Hur bestäms diskonteringsräntan? En studie av två branscher. How is the discount rate chosen? A study of two industries

Jannike Stockesjö & Sandra Skoog Hur bestäms diskonteringsräntan? En studie av två branscher How is the discount rate chosen? A study of two industries Business Administration Master s Thesis 15 ECTS Term: VT 2011 Supervisor: Hans Lindkvist

Sammanfattning Införandet av redovisningsstandarderna IAS/IFRS år 2005 innebar förändringar för företagen, och en av de större förändringarna var redovisningen till tillgångars verkliga värde. I IAS 36 anges hur prövningar av eventuella nedskrivningsbehov ska genomföras, och det sker genom en jämförelse mellan tillgångens redovisade värde och återvinningsvärdet, vilket är det högre av tillgångens verkliga värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärdet. Beräkningen av verkligt värde minus försäljningskostnader vållar sällan problem för företagen, medan beräkningen av nyttjandevärdet är mer komplicerat; framtida kassaflöden från tillgången ska uppskattas och diskonteras med en diskonteringsränta vilken återspeglar företagets kapitalkostnad. Då valet av diskonteringsränta kan vara komplicerat då IAS 36 Bilaga A anger allmänna riktlinjer har två branscher, verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin, undersökts för att avgöra hur företag i praktiken väljer sin diskonteringsränta. Undersökningen visade att majoriteten av företagen i undersökningen använt Weighted Average Cost of Capital (WACC) före skatt som sin diskonteringsränta, vilket är i enlighet med IAS 36. En fördjupning av diskussionen gällande diskonteringsräntan leder till en diskussion om ett eventuellt samband mellan ett företags diskonteringsränta och soliditet. Soliditeten anger företagets andel eget kapital och diskonteringsräntan återspeglar företagets kapitalkostnad, vilket ger anledning att anta att ett samband föreligger mellan de två. Undersökningen visar dock att det sambandet saknas i verkstadsindustrin och är svagt i dagligvaruindustrin.

Innehållsförteckning 1. Introduktion... 6 1.1. Bakgrund... 6 1.2. Problemdiskussion... 7 1.2.1. Forskningsfrågor... 7 1.3. Syfte... 7 1.4. Avgränsning... 8 1.5. Disposition... 8 2. Metod... 9 2.1. Vetenskapliga termer... 9 2.1.1. Kvantitativ och kvalitativ metod... 9 2.1.2. Induktiv och deduktiv ansats... 12 2.1.3. Metod och metodologi... 13 2.2. Trovärdighetsdiskussion... 14 2.2.1. Validitet och reliabilitet... 14 2.3. Datainsamling... 16 2.3.1. Vår studie... 16 3. Referensram... 18 3.1. IAS 36 Nedskrivningar... 18 3.1.1. Introduktion... 18 3.1.2. Definitioner... 19 3.1.3. Föreligger nedskrivningsbehov... 20 3.1.4. Beräkning av återvinningsvärde... 22 3.1.5. Redovisning och beräkning av nedskrivningsbehov... 26 3.1.6. Goodwill... 27 3.1.7. Kassagenererande enheter... 28 3.1.8. Återföring av en nedskrivning... 30 3.1.9. Upplysningar... 31 3.2. Tekniker för nuvärdesberäkning vid bestämmande av nyttjandevärdet.. 34 3.3. Capital Asset Pricing Model... 38 3.4. Weighted Average Cost of Capital... 40 3.5. Diskonteringsränta... 43 3.6. Soliditet... 43 3.7. Problematik kring bestämmandet av diskonteringsräntan... 44 3.7.1. The Discount Rate: A Note on IAS 36... 44 4

3.7.2. The Discount Rate of IAS 36 A Comment... 46 4. Empiri... 48 4.1. Industri Verkstad... 48 4.2. Dagligvaror... 49 4.3. Soliditet och diskonteringsränta... 50 5. Analys... 52 5.1. Hur bestäms diskonteringsräntan?... 52 5.1.1. Bestämmelser i IAS 36... 52 5.1.2. Problematik kring diskonteringsräntan... 53 5.1.3. Hur gör företagen?... 55 5.2. Finns det något samband mellan soliditet och diskonteringsräntan?... 56 5.2.1. Ser man något samband mellan soliditeten och diskonteringsräntan i tabellerna?... 57 6. Slutsats... 59 6.1. Hur bestäms diskonteringsräntan?... 59 6.2. Finns det något samband mellan soliditet och diskonteringsräntan?... 59 6.3. Egna reflektioner... 60 6.3.1. Uppslag för vidare studier... 61 Källförteckning... 62 Tabellförteckning... 65 5

1. Introduktion Introduktionen inleds med en bakgrund som ger läsaren insikt i uppsatsens innehåll, därefter redovisas en problemdiskussion som formulerar syfte och forskningsfrågor. Avslutningsvis visar avgränsningen och dispositionen arbetets utformning och uppdelning. 1.1. Bakgrund Införandet av de internationella redovisningsstandarderna IAS/IFRS år 2005 (FAR SRS 2009) har inneburit förändringar i företagens upprättande av koncernredovisningarna. En av de största skillnaderna mot tidigare tillvägagångssätt var den nya värderingen till verkligt värde, som i exempelvis IAS 40 vilken reglerar värderingen av förvaltningsfastigheter. Med verkligt värde avses vanligtvis marknadsvärdet. Den nya betoningen på verkligt värde innebar ett behov av kontroller av detta verkliga värde för att säkerställa att det redovisade värdet ger en rättvisande bild av tillgången. Då det verkliga värdet avser tillgångens marknadsvärde kan fluktuationer förekomma, och i enlighet med IAS 36 ska nedskrivningsbehov prövas vid indikationer på att en tillgång har minskat i värde. Immateriella tillgångar som ännu inte är färdigställda eller har en obestämbar nyttjandeperiod och goodwill förvärvat i rörelseförvärv ska prövas för nedskrivning årligen. Nedskrivningsprövningen som krävs av IAS 36 innebär att jämföra tillgångens redovisade värde med tillgångens återvinningsvärde. Då det redovisade värdet överstiger återvinningsvärdet föreligger ett nedskrivningsbehov, vilket direkt ska kostnadsföras i rapporten för totalresultatet. Återvinningsvärdet definieras som det högre av det verkliga värdet minus försäljningskostnader och nyttjandevärdet. Vanligtvis avser det verkliga värdet tillgångens marknadsvärde och försäljningskostnader avser kostnader direkt hänförliga till avyttringen av tillgången. Nyttjandevärdet är nuvärdet av kassaflöden tillgången förväntas generera. Beräkningen av nuvärdet kräver ett antal antaganden om framtida kassaflöden och att en diskonteringsränta beräknas, vilket gör beräkningen av nyttjandevärdet mer komplicerad än beräkningen av det verkliga värdet minus försäljningskostnader. I IAS 36 anges utgångspunkter för uppskattningen av framtida kassaflöden, men för valet av diskonteringsränta anges allmänna bestämmelser vilket kan verka försvårande vid företagens val av diskonteringsränta. 6

