DNA-analys av blod - från tvättade kläder

DNA-analys av blod - från tvättade kläder Björn Helmbold-Öhling Polismyndigheten i Stockholms Län Specialarbete i kriminalteknisk Grundutbildning 2007-2008 vid Statens kriminaltekniska laboratorium

Sammanfattning Min frågeställning i detta arbete är om det går att göra DNA-analys av blod från tvättade kläder. Under våren 2007 funderade jag mycket på denna frågeställning. När sedan valet av specialarbete inför den kommande Kriminaltekniska grundutbildningen kom allt närmare, kändes ämnesvalet ganska lätt. Jag begränsade arbetet med att välja ut sju olika klädesplagg. Sedan kom nästa tanke upp. Hur mycket blod skulle appliceras på kläderna och hur skulle kläderna tvättas? Eftersom vacuumrören i denna undersökning innehöll cirka 4,5 milliliter blod, blev den mängden naturlig att applicera på varje klädesplagg. Fyra klädesplagg tvättades i 40 och 60 graders maskintvätt med kulörtvättmedel. Ett klädesplagg handtvättades separat i handljummet (37ºC) vatten. Ett annat klädesplagg blandades tillsammans med två andra klädesplagg som inte var blodbesudlade. Detta lades sedan i en hink med handljummet (37ºC) vatten i en timma. Sist grävde jag ner ett blodbesudlat klädesplagg för att se om temperaturen i marken påverkar materialet för att få fram en DNA-profil 1. När kläderna hade besudlats med blod, tvättats och torkats fortsatte undersökningarna vid Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL). Alla kläderna belystes med en ljuskälla för att se om man kunde se några besudlingar efter tvättprocessen. Därefter förprövades de sju klädesplaggen för att få fram en eventuell reaktion såsom för blod. Klippta tygbitar från de blodbesudlade områdena från de sju klädesplaggen lämnades till biologienheten på SKL för slutlig DNA-undersökning. Resultaten från biologienheten blev mycket positiva. Fyra utav sju klädesplagg gav fullständig DNA-profil. Av denna undersökning att döma finns det stora möjligheter att få fram fullständiga DNA-profiler av tvättade kläder som har varit blodiga. Dock måste fortsatta och mer ingående undersökningar göras i framtiden om detta ska bli en permanent arbetsmetod för polisens kriminaltekniker. 1 En DNA-profil är ett relativt begrepp, som enklast kan förklaras utifrån en viss persons DNA-typkombination i ett antal utvalda och undersökta områden i arvsmassan. i

Förord Under våren 2007 började jag och min gruppchef Hans Olofsson att diskutera om det går att få fram DNA ur tvättade kläder som varit blodbesudlade. Jag ringde till biologienheten vid SKL i Linköping och tog upp mina frågor och funderingar. Under samtalet med biologienheten framkom att inga direkta studier har gjorts i detta ämne och att det var svårt att svara på min frågeställning. Jag blev då hänvisad att ta kontakt med Ricky Ansell, gruppchef på biologienheten på SKL. Jag och Ricky Ansell pratades vid på telefon flera gånger under våren 2007 och han tyckte att ämnesvalet var mycket intressant. Jag vill därför speciellt tacka min faktahandledare Ricky Ansell som har stöttat och hjälpt mig på olika sätt i detta specialarbete. Jag vill också tacka min språkhandledare Rolf Selse, SKL, för goda råd och språklig vägledning. Sist men inte minst vill jag tacka fältgrupp Söderort i Stockholm för allt stöd och uppmuntran av mitt specialarbete. Avslutningsvis vill jag tacka de legitimerade sjuksköterskorna Lillemor Jakobsson och Annika Müller för all hjälp med blodprovstagningarna som utfördes på författaren till detta arbete. ii

