Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för 1995

Riksdagens bankfullmäktiges berättelse för 1995 Helsingfors 1996

B 2/1996 rd RIKSDAGENS BANKFULLMÄKTIGES BERÄTTELSE FÖR 1995 * TILL RIKSDAGENS EKONOMIUTSKOTT

INNEHÅLL ISSN 1237-4342 OY EDITA AB. HELSINGFORS 1996 Sida FINLANDS BANKS VERKSAMHET... 5 Den ekonomiska utvecklingen... 5 Den ekonomiska tillväxten i Europa avtog mot slutet av å re t... 5 Finlands exportmarknader och export utvecklades gynnsamt... 5 Konsumtionen stimulerade den inhemska efterfrågan... 7 Totalproduktionens snabba tillväxt fortsatte... 8 Inflationstakten långsam... 8 Tillväxten i statsekonomins underskott b rö ts... 8 Bytesbalansen visade överskott... 9 Penningpolitiken... 9 Räntepolitiken lättade i slutet av året, marken stabiliseras... 10 Störningar på de internationella penning- och valutamarknaderna... 10 Finlands Bank sänkte anbudsräntan i slutet av året... 11 Utlandsskulden minskade, statens skuldsättning till utlandet stannade a v... 13 Efterfrågan på bankkrediter återhämtade sig långsamt, penningmängdens tillväxttakt måttfull... 14 Minimireservsystemet reformerades... 14 Ändringar i likviditetssystemet... 15 Kriterierna för motparter vid penningmarknadsinterventioner preciserades... 15 Statens värdepapper huvudsakligt material för penningmarknadsinterventionerna... 15 Penning- och valutakurspolitiska förberedelser för den ekonomiska och monetära unionen... 16 Finansmarknaden... 16 Bankernas lönsamhet sakta uppåt... 16 Ökad användning av marknadsbaserade referensräntor... 17 360026D Sida Strukturella förändringar i banksektorn.. 17 Bankstödet 1995... 19 Finansmarknadslagstiftningen reviderades 19 Statens upplåning försköts mot den inhemska marknaden... 20 Fortsatt tillväxt på marknaden för benchmarklån... 20 Flera utvecklingsprojekt på skuldebrevsmarknaden... 21 Ringa tillväxt på aktiemarknaden... 22 Ny företagslag för finansmarknaden under beredning... 22 Finansmarknaden förbereds för EMU:s tredje etapp... 23 Betalningssystemen och betalningsmedelsförsörjningen... 23 Betalningssystemssamarbete mellan EU:s medlemsländer... 23 Finlands Banks och bankernas samarbete i betalningssystemsfrågor intensifierades... 24 Tillsynen över betalningssystemen utvecklades... 24 Bankerna fortsätter utvecklingen av myntkortssystemet... 24 Bankernas behov att skuldsätta sig på checkkontona i Finlands Bank m inskade... 25 Sedelstocken oförändrad, mynten ökade.. 25 Flera jubileumsmynt gavs u t... 26 Sedelströmmarna ökade... 26 Finlands Bank minskade sina myntlager.. 26 Överföringen av myntansvaret fö rb ed ed d es... 26 Inväxlingen av gamla sedlar och mynt långsam... 27 Sedelförfalskningar sällsynta... 27 Penningförsörjningstjänster avgiftsbelades 27 Förberedelser av en gemensam sedel... 27 Övrig verksamhet... 28 Förvaltningen av valutareserven... 28

4 Sida Finlands Banks bokslut... 29 Resultaträkning... 29 Balansräkning... 31 Bokslutsbilagor... 32 Kommentarer till bokslutet... 34 Bokförings- och bokslut sp ra xis... 34 Kommentarer till resultaträkningen... 34 Kommentarer till balansräkningen... 35 ÄRENDEN HANDLAGDA AV BANKFULLM ÄKTIGE... 39 FINLANDS B A N K... 39 Revisionen... 39 Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln... 39 Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren... 39 Verksamhetsberättelse om E. J. Längmans fonder... 39 G rundräntan... 39 Siffrorna i berättelsen baserar sig på de uppgifter som fanns tillgängliga i m itten av februari 1996. Sida Bilateralt avtal om valutastöd med Norges Bank...40 Tillfällig kredit till Z am bia...40 Tryggande av stabiliteten på finansmarknaden/spondakoncernens verksamhet.. 40 Ränta på extra depositioner...40 Utländsk korrespondentbank...41 Förslag till ändring av myntlagen...41 Placering av Finlands Banks tillgångar i ak tier...41 Försäljning av fastigheter...41 Ändringar i pensionsstadgan och familjepensionsstadgan för Finlands Bank...42 Jämställdhetsutredningen...44 Finlands Banks lönebeslut...44 Direktionen... 45 Kontrollanterna vid avdelningskontoren. 45 Bankfullmäktige...45 Revisorer...46 FIN A N SIN SPEK TIO N EN...47 Den ekonomiska utvecklingen Finland inledde sitt medlemskap i Europeiska unionen i gynnsamma förhållanden. Den ekonomiska tillväxten var snabb särskilt i början av året. Marken förstärktes, och de långa räntorna sjönk. Livsmedelspriserna gick ned genast efter årsskiftet som en följd av EU-medlemskapet. Konkurrensen ökade inom tidigare skyddade sektorer, vilket också det bidrog till att minska inflationstrycket. Den ekonomiska politiken var liksom tidigare inriktad på att stoppa skuldsättningen i den offentliga ekonomin och hålla inflationen låg. Detta överensstämde också med de mål som EUmedlemskapet uppställde. Den nya regeringen, som utnämndes efter riksdagsvalet i mars, presenterade ett sparprogram där den förband sig att sänka statens utgiftsnivå och målmedvetet förbättra sysselsättningen under hela valperioden. Sparplanen fastställdes också i Finlands konvergensprogram, som godkändes av EUkommissionen och ministerrådet i september. Den beslutade konsolideringen av statsfinanserna, åtgärderna för att minska arbetslösheten, höstens moderata löneuppgörelser, minskade inflationsförväntningar och fallande långa räntor skapade förutsättningar för en uthållig tillväxt. De bidrog också till ett gott utgångsläge i den beslutsprocess under vilken Finlands anslutning till den tredje etappen av EU:s ekonomiska och monetära union avgörs. Den ekonomiska tillväxten i Europa avtog mot slutet av året Sysselsättningen i EU-länderna förbättrades inte nämnvärt under 1995, trots att den ekonomiska tillväxten var snabb under första halvåret. Mot slutet av året började tillväxten avta. Även om nedgången i tillväxttakten till en del kunde tillskrivas tillfälliga faktorer, som exempelvis minskad lagerhållning, ökade osäkerheten om tillväxtutsikterna klart mot slutet av året. FINLANDS BANKS VERKSAMHET Den offentliga sektorns underskott, som tilltagit under recessionen, krympte i förhållande till bruttonationalprodukten, men i en takt som inte motsvarade de uppsatta målen. Inflationen blev i Europa långsammare än väntat. Också inflationsskillnaderna minskade. Det avtagande inflationstrycket skapade i flera EU-länder utrymme för en lättnad i penningpolitiken. I Förenta Staterna ledde den redan sedan fyra år tillbaka relativt snabba tillväxten till att arbetslösheten sjönk under 6 procent. Den snabba åtstramningen av penningpolitiken året innan föreföll att ha dämpat inflationsförväntningarna och prishöjningstrycket. Följaktligen förblev konsumentprisernas ökningstakt låg 1995, trots att tillväxten var snabb och dollarn tidvis försvagades. Centralbanken kunde därför sänka räntorna när de första tecknen på en avmattning i tillväxttakten blev synliga. Liksom EU-länderna hade också Förenta Staterna satt som mål att bryta tillväxten i den offentliga sektorns skuldsättning. Den offentliga sektorns underskott krympte 1995 till mindre än 2 procent av bruttonationalprodukten. Nedgången var dock långsammare än under de två närmast föregående åren. I Japan stod den ekonomiska tillväxten stilla redan för tredje året i rad. Finanspolitiken var lätt, och den offentliga sektorns underskott fortsatte att växa. Till följd av den tröga tillväxten och delvis också på grund av bankernas svårigheter sänkte centralbanken sina räntor till närapå noll. Inte ens den betydande räntedifferensen hindrade yenen från att förstärkas i snabb takt på våren, när handelsförhandlingarna mellan Förenta Staterna och Japan körde fast. Mot slutet av året återgick yenens kurs mot dollarn dock till den nivå som rådde i början av året. Finlands exportmarknader och export utvecklades gynnsamt Världshandeln fortsatte att växa kraftigt också 1995. Till den livliga internationella handeln bi- 5

