En är ilsken En är rädd En gör allt för att bli sedd

En är ilsken En är rädd En gör allt för att bli sedd Emma Broström Detta verk skyddas av Upphovsrättslagen. Upphovsmannens tillstånd krävs för offentliga framföranden och annan spridning. Denna pjäs förmedlas genom dramatikern eller hans/hennes förläggare. För mer information, var vänlig kontakta http://www.dramadirekt.com

En är ilsken En är rädd En gör allt för att bli sedd Till minnet av Min Pappa text: Emma Broström

En är ilsken, En är rädd, En gör allt för att bli sedd Rollista en flicka på 5 en något större pojke på 8 en man, antagligen 35 5

En är ilsken, En är rädd, En gör allt för att bli sedd Detta är några fåfänga, klumpiga råd jag riktar till dig. Ingen skulle kunna följa dem. Men jag ville inget annat än att om denna konst skriva en dikt vars värme ska stiga dig till kinderna. Det handlar om att sätta dig i brand, inte om att undervisa dig. Jean Genet Lindansaren 6

Akt I. Prolog (Mörker.) (I skymningen växer skuggor och konturer. Kanterna av en tvättstuga framträder; Tvättlinor i taket, tvättmaskiner, torktumlare, mangel. I ena hörnet en hög med kvarglömda kläder.) (Stilla. Stilla. Bara vinden som viner utanför..) (In, försiktigt smygandes, på trötta tår kommer ÖVERLEVAREN. Klädd i en sliten trenchcoat och gymnastikskor, har han något mycket härjat och trött över sig. Han ser sig omkring, söker. Han upptäcker klädhögen och tvekar inte en sekund. Lägger sig ner bland kläderna och försvinner. Låter drömmen om något annat ta vid ) 7

Scen 1 (Ljuset från en ficklampa, som lyser och letar sig fram i mörkret. In genom dörren till tvättstugan, med ficklampan framför sig, kommer. Efter sig släpar han en stor korg med tvätt. Han tvekar i dörröppningen, tar sedan mod till sig, störtar in och tänder lampan i taket; En vanlig tvättstuga uppenbarar sig.) Han ser oroligt efter att allt är på sin plats. Kontrollerar. Räknar. Slår sig själv i huvudet tre gånger och räknar sina fingrar fram och tillbaka En, två, tre, fyra, fem, Sex, Sju, Åtta, Nio, Tio Tio, Nio, Åtta, Sju, Sex Fem, Fyra, Tre, Två, Ett (Alla tio fingrar är kvar. Han sätter sig ner på golvet och häller ut de smutsiga kläderna. Han börjar sortera tvätten, stannar sen upp och suckar.) (Ropar) Liten! Liten! Liten, varför kommer du inte? 8

(När han inte får något svar sorterar han vidare. En hög med ljusa kläder. En hög med mörka.) Liten! Kom då! (Precis utanför dörren) Ja, ja, ja, ja Kom då! (Fortfarande precis utanför dörren.) Varför skriker du? Jag kommer när jag kommer. Jag kommer när jag Ja, ja, jag kommer (In genom dörren till tvättstugan kommer LITEN. Hon är klädd i ett par RAY-BAN SOLGLASÖGON och ett PAR ALLDELES FÖR STORA HERRSKOR, likt en primadonna stiger hon in i rummet, dock på mycket vingliga ben eftersom skorna är förstora. I handen har hon ett stort svärd.) Nu är jag här! (Större slutar sortera tvätten och betraktar Liten.) Vad har du på dig? Äsch inget särskilt. Bara de här gamla trasorna. (Större upptäcker genast skorna.) 9