Innehållsförteckning 1 Syfte...1 2 Bakgrund...1 2.1 Kort fakta DNA (Deoxyribonukleinsyra)...1 2.2 Olika biologiska spårtyper...2 2.3 Bevisvärde...3 3 Material och metoder...4 3.1 Genomförande...5 3.1.1 Blodprovstagning...5 3.1.2 Fotografering och blodbesudling...5 3.1.3 Tvättning av blå skjorta (R1)...5 3.1.4 Tvättning av ljusa jeans (R2)...5 3.1.5 Tvättning av shorts (R3)...5 3.1.6 Tvättning av mörkblå jeans (R4)...5 3.1.7 Tvättning av barnklänning (R5)...6 3.1.8 Tvättning av strumpbyxa (R6)...6 3.1.9 Nedgrävning av grå träningsbyxor (R7)...6 3.1.10 Undersökning på SKL...6 3.1.11 Provtagning...8 4 Resultat...9 4.1.1 Blå skjorta...10 4.1.2 Jeans...11 4.1.3 Shorts...12 4.1.4 Mörka jeans...13 4.1.5 Klänning...14 4.1.6 Strumpbyxor...15 4.1.7 Träningsbyxa som varit nedgrävd...16 5 Diskussion...17 5.1 Påverkansfaktorer och felkällor...18 5.2 Slutsats...19 6 Källförteckning...20 Skriftliga källor...20 Muntliga källor...20 iii

1 Syfte Frågeställningen i detta arbete är om det går att ta fram tillräckligt med DNA för analys av blod från tvättade kläder? Syftet med undersökningen är att ta reda på om det är meningsfullt att undersöka kläder i den här typen av ärende. Jag har valt att begränsa arbetet då det kan bli väldigt omfattande och rapporten behandlar bara en liten del av min frågeställning. 2 Bakgrund I det kriminaltekniska arbetet träffar man på många olika material som ska säkras och undersökas. Funderingar har då funnits om man kan göra undersökningar med tvättade klädespersedlar som har varit besudlade med humant blod? Går det att få fram DNA ur de tvättade kläderna som kan ha varit besudlade med blod? Har det någon betydelse om kläderna har tvättas i maskin eller handtvättats? Gör det någon skillnad om kläderna har tvättats vid olika temperaturer? Vad blir resultat om man anträffar blodbesudlade kläder som har varit nedgrävda i marken? Påverkas kläderna av temperaturen i marken för att få fram en DNA-profil? Hur länge kan man vänta med undersökningarna? Frågeställningarna och omständigheterna kan givetvis bli många. Ibland händer det att kriminalteknikern ute på fältet kommer i kontakt med sådana här ärenden. Det har då stor betydelse för den inledande brottsutredningen att kunna bedöma möjligheterna angående DNAundersökning. Situationen skulle bli mycket intressant om man fick fram en fullständig DNA-profil i dessa undersökningar. 2.1 Kort fakta DNA (Deoxyribonukleinsyra) DNA 2, efter engelskans deoxyribonucleic acid, är den kemiska benämningen på vår arvsmassa, bäraren av våra gener, våra anlag. I vårt fall bär DNA:t på receptet på en människa. De allra flesta organismer, från virus och bakterier till flercelliga organismer, har DNA som bärare av den genetiska informationen. DNA finns i alla cellkärnor i människokroppen samt mitokondrierna, vilka är cellorganeller som sköter cellers energiförsörjning. Arvsmassan hos människan finns fördelad på 46 separata avsnitt eller delar, som kallas kromosomer. DNA:t hos en individ innehåller en dubbel uppsättning på så vis att 23 kromosomer ärvs från mamman och 23 från pappan. Ett av kromosomparen utgör könskromosomerna X och Y, även kallade gonosomer. Kombinationen XX ger upphov till en kvinna medan XY ger upphov till man. 2 SKL Rapport 2005:02. 1