6 7 drog framför allt Förenta Staternas och Japans snabba importökning. Industriländernas handel ökade då efterfrågan fokuserades på investeringar i maskiner och utrustning. 1Europa steg efterfrågan i början av året till följd av företagens investeringar, medan konsumtionen och bostadsbyggandet ökade endast något. Efterfrågan i de snabbväxande asiatiska länderna mer än kompenserade den nedgång i den latinamerikanska importefterfrågan som orsakats av Mexicokrisen. Eftersom Tysklands och Englands import ökade relativt långsamt, växte Finlands exportmarknader (världshandeln vägd med exportandelar) i klart lägre takt än världshandeln. Sveriges import steg däremot snabbt till följd av industriinvesteringarna och importen för exportproduktionen. Utvecklingen i Finland 1985 94 i genomsnitt De kraftiga fluktuationerna i växelkurserna under 1995 hade ingen nämnvärd inverkan på handelsströmmarna mellan industriländerna. Däremot verkade dollarns försvagning under året sänkande på vissa råvarupriser i andra valutor, särskilt oljepriserna. Deprecieringen av den svenska kronan sänkte åter världsmarknadspriserna på sågvaror, eftersom faktureringen av sågvaror i Europa till stor del sker i svenska kronor. Volymen av Finlands varuexport fortsatte att växa i snabb takt ända fram till sommarmånaderna, då takten planade ut. I genomsnitt ökade exporten dock med 6 procent från året innan, dvs. mindre än exportmarknaderna. Exporten bars upp av den fortsatt goda priskonkurrenskraften och ett produkturval som motsvarade den internationella efterfrågan. Exporttillväxten 1992 1993 volymförändring, % 1994 1995 E xport... 4.5 10.0 16.7 13.3 8 Privata investeringar... -5.3-19.6-19.5-0.3 127: Privat konsumtion... 0.6-4.9-2.9 1.8 4'h Inhemsk total efterfrågan... 0.1-5.6-5.5 3.6 5 därav offentlig... 0.8-2.2-7.0 0.8 'h Im port... 3.0 1.1 0.8 12.6 10'/2 B N P... 0.6-3.6-1.2 4.4 4'h förändring, % Inkomstnivå... 5.8 1.9 0.7 2.0 4'h Arbetskostnader per producerad enhet 3.3-2.1-4.6-2.9 3 Exportpriser... 2.6 4.7 6.4 1.5 7.0 Importpriser... 2.1 7.6 10.1-0.2-0.1 Konsumentpriser... 4.0 2.9 2.2 1.1 1.0 december december... 2.3 1.5 1.6 0.3 Underliggande inflation... 0.6 2.9 2.6 1.3 november november... 3.1 2.7 0.8-0.5 Arbetslöshet, %... 9.2 13.1 17.9 18.4 17.2 i % av bruttonationalprodukten Bruttoinvesteringar... 21.8 16.7 14.3 15.4 I6V2 Bruttosparande... 19.6 12.1 13.0 16.7 20 Bytesbalans = finansiellt n e tto... - 2.2-4.6-1.3 1.3 3'/2 företagssektorn... -2.2-3.0 2.0 5.0 472 finansiella institut... 0.4-0.1 1.1 0.4 'h hushåll... -0.2 4.2 3.4 1.9 3 offentlig sektor... - 0.1-5.7-7.9-6.0-5 Utländsk nettoskuld... 35.5 48.2 54.7 52.5 44 började dock under året bromsas upp av kapacitetsbristen i flera företag, särskilt inom metallindustrin. Mot slutet av året blev det nödvändigt att begränsa exporten av vissa skogsprodukter för att motverka en nedgång i priserna. Metallindustrins export tilltog i mycket rask takt bland annat tack vare elektronikprodukterna. Också verkstadsindustrins produkter exporterades i stor omfattning till följd av den globala investeringsboomen. Branschens tillväxtsiffror drogs dock ned av att ett par fartygsleveranser sköts fram till 1996. Inom skogsindustrin började marknadsläget för vissa produktgrupper klart försvagas mot slutet av året. Redan på våren hade exporten av sågvaror försvårats, och på hösten blev det nödvändigt att begränsa även produktionen av finpapper. Det genomsnittliga exportpriset på massa och pappersprodukter steg dock mycket snabbt, och ännu i december var exportpriserna för denna produktgrupp trots markens förstärkning 27 procent högre än ett år tidigare. Prisstegringen berodde inte bara på det gynnsamma marknadsläget utan också på det faktum att investeringarna i ny kapacitet under denna konjunkturuppgång globalt sett varit praktiskt taget obefintliga. Exportprisernas ökningstakt påverkades under 1995 förutom av stegringen i exportpriserna på pappersprodukter också av järn- och metallverkens stigande exportpriser. Då importpriserna på olja och oljeprodukter samtidigt sjönk, var bytesförhållandet vid slutet av 1995 nästan 10 procent bättre än ett år tidigare. Bytesförhållandet återgick således till nivån under föregående konjunkturtopp 1989. Konsumtionen stimulerade den inhemska efterfrågan Den inhemska efterfrågan växte 1995 med 5 procent tack vare uppgången i den privata konsumtionen och industrins investeringar. Inom byggnadsbranschen fortsatte däremot lågkonjunkturen, vilket framför allt kunde märkas i bostadsproduktionen. Apprecieringen av marken stimulerade för sin del efterfrågan då den ökade hushållens och den skyddade sektorns disponibla inkomst. Däremot hann räntenedgången i slutet av året ännu inte inverka på den inhemska efterfrågan. Hushållens reala disponibelinkomst steg 1995 med närmare 7 procent, om än delvis till följd av två skatteåterbäringar. Bakom realinkomstökningen låg märkbart högre nominella inkomster och fortsatt låg inflation. Ökade arbetsinkomster och minskad arbetslöshetsrisk bidrog till att stärka hushållens framtidstro. Den privata konsumtionen växte därför med hela 4'h. procent. Att köpa bostad intresserade däremot inte hushållen, som i spåren av recessionen fortfarande var ovilliga att ingå långfristiga åtaganden. Uppgången i de långa räntorna året innan höll kvar oron för en ny ränteuppgång, vilket också dämpade intresset för låntagning. De löneuppgörelser som hade ingåtts hösten 1994 bidrog under vårmånaderna till att öka oron för en tilltagande inflation med åtföljande räntestegring. Bostadspriserna sjönk därför något under 1995. Hushållens skuldsättning minskade således ytterligare. En stor del av hushållen kämpade dock fortfarande med problem på grund av för stor skuldsättning. Också företagssektorns finansiella ställning stärktes och skuldsättningen minskade 1995. Det höga kapacitetsutnyttjandet och exportprisstegringen förbättrade industriföretagens resultat betydligt. De inhemska kostnaderna steg inte lika snabbt som ofta tidigare varit fallet under en konjunkturuppgång. Industrins skuldsättning var därför klart mindre än i genomsnitt på 1980- talet. Industriinvesteringarna ökade avsevärt under 1995. Att investeringsviljan tilltog berodde inte bara på förbättrad lönsamhet utan också på kapacitetsbrist. Till följd av Finlands EU-medlemskap igångsattes ett antal startklara projekt. Industrins investeringskvot var 1995 redan i det närmaste lika stor som genomsnittet för 1980- talet, men företagen behövde knappast alls ty sig till lånade medel. För andra än industriella företag stärktes ställningen något tack vare rationaliseringar och ökad konsumtionsefterfrågan. Dessa företags skuldsättning var dock fortfarande större än i mitten av 1980-talet. Hemmamarknadsföretagen belastades dessutom alltjämt inom många branscher av en i förhållande till efterfrågan alltför stor kapacitet och investeringsbehovet var följaktligen obetydligt. Den offentliga sektorn har på samma sätt som företagssektorn tvingats rationalisera sin verksamhet. Den offentliga efterfrågan, investeringar och konsumtion, växte något under 1995. De offentliga utgifternas (exkl. finansiella investeringar) andel av bruttonationalprodukten minskade.

