Specialarbete utfört under Kriminalteknisk grundutbildning 2001-2002 Statens Kriminaltekniska Laboratorium, Linköping Författare: Sven Lindén Tekniska Roteln, Malmö Handledare: Ingemar Edvardsson Tekniska Roteln, Malmö
2 Sammanfattning Min frågeställning är om det går det att påverka resultatet vid framkallning av blodspår med hjälp av olika val av härdningsoch fixeringsvätskor? Härdnings- och fixeringsvätska används för att få avtrycket att sitta kvar och bibehålla sitt ursprungliga utseende under framkallningen med Amidosvart. I denna undersökning härdades/fixerades avtrycken med tre olika metoder: 1: med 5-sulfosalicylsyra/destillerat vatten. 2: med nedkyld etanol. 3: utan härdnings- eller fixeringsvätska. Blodiga skoavtryck avsattes på en plastmatta för att därefter härdas/fixeras med ovanstående tre metoder. Med utgångspunkt från gjorda undersökningar går det att konstatera att de avtryck som visade flest och bäst detaljer var härdade/fixerade med 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten. Förutom att de var detaljrikast så bevarades avtrycket mycket bättre än med de övriga metoderna. Ingen del av avtrycken släppte från underlaget efter härdning/fixering, detta skedde med de andra metoderna. Genomgående visar det sig att de tunnaste avtrycken ger bäst resultat efter framkallning. De näst intill osynliga blodiga skospåren är de viktigaste då man vill få ett bra resultat. En annan intressant detalj är att underlaget inte blev lika mycket infärgat av amidosvart då härdnings- och fixeringsvätska bestående av 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten användes. Detta gör spåret mera kontrastrikt och kan även vara något att beakta då man vid en undersökning vill orsaka så lite skada som möjligt. 2
3 Förord Jag vill tacka min handledare Ingemar Edwardsson som med sin entusiasm och sin stora yrkesskicklighet har hjälpt och inspirerat mig till att utföra detta specialarbete. Ännu en gång, TACK! 3
4 Innehållsförteckning Sammanfattning sidan 2 Förord sidan 3 Innehållsförteckning sidan 4 1. Bakgrund sidan 5 2. Syfte sidan 5 3. Metod / utförande sidan 5 3.1 Amidosvart sidan 6 3.2 Fixering/härdning sidan 6 3.3 Skotyp sidan 6 3.4 Golvmaterial sidan 6-7 3.5 Blod sidan 7 3.6 Infärgning av skosulor sidan 7 3.7 Jämförelseavtryck sidan 8 3.8 Säkringsmetod sidan 8-9 3.9 Tillvägagångssätt sidan 9 4. Blod sidan 10 4.1 Blodets beståndsdelar sidan 10 4.2 Blodproteiners nedbrytning sidan 11-11 5. Resultat 5.1 Avtrycksserie 1: (första steget) sidan 12-13 5.2 Avtrycksserie 2: (tredje steget) sidan 14-15 5.3 Avtrycksserie 3: (åttonde steget) sidan 16-17 5.4 Avtrycksserie 4: (mycket tunna blodspår) sidan 18-19 6. Utvärdering av resultat sidan 20 7. Analys och diskussion sidan 21 8. Litteratur och källförteckning sidan 22 9. Bilaga 1 sidan 23 Arbets- och fixerlösningar av Amidosvart 4
5 1. Bakgrund Spår i blod eller blodvätska förekommer på en rad olika brottsplatser, alltifrån vanliga inbrott till grova våldsbrott. På samtliga platser har spåren i blod och blodvätska en sak gemensamt, de har avsatts i samband med brottet av gärningsmannen eller i vissa fall av offret. Det kan även finnas behöriga avtryck efter t.ex. läkare, ambulanspersonal och polis som ska uteslutas från utredningen. Det är därför av stor vikt att man på ett enkelt sätt kan framkalla och förstärka spår i blod och blodvätska. Dessa avtryck kan framkallas med hjälp av Amidosvart som är en mycket välkänd kriminalteknisk metod. Amidosvart kan användas i ett flertal vatten- och lösningsbaserade blandningar och då även med olika härdnings- och fixeringsvätskor. Vid diskussioner med kollegor har meningarna varit delade om vilket val av härdnings- och fixeringsvätska som ger det bästa resultatet. Kanske det blir bättre om man inte använder någon vätska alls? 2. Syfte Syftet med undersökningen är att försöka avgöra om framkallningsresultatet av ett färskt blodspår med amidosvart påverkas av härdnings/fixeringsvätskan. 