1.2. Problemdiskussion IAS 36 Bilaga A anger tekniker för beräkningen av nuvärdet när nyttjandevärdet ska bestämmas, men det är främst riktlinjer för bestämmandet av framtida kassaflöden som tillhandahålls vilket kan innebära svårigheter för företagen när de ska bestämma sin diskonteringsränta. I IAS 36 A17 anges tre komponenter vilka ska beaktas vid valet av diskonteringsränta; den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden, den marginella upplåningsräntan och övriga marknadsmässiga upplåningsräntor. Vilken komponent som ska betonas råder det delade meningar om, se till exempel Husmann & Schmidt (2008) och Kvaal (2010), vilket är ytterligare en faktor vilken kan försvåra företagens arbete. För att reda ut svårigheter hänförliga till valet av diskonteringsränta analyseras bestämmelser i IAS 36 och de olika utgångspunkterna i Husmann & Schmidt (2008) och Kvaal (2010) diskuteras. För att undersöka hur valet av diskonteringsränta görs i praktiken har information från företag i verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin sammanställts och analyserats. Den valda diskonteringsräntan ska återspegla företagens kapitalkostnad, vilket innebär att företagens kapitalstruktur också återspeglas. En hög andel eget kapital innebär en högre diskonteringsränta, medan en högre andel lånat kapital leder till en något lägre diskonteringsränta. Soliditeten är ett nyckeltal vilket anger företagets andel eget kapital i förhållande till den totala balansomslutningen (Sundberg 1998). Då diskonteringsräntan återspeglar företagets kapitalstruktur och soliditeten återspeglar företagets kapitalstruktur borde det föreligga ett samband mellan de två. För att avgöra om något samband kan skönjas har soliditet och diskonteringsränta för företag från verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin sammanställts och jämförts. 1.2.1. Forskningsfrågor Hur bestäms diskonteringsräntan? Föreligger något samband mellan soliditeten och diskonteringsräntan? 1.3. Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka hur diskonteringsräntan bestäms, med utgångspunkt i bestämmelser i IAS 36 och i en undersökning som visar hur företagen gör i praktiken. Som en förlängning av diskussionen om diskonteringsräntan undersöks om det föreligger något samband mellan diskonteringsräntan och soliditeten. 7

1.4. Avgränsning Denna uppsats har avgränsats till att endast behandla företag inom verkstadsindustrin och dagligvaruindustrin, där uppdelning är baserad på kategoriseringen i Affärsvärldens aktieindikator. Att undersöka ytterligare industrier hade blivit för omfattande och var inte heller nödvändigt då syftet med uppsatsen inte är att generalisera och dra slutsatser gällande eventuella skillnader mellan olika branscher. Information till undersökningen har hämtats från aktuella företags årsredovisningar, samtliga gällande år 2010, och ingen ytterligare information har inhämtats genom kompletterande frågor till företagen då avsaknad av information bara kort har kommenterats och inte påverkat dragna slutsatser. 1.5. Disposition Uppsatsen inleds med en introduktion till ämnet och frågorna som uppsatsen ämnar besvara. För en förståelse för vad som gjorts för att säkra validiteten och reliabiliteten i undersökningen följer ett kapitel där valda metoder och ansatser presenteras och motiveras. En omfattande referensram följer där det redogörs för relevant teori så som IAS 36, Capital Asset Pricing Model, Weighted Average Cost of Capital, diskonteringsränta och soliditet. En diskussion baserad på Husmann & Schmidt (2008) och Kvaal (2010) gällande problematik kring bestämmandet av diskonteringsräntan följer som en fördjupning av tidigare teori. I empirin har data från företagens årsredovisningar sammanställts i överskådliga tabeller, vilka analyseras och härleds till referensramen i analyskapitlet. I slutsatsen besvaras de två forskningsfrågorna och en reflektion och uppslag för fortsatta studier avslutar uppsatsen. 8

2. Metod Metodkapitlet redogör för de metoder som används. Först beskrivs de vetenskapliga termer som har relevant betydelse för uppsatsen, sedan får läsaren en genomgång av det tillvägagångssätt som har använts och anledningen till det. 2.1. Vetenskapliga termer Forskning är en viktig del att utföra både för människor och organisationer. Detta för att till exempel företagen ska kunna uppfatta vad som har betydelse för de olika aktiviteter de har. Vill ett företag ta över ett annat företag görs undersökningar på relevant information som gör att den bästa och mest adekvata informationen fås ut (Ghauri & Grönhaug 2010). Organisationerna vill ha svar på sina funderingar och problemdiskussioner de har, precis som de som skriver uppsats och vill ha svar på sina forskningsfrågor. Det uppnås genom att studera och forska kring tidigare studier av det aktuella ämnet. Undersökningens inriktning påverkas av forskarens förutsättningar och underlag när det gäller användandet av undersökningens tillvägagångssätt och förlopp. Sambandet mellan den data, det tillvägagångssätt, de teorier och det värde som finns angående forskningen är avgörande beståndsdelar för hur inriktningen kan komma att bli (Ghauri & Grönhaug 2010). 2.1.1. Kvantitativ och kvalitativ metod Det överläggs om den kvalitativa metoden är mer relevant eller vetenskaplig än en kvantitativ och tvärtom. Svårigheter att avgöra detta föreligger eftersom det finns flera orsaker som bestämmer vilken av dem som är mest passande, det vill säga vilket problem och ändamål forskningen har. Den skiljaktighet som finns mellan dessa två förfaringssätt handlar om deras sätt att utforma förfarandet. Det finns olika synvinklar på vetskapen och inblicken till forskningen samtidigt som den kvalitativa och kvantitativa metoden har olika målsättningar. Då metoderna kan komma att influera varandra kan de inte vara ömsesidigt uteslutande för det finns situationer där undersökningens data anhopas genom intervjuer och andra observationer som oftast är ett tillvägagångssätt kopplat till den kvalitativa granskningen. För att sedan kunna analysera detta görs statistiska utvärderingar som då kvantifierar kvaliteten (Ghauri & Grönhaug 2010). 9

