2 (6) 2 Bakgrund Fråga har uppkommit om vad som gäller när en person som ansöker om asyl i Sverige redan har ansökt om asyl i en annan medlemsstat och det i samband härmed fastställts vilken stat som har ansvaret för prövningen av ansökan. Fråga är om den stat som i samband med den tidigare ansökan fastställts som ansvarig för prövningen av asylansökan (då fråga om övertagande) fortfarande ska vara ansvarig för att överta personen enligt samma regler eller om det nu är fråga om ett återtagande enligt förordningens bestämmelser. Exempel: En person reser in i Italien utan tillstånd och ansöker därefter om asyl i Norge. De norska myndigheterna begär att Italien (enligt artikel 10.1) ska överta personen i fråga. Italien accepterar ansvaret för prövningen. Personen överförs till Italien av norska myndigheter. I Italien ansöker personen om asyl. Personen ifråga reser därefter vidare till Sverige och ansöker om asyl i Sverige. Ska Migrationsverket i detta och motsvarande fall begära att Italien övertar eller återtar personen i fråga för att pröva asylansökan? 3 Gällande rätt En grundläggande princip vid tillämpningen av Dublinförordningen är att ansökan om asyl ska prövas av en enda medlemsstat, som fastställs med hjälp av kriterierna i kapitel III. Detta framgår av artikel 3.1. Av artikel 4.1 framgår att förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för prövningen av en asylansökan ska inledas när en asylansökan första gången lämnas in i en medlemsstat. I det exempel som anges ovan ska således förfarandet inledas då ansökan görs i Norge. Enligt artikel 4.5 ska enligt villkoren i artikel 20 den medlemsstat där asylansökan getts in, i syfte att avsluta förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för prövningen av asylansökan, återta en asylsökande som befinner sig i en annan medlemsstat och som där gett in en ansökan efter att uttryckligen eller underförstått ha återkallat sin ansökan under förfarandet för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret. Kriterierna för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret ska enligt artikel 5.1 tillämpas i den ordning som anges i kapitel III. Vilken medlemsstat som har ansvaret ska avgöras utifrån kriterierna i kapitel III mot bakgrund av situationen vid den tidpunkt då den asylsökande först lämnade in sin ansökan i en medlemsstat. Detta framgår av artikel 5.2.
3 (6) Av artikel 16.1 framgår att den medlemsstat som enligt kriterierna i förordningen har ansvaret för att pröva en asylansökan ska vara skyldig att a) på de villkor som anges i artiklarna 17-19 överta en asylsökande som har gett in en ansökan i en annan medlemsstat b) slutföra prövningen av en asylansökan. c) på de villkor som anges i artikel 20 återta en asylsökande vars ansökan är under prövning och som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat, d) på de villkor som anges i artikel 20 återta en asylsökande som återkallat en ansökan under prövning och som gett in en ansökan i en annan medlemsstat, e) på de villkor som anges i artikel 20 återta en tredjelandsmedborgare vars asylansökan avslagits och som utan tillstånd befinner sig i en annan medlemsstat. Av artikel 16.2 framgår att om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd till den asylsökande, ska de skyldigheter som framgår av 16.1 överföras till den medlemsstaten. Enligt Kommissionen uttalande i skrivelsen Manual on the application of Council Regulation 343/2003 and Commission Regulation 1560/2003 version October 2004 har begreppet övertagande en trefaldig innebörd - Att det inte tidigare getts in någon ansökan om asyl i någon annan medlemsstat - Att ingen medlemsstat ännu tagit på sig ansvaret - Att ingen medlemsstat ännu påbörjat prövningen av ansökan Om en medlemsstat som har mottagit en asylansökan bedömer att en annan medlemsstat ska ansvara för prövningen av ansökan, får den medlemsstaten så snart som möjligt och i vart fall inom tre månader från det att asylansökan lämnades in enligt artikel 4.2 anmoda den senare medlemsstaten att överta den asylsökande. Om framställan om övertagande inte görs inom den stipulerade tidsfristen övergår ansvaret för prövningen av asylansökan på den stat där den getts in. Detta framgår av artikel 17.1. Av artikel 18 framgår att under det förfarande som föreskrivs i Dublinförordningen för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva asylansökan ska bevis och indicier enligt särskilda förteckningar användas.
