Nr 4 December 2004 Foto: Håkan Ringberg I år kom vintervädret innan influensan. Trots att vi varje år vet vad som komma skall blir vi lika överraskade varje gång. Förhoppningsvis kan de klimatologiska och biologiska naturalförloppen inspirera oss att på allvar ta itu med beredskapsplanering för epidemiska utmaningar både nationellt och regionalt. Det snart gångna året har varit händelserikt. Klamydiakampanjen blev framgångsrik. 2.500 skåningar eller 40% fler än normalt hörsammade propån om att gå och undersöka sig. Reaktionerna från deltagande mottagningar har varit positiva och förslag om upprepning i någon form kommande höst har redan kommit. Tack till alla Er som beredvilligt ställt upp med engagerade extra insatser. Sverige är längre än brett. Och det har åtminstone hittills avspeglat sig i utbredningen av våra inhemska smittämnen. Den mäktiga Dalälven har utgjort en trygg barriär för oss sörlänningar mot diverse norrländska zoonoser. Tularemi i Skåne är en sällsynthet, men som ni kan läsa mer om i detta nummer är det kanske på väg att ändras. Heder åt de kunniga kollegor som ställt diagnoserna. När 2004 nu snart är till ända, vill vi som arbetar i Smittskydd Skåne tacka Er alla för årets mycket goda och givande samarbete och tillönska en riktigt God Jul Hans Bertil Hansson Smittskyddsläkare Innehåll: Tre skåningar smittade av tularemi (harpest) i sin hemkommun... 2 Suspekta fall av tularämi i Malmö sommaren 1958... 3 Länsveterinären har ordet: Om harpest och svenska harar... 4 Om kostnader... 5 MikrobiologiNytt: Mycoplasma gentialium ny patogen vid STI... 6 Varning för rabies hos hundvalpar!... 6-7 Hepatit B-vaccination till riskgruppsbarn i Skåne... 7 Smittskyddsdag våren 2005:Tisdagen den 5/4!... 8 Ring eller maila till Smittskydd Skåne... 8 Tidigare nummer av Smittskydd Skåne kan du hämta på www.skane.se/smittskydd 1
Tre skåningar smittade av tularemi (harpest) i sin hemkommun Under augusti insjuknade tre skåningar i tularemi. Alla bodde i samma mellanskånska kommun (Kävlinge) och får anses smittade där. Tularemi är en sjukdom som orsakas av bakterien Francisella tularensis och som i Sverige under många år funnits från Närke och norröver. Reservoaren är djur, främst gnagare. Sjukdomen har på senare år spridit sig söderut. 2003 inträffade t ex ovanligt många humanfall i Västra Götaland. I år har även en person i Kalmar län insjuknat i tularemi. Läkare i Skåne bör fortsättningsvis vara medvetna om det kan förekomma fall av tularemi smittade i det egna landstinget. Fig 1. Antal tularemifall i Sverige 2003 695 2002 160 2001 27 2000 464 1999 83 Skånska tularemifall! Tre personer insjuknade under en 14- dagars period i augusti i tularemi. Alla tre bodde i samma kommun. Samtliga vistades i regel mycket utomhus. Dessutom inbjöd sommarvädret till detta förutom, vilket alla drabbade påpekade, den rikliga myggförekomsten som vid denna tidpunkt var en plåga. Ingen hade noterat något anmärkningsvärt med döda djur i omgivningarna eller haft kontakt med några sådana. Under inkubationstiden hade endast en av personerna varit utanför de skånska gränserna och endast drygt ett dygn före insjuknandet, varför alla betraktas som smittade i hemkommunen. De tre personerna hade alla likartad symtombild med infekterat insektsbett på nedre extremiteten och regional lymfkörtelsvullnad i ljumsken. Dessutom hade de feber. Helt säkert på vad för insekter som bitit dem var de drabbade ej, men sannolikt har det rört det sig om mygg. Personerna har behandlats med antibiotika och tillfrisknat. Tularemidiagnosen har verifierats för de tre tularemifallen med