JÄGARNAS RIKSFÖRBUND Datum: 2016-01-28 D. nr: 015-16 Kopia till Till Regeringskansliet/Näringsdepartementet (n.registrator@regeringskansliet.se) Jägarnas Riksförbunds yttrande kring remissen N2015/05179/FJR om strategi för svensk viltförvaltning. Naturvårdsverkets förslag på viltstrategi är utsänd på remiss och Jägarnas Riksförbund (JRF) lämnar följande synpunkter: Sammanfattningsvis är JRF förvånad över att det är först efter flera decennier och ett förslag om inrättande av en ny Viltmyndighet som Naturvårdsverket (SNV) satt en strategi för sitt arbete inom viltområdet på pränt. Vid en första anblick kan de övergripande målsättningarna i förslaget ses som steg i rätt riktning, men vid närmare kontroll finner JRF att SNV sidsteppar markägare och jägare vilka utgör de praktiskt förvaltande aktörerna i svensk viltförvaltning och inte beaktat grundläggande realiteter i genomförande av den svenska myndighetsutövningen när det gäller vilt i sitt förslag till strategi. Vägval, mål, undermål och åtgärder blandas och strategin blir mer ett hopkok av olika byråkratiska önskemål, där tydlig prioritering saknas och det är svårt att finna någon logisk koppling mellan olika nivåer i dokumentet. Positivt är att i förslaget finns brukande med i ordvalet, eftersom JRF många gånger tvingats inse att SNV s myndighetskultur i grunden är att bevara och skydda INTE att förvalta och bruka. Dock använts ordet i förslaget som motpart till bevarande, något som JRF menar tyder på SNV stora ambivalens till att bruka naturresurser. JRF finner med detta förslag att den svenska viltförvaltningen omgående behöver överföras från SNV till en tydlig viltmyndighet och att riksdagens beslut om ny viltmyndighet ska verkställas, alternativt att viltförvaltningsansvaret överförs till myndighet som t.ex. Skogsstyrelsen vilken har brukande av naturresurs som huvuduppdrag. Närmare synpunkter på förslaget: SNV inleder med EN NYSTART FÖR SVENSK VILTFÖRVALTNING Naturen och samhället är i ständig förändring. Landskapet, klimatet och viltstammarna varierar över tiden, liksom samhällets prioriteringar och vårt sätt att bruka den mark där viltet lever. Sverige har i dag historiskt stora viltstammar. De är en resurs som brukas till nytta och glädje för många människor men orsakar också skador på landsbygdens näringar. Framtidens viltförvaltning behöver kunna hantera ständig förändring varierande viltstammar, invasiva arter, nya sätt att förvalta och oförutsedda händelser i klimatförändringarnas spår. I Strategi för svensk viltförvaltning pekar Naturvårdsverket ut vägval för att utveckla och stärka svensk viltförvaltning. JRF erfar att, denna förändring som pågått sedan1789 när dåvarande kungen Gustav III gav den svenska bonden rätten att jaga på egen mark, medfört ett antal s.k. nystarter och i stort sett samtliga har inneburit försämringar för den enskilde markägaren med ökade kostnader och byråkratisk administration som allt mer försvårar en lokal och adaptiv förvaltning. Inom da- Adress: Telefon: Fax: E-post: Saltsjögatan 15 08-550 107 81 08-550 651 77 jrf@jagarnasriksforbund.org 151 71 SÖDERTÄLJE
gens viltförvaltning är heller inte huvudproblemet överutnyttjande utan snararare lokala viltstammars överetableringar. I förslaget på vision En viltförvaltning i balans gör att alla kan uppleva viltets värden uppskattar JRF att visionen ser att viltförvaltningen ska uppnå balans. Under rubriken Vägval som utvecklar viltförvaltningen lyfts Främja brukande av vilt som naturresurs och Förebygg skador och andra problem som viltet orsakar som de vägval som ska genomföra strategin. I punkter som ger innehåll till vägvalen nämns att alla ska kunna ta del av viltets värden, viltet ska gå att bruka på olika sätt, jägare ska få service och tillgång till information, hanteringen av viltprodukter ska vara enkel, brukande ska ske lagligt och med god etik samt att arbetet med skador ska fokusera på förebyggande, det ska vara enkelt att bedöma och hantera skador, resurser ska finnas för skadeförebyggande arbete, metoder ska utvecklas för flerartsförvaltning och tydliga ramar ska finnas för beskattning och utfodring. Det är lätt att känna att detta är positiva punkter för viltförvaltning, men samtidigt något som är totalt grundläggande och blottar årtionden av