Kromosomerna är lokaliserade till cellens kärna och det kromosomala DNA:t kallas därför även för kärnbundet DNA, till skillnad från mitokondriellt DNA. Hos människan finns samma uppsättning DNA i alla cellkärnor i kroppen oavsett om det kommer från en muskelcell, hudcell, nervcell eller andra celltyper. Beroende på celltyp är olika gener aktiva för att skapa just den celltypen och upprätthålla dess avsedda funktion. 2.2 Olika biologiska spårtyper En av våra stora kriminaltekniker, Otto Wendel, beskriver i sin bok Brottsplatsundersökningar 3, värdet av biologiska spår: Blodfläckar utgör ett mycket viktigt spår, som kan anträffas såväl på brottsplatsen som på föremål eller på misstänkt person. Han fortsätter: Enbart konstaterande av förekomsten av blod kan många gånger vara utslagsgivande betydelse. Biologiska spår från människan utgörs av kroppsvävnader, kroppsvätskor, sekret och olika utsöndringsprodukter 4. De idag vanligaste spårtyperna som används vid kriminaltekniska DNA-undersökningar är saliv och blod. Andra vanliga biologiska spår är sperma, vaginalsekret och rotbärande hår. I vissa sammanhang förekommer även svett, vävnadsbitar, hud, benbitar, tänder, uppkastningar samt urin och avföring. Beträffande spårtyperna urin och avföring är det relativt svårt att erhålla användbara DNA-resultat. När det gäller hållbarhet av biologiska spår på kläder och andra föremål så kan de generellt sett bestå mycket länge. Biologiska spår i eller på kroppen däremot, har kort hållbarhet, timmar eller få dagar. Detta är givetvis något som måste beaktas ur såväl en spårsäkringshänsyn som ur bevisvärderingssynpunkt. Biologiska spår kan antingen synas för blotta ögat eller återfinnas med hjälp av mikroskop, lampor eller ljuskällor som exempelvis CrimeScope. Olika kemiska eller immunologiska tester hjälper sedan till att ge en indikation på vilken spårtyp det handlar om. Bland annat finns indikativa tester för blod, sperma och saliv. Ur de biologiska spår som tillvaratagits utvinns sedan DNA som analyseras. För exempelvis blod räcker det med en besudling på ca 2x2 mm för att få fram tillräckligt med DNA för en användbar DNA-profil. Resultatet av analysen är en DNA-profil som kan jämföras med andra DNA-profiler från analyserande brottsplatsspår eller personer. Varje individ är unik i sin DNAsammansättning, något som är en grundläggande förutsättning för användandet av DNA inom kriminaltekniken. Ett undantag är enäggstvillingar som har samma DNA-profil. 3 Ur: Brottsplatsundersökningar, Ragnar Lagerblads tryckeri, Karlshamn, 1953. 4 SKL Rapport 2005:02. 2

2.3 Bevisvärde När det gäller bevisvärdet av en överensstämmande DNA-profil från ett biologiskt spår och en person har det i många fall ett högt värde och blir utpekande. En central fråga för bevisvärdet av fyndet är ofta spårets relevans till det aktuella brottet/händelsen och inte bara träffen mot person i sig. Hur/när och varför kom det aktuella spåret dit? Risken för en överensstämmelse är större mellan nära släktingar såsom helsyskon, än mellan obesläktade personer varför man måste beakta möjligheten att en nära släkting kan ha avsatt det aktuella spåret. Sannolikheten för att detta skulle inträffa är dock relativt låg för fullständiga DNA-profiler. Ibland kan det trotts detta vara aktuellt att beräkna risken statistiskt eller om möjligt ta ett referensprov av den aktuella personen för att bedöma möjligheten för ett överensstämmande. I dessa fall är det främst helsyskon av samma kön som berörs. Blandningar av DNA resulterar i sämre slutsatser och därmed i de flesta fall också i ett sämre bevisvärde. I vissa fall kan det vara aktuellt med utökade DNA-analyser, där ytterligare områden i arvsmassan analyseras, för att stärka bevisvärdet eller för att öka möjligheten att utesluta någon person. 3

