Kungen i Sagoparken av Monika Westin och barn i Sundsvall, illustrationer Cecilia Andersson
Boken är ett resultat av ett samarbete mellan stadsbyggnadskontoret, kutur- och fritidsförvaltningen och Sundsvalls berättarnätverk. Den nya Magasinsparken är en del i projektet Sundsvalls vardagsrum, november 2013.
Tack alla fantastiska barn som gjort denna saga möjlig! Denna lilla bok är ett resultat av en sagovandring som begav sig vid invigningen av den nya Magasinsparken vid Kulturmagasinet i Sundsvalls centrum den 26 oktober 2013. Tillsammans med ett 30-tal barn och Monika Westin i Sundsvalls berättarnätverk föddes denna saga. Monika har skrivit ned historien så att fler kan få njuta av den. Bilden på framsidan är tagen av Linga Sjöqvist och för illustrationerna står Cecilia Andersson, landskapsarkitekten som också ritat parken. Alla barn fick hitta på namn på parkens djur. Barnens namn och alla namnförslag hittar du i slutet av boken. Monika och Cecilia fick den mycket svåra uppgiften att välja ut vad djuren skulle heta. Alla förslag var ju så väldigt bra. De namn som valts ut och som finns med i boken ser du här. Här ser du också vilka barn som hittat på de olika namnen: Nyckelpigan Nora av Lovelia Wellington Larven Långman av Elsa Svensson Myrorna Wilmer, Yris och Glimma av Alfons Persson, Bella Sundqvist och Gabriella Butterworth Ugglan Hedvig av Ludvig Svensson Älgen Kulte av Martin Kullin Masken Herr Mask av Lilly Eriksson
Den försvunna skogen Älgen Kulte var en stor och ståtlig älg som bodde i skogen. Varje dag tog Kulte en promenad för att hjälpa sina vänner djuren som hade valt honom till konung. En morgon när han vaknar ser han ett stort stenhus som är mycket större än honom själv. -Var kommer det huset ifrån? undrar Kulte förvånat. När jag somnade fanns det bara höga, gröna granar här. Kulte upptäcker att det finns fullt av stora stenhus överallt runt omkring honom. -Hela skogen är borta! utbrister han.
Doften av kallt hav letar sig in i hans näsborrar, samtidigt som brummande ljud av motorer surrar i närheten. Älgen Kulte förstår ingenting. Skogen är borta och inga blad att käka till frukost så långt ögat kan nå. Han gnuggar sina ögon. -Jag kanske fortfarande sover och går vilse i sömnen, tänker Kulte. När han tittar upp igen så står fortfarande alla stenhus kvar. Han känner efter med sin ena hov på huvudet om den stora kronan finns kvar. -Skönt, viskar Kulte när han känner alla hornen, då är jag fortfarande djurens konung. Alltså ska jag fortsätta att vara vänlig och snäll, för det har jag lovat alla djuren i skogen, säger han högt och sträcker på sin stora pälsklädda kropp. -När jag frågade djuren i skogen hur en konung ska vara, så svarade de att han ska vara vänlig och snäll och hjälpa till överallt. Så är en bra ledare sa alla skogens djur, mumlar Kulte för sig själv. -Nu måste jag bara hitta igen min skog, tänker Kulte, så att jag har någonstans att vara konung och kan hjälpa alla som behöver mig. Han spejar med sina mörka ögon och letar efter någon att fråga om vägen. Plötsligt hör Kulte någon som ropar: -HJÄÄÄÄÄLP! HJÄÄÄÄÄLP! -Nu måste jag skynda mig, någon har råkat illa ut, frustar Kulte.
Hedvig blir snurrig Han rusar det fortaste han kan åt det håll som skriket kommer ifrån. - Jag kommer, jag kommer, ropar Kulte tillbaka. Han ser ugglan Hedvig sitta högst uppe på en stubbe och snurra runt, runt med näbben öppen och skrika på hjälp. -Vad har hänt? flåsar Kulte när han kommer fram till stubben. -Jag sitter fast här uppe och kan inte komma ner, kvider ugglan ynkligt, stubben snurrar runt hela tiden och nu är jag så yr. Jag kommer att ramla ner! Du måste hjälpa mig, hoar Hedvig med rädsla i rösten.