serologi. Tularemi Djurreservoar och förekomst i Sverige Se Länsveterinärens artikel sid 4. Kort om tularemi hos människa Antal tularemifall i Sverige Antal fall varierar starkt och har ofta koppling till s k gnagar- eller lämmelår. Större utbrott inträffar var 5:e till 10:de år. Angående antal tularemifall senaste åren se Fig 1. Smitta till människa sker via: 1. direkt beröring med smittat djur 2. bett av smittad insekt (mygga eller fästing) 3. inandning av damm, förorenat med sjuka djurs urin eller avföring 4. via vatten och livsmedel (mindre vanligt) Inkubationstid (1) 2 10 dygn. Ca 3 dygn vanligast från smitta till sjukdom. Symtom Person med tularemi insjuknar i regel dels med allmänna symtom som feber, huvudvärk, illamående dels med lokalsymtom. P g a symtombilden indelas tularemi i följande typer: 1. ulceroglandulär sår (efter stick eller beröring) + lokalt lymfkörtelengagemang. 2. oculoglandulär infektion i öga + lokalt lymfkörtelengagemang 3. glandulär inga lokala symtom, endast lymfkörtelengagemang 4. respiratorisk pneumoni (efter inhalation) 5. orofaryngeal infektion munhåla svalg/lokala lymfkörtlar (via vatten/ livsmedel) 6. abdominell engagemang av buken (via vatten/livsmedel) Den ulceroglandulära formen av infektion, som alla de aktuella skånska fallen drabbats av, är den vanligast förekommande sjukdomsbilden. När uppträder tularemifallen? Sjukdomen uppträder oftast under sensommar och tidig höst. Den respiratoriska formen inträffar efter arbete med hö som innehåller döda infekterade djur och inandning av bakterier från dessa. Denna typ av arbete kan föranleda sjukdom vid andra tider på året. Diagnostik av tularemi sker med: 1. Serologi, som är den vanligaste diagnostiska metoden. Akut och konvalescentserum tas. Det senare tas minst 3 veckor efter insjuknadet. 2. Odling Obs! Risk för laboratoriesmitta. Utförs ej på laboratorierna i Skåne utan sänds till Smittskyddsinstitutet (SMI) i Stockholm eller Umeå. 3. PCR kan utföras i Umeå och på SMI. Behandling Antibiotika. Kontakta infektionsläkare för råd! Immunitet Genomgången tularemi ger sannolikt livslångt skydd. Kristina Persson Bitr smittskyddsläkare I Smittskydd Skåne nr 1, 2001, kan du läsa om Tularemifall i Skåne smittade på Bornholm. Artikeln är skriven av Tom Ingvarsson, läkare, Infektionskliniken, Centralsjukhuset i Kristianstad. Att personer smittats av tularemi i Skåne trodde vi på Smittskydd Skåne var något helt nytt. Men se på sidan 3 här bredvid, vad vi blivit varse. 2
SUSPEKTA FALL AV TULARÄMI i Malmö sommaren 1958 Jag hade nyligen påbörjat mitt första vikariat som assistent på Bakteriologiska Laboratoriet MAS (byggt 1957) då sex fall av tularämi dök upp i den serologiska diagnostiken. Vi som arbetade på labbet blev alla lika förvånade. Tularämi i Skåne! Eftersom testen ingick i vår serologiska arsenal måste vi ändå ha hållit en dörr öppen för diagnosen. Testen gick enkelt till: man blandade patientserum med ett inköpt antigen bestående av avdödade tularämibakterier. Om det fanns antikroppar i serumprovet klumpade bakterierna ihop sig (agglutinerade). Hos vissa patienter syntes antikroppsmängden (titern) öka respektive minska och därigenom stärka misstanken på aktuell eller nyligen genomgången infektion. Serumspädningarna utfördes med hjälp av bomullsproppade pipetter som man satte till munnen och omväxlande sög och blåste i. Risken för dolda serumsmittor störde inte vår själsfrid av den enkla anledningen att vi saknade kunskap om dem. Bl a fanns inga tester för hepatit och HIV hade ännu inte debuterat. Som sagt, jag hittade tecken på tularämi hos sex patienter och meddelade