3 Material och metoder För att genomföra experimentet behövdes diverse utrustning; digitalkamera med blixt, mätsticka, brunt papper, en hink, förprövningsmedel, filterpapper, humant blod 5, ett flertal klädespersedlar, tvättmedel, två tvättmaskiner och en ljuskälla. Till försöket valdes sju stycken olika klädesplagg ut, vilka besudlades med blod. Klädvalet bestämdes till att bestå av en skjorta, två par jeans (med olika färg), ett par shorts, en klänning, ett par strumpbyxor och ett par träningsbyxor. Till varje blodbesudlat klädesplagg, utom strumpbyxan, har det i undersökningen valts ut tre andra obesudlade klädesplagg som ska tvättas tillsammans med vart och ett av de blodbesudlade plaggen. Den blodbesudlade strumpbyxan bestämdes att tvättas separat utan andra kläder i försöket. Som förprövningsmedel användes Leukomalakitgrönt 6 (punkt 3 i källförteckning) och Hexagon OBTI 7 (punkt 2 och 5 i källförteckning). Detta är olika kemiska hjälpmedel för att få fram indikation av humant blod. Ljuskälla användes för att se om tidigare blodbesudlingar kunde påvisas. Figur 1. Material för Hexagon OBTI. Det övre blå strecket i figur 1 kallas för Test Line (T) och visar ett utslag för positivt resultat. Det undre blå strecket kallas för Controll Line (C) och visar att processen har gått rätt till. Flaskan i figur 2 innehåller pulver för Leukomalakitgröntreagens. Figur 2. Flaska med Leukomalakitgrönt. 5 Blod från författaren till arbetet. 6 Kemikalier som indikerar såsom för blod. 7 Teststicka som indikerar såsom för humant blod. 4

De två frontmatade tvättmaskinerna vid experimentet var av typen Elektrolux EWF 1225 och Elektro Helios TF 1440 E. Som tvättmedel användes Skona kulörtvättmedel. Maskinerna ställdes in på kulörtvätt. Tvättningen ägde rum i fältgrupp Söderorts lokaler, Västberga Polishus. När kläderna hade torkat förpackades de var för sig för vidare transport till SKL. 3.1 Genomförande 3.1.1 Blodprovstagning På författaren genomfördes två blodprovstagningar vid två tillfällen under hösten 2007 och gjordes av två legitimerade sjuksköterskor. Totalt gick det åt sju stycken rör 8 med blod. Vardera rör innehöll cirka 4,5 milliliter blod. 3.1.2 Fotografering och blodbesudling Först fotodokumenterades kläderna var för sig i fotoateljén i fältgrupp Söderorts lokaler. Därefter besudlades de sju stycken utvalda klädesplaggen med var sitt rör med humant blod. Blodet applicerades på kläderna med en steril tops den 27 september 2007. Efter detta fotograferades kläderna igen. Kläderna fick därefter torka i fyra dygn. Den 1 och 2 oktober 2007 började tvättprocessen. 3.1.3 Tvättning av blå skjorta (R1) Skjortan tvättades i 40 grader tillsammans med en blå t-shirt (100% bomull), ett par mörkblå barntrosor (94% bomull, 6 % elastan) och ett par blå barntrosor (95% bomull och 5% elastan). Mängden tvättmedel mättes till cirka 60 milliliter (ml). 3.1.4 Tvättning av ljusa jeans (R2) De ljusa jeansen tvättades i 60 grader tillsammans med ett par ljusa blå jeans (100% bomull), ett par blå trosor (100% bomull) och ett par blå trosor (94% bomull, 6% elastan). Mängden tvättmedel mättes till cirka 60 ml. 3.1.5 Tvättning av shorts (R3) Shortsen tvättades i 60 grader tillsammans med en skjorta (100% bomull), ett par barnstrumpor (okänd kvalitet) och ett par brunfärgade barnträningsbyxor (100% bomull). Mängden tvättmedel mättes till cirka 60 ml. 3.1.6 Tvättning av mörkblå jeans (R4) Jeansen handtvättades tillsammans med ett par svarta strumpor (100% bomull) och en vit dam t-shirt (100% bomull). Klädespersedlarna tvättades i en hink med cirka nio liter vatten. Temperaturen på vattnet var cirka 37 grader. 8 Vacuumrör med lila kork. 5