9 T o ta lprod uk tion e ns snabba tillväxt fortsatte Liksom under tidigare år byggde produktionstill växten 1995 till största delen på exportsektorn, men produktionen ökade något också inom den övriga företagsverksamheten. T o ta lp ro d u k tio nens tillväxt uppgick till drygt 4 procent. För industriproduktionen började tillväxttakten avta m ot slutet av året delvis på grund av tillfälliga faktorer. Inom en del industribranscher bidrog kapacitetsbegränsningarna till att d ä m p a p r o duktionsökningen. Inom skogsindustrin ledde driftstoppen till att produ ktio nen minskade i slu tet av året. D å industriinvesteringarna var koncentrerade på maskiner och utrustning och hushållen u n d vek att köpa nya bostäder, var byggnadsproduktionen fortsättningsvis lamslagen. De större in vesteringsprojekt som industrin p åb örjat fick ä nn u inte fullt genomslag på produktionen. Inom byggnadsproduktionen var verksamheten främst inriktad på ombyggnads- och re p a ra tionsarbeten. Inom tjänstesektorn och övriga hem m am arknadsbranscher förbättrades sysselsättningen inte nä m n v ä rt under 1995. De stora löneökningarna i slutet av 1994 försvårade i förening med den breda skattekilen en förstärkning av sysselsätt ningen. Endast industrin ö kade klart sin arbets kraft. Arbetslösheten avtog m indre än vad ö k ningen av sysselsättningen skulle ha förutsatt, eftersom också arbetsk raftsutbu det växte. A r betslösheten sjönk d ä rfö r endast långsam t och förblev hög, i genom snitt 17.2 procent. På grund av den höga arbetslösheten presente rade regeringen för riksdagen ett sysselsättningspolitiskt program, vars viktigaste element var en sänkning av de indirekta arbetsk ostnadern a med i genomsnitt 1.5 procentenheter. Program m et var också avsett att öka arb etsm ark nadens fun k tionsduglighet. skulle den sk ärpta indirekta beskattningen ha drivit upp konsum entprisstegringen från kn appt 2 procent i början av 1995 till o m kring 3 procent. Den stabila prisutvecklingen höll på att ä ven tyras i början av året, när effekterna av föregåen de hösts löneuppgörelser började driva upp a r betskraftskostnaderna och inflationsförvänt ningarna. Det fanns risk för att exportsektorns mycket goda lönsamhet liksom tidigare skulle överföras på de inhemska k ostnaderna. Inko m st nivån i hela ekonom in steg från året innan med i genomsnitt 4 'h procent. Produktivitetsökningen förslog inte till att kom pensera stegringen i a r betskostnaderna, och de ök ad e ko stn ad ern a per prod ucerad enhet fram kallade tydligt ett infla tionstryck. Inflationstrycket d äm p a d e s dock av markens förstärkning, som ledde till att importpriserna tenderade att sjunka något. Särskilt priserna på konsu m tio nsvaror och olja sjönk m ärkb art. Den starkare m arken tyglade också lusten att över föra ko stnadsökningen på priserna. Växelkur sens utveckling bidrog således vid sidan av de sjunkande livsmedelspriserna till att hålla också inflationsförväntningarna nere. En nedgång i livsmedels- och importpriserna har större effekt på in dikatorn för underliggande inflation än på konsum entprisindex, eftersom indikatorn h a r rensats för effekter från bostadspriser, rä n to r och indirekta skatter. Den under liggande inflationens 12 m ånaders förändring var dä rför negativ ä n d a från som maren. U n d e r året vann inflationsmålet på ca 2 p ro cent ett allt bredare stöd. A rbetsm arkn adsparterna ansåg det nödvändigt att sluta ett långsiktigt avtal med d ä m p a n d e effekt på lönekostnaderna. Resultatet av detta blev ett centraliserat drygt tvåårigt inkom stavtal, som om fattade praktiskt taget samtliga löntagare. A vtalslönerna kom m er under 1996 97 att ge u pphov till ett betydligt mindre inflationstryck än 1995. Inflationstakten långsam Tillväxten i statsekonom ins und ersk ott bröts Det som mest påverkade konsum entpriserna 1995 var nedgången i livsmedelspriserna till följd av Finlands EU -m edlemskap; vändningen nedåt hade skett redan i slutet av 1994. Livsmedelspri serna sjönk snabbast un der årets första m ånader och på nytt på hösten. EU -m edlem skapet har dä rför en betydande, men tillfällig effekt på k o n sumentprisindexets årliga förändringstakt också 1996. U ta n d enna nedgång i livsmedelspriserna Statens upplåning var i början av året fo rtfaran de rätt stor, då tillfälliga faktorer ökade utgifter na och m inskade intäkterna. M o t slutet av året förbättrades dock statsekonom ins finansiella ställning och nettofinansieringsbehovet uppgick till 63 64 miljarder m ark 1995, vilket var mindre än ett år tidigare. Statens inkom ster växte från året innan med 10 procent och utgifterna med 7 procent. Av utgifterna fortsatte rä n to rn a på statsskul den att öka. Transfereringarna till hushållen m inskade därem ot med över 4 procent från 1994 till ca 42 miljarder m ark bland a n n a t till följd av det förb ättrade sysselsättningsläget. L önesum mans snabba tillväxt och konsum tionsuppgången bidrog åter till att öka statens inkomster. In kom st- och förm ögenhetsskatten gav allt som allt ett 15 procent större tillskott till statskassan än föregående år. Den nya regeringens å tgärder för att stoppa den offentliga sektorns skuldsättning hade e n dast ringa inverkan på upplåningen 1995. Enligt regeringsprogrammet skulle statens utgifter sk ä ras ned med om kring 21 miljarder m ark fram till valperiodens slut. Då statens utgiftsnedskärningar ä nd a från och med 1991 tas med i be rä kn in ga r na skulle besparingarna 1999 uppgå till hela 8 procent av totalprod uk tion ens värde. Det sysselsättningsprogram som gjordes upp på hösten anstränger inte statsekonom in näm nvärt. D å den k o m m unala ekonom in och socialskyddsfonderna visade ett överskott 1995, blev underskottet för hela den offentliga sektorn 5.5 procent av totalprod uk tion en s värde. Den of fentliga sektorns skuld var enligt sanima k o nver genskriterier 60 procent av b r u tto n a tio n a lp ro dukten. Statens skuld fortsatte d ä re m o t a tt växa i sn ab b takt och uppgick till 359 miljarder m ark eller 65 procent av bru tton a tio n a lp ro d u k te n. Saneringen av de offentliga finanserna kräver att de offentliga utgifterna gallras under flera år. U tan utgiftsnedskärningar ä r det inte heller m öj ligt a tt genom föra skattereform er som fö rb ä ttrar sysselsättningen och m inskar skattekilen. Den nya regeringen gav ett sp arprog ram för hela valperioden. Sam m a å tgärder skrevs också in i Finlands konvergensprogram, som i september presenterades för E U -kom m issionen och minis terrådet. P rogram m et fick ett positivt m o tta g a n de vid det m öte som Ekofin, ministerrådet av ekonom i- och finansministrar, höll i oktober. Enligt prog ram m et skulle Finland klara kriteriet för offentligt underskott redan 1996 och kriteriet för offentlig skuld 1999, enligt scenariot med snabb tillväxt dock redan 1997. Bytesbalansen visade överskott Handelsbalansen visade 1995 ett överskott på 42 miljarder mark, vilket var betydligt mer ä n året innan. M o t slutet av året stannade exportvoly mens tillväxt av, medan im porten stimulerad av 2 360026D den inhem ska efterfrågan fortsatte att växa hela året. Även om im porten volymmässigt ökade mer än exporten, var överskottet i handelsbalan sen till följd av det avsevärt fö rb ä ttra d e bytesför hållandet fortsatt stort. Av de övriga bytesbalansposterna f ö rb ä ttra des tjänstebalansen betydligt jä m fö rt med året innan. Inkom sterna från tra n sp o rte r växte sn a b bare än utgifterna för det ö kad e utlandsresandet. Den starkare m arken och den m inskade utlands skulden stärkte för sin del n etto t av ka pitalav kastningen. Medlemsavgifterna till EU var lika stora som subventionerna och bidragen från EU. Bytesbalansen visade 1995 ett överskott på 19 miljarder m ark, vilket var betydligt mer än ett år tidigare. Med detta belopp kun de Finland mins ka sin i internationell jämförelse stora utländska nettoskuld. Överskottet i bytesbalansen utgjorde 372 procent av b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n. För h e m m am ark nad ssektorern a innebar det ökade bytesbalansöverskottet en avsevärd förbättring i den privata sektorns, särskilt företagens, finan siella ställning jä m fö rt med året innan. Penningpolitiken Penningpolitikens verksamhetsmiljö var gynn s a m u n d e r 1995. Inflationsförväntningarna bröts under året. T rots internationella störningsfakto rer rubbades inte m arkens stabilitet. Den externa balansen förstärktes ytterligare, och de långa oblig atio nsräntorn a sjönk betydligt. De tilltagande inflationsförväntningarna till följd av den kraftiga ek onom iska tillväxten i b ö r ja n av året och det främ st på g rund av kostnadsfaktorer ök ad e inflationstrycket begränsade det penningpolitiska handlingsutrym m et ä n d a fram till årets sista kvartal. I februari och juni höjde Finlands Bank a n b u d srä n ta n, men m ot slutet av året fick penningpolitiken större spelrum. Av av görande betydelse var härvid de beslut som fat tades om statsfinanserna och arbetsm ark naden. Med konsekventa å tgärder i den ekonom iska politiken skapades fö rutsättn in gar för e k o n o misk stabilitet: låg inflation, god k o n k u rre n s kraft, sanerade statsfinanser och fö rb ä ttra d sys selsättning. Eftersom förtroendet för den e k o n o miska politiken hade stärkts och inflationsför vä ntningarna brutits, fanns det förutsättn in gar för en sänkning av räntenivån. Finlands Bank sänkte följaktligen a n b u d s rä n ta n och g ru n d rä n tan i slutet av året.