misslyckanden för SNV med att genomföra basal ledning som viltmyndighet. JRF vill med skärpa understryka att i Sverige är det markägaren som har jakträtten och JRF finner det mycket besvärande att förslaget till viltstrategi anslår att alla ska kunna ta del vilket för JRF innebär att viltmyndigheten än inte ser markägaren som den rättmätige jakträtthavaren. Därpå vill strategin att vilt ska gå att bruka på olika sätt genom naturupplevelse, friluftsliv och turism, vilket gör att JRF finner att SNV uppmuntrar till kommersiellt nyttjande av markägarens resurs genom allemansrätten utan att markera markägarens jakträtt. JRF saknar en punkt som beaktar att Sverige har mycket varierande naturgivna förutsättningar och förslaget till strategi har inte någon ambition att möjliggöra lokala anpassningar av regelverk till de lokala förhållandena och därmed finner JRF att stora utvecklingsmöjligheter inte kommer att kunna realiseras. JRF anser att skadeförebyggande bättre beskrivs som negativ påverkan av vilt och JRF vill understryka att med växande antal vilt och totalt ökande viltpopulationer blir risk för negativ påverkan uppenbar och att ett allt tydligare brukande krävs. Förslaget till strategi föreslår att resurser ska finnas och att metoder och regelverk ska utvecklas för flerartsförvaltning, beskattning och utfodring. Förslaget är alltså en stor förespråkare för mer detaljstyrda jaktregler och planhushållning inom viltförvaltningen, vilket JRF finner är fel väg att gå. Lyckosam utveckling av viltförvaltningen uppmuntras bäst genom att markägare och jägare lokalt får stor frihet att besluta om sina mål med viltförvaltningen i sitt område. Mångfald i både målsättningar och vägval i viltförvaltningen kommer att leda till bättre lokalt anpassade viltstammar som är i högre grad rustade att möta den okända framtiden. JRF finner att förslaget inte beaktar att vi har en klimatförändring som kommer att ge landet förändrade förutsättningar och möjlighet för nya arter att utbreda sig, medan mer köldanpassade arter kommer att minska strategin borde ge visioner så markägare och jakträttshavare lokalt får frihet under ansvar att finna sina stigar för att anpassa viltförvaltningen inför denna pågående förändring. Schablonmässiga regelverk och komplicerade flerartsförvaltningsplaner leder till fördröjning i möjligheten att aktivt anpassa förvaltningen och orsakar att kraftfullare åtgärder måste göras och därmed skapa onödiga fluktuationer i populationsutvecklingen, samtidigt som den lokala anpassningen inte blir möjlig. Vägval som stärker viltförvaltningen Fylls på genom underrubrikerna Skapa en tydlig och förutsägbar viltförvaltning, Bygg viltförvaltningen på kvalitetssäkrad kunskap samt Samarbeta aktivt med andra länder. JRF finner att första vägvalet bör ändra namn till skapa ett tydligt och förutsägbart regelverk, som ger förutsättningar för markägarna och jägarna som är de praktiskt förvaltande aktörerna
att erhålla mandat som möjliggör frivilliga överenskommelser som ger långsiktighet i den lokala viltförvaltningen. I texten uppfattar JRF återigen att SNV vill att många olika intressenter berörs av viltet och därmed ska vara med och samråda och samverka. JRF vill understryka att det är markägaren som har jakträtten och huvudansvaret för viltförvaltningen och förbundet saknar i förslaget till vision vägval som grundas på detta faktum. Det praktiska genomförandet av viltförvaltningen sker alltid antingen av markägaren personligen eller genom avtal med annan och med fördel genom frivillig samverkan med angränsande jakträttshavare. I förslaget anges att beslut inom viltförvaltningen ska fattas så nära som möjligt de människor som berörs och att frågornas karaktär avgör vilken nivå beslut fattas. Sedan anges att regionalisering behöver utvärderas och fortsätta i den takt som är möjlig. JRF beklagar att SNV inte uttrycker ambition att ytterligare göra viltförvaltningen mer lokalt adaptiv, något som vi anser är grunden för att möjliggöra den bästa förutsättningen för framgångsrik viltförvaltning i den föränderliga framtiden. I vägvalet kvalitetssäkrad kunskap är fokus på bästa tillgängliga naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga kunskap och att IT-system och data ska underlätta för användare och vara