LIDKÖPINGS KOMMUN OCH GÖTENE KOMMUN UTFORMNING AV UPPDRAGSNUMMER 1311805000 Sweco Environment AB Vattenresurser, Göteborg repo001.docx 2012-03-2914 Sweco
FÖRORD Föreliggande dokument utgör en del i det beslutsunderlag som tas fram inför fastställande av Kinneviken vattenskyddsområde. Denna del beskriver avgränsning av vattenskyddsområde för Lidköpings och Götenes vattentäkter i Kinneviken. Uppdragsledare för uppdraget har varit Helen Eklund, medan Elodie Benac varit handläggare. Nils Kellgren har varit expert och kvalitetsgranskning har Tove Karnstedt svarat för. Helen Eklund Uppdragsledare repo001.docx 2012-03-2914 Sweco Gullbergs Strandgata 3 Box 2203 SE 403 14 Göteborg, Sverige Telefon +46 (0)31 627500 Fax +46 (0)31 627722 www.sweco.se Sweco Environment AB Org.nr 556346-0327 Styrelsens säte: Stockholm
Innehållsförteckning 1 Inledning 1 2 Krav och allmän metodik 2 3 Modell för avgränsning av vattenskyddsområde 3 3.1 Rinntid i Kinneviken vid högflödessituation 3 3.1.1 Beräkning enligt Naturvårdsverkets metodik 3 3.1.2 Rinntid från olika delar av Kinneviken 5 3.1.3 Beräkning enligt hydraulisk modell från DHI 7 3.2 Beräkning enligt SeaTrack Vänern 8 3.3 Transporthastighet i vattendrag 9 3.3.1 Rinntid från olika delar av tillrinningsområdet 10 3.4 Dräneringar och dagvattenledningar 11 3.5 Risker/riskacceptans 11 4 Generella grunder för indelning i skyddszoner 12 4.1 Vattentäktszon 12 4.2 Primär skyddszon 12 4.3 Sekundär skyddszon 13 4.4 Tertiär skyddszon 13 5 Vattenskyddsområde för Kinneviken 14 5.1 Förslag till avgränsningsprinciper 14 5.1.1 Vattentäktszon 14 5.1.2 Primär skyddszon 14 5.1.3 Sekundär skyddszon 14 5.1.4 Tertiär skyddszon 15 5.2 Platsspecifika motiv 15 Bilagor Karta 6-1 Förslag till avgränsning av Kinneviken vattenskyddsområde UTFORMNING AV
1 Inledning Föreliggande PM presenterar metodik för avgränsning vattenskyddsområde för Kinneviken vilken utgör vattentäkt för kommunerna Lidköping och Götene. Metodiken för avgränsningen baseras på Naturvårdsverkets allmänna råd och handbok om vattenskyddsområde (2010:5) 1. Tillrinningsområdet för Kinneviken redovisas i Figur 1. Omedelbart tillrinningsområde Tillrinningsområde Figur 1. Kinneviken tillrinningsområde (svart linje)samt det område som inom ramen för detta arbete utgör undersökningsområde inför avgränsning av Kinneviken vattenskyddsområde. 1 Handbok med allmänna råd för vattenskyddsområde, 2010:5 (Naturvårdsverket 2011) med NFS 2003:16 (Naturvårdsverket 2003). 1 (22)
2 Krav och allmän metodik Det övergripande målet med skyddsområde och skyddsbestämmelser är att preventivt söka skydda en vattentäkt eller område möjligt för vattentäkt. Skydd av vattentäkter regleras genom Miljöbalken.. Naturvårdsverket ger i sina allmänna råd och handbok för vattenskyddsområden anvisningar för skydd av vattentäkter. Nödvändigheten av att bevara en god vattenkvalitet kan inte ifrågasättas. Vattenskyddsområdet skall ha den storlek som behövs med hänsyn till syftet. Syftet är att skapa förutsättningar för att en så god kvalitet som möjligt på råvattnet kan erhållas inom ramen för en samhällsekonomisk avvägning så att vattnet efter normalt reningsförfarande kan användas för sitt ändamål (dricksvattenframställning). Vid dricksvattenframställning är det ofta mer samhällsekonomiskt att motverka en förorening vid källan snarare än att eliminera den med beredning i vattenverk. Grundprincipen är att vattenskyddsområdet bör utgöras av hela tillrinningsområdet