10 Räntepolitiken lättade i slutet av året, marken stabiliserades Den försiktiga åtstram ning av penningpolitiken som hade inletts 1994 fortsatte då Finlands Bank höjde a n b u d srä n ta n med 0.25 procentenheter till 5.75 procent i februari och åter med 0.25 p rocent enheter i juni. R äntehöjningarna motiverades med de tilltagande inflationsförväntningarna och det ökade kostnadstrycket. De långa rä n to r na var högst i början av året, men sjönk därefter stadigt, m edan de ko rta m a rk n a d srä n to rn a n å d de sin högsta nivå på som m aren för a tt sjunka m ot slutet av året. Eftersom den faktiska inflationen förblev låg och inflationsmålets trovärdighet ökade, börja de de ekonom iska aktörernas inflationsförvänt ningar brytas och räntefö rvän tn in garn a på m ark naden vända. Inflationstakten u p p sk a tta des förbli låg också under de närm aste åren trots tilltalliga faktorer. Då dessutom utsikterna för en sanering av statsfinanserna hade förbä ttra ts och ovanligt måttfulla inkom stavtal hade up pn åtts på a rbetsm arknaden, uppstod på hösten u trym me för lättnader i penningpolitiken. D enna m öj lighet utnyttjades i okto ber december, då a n b u dsrän tan sänktes med totalt 1.75 procentenhe ter till 4.25 procent. G ru n d rä n ta n sänktes från 5.25 procent till 5 procent i början av november och vidare till 4.75 procent den 15 december. G ru n d en för penningpolitikens utform ning förblev o förä nd ra d under året: en inflationstakt på ca 2 procent på medellång sikt. Utform ningen baserade sig på Finlands Banks b edöm ning av den k om m an d e inflationen. Vid bedöm ningen av prisutvecklingen utnyttjades olika prognoser och ett flertal indikatorer som beskriver den e k o n o miska utvecklingen. Mera ingående bedö m n in g ar än förut offentliggjordes, bl.a. i den regelbun det återk o m m a n d e artikeln om den ekonom iska utvecklingen, inflationen och penningpolitiken i tidskriften M a rk k a & talous och även i ett sepa rat meddelande i oktober. A n b u d srä n ta n s cen trala betydelse som penningpolitiskt styrmedel befästes under året. Störningarna på de internationella valuta m a rk n a d e rn a återspeglades k na p p a st alls i m a r kens externa värde. Eftersom Finlands Bank in tervenerade i mindre utsträckning än under tidi gare år, bestämdes markens värde fritt. U nder året förstärktes m arken betydligt gentem ot såväl det handelsvägda valutaindexet som ecukorgen. I början av året och på hösten h indrades marken från att försvagas för snabbt, m edan trycket u p p åt på m arken däm pades i april och augusti. Fin lands Banks terminsposition ökade i början av året och i augusti, då kapitalrörelsernas likviditetsåtstram ande effekt delvis neutraliserades med terminsköp. U nder perioden mars maj och i slutet av året, då det var lugnt på v a lu ta m a rk naderna, fick terminsportföljen krym pa och ter minerna förfalla till betalning. U nd er 1995 nettolånade staten inte i utlandet, vilket för sin del möjliggjorde en reducering av Finlands Banks valutareserv och terminsposition. M o t slutet av året tillät Finlands Bank en något mindre fluktu ation i m arkens värde än tidigare. M ä tt med det handelsvägda valutaindexet var m arken vid slu tet av året 3 procent starkare än vid föregående årsskifte. Störningar på de internationella penning- och v a lu ta m a rkn a dern a Tillspetsningen av Mexicos e konom iska problem gav upp ho v till störningar på de internationella penning- och valu ta m ark n a d ern a kring årsskif tet 1994 95. US-dollarn försvagades i ja n u a ri april med ca 13 procent m ot D -m arken och med ca 19 procent m ot den ja p a n s k a yenen. 1 E uropa gjorde sig följdverkningarna av den mexikanska krisen i ja n u a ri m ä rk b a ra fram för allt på den spanska, den italienska och den svenska penning m arknaden. Störningarna på v a lu ta m a rk n a d ern a förvär rades i b örjan av mars. Den inbördes avvikelsen mellan valutorna inom EU:s växelkursmekanism E R M n ärm a d e sig systemets fluktuationsgränser. Den spanska pesetan utsattes för ett så starkt tryck att EU:s m o n e tä ra kom m itté på u p p m a ning av Spanien sam m ankallades den 5 mars. K om m ittén beslöt att devalvera den spanska pe setan med 7 procent och den portugisiska escu don med 3.5 procent i förhållande till de övriga E R M -v alutorna. I slutet av mars sänkte Tysklands centralbank disko ntot med 0.5 procentenheter till 4 procent och sin penningpolitiska styrränta, reporäntan, från 4.85 procent till 4.5 pro cen t. C e n tralban kerna i Schweiz, Belgien, Österrike och Holland följde det tyska exemplet och sänkte sina räntor. I Tyskland låg penningm ängdens tillväxt under målnivån och inflationen var i avtagande. U nd e r första hälften av juli sänkte Förenta Staternas cen tralb an k som vän tat sin ko rta m ål rän ta (den s.k. fed funds-räntan) med 0.25 p r o centenheter till 5.75 procent. Dessförinnan hade räntan höjts sam m anlagt sju gånger. D iskontot hölls o fö rä n d ra t på 5.25 procent. O rsak till rän te sänkningen var tecknen på en försvagning av den e konom iska tillväxten i Förenta Staterna. C en tralbankern a i J apan, Frankrike, D an m a rk och K a n a d a följde den am erikanska centralbanken och lättade något på sin penningpolitik. Till följd av räntesänkningen i Förenta Staterna sjönk de långa rä n to rn a även i Europa. Penningpolitiken fortsatte a tt lättas i augusti, då Tysklands centralbank sänkte sina rä n to r med 0.5 procentenheter diskontot sänktes till 3.5 procent och lo m b a rd rä n ta n till 5.5 procent. De viktigaste motiven för räntesänkningen var en minskning av penningaggregatet M3 och den positiva inflationsutvecklingen i Tyskland. Bundesbanks exempel följdes av nästan alla E R M länder. I början av augusti började dollarn förstärkas mot de övriga centrala valutorna. Storleken i dollarfluktuationerna kan ses i det faktum att dollarn i slutet av augusti var 21 procent starkare i förhållande till yenen än i mitten av april, d å den var som svagast. M ot D-m arken förstärktes d ol larn med 7 procent under första hälften av augus ti. Diskussionen om tidsplanen för den tredje etappen av den ekonom iska och m on etära un io nen och vilka länder som skulle kvalificera sig för medlem skap i E M U påverkade v a lu ta m a rk n a derna på hösten. I början av o ktob e r började den franska francen snabbt försvagas m ot D -m a r ken. 1 Frankrike, Spanien och Italien steg r ä n to r na åter betydligt i slutet av oktober. Svårigheter na i sam band med den franska regeringens sparprogram under slutet av året fick inga följdverk ningar på penning m ark nad erna. U nd er den senare delen av året gav tecknen på en långsam m are tillväxttakt än väntat i de euro peiska ek onom ierna utrym m e för en avsevärd nedgång i de långa räntorna. D å inflationstryck et samtidigt var obetydligt, ökade förväntningar na om nya lättnader i cen tralbankernas penning politik. Den 14 december sänkte B undesbank såväl disk on to t som lo m b a rd rä n ta n med 0.5 p r o centenheter till 3 respektive 5 procent och satte repo räntan till 3.75 procent. De internationella penning- och v a lu ta m a rk naderna var under hela året känsliga för stö r ningar. D ollarns värde, särskilt m ot yenen, var det största problemet. C en tralb a n k e rn a stödde dollarn vid flera tillfällen. Också den jap a n s k a bankkrisen k astade sin skugga över de interna tionella