JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401

1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra för gardinerna.) Är det nån där ute? Är det det? Ingen alls? Det är alldeles tomt. Inga andra bilar? Inga andra bilar. Bara vår. Då är det inga andra här. Nej, det verkar inte så. Bra. (Hon häller upp ett glas vatten och löser upp en tablett i det.) Då klarade vi oss. Gjorde vi inte det? Va? Sluta nu. 1

Förlåt. Här, ta lite mer. Tack. (Mannen dricker.) Vad är det för nåt? Det är bara vatten. Vatten och en huvudvärkstablett. Det smakar i alla fall som jag vet inte vad. Drick nu bara. (Mannen dricker.) Du? Ja? Vad sa han till dig? Han sa inget. Jasså? Nej, det är klart han inte sa nåt. Nej, det är ju klart. Jag fick bara för mig att han, att han sa något. Han var tyst. Alldeles stilla och tyst. 2

Han var väl det. Det är bara att Nä, det var väl så. Du vaknade inte förrän jag var tillbaka i bilen. Det var så det var. Vet du, jag fick för mig att han sa något. Vad obehagligt. Jag fick precis för mig att han tog tag i din arm, och drog ner dig, så här, mot sig, och viskade något i ditt öra. Så var det inte. Sluta nu. Förlåt. Jag måste ha inbillat mig. Vad obehagligt. När man får för sig saker så där. För så var det inte. Det är nog chocken. Drick upp nu. (Mannen dricker.) 3

Är du säker på att det var jag som körde? Ja, hurså? Jag vet inte. Det är så dumt. Vad? Jag minns inte ens vart vi var på väg. Vi skulle ingen särskild stans. Lägg dig ner här nu. Har det börjat blöda igen? Inte så farligt. Jag skall hämta lite mer. Nej, det smakar ju som Det är bra för dig. (Försvinner iväg och fyller på glaset, löser upp en tablett i det.) Du får inte börja blanda ihop saker och ting. Du, nu rinner det ner i ögonen här. Vi var ute och körde. Eller hur? 4

Skit också. Du. Och du såg honom inte. Han kom ut från buskagen vid rastplatsen, plötsligt. Här. Tack. (Dricker.) Du försökte väja, men hann inte. Och så for vi av vägen och du slog huvudet i ratten. Minns du inget av det här? Jag minns, det senaste jag minns är vårt vardagsrum. Tror jag. Igår kväll. Hur ser det ut? Det slutar snart. Lyssna nu. När jag kom tillbaka till bilen vaknade du till. Jag hjälpte dig ut. La dig i baksätet och så körde vi hit. Till det här motellet. Ja, det minns jag. Att vi körde hit? När du lägger mig i baksätet. 5

Bra. Ser du. Ta en klunk till nu. (Mannen dricker.) Men jag vet inte, jag mins ändå att du, att du står lutad där över honom. Och så har du, nej jag vet inte. Här. (Lägger en ny tablett i glaset.) Tack. Glöm det nu. Det var inget du kunde göra något åt. Det är bara att, jag vet inte var det kommer från. Men han ligger där och, det är så sjukt, han ligger där och sträcker sig för att få tag i ärmen på din tröja, drar ner dig mot sig för att säga något, men du Det var inte så. Nej, jag vet, det är bara vad jag minns. Jag minns att han ligger där, i strålkastarljuset, och lyfter sitt huvud för att säga något, men då tar du din andra hand och i den har du en skiftnyckel. Och så slår du honom rakt över pannan. (Dricker.) Förlåt. Jag menade inte att det var så, men. Du frågade om jag mindes något. Det är vad jag minns. 6

Jag minns vårt vardagsrum tavlorna på väggarna, parkettgolvet, ljuset från gatlyktan utanför. Och så minns jag det där. Du. Du? Vad är det? Är det nån här? Vad är det då? Ssch. Du? Du? Nu rinner det mer här igen. Tyst nu. Vi borde ha ringt. Dom skulle ha förstått. Att det inte var meningen. Skulle dom inte det? Att det bara blev. Det är ju sånt som händer. Kan du inte berätta det för dom? Kan du inte det? Men tyst nu då. Det är nån här, eller hur? Det är nån här. Jag känner det på mig. Är det nån ute i korridoren? 7