Mängden tvättmedel mättes till cirka en deciliter. Kläderna fick sedan vara i hinken med vattnet i cirka en timma. Efter detta sköljdes alltihop i cirka fyra minuter. 3.1.7 Tvättning av barnklänning (R5) Barnklänningen tvättades i 40 grader tillsammans med en blå jacka (ytterplagget bestod av 100% nylon och fodret av 100% polyester), ett par guldfärgade trosor (okänd kvalitet) och ett par blåfärgade barnmysbyxor (90% polyamid, 10% elastan). Mängden tvättmedel mättes till cirka 60 ml. 3.1.8 Tvättning av strumpbyxa (R6) De bruna strumpbyxorna handtvättades utan andra klädespersedlar i ett handfat. Temperaturen på vattnet var cirka 37 grader. Mängden tvättmedel mättes till cirka 20 ml. 3.1.9 Nedgrävning av grå träningsbyxor (R7) Efter att den grå träningsbyxan hade besudlats med humant blod grävdes den direkt ner i marken. Gropen som grävdes den 27 september 2007 mättes till cirka 20 centimeters djup. Temperaturen utomhus vid detta tillfälle var cirka 13 plusgrader. Efter 36 dagar, den 2 november 2007, grävdes träningsbyxorna upp. Temperaturen utomhus var då cirka 3 plusgrader. När de togs upp från gropen var de genomblöta. Träningsbyxorna förpackades sedan den 4 november 2007 efter att de hade torkat. 3.1.10 Undersökning på SKL I undervisningslaboratoriet på SKL placerades de besudlade kläderna ut på var sitt brunpapper. Genomgången började med att kläderna undersöktes efter för ögat synliga kvarvarande besudlingar. Därefter belystes klädesplaggen med ljuskällan Crimescope vid olika våglängder 9. Förprövning för blod följde varvid de aktuella klädesplaggen gnuggades med varsitt vikt filterpapper på cirka 3x3 centimeter på det område som varit blodbesudlat. Det krävdes ett nytt filterpapper för varje klädesplagg/ besudling. Sedan droppades det Leukomalakitgrönt reagens på filterpapperet. Syftet med denna undersökning var om det gav indikation så som för blod. Efter detta klipptes cirka en kvadratcentimeter tyg från varje blodbesudlat område från varje klädesplagg. Dessa små tygbitar placerades sedan i varsitt plaströr 10 och lämnades till biologienheten på SKL för DNA-analys. Undersökningen fortsatte med att ytterligare sju stycken tygbitar klipptes bort från varje blodbesudlat område från varje klädesplagg. Dessa tygbitar var något mindre än en kvadratcentimeter. 9 Materialen belystes med olika våglängder (nanometer = nm). 10 Mikrofugrör som är sterilt. 6

Tygbitarna placerades sedan i var sin transportflaska som är i plast. Varje flaska innehåller cirka 1,5 ml Hexagon OBTI-lösning. Därefter fick tygbitarna ligga i flaskorna i cirka fem minuter under omskakning. När dessa fem minuter hade förflutit droppades två stycken droppar från varje transportflaska på varsin teststicka som har en provbrunn. Denna teststicka tillhör Hexagon OBTI-kitet. Sedan fick teststickan stå i cirka fem minuter. Denna process med dropparna genomfördes två gånger. På mätstickan finns två streck. Ett streck indikerar att processen har gått rätt till. Det andra strecket på mätstickan visar ett blått band om det är ett positivt resultat. Avslutningsvis klipptes sju stycken tygbitar på cirka en halv kvadratcentimeter bort från varje blodbesudlat område från varje klädesplagg. Därefter droppades cirka 4-5 droppar Leukomalakit-gröntreagens direkt på varje tygbit 11. Här får man en reaktion direkt. Resultaten i tabellerna graderas med ett minustecken (-) för negativt resultat alternativt ett eller upp till tre plustecken (+) för positivt resultat. 11 Detta förfarande används på SKL i undantagsfall med exempelvis svaga blodbesudlingar. 7