detta, glad i hågen, till min chef, professor Sten Winblad. Även denne gladde sig åt de udda fynden. I nästa andetag gav han mig i uppdrag att utreda var patienterna hade blivit smittade och om det fanns något epidemiologiskt samband. Jag stod som fallen från skyarna! Skulle JAG utreda något på egen hand, det var väl ändå PROFESSORNS sak att LÄRA mig hur jag skulle bära mig åt! Så hade ju alla andra professorer gjort som jag dittills hade mött. Men nu var tiderna uppenbarligen annorlunda, kärvare. Jag var inte längre student utan tjänsteman och förväntades göra nytta för de 1200 kr jag tjänade i månaden. Jag tog mig samman och ringde upp patienterna en efter en, presenterade mig som doktor NN (titeln fastnade i munnen på mig) och frågade blygt och trevande om vad de månne hade haft för sig under den senaste månaden. Genom patienternas tillmötesgående och sakliga svar framkom så småning- om ett epidemiologiskt mönster: flertalet av dem hade vid något tillfälle uppehållit sig på en viss plats i utkanten av Malmö där det fanns vildkaniner och myggor som kunde tänkas härbärgera infektionen respektive sprida den. (Uppenbara brister i utredningen var att intrakutantester inte utfördes regelmässigt och att inga kaniner eller myggor infångades för undersökning, men även i dag skulle det senare ha varit svårt att genomföra). Så långt kommen i mina undersökningar skulle iakttagelser och konklusioner skrivas ned (ännu ett bekymmer) och samordnas med mina mer erfarna medförfattares synpunkter. Av detta blev så småningom en artikel i Läkartidningen 1959, den första vetenskapliga artikel som jag medverkade till. Limhamn 2004-11-15 Karin Stormby Ahlfors F d överläkare, Klin Virol Lab, UMAS 3
En av mina favoritdiagnoser under tiden som viltpatolog vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) var harpest. Anamnesen var som regel föredömligt kort och distinkt; Skogshare funnen död, dödsorsak? Vid obduktionen sågs en vackert förstorad mjälte med punktformiga gråvita härdar. I levern förekom oftast också sådana härdar. När sedan ett rörben knäcktes och samma typ av härdar också fanns i benmärgen var saken nästan klar. Det fattades bara att bakteriologerna kunde odla fram Francisella tularensis. Som potentiellt allvarlig zoonos krävde nämnda aktiviteter största försiktighet med användande av skyddsutrustning. Jordbävning i San Fransisco 1906 gav namnet Harpest eller tularemi förekommer över stora delar av norra halvklotet. Sjukdomen påvisades första gången i Sverige 1931 och då samtidigt hos människa och hare. Sjukdomen är känd sedan betydligt längre tid tillbaka men dess orsak klarlades först i samband med den stora jordbävningen i San Fransisco 1906. Ett stort sjukdomsutbrott hos människor inträffade efter jordbävningen och man lyckades efter en tid isolera bakterien som orsakade sjukdomen. Detta skedde i Tulare county och så var namnen tularensis och tularemi födda. Länsveterinären i Skåne har ordet: Om harpest och svenska harar Människor, hardjur och vissa smågnagare mest mottagliga Infektion med F. tularensis har förutom hos människa påvisats hos ett stort antal djurarter innefattande fåglar, fiskar och amfibiedjur. Bland djuren är hardjur samt smågnagare som lämmel och vissa sorkar mest känsliga medan kanin, ekorre och bäver är mindre känsliga. Hund, häst och idisslare räknas som motståndskraftiga. Hos hararna tycks det vara stor skillnad i sjukdomsförlopp mellan skogshare och fälthare. Hos skogshare är förloppet stormande med sepsis och hög dödlighet som följd medan infektionen hos fälthare tycks ha ett mera utdraget förlopp med granulomatösa