Enligt Bell & Bryman (2007) finns elva steg att följa i en kvantitativ undersökning för att på så sätt skaffa en betydande utgångspunkt. Först handlar det om att ta fram relevant teori för undersökningen och utifrån det härleda hypoteser som ett uppläggande av dessa teorier. De här två stegen är mer avpassade till experimentella prövningar. Ett annat steg går ut på att välja den rätta utformningen som då kan innebära att undersökningen fokuserar på till exempel experimentell design. Svårigheter kring giltigheten av upphittanden gällande detta och forskarens förmåga att skapa orsakssammanhang är några komplikationer som kan uppstå. Tillslut når processen steget då slutsatserna verkställs och här ska dessa synteser kopplas samman med det första steget i denna process, så att en återkoppling kan bli aktuell (Bell & Bryman 2007). Stickprovstagningar är i sammanslutning med de kvantitativa undersökningarna och då är bland annat populationer och enheter exempel på terminologier som används. Sedan kan stickprovtagningarna delas in i två avdelningar, sannolika och icke sannolika där dessa har olika betydelser (Ghauri & Grönhaug 2010). Kvalitativa metoder används när undersökningen baseras på data som insamlats genom intervjuer och observationer. Undersökningen kan vara både verbal och skriven, så som för studenter som skriver uppsats. Historiska granskningar används och då måste undersökaren ha tillit till den mänskliga kunskapen som funnit sedan tidigare. Gruppdiskussioner är en annan metod som är användbar inom den kvalitativa ansatsen, då arbetar forskaren med andra svarande för samma ämne (Ghauri & Grönhaug 2010). När undersökaren intervjuar andra subjekt genom telefon, e-mail eller personlig intervju kallas förfarandet kommunikation. Här har intervjuaren förberett frågeformulär som kan vara både strukturerat respektive ostrukturerat. Denna metod har kommit att blivit en av de vanligaste då undersökningar och intervjuer av olika slag kan göras (Ghauri & Grönhaug 2010). Det finns alltid anvisningar på hur frågeformulären kan utformas och det kan vara att de ska ha ett enkelt och kärnfullt språk och fokusera på en infallsvinkel i varje fråga. När det gäller intervjuerna i form av telefon och e-mail samt personlig kontakt behövs vissa förberedelser. 10

Det handlar om att undersöka det faktiska problemet och uppskatta vilken information som ska efterfrågas samt fundera på vem/vilka som skulle kunna utlämna den rätta informationen så att forskarna får en så trovärdig information som möjligt (Ghauri & Grönhaug 2010). Gummerson (2000) redogör för kvalitativa metoder inom forskningen utifrån hans egna erfarenheter genom att han söker efter en trovärdighet och mening med denna metod. Enligt honom har forskarna tre typer av utmaningar; åtkomst av verklighet, förförståelse och förståelse samt kvalitet i det som efterforskas. I företag har de sedvanliga forskningsmetoderna lett till att informationen inte varit lättillgänglig. Att kunna hämta denna information har en koppling till tänkbarheten att kunna upptäcka den empiriska datan och de aktuella upplysningarna. Vidare så är den kunnighet och skicklighet som forskare har gällande att genomföra ett arbete starkt sammankopplat med den tillgång de har till de upplysningar som vanligen är orsaken till de analyser och slutsatser som utformats. Åtkomsten av denna verklighet är viktig för både vetenskapsmän och de som arbetar som konsulter (Gummerson 2000). Nästa utmaning gäller förförståelse och förståelse. Grundtanken för förförståelse handlar om människors kunskap till den sociala omgivning och det karakteristiska problemet de har om ämnet som forskningen handlar om. Själva förståelsen erhålls då kunskapen intagits från till exempel undervisning av någon form eller från teorier och modeller som tidigare behandlat området. Denna insikt behandlas i sin tur som en förförståelse när det är dags för nästa steg i forskningen. Nackdelar med en förförståelse kan vara att det leder till hinder för nyare information och andra nyskapelser, framförallt påverkar detta forskning som använder hypotestester (Gummerson 2000). Utmaningen som berör kvalitet har olika kriterier och de styrs av olika värden. Kriterierna beror på vilken typ av forskning som gäller, om det är forskare som söker diverse teorier eller konsulter som arbetar. Gemensamma kvalitativa kriterier kan vara; reliabilitet, validitet och relevans, som uppkommer i ett led av att läsarna ska kunna ta del av forskningsprocessen på bästa sätt. Till exempel finns krav på att forskarnas synsätt och tankemönster samt förförståelse ska redogöras utifrån individuella och professionella uppgifter. Andra kriterier kan vara att forskarna i fråga ska visa att de tillskjutit mer kunskap och kan hantera väsentliga problem, som också kallas kontribution (Gummerson 2000). 11

Beroende på uppsatsens problemformulering och syfte är både en kvalitativ och kvantitativ ansats relevant att använda, det vill säga de påverkar varandra. Den kvalitativa ansatsen är tillämplig eftersom historiska undersökningar används för att ta del av de vetenskapliga artiklar som är relevanta för ämnet, förtroende ges till den tidigare kunskapen. När vi började med uppsatsen fanns en viss förförståelse för de utvalda specifika problemen. Djupare förståelse har uppnåtts under arbetets gång då vi erhållit kunskaper från teorier som bearbetats tidigare. Kvantitativa ansatsen blev tillämplig då arbetet inleddes med att ta fram väsentliga teorier för forskningsområdet, som sedan tillsammans med undersökningen om de utvalda branscherna och företagen härleddes till hypoteser kring detta. Då ansatserna inte är ömsesidigt uteslutande används båda. 2.1.2. Induktiv och deduktiv ansats Induktion och deduktion är två metoder som nyttjas när det ska avgöras vad som är sant respektive falskt. Dessa två är också med och påverkar hur slutsatserna kring undersökningen utformas (Ghauri & Grönhaug 2010). Induktionsansatsen har samband med de empiriska, mer erfarenhetsmässiga iakttagelserna. Vägen mellan observationer till det man upptäcker i undersökningen och den teori som bildas utifrån detta innebär att upptäckterna är införlivade i den kunskap som förkommer och på så sätt förbättrar teorierna (Ghauri & Grönhaug 2010). Dessa teorier blir resultatet av själva undersökningen och metoden för det induktiva arbetet innebär alltså att förallmänliga konsekvenserna av observationerna (Bell & Bryman 2007). Denna variant av forskningsmetod kan sammankopplas med den kvalitativa forskningen, där fokus ligger på att starta med antaganden som sedan utvecklas till slutsatser. Eftersom de resulterande observationerna kombineras med empiriska observationer är det omöjligt att ha fullständigt tillförlit till slutsatserna (Ghauri & Grönhaug 2010). Den deduktiva ansatsen syftar istället på att ta fram slutsatser utifrån de logiska resonemangen (Ghauri & Grönhaug 2010) och har ett mer frekvent synsätt på sambandet mellan teori och undersökning (Bell & Bryman 2007). Forskaren tar fram deduktioner från den befintliga kunskapen och gör hypoteser av detta, som senare detaljeras. Teori och hypoteser kommer alltså först och påverkar därefter kommande arbete i undersökningsprocessen (Ghauri & Grönhaug 2010). 12