tillgängliga för alla. JRF finner att markägarens och jägarens lokalt förankrade kunskaper förbises och att handlingsförlamning lätt inträffar när det är den kvalitetssäkrade kunskapen som efterfrågas, kunskaper som kräver mer forskning innan svar som ofta blottlägger fler områden som där kunskap behöver öka före beslut kommer. Utöver att stora summor åtgår till att forskning och statistisk bearbetning missas den kunskap som finns genom erfarenhet och livslångt lärande bland viltförvaltning, som tar till vara de lokala naturgivna olikheter som ger grund för utveckling och mångfald. JRF anser att respekten för inhemsk och lokal kunskap bör få stor roll i beslutsfattande inom viltförvaltning och bör lyftas fram i en framåtsyftande viltstrategi. Den egna kunskapen om viltstammar och deras interagerande med omgivningen bör ge grund till svensk viltförvaltning och kunskap från andra länder kan endast i mindre grad påverka inriktning då viltarter, klimatiska förutsättningar, jakttraditioner och kulturella ramar skiljer avsevärt mellan länder och viltförvaltning handlar i hög grad om att förvalta människan. Förslag till förändringar på nationell nivå I förslaget till strategi anger SNV att dagens omoderna regelkomplex kan lösas genom att särskilt se över jaktförordningen och på så sätt ska regelverket bättre stämma med EU rättens krav. JRF delar inte den synen och tar avstånd från detta förslag. Jaktlagen är grunden och innan förordning ändras behöver självklart en översyn av jaktlagstiftningen ske. JRF anser att regelverk bör utformas så att utöver lag bör mer detaljerade regler undvikas. Detta kan ske genom utökad frihet för markägare att förvalta vilt lokalt. Detta ställer krav på lagstiftning och lösningen är inte att se över jaktförordningen. JRF finner inte att en utökad maktöverföring från riksdag och regering till nationell myndighet förbättrar tilltron till jaktpolititiken på något sätt, utan snarare tvärt om. JRF har inget att anföra mot förslag som flyttar frågor från Naturvårdsverket, men anser att då bör fulla ansvaret för frågan överlåtas. Därutöver anser JRF, som redan nämnts, att hela ansvaret för viltfrågorna bör flyttas från SNV. JRF finner det anmärkningsvärt, när det gäller de förändringar som föreslås längst ner på sid 12, att inte SNV inser att genom ansvaret som nationell viltmyndighet följer som grundläggande uppdrag ansvar att främja brukandet av vilt, vilket gör att detta inte ska behöva sättas på pränt. JRF anser att tydligare nytto- och kostnadsanalys behöver göras före ett ökat ansvar för uppföljning och övervakning av viltpopulationerna införs. JRF avstyrker överföring av beslutsrätt avseende jakttider inklusive rätt att delegera delar av detta till länsstyrelse.
JRF finner, när det gäller regionalisering, att flera ansatser till utvärdering gjorts/görs inom myndigheterna och JRF anser att i första hand bör de offentliggöras, alternativt att en oberoende utvärdering genomförs. JRF anser, när det gäller finansiering av viltförvaltningen, att i första hand bör viltförvaltningen avregleras och gå mot minskad administration och detta borde vara det uppdrag myndigheten efterfrågar, inte ökade anslag. Jägarnas inbetalda avgifter ska inte användas till finansiering av myndigheten och JRF avstyrker förslag om att Viltvårdsfondens medel ska ingå i myndighetens finansiering. Naturvårdsverket som central viltmyndighet strategi, mål och åtgärder Här samlar myndigheten ett antal förslag som återkopplar till tidigare angivna underrubriker i vägval. JRF finner det svårt att begripa hur SNV inte anser sig ha uppdrag som viltmyndighet att främja och utveckla brukandet av vilt och därtill finner JRF att koppling mellan mål delmål och åtgärder inte är fullt ut logiska. För att Främja brukande av vilt som resurs anser SNV att de mest strategiska frågorna att hantera de närmaste åren, är att ändra förutsättningar för jakt i skyddade områden, att fler grupper får bruka vilt och att allmän småviltsjakt ska öka utanför renskötselområdet på mark som staten har kontroll över. JRF kan inte dela synen att detta är de viktigaste som främjar brukandet av vilt som resurs, utan ser SNV framtagna förslag som ytterligare exempel på att SNV inte har förmåga att förvalta en naturresurs som ska brukas. Däremot