3.1.11 Provtagning I fjärde och sista delprovet klipptes sju tygbitar på cirka en kvadratcentimeter bort från varje blodbesudlat område. Därefter droppades cirka 4-5 droppar Leukomalakitgröntreagens på varje tygbit för att få fram en eventuell reagens. Figur 3. Den blå skjortan i experimentet. Första delprovet började med att ett vikt filterpapper gnuggades på del av klädesplagget där blodfläcken var applicerad. Därefter droppades det Leukomalakitgröntreagens på filterpapperet. I det tredje delprovet klipptes ytterligare sju tygbitar bort från varje blodbesudlat område. Dessa tygbitar var något mindre än en kvadratcentimeter. Tygbitarna placerades sedan i varsin transportflaska med Hexagon OBTI-lösning för vidare undersökning. I andra delprovet klipptes cirka en kvadratcentimeter tyg bort från varje blodbesudlat område från varje klädesplagg. Dessa små tygbitar placerades sedan i varsitt plaströr och lämnades för DNA-analys till biologienheten på SKL. 8

4 Resultat På sidorna 10-16 kan man utläsa resultaten av försöken i form av sju tabeller tillsammans med fotografier av aktuellt klädesplagg med blod. I tabellerna kan man utläsa vad som framkommit i de olika processerna. Resultaten är efter förutsättningarna givetvis olika. Resultaten indikerar flera intressanta svar. De klädesplagg som uppvisade fullständig DNA-profil efter slutförd undersökning var den blå skjortan (R1), de ljusa jeansen (R2), barnklänningen (R6) och de bruna strumpbyxorna (R7). En intressant iakttagelse är att barnklänningen (R6) avviker när det gäller de angivna svarsanalyserna. Det första är att man inte ser blodfläcken med ljuskälla. Det andra är att förprövningsmedlen Hexagon OBTI och Leukomalakitgrönt ger negativt resultat. Trots detta erhålls en fullständig DNA-profil. På de övriga tre klädesplaggen som ger DNA-profil ser man blodfläcken med ljuskälla och ett eller två av de testade förprövningsmedlen reagerar positivt för blod. Trots att man under försöket använt olika klädesplagg och olika tvättmetoder erhölls fullständiga DNA-profiler på fyra olika klädesplagg. För att djupare kunna analysera grunderna för de erhållna resultaten måste man göra en mer omfattande studie. 9

4.1.1 Blå skjorta Tabell 1. Klädesplagg Blåfärgad skjorta. Bomull 45% Linne 55% DNA-profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Ja Ja, vid 455 nm - + (svagt) Bild 1. Bild 2. Den blå skjortan som benämns R1 vid undersökningen hos SKL. 10

4.1.2 Jeans Tabell 2. Klädesplagg DNA-profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Ljusblå jeans 100% bomull Ja Ja, vid 455 nm - + + Bild 3. Bild 4. Jeansen som benämns R2 vid undersökningen hos SKL. 11

4.1.3 Shorts Tabell 3. Klädesplagg Beigefärgade shorts Bomull 70% Polyester 30% DNA-profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Nej Nej - + + Bild 3. Bild 4. Shortsen som benämns R3 vid undersökningen hos SKL. 12

4.1.4 Mörka jeans Tabell 4. Klädesplagg Mörkblå jeans Bomull 100% DNA-profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Nej, uppvisar stark hämning (H) Nej + (svagt streck) + + Bild 4. Bild 4. De mörkblå jeansen som benämns R4 vid undersökningen hos SKL. 13