kapitalm arknaderna. Diskussionen om vilka länder som skulle klara E M U -k ra v e n och om tidsplanen för E M U visade igen att ju mer tidpunkten för starten av den tredje etappen n ä r m a r sig, desto känsligare blir m a rk n a d e n för dessa diskussioner. Finlands Bank sänkte a n b u d srä n ta n i slutet av året S törningarna på de internationella penning- och va lu ta m a rk n a d ern a i början av året påverkade inte Finland i någon större utsträckning. F ö r stärkningen av m arkens externa värde under 1994 var en följd av den positiva bytesbalansen, den snabb a ekonom iska tillväxten och det all m änt stärkta förtroendet för den finländska ek o nomin. Finland hade lyckats konsolidera sina statsfinanser, och medlemskapet i EU vid början av året ök ade ytterligare förtroend et för e k o n o min. S törningarna på de internationella m a rk n a derna fick däm p a d e återverkningar på den fin ländska m a rk nad en främst via Sverige. I j a n u ari försvagades m arkens externa värde med ca 1 p rocent m ätt med det utrikeshandelsvägda valutaindexet; räntenivån förblev stabil. Finlands Bank hade höjt a n b u d srä n ta n vid sin volym anbudstävling i decem ber 1994. A n bud srä n ta ns roll som den viktigaste penningpoli tiska styrräntan befästes ytterligare under 1995. 1 februari höjde Finlands Bank a n b u d srä n ta n med 0.25 procentenheter till 5.75 procent. R ä n te höjningen baserade sig på a tt de n ärm aste årens inflationsförväntningar och kostnadstryck klart hade tilltagit. U ppgången i exportpriser, löner och priserna på inhemska rå v a ro r m edförde en ö ka d inflationsrisk. De ko rta rä n to rn a steg i februari parallellt med a n b u d srä n ta n, m edan de långa obligations r ä n to rn a sjönk något delvis till följd av en ned gång i de internationella, främst de am erikanska, långa rä ntorna. I Finland låg de längsta rä n to r na emellertid kvar på en nivå över 10 procent. Räntedifferensen gentem ot T yskland (3 m å n a ders rän to r) ö kade i ja n u a ri februari med ca 0.3 procentenheter till n ä ra p å 1 procentenhet vid slutet av februari. F ö r de långa rä n to r n a var differensen i slutet av februari ca 2.8 p rocenten heter. M ark en förstärktes d ä re m o t klart i februa ri, dvs. med 3.8 procent m ätt m ed det utrikeshan delsvägda valutaindexet. Orsak till apprecieringen var fram för allt försvagningen av US-dollarn och den svenska kronan. Den snabb a regeringsbildningen och det posi tiva m o tta g an d e som sparplanerna i regerings

12 program m et fick m edverkade till a tt de långa obligationsräntorna sjönk med över 1 procenten het i april. Räntedifferensen gentemot Tyskland minskade till 2 procentenheter. På grund av ned gången i de långa r ä n to rn a hade avkastningskurvan sedan årets början blivit betydligt flackare. D etta återspeglade inte b ara den finländska ek o nomisk-politiska linjens ökade trovärdighet utan också avtagande inflationsförväntningar. M arkn ad ens förtroende för Finlands ek o n o miska politik kunde på v alutam arkn aden m ä r kas i det faktum att m arkens externa värde vid slutet av april m ätt med det utrikeshandelsvägda indexet var 4.2 procent högre än vid slutet av föregående år. V alutainterventionerna geno m fördes under hela början av året enligt sam m a linjer som banken tillämpat allt sedan marken började flyta. M arkens kurs fick fluktuera fritt på m arknaden och Finlands Bank ingrep i k u rsu t vecklingen endast för att jä m n a ut kraftiga k o r t variga fluktuationer. 1juni höjde Finlands Bank a n b u d srä n ta n till 6 procent på grund av det ö kad e pristrycket i ek o nomin. Finlands Bank avsåg fram för allt att för hindra att inflationstrycket förstärktes och spred sig till hela ekonom in. Dessutom ville banken betona sitt engagemang för prisstabilitetsmålet. Den kraftiga uppgången i exportpriserna och dess återverkningar hota d e prisstabiliteten på lång sikt. Den höjning av inkom stnivån som re dan ägt rum och osäkerheten om innehållet i k om m an de löneuppgörelser indikerade också ett inflationstryck. Finlands Bank framhöll att valu takursernas utveckling och löneuppgörelserna på ett avgörande sätt påverkar den fram tida pris stabiliteten, vars tryggande åter utgör en n ö d v ä n dig förutsättning för en fortsatt sysselsättn.ngsskapande tillväxt. Efter räntehöjningen steg de korta m a rk n a d s rä n to rn a till sam m a nivå som a n bu dsräntan, m edan uppgången i de långa rä n torna huvudsakligen skedde parallellt med den internationella räntestegringen. M arken var stabil i maj juni. U nder so m m a ren förstärktes den för att i mitten av augusti nå sin starkaste nivå sedan den började flyta. F ra m gångsrika budgetförhandlingar, ö k ad tilltro till en måttfull löneuppgörelse, fortsatt låg inflation och en bättre extern balans än väntat bidrog i augusti till a tt sänka m a rk n a d srä n to rn a och stär ka marken. Fö rvä n tn in g a rn a om rä ntesänkning a r ökade samtidigt avsevärt. Finlands Bank k ö p te valuta i början av augusti n ä r m arken förstärk tes kraftigt och sålde valuta alldeles i slutet av augusti då m arken försvagades. M arken depre 13 cierades på g rund av D -m arkens starka appreciering på de internationella va lutam arknaderna. D å läget åter blev lugnt på v a lu ta m a rkn ad erna drog de fallande internationella r ä n to rn a ned räntenivån också i Finland. Även m ånga EUländer sänkte sina cen tra lb a n k srän to r i augusti. De långa rä n to rn a sjönk emellertid mer i Finland än i m ånga a n d ra EU-länder. I Finland var den längsta räntan i slutet av augusti ca 1.5 procent enheter högre än i T yskland och ca 2 procenten heter lägre än i Sverige. Finlands längsta ränta sjönk till 8 procent och låg bara en aning högre än m otsvarande rä n to r i D a n m a rk och England. I början av o ktob e r sänkte Finlands Bank a n b u d srä n ta n med 0.5 procentenheter till 5.5 procent och g ru n d rä n ta n med 0.25 procentenhe ter till 5.0 procent. Beslutet baserade sig på en gynnsam inflationsutveckling och en lättnad i det långsiktigare inflationstrycket. 1 sam band med räntesänkningen offentliggjorde Finlands Bank en noggrann bedöm ning av inflationstrenden och de faktorer som p åverkar denna. D etta var första gången under den tid som m arken flutit och inflationsmålet tillämpats som Finlands Bank offentliggjorde sin bedöm ning av den fram tida prisutvecklingen. Till följd av löneökningen och eftersom effekten av livsmedelsprisernas nedgång i sam band m ed EU -m edlem skapet vän tades up phöra, beräknades konsum entprisinfla tionen tillfälligt ta fart i slutet av 1995 och under 1996.1 takt med den avtagande kostnad sö kning en beräknades den underliggande inflationen återgå till målnivån på ca 2 procent under 1997. R äntesänkningen och det offentliggjorda inflationsscenariot fick ett positivt m o ttagande på m arkn aden. Budget- och löneuppgörelserna och regeringens sysselsättningsprogram hade skapat en positiv g ru nd to n på m arkn aden, som ytterli gare förstärktes av det positiva m o ttagand e som Finlands konvergensprogram fick vid EU:s e k o nomi* och finansministrars m öte (Ekofin). F ö r troendet för den e k onom iska politiken stärktes med hjälp av dessa åtgärder, och Finlands Bank fortsatte att inrikta sin politik på a tt få ned ränte nivån genom att sänka a n b u d s rä n ta n med 0.5 procentenheter den 1 novem ber och med 0.25 procentenheter den 20 november. A n b u d srä n ta n sjönk till 4.75 procent, där den senast hade legat i början av 1994. Finlands Bank beslöt i slutet av novem ber att sänka g ru n d rä n ta n med 0.25 procentenheter till 4.75 p rocent rä k n a t från den 15 december. 