är det synnerligen klokt att jakt sker inom skyddade områden, i annat fall riskerar obalans i viltförvaltningen att uppstå, med ökad skaderisk såväl inom som utanför skyddade områden. I de åtgärder som föreslås delar JRF synen att fler arter blir föremål för allmän jakttid och att regelverk som underlättar hantering av fällt vilt och viltprodukter är angelägna. Även arbete för att utveckla möjligheterna att använda nya sätt att jaga (under förutsättning att med det menas nya jaktmedel/fångstredskap). Tyvärr ser inte JRF någon tydlig koppling mellan dessa förslag på åtgärder och de delmål som de ska höra till. JRF saknar något tydligt mål att förbättra för funktionshindrade att jaga. För att nå mål inom Förebygg skador och andra problem som viltet orsakar anger SNV att 2020 ska förebyggande åtgärder vidtagits för att minska skador för areella näringar och trafikolyckor med vilt. JRF beklagar att SNV inte ser något behov att ta fram förebyggande åtgärder för människor som drabbas av skador, där det inte kan vara okänt att stora rovdjur, främst varg orsakar mycket allvarlig påverkan i vardagslivet, bl.a. genom att hundar dödas och något som JRF anser är en mycket angelägen fråga för viltmyndigheten att uppmärksamma och arbeta med. JRF finner även att det är beklagligt att SNV inte anser sig klara att genomföra förebyggande åtgärder före 2020. JRF anser att under 2016 bör de första åtgärderna införas. Bland åtgärder som JRF saknar för att snabbt komma framåt bör läggas till ökad möjlighet för skyddsjakt på enskilds initiativ för alla arter som får jagas under någon del av året. Under rubriken Skapa en tydlig och förutsägbar viltförvaltning anges att 2018 ska arbete ske för en översyn av jaktlagstiftningen. JRF delar synen att jaktlagstiftningen behöver ses över och att det ska synas i förslag på sid 12 och därmed ändras skrivning på sid 12. Jaktlagstiftningen måste först ses över och därefter anpassas underställda regelverk som förordning och föreskrift. Delmål om föreskrift avseende fångstredskap behöver även ses i samband med tidigare föreslagna åtgärd avseende under främjande brukande av vilt (utveckla möjligheter att använda nya sätt att jaga), samt förslag i delmål på överförande av ansvar för frågan till annan myndighet. I delmålen under målet att 2018 har Naturvårdsverket genomfört åtgärder för att utveckla samverkan för en väl fungerande viltförvaltning anges att 2016 ska ett antal delmål göras.
JRF ställer sig frågande till om delmålen görs 2016, varför är inte det övergripande målet också genomfört 2016? Däremot saknar JRF ett delmål som visar att SNV beaktar grundläggande centrala byggstenar i svenska myndighetsuppdrag avseende vilt. Det kan inte vara okänt att regeringen uppdrar till Svenska Jägareförbundet ett allmänt uppdrag och det är förvånande att SNV inte tydligt anger i sin viltstrategi hur samverkan ska ske så den samlande myndighetsutövningen för vilt blir resurseffektiv och enkel för medborgare att förstå. JRF saknar även att SNV tar tag i myndighetens brister i att kunna möta människor som är utsatta för tydlig påverkan av rovdjur och JRF önskar att SNV sätter upp mål för att utveckla kompetens hos medarbetare i bemötande och respekt i möten med människor som utsatts för stora rovdjur Under målet Bygg viltförvaltningen på kvalitetssäkrad kunskap saknar JRF mål som anger att lokala erfarenheter är en kunskap som skall/bör utnyttjas inom viltförvaltningen. JRF finner även att det första och tredje målet under rubriken har förvirrande likartade ordval och de behöver förtydligas, om det ena avser särskilt forskningsinformation och det andra fokuserar informationsspridningsteknik. Angående de mål och delmål som SNV föreslår för Samarbeta aktivt med andra länder. JRF ser det som självklart att en nationell viltmyndighet deltar i ett för landet relevant internationellt samarbete och informationsutbyte. JRF kräver att en nationell viltmyndighet tydligt arbetar för att svenska jakttraditioner och att dess särarter erhåller stor respekt på EU nivå och i andra internationella sammanhang så att svensk viltförvaltning kan fortsatt utvecklas och bevara jakttraditioner adaptivt utifrån de tydligt varierande lokala förutsättningar. E.U. Jägarnas Riksförbund Riksviltvårdskonsulent Ulf Kallin