Tyst nu. Det är nån här. Skit också, det slutar inte det här. Skit, skit, skit, skit. Kan du ge mig handduken? Det är ingen här. Ge mig handduken nu. Aj aj. Det är ingen här. Sluta titta på mig så där. Ge mig handduken nu innan Ge Sluta nu. Vad tittar du på? Lägg av med det där. Vad tittar du på? Vad tittar du på? (Ljudet av glas som krossas mot väggen.) 2. HEMMET. Hjälp vad du skräms. Förlåt, det var inte meningen. God morgon. God morgon. 8

När gick du upp? Inte så länge sedan. Nähä. Vad fint du har gjort det, med hyllorna. Tack. Har jag stört dig? Nej, inte alls. Vad bra. Du? Ja? Förlåt för igår. Det ska du inte be om ursäkt för. Jag älskar dig, det vet du väl. Klart jag gör. Det är bara så att ibland så Nej, men på riktigt det är inget att be om ursäkt för. Jag är trött ibland jag med. 9

Men det är inte det. Vad är det då? Det är, det är bara en känsla som Det blir så bisarrt att ta det så här på morgonen. Nej men vad är det? Det är bara en känsla. Som kommer ibland när vi, när vi ligger med varandra. Vad för känsla? Det är så dumt. Säg bara. En känsla av att du är nån annan. Jaha. Nej, inte så. Inte på det viset. Det är obehagligt. Jag ligger där och, och känner dig på mig, i mig, och så plötsligt går det upp för mig att det inte är du. Det är nån helt främmande. Och jag får panik, för jag vet inte hur det har gått till. Jag vet inte ens om det är nån som förgriper sig på mig, eller om jag velat det. Jag vet inte det kanske är jag som har förfört honom. 10

Det enda jag vet är att jag inte känner honom, och att det är för sent. Även om jag knuffar undan honom och ber honom att försvinna så har det redan skett. Förstår du? Jag vet inte. Händer det ofta? Ibland. Men jag kommer till sans sen. Så småningom. Och så känner jag igen dig. Men det, jag vet inte. Jag får för mig att det tar längre och längre tid för varje gång. Att komma tillbaka. Det är ju bara inbillning. Men, ja. Förlåt, som sagt. Mm. Blev du ledsen? Nej då. Det är ju bra att du säger nåt. Det känns ju att nåt inte är bra. Ja, förlåt. Be inte om förlåtelse. Får jag sätta mig hos dig lite? 11

(Hon sätter sig hos honom.) Det har hänt oftare sen vi flyttade hit. Vad då? Till den här lägenheten? Jag kan inte låta bli att tycka att det är nåt obehagligt med den. Dom har ju sanerat den. Jo. Jo, jag vet. Men det är bara tanken på det. Och så, sitter det ju kvar, nån lukt, på något vis. Tycker du? Tänker du inte på det när du går in i vardagsrummet? Jag tänker på det hela tiden. Det går ju inte. Det gör ju inte det. Men det var billigt. Inte sant? Mm. 12

Nej, förlåt. Vad är det du tänker på då, när du tänker på det? Ja, vad tror du? Jag tänker att det var här det hände. Så tänker jag. Där satt han när hon kom in. Där stod hon när hon slog till. Där föll han. Där låg han. Och hur vet du att det var så? Jag vet inte. Men det måste ju vara så. Du har ju läst tidningarna du med, inte sant? Jo, det har jag ju. Du såg ju bilderna. Men det är ju våra möbler här nu. Eller hur? Våra saker. Jo. Jo. Och nu är ju hyllorna på plats också. Tror du inte att du kan få bort det på nåt sätt? 13

Säkert. Det försvinner nog med tiden om inte annat. Jo. Det brukar ju vara så. Vad fint det blev, med hyllorna. Visst blev det. Och dom är verkligen helt otroligt lätta att montera. Jag har lite kvar att få fast bara. (Han reser sig, och hon strax efter.) Ger du mig skiftnyckeln? När gick du upp egentligen? Inte så länge sedan. Som sagt. Varför frågar du det? Nej, jag Jag vaknar alltid när du går upp på nätterna. Sen kan jag inte somna förrän du lagt dig igen. Jaha. Så jag ligger där och lyssnar på dig. Jag har legat hela natten och lyssnat på dig. Jaha. Varför frågar du då? Jag vet inte. 14