Just då upptäcker Kulte tre myror som sitter på stubbens bark och håller sig fast med sina sex ben. Kulte blir så arg på alla myrorna. -Stick härifrån! vrålar han och försöker få stopp på stubben. Men det skulle han inte ha gjort. För nu blir myrorna, Wilmer, Yris och Glimma arga tillbaka. De blir så arga så att det sprutar ur deras näsborrar när de fräser åt honom. - Stick härifrån själv du! säger myrorna irriterat. Stubben är vårat hem, vi bor här och du har ingen rätt att säga åt oss att sticka härifrån! fnyser myrorna.
Älgen Kulte kommer plötsligt ihåg att han har lovat att vara snäll mot alla djur när han är konung. Han backar lite från stubben och berättar för myrorna om ugglan Hedvig som sitter längst uppe på stubben. - Stackars Hedvig, säger Kulte, hon blir alldeles yr av att sitta däruppe och se hur allt bara snurrar runt. Hedvig behöver få komma ner därifrån och då är det bra om ni kan stanna stubben en stund. Snälla fina Wilmer, Yris och Glimma, visst kan ni stanna en liten stund? ber Kulte myrorna så snällt. Myrorna som inte visste att Hedvig satt på toppen av deras stubbe stannade genast och lät ugglan komma ned. De ber Hedvig om ursäkt och skyndar tillbaka till sin plats på stubbens bark och börjar snurra igen. - Varför har ni så bråttom? frågar Kulte. - Vi ska sätta rekord, ropar alla myrorna i munnen på varandra, den här stubben har ett hål där vi bor istället för i en myrstack. När vi flyttade hit, säger Yris, så upptäckte vi att stubben kan snurra. Och vi har hört att det finns en bok som heter Kulturmagasinets rekordbok och där vill vi också vara med, hojtar Wilmer och Glimma när de snurrar förbi. Kulte nickar förvånat fast han egentligen nästan inte förstår någonting. - Hoho där nere! hörs från trädet alldeles bredvid. Hedvig har flugit iväg till ett mycket lugnare ställe och sitter nu i fågelboet bland grenarna.
Nya kompisar i sagoparken -Tack för hjälpen du vänlige konung. Vilken tur att du kom, annars vet jag inte hur det skulle ha slutat, säger Hedvig till Kulte. - Åh, jag gjorde bara vad en konung ska göra, säger Kulte, mår du bra nu? -Javisst, svarade Hedvig, jag kommer att trivas väldigt bra här. Sedan när myrorna, Wilmer, Yris och Glimma, har snurrat klart, fortsatte Hedvig, så kan jag bo i toppen på deras stubbe. Och när de vill snurra igen så kan jag bo här uppe i trädet, säger Hedvig och pekar på grenarna med sina vingar, det blir som att ha en sommarstuga. -Hur trivs du själv i Sagoparken? förresten, undrar ugglan. Kulte ser väldigt förvånad ut. -Vad menar du? säger han. Sagoparken vad är det för något?
Hedvig berättade då om hur det helt plötsligt hade börjat storma rejält av den vind som hade härjat ute i skogarna under en lång tid. Det virvlade så mycket att massor av djur förflyttades i ett nafs in till staden mellan bergen vid det stora vattnet. Som tur var följde en hel del stubbar och mossor med från skogen och landade framför det stora stenhuset som heter Kulturmagasinet. - Det är i alla fall vad alla som går förbi här kallar det för, säger Skogis, det verkar vara ett roligt ställe eftersom att så många kommer hit. Och alla som kommer ut igen har böcker med sig, fortsätter Hedvig berätta, som en skog full av sagor, därför heter det nog Sagoparken. -Skogen har flyttat in till staden och förvandlat sig till Sagopark, säger Hedvig belåtet. Nu förstår Kulte varför allt var så konstigt när han vaknade i morse. Skönt, tänker han, då har jag inte gått i sömnen i alla fall. - Tack för att du berättade det här för mig Hedvig. Jag undrade så var jag var någonstans när jag vaknade i morse, säger Kulte. Det är nog bäst att jag tar en runda och ser efter så att alla andra djur som kommit hit med höststormen också har det bra här i Sagoparken, säger han och vinkar till Hedvig. Ugglan lovar att ropa om hon behöver hjälp och vinkar tillbaka. De tre myrorna snurrar vidare på stubben och det är knappt Kulte ser dom, så fort går det, när han önskar dom lycka till med sitt rekord.