Du får inte ha de där skorna! (Liten svarar inte utan svingar sitt svärd.) Du får inte ha de där skorna sa jag! Får jag visst. Får du inte alls. Får jag visst! Fråga mamma. Inte alls! (Större reser sig från golvet och kastar sig efter Liten. Liten reagerar snabbt och flyr till andra sidan rummet. En liten jaktscen tar sin början. Större jagar Liten runt i tvättstugan. Liten har problem att springa i de alldeles förstora skorna. Större precis på gång att få tag i skorna ) Inte. Inte. Inte. Nej! Du får inte ha de där skorna! (Liten drar sitt svärd mot Större. Större stannar upp, tänker och tar ett steg tillbaka. Räknar desperat på fingrarna och knackar sig själv tre gånger i huvudet.) 10

En, två, tre, fyra, fem Sex, sju, åtta, nio, tio Tio, nio, åtta, sju, sex, Fem, fyra, tre, två, Ett (Tar ett djupt andetag.) Okej, du får ha skorna. Men du måste vara rädd om dem. (Börjar vifta och leka med sitt svärd.) V isst, visst, visst men först men först först innan tvätten innan tvätten ska ondingarna besegras. Ska stickas ner allesammans. Ska dödas. Ska döden dö! Ska Sluta nu! Varför då? För att vi ska hjälpa mamma och tvätta. Varför ska vi hjälpa mamma att tvätta? Du vet varför Hon ligger ändå bara där och gråter. Ja, just därför måste vi hjälpa henne att tvätta. 11

Varför kan vi inte ringa mormor i stället? Mormor bor jättelångt bort. Hon kan inte komma hit. Mormor vill alltid leka och döda ondingarna. Ha ha, pang, du är död! Och du är död! Och du! Och du! Och du! Sluta! Kiss. Va? Bajs. Sluta nu! Jag vill att vi ska ringa till mormor! Vad ska du säga till henne då? (Liten stannar upp. Tänker en lång stund innan hon med andakt uttalar orden.) Kom hit, dit barn gråter! 12

(Det blir tyst i rummet. Liten och Större tittar på varandra. De båda vet precis vad den andre menar ) Det går inte. Varför inte? Det går bara inte. (Mycket motvilligt börjar Liten hjälpa till att sortera tvätten.) 13

Scen 2 Mörkt i en hög och ljust i en hög. Mörkt i en hög. Ljust i en hög. Ljust i en hög. Mörkt i en hög. Bra. Inte bra. (Liten störtar upp och börjar skjuta med sitt svärd.) Pang! Pang! Pang! Du är död! Det är jag inte alls! Död! Nu ska vi tvätta! Dumma unge! (Liten kommer mycket motvilligt ner på golvet och börjar sortera tvätten igen.) 14

Ljust i en hög. Mörkt i en hög. Bla, bla, bla bla (Liten hittar en HERRSKJORTA i högen. Både Större och Liten stannar upp och stirrar på skjortan. Större sliter åt sig skjortan, håller den ömt. Liten tittar besviket på. Större hittar en galge och hänger upp skjortan. Låter den sen hänga på en av tvättlinorna, likt konturen av en man ) 15

Scen 3 (Blir frustrerad.) V i ska inte tvätta! Inte tvätta! V i ska leka! Du lovade att vi skulle leka! Vi ska leka! Du ska vara tjuv och jag ska vara polis Och sen ska det komma en Björn. (Hoppar frenetiskt runt i rummet, mycket arg och upphetsad. Kommer närmare och närmare högen med kvarglömda kläder.) V i ska inte tvätta! Det är orättvist! Orättvist! Barn behöver inte tvätta! Barn ska aldrig behöva tvätta. Det är bara vuxna som behöver tvätta! Det är bara Lugna ner dig Liten! Jag kan inte, jag kan inte, jag har tappat mitt lugn. Jag vet inte var jag lagt det. Jag har tappat mitt lugn. Jag kommer aldrig att hitta det igen. Jag kan inte vara lugn. Jag kan ingenting. Jag kan bara hoppa och studsa. Och döda. Jag kan bara (Liten störtar igenom klädhögen, stöter på något hårt och faller.) AJ! 16