4.1.5 Klänning Tabell 5. Klädesplagg DNA profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Barnklänning Polyester 100% Ja Nej - - Bild 5. Bild 6. Barnklänningen som benämns R5 vid undersökningen hos SKL. 14

4.1.6 Strumpbyxor Tabell 6. Klädesplagg DNA-profil (fullständig) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt Brun strumpbyxa Nylon 100% Ja Ja, vid 455 nm + (2 streck) + Bild 7. Bild 8. Strumpbyxorna som benämns R6 vid undersökningen hos SKL. 15

4.1.7 Träningsbyxa som varit nedgrävd Tabell 7. Klädesplagg Grå träningsbyxa Bomull 100% DNA-profil (fullständig) Nej, uppvisar stark hämning (H) Synlighet ljuskälla (Crimescope) Nej, svag missfärgning med blotta ögat Hexagon OBTI Leukomalakitgrönt + (2 streck) + + + Bild 9. Bild 10. Träningsbyxorna som benämns R7 vid undersökningen hos SKL. 16

5 Diskussion Om det går att ta fram en DNA-profil från en tvättad blodbesudling, är en mycket intressant och relevant kriminalteknisk frågeställning, och som vid ett jakande svar i sin tur leder vidare till ytterligare frågeställningar. Det finns inte så många publicerade undersökningar av denna problematik. I exempelvis Norge har man gjort en liknande undersökning angående DNAanalys av blod från tvättade kläder. I den Norska kriminaltekniktidningen BEVIS 12 (punkt 6 i källförteckning) kan man läsa om en undersökning som publicerades 2004. När jag började planera detta specialarbete förstod jag mot denna bakgrund att arbetet skulle kunna bli relativt stort varför jag fick lov att avgränsa studien med fokus på användbara DNA-resultat eller inte. Den intressanta processen i det här arbetet började egentligen när kläderna var tvättade. Vid granskning syntes ingen av besudlingarna för blotta ögat. Undantaget var på den nedgrävda träningsbyxan där man endast såg en svag missfärgning. I övriga fall såg man ingenting. På grund av detta valdes det att inte fotografera klädesplaggen efter tvätt. När jag belyste de sju klädesplaggen med ljuskällan Crimescope var det endast på tre stycken klädesmaterial som blodfläcken blev synlig. I övriga fall såg man ingenting. En av orsakerna till denna skillnad kan bero på materialet och de olika tvättmetoderna. I dessa tre fall erhölls fullständiga DNA-profiler. En intressant sak i undersökningen är resultatet av den nedgrävda träningsbyxan.den träningsbyxan tvättades aldrig utan grävdes direkt ner i marken efter att den hade blodbesudlats. Träningsbyxan gav ingen DNAprofil men reagerade positivt för såväl leukomalakitgrönt reagens som för Hexagon OBTI. Provet var dock hämmat 13 vid DNA-analysen och vidare rening och en ny analys kanske hade resulterat i en DNA-profil. Vid förprövning med de två kemiska processerna Hexagon OBTI och Leukomalakitgrönt ser man också olika analyssvar. Hexagon OBTI testet som är känt för sin känslighet för humant blod visade sig något oväntat fungera sämre än leukomalakitgrönt reagenset. Orsakerna till detta är inte klargjorda. Det absolut mest intressanta efter avslutade undersökningar är att fyra utav sju klädesplagg gav fullständig DNA-profil. 12 Motsvarigheten till SKL:s tidskrift Kriminalteknik. 13 Vid PCR-analysen då valda delar av DNA:t ska kopieras kan hämmare i DNA-provet störa själva kopieringsprocessen. Det finns olika typer av PCR-hämmare och vissa av dem kan minskas genom reningssteg. En förnyad DNA-analys kan då i bästa fall ge ett använbart resultat. (Källa: Ricky Ansell) 17