3. Metod / utförande För att ta reda på om härdnings- och fixeringsvätskan påverkar resultaten valde jag att inledningsvis avsätta blodiga skoavtryck i två likadana serier. Varje serie består av åtta steg med höger respektive vänstersko, sammanlagt sexton avtryck. I skoavtrycksserierna säkrades och framkallades det första, tredje och det åttonde steget. (Avtrycksserie 1 till 3) Senare uppkom frågan hur resultatet blir med ett mycket tunt spår, därför gjordes ytterligare en studie av skoavtryck med endast en mycket tunn blodbesudling på skorna. (Avtrycksserie 4) 5
6 3.1 Amidosvart Amidosvart är en vätska som används för förstärkning och framkallning alla typer av spår (fingeravtryck, fotspår eller skospår) som avsatts i blod. Vätskan reagerar med proteiner i blodet och infärgar spåret mörkblått. (1) Huvudingrediensen i blandningen är naftalensvart, ett mörkt färgpigment i pulverform som har sitt huvudsakliga användningsområde i textilindustrin för infärgning av klädesplagg. Vätskan finns framtagen i flera olika recept baserade på metanol, koncentrerad ättiksyra eller destillerat vatten. Blodspåret besprutas först med den färglösa härdnings- och fixeringsvätskan, därefter med Amidosvart vilket infärgar spåret mörkblått. För recept och arbetsbeskrivning, se bilaga 1. 3.2 Fixering/härdning Fixerings- och härdningsvätska används för att få avtrycket att sitta kvar på underlaget. Härdningstiden kan varieras, i denna studie har tiden varit två minuter. När etanol används minskar ytspänningen och framkallningsvätskan lägger sig i ett jämnare skikt. Är blodspåret mycket färskt går det att torka spåret genom att värma upp det till 100 grader i maximalt 10 minuter. 3.3 Skotyp Till experimentet valdes ett par väl använda gymnastikskor av fabrikat Brooks Hydroflow ST. Skorna har gummisulor, med på sina ställen kraftiga förslitningsskador. Ytterligare skador på sulorna gjordes med en skalpell, detta för att få fler tydliga detaljer på avtrycken. 3.4 Golvmaterial Den 19 november 2001 införskaffades en oanvänd ljus trämönstrad plastmatta, fabrikat Tarkett Extreme, från Färghuset Ab, Tommarpsvägen 85 i Trelleborg. 6
7 Den 21 januari 2002 hämtades från samma butik ytterligare en plastmatta, till synes identisk med ovanstående, dock kom den inte från samma mattrulle. Denna plastmatta användes för avtrycksserie 4. 3.5 Blod Den 19 november 2001 hämtades två liter färskt grisblod på Ugglarps Slakteri Ab, Ugglarp pl 91, 231 96 Trelleborg Blodet var färskt och det fanns inga främmande ämne i det. Blodet delades upp på fyra stycken burkar med en halv liter i varje. 3.6 Infärgning av skorna För att få skosulorna infärgade med blod, hälldes 2 dl blod i ett kar med måtten 50 x 40 cm varefter skorna trampades ner i karet. I avtrycksserierna 1-3 trampades överskottet av blod av på en dagstidning och sedan gjordes skoavtryck i en obruten följd på plastmattan. Detta skedde i två omgångar och varje omgång innehöll åtta steg med vardera sko (höger/vänster). I avtrycksserie 4 påfördes blodet ytterst tunt på skosulorna, därefter trampades överskottet av på en dagstidning. 7