4 (6) Av artikel 20 framgår vilka regler som gäller återtagande av en asylsökande enligt artikel 4.5 och 16.1 (c-e). Vad gäller framställningar rörande återtagande finns det inte angivet någon tidsgräns i Dublinförordningen. 4 Rättschefens bedömning Det grundläggande syftet med Dublinförordningen är att alla tredjelandsmedborgare som ger in en asylansökan i en medlemsstat ska få denna prövad. Förfarandet enligt Dublinförordningen ska vara snabbt, enkelt och förutsebart. I det exempel som redogjorts för ovan är Italien den stat som ansvarar för prövningen av asylansökan på grund av den otillåtna inresan som skett där. Det finns inget tvistigt i frågan om att ansvaret har fastställts och att detta ansvar endast fastställs en gång. Det är sålunda inte tvistigt att Norge ska begära och Italien är skyldig att överta ansvaret för prövningen av asylansökan mot bakgrund av att personen rest in illegalt i Italien (artikel 10.1). Vad som kan diskuteras är om artikel 16 föreskriver att proceduren som följer av artikel 17-19 respektive artikel 20 ska avgöras från annan tidpunkt än från den vid vilken ansvarskriteriet fastställs och därmed vilka tidsfrister som gäller och vilka formulär som ska användas när en asylsökande ska överföras till en annan medlemsstat som är ansvarig för prövningen av asylansökan. För att fastställa vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen tillämpas de kriterier som framgår av kapitel III i Dublinförordningen. I det fall som är i fråga har Norge med tillämpning av reglerna i kapitel III fastställt att Italien är den medlemsstat som ansvarar för prövningen av asylansökan och därför begärt att Italien ska acceptera att den sökande ska överföras dit, vilket Italien också accepterat. Italien är ansvarig stat med stöd av artikel 10.1, eftersom det kunde fastställas att personen vid tidpunkten för den första asylansökan (i Norge) utan tillstånd passerat Italiens yttre gräns. Då sökanden reser in i Sverige och ansöker om asyl har således vilken medlemsstat som är ansvarar för prövningen och ansvarskriteriet redan fastställts av Norge utifrån hur situationen såg ut vid tidpunkten för ansökan om asyl i Norge. Vad som återstår att avgöra är om ansvarsgrunden beskriven i artikel 16 kan förändra enligt vilket kriterium ansvar ska utkrävas och att avgöra om ansvaret för prövningen av den gjorda ansökan kvarstår eller denna av någon anledning har upphört. Vilka avgöranden man kommer fram till i denna del styrs av bestämmelserna i kapitel V i Dublinförordningen.
5 (6) För att övertagandereglerna i artikel 16.1 (a-b) ska kunna användas krävs att någon tidigare asylansökan inte har gjorts i någon medlemsstat, att något ansvar för prövningen tidigare inte har fastställts och att någon stat inte har påbörjat prövningen av ansökan. För att återtagandereglerna artikel 16.1 (c-e) ska kunna användas krävs att det finns eller har funnits en asylansökan i den mottagande/ansvariga staten. Det ska sålunda antingen finnas en ansökan som är under prövning eller funnits en ansökan har återkallats av sökanden under prövningen av densamma eller en ansökan som har avslagits. Av första stycket i artikel 16 följer att detta utgår från att medlemsstaten har fastställts som ansvarig utifrån kriterierna i kapitel III. I det aktuella exemplet står det således inte helt klart utan kan diskuteras om det är ett övertagande eller ett återtagande som är aktuellt då sökanden ska överföras från Sverige till Italien. Vissa av de kriterier som ska vara uppfyllda för att det ska vara fråga om ett övertagande respektive ett återtagande är ostridiga - som att en tidigare asylansökan föreligger och att ansvaret för prövningen redan har fastställts - medan från vilken tidpunkt denna bedömning ska utgå ifrån har diskuterats. - Ger artikel 16 stöd för att ansvarsgrunden kan förändras. Innebär det att Sverige i ovan angivet exempel ska utgå från hur situationen ser ut vid det tillfälle då begäran till en annan medlemsstat ställs. Ett sådant synsätt skulle i det aktuella exemplet innebära att Sverige ska begära att Italien återtar personen med stöd av artikel 13 och 16.1 c, eller - Ger artikel 16 endast uttryck för vilka skyldigheter som följer av ett redan fastställt ansvar enligt kriterierna i kapitel III. Ett sådant synsätt skulle innebära att Sverige ska utgå från hur situationen såg ut då asylansökan lämnades in första gången i en medlemsstat och i det aktuella exemplet ställa en begäran om att Italien ska överta personen med stöd av artikel 10. 1. Det finns inget entydigt svar på frågorna ovan. Det kriterium som ligger till grund för vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av asylansökan fastställs vid ett tillfälle och kan därefter inte ändras. Detta är ett tungt vägande skäl som talar för att reglerna för övertagande ska tillämpas när den asylsökande redan ansökt om asyl i en annan medlemsstat och ansvaret för prövningen då fastställts. För detta ställningstagande talar även den omständigheten att ett sådant förfarande medför att Migrationsverket inte behöver göra några
6 (6) förfrågningar enligt reglerna i artikel 21 för att konstatera att det tidigare fastställda ansvaret inte upphört. Ett förfarande som kan vara tidsödande och fördröja såväl handläggningen enligt Dublinförordningen som ansökan om asyl. Vid tillämpningen av övertagandereglerna är en sådan procedur inte nödvändig eftersom utgångspunkten alltid är densamma och händelser därefter endast är relevanta om de innebär att grunden för ansvaret upphört, vilket inte påverkar ansvarsgrunden i sig. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragning av verksjuristen Rättschef