Samuel Sköldén Sanna Stadig Samantha Berglind Anna-Sofia Pehrson Seminariegrupp B1 VT-03
Bakgrund Hans Flyman var den som fick idén till det hela. Han hade varit med i Karlstads ornitologiska förening ett tag och han hade vissa funderingar på att göra något för barn. Genom föreningen kände han Lisa Elofsson och några av hennes vänner. Fågeltornet i Hammarö är en naturlig mötesplats för fågelskådarna eftersom det är där man ringmärker. Det var där Hans frågade Lisa om hon var intresserad av att starta en fågelskådargrupp för barn. Lisa var intresserad och satte sig ner med Hans och skissade lite på idén. De satte upp en intresseanmälan på föreningens hemsida och frågade runt bland grannar och vänner. Första gången samlades tio barn och deras föräldrar för att skåda på fåglar. Under dagarna som följde var det stor fågelskådardag på Hammarö. Då sattes en lapp upp på tornet och Lisa fanns i närheten för att svara på frågor och väcka intresse. Gången efter samlades över 20 barn och det är ungefär så stor grupp som det har varit sedan dess.
Sparvhökarna Åldern på barnen är 6-11 år. Men även yngre och äldre barn får vara med. Eftersom det inte finns någon annan fågelskådningsgrupp säger man inte nej till någon. När vi träffar Sparvhökarna en tidig lördagsmorgon märker vi genast hur ivriga barnen är att få gå ut i skogen. De har kikare och fika med sig. Gummistövlar och mössa är ett måste för att gå ut i skogen. Under förmiddagen märker vi hur roligt barnen verkar ha. De springer iväg och leker, diskuterar fåglar och väntar tålmodigt på att Hans ska berätta om fåglarna och annat som händer i naturen. När vi har varit ute i ungefär tio minuter stannar Hans till vid ett stort fält. Där plockar han fram en blockflöjt och förklarar för barnen att han ska försöka locka fram en sparvuggla med hjälp av flöjten. Det har funkat förut, men då hade jag en bandspelare! säger Hans och ler. Medan Hans spelar på blockflöjten för att locka fram sparvugglan, står barnen med sina kikare och tittar tålmodigt mot trädtopparna. Ingen säger något och barnen står helt stilla i ungefär tio minuter. Där! säger en pojke och pekar mot himlen. Nej, nu försvann den säger han besviket. Tyvärr fungerade inte Hans experiment denna gång, men barnen verkar inte vara besvikna för det.
Tålamod är nyckelordet för en fågelskådare berättar Lisa. Ibland ser man jättemycket och ibland ser man inget. Men så är det! säger Lisa och ler. Och det vill vi förmedla till barnen. Dagens mål är en damm, den s.k. bäverdammen. På vägen dit får vi höra många samtal, barn emellan. Ett som vi kommer ihåg mest är en diskussion mellan en äldre tjej och en liten kille i Färjestad-mössa. Vet du? säger tjejen. Nej vadå? säger killen nyfiket. På vår balkong, vet du vad en fågel gjort där? Nej Dritit! säger tjejen irriterat. På vägen till bäverdammen märker vi att ledarna inte bara koncentrat sig på fåglar utan även på annat som händer i naturen. T.ex. stannar vi till vid en myrstack där barnen får lukta på myrsyra. Det blev en liten Gissa bajset och när vi fikade stannade vi vid en grav från bronsåldern. Höjdpunkten på dagen var när vi äntligen kom fram till bäverdammen. Där smyger vi försiktigt fram för att få se några fåglar vid dammen. Vi får inte skrämma iväg dom säger Jonathan, 4 år, till oss. Barnen tar fram sina små kikare och även föräldrarna verkar nyfikna för att få se vad som händer framme vid dammen.
Det viskas och pekas. Föräldrarna hjälper barnen att hitta fåglarna. Även här är barnen mycket tålmodiga och nyfikna. Efter ett tag säger Hans att det är dags att gå tillbaka eftersom dagens två timmar är slut. På vägen tillbaka leker barnen och vi passar på att fråga föräldrarna vad dom tycker om den här kursen och varför de går hit. De flesta föräldrar har haft ett intresse för fåglar innan och detta är ett naturligt sätt för dom att lära sina barn om detta också. En pappa berättar att det är ett sätt att få dottern intresserad av djur och natur och hans förhoppning är att hon en dag ska bli fältbiolog. Några föräldrar har inte haft intresse från början, men genom bekanta har de fått reda på kursen. Föräldrarna tyckte att något av de viktigaste var leken. De är så pass unga och det är bra att komma ut i naturen och klättra lite i träd och leka av sig lite. Vi tror att kursen också är ett bra sätt för barn att umgås med sina föräldrar eftersom vi lever i ett stressat samhälle där leken, miljön och lugnet oftast glöms bort till förmån för snabbmat, TV och datorer. Att umgås med sina föräldrar en lördagsförmiddag då och då är tyvärr väldigt ovanligt idag. Men tack vare denna kurs tror vi att barn kan få en bättre kontakt med sina föräldrar.
Källförteckning Lisa Elofsson 054-834203 lisa@elof.com Hans Flyman 054-530083 hflyman@yahoo.com http://www.xpress.se/~nova0096/sparvhokarnavar03hel.htm