8 3.7 Jämförelseavtryck För att kunna göra en jämförelse mellan skorna och avtrycken, krävs det ett jämförelseavtryck. Skosulorna sprayades med silicon, därefter avsattes avtryck på fotopapper i storlek A4. Avtrycken penslades sedan med Magna Jet Black som är ett svart pulver avsett för fingeravtrycksframkallning. Båda jämförelseavtrycken uppvisar skador och förslitningar i sulan som kan anses vara unika för skorna. Vissa av skadorna är förstärkta med skalpell. De mest unika skadorna är inringade på ovanstående foton. Förslitningar och slumpmässigt tillkomna detaljer är faktorer som kan binda samman avtryck och skor. 3.8 Säkringsmetod Avtrycken skars ut från mattan för att därefter behandlas inne på Tekniska Rotelns laboratorium, Malmö. Det är viktigt att man använder skyddsutrustning i samband med framkallning och förstärkning av blodspår med hjälp av Amidosvart. 8
9 Skyddskläder, handskar, glasögon och ett dragskåp eller en ventilerad vask är ett absolut krav. Om spåren måste framkallas ute på en brottsplats ska man tillse att förutom skyddskläder, handskar och glasögon ha en bra ventilation, med hjälp av t.ex. en bärbar fläkt. Efter framkallning fotograferades avtrycken av personal på tekniska rotelns fotoavdelning i Malmö. Fotograferingen skedde med en Nikon D1 (digitalkamera) och ett 35 mm objektiv. 3.9 Tillvägagångssätt Avtrycksserie 1 innefattar de avtryck som är först i serien av avtryck. Dessa är avsatta efter det att överflödigt blod trampats av på tidningar. Avtrycken är rikligt blodbemängda och diffusa. Framkallningen skedde efter 5 timmar. Avtrycksserie 2 innefattar de tredje avtrycken i serien. Dessa avtryck är mindre blodbemängda och synbart skarpare redan innan behandlingen. Avtrycksserie 3 innefattar de åttonde och sista avtrycken i serien. Blodmängden är ringa. Avtrycksserie 4 innefattar de avtryck som gjordes vid ett senare tillfälle och anledningen till detta var att studera hur Amidosvart fungerade på ytterst tunna blodspår. Ytterliggare en plastmatta införskaffades av samma fabrikat och mönstertyp som den tidigare använda mattan. Enda skillnaden mellan mattorna är att de inte kommer från samma mattrulle. Ett mycket tunt blodlager påfördes på skosulorna med en blodig pappersbit. Avtrycken är knappast synliga för ögat och för att kunna se avtrycken på mattan behövdes släpljus. Framkallningen för avtrycksserie 2, 3 och 4 skedde efter 24 timmar. 9
10 4. Blod 4:1 Blodets beståndsdelar Blodet i den levande kroppen består i huvudsakligen av blodvätska eller blodplasma samt röda och vita blodkroppar (blodcellerna). Hos en frisk människa uppgår blodets vikt till ungefär 1 / 13-del av hela kroppsvikten, vilket innebär, att en fullvuxen person har cirka 4-5 liter blod. De röda blodkropparna, som ger blodets dess färg, innehåller blodfärgämnet hemoglobin och förekommer till ett antal av närmare fem miljoner blodkroppar per kubikmillimeter. I lungorna mättas blodkropparnas hemoglobin med syre, som sedan förs ut i kroppen, där förbränningen underhålls. Då blodet via hjärtat återförs till lungorna är det syrefattigt. Det är av den anledningen som blodet är ljusare i artärerna än i venerna. De vita blodkropparna förekommer i mindre antal än de röda. På varje tusental röda blodkroppar finns cirka en eller två vita. Blodvätskan eller blodplasman innehåller äggviteämnen (proteiner) av olika slag, däribland fibrinogenet, som åstadkommer blodets levring (koagulering) samt salter. När blodet levrar sig separerar det i två delar, dels blodlevern, dels