1 december justerade Finlands Bank sin inflationsprognos n edåt och sänkte a n b u d s rä n ta n till 4.25 procent. En försvagad internationell ek o n o misk utveckling och fortsatt fallande livsmedels priser till följd av ö kad konkurrens ledde till bedömningen att den underliggande inflationen under de två n ä rm ast följande åren ko m m er att ligga klart under 2 procent. R ä n ta n på bankernas extra depositioner sänktes i novem ber decem ber till 2.25 procent parallellt med sänkningen av a n bu dsräntan. Efter Finlands Banks å tgärder krym pte ränte differensen gentemot Tyskland till mindre än 0.5 procentenheter för 3 m ånaders instrument och till 1.3 procentenheter för långfristiga instru ment. Differensen mellan de k orta r ä n to rn a var vid årets slut nästan densam m a som ett år tidiga re, m edan differensen mellan de långa r än to rn a krym pte med 1.5 procentenheter. 12-månadersheliborräntan n åd de rekordlåg nivå då den i slu tet av novem ber sjönk under 4.9 procent och i december till 4.5 procent. R ä n ta n på statens nioårsobligation föll i november till ca 7.4 procent och låg i slutet av året på 7.2 procent. Nedgången i rä n to rn a p åverkade inte markens externa värde. M arkens värde gentemot D -m arken varierade kring tre m ark från augusti fram till årets slut. U tlandsskulden minskade, statens skuld sättning till utlandet stan nad e av Finlands u tländska nettoskuld inklusive direkt investeringar m inskade under året med 26.5 mil ja rd e r m ark och uppgick vid årets slut till 240.6 miljarder m ark. Skulden sjönk bland a n n a t till följd av fluktuationer i kurserna för finländska värd epapp er som innehades av utlänningar. A k tiernas kursnedgång stod för 6.3 miljarder mark. I relation till to talp ro d u k tio n en m inskade netto skulden till ca 45 procent. Valutareserven växte i början av året till följd av statens ka pitalim port och var störst i januari. U nder året övergick staten nästan uteslutande till finansiering i m ark och a m o rterad e lån i utländsk valuta. Valutareserven krym pte följaktligen u n der året med 3.9 miljarder mark. Statens utländska nettoskuld vände nedåt u n der året, men utgjorde fortsättningsvis över hälf ten av utlandsskulden. Staten hade ingen nettokapitalim port 1995, d å efterfrågan på statens lånepapper i m ark var stabil på den finländska m arkn aden. Särskilt försäkringssektorn ökade sin portfölj av statspapper, eftersom alternativa Betalningsbalansen, Mmk 1994* 1995* I II III IV I IV H a n d e lsb a la n s... 33 339 11 469 14 191 8 400 7 800 41 860 A. B Y T E S B A L A N S... 6 627 3 436 5 938 4 743 4 976 19 094 B. F I N A N S IE L L B A LA N S O C H K A P I T A L B A L A N S... 18 877-1 745-7 226-6 335-5 267-2 0 573 D irek tin v e ste rin g a r... Portföljinvesteringar... L å n... Övriga p o s t e r... - 1 4 207 3921 7 8 107-1 4 239 369-14 901-3 001-2 639-3 042-3 056 1 511-9 9 8 3 411-4 236-4512 650-411 1 752-7 258-2 618-57 - 4 639-1 3 260 A.+B. V A L U T A R E S E R V E N S F Ö R Ä N D R I N G... (Ökning +, minskning - ) 25 504 1 691-1 288-1 592-291 -1 480 31 165 5 889-7 021 987-453 -598 Tilläggsuppgift: Statens kapitaltransaktioner, netto. * Prelim inära uppgifter.

15 14 säkra placeringsobjekt saknades. U tlänningar sålde därem ot statens m arkobligationer tillbaka till Finland för 2.3 miljarder mark. Utlandets avsevärt ök ad e investeringar i fin ländska aktier, främst Nokias, drev upp den pri vata sektorns utlandsskuld i april september. Utlandets innehav av finländska aktier steg då med över 30 miljarder m ark, men sjönk på nytt mot slutet av året på grund av det b ranta kursfal let för Nokiaaktien för att vid årets slut uppgå till 63.7 miljarder mark. U n der året fortsatte före tagen att betala tillbaka valutalån. Stocken av valutalån som upptagits via finländska banker krym pte från 46 miljarder mark vid slutet av 1994 till 26 miljarder m ark. På term insm arknaden ökade företagen säkringen av sina e xp ortfo rd ringar med 12 miljarder m ark, eftersom markens kurs förstärktes. Efterfrågan på b a n k k re d ite r1 återh äm tad e sig långsamt, penningmängdens tillväxttakt måttfull Den flera år långa nedgången i b ankernas ute stående krediter m attades av. M arkkrediterna uppgick vid slutet av året till ca 264 miljarder mark. Företagskrediterna höll sig redan för tred je året i följd kring drygt 80 miljarder mark. Aktie- och masskuldebrevsemissionernas bety delse för företagens finansiering var klart mindre än under de två föregående åren, och internfinan sieringens betydelse accentuerades ytterligare. N edgången i hushållens bostads- och konsum tionskrediter stannade av vid halvårsskiftet Marginalen mellan m edelräntan på b a n k e rnas m arkkrediter och m edelräntan på allmänhetens markdepositioner var nästan hela året 4.9 p r o centenheter, men m inskade någ ot m ot slutet av året. R ä n to rn a på nya krediter steg i ja n u a ri juli och återspeglade sålunda Finlands Banks rä n te politik och uppgången i m a rk n a d srä n to rn a. Stegringen kunde främst m ä rka s i rä n to rn a på företagskrediter. Deras medelränta var i juli 8.0 procent. Lika hög hade m edelräntan på företags krediter varit senast i novem ber 1993. R ä n te u p p gången i början av året h ann inte påverka h us hållens nya bostads- och konsum tionskrediter. 1 I beloppet bankkrediter vid årets slut ingår kreditstock en i Sparbanken i Finland SBF Ab och Siltapankki Oy, som om vandlats till egendomsförvaltningsbolag. R ä n to rn a på dessa var i början av året relativt stabila: på nya bostadskrediter ca 8.5 procent och på nya konsum tionskrediter ca 10 procent. Efter mitten av som m aren vände krediträntorn a ned åt. D enna utveckling fick extra fart m ot slutet av året, då Finlands Bank sänkte sina rän to r och de långa m a rk n a d s rä n to rn a sjönk. Också bankerna drog ned sina p rim rä n to r i slutet av året. Medel räntan på nya krediter var i december 6.2 p ro cent. På hushållens nya bostadskrediter hade m edelräntan i december fallit till 7.5 procent. Likviditeten på finansm arknaden var hela året god. D epositionsbankernas inlåning i mark väx te under årets första hälft med ca 10 miljarder mark, men började sedan långsamt sjunka. D e positionerna i m ark ö kade på nytt m ot slutet av året och uppgick i december till 291 miljarder mark. Den goda likviditeten i början av året kunde också m ärkas på penningm ängdens utveckling. Penningmängdens tillväxt upprätthölls av den fortsatt kraftiga ekonom iska aktiviteten. Den svaga uppgången i räntenivån och det faktum att ko nju n k tu rto p p e n brutits brom sade tillsammans med den avtagande inflationen tillväxten i pen ningm ängden efter halvårsskiftet. 