Tvättade blodfläckar och möjligheten att erhålla DNA-resultat har relevans i det kriminaltekniska arbetet och det är därför önskvärt med fortsatta försök för att bringa ytterligare klarhet. En fortsättning, tillsammans med en större omfattning på försöksserien, är att studera om det går att återfinna tvättade blodfläckar med exempelvis Blue Star eller annat blodförprövningsmedel som redan används på flera tekniska rotlar idag, och om dessa besudlingar kan ge använbara DNA-svar. Detta skulle kunna vara ett relativt enkelt tillvägagångssätt för att återfinna icke synliga blodfläckar på kläder. Vad blir då konsekvensen för rättsväsendet, den enskilda kriminalteknikern och SKL, om vidare undersökningar ger motsvarande resultat och blodundersökning av tvättade kläder permanentas som arbetsmetod? Hur drabbas polisens utredningspersonal? Om undersökningar efter icke synliga blodfläckar skulle utföras kontinuerligt skulle arbetsinsatsen för aktuella ärenden sannolikt stiga. Kommer fler (grövre brott) att kunna klaras upp (vilket skulle kunna vara en förväntning)? Hur påverkas rättsväsendet i stort? Detta är eventuella konsekvenser som man i nuläget bara kan spekulera om. 5.1 Påverkansfaktorer och felkällor Olika saker i processen påverkar sannolikt resultaten. Jag har valt att lista några tänkbara påverkansfaktorer: - Beror resultaten på kvalitet och tillverkningsmetod av materialen? - Har fabrikatet av tvättmedel någon inverkan? - Kan resultatet bli annorlunda om man använder olika tvättmedel? - Kan tvättmaskinerna och deras inställningsprogram påverka resultatet? - Hur påverkas resultatet när man handtvättar klädesplagg i ljummet vatten kontra vanlig maskintvättning? - Kan tiden från applicering av blod till tvätt påverka resultaten? - Påverkas resultatet av mängden blod och hur det applicerades på materialen. Frågorna blir både många och komplexa. Denna studien är som redan nämnts begränsad och ger därför inga svar på dessa frågor men måste dock beaktas i detta arbete. Avslutningsvis får man inte glömma olika kontaminationsrisker. Risk för överföring av DNA från den som arbetat med kläderna finns och i en fortsatt studie bör inte blod användas från den som ska genomföra det praktiska arbetet. 18

5.2 Slutsats Sammanfattningsvis kan följande slutsatser dras av den genomförande studien: Tvättade blodfläckar, som inte syns för blotta ögat, kan ge fullständig DNA-profil. I vissa fall erhålls positivt resultat vid blodförprövning ibland inte. Det går på grund av arbetets avgränsning inte dra några egentliga slutsatser avseende tvättemperatur och textilt material. Fortsatta studier är nödvändiga för att nå mer kunskap om detta. 19

6 Källförteckning Skriftliga källor 1. SKL Rapport 2005:2, Upplaga juli 2005, 300 ex, Tio år med DNA. 2. Erika Edenberger, Marianne Mattsson, Ricky Ansell. (2007). HEXAGON OBTI, Utprövning av kommersiellt kit för detektion av humant hemoglobin. SKL Internrapport 2007:13. 3. SKL, Biologienheten, Kavlitetsdokument B-M 18, Utgåva 4 (Gäller från 2005-04-27), Metodbeskrivning för indikativt test på blod med leukomelakitgröntreagens. 4. SKL, Biologienheten, Kvalitetsdokument B-SF 1, Utgåva nr 4 (Gäller från 2006-03-29). Standardförfarande för blodundersökningar. 5. Kåre Moen Olsen, tekst. Er det menneskeblod eller dyreblod? Bevis Nr.4 2007. 6. Jeanette Daleng, Maria Frost, Kirsti Forsdahl, og Bente Mevåg, Rettsmedisinsk institutt, Universitetet i Oslo, Kan blod på vaskede klaer påvises og typebestemmes? Bevis (Nr.3 2004). Muntliga källor Ricky Ansell, gruppchef Biologienheten (SKL). Under våren och hösten 2007 och under våren 2008. 20