serum. Blodlevern består av det till fibrin förändrade fibrinogenet samt röda och vita blodkroppar. Serumet har en svagt halmgul färg och innehåller övriga beståndsdelar från det ursprungliga blodet. (2) Blod från människa och gris skiljer sig inte mycket åt i blodproteinuppbyggnaden. Proteinmolekylerna är likvärdiga, och endast enstaka byggstenar skiljer dem åt. Uppbyggnaden av proteiner i människokroppen skiljer sig också mellan olika individer eftersom proteiner bildas och byggs upp genom avläsning av den enskilde individens DNA-kod. (3) 4:2 Blodproteiners nedbrytning utanför människokroppen. Proteiner är molekyler uppbyggda av aminosyror till långa kedjor, sammanbundna med svavelbryggor. I blodet ligger proteinkedjorna ihoprullade som nystan i en kemisk stabil miljö. 10
11 Utanför kroppen är den kemiska miljön föränderlig. Där börjar bakterier att äta upp aminosyrorna i proteinkedjorna och nedbrytningen av blodprotein påbörjas. De till nystan ihoprullade proteinkedjorna börjar att vecklas ut och brista, varvid kedjorna blir kortare. Trots att halten av protein successivt minskar allteftersom proteinkedjorna tuggas sönder så kommer det en längre tid att finnas kortare och längre proteindelar kvar. Dessa har kvar kemiska egenskaper lämpade för proteininfärgning (t.ex. amidosvart). Nedbrytningsprocessen påskyndas väsentligt av högre luftfuktighet eftersom bakterierna trivs i fuktig miljö. Kombinationen av hög luftfuktighet och hög temperatur är mycket gynnsam för nedbrytningsprocessen. Den tid det tar för bakterierna att bryta ned blodproteinerna beror också på mängden blod. En mindre blodmängd (3 och 4) bryts ner på kortare tid. 11
12 5. Resultat 5.1 Avtrycksserie 1: (första steget) Avtryck 1:12 Efter framkallning. Fixerings/härdningsvätska: 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten. Innan framkallning Illustrationen till höger visar var i serien avtrycken är säkrade. Avtryck 2:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: nedkyld 99,5 % etanol. Innan framkallning 12
13 Avtryck 3:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: saknas. Innan framkallning Detta är de första skoavtrycken efter det att blodet har trampats av på en dagstidning. Avtrycken 1:12 och 2:12 blev härdade/fixerade i två minuter innan vätskan sköljdes bort och amidosvart användes. När det gäller avtryck 3:12, användes ingen härdning/fixering. Spåren är rikligt blodbemängda och framkallningen skedde redan efter fem timmar. Avtrycken är färska och efter framkallning går det att se vilken mönstertyp skorna har haft. På grund av blodmängden är spåren otydliga och det svårt att urskilja några specifika detaljer i avtrycken. Avtryck 2:12 och 3:12 visar båda en tendens att släppa från underlaget medan avtryck 1:12 sitter väl fast på underlaget och uppvisar de flesta detaljerna. 13
14 5.2 Avtrycksserie 2: (tredje steget) Avtryck 4:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten. Innan framkallning Illustrationen till höger visar var i serien avtrycken är säkrade. Avtryck 5:12 Efter framkallning består av 99,9 % ethanol. Fixerings/härdningsvätska: nedkyld 99,5 % etanol. Innan framkallning 14
15 Avtryck 6:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: saknas. Innan framkallning Ovanstående foton visar det tredje steget i skoavtrycksserien. Spåren är mindre blodbemängda än föregående avtrycksserie. Avtrycken 4:12 och 5:12 blev härdade/fixerade i två minuter innan vätskan sköljdes bort och amidosvart användes. När det gäller avtryck 6:12, användes ingen härdnings- och fixeringsvätska. I avtryck 4:12 går det att hitta sådana detaljer som gör det möjligt att identifiera de aktuella skorna. Avtryck 5:12 och 6:12 är sämre kvalitetsmässigt på grund av att de släpper från underlaget. 15