Jag sa ju åt dig att du inte skulle hoppa omkring sådär. Aj, det var någon som gjorde illa mig. Du kan göra illa dig på riktigt. Det är faktiskt jag som har ansvaret för dig. V i måste lägga in kläderna i tvättmaskinerna. (Liten reser sig och petar i klädhögen med sitt svärd.) Det ligger något här. Gör det inte alls. Gör det visst! Inte alls! (Liten petar hårdare och hårdare med svärdet i klädhögen.) Om man känner här Om jag sticker med mitt svärd här så Då känner man att Att Att AJ! 17

Vad var det jag sa! (Liten petar igen; Hårdare.) AJ! AJ! AJ! Sluta Liten! Det är inte roligt! Jag gör inget! Det är klädhögen som skriker! (Överlevaren rör på sig i klädhögen ) Nu rör den sig också Klädhögen rör på sig! (Större slutar genast sortera.) Det är någon i klädhögen! Gå bort därifrån! Det kan vara något farligt. Det kanske är en råtta. (Större sliter bort Liten från klädhögen, men gömmer sig skräckslagen bakom henne.) Kom an alla äckliga råttor! Jag är inte rädd för nåt! 18

(Överlevaren sticker upp sitt huvud ur klädhögen; Ser Liten och större. Alla skriker.) AAAA! AHA! AH! (Större gömmer sig bakom Liten som nu dragit sitt svärd.) Vi måste springa! Jag har inte gjort något! Vad gör du i vår tvättstuga? Öh Liten, kom vi går, vi går härifrån. (Större försöker dra Liten med sig mot dörren. Överlevaren trycker sig mot väggen.) Vi går nu. Kom så går vi. Liten, vi måste gå. 19

Nej, nej, nej, vänta, vänta, vänta (Pekar mycket bestämt med sitt svärd mot Överlevaren.) Vad gör du i vår tvättstuga? Du kanske är en tjyv. (Överlevaren ser sig desperat runt i rummet.) Jag somnade visst. Jag måste ha somnat. Varför somnade du i vår tvättstuga? Har du ingen säng eller? Jo, eller nej, eller Jag kom hit för att kom hit för att För att vadå? Jag kom hit för att för att för att För att (Överlevaren ser sig desperat omkring i rummet, ser Linorna i taket.) För att öva! Öva? 20

Ja, öva! Öva? På vadå? På att gå på lina. Jag går på lina. Jag är jättebra på att gå på lina. Jobbar du på cirkus? Ja, eller nej, eller ja. Hur ska du ha det egentligen? Nej eller ja? Ja! Definitivt ja! Då kan du lära mig! Du kan lära mig att gå på lina! Tyst Liten! Du vet att vi inte får prata med främmande människor. (Liten tänker besvärat ett ögonblick.) Är du en främmande människa? 21

Jag vet inte. Är jag en främmande människa? En främmande människa Jag vet inte. Jag tror Jag tror jag är jag. Där ser du. Han är han. Inte främmande alls. Vi måste tvätta. Nej, nej, nej. Tvätta kan vi göra sen. Vi ska gå på lina. Vi ska gå på lina. På lina ska vi gå. Nej Liten Jo, jo, jo, visa, visa, visa, upp på linan Jag vet inte om jag kan. Vadå inte kan? Du var ju här för att öva! Eller ljuger du? Du kanske är en tjuv. En tjuv! Man får faktiskt inte ljuga. Det har mamma sagt. Nej, nej, självklart inte. Jag går på lina. Visa då! (Överlevaren närmar sig mycket motvilligt linan.) 22

Upp då, upp då, upp och visa! Så ska jag upp sen! Åh vad mamma kommer att bli så glad när jag visar henne att jag kan gå på lina. Mamma kommer skratta när jag går på lina. Hon kommer inte att skratta Liten och du får inte gå på lina. Får jag visst! Får du inte alls! Får jag visst! Inte alls! Du bestämmer inte! Du är inte min PAPPA! (Vid ordet pappa flyger Liten på Större. Hon slår och sprakar, skriker: De båda barnen rullar runt på golvet och brottas. Överlevaren försöker sära på dem.) Hallå, hallå, hallå! Ni behöver väl inte slåss. (Liten och Större slutar slåss. Glor ilsket på varandra. Alla tre i varsitt hörn av tvättstugan.) 23