Herr mask får hjälp Kulte vandrar genom Sagoparken och upptäcker hur färgglad och mysig den är. -Här kommer jag att trivas, tänker han och känner doften av äpple. Mitt framför honom på stigen ligger tre röda, saftiga äpplen. -Perfekt med något att äta, säger Kulte och slickar sig om munnen med sin våta tunga. -Om du inte slutar att tugga på vårat äpple så flyttar vi tillbaka till din näsborre, hörs det ifrån äpplet. -Va? säger Kulte häpet och släpper genast ned äpplet i marken. Vad larvigt! utbrister han, hur har ni kommit in i äpplet? frågar Kulte.
-Vi vill bo här, svarar larven Långman och sticker ut huvudet ur äpplets skal. Vi har så bra utsikt härifrån, säger Långman. Kulte som är glad att ingen har lagt ägg i hans näsborre, för det brukar larver göra, lovar att lämna både larver och äpplen ifred. När Kulte vandrar vidare i skogen Sagoparken möter han en nyckelpiga. Det är Nora som sitter och flaxar med sina vingar. -Hej, säger Nora, vad glad jag är att få bo här, för nu kan jag bjuda alla barn på en åktur. När jag flaxar med mina vingar kan vi åka upp i luften, säger Nora glatt, och man kan se hur långt som helst. -Vad roligt! säger Kulte. -Vill du prova? undrar Nora förväntansfullt. -Nej tack inte idag, svarar Kulte. Gärna en annan gång för du kommer väl också att bo här i Sagoparken? undrar älgen. -Absolut, nickar nyckelpigan till svar, för här finns alla mina vänner. Så sant som jag heter Nora, säger hon och flaxar iväg. Snart syns bara en liten prick av Nora uppe i luften innan hon försvinner helt. Nu har Kulte blivit riktigt hungrig och får syn på ett stort blad en bit längre bort. Upp genom bladet sticker en grön hatt. Då förstår Kulte att det är Herr Mask som också har följt med vinden och de andra djuren till skogen i staden -Hur mår du? frågar Kulte när han kommer fram till masken. -Tack bra, svarar Herr Mask, men jag känner mig lite instängd. Jag vill komma bort från det här stället. Jag är alldeles för lång för det här bladet, fortsätter Herr Mask och
hans röda läppar rör sig ivirgt när han pratar. Jag är på väg ut men det krånglar bara hela tiden kan du hjälpa mig? frågar masken. Kulte som har lovat att hjälpa alla djur i skogen, lyfter på några av bladets nerver och vips så kan masken krypa ut och slingra sig iväg. Herr Mask stannar till och lyfter på sin gröna hatt som tack för hjälpen. Kulte vinkar tillbaka och när Herr Mask försvunnit utom synhåll så tar han en riktigt stor tugga av bladet. -Smaskens, säger Kulte och tuggar glatt i sig hela bladet. Han sträcker på sig och gäspar stort. -Dags att sova, det har varit en händelserik dag, tänker han och lägger sig ned på marken. Han tittar upp och där framför honom står Kulturmagasinet.
- I morgon när jag vaknar, säger Kulte till det stora stenhuset, ska jag gå och hjälpa myrorna att snurra så att de kommer in i din rekordbok. Godnatt! Den kvällen somnar älgen Kulte i Sagoparken som ligger i Magasinsparken, i skogen i staden mellan bergen. Där sover han gott.
Här kommer namnen på alla barn och deras namnförslag Vi ber om förlåt i förskott om vi kanske har läst ditt eller djurens namn fel.