till en vattentäkt. Varje skyddsområde som inte omfattar hela tillrinningsområdet är alltid associerat med en viss risk att en förorening precis utanför gränsen, som således inte omfattas av restriktionerna påverkar vattentäkten negativt. Av hydrogeologiska, hydrologiska, riskförknippade eller rimlighetsmässiga skäl begränsas ibland områdets utbredning. Det kan bero på att skyddsförhållandena är goda, uppehållstiden är tillräcklig eller det annars inte är skäligt att införa restriktioner på så stora områden. Detta innebär att skyddsområdets yttre gräns flyttas inåt mot vattentäkten, bort från vattendelaren. Naturvårdsverkets handbok anger bland annat att alla tillflöden, även bäckar, större diken och täckdiken ska beaktas vid skyddsområdets avgränsning. Hushållningsreglerna i miljöbalken innebär, trots att en avvägning skall göras mellan det skyddade intresset och motstående intressen, att enbart ekonomiska hänsynstaganden inte får äventyra de värden som man vill skydda med ett vattenskyddsområde. I grunden är det en politisk fråga att göra avvägningen mellan den risk man utsätter konsumenterna för samt de restriktioner som nödvändigtvis uppkommer för att uppnå en viss riskreduktion. 2 (22) repo001.docx 2012-03-29
3 Modell för avgränsning av vattenskyddsområde Ett vattenskyddsområde för en ytvattentäkt avgränsas huvudsakligen enligt följande kriterier; Rinntid i vattendrag och sjöar Minsta skyddsavstånd ( buffertszoner ) Risker/riskacceptans 3.1 Rinntid i Kinneviken vid högflödessituation Vid avgränsning av vattenskyddsområde fokuseras beräkning av rinntid i sjöar till det övre 1-metersskiktet och en situation som motsvarar en högflödesituation med en återkomsttid på ca 10 år. Det övre 1-metersskiktet rör sig snabbare än vattenmassan längre ned och föroreningar kan transporteras som allra snabbast i detta skikt. Beräkning av transporthastigheter ger, tillsammans med kända sträckor, ett mått på rinntiden från olika delar av Kinneviken till något av råvattenintagen. Vattengenomströmningen genom Kinneviken är huvudsakligen mot resten av Vänern i norr. Den vindgenererade ytvattenströmmen medför att det övre 1-metersskiktet rör sig i vindriktningen med en hastighet på ca 1-1,5 % av vindhastigheten. För stora sjöar såsom Kinneviken spelar sjöns form och djupförhållanden, skiktning och tillrinningens storlek samt vindförhållanden en viktig roll för hur snabb transporthastighet det blir i det övre 1-metersskiktet. 3.1.1 Beräkning enligt Naturvårdsverkets metodik I Naturvårdsverkets handbok för vattenskyddsområde redovias en metodik för beräkning av genomströmning och transporthastighet i sjöar. Transporthastigheten i Kinneviken har beräknats med denna metod för ett 10-årsflöde genom tre olika tvärsnittareor som beräknats utifrån medeldjupet, se Figur 2 och Tabell 1. I en tvärsektion kan förhållandet mellan medelhastigheten och den maximala hastigheten anges som Vmedel = k Vmax. I Kinnevikens fall har botten antagits vara mycket ojämn i söder och i mitten respektive ojämn i norr, vilket innebär att standardvärdet k=0,5 respektive 0,6 har valts. 3 (22)