förändringar i lungor och njurar. Första fallet av tularemi hos fälthare i Sverige påvisades så sent som 2002. Denna hare kom från Västergötland. Sedan dess har flera fall av tularemi hos fälthare påvisats i mellersta Sverige. Smittspridning på många olika sätt Smittspridning till människa sker främst genom vektorer som myggor och fästingar. Vidare kan kontaminerat vatten eller damm och direktkontakt med djur som är sjuka eller dött i tularemi sprida sjukdomen. Ett klassiskt exempel var den sjuka skogsharen som på hösten lagt sig att dö i höet i ängsladan. När sedan höet skulle tas hem till djuren på våren andades bonden in smittan genom hödammet i ladan. Smittspridning inom djurpopulationer sker främst genom kontakt mellan djur och via mygg och fästingar. Sjukdomen sprider sig söderut i Sverige - harjägare bör se upp Under senare år har en klar tendens varit att tularemi hos vilda djur och hos människor fått en spridning söderut. Tidigare har sjukdomen varit nästan helt koncentrerad till landets norra delar, det vill säga från Värmland, Närke och Gävleborg och norrut. Nu förekommer sjukdomen hos djur och människor också i bland annat Uppland, Södermanland och Västra Götaland. Det finns ingen säker förklaring till detta fenomen men företrädare för viltavdelningen vid SVA har en teori om att bävern spelar en viktig roll. Det är väl känt att bävrar kan vara smittbärare utan att själva bli sjuka och bäverns förekomst har ökat i de områden där tularemi börjat uppträda. Jägare har anledning att framöver vara försiktigare vid harjakten. Genom infektionens mera utdragna förlopp hos fälthare är det större risk att en smittad fälthare hamnar framför bössan än att en smittad skogshare gör det. Upptäcks vita fläckar eller andra tecken på infektion i de inre organen ska passningen avbrytas och händerna tvättas fortast möjligt. Den döda haren bör skickas till SVA, Obduktionssalen, Viltavdelningen, Travvägen 12A, 751 89 Uppsala, för undersökning. SVA betalar fraktkostnaden. Svenska och tyska harar överkurs För dem som kommer fram till Ring så spelar vi kan följande vara bra att veta. Här i landet finns två sorters harar; den inhemska skogsharen och den under sena 1800-talet inplanterade (tyska) fältharen. Skogsharen finns i två varianter, mohare och nordhare, med utbredning från norra Skånes skogsmarker upp till Norrlands kalfjäll medan fältharen finns från söderslätt upp till sydligaste Norrlands jordbruksområden. Skogsharen blir som bekant vit eller gråblå under vintern medan fältharen förblir brun året runt. Men sommartid, hur skiljer man då skogsharen från fältharen? Fältharen är något större än skogsharen, har längre öron och svansens ovansida är svart till skillnad från skogsharens vita svans. Bäst är att ha en skogshare och en fälthare bredvid varandra och sedan jämföra. Lennart Sjöland Länsveterinär Källor: Viltsjukdomar, Karl Borg 1975 Statsveterinär Torsten Mörner, Viltavdelningen, Travvägen, SVA Svenska Jägareförbundets hemsida 4
OM KOSTNADER... Vi får en hel del frågor med anledning av nya smittskyddslagen, om vilka regler som gäller angående kostnader för diagnostik, vård och behandling. Det är egentligen inga stora förändringar från gamla lagen. I smittskyddslagen (2004:168) 7 kap. 2 står: Undersökning, vård och behandling som läkaren bedömer minska risken för smittspridning... är kostnadsfri för patienten om det är fråga om allmänfarlig sjukdom. Skrivningen innebär att det är den enskilde läkarens bedömning som avgör. Om konsultationen gäller misstanke om allmänfarlig sjukdom så är säkerställandet av diagnosen, åtföljande rådgivning