Vad har du gjort? Inte mycket. Fixat lite med hyllorna. Ja, som du ser. Suttit här. Tittat ut genom fönstret. Funderat lite, kanske. Jag är ledsen, som sagt. Jag funderade inte så mycket på det. Vad funderade du på då? Inte så mycket. Möblerna. Jaha. Kanske lite på vad som hänt här. Du tänkte ju inte på det, sa du? Nej, nej, inte så, men Det är ju som du säger det är kart man funderar. Så du tänker på det också? Vad tänker du på då? 15

Ja Som du ungefär. Det var här han satt. Det var där hon kom in. Där du står nu. Så tänker jag. Och kanske att hon stod här och tittade på honom. När han satt här vid fönstret, och, ja, vad han nu gjorde. Läste kanske. Funderade. Stod du och tittade på mig i natt? När jag satt här? Varför undrar du det? Jag vet inte. Jag tänker, om du vaknade? Och inte kunde somna om. Det är ju inte så konstigt om du gick upp då. Eller hur? Det vore det ju inte. Om du gick upp och kanske gick in här och ställde dig och tittade på mig när jag satt här. Det vore väl inte så konstigt? Nej, det vore det ju inte. Gjorde du det? Jag gjorde nog det. Vet du inte? 16

Jo. Jag stod här och tittade på dig. Jag såg dig. Gjorde du? I fönstret. Din spegelbild, bakom mig. Ditt ansikte. Varför frågar du då? Jag vet inte, jag tänkte, ja, om det kanske inte var du? Nej, jag skojar bara. Det var så lite ljus. Du såg så blek ut. Dina ögon var nästan alldeles svarta. Varför sa du inget? Jag vet inte. Jag tänkte nog bara på hur hon kom in här, den där gången. Och ställde sig där och tittade på honom, när han satt här. Hur hon kom närmare, hur hon höjde sin hand och slog honom. Först en gång, och sedan en gång till, när han låg på golvet och försökte dra henne till sig för att säga något. Som dom sa på nyheterna. Jag trodde inte du såg mig. Blev du rädd? 17

Nej, det var inte hemskt alls. Det var det som var så underligt. Det kändes bara alldeles varmt. Som om allt var över. Vad jag än gjorde så var det för sent. Så jag bara satt kvar, men inget hände. Och så gick du tillbaka till sovrummet. Jag gjorde det. Vad tror du han försökte säga till henne? Jag vet inte. Vad tror du? Jag vet inte heller. Men han sa inget, eller hur? Nej, hon slog igen. Rakt över pannan. Som dom skrev i tidningarna. Ja, dom gjorde ju det. Vill du ha lite? (Hon häller upp något i ett glas.) Tack. (De dricker tillsammans.) 3. VÄGEN. 18

(I en bil på en tom motorväg, kvinnan kör, mannen i baksätet.) Du kan gott lägga in din väska där bak om du vill. Det går bra så här. Du gör ju som du vill. Skall du med hela vägen? Om det går bra? Visst. Bara trevligt med sällskap. Det är så sällan man tar upp liftare. Man vågar ju inte. Eller va? Nej, det är ju så. Man utgår ju nästan från att det är nån som kommer att våldta en. Minst. I alla fall råna en. Eller kanske både råna och våldta en. Det är sorgligt. Ja, verkligen. Du pratar inte så mycket, va? 19

Jodå, eller, ja, inte vet jag. Jag är lite trött bara. Du får ursäkta att jag frågar men vad gjorde du där ute egentligen? Jag gick lite bara. Jaha. Ja det får man ju göra om man vill. Du hade verkligen tur nu. Eller hur? Inte många bilar ute vid den här tiden. Du kunde fått gå där ett bra tag. Eller va? Jo, jag hade tur. Tack så mycket. Du får säga till sen om du tycker att jag pratar för mycket. Man blir lite ja, du märker ju, när man är själv hela dagarna. Du kanske vill sova? Nej, det går bra. Va bra. Säg till annars, som sagt, om jag pratar för mycket. 20