Figur 2. Djupkarta över Kinneviken (DHI, 2008). Tabell 1. Beräkning av genomströmningen och transporten för tre tvärsnittareor av Kinneviken. Bredd Djup Area HQ10 Hastighet Transport m m m 2 m 3 /s m/s m/s Norr 12000 20 158400 160 0,00101 0,002 Mitten 8000 10 52800 150 0,002841 0,006 Söder 10000 5 33000 140 0,004242 0,008 För jämförelse har vinddata från Skara (station 8327) perioden 1974-2001 och Såtenäs (station 8226) perioden 1961-2011 använts för att ta fram dimensionerande vindstyrkor för beräkningarna. I beräkningarna används en vind med 3-timmars varaktighet och 10 års återkomsttid, vilket motsvarar en snabb men ändå realistisk transporttid, jämförbar med en högflödessituation i ett vattendrag. Baserat på inhämtad vinddata förväntas de dominerande vindriktningarna i området vara nordvästliga, nordliga och sydliga. 4 (22) repo001.docx 2012-03-29
Tabell 2 redovisar procentfördelning av vindriktningar, 10-årsvindar med 3 timmars varaktighet för de vanligaste vindriktningarna samt motsvarande transporthastighet för ytströmmen. Med vanligaste vindriktningar menas vindriktningar som motsvarar mer än 2 procent av vindfördelningen. I tabellen nedan avser vindriktning riktningen varifrån vinden blåser och 0 vindstilla, svag eller växlande vindriktning. Tabell 2. Fördelning av vindriktningar och maximal vindstyrka för varje vind-riktning, Skara ovan och Såtenäs under (Vindhastighet=Medelvind som observerats under ca 10 minuter, Vindriktningar <2% tas bort). Vindriktning Skara Fördelning (%) Max vindstyrka (m/s) Transport (m/s) Vindriktning Såtenäs Fördelning (%) Max vindstyrka (m/s) Transport (m/s) 50 90 140 160 180 200 230 250 270 290 320 360 5,0 7,5 14,3 5,9 8,3 3,1 13,6 4,3 10,7 3,3 10,0 4,0 5,2 5,6 5,5 5,5 6,0 6,6 6,9 7,6 7,5 7,7 5,7 5,4 0,08 0,08 0,08 0,08 0,09 0,10 0,10 0,11 0,11 0,12 0,09 0,08 0 20 50 180 190 200 210 220 230 240 270 360 3,7 3,2 3,7 4,8 3,5 5,2 5,5 4,4 6,7 4,1 3,3 3,1-7,6 6,7 7,0 7,4 7,8 8,2 8,9 9,0 9,9 7,9 6,9 0,11 0,10 0,11 0,11 0,12 0,12 0,13 0,14 0,15 0,12 0,10 Jämförelse mellan genomströmning och vindinducerad ytström visar att de vindinducerade strömmarna är av mycket större betydelse för hastigheten hos ytströmmen. För beräkning av rinntider i Kinneviken har därmed hänsyn tagits till ytströmmen och ovanstående vindar. 3.1.2 Rinntid från olika delar av Kinneviken Utifrån resultatet från flödesberäkningarna enligt Naturvårdsverkets handbok har en uppskattning gjorts av flödestider, under förhållanden som motsvarar 10-års vindar, se Figur 3. Observera att alla vindriktningar har representerats i kartan. Sydsydvästliga vindarna är dock klart dominerande. 5 (22)
Figur 3. Karta över 12 timmars respektive 24 timmars transport till vattentäkter vid 10 års vind och delar av Kinneviken som påverkas 6 (22) repo001.docx 2012-03-29
3.1.3 Beräkning enligt hydraulisk modell från DHI DHI utförde år 2008 en modell över strömmarna i Kinneviken, se Figur 4. Resultat från DHI stämmer väl överens med uppskattningen av vindinducerade transporthastigheter utifrån SMHI:s data. Enligt DHI kan strömmarna uppgå till mer än 0,3 m/s lokalt, men generellt är de dominerande strömmar mycket mindre. Av DHI:s modell framgår att: Under den analyserade sommarperioden (2006-06-15 till 2006-09-15) dominerar vindar från sydväst till västsydväst (ca 40 % av tiden), men även från ost till nordnordost (ca 15 % av tiden). Strömhastigheterna i ytan ligger oftast mellan 0-0,1 m/s. Högre hastigheter förekommer sällan. Under den analyserade höst- och vinterperioden (2006-10-01 till 2006-12-31) dominerar vindar från syd till västsydväst (ca 65 % av tiden). Vintertid är strömhastigheten i ytan högre än sommartid, vilket beror på högre vindstyrkor. Jämfört med sommarperioden finns en större andel strömhastigheter mellan 0,1-0,2 m/s. Figur 4. Strömmarna i ytan (ca en halv meters djup) för sommarperioden 2006-06-22 till 2006-09-13 (vänster) och för höst-vinterperioden 2006-10- 08 till 2006-12-31 (höger). Skalstrecken anger hur stor del av tiden strömmen går i en viss riktning och med vilken styrka, varje skalstreck är 5 % (DHI, 2008). 7 (22)