12-månaderstillväxten i det snäva m åttet M I var i april ca 9 procent; i augusti hade tillväxttakten avtagit till 5.5 procent. För de vidare penningm ängderna var tillväxten långsam m are liksom under tidigare år. M2 växte i augusti i en årstak t av k n a p p t 3 procent och M3 krym pte i början av året, men började därefter långsam t öka. M ot slutet av året accelererade den snäva penningm ängdens till växttakt. F ö r M l uppgick 12-månaderstillväxten i decem ber till 13.9 procent och för M 2 till 6.0 procent. U nder året påverkades penn in gm äng den också av olika säsongfaktorer. F ö rä n d rin g a r i p enningutbudet hade dä rem o t m indre effekt på penningaggregaten än under tidigare å r efter att statens upplåning i utländsk valuta stan nat av. Minimireservsystemet reformerades Finlands Bank gjorde under 1995 vissa ändringar i sina penningpolitiska styrmedel. Den viktigaste ändringen gällde minimireservsystemet, d ä r b a n kerna började uppfylla reservskyldigheten i form av ett månadsm edeltal. M indre änd rin gar gjor des också i beräkningen av minimireservbasen. M ed minimireservskyldighet avses den andel av depositionerna från allmänheten som b a n k e r na måste deponera hos centralbanken. Bokfö- ringsanvisningarna för kreditinstituten ändrades vid början av 1995 i enlighet med EU:s direktiv. Samtidigt änd rades beräkningen av reservbasen. Avsikten var att depositionsbeloppet skulle för bli o fö rä n d ra t och att rapporteringen av reserv basen skulle förenklas så a tt den mera exakt än tidigare skulle g runda sig på balansposter. Dess utom slopades vissa avdragsposter, som i p ra k ti ken hade visat sig besvärliga. 1 de flesta länder deponeras minimireserverna på bankernas checkkonton i cen tralbanken så a tt bankerna kan a n v ä n d a dem för betalningar. Skyldigheten uppfylls med månadsm edeltalet av de dagliga saldona på en banks checkkonto; m å nadsmedeltalet skall vara lika stort som minimireservskyldigheten. Finlands Bank beslöt tilläm pa d enna praxis från och med o k to b e r 1995. En medeltalsbaserad minimireservskyldighet påverkar räntestyrningen. Det faktum a tt b a n kerna aktivt kan utnyttja sin räntesyn då de u p p fyller skyldigheten under m ånad en stabiliserar särskilt variationerna i overnighträntan. Syste met un derlättar också ban kernas likviditetshantering, och centralbanken behöver inte längre reglera likviditeten lika aktivt som tidigare. c h eckko nton kunde de inte längre a n vän das som säkerhet. B ankerna blev tvungna att läm na Fin lands Bank an d ra säkerheter, främst statens skuldförbindelser och Finlands Banks bankcertifikat. Såd an a fanns vid årets slut i om lop p till ett värde av ca 65 miljarder mark; det saknades således inte säkerhetsmaterial på m arknaden. Kriterierna för m o tp arter vid penningm arknadsinterventioner preciserades Finlands Bank än d ra d e den 1 juni kriterierna för val av m o tp a rte r vid penning m arkn adsin ter ventioner så att banken som m o tp a rte r kan g od kä n n a de minimireservskyldiga kreditinstitut som h a r tillräcklig beredskap att agera som m o t parter. Av m o tp a rte rn a krävs tillräckliga teknis ka förutsättningar, t.ex. checkkonto i Finlands Bank och förbindelse med Helsingfors Penningmarknadscentral, samt aktiv och betydande verksam het på penningm arknaden. M o tp a rte r na i direkta transaktio ner skall dessutom iaktta spel- och förhållningsreglerna på p e n ningm ark naden. I spelreglerna fastställs de allm änna prin ciperna för handeln, t.ex. m arkn ad ens öppetti der. Ä ndring ar i likviditetssystemet Reformen av minimireservsystemet innebar att också likviditetssystemet ändrades, eftersom bankerna inte längre hade dagsdepositioner i Finlands Bank i tidigare bemärkelse. Bankernas depositioner på checkk onton a i Finlands Bank utgör nu b ankernas reservdepositioner. 1 det nya systemet uppstår extra depositioner, om m å n a d s medeltalet av de dagliga saldona på en banks checkkonto överskrider bankens minimireserv skyldighet. R ä n ta n på extra depositioner ä r inte bunden till a n b u d srä n ta n utan fastställs separat av Finlands Bank. I s am b an d med ändringen av minimireservskyldigheten än drad e Finlands Bank också vill koren för likviditetskrediter, så att en b a nk kan erhålla likviditetskredit även om bankens check ko nto i Finlands Bank inte uppvisar ett debetsaldo. Det nya minimireservsystemet m edförde ock så fö rän dring ar i den säkerhetspraxis som Fin lands Bank tilläm par på ban kernas centralbankskrediter. Minimireserverna hade använts som säkerhet för såväl bankernas checkkontolimiter under dagen som deras likviditetskrediter. Då minimireserverna överfördes till b ankernas Statens värd epapp er huvudsakligt material för penningm arknadsinterventionerna V ä rd e pa p pe r som emitterats av staten blev den 1 juni de huvudsakliga instrumenten vid Finlands Banks penningm arknadsinterventioner. F ö r di rekta pe n ningm arknadsaffarer g o d kä n ne r Fin lands Bank n orm alt endast statens skuldförbin delser och Finlands Banks bankcertifikat. Som material för repor go dk änn s inte b ara Finlands Banks och ban kernas bankcertifikat och skuld förbindelser utan också statens benchm arklån och Arsenals skuldförbindelser. Vid slutet av 1995 uppgick beloppet utelöpande värdepap per som kun de g o dk änn as för interventioner till ca 248 miljarder mark. Den 1 juni började vid repor a nv änd as u nd er värdering av materialet, s.k. haircut. U n d e rv ä r dering är allmän internationell praxis och inne b är a tt kreditgivaren (köparen av värd ep app e ren) sk yd dar sig m ot de ränte- och likviditetsris ker som u pp står om m o tp arten inte kan betala tillbaka krediten (dvs. k öp a tillbaka vä rde pa p pe ren) och kreditgivaren blir tvungen att sälja sä kerheterna på m arknaden. Vid undervärdering

17 16 reduceras värdepapperets pris med en given p r o centsats, dvs. värdepapperet godkänns inte som säkerhet till sitt fulla m arknadsvärde. Penning- och valutakurspolitiska förberedelser för den ekonom iska och m o netära unionen Finlands Bank deltog i förberedelserna för den tredje etappen av EU:s ekonom iska och m on e tä ra union i E uropeiska m on etära institutets, EM l:s, råd. dess underkom m ittéer och arbets grupper samt i rådets ställföreträdarkom m itté och i EU:s m o n e tä ra kommitté. På penningpolitikens o m råd e förbereddes E uropeiska centralbankssystemets (ECBS) pen ningpolitiska styrsystem för den tredje etappen av E M U. Målet v a r a t t utveckla medel och m eto der så att ECBS kan utföra sina penningpolitiska uppgifter under den tredje etappen av E M U. Förberedelsearbetet fokuserades på jämförelser av alternativa verksamhetssätt. G em ensam m a drag hos de olika alternativen var låne- och depositionsfaciliteter i Europeiska centralbanken (ECB) till högre och lägre ränta än m a r k n a d s rä n tan samt öpp enm ark nad so peratio ner. Olikheter fanns i användningen av minimireserver och re servskyldighet i form av medeltal sam t frekven sen av öpp enm ark nad so peratio ner. 1 sam band med förberedelserna diskuterades också centrali sering och decentralisering av penningpolitiska funktioner och olika alternativ för a tt genomföra dessa och den tid förberedelsearbetet kräver i olika länder. På det valutapolitiska om rådet förbereddes överföringen av valutareserver från m edlemslän dernas centralbanker till E uropeiska centralban ken, ECB:s och centralbankernas förvaltning av valutareserverna och valutainterventionerna och valutakursrelationerna gentemot de medlems länder som inte deltar i den tredje etappen av E M U. U tredn in gar gjordes och diskussioner för des bl.a. om huruvida valutao peratio nerna skall centraliseras eller decentraliseras, hur valutare serven skall förvaltas i centralb ank erna och ECB och hur en tillräcklig valutakursstabilitet skall garanteras