Vetenskapsmännen har inte bara en uppgift som går ut på att utveckla hypoteser utan de måste också presentera och framlägga en funktionsduglig benämning och visa sammanföringen av upplysningarna som framhäver hypoteserna (Bell & Bryman 2007). Den deduktiva metodens innebörd menar att den rationella och konsekventa tankegången måste skapa sanna hypoteser eftersom generella system antas verkliga (Wu & Zhang 2009). Sammanfattningsvis är de induktiva och deduktiva metoderna olika valmöjligheter för att utveckla teorier, men de kan också innefatta delar av varandra vilket då innebär att metoderna inte är helt avskilda från varandra. Den befintliga kunskapen finns hos båda typerna och gemensamt har de också att båda har en påhittighet och ett initiativrikt tankesätt (Ghauri & Grönhaug 2010). En induktiv ansats har använts med den anledningen att förbindelsen mellan observationerna och upptäckten i undersökningen, och den teori som framtagits, redan innehas i den kunskap som finns sedan tidigare. Det är dessa teorier som för oss är undersökningen. Teorier menar att induktionsprocessen kan relateras till en kvalitativ undersökning. Utifrån detta finns ännu en anledning, då vi har antaganden som senare framställer slutsatser. 2.1.3. Metod och metodologi I många undersökningar och forskningar används termerna metod och metodologi kompatibelt med varandra, men i boken Research methods for business students från 2009 använder författarna en mer detaljerad förklaring. Metoderna används för att anvisa vilka tillvägagångssätt och utföranden som funnits när det gäller att erhålla och analysera data. I jämförelse med detta används termen metodologi för att hänvisa hur teorierna gällande undersökningen ska företas. Därför är det betydelsefullt att forskarna är medvetna om detta så att de kan välja hur de ska gå tillväga i sin forskningsprocess (Lewis et al. 2009). Att utveckla och att frambringa forskningsidéer är två metoder som har olika betydelser. Vissa studenter förväntas att göra båda processerna, medan andra förses med forskningsidéer och då endast behöver jobba med att utveckla den så att idén överrensstämmer med kraven på hur forskningsfrågorna ska vara utformade (Lewis et al. 2009). 13

Det finns olika tillvägagångssätt att använda för att hitta ett relevant ämne om man inte blivit tilldelad några idéer från företag och organisationer. Ett rationellt och kreativt tänkande krävs samtidigt som valet bör göras utifrån vad som är mest användbart och av intresse för egen del. Den rationella tankeförmågan handlar om att basera sina val på egna kunskaper och intressen, medan den kreativa delen till exempel kännetecknar brainstorming och egengjorda relevanta diagram som visar vilka idéer som framtagits (Lewis et al. 2009). Då arbetet består av både skapande och utveckling av forskningsidéer, då uppsatsen inte upprättats i samarbete med något företag eller organisation, har fokus legat på det som för oss ansetts vara av intresse och användbart. Med tanke på de kunskaper som finns sedan tidigare har vi handlat efter den rationella tankeförmågan samtidigt som det kreativa tänkandet haft en betydande roll då egna tabeller har sammanställts. 2.2. Trovärdighetsdiskussion 2.2.1. Validitet och reliabilitet En godtagbar åtgärd är det som ska uppnås när mätningar utförs av aktuella händelser. Problemet är att dessa mätningar omfattar vissa fel då den iakttagna mätningen bland annat reflekterar det verkliga värdet samtidigt som de också kan återspegla faktorer som är beständiga kännetecken. Då handlar det om att människor har omväxlande svar eftersom det finns olika egenskaper hos varje person. Det finns också faktorer som beror på situation och tillfälle, som vilket humör personen i fråga är på samt tidspress (Ghauri & Grönhaug 2010). Validitet innebär giltighet, reliabilitet betyder tillförlitlighet. För att kunna klargöra vad validitet och reliabilitet innebär för mätningar är följande ekvation en betydelsefull del: X0= XT +XS + XR, där X0= observerat värde, XT= verkligt värde, XS= systematisk påverkan och XR= slumpartade error. Det observerade värdet ska i en valid mätning helst vara lika med eller nära beräknat till det verkliga värdet, X0 XT, sådant är ofta inte fallet. Det anses bättre att ha högre validitet än mindre validitet, därför ses giltigheten av en mätning som ett relevant mönster att följa. Dessa mätningar förutsätts vara reliabla medan de slumpartade felen som kan uppstå inte sker så ofta (Ghauri & Grönhaug 2010). 14

Reliabiliteten återges istället av varaktigheten i mätningen. En mätning kan vara tillförlitlig, men behöver samtidigt inte vara giltig. Däremot är validiteten också reliabel, X0=XT+XS. Beroende på vilken metod som används för att göra mätningar så kan utfallet variera, därför kan XR ibland vara högre/lägre. Är detta värde högt så anses mätningen inte vara tillförlitlig eller giltig (Ghauri & Grönhaug 2010). Det finns olika former att använda gällande validitet. Mångfaldiga indikatorer är en metod som används inom företagen för att framställa en användbar struktur. Ett nämnvärt exempel är attityder som kan jämföras i olika skalor. Anledningen till varför företagen utnyttjar dessa indikatorer kan vara att de vill frambringa ett mått som skyddar sammansättningen, som vid det aktuella tillfället ämnar mätas. Mätningar som utgår ifrån mångfaldiga indikatorer är mer kraftfulla och stabila vilket leder till att de slumpartade felen minskar (Ghauri & Grönhaug 2010). En annan central och viktig roll är validitetens uppbyggnad som framhäver tolkbarheten samt meningsfullheten i forskningen, då med olikartade meningar som upplevd validitet, konvergerande validitet och avvikande validitet (Ghauri & Grönhaug 2010). Gummersson (2010) klargör att ett antal kriterier måste uppfyllas för att en studie eller en undersökning ska kunna anses hålla hög kvalitet. Två av de kriterierna är validitet och reliabilitet. För att kunna avgöra om dessa kriterier är uppfyllda krävs att forskarnas synsätt tydliggörs, hur problem har behandlats och om någon ny kunskap har tillförts som ett resultat av undersökningen. Reliabilitet kan definieras som varaktigheten, noggrannheten och tillförlitligheten i undersökningen (Ghauri & Grönhaug 2010). Validitet anger studiens giltighet och hur väl undersökningen mätt det den avsåg att mäta. Att en undersökning är valid innebär att den också är reliabel, men en reliabel undersökning behöver inte vara valid. För att säkerställa reliabiliteten i undersökningen är den baserad på endast aktuella data, vilket är information från de senast publicerade årsredovisningarna för respektive företag. Samtliga årsredovisningar som analyserats gäller år 2010. 15