och åtgärder som minskar risken för smittspridning utan patientavgift. Även återbesök och uppföljande kontroller är kostnadsfria. Läkemedel, som bedöms minska graden av smittsamhet, skall patienten erhålla utan kostnad. För att underlätta en enhetlig tillämpning av reglerna över landet har Socialstyrelsen utarbetet ett meddelandeblad vilket snart ges ut och som den intresserade kommer att finna på vår hemsida. Laboratoriediagnostik i Skåne Vilka sjukdomar som är allmänfarliga enligt smittskyddslagen framgår av figuren. Kostnaden för laboratoriediagnostik av dessa belastar i Skåne ett centralt konto om det på remissen anges att det gäller en smittskyddsundersökning. Generell provtagning i samband med blodgivning och inför operationer etc är inte att betrakta som en smittskyddsundersökning. Från årsskiftet skall mödravårdscentraler erbjuda samtliga gravida provtagning för hepatit B, hiv och syfilis. Syftet är här att minska risken för smittspridning till barnet och analyserna hänförs därför till ovannämnda konto. Hans Bertil Hansson Smittskyddläkare Allmänfarliga sjukdomar Campylobacterinfektion, Difteri, EHEC, Giardia, Gonoré, Hepatit A-E, HIV, HTLV I & II, Klamydia, Kolera, MRSA, Mjältbrand, Paratyfoidfeber, Pest, Pneumokocker * Polio Rabies Salmonellainfektion Shigellainfektion SARS Syfilis Tuberkulos Tyfoidfeber Viral hemorragisk feber * Pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G 5
MikrobiologiNytt Mycoplasma gentialium ny patogen vid STI Under senare tid har ett ökat intresse uppstått kring Mycoplasma genitalium (Mg) i takt med ny kunskap kring denna organism. Den står Mycoplasma pneumoniae mycket nära. De tillhör en klass som kallas Mollicutes (mjukt skinn) och saknar till skillnad från övriga bakterier helt cellvägg. De anses ha utvecklats genom en reduktion från Gram positiva bakterier. M. genitalium upptäcktes 1981 i prov från patienter med icke-gonorrhoisk uretrit (NGU). Den tar mycket lång tid för att växa på fasta substrat varför odling inte använts för klinisk diagnostik. Istället sker påvisning med hjälp av PCR där nukleinsyra från organismen kan påvisas inom ett dygn i genitalsekret eller urinprov. Ett flertal studier, däribland flera från Sverige, har visat ett samband mellan Mg och NGU hos män. Även mukopurulent cervicit hos kvinnor kan orsakas av Mg. Fortfarande råder oklarhet om uppstigande infektioner inträffar hos kvinnor med salpingit som följd. Vissa data skulle tyda på detta men bekräftande studier behövs. Nyligen har konjunktivit beskrivits hos en vuxen person där Mg påvisades samtidigt som Chlamydia trachomatis kunde uteslutas. Vi har funnit att frekvensen av Mg hos oselekterade kvinnor mellan 18-30 år är 3% dvs. omkring hälften av den för C.trachomatis. Detta överensstämmer med resultat även från andra håll. Vid metaanalys av 19 studier av NGU omfattande 2069 patienter och 1810 kontroller utan NGU påvisades Mg i 21,1% av fallen och i 6,7% av kontrollerna, OR 3,8 (95% KI 3,0-4,9, p <0,0001). På motsvarande sätt studerade man i 15 studier sambandet mellan både C.trachomatis och Mg och uretrit hos män. I NGU-gruppen upptäcktes 28% med C.trachomatis och 19,2% med Mg. Om C.trachomatis-positiva subtraherades var 21,7% av fallen Mg positiva och 6,0% av kontrollerna, vilket utgör en statistisk skillnad (Skov Jensen, J. 2004; JEDV 18; 1-11.) Det har visat sig att Mg främst är associerad med symptomgivande uretrit. Vad som också har uppmärksammats är att behandling då vanligen med tetracyklin eller doxycyklin inte givit symptomatisk eller mikrobiologisk utläkning. In-vitro-undersökning av antibiotikakänsligheten