Det är orättvist. (Tystnad. En stilla stund med skjortan som hänger på galgen. Liten tar skorna som trillat av henne i brottningsmatchen och ställer dem under skjortan. Fram och tillbaka gungar mannen som inte längre finns ) När jag var liten önskade jag mig alltid ett syskon. En syster eller bror. Det är inte så roligt som man kan tro. Inte? Inte alls! Jag önskade alltid att vi skulle vara två, så att jag slapp gå ensam till Dagis på morgonen. Barn får inte gå själva till Dagis. Det har mamma sagt. Jag fick gå själv. Mamma började jobba tidigt, väldigt tidigt, innan dagis hade öppnat. Konstigt. Mycket konstigt. 24

V i tog sällskap till busshållplatsen, jag och mamma. Sen hoppade hon på sin buss till jobbet och jag fortsatte ensam till dagis. Var det inte läskigt? När det var vinter och mörkt hade jag alltid (Överlevaren ser sig runt i rummet och upptäcker ficklampan.) en ficklampa med mig. (Överlevaren plockar upp ficklampan som ligger på golvet; tänder den.) Det värsta var den sista biten precis innan dagis. Då var jag tvungen att gå igenom ett litet skogsparti. Fy! Jag var livrädd för skogen. Jag trodde att det gömde sig mördare och tjuvar där. Men jag hade min ficklampa och jag gick så fort jag kunde genom skogen och hela tiden sjöng jag högt för mig själv; Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. Det finns inga mördare i skogen. Det finns inga mördare i skogen. Det finns inga mördare i skogen. (Medan Överlevaren sjunger, smyger Liten upp bakom honom. När han inte märker det hoppar hon fram och skriker/ 25

Jag är inte rädd. Jag är inte rädd. BUH! AH! Ha, ha, nu blev du rädd! Det finns inga mördare i skogen. Finns det visst! Finns det inte alls. Fråga mamma. Ha, ha, jo du blev jätterädd. Du trodde jag var en mördare i skogen. Det finns inga mördare i skogen. Varför gick du själv till Dagis? Kunde inte din pappa följa med dig? Nej, han kunde inte det. 26

Hörde du det, han har ingen pappa, han har ingen pappa och han kan gå på lina. Han kan gå på lina och han ska lära mig att gå på lina. Lär mig, lär mig, lär mig nu! (Liten studsar upp och ner igen. Överlevaren tvekar men kliver sen upp på linan, svajar, vinglar och kommer ner igen.) Oj Jag tror jag blev lite yr. Igen! Upp igen! Snart. Jag måste bara vila lite Åh, alltid vila, vila, vila. Aldrig får man ha lite kul. Vi ska i alla fall tvätta (Liten suckar men hjälper i alla fall sin bror att stoppa in den sorterade tvätten i tvättmaskinen. När hon ska lägga in tvätten upptäcker hon något i kläderna; En skelettdräkt.) Tingel tangel, jag är ett rangel. (Liten sätter genast på sig skelettdräkten.) 27

Nej! Inte skelettet! Tingel, tangel, jag är ett Rangel. Buh hu hu, blir du rädd nu? Det är inte roligt med skelett. När man dör blir man ett skelett. Som läggs i en kista. Som åker in i en ugn och brinner upp. Det har mamma sagt. Sluta! (Större räknar sina fingrar och slår sig själv tre gånger i huvudet.) En, två, tre, fyra, fem Sex, Sju, Åtta, Nio, Tio Tio, Nio, Åtta, Sju, Sex Fem, Fyra, Tre, Två, Ett Nu blir du så där knasig igen. Tingel, tangel, tingel, tangel.. Sluta! 28