3.2 Beräkning enligt SeaTrack Vänern För beräkning av transporttider för Vänern finns ett av SMHI utarbetat simuleringsprogram för spridning av ämnen SeaTrack Vänern. Programmet används för bestämning av strömningstider och ger på så sätt information hur utsläpp av olika ämnen (ej bakterier) beter sig under olika vädersituationer. Figur 5 respektive Figur 6 visar modellering av spårpartiklar och varifrån dessa under en 12- respektive 24-timmars period transporteras till råvattenintagen. Modellen visar inte en högflödessituation utan baseras på SMHI:s väderprognos. Den visar därmed hur transporten skulle ske under vanliga förhållanden (sydliga, sydvästliga vindar med styrka mellan 3 och 6 m/s). Modellen visar att under en 12-timmars period kommer partiklarna huvudsakligen söderifrån. Under en 24-timmars period så finns spårningspartikel i stort sett i hela Kinneviken. Partikelspårningen visar också att vattenströmningen främst kommer söderifrån. Figur 5. Resultat från partikelspårning under 12 timmar i den modell baserad på SMHI:s vädersdata för november 2013. 8 (22) repo001.docx 2012-03-29
Figur 6. Resultat från partikelspårning under 24 timmar i den modell baserad på SMHI:s vädersdata för november 2013. 3.3 Transporthastighet i vattendrag Transporthastigheten i vattendrag styrs av såväl topografi som bottenförhållanden, vattendragets tvärsnitt avseende storlek och form mm. Enligt SMHI 2 är typiska medelströmningshastigheter i ytvattendrag 0,2-0,6 m/s. Beräkning av transporthastigheten i vattendrag har schabloniserats genom att ett antal typmiljöer bestämts utifrån vattendragen lutning och storlek. Lutningen har bestämts utifrån kartans höjdkurvor och vattendragens storlek har bestämts utifrån fastighetskartan tillsammans med punktobservationer i fält. Typvärden enligt Naturvårdsverkets handbok, se Tabell 3, har använts för att beräkna transporthastigheten. Tabell 3. Exempel på grov generell uppskattning av transporthastigheter i medeltal per kilometer för ytvatten i olika terräng vid högflödessituationer. Lutning (m/km) Dike (m/s) Bäck (m/s) Å (m/s) 1 0,4 0,6 0,8 5 0,7 1,1 1,6 10 0,9 1,5 2,1 2 Bilaga 2 i Naturvårdsverkets handbok om vattenskyddsområden, 2010:5. 9 (22)
Typvärdena representerar transporthastigheten vi högflödessituationer. Erfarenheter från olyckor med farligt gods i anslutning till vattentäkter visar att rinntiden måste beräknas efter värsta förhållande 3. 3.3.1 Rinntid från olika delar av tillrinningsområdet Beräknade rinntider vid högvattenflöde från olika punkter till råvattenintaget redovisas i Figur 7. Figur 7. Beräknade rinntider och strömningstider i vattendrag och sjöar vid högvattenflöde från olika punkter till råvattenintagen. Lantmäteriet. Ärende nr MS2011/02599. 10 (22) 3 Kemikalieolyckor vid vattentäkter. Naturvårdverkets rapport 4655. repo001.docx 2012-03-29