hos Mg har visat att framför allt azitromycin givit inhibition i mycket låga koncentrationer. Klinisk prövning av detta medel har också visat god effekt. I fall där symptomen kan tyda på infektion av Mg kan nu specifik diagnostik med PCR prövas. Provtagning sker precis som för C.trachomatis med endera urinprov eller bomullspinne. Pinnen blöts ur i samma transportmedium som användes för C.trachomatis. Prov för C.trachomatis kan användas också för Mg-diagnostik. Malmö i november 2004 Kenneth Persson Överläkare Klinisk Mikrobiologi UMAS Varning för rabies hos hundvalpar!! Efter länsveterinär Sjölands artikel om rabies i våra baltiska grannländer i föregående nummer av Smittskydd Skåne har rabies uppmärksammats i flera av våra dagliga media. Detta med anledning av att små hundvalpar, framför allt Chihuahua men även Mops, Jack Russel och blandrasvalpar m m smugglas in i vårt land från olika länder där rabies förekommer. Valparna kan ha falska stamtavlor, vaccinationsintyg och ID-märkningar 6 eller så saknas de helt. Djuren annonseras ut via internet och överlämnas ofta på undanskymd plats. Priset är om än lägre än för valpar med äkta dokumentation, ändå åtskilliga tusenlappar. Frågan har vid flera tillfällen kommit till Smittskydd Skåne om man skall börja vaccinera mot rabies. Detta vore att börja i fel ände och att acceptera att rabiessmittade djur införs i vårt land. Bästa sättet att stoppa inflödet av insmugglade djur är sannolikt om det inte finns någon avsättning för dem d v s att alla tar sitt ansvar och inte köper hundvalpar med okänd härkomst. Vem vill ta på sig ansvar för risken att införa en dödlig sjukdom i ett land där den inte förekommit på över 100 år? Sannolikt ingen om man är medveten om riskerna. Det har i flera fall kommit till vår kännedom om familjer som köpt valforts nästa sida
I somras fattades ett glädjande beslut i Hälso- och sjukvårdsledningen i Region Skåne om att vaccination mot hepatit B ska införas inom barnhälsovården. Vaccinationen ska vara kostnadsfri för föräldrarna och naturligtvis frivillig. De barn som erbjuds vaccination är barn i riskgrupp, där ena eller båda föräldrarna/vårdnadshavarna, moreller farföräldrar eller annan hushållsmedlem kommer från land med minst 2% prevalens av hepatit B. Globalt sett tillhör Afrika, Asien, stora delar av Sydamerika och Mellanamerika men även delar av Europa riskområdena. Varför är det viktigt att vaccinera mot hepatit B? Sjukdomen är mycket spridd globalt och kan orsaka lidande, sjukdom och död akut och på sikt ge upphov till skrumplever och levercancer. Hos riktigt små barn förlöper sjukdomen ofta asymptomatiskt. Barn har allmänt en hög risk att bli kroniska bärare. Av smittade barn under ett års ålder blir 90% kroniska bärare, medan av barn mellan ett och fem år 30%. Smittan sker framför allt genom kontakt med blod eller blodtillblandade kroppsvätskor. Hepatit B-vaccination till riskgruppsbarn i Skåne En smittväg som tidigare uppmärksammats är mödrar som är bärare av hepatit B och som smittar sina barn. Särskilt stor är risken för smitta i samband med förlossningen. Sedan flera år identifieras i Sverige dessa mödrar inom Mödrahälsovården och vaccineras enligt särskilt schema neonatalt och under spädbarnsåret. Det nationella vaccinationsprogram som barnhälsovården för närvarande erbjuder barnfamiljer under det första året ger, i samma vaccination som upprepas vid tre tillfällen, skydd mot fem infektionssjukdomar stelkramp, difteri, polio, kikhosta och hemofilus influenzae typ B. I och med det nya beslutet kommer barn tillhörande riskgruppen att erbjudas vaccination