Tingel, tangel.. Det är inte roligt! Du förstår inte! Du är bara en dum unge. Du fattar ingenting. Det är inte ens någon idé att prata med dig. Tingel tangel, tingel tangel Du är inget skelett. Du tycker det är roligt att man blir ett skelett när man dör. Men det är inte roligt Liten. Inte roligt alls! Du tror allt är en lek, men det är ingen lek. Alla kan dö. Alla kan dö och bli ett skelett. Mamma kan dö. Mormor kan dö. Du kan dö Liten. Och jag. Jag kan också dö. (Större gråter. Gråter och snorar, men försöker dölja det då han samtidigt skäms för att han gråter. Liten tittar förskräck på sin storebror.) Förlåt. Sluta bara, dumma unge. Ni skulle ju inte bråka. 29

Scen 4 (Tystnaden ligger som ett tjock täcke över tvättstugan. Överlevaren försöker ta mod till sig för att ta sig upp på linan igen. Liten sparkar i väggen. Större snorar, men går trots det och lägger in tvätten i maskinen och sätter igång den. Trummorna snurrar och dunkar.) Jag vill dö. Säg inte så. Är man död kan man inte komma tillbaka. Jag behöver lugn och ro. Jag kan inte tänka längre. Jag har tappat mitt lugn. Jag kommer aldrig att hitta det igen. Det gäller bara att andas. Att andas och inte tänka för mycket. (Tar sig upp på linan igen. Tar några steg. Några steg på linan, svajar fram och tillbaka, fram och tillbaka ) Ja, ja, ja hurra! Du går på linan! Du går på linan! Bravo! 30

(Överlevaren snubblar, halkar och faller ) Helvete! Jag klarar ingenting längre. Jag är som en båt i en storm. I en jävla orkan. Jag är kapsejsad. Hon vill inte ha mig längre. Jag är slut som artist. Jag vet inte längre vem jag är. Jag vet ingenting. Du vet att publiken jublar när du går på lina. Äh, det är väl inget. Är visst det! Är det inte alls! Är det visst! Det är ändå ingen idé att försöka. Hon vill inte ha mig. Hon lämnade mig. Havet är för stort. För farligt. (För ett ögonblick ger han upp. Så börjar han istället att sjunga, efter ett tag faller Liten och Större också in i sången.) 31

(Mycket Fritt efter Bruce Springsteen.) You re missing DU SAKNAS Skorna i hallen Skjortan hänger kvar Mamma står i köket Som alla dar Allting är just allting Allting är just allting Men du saknas Kaffet det kokar Mjölken som står där Tidningen som kommer Du inte här Allting är just allting Allting är just allting Men du saknas Korten på väggen Teven alltid på Alla som väntar Alla som väntar När du saknas här När du saknas här Men du saknas Du saknas När jag släcker mitt ljus Du saknas När jag hittar på bus Du saknas När jag stryker min blus Du saknas 32

Barnen de frågar: Är allt okej? Kommer nån i kväll att krama mej? Morgon är morgon Kvällen kommer sent För många tankar För många frågor: Hur är allt? Är allting? Allting är just allting Allting är just allting Men du saknas Gud bor i himlen Djävulen, var är han? Lera på min sko Alla mina tårar Allting är just allting Allting är just allting Men du saknas (Sången tystnar. Överlevaren ger sig på linan igen. Ställer sig, andas, pratar för sig själv ) Nej nu jävlar Nu jävlar i min lilla låda. Camilla Meyer gick tusen meter över marken. Hon tvekade inte. Hon tvekade aldrig. Hon höll sitt huvud högt. Hon såg inte ner. Hon såg inte tillbaka. Hon tvekade aldrig. Vad gör du? Inget. 33

Du ser konstig ut. Camilla Meyer gick tusen meter över marken utan att blunda. (Han ger sig ut på linan, tar först några vingliga steg, men klarar sen hela linan galant.) Hurra! Fantastiskt! Jag gjorde det! Får jag, får jag, får jag! Nej, det får du inte! Får jag visst! Inte alls! Visst! Hey, hey, hey! Vi har ju bestämt att ni inte ska bråka. 34