Att samtliga årsredovisningar gäller samma räkenskapsår minskar behovet av analyser av händelser, främst externa sådana, som skulle kunna förklara variationer och skillnader i data från olika år vilket gör datan jämförbar utan vidare reservationer. Då endast befintlig data har inhämtats och sammanställts föreligger en närmast obefintlig risk för slumpartad error (XR), då osäkerheter förknippade med insamlandet av primärdata helt kan bortses från. Utifrån detta kan slutsatsen dras att uppsatsen är reliabel. Dock betyder inte reliabel att undersökningen också är valid. Giltigheten i studien kan diskuteras då den analyserade datan med största säkerhet kommer att variera från år till år, vilket kan göra att datan i studien är inaktuell redan vid slutet av detta räkenskapsår. Dock är datan som sammanställts och analyserats i undersökningen aktuell just nu, vilket gör att undersökningen är giltig just nu. Att validitet också är ett mått på hur väl man lyckats mäta det man avsåg att mäta ger ytterligare en aspekt att analysera. Syftet med den här uppsatsen är att avgöra hur diskonteringsräntan bestäms, både enligt IAS 36 och i praktiken i ett antal utvalda företag, och också om det föreligger något samband mellan diskonteringsräntan och soliditeten. Då båda forskningsfrågorna har analyserats och besvarats anses att undersökningen mätte det den avsåg att mäta, vilket indikerar att det är en valid studie. 2.3. Datainsamling 2.3.1. Vår studie De två industrierna, verkstad och dagligvaror, i undersökningen valdes slumpmässigt utifrån aktieindikatorn i tidningen Affärsvärlden (2011). Då syftet inte varit att jämföra olika industrier togs ingen hänsyn till det varierande antalet företag i respektive industri. Årsredovisningar från företagen hämtades från respektive företags hemsida. De företag som inte lämnat någon relevant information i sina årsredovisningar bortsågs från i undersökningen. Bortfallet var inte så stort att det krävdes ett byte av industrier. Den relevanta informationen återfanns i noterna i årsredovisningarna, och det var främst information om diskonteringsräntan som var eftersöktes. Vilken modell som använts, om det avser före eller efter skatt, procentsatsen och underliggande antaganden gällande tillväxttakt och den omfattade tidsperioden sammanställdes i tabeller för att åskådliggöra informationen. 16

Då syftet med undersökningen var att se hur diskonteringsräntan bestäms var den här informationen av intresse. Också soliditeten sammanställdes i samma tabeller. För att uppfylla uppsatsens andra syfte, att avgöra om det föreligger något samband mellan diskonteringsräntan och soliditeten, sammanställdes soliditeten och diskonteringsräntan från samtliga företag i ytterligare två tabeller. För att ytterligare åskådliggöra siffrorna och göra dem jämförbara delades varje industri in i tre kategorier och genomsnittet beräknades för varje kategori. För tre av företagen i dagligvaruindustrin saknades information om soliditeten; Black Earth Farming, Oriflame och Swedish Match. Soliditeten beräknades då enligt formeln (se Bilaga 1): Soliditet = Justerat Eget Kapital/Totala tillgångar. Kommentarer gällande avvikande värden finns under respektive kategori i analysen. 17

3. Referensram Detta avsnitt inleds med att läsaren tar sig igenom upplysning och information om IAS 36 samt dess bilaga. Vidare finns redogörelser för CAPM och WACC och deras funktion. Avslutningsvis berörs innebörden av diskonteringsränta och soliditet samt problematik kring bestämmelser av diskonteringsränta. 3.1. IAS 36 Nedskrivningar 3.1.1. Introduktion År 2005 antogs International Accounting Standards (IAS) och International Financial Reporting Standards (IFRS) av EU och är de redovisningsstandarder noterade företag är skyldiga att följa när koncernredovisningen upprättas. IAS/IFRS kompletteras med tolkningsuttalanden från International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) och Standing Interpretations Committee (SIC). IAS/IFRS är ett sätt att harmonisera den internationella redovisningen och standarderna utfärdas av International Accounting Standards Board (IASB). IASB sätter standarderna medan EU behandlar dem för att kunna anta dem. De antagna standarderna gäller inom hela EU (FAR SRS 2009). Syftet med IAS 36 är tillhandahålla metoder för att säkerställa att företagets tillgångar inte är redovisade till ett högre värde än återvinningsvärdet. Om tillgångens redovisade värde överstiger nuvärdet av de inbetalningsöverskott som tillgången förväntas ge upphov till, är tillgången för högt värderad och ska i enlighet med IAS 36 skrivas ned i värde. I IAS 36 framgår också när en nedskrivning ska återföras och vilka krav som ställs på upplysningar. IAS 36 är tillämplig på alla typer av tillgångar utom varulager (IAS 2), tillgångar som uppkommer då entreprenaduppdrag utförs (IAS 11), uppskjutna skattefordringar (IAS 12), tillgångar som uppkommer i samband med ersättningar till anställda (IAS 19), finansiella tillgångar som omfattas av IAS 39, förvaltningsfastigheter som värderas till verkligt värde enligt IAS 40, biologiska tillgångar som värderas till verkligt värde enligt IAS 41, förutbetalda anskaffningskostnader och immateriella tillgångar som uppkommer ur ett försäkringsbolags avtalsenliga rättigheter enligt IFRS 4 och anläggningstillgångar som innehas för försäljning enligt IFRS 5. Vissa finansiella tillgångar omfattas av IAS 36; dotterbolag enligt definition i IAS 27, intresseföretag enligt definition i IAS 28 och joint ventures enligt definition i IAS 31. 18