med vaccin mot hepatit B som sjätte komponent och ges upprepade doser vid samma åldrar som ordinarie basvaccin. Dessa barn får alltså inte en extra injektion. Inom barnhälsovården i Skåne har vi överenskommit att erbjuda hepatit B-vaccin enligt ovan till barn i riskgrupp födda fr o m 1 oktober 2004. Syskon och äldre barn tillhörande riskgruppen kan tyvärr inte erbjudas vaccination inom barnhälsovården utan hänvisas till vaccinations- eller vårdcentral. Detta gäller även de barn som inte tillhör riskgrupp men vars föräldrar önskar hepatit B-vaccination. Handläggningen av nyfödda barn till hepatit B- smittade kvinnor påverkas inte. Det är en klar framgång att barnhälsovården i Region Skåne nu kan erbjuda vaccination till barn med ökad risk att smittas med hepatit B. Totalt har nio landsting i landet inklusive de tre storstadregionerna liknande erbjudande om hepatit B-vaccination. Världshälsoorganisationen rekommenderar sedan flera år hepatit B-vaccination och vaccinationen finns för närvarande med i cirka 160 länders grundimmuniseringsprogram. Vaccinet förebygger framför allt svår leversjukdom i form av skrumplever och levercancer i vuxen ålder och i länder som genomfört vaccinationen för decennier sedan är utvärderingarna i dessa avseende mycket positiva. Välkomna att ta kontakt med utvecklingsenheterna för barnhälsovård för mera information. Marie Köhler BHV-överläkare Sydvästra Skåne par som sannolikt varit insmugglade. De har först efter köpet insett riskerna och då fått leva i skräck för rabies en längre tid eftersom inkubationstiden kan vara mycket lång. Jordbruksverkets åtgärder mot insmugglade valpar kan inkludera utvisning ur landet, långvarig (och mycket kostsam) karantän eller avlivning av djuret! Håkan Ringberg Bitr smittskyddsläkare Hur söt valpen än är, kräv full dokumentation! Även söta valpar kan utveckla rabies om de smugglats in från länder där smittan finns! Foto: Håkan Ringberg. 7
SMITTSKYDDSDAG VÅREN 2005 Tisdagen den 5/4! Informationsdagen hålls som vanligt i Jubileumsaulan, MFC-byggnaden, ingång 59, Universitetssjukhuset MAS, Malmö. Inbjudan kommer att skickas ut till smittskyddsansvariga i primärvården och personer på miljö- och hälsoskydd. Även andra intresserade i vården är välkomna då ytterligare platser finns. Programmet kommer att var klart minst en månad före och läggs då ut på Smittskydd Skånes hemsida www.skane.se/smittskydd Boka dagen redan nu! Smittskydd Skåne Ring eller maila www.skane.se/smittskydd E-post: smittskydd.skane@skane.se Smittskydd Skåne, 205 02 Malmö Fax: 040-33 71 88 Telefon: E-post: OBS! Nya mailadresser! Hans Bertil Hansson Smittskyddsläkare 040-33 71 81 HansBertil.Hansson@skane.se Kristina Persson Bitr. smittskyddsläkare 040-33 71 84 Kristina.M-S.Persson@skane.se Håkan Ringberg Bitr. smittskyddsläkare 040-33 71 85 Hakan.Ringberg@skane.se Rosmarie Fält Smittskyddssjuksköterska 040-33 71 83 Rosmarie.Falt@skane.se Niclas Winqvist Smittskyddssjuksköterska 040-33 71 86 Niclas.Winqvist @skane.se Ulla Stamer Smittskyddssjuksköterska 040-33 71 87 Ulla.Stamer@skane.se Taisto Vierimaa Smittskyddskonsulent 040-33 71 82 Taisto.Vierimaa@skane.se Helene Rosenqvist Assistent 040-33 71 80 Helene.Rosenqvist@skane.se Smittskydd Skåne, 291 85 Kristianstad Fax: 044-13 16 77 Åsa Ståhl Smittskyddssjuksköterska 044-13 16 18 Asa.Stahl@skane.se Marie Steen Assistent 044-13 16 16 Marie.Steen@skane.se Ansvarig utgivare: Hans Bertil Hansson Redaktör: Kristina Persson, tel 040-33 71 84 Layout: Ann-Christine Jönsson Tryckeri: Prinfo Team Offset & Media, Malmö Upplaga: 2.000 ex 8 Papper: G-Print, miljömärkt med Svanen