Då kan ju du säga åt den där dumma ungen att hon inte får gå på lina. Det kan vara farligt! Inte alls farligt! V isst är det inte farligt! Säg att det inte är farligt! Ja, jag JAG ORKAR INTE GÅ PÅ FLER BEGRAVNINGAR! Nej, men ingen ska dö här. Jag dör aldrig. Skulle jag dö, så tar jag bara mitt skelett och springer! Det kan man inte. Dör man så kommer man aldrig tillbaka. Men jag gör det! Och pappa gör det! Pappa kommer tillbaka! Är man död kommer man inte tillbaka! Men skjortan är kvar. Och skorna. Då kommer han ju. 35

Han kommer inte tillbaka. Och jag orkar inte gå på fler begravningar. (Tystnad.) Nä, det var inte kul, prästen bara pratade och pratade. Bla, bla, bla, bla (Liten går fram till Överlevaren som nu hoppat ner från linan och drar honom i handen.) Han stod där och bara pratade och pratade. (Puttar på överlevaren som fattar att han ska börja prata.) Vi har samlats här i dag för att ta avsked av Pappa. För att ta avsked av Pappa. Du måste prata om Gud också! Gud bor i himlen. Pappa trodde inte på Gud. 36

Nä, men präster pratar om Gud. Jag vet! Han pratade och pratade. Och lite om Gud. Gud bor i himlen och allt är så förskräckligt sorgligt. Du stod bredvid mig, Liten och jag kunde inte ens gråta längre. Tårarna var slut. Och jag hade tappat mina tårar. Jag tyckte prästen såg roligt ut. Jag också. Och det viskade jag till dig. Och då började jag skratta. När alla stod där och såg så allvarliga ut, då började jag också skratta. Jag kunde inte hålla mig. Det är inte roligt, så sa prästen. Inte roligt! 37

Inte roligt alls. Inte roligt alls! Men jag kunde inte sluta skratta. För när vi skrattade. Då log mamma fast hon grät och så sa hon att pappa alltid skrattade när det skulle vara allvarligt. (Liten börjar låtsasröka ) Vad gör du Liten? Jag röker och dricker sprit. Som pappa gjorde ibland. Och sen somnade han på toaletten för att han blev så trött så trött. (Pekar på Överlevaren som fortfarande befinner sig i någon slags prästpose.) Somna då! Oj, oj, oj, vad trött jag är (Han låtsas somna och trilla ner på golvet.) (Liten skrattar så hon kiknar, Större också.) 38

Precis! Precis så! Och mamma; Men gå och lägg dig i sängen istället! Du somnar ju bara hela tiden! Nej, nej, nu är jag vaken. Du är inte alls vaken. Du bara låtsas och sen somnar du igen. Oj, oj, oj, vad trött jag blev (Låtsas somna igen och trilla ner.) Vad var det jag sa! Gå och lägg dig! (Liten skrattar. Blir sen allvarlig och pekar på sitt hjärta.) Han ska vara här inne, alltid. Alltid. (Tystnad.) Och nu då liten? Vad gör vi nu? 39

Nu ska vi gå på lina. Och du ska gå först. Nej, jag vet inte. Jag tror inte att jag kan. Kan visst! Jag vet inte. Det är klart du kan. Jag kan hålla dig i handen. Ja, jag vet inte Jo, jo, jo! Du först, jag sen! Lova att jag inte trillar. Jag håller dig i handen. (Större närmar sig linan försiktigt. Små, små, kliv, men upp kommer han.) Ja, hurra! Nej, nej, rör mig inte, rör du mig så kommer jag att trilla. 40

Du trillar inte Du klarar dig. Och att jag kan slåss mot ondingarna! (Större tar ett kliv ut och så ett kliv till. Sakta men säkert steg för steg ut på linan.) (Mörker.) 41

Epilog (Liten, Större och Överlevaren, nu alla i skelettdräkter ger sig ut på Linan. Går på Linan som aldrig tar slut, fortsätter ut i evigheten och solnedgången som om livet aldrig skulle ta slut och döden inte fanns ) Slut 42