mellan Europeiska unionens samtliga medlemsländer också under den tredje etappen av E M U. Förberedelsearbetets förlopp hänsköts till Eu ropeiska m o netära institutets råd, som gav anvis ningar om det fortsatta arbetet. På det penningoch valutapolitiska om råd et följde rådet också den ekonom iska och ekonom isk-politiska ut vecklingen inom EU, diskuterade såväl utveck lingen av valutakurserna och användningen av den privata ecun som verksamheten inom det E uropeiska m onetära systemet EMS. Penningoch valutakurspolitiska frågor behandlades ock så i Europeiska m on etära institutets ställföreträ d arko m m itté och i EU :s m o n e tä ra kommitté. Finansmarknaden T rots det förb ättrade allm änekonom iska läget brom sades lönsamhetsutvecklingen i bankerna upp av deras svaga intäktsgenerering och lång sam m a kostnadsnedskärningar. Bankernas fi nansnetton och övriga intäkter gick ned när före tagen och hushållen m inskade sina skulder. Ban kerna blev följaktligen tvungna a tt göra fortsatta nedskärningar och avveckla överkapacitet för att bibehålla sin lönsam het på den allt mer k o n k u r rensutsatta m arknaden. I den inhemska kreditförmedlingen ö kade ka pitalm ark naden under 1995 relativt sett ytterliga re i betydelse. Mest växte masskuldebrevsmarknaden, vilket nästan uteslutande berodde på sta tens nyemissioner av obligationer i mark. På a k tiem arknaden upptogs nytt riskkapital endast i obetydlig om fattning. De kraftigt fluktuerande aktiekurserna skapade förutsättningar för en liv ligare handel på derivatm arknaden. B ankernas lönsam het sakta upp åt De Finländska depositionsbankskoncernerna halverade sina förluster jä m fö rt med 1994. D e ras sa m m a n rä k n a d e rörelseförlust uppgick dock fortfarande till 2.8 miljarder m ark, av vilket mer parten bestod av förlustredovisningar av en g å ng skarak tär i sam band med fusionen mellan U nitas och K O P. Resultatförbättringen var till stor del en följd av m inskade kredit- och garanti förluster; dessa sjönk med drygt en tredjedel till 6.2 miljarder m ark genom att nya oreglerade fordringar uppsto d i en klart lägre takt än tidiga re. Inklusive egendomsförvaltningsbolagen (A r senal, Siltapankki, Sparbank en i Finland SBF) uppgick bank sek to rns sam m anlagda kre ditförluster till 9.8 miljarder m ark. Vid halvårs skiftet hade de oreglerade fordringarna kom m it ned till 22 miljarder m ark, d ä r de sedan låg kvar på grund av problem i vissa större kundföretag och omregleringen av krediter i s am b an d med skuldsanering. T rots den förbättrade resultatutvecklingen sjönk ban kernas finansnetton och övriga in tä k ter klart under 1995 som en följd av svag kreditef terfrågan och kry m pa nd e marginaler mellan rä n to rn a för inlåning respektive utlåning i mark. Bankernas kreditbestånd fortsatte a tt minska när företagssektorn med sin förbättrade lönsamhet började förstärka sin soliditet medan hushållen ville lätta på sin skuldbörda. Företagen a m o rte rade fram för allt sina valutakrediter. De krym pande räntem arginalerna återspegla de den efter recessionen på nytt klart skärpta konkurrensen mellan bankerna, till vilken även bidrog den tilltagande utländska konkurrensen. U nd er 1994 minskade räntemarginalen med in emot en halv procentenhet, men stabiliserades under början av 1995 på 4.9 procent. Den k ry m p te ytterligare till följd av räntenedgången under slutet av året, då låneräntorna i takt med m a rk n a d srä n to rn a sjönk mer än depositionsräntorna. U tländ ska kreditinstitut u tökade avsevärt sin verksam het på den Finländska m arknaden redan då EES-avtalet med åtföljande EU-lagstiftning trädd e i kraft 1994 och ytterligare då Finland blev medlem i Europeiska unionen 1995. Före utgången av 1995 hade antalet utländska kredit institut med Filial i Finland stigit till nio från att före 1994 ha varit endast två. Fram till 1995 års slut hade inkom m it 28 anm älningar om EU-kreditinstitut som hade för avsikt att tillhandahålla tjänster i Finland utan att etablera en d otterb an k eller filial. Utländsk kon kurrens har hittills före kom m it mest inom grossistbanksverksamhet, valutaväxlinjg och värdepappersförm edling samt fram för allt inom bankservice till storkunder. Bankernas sa m m a n rä k n ad e övriga intäkter reducerades k ä n n b a rt av förlusterna från värdepappershandeln i PSB:s och KOP:s New Yorkkontor. Även från rä k n a t dessa förluster var b a n kernas prim ära lönsamhet (resultat före kreditoch garantiförluster) sämre än 1994. Fö rutom m inskat finansnetto ta ppade de Finländska b a n kerna betydande m a rk nadsan delar inom valuta växling och värdepappersförmedling, och den ökade konkurrensen gjorde sig gällande även i form av minskade garantiprovisioner. D en svaga efterfrågan på krediter hade även den en negativ inverkan på övriga intäkter. T ro ts lägre kreditförluster var lönsamheten i ba n ke rna fortfarande otillräcklig och k ostnad s besparingarna av de vidtagna saneringsåtgärder na avspeglades än så länge k nap past alls i deras prim ära lönsamhet. Bankerna blev d ä rför tvung na att ytterligare höja kostnadseffektiviteten e n 3 360026D ligt planerna för a tt anpassa sig till den allt mer k o nk urrensu tsatta m a rknaden, d ä r avkastning en är lägre än tidigare. Företagens goda likviditet, hushållens försik tighet och en livligare ekonom isk aktivitet över lag avspeglades i ban kernas ö kade inlåning. D e positionerna i m ark hade redan länge överstigit krediterna i mark. Ö k ad användn in g av m arkn ad sbaserad e referensräntor Bankerna a n vänd e allt oftare helibor- och prim rä n to r som referensränta i sin kreditgivning, m edan andelen krediter b u n d n a till g ru n d rä n ta n eller långa referensräntor minskade. De primrä n teb u n d n a krediternas andel ök ad e framför allt när PSB, K O P och F B F (M erita) sänkte sina prim rä n to r i juni 1995 efter höjningarna under slutet av 1994. P rim rä n te b u n d n a är främst lånen till hushållen, m edan krediterna till företagen och de Finansiella instituten nästan uteslutande är b un dn a till helibor eller h a r fast ränta. De g r u n d rä n te b u n d n a depositionerna fortsat te att minska under 1995, m edan de p rim ränte b u n d n a depositionerna, de skattefria dagligkon to n a och depositionerna med fast ränta relativt sett ökade. Det stora antalet skattefria daglig ko n to n h ar m inskat bank ern as medelsanskaff ningskostnader. D äre m o t följer rä n ta n på dessa kon to n k n ap p a st alls fö rän d rin g a rn a i m a rk n ad srä n to rn a. Den ö kade användningen av egna referensräntor vid prissättningen av krediter och depositioner h a r emellertid m inskat bankernas ränterisk. Strukturella förän drin gar i b an ksek to rn I Finland tilldrog sig en exceptionellt stor b a n k fusion n ä r K O P och F B F den 14 februari avisera de sina planer på en sam m anslagning av b a n kernas affärsrörelser. Bankernas bolagsstäm m or fastställde beslutet i mars, och M erita Bank in ledde sin verksam het den 1 juni 1995. Den nya bank en är till sin b alansom slutning störst i Fin land och en av de största även i N orden. Av hushållens krediter hade M erita och andelsbanksgruppen en m a rkn ad sand el på ca 40 procent var och var därigenom rä tt likvärdiga konkurrenter. A v företagskrediterna hade Meri ta Bank den k lart största m arknadsandelen, ca 50 procent. A ndelsbankernas och Postbankens riks-