16 5.3 Avtrycksserie 3: (det åttonde steget) Avtryck 7:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten. Innan framkallning Illustrationen till höger visar var i serien avtrycken är säkrade. Avtryck 8:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: nedkyld 99,5 % etanol. Innan framkallning 16
17 Avtryck 9:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: saknas. Ovanstående foton visar det åttonde steget i skoavtrycksserien. Spåren är mindre blodbemängda än föregående avtrycksserier. Avtrycken 7:12 och 8:12 blev härdade/fixerade i två minuter innan vätskan sköljdes bort och amidosvart användes. När det gäller avtryck 9:12, användes ingen härdnings/fixeringsvätska. Innan framkallningen syns avtrycken otydligt och man kunde endast urskilja skoavtrycket med svårighet. Efter framkallningen uppvisar avtryck 7:12 det bästa resultatet, många specifika detaljer går att urskilja. Som vid de tidigare försöken släpper spåren 8:12 och 9:12 från underlaget och de uppvisar sämre detaljrikedom. 17
18 5.4 Avtrycksserie 4: (mycket tunna blodspår) Avtryck 10:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten. Innan framkallning Avtryck 11:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: nedkyld 99,5 % etanol. 18
19 Innan framkallning Avtryck 12:12 Efter framkallning Fixerings/härdningsvätska: saknas. Innan framkallning Ovanstående avtrycksserie skiljer sig från de övriga serierna genom att skosulorna har blivit insmorda med ett mycket tunt lager blod. Sulorna fuktades lätt med en blodig pappersbit. Innan framkallningen är avtrycken näst intill osynliga. Det går att med svårighet urskilja avtrycken med hjälp av släpljus på golvytan. Efter framkallningen uppvisar avtryck 10:12 det bästa resultatet, detaljer som är unika för skon går att urskilja. Avtryck 11:12 håller en sådan kvalité att det går att utläsa enstaka specifika detaljer. Avtryck 12:12 har släppt från underlaget och inga detaljer är identifierbara. Som tidigare nämnts gjordes denna avtrycksserie på annan plastmatta än de föregående avtrycksserierna. Mattan är dock av samma fabrikat, mönstertyp mm men tagen från en annan mattrulle. Det går att konstatera att i denna sista avtrycksserie har underlaget färgats in avsevärt mindre än i de föregående serierna. 19
20 6. Utvärdering av resultat Sammanlagt framkallades 12 stycken blodiga skoavtryck med Amidosvart och olika varianter på härdning/fixering. Avtryck 1:12, 4:12, 7:12 samt 10:12 framkallades med 5- sulfosalicylsyra och destillerat vatten som härdnings- och fixeringsvätska. Samtliga avtryck satt väl fast vid underlaget efter framkallningen och de hade en genomgående hög kvalité. Detaljrikedomen på avtryck 4:12, 7:12 och 10:12 var sådan att visa unika detaljer gick att urskilja. Dessa detaljer består av slumpmässigt uppkomna skador i skosulan. Avtryck 1:12 var det första avtrycket som avsattes och det var därför rikligt blodbemängt och detta gjorde att avtrycket inte blev lika distinkt som avtrycken 4:12, 7:12 och 10:12. Underlaget (plastmattan) blev missfärgad av Amidosvart, dock i mindre omfattning. Avtryck 2:12, 5:12, 8:12 samt 11:12 framkallades med nedkyld etanol som härdnings- och fixeringsvätska. Alla avtrycken förutom 11:12 har mer eller mindre släppt från underlaget och ett av avtrycken (8:12) har nästan helt försvunnit från underlaget och består nu endast av ett par mindre blodfläckar. Avtryck 3:12, 6:12, 9:12 samt 12:12 framkallades utan härdningsoch fixeringsvätska. Samtliga avtryck har på något ställe släppt från underlaget och avtrycken är så pass diffusa att det är svårt att urskilja några unika detaljer i dem. Avtryck 12:12 har nästan helt försvunnit från underlaget. 20