3.4 Dräneringar och dagvattenledningar Kinnevikens tillrinningsområde utgörs till stor del av jordbruksmark, vilken sannolikt är dränerad på de flesta platser. Inom bebyggda områden i Lidköping finns dagvattenledningar som samlar upp vatten från fastigheter och gator. Områden med dagvattenavledning till Kinneviken omfattas av vattenskyddsområdets sekundära skyddszon. 3.5 Risker/riskacceptans I områden med få riskobjekt som kan påverka vattnets kvalitet negativt kan det vara motiverat att göra avsteg från de krav som finns på skyddsområdets utbredning och indelning i skyddszoner. Ett markområde utan beaktansvärd risk för påverkan av vattenkvaliteten, varken idag eller i framtiden, kan därför förläggas i en mindre sträng skyddszon än vad som annars vore fallet. Om det däremot finns många för vattentäkten beaktansvärda risker, kan det vara motiverat att inkludera markområden med dessa objekt i en strängare skyddszon än vad som blir resultatet om gränsdragningen enbart sker efter de naturgivna förutsättningarna såsom rinntid och markförhållanden. 11 (22)
4 Generella grunder för indelning i skyddszoner En uppdelning av skyddsområdet i olika zoner gör att skyddsföreskrifterna blir mer nyanserade och skäliga, samt att högre respektive lägre krav kan ställas på verksamheter i olika områden beroende främst på närheten till vattentäkten. Detaljeringsgraden är enligt de allmänna råden avpassad för att avgränsa vattenskyddsområdet och dess zoner till, och inte inom, fastighetsskala. Det är inte möjligt att för varje fastighet eller varje del av ett stort vattenskyddsområde anpassa områdets gränser till förekommande verksamheter 4. I Naturvårdsverkets handbok anges att avgränsningen och skyddsområdet för en vattentäkt bör resultera i fyra zoner med olika restriktionsnivåer: Vattentäktszon Primär skyddszon Sekundär skyddszon Tertiär skyddszon 4.1 Vattentäktszon Syftet med vattentäktszonen är att säkra ett effektivt närskydd för en vattentäkt. Principen ska vara att området ska vara otillgängligt för andra än verksamhetsutövaren. En vattentäktszon bör enligt Naturvårdsverket avgränsas kring uttagsområdet (råvattenintaget) i vattendraget eller sjön. Området bör skyddas mot obehöriga genom inhägnad och/eller markeras med hjälp av bojar/länsor. Annan verksamhet än vattentäkt bör inte förekomma inom detta område. Av säkerhetsskäl utelämnas ofta vattentäktszonen i vattenskyddsområde för grundvattentäkt. 4.2 Primär skyddszon Syftet med den primära skyddszonen är att är att skapa rådrum så att en olyckshändelse hinner upptäckas och åtgärdas. I Naturvårdsverkets handbok föreslås att gränsen för primär skyddszon skall motsvara en rinntid i sjöar och vattendrag vid högvattenflöde med en återkomsttid om minst 10 år som är upp till 12 timmar fram till nedström beläget råvattenintag. En strandzon som bör vara minst 50 meter bred på vardera sida om ett ytvatten bör omfatta alla tillflöden i form av sjöar, åar, bäckar och större diken och täckdiken från vilka rinntiden till vattentäkten är beräknad till mindre än 12 timmar. 12 (22) 4 Regeringsbeslut 14 2002/2170/F/M repo001.docx 2012-03-29
Enligt Naturvårdsverkets handbok ska skyddsavståndet för den primära skyddszonen även motsvara ett markområde med 100 dygns uppehållstid till ytvattnet inom 12 timmars rinntid till råvattenintaget. Överslagsberäkningarna av grundvattnets uppehållstid visar att det endast är i områden med friktionsmaterial (sand och grus) som primär skyddszon behöver justeras utåt i förhållande till strandzonen på 50 m. 4.3 Sekundär skyddszon Syftet med den sekundära skyddszonen är att skydda ytvatten från föroreningsspridning via avrinning på mark och/eller grundvattnet. Den sekundära skyddszonen bör avgränsas så att rinntiden i sjöar och vattendrag, inklusive småskalig dränering, vid högvattenflöde (med en återkomsttid om minst 10 år) är upp till 12 timmar till den primära skyddszonen och således upp till 24 timmar till råvattenintaget. Den sekundära skyddszonen bör omfatta en strandzon om 50 m kring ytvatten där rinntiden till den primära skyddszonen är mindre än 12 timmar. Vid stränder där primär och sekundär zon sammanfaller, blir den totala strandzonen minst 50+50 m, dvs 100 m på vardera sida om vattendraget. Enligt Naturvårdsverkets handbok ska skyddsavståndet för den sekundära skyddszonen även motsvara ett markområde med 100 dygns uppehållstid till ytvattnet inom 12-24 timmars rinntid till råvattenintaget. 4.4 Tertiär skyddszon Syftet med den tertiära skyddszonen är att även mark och vattenutnyttjande som negativt kan påverka vattenförekomster och vattentäkter i ett långt tidsperspektiv omfattas av vattenskyddsområdet. En tertiär skyddszon ska inrättas med syfte att omfatta resterande delar av vattenskyddsområdet som inte omfattas av övriga skyddszoner. Detta kan vara detsamma som vattentäktens tillrinningsområde eller delar därav. Den tertiära skyddszonen har flera syften, varav ett är att skapa förutsättningar för information och varseblivning för boende och verksamhetsutövare inom det tilltänkta vattenskyddsområdet. Den tertiära skyddszonen, liksom övriga zoner i vattenskyddsområdet, medför en väsentlig förutsättning för fysisk planering och anvisning till bl.a. kommunala översiktsplaner om vilken som är den lämpligaste mark- och vattenanvändningen. 13 (22)
5 Vattenskyddsområde för Kinneviken Utifrån vattentäktens hydrogeologiska förhållanden samt resultatet av riskbedömningen föreslås ett vattenskyddsområde enligt Figur 8 och Karta 1. 5.1 Förslag till avgränsningsprinciper Syftet med ett vattenskyddsområde är dels att öka möjligheterna till en förbättrad råvattenkvalitet genom att motverka påverkan från kontinuerliga föroreningar, dels att skapa rådrum för att upptäcka och åtgärda en akut förorening i händelse av olycka. Vid utformning av vattenskyddsområde för Kinneviken måste hänsyn tas till de naturliga förutsättningarna för att uppnå ett effektivt och miljömässigt motiverat vattenskydd. Kinnevikens tillrinningsområde är mycket stort (ca 2 900 km²) och det är sannolikt inte rimligt att inkludera hela tillrinningsområdet i vattenskyddsområdet. Kinnevikens storlek innebär att de hydrodynamiska förhållandena och vindinducerade ytströmmar får en stor betydelse för utformningen av vattenskyddsområdet och dess olika zoner. Mot bakgrund av vattentäktens egenskaper och det rekommenderade syftet med vattenskyddsområdet föreslås ett vattenskyddsområde för Kinneviken med nedanstående huvudsakliga skyddszoner och begränsningar. 5.1.1 Vattentäktszon Ingen vattentäktszon föreslås med hänsyn till att intagspunkternas läge utgör känslig information för kommunerna. 5.1.2 Primär skyddszon Primär skyddszon i Kinneviken vattenskyddsområde syftar till att skapa rådrum och hinna upptäcka och åtgärda en akut förorening i händelse av olycka. Den primära skyddszonen utgörs av alla sammanhängande ytvatten (enligt fastighetskartan) inom minst 12 timmars rinntid till närmast belägna råvattenintag samt en buffertzon runt dessa vatten. Den primära skyddszonen omfattar; Kinneviken upp till den gräns i norr som visas i Karta 1 En buffertzon (landområde) om 50 m runt Kinneviken Utökad primär skyddszon i Östra och Västra hamnen i Lidköping 5.1.3 Sekundär skyddszon 14 (22) Sekundär skyddszon i Kinneviken vattenskyddsområde har två syften; A. Att omfatta sådan mark- och vattenanvändning som har betydelse för den långsiktiga bakgrundskvaliteten i vattnet, i enlighet med Naturvårdsverkets handbok. B. Att skapa rådrum och hinna upptäcka och åtgärda en akut förorening innan den når Kinneviken. Detta är jämförbart med den primära skyddszonens syfte vilket repo001.docx 2012-03-29
påkallar en högre skyddsnivå än vad som anges för sekundär skyddszon enligt Naturvårdsverkets handbok. Motiveringen utgörs av karaktären hos vattentäkten och dess tillrinningsområde. Innan en förorening når Kinneviken bedöms den vara klart lättare att sanera/fånga upp än om den når ut på/i Kinnevikens öppna vatten. Den sekundära skyddszonen finns kring alla sammanhängande ytvatten (enligt fastighetskartan) inom 24 timmars beräknad transporttid till närmast belägna råvattenintag. Den sekundära skyddszonen omfattar; En buffertzon mellan 50-100 meter kring de ytvatten som omsluts av primär skyddszon. En buffertzon 0-50 meter kring de ytvatten som inte omsluts av primär skyddszon. Centrala Lidköping varifrån snabb ytavrinning, via dagvattensystemet till Lidan och Kinneviken, sker vid regn och snösmältning. 5.1.4 Tertiär skyddszon Den tertiära skyddszonen syftar till att öka vattenskyddet för Kinneviken i ett långt tidsperspektiv. Den tertiära skyddszonen utgörs av de delar av vattenskyddsområdet som inte föreslås vara primär eller sekundär skyddszon och omfattar; Delavrinningsområden till de vattendrag som ligger inom 24 timmars rinntid till närmsta belägna råvattenintag. En buffertzon på 500 meter från Kinnevikens strand i de delavrinningsområden som ligger utanför 24 timmars rinntid (Undantag nedströms Hällekis där gränsen följer strandlinjen). 5.2 Platsspecifika motiv Kinneviken vattenskyddsområde har utformats enligt den metodik som beskrivs ovan. Den föreslagna utbredningen beskrivs i detalj i ett antal punkter enligt Figur 8. 15 (22)
Figur 8. Föreslagen utbredning av Kinneviken vattenskyddsområde med platsspecifika motiv till avgränsningen. Lantmäteriet. Ärende nr MS2011/02599. 16 (22) repo001.docx 2012-03-29
P1 Utgångspunkten för avgränsning av den sekundära skyddszonen är att rinntiden i sjöar och vattendrag fram till råvattenintagen ska vara 24 timmar. För vissa vattendrag hamnar gränsen för 24 timmars rinntid strax utanför kommungränsen. För att underlätta implementering av vattenskyddsområdet har man valt att dra gränsen vid kommungränsen. Detta avsteg bedöms inte inskränka på det skydd som ges av vattenskyddsområdet. Rinntiden från dessa punkter till vattentäkten ligger på minst 22 timmar. Det finns dessutom ett flertal regleringar och dammar längs dessa vattendrag, vilket motiverar att avgränsning kan göras vid kortare rinntid än 24 timmar. P2 Rinntiden från utloppet av de vattendrag som ligger längs Kinnevikens sydöstra strand till råvattenintagen är minst 24 timmar. Dessa vattendrag bedöms därmed inte behöva ingå i vattenskyddsområdet. Den tertiära zonen omfattar en 500 meter bred buffertzon från Kinnevikens strand. Syftet är att skydda vattentäkten vid eventuella framtida exploatering eller markanvändning som kan vara skadlig. P3 För att bestämma gränsen mellan primär och sekundär skyddszon nedströms Läckös råvattenintag har simuleringar utförts med hjälp av SeaTrack Vänern. Simuleringar har utförts för en förorening som ligger vid ytan, dvs. att transporten utgör 1,5 procent av vindhastigheten, under