden i avvikande färg men stängninganordningen borde vara svårare att öppna för barnen. Kantsten på gången gör att gången blir extra tydlig för synskadade och man kan använda koncentrationen till annat också. Staket och stängsel är viktigt tycker många besökare. Stängsel mot trafikerade vägar borde vara en självklarhet men saknas i vissa parker. Det är bra om staketet är relativt högt, ca 1 meter, för då kan personer med synskada se det bättre. Särskilt för föräldrar med synskada är det nödvändigt att staketen inte är klättringsbara och att det inte går att smita ut genom dem. Ur säkerhetssynpunkt är det också bra med en grind som kan stängas, gärna med karbinhake så att det blir svårare för barnen att öppna den. Grinden ska vara tydligt markerad, gärna med hela grinden i en avvikande färg. Att bara ha grind och staket till småbarnsleken anses inte tillräckligt av föräldrarna. En grundläggande förutsättning för en tillgänglig lekplats är att det finns handikapparkering och att det är lätt att ta sig in på lekplatsen. Att det finns en handikapptoalett är viktigt, men många intervjuade påpekar även att det förutsätter en frekvent skötsel så att den är trevlig att besöka. Öppettiderna betyder också mycket; lekplatsen besöks ofta på kvällar och helger. Marken Olika markmaterial hjälper till vid orienteringen för personer med synskada: asfalt, gräs, grus, sand och gummiplattor känner man snabbt igen. Är det dessutom olika färg på materialen och exempelvis ljusa, breda kanter blir det ännu tydligare. Fallskyddsplattor är allmänt uppskattat av besökarna, många positiva och få negativa synpunkter har kommit från besökarna. Stenmjölsytor ska vara väl packade för att fungera bra för personer som använder rullstol. Problem med damm kan dock uppstå. Sand från baksandlådor och strid sand måste föras tillbaka i sandlådorna så att den inte sprids ut över hela lekplatsen. Lekplatser med mindre inslag av sand och grus fungerar bättre 3
ur tillgänglighetssynpunkt än lekplatser med stora sand- eller grusytor. Sanden kan ligga på fallskyddsytor, ledstråk med mera och försvåra framkomlighet och orienterbarhet. En brygga ut i sanden för personer som använder rullstol är bra men måste fortsätta i svag lutning ner under sanden. Om den slutar ovanför sanden bildas lätt en grop framför och det försvårar snarare att komma ur sanden. Ledstråk måste vara breda, tydliga och väl genomtänkta. Det får inte ligga grus och sand på ledstråken, då mister de sin funktion. Det kan vara svårt för föräldrar med synskada som följer sina ivriga barn att hinna följa ett ledstråk, då kan en tydlig struktur på hela lekplatsen underlätta. Lutningar i flera riktningar bör undvikas. För personer som använder rullstol är det viktigt att det är plant framför grindar, eftersom de ofta behöver öppnas med båda händerna. Kontraster/färger En del besökare önskar en lugn och harmonisk plats, medan andra vill ha starka färger och stimulans. Personer med synskada vill gärna ha starka, klara färger. Ett förslag har varit att varje lekredskap som inhägnas kan ha sin egen staketfärg, så att färgsättningen underlättar orienteringen. Även lekredskapens olika delar ska gärna vara i olika färger. Kontrastmarkeringar såväl i lekredskapens trappor som vanliga trappor har efterfrågats, så att man ser var trappan börjar och slutar. Utrustning Det har skett en omfattande produktutveckling vad gäller tillgänglighet, både när det gäller lekutrustning och markmaterial. Detta utvecklingsarbete fortsätter och produktutveckling behövs. Ett stort behov finns till exempel av en gungsits där Breda ljusa kanter gör gränserna mellan olika ytor visuellt tydliga. Ramp för att lättare ta sig till sanden.det är viktigt att rampen går ner i sanden så att det inte blir ett glapp mellan ramp och sanden nedanför. 4
Månggungan där man kan sitta fl era samtidigt är populär. Även vuxna får plats tillsammans med barnen. Gungorna har bjällror på insidan så att man hör var de är. De gör det också roligare att gunga men en del tycker att de låter lite för mycket. det går att spänna fast barnet. Den ska kunna hänga ute året om och vara svår att vandalisera. Ett sätt att få barnen att sitta stadigare i lekredskap kunde vara att det fanns hål i redskapet där man kan trä in band och spänna fast barnet. Föräldern får då själv ta med lämpliga band till lekplatsen. Utrustning som de flesta uppskattar är månggunga med fallskyddsplattor under, stor vippgunga med fot- och ryggstöd, cykelkarusell, sandlåda med upphöjd del där man kommer åt sanden från en rullstol samt släntrutsch. Det är en fördel för personer med synskada och personer som använder rullstol om trappan upp till rutschen och nedfarten ligger nära varandra. För blinda föräldrar är det en fördel om det inte finns alternativa vägar att ta sig fram ovanför trappan. Då vet de var barnet kommer ner. Trapporna bör ha hela sättsteg så att man inte fastnar med foten. Lekredskap där man kan sitta kvar i rullstolen medan man leker är efterfrågade, till exempel cykelkarusell, vippgungor eller andra gungor där man kan gunga med hela rullstolen. Klätterställningar som man kan ta sig upp i med rullstol är ett svårt kapitel. Exempel finns där man satsat på hiss, som snabbt gått sönder eller ramper som endast leder upp till en högre nivå där det inte finns något att göra. Att kunna rutscha ner är inte mycket värt om man måste lämna rullstolen kvar på den övre nivån. Lekredskap där en vuxen får plats med ett barn i famnen är efterfrågat, till exempel gungdjur och rutschbanor. Tillräcklig bredd och höjd för att även vuxna ska kunna komma in i lekhyddor och under klätterställningar behövs. Lekredskap med ljud som ger lekvärde och ibland även ledning för synskadade borde vara vanligare. Det behövs fler lekredskap där barn med synskada vågar springa utan att riskera att snubbla eller krocka med något. 5
Springlinan på Båtsmanstorpets lekplats är en bra idé som borde vidareutvecklas. Färgsättningen av lekredskap, staket, markmaterial med mera kan man arbeta mer med, bland annat med tanke på synsvaga. Säkerhet och trygghet Att känna sig trygg och säker är för de flesta mycket viktigt. Det är både en fråga om att barnen inte ska kunna rymma och om att själva lekplatsen känns trygg, att man inte riskerar att få bollar på sig eller skadas på något annat sätt. Flera av de intervjuade föräldrarna understryker hur viktigt det är med personal i parkerna. Det är bland annat en trygghetsfråga. Stämningen på lekplatsen blir ofta lugnare och trevligare med personal, säger några föräldrar. Där kan jag fråga om hjälp vid nödsituationer säger andra, men önskemål finns om att det även borde finnas en lokal att gå in i om det ösregnar och kanske en micro så man kan värma mat. Hörseln är ett viktigt instrument för personer med synskada, både för att höra var barnen/föräldrarna är och för att orientera sig. Belysning Belysningen är allmänt dålig i lekparkerna. Personer med synskada har mycket svårt att orientera sig om kontrasterna inte är tillräckligt tydliga. För attt kontrasterna ska tydliggöras krävs inte bara bra ljusstyrka utan även en ljuskälla som ger bra färgåtergivning. För att förbättra ljusmiljön bör man se till helheten. Valet av ytskikt påverkar i hög grad hur ljus en plats upplevs. Att belysa lekplatser som ligger mitt i en park med en hög ljusnivå kan ge goda orienteringsmöjligheter så länge man rör sig inom Högar av sand framför sandlådan hindrar barn och vuxna att nå fram. Grus, löv och sand täcker de taktila plattorna som är tänkta att fungera som ledstråk för synskadade. 6
lekplatsen, men eftersom ögat behöver tid på sig att vänja sig vid en lägre ljusnivå kan det bli problem att lämna lekplatsen och orientera sig på gångvägarna om de har en mycket lägre nivå på ljuset. Det kan upplevas som att gå in i en mörk vägg och skapar en känsla av otrygghet. Ibland kan lekytorna bortprioriteras med motiveringen att yngre barn i lägre grad är ute och leker när det är mörkt, till skillnad från lite äldre barn som nyttjar bollplaner. Höjd och placering av armaturer och stolpar kan vara motstridiga frågor. Ofta vill man undvika lågt placerad belysning, eftersom den lättare vandaliseras. Samtidigt kan högt placerad belysning på få stolpar motverka sitt syfte, då man till exempel inte kommer åt att ge ljus under trädkronor eller lekredskap och tak. Det är viktigt att välja armaturer som inte uppfattas som bländande, eftersom många personer med synskada upplever bländning starkare än normalseende. Skötsel Skötseln av lekplatsen är A och O. Hur bra det än är med en upphöjd sandlåda kan den inte fungera om större delen av sanden ligger utanför och ivägen för rullstolar. Man måste redan i planeringen av lekplatsen räkna med att skötselinsatserna kommer att vara små, men ingen lekplats kan fungera utan skötsel. Det kan behövas extra skötsel för att lekplatsen ska fungera för alla, till exempel för att hålla ledstråken fria från sand. På vintern är det viktigt att snöröjningen fungerar, inte bara på gångstråk genom lekplatsen utan även inne på lekplatsen. Det får inte finnas en snövall att ta sig över för att komma fram till lekredskapen. Slutsatser Rent principiellt kan man fundera över om allt på några få lekplatser ska vara tillgängligt för alla eller hellre lite på alla lekplatser. Det kan räcka med enkla åtgärder för att förbättra en lekplats utifrån dess egna förutsättningar. Om det är lätt att åtgärda något ska man självklart göra det. Undersökningen visar att tillgänglighetsanpassningsprojekten ofta tar lång tid att få till stånd. Det är viktigt att den tiden finns för att nya idéer ska kunna komma fram. Flera av lekplatserna har krävt extra arbete för arkitekten, att ta fram specialutrustning. Några av platserna har innefattat en mycket lång planeringsprocess med projektgrupper och referenspersoner. Tillgänglighetskonsulter gör mest nytta i programskedet, menar de flesta intervjuade. I projekteringsskedet bör en tillgänglighetskonsult eller någon annan med kunskap om tillgänglighet granska ritningarna eller på annat sätt delta i projektet. Slutligen behöver tillgänglighetskonsulten även gå igenom anläggningen före slutbesiktning så att eventuella småfel kan rättas till. Det är viktigt att alla aktörer i projektet är införstådda med att lekplatsen ska kunna användas av både barn och vuxna med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Ansvaret för att lekplatsen blir tillgänglig och användbar bör ligga på projektledaren. 7
TILLGÄNGLIGHETSPROJEKTET