IAS 36 är också tillämplig på tillgångar som redovisas till omvärderat belopp (verkligt värde) enligt, exempelvis, omvärderingsmetoden i IAS 16. Hur det verkliga värdet fastställs är avgörande för om den omvärderade tillgången ska skrivas ned i värde; om det verkliga värdet är marknadsvärdet är den enda skillnaden mellan det verkliga värdet och det verkliga värdet minus försäljningskostnader de direkta kostnaderna vid avyttring av tillgången. Försumbara avyttringskostnader gör att tillgångens återvinningsvärde ligger nära eller över det verkliga värdet. När omvärderingskraven tillämpas i detta fall är det inte sannolikt att tillgången kommer att skrivas ned i värde. Om avyttringskostnaderna är annat än försumbara är tillgångens verkliga värde minus avyttringskostnader lägre än dess verkliga värde och tillgången ska skrivas ned om nyttjandevärdet är lägre än det verkliga värdet. När tillgångens verkliga värde fastställs baserat på annat än marknadsvärdet kan det verkliga värdet vara högre eller lägre än återvinningsvärdet. 3.1.2. Definitioner Aktiv marknad: existerar när tre specifika krav är uppfyllda; handeln avser liknande produkter, det finns intresserade köpare och säljare och prisinformation är allmänt tillgänglig. Avtalsdatum: för rörelseförvärv, det datum när väsentliga avtal sluts och, för börsnoterade företag, när det offentliggörs. Redovisat värde: beloppet till vilket en tillgång redovisas första gången med avdrag för ackumulerad avskrivning och ackumulerad nedskrivning. Kassagenererande enhet: minsta identifierbara grupp av tillgångar som genom fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar och är väsentligt oberoende av andra tillgångar. Gemensamma tillgångar: tillgångar, annat än goodwill, som bidrar till framtida kassaflöden från den kassagenererande enhet som ska omvärderas och från andra kassagenererande enheter. Kostnader vid försäljning/utrangering: kostnader direkt hänförliga till avyttring av en tillgång eller en kassagenererande enhet exklusive kostnader för finansiering och inkomstskatter. 19

Avskrivningsbart belopp: tillgångs anskaffningsvärde, eller motsvarande, efter avdrag för beräknat restvärde. Avskrivning: systematisk fördelning av en tillgångs avskrivningsbara belopp över dess nyttjandeperiod. Verkligt värde minus försäljningskostnader: det pris som beräknas erhållas vid försäljning av en tillgång eller en kassagenererande enhet mellan oberoende, kunniga parter med intresse av transaktionen, efter avdrag för försäljning/utrangering. Nedskrivningsbehov: det belopp till vilket en tillgångs eller en kassagenerande enhets redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. Återvinningsvärde: det högre värdet av tillgångens eller den kassagenererande enhetens verkliga värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärdet. Nyttjandeperiod: antingen den tid under vilken tillgången förväntas bli nyttjad för sitt ändamål av företaget eller det antal enheter, eller motsvarande, som förväntas bli producerade av tillgången. Nyttjandevärde: nuvärdet av framtida kassaflöden tillgången eller den kassegenererande enheten förväntas generera. 3.1.3. Föreligger nedskrivningsbehov Om det finns indikationer på att en tillgång (tillgång avser också kassagenererande enhet) har minskat i värde ska företaget göra en beräkning av tillgångens återvinningsvärde i enlighet med IAS 36 punkt 8. Vid varje rapportperiods slut ska företaget bedöma om någon sådan indikation föreligger. Oavsett om det föreligger indikationer på att en tillgång minskat i värde eller inte ska företaget varje år pröva om immateriella tillgångar som ännu inte är färdigställda eller har en obestämbar nyttjandeperiod har minskat i värde genom en jämförelse mellan det redovisade värdet och återvinningsvärdet. Denna nedskrivningsprövning ska utföras vid samma tidpunkt varje år. Nedskrivningsbehovet för goodwill förvärvat i ett rörelseförvärv ska också prövas årligen (IAS 36 punkt 10). 20

När företaget avgör om ett nedskrivningsbehov föreligger eller ej ska ett antal indikationer tas i beaktande, vilka kan komma från både externa och interna informationskällor i enlighet med IAS 36 punkt 12. Indikationer från externa informationskällor innefattar en markant minskning i marknadsvärde vilken inte motiveras av tillgångens ålder eller användning, för företaget negativa förändringar på aktuella marknaden, marknadsräntor eller marknadens avkastningskrav har stigit på ett sätt som förväntas påverka diskonteringssatsen och minska återvinningsvärdet och företagets eget kapital överstiger börsvärdet. Indikationer från interna informationskällor omfattar belägg för att tillgången är föråldrad eller skadad, förändringar har ägt rum eller förväntas äga rum vilka negativt påverkar nyttjandet av tillgången och intern rapportering antyder att tillgångens avkastning är eller blir lägre än förväntat. Utdelning från dotterföretag, gemensamt styrda företag och intresseföretag ska också beaktas. Ägarföretaget redovisar utdelning från innehav och det kan visas att det redovisade värdet av innehavet överstiger det redovisade värdet av moderföretagets nettotillgångar, inklusive goodwill, i koncernredovisningen eller utdelningen överstiger dotterföretagets, det gemensamt styrda företagets eller intresseföretagets totalresultat för perioden. Företaget kan även identifiera andra indikationer. Information från den interna rapporteringen som indikerar att det finns ett nedskrivningsbehov kan vara att utgiften för inköp eller drift och underhåll av tillgången är betydligt högre än budgeterat, tillgångens faktiska kassaflöde eller rörelseresultat är betydligt lägre än budgeterat, budgeterat kassaflöde eller rörelseresultat har försämrats betydande eller en budgeterad förlust har ökat betydande eller tillgången genererar ett negativt kassaflöde eller rörelseresultat (IAS 36 punkt 14). IAS 36 punkt 15 anger att nedskrivningsbehovet för immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod eller som ännu inte är klar för användning och för goodwill ska prövas minst årligen. När inte något krav på årlig nedskrivningsprövning föreligger ska väsentlighetsprincipen tillämpas. Om tidigare beräkningar visar att en tillgångs återvinningsvärde betydande överstiger det redovisade värdet behöver inte en ny uppskattning göras om det inte föreligger särskilda indikationer på att något har eliminerat värdeskillnaden. Tidigare analyser kan också ha visat att en tillgångs återvinningsvärde inte påverkas av de indikationer man ska beakta. 21