21 7. Analys och diskussion Som det tidigare har nämnts är det ofta man diskuterar olika arbetsmetoder på en teknisk rotel. När det gäller detta specialarbetet har det gällt Amidosvart och om resultatet går att påverka med hjälp av härdnings/fixeringsvätskan. Jag har använt tre olika metoder vid härdning/fixering före framkallning med Amidosvart och helt klart är att i mitt fall har de spår som härdades och fixerades med 5-sulfosalicylsyra och destillerat vatten uppvisat de bästa resultaten. Det är förvånande att kvalitetsskillnaden blev så pass stor mellan de olika härdnings- och fixeringsmetoderna. Framförallt metoden med nedkyld etanol har tidigare uppvisat mycket goda resultat. När det gäller underlaget så visar det sig att infärgningen av underlaget blev olika kraftigt trots att de två plastmattorna som använts kommer från samma fabrikant och de borde vara identiska avseende ytskikt mm. Om det funnits möjlighet skulle det vara intressant att göra vidare undersökningar om underlaget kan ha betydelse för valet av fixeringsvätska. Kanske något för kommande teknikerkurser? Slutligen går det att konstatera att detta inte är en metod för den som är rädd för vatten eller vätskor. Det gäller att inte snåla på de olika vätskorna när man framkallar ett spår och detta innebär i sin tur att man är genomblöt från topp till tå när man är färdig. Men det var det värt med tanke på resultatet! 21
22 8. Litteratur och källförteckning (1) Manual of fingerprint development techniques 1998 (2) Rikspolisstyrelsen, Kriminalteknik 2 (3) Drotz, Weine, (muntligt) Statens Kriminaltekniska Laboratorium. 2001-11-21 (4) Ernst Lindberg, Amidosvart Ett specialarbete kriminalteknisk grundutbildning, 2000-2001 Anna Grönros, Att framkalla blodspår med amidosvart, 1994 Ett specialarbete vid polishögskolan, Gk2. Lars Warensjö, Fingeravtrycksframkallning i blod och blodvätska, 1994 Statens Kriminaltekniska Laboratorium. Andén, B-O, (muntligt) Tekniska Roteln, Malmö 22
23 9. Bilaga 1 Arbets- och fixerlösningar av Amidosvart. Amidosvart (lösningsbaserad) Ytor: oporösa ytor (metaller, glas, lackerade ytor etc.) Beredning: Fixer: 5-sulfosalicylsyra (10g) löses i destillerat vatten (500ml) Arbetslösning: Tvättlösning 1: Tvättlösning 2: Tvättlösning 3: Amidosvart 10B (Naftalensvart) (0,2g) löses i en blandning av koncentrerad ättikssyra (10ml) och metanol (90 ml) Metanol (90ml) och koncentrerad ättikssyra (10ml) Destillerat vatten (95ml) och koncentrerad ättikssyra (5ml) Destillerat vatten Utförande: Fixera blodet/blodvätskan med fixern i cirka 2 minuter. Fixeringstiden beror på hur gammalt blodet/blodvätskan är. Ett färskt spår kräver längre fixering. Är spåret väldigt gammalt kan man hoppa över fixeringen. Behandla materialet med arbetslösningen i cirka 30 sekunder (doppa eller spraya). Skölj materialet med respektive tvättlösning (slösa med tvättlösningen). Ovanstående beskrivning på arbets- och fixerlösning av Amidosvart är det fullständiga receptet som gav det bästa resultatet i denna studie. Arbetslösningen har varit identisk vid de tre olika metoderna medan härdnings- och fixeringsmetoderna har varierat. 23
24 24