Det är så sällan jag tar upp nån, så man blir ju lite, ja, men det sa jag ju redan. Dessutom så, det är så lustigt, eller, det kanske jag inte skall berätta egentligen, men, ja Du får inte tro nu att jag berättar det här med nån slags med nån slags baktanke, men jag skall berätta för dig det är så lustigt, sist jag tog upp nån, var en massa år sedan. Jättetrevlig kille. Det var så underligt för jag är annars inte en sån som plockar upp folk så där bara, mitt i ingenstans. Men jag fick bara en känsla när jag körde förbi honom, och så tänkte jag att varför inte? Så där som man känner ibland vet du vad jag menar? Hursomhelst så var det mitt i natten det med. Och jag insåg att vi inte skulle hinna fram innan morgonen. Så vi tog in på ett motell, han och jag. Och där, vet du vad som hände? Det är ju sånt som annars inte bara händer. Men dom hade ju naturligtvis bara ett dubbelrum kvar. Med en säng, en dubbelsäng. Och vad skulle vi göra vi fick ju ta det. Och sen, han erbjöd ju sig att sova på soffan så klart, han var ju alltså på riktigt en trevlig typ, men du vet är du med mig? 21

På natten sen hörde jag hur han låg där och vred sig, så jag sa till honom att han kunde sova hos mig. Om han ville. Men han sa ju nej, så klart, men så sa jag igen att det inte var nån fara. Och då kom han dit och la sig bredvid mig, och låtsades som att han somnade. Har du hört när någon sover på låtsas? Då vet du. Man hör det med en gång. Men jag sa inget. Jag bara låg där och tittade på honom. Alldeles intill honom. Så att jag kunde se hur pulsen slog under huden på hans hals. Och efter en stund så Nej, förlåt, jag vet inte varför jag berättar det här för dig nu. Det måste kännas jättekonstigt. Jag menar, där sitter du i min bil mitt i natten, precis som han. Och så berättar jag allt det här. Det var inte så jag menade. Det är ju inte som att jag Alltså, det var underbart, det var det verkligen. Men det är ju inte som att jag skulle vilja att det hände igen. Det går ju aldrig sen ändå. I längden. 22

Om du förstår vad jag menar? Nej, vad då. Att det inte går. Jag är inte en sån som bara tar upp nån sådär. Jag är inte det. Det visar sig alltid förr eller senare. Först kanske det bara kommer som små aningar. Som man kan blunda för. Men sen är det plötsligt uppenbart. Vi fortsatte sen, vet du, efter den natten. Han följde med mig hem. Flyttade in. Vi låg med varandra varje natt. Har du funderat över din egen död nån gåg? Det är samma sak där. Det kan komma såna små ögonblick när man bara fryser till inför det. Men det går alltid att slå dom ifrån sig, och tänka på nåt annat. Trots att man vet att det nån dag bara kommer vara ett faktum. Så är det med den insikten också. En dag så är det bara ett faktum att han inte är nåt annat än den där främlingen på vägen, mitt i natten. Och att det var allt det där andra som var en dröm. Inte tvärtom. Förstår du? Ja, kanske. 23

Och vad ska man göra då? Kan du svara på det? Det finns inget man kan göra. Så du förstår, va? Att det inte direkt är som att jag försöker få dig med på motell. Eller hur? Eller, ja. Jag förstår, alltså. Bra. Bra. För det ligger ett här framme om ett tag. Jasså? Jaha. Det är, det är ett motell bara. Jag stannar där ibland. När det är mitt i natten och jag inte orkar köra längre. Jaha. Jag har lekt med tanken nån gång. När jag har suttit där. 24

Vad som skulle hända om jag fick den där känslan igen, nån natt. Om jag skulle köra förbi nån, och känna varför inte? Ibland tänker jag att varför skulle det ändå inte kunna få vara så? Eller hur? Vad? Bara för en natt. Skulle man vara tvungen att leva upp till det längre än så? Jaha. Det är ju inte som att någon kommer dö. Eller hur? Det är ju ingen som dör. (Tystnad ett ögonblick, innan bilen saktar in och svänger av.) 25