Beräkningar av återvinningsvärdet behöver inte göras, även om marknadsräntor eller avkastningskrav har stigit, om det inte är sannolikt att diskonteringssatsen påverkas av höjningen av marknadsräntorna eller om det är sannolikt att diskonteringssatsen påverkas men tidigare känslighetsanalyser visar att det inte är sannolikt att återvinningsvärdet minskar betydande eftersom framtida kassaflöden kommer att öka eller det inte är sannolikt att storleken på nedskrivningsbehovet uppgår till ett väsentligt belopp. Om det finns en indikation att det föreligger ett nedskrivningsbehov för en tillgång kan även nyttjandeperioden, avskrivningsmetoden eller restvärdet behöva utvärderas enligt tillämplig standard. Det görs oavsett om tillgången skrevs ned i värde eller ej. 3.1.4. Beräkning av återvinningsvärde IAS 36 punkt 18 definierar återvinningsvärdet som det högre av tillgångens (tillgång avser också kassagenererande enhet) verkliga värde minus försäljningskostnader och tillgångens nyttjandevärde. Om något av de två värdena överstiger tillgångens redovisade värde behöver inte det andra värdet beräknas eftersom det då inte föreligger något nedskrivningsbehov för tillgången (IAS 36 punkt 19). Tillgångens verkliga värde kan fastställas även om det inte finns en aktiv marknad, det kan dock saknas tillförlitlig prissättning för tillgången. I sådana situationer används nyttjandevärdet som återvinningsvärdet (IAS 36 punkt 20). Om det inte finns indikationer på att nyttjandevärdet betydande överstiger det verkliga värdet kan det verkliga värdet anges som återvinningsvärdet (IAS 36 punkt 21). Återvinningsvärdet ska beräknas för enskilda tillgångar om inte tillgången inte genererar kassaflöden som är oberoende av kassaflöden från andra tillgångar. Om det senare är fallet ska återvinningsvärdet för den kassagenererande enhet som tillgången tillhör beräknas, om inte tillgångens verkliga värde är högre än det redovisade värdet eller nyttjandevärdet ligger nära det verkliga värdet och det verkliga värdet med säkerhet kan fastställas (IAS 36 punkt 22). Verkligt värde minus försäljningskostnader En tillgångs verkliga värde minus försäljningskostnader är det pris som kunniga och av varandra oberoende parter förbundit sig till i ett bindande avtal där båda parter har ett intresse av att transaktionen genomförs, justerat för kostnader som är direkt härförliga till försäljningen (IAS 36 punkt 25). 22

Om det inte finns något bindande avtal, men tillgången omsätts på en aktiv marknad är det verkliga värdet marknadspriset vilket vanligtvis är den aktuella köpkursen. Saknas aktuella köpkurser kan föregående transaktioner användas som underlag, såvida det inte har skett betydande förändringar på marknaden (IAS 36 punkt 26). Saknas både ett bindande avtal och en aktiv marknad är det priset som en försäljning beräknas generera som är det verkliga värdet, förutsatt att försäljningen sker mellan av varandra oberoende kunniga parter som båda har intresse av att transaktionen genomförs. Detta belopp jämförs med nyligen genomförda transaktioner med likvärdiga tillgångar inom samma bransch (IAS 36 punkt 27). Vid fastställandet av verkligt värde minus försäljningskostnader ska avdrag göras för kostnader hänförliga till försäljning/utrangering, om inte dessa redan har skuldförts (IAS 36 punkt 28). Nyttjandevärde Beräkningen av en tillgångs nyttjandevärde ska återge följande i enlighet med IAS 36 punkt 30: en uppskattning av förväntade framtida kassaflöden, förväntade möjliga variationer gällande framtida kassaflödens storlek och tidpunkt, pengars tidsvärde representerat av aktuell riskfri ränta, pris för att bära osäkerhet som finns i tillgången, och faktorer som marknadsaktörer skulle återspegla vid prissättning av framtida kassaflöden. Nyttjandevärdet beräknas genom att framtida in- och utbetalningar hänförliga till tillgången, i den löpande verksamheten och vid avyttring, uppskattas och dessa framtida kassaflöden diskonteras (IAS 36 punkt 31). Möjliga variationer i framtida kassaflöden, priset för osäkerheten i tillgången och faktorer som återspeglar prissättningen av framtida kassaflöden är antingen justeringar i framtida kassaflöden eller justeringar av diskonteringssatsen (IAS 36 punkt 32). 23

Diskonteringssats Enligt IAS 36 punkt 55 ska diskonteringssatsen anges före skatt och ska återspegla marknadsmässiga bedömningar av pengars tidsvärde och särskilda risker avseende tillgången som inte har justerats. Om dessa marknadsmässiga bedömningar återspeglas kommer diskonteringsfaktorn att sammanfalla med den avkastning investerare kräver av en investering med motsvarande storlek och tids- och riskprofil som företaget förväntar sig. Diskonteringsfaktorn beräknas baserat på avkastningskraven på aktuella marknadsmässiga transaktioner av liknande tillgångar eller på den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden i noterade företag som besitter liknande risker och fördelar. Risker som redan har justerats i uppskattningar av framtida kassaflöden ska inte återspeglas i diskonteringssatsen eller diskonteringsfaktorerna då det finns risk för dubbelräkning (IAS 36 punkt 56). Uppskattning av framtida kassaflöden Uppskattningar av framtida kassaflöden ska vara baserade på rimliga och verifierbara antaganden, vilka återger företagsledningens bedömning av förväntade ekonomiska förhållanden under tillgångens nyttjandeperiod. Stor vikt ska läggas vid externa faktorer. Kassaflödesprognoser ska vara baserade på de senaste finansiella budgetar och prognoser som framställts, framtida kassaflöden som följd av omstruktureringar eller förbättring av tillgångens prestanda ska undantas. Bedömningar baserade på framskrivningar av budgetar och prognoser får omfatta en period om maximalt fem år, om inte särskilda skäl föreligger. Bedömningar av framtida kassaflöden bortom perioder som omfattas av budgetar och prognoser ska baseras på antaganden om oförändrad eller avtagande tillväxttakt, om inte skäl för att anta en ökande tillväxttakt föreligger (IAS 36 punkt 33). Företagsledningen ska bedöma rimligheten i antagandena på vilka kassaflödesprognoserna baseras. Orsaker till skillnader mellan prognoser och faktiska utfall ska analyseras (IAS 36 punkt 34). Kassaflödet fram till slutet av tillgångens nyttjandeperiod uppskattas genom en extrapolering, baserad på budgetar och prognoser vilka upprättats med tidigare perioders tillväxttakt i åtanke. Vid gynnsamma förhållanden inträder vanligtvis konkurrenter på marknaden, vilket försvårar överskridandet av den historiska, genomsnittliga tillväxten under en längre period. Företagsledningen ska avgöra om antagandena är rimliga, godtagbara och om 24

de är den bästa uppskattningen av framtida ekonomiska villkor (IAS 36 punkt 36). Uppskattningen av framtida kassaflöden ska enligt IAS 36 punkt 39 innehålla: prognostiserade inbetalningar ett löpande användande av tillgången genererar, prognostiserade utbetalningar som krävs för att tillgången ska kunna generera inbetalningar och som är hänförliga till tillgången, och eventuella in- och utbetalningar vid avyttring/utrangering av tillgången i slutet av nyttjandeperioden. Uppskattningar av framtida kassaflöden och diskonteringssatsen ska vara förenliga med antaganden om inflationen. Om diskonteringssatsen omfattar effekten av framtida allmänna prishöjningar uttrycks kassaflödena i nominella termer, annars uttrycks kassaflödena i reala termer (IAS 36 punkt 40). Prognostiserade utbetalningar omfattar omkostnader som löpande underhåll och framtida omkostnader, direkt hänförliga till tillgången eller hänförliga till tillgången efter rimliga och konsekventa fördelningar (IAS 36 punkt 41). Om en tillgångs redovisade värde inte omfattar samtliga utbetalningar hänförliga till tillgången ska ytterligare uppskattningar göras för att uppskatta dessa utbetalningar (IAS 36 punkt 42). Uppskattning av framtida kassaflöden omfattar inte inbetalningar som är hänförliga till andra tillgångar och utbetalningar som är hänförliga till förpliktelser som redovisats som skulder, detta för att undvika dubbelräkning (IAS 36 punkt 43). Framtida kassaflöden ska uppskattas utifrån tillgångens befintliga skick. Utbetalningar hänförliga till framtida omstruktureringar i företaget eller förbättringar av tillgångens prestanda ska inte beaktas (IAS 36 punkt 44). Eftersom uppskattningen av framtida kassaflöden baseras på tillgångens befintliga skick ska nyttjandevärdet inte återspegla framtida utbetalningar eller besparingar som kan uppkomma genom en omstrukturering eller framtida utbetalningar för förbättrande av tillgångens prestanda (IAS 36 punkt 45). Till dess att kassaflöden erhålls som förbättrar tillgångens prestanda omfattar inte uppskattningar av framtida kassaflöden de framtida inbetalningar vilka förväntas som följd av den förbättrade prestandan (IAS 36 punkt 48). Framtida utbetalningar som krävs för att upprätthålla nivån på de ekonomiska fördelarna från tillgången ska omfattas av uppskattade framtida kassaflöden. 25

När tillgångar i en kassagenererande enhet har olika nyttjandeperioder och samtliga tillgångar är nödvändiga anses ersättning av tillgångar som löpande underhåll. Samma gäller för enskilda tillgångar med delar med olika nyttjandeperioder (IAS 36 punkt 49). Uppskattningar av framtida kassaflöden ska inte omfatta in- och utbetalningar från finansieringsverksamheten eller inoch utbetalningar av skatter (IAS 36 punkt 50). De antaganden som används ska vara förenliga med de som används för att bestämma diskonteringssatsen, för att minimera risken för dubbelräkning och inte bortse från eventuella effekter. Eftersom diskontering innebär att pengars tidsvärde tas i beaktande bortses från finansiella in- och utbetalningar. Motsvarande gäller kassaflöden före skatt eftersom diskonteringssatsen bestäms före skatt (IAS 36 punkt 51). Uppskattning av nettokassaflöde efter avyttring av en tillgång ska motsvara det belopp företaget förväntar sig erhålla (IAS 36 punkt 52). Det nettokassaflöde som förväntas efter avyttring eller utrangering bestäms på liknande sätt som verkligt värde minus försäljningskostnader. Företaget utgår dock från priser för liknande tillgångar som använts i liknande verksamhet och priser justeras för framtida allmänna och särskilda prisändringar. Är framtida kassaflöden och diskonteringssatsen uttryckta i reala termer bortses från effekten av allmänna prisändringar (IAS 36 punkt 53). Immateriell tillgång med obestämbar nyttjandeperiod Enligt IAS 36 punkt 10 ska nedskrivningsbehovet för immateriella tillgångar med obestämbara nyttjandeperioder ska prövas årligen, även om det inte föreligger indikationer på att tillgången har minskat i värde. Den senaste beräkningen av återvinningsvärdet kan användas om följande kriterier är uppfyllda: den immateriella tillgången inte genererar inflöden oberoende från andra tillgångar och vars nedskrivningsbehov därför prövas om en del av den kassagenererande enheten, har tillgångar och skulder som utgör enheten inte förändrats väsentligt sedan den senaste beräkningen, det senast beräknade återvinningsvärdet översteg väsentligt det redovisade värdet och sannolikheten är låg att händelser och förändrade omständigheter påverkat så att återvinningsvärdet understiger det redovisade värdet (IAS 36 punkt 24). 3.1.5. Redovisning och beräkning av nedskrivningsbehov Om en tillgångs återvinningsvärde är lägre än det redovisade värdet ska det redovisade värdet skrivas ned i enlighet med IAS 36 punkt 59. 26

Nedskrivningen ska direkt kostnadsföras i rapporten över totalresultatet, om inte tillgången redovisats till omvärderat belopp enligt annan standard (IAS 36 punkt 60). Nedskrivning av en tillgång som inte har omvärderats ska redovisas i resultatet. Vad gäller en omvärderad tillgång ska nedskrivningen redovisas i övrigt totalresultat, till den del nedskrivningen inte överstiger beloppet som finns tillgängligt i omvärderingsreserven för tillgången (IAS 36 punkt 61). Överstiger nedskrivningsbehovet det redovisade värdet ska det redovisas som en skuld endast om annan standard kräver det (IAS 36 punkt 62). Efter nedskrivning ska framtida avskrivningar anpassas till det nya redovisade värdet (IAS 36 punkt 63). Vid nedskrivning redovisas en uppskjuten skatteskuld eller en skattefordran enligt IAS 12 (IAS 36 punkt 64). 3.1.6. Goodwill När ett eventuellt nedskrivningsbehov prövas ska goodwill förvärvat i ett rörelseförvärv fördelas på förvärvarens kassagenererande enheter som förväntas gynnas av synergieffekter i förvärvet. Varje enhet eller grupp av enheter ska motsvara den lägsta nivå på vilken goodwill övervakas internt och inte vara större än vad som fastställs i IFRS 8 om rörelsesegment (IAS 36 punkt 80). Sådan goodwill som förvärvats i ett förelseförvärv ska ses som en betalning för tillgångar som förväntas ge framtida ekonomiska fördelar som inte kan identifieras och redovisas separat. Goodwill genererar inte kassaflöden oberoende av andra tillgångar och bidrar ofta till kassaflöden från flertal kassagenererande enheter. Fördelningen kan ske på grupper av kassagenererande enheter. Värdeminskningen av goodwill ska prövas på så sätt att företagets verksamhet och kopplingen till goodwill återspeglas (IAS 36 punkt 81). När goodwill har koppling till en kassagenererande enhet men inte fördelats på enheten ska nedskrivningsbehovet prövas när indikationer på en värdeminskning finns. Det redovisade värdet exklusive goodwill ska jämföras med återvinningsvärdet (IAS 36 punkt 88). Innefattas en immateriell tillgång i den kassagenererande enheten ska nedskrivningsbehovet prövas årligen (IAS 36 punkt 89). Om goodwill har fördelats på en kassagenererande enhet ska nedskrivningsbehovet prövas årligen, samt när indikationer på en värdeminskning föreligger. Det redovisade värdet inklusive goodwill ska jämföras med återvinningsvärdet (IAS 36 punkt 90). Goodwill som är hänförlig till minoritetsintressen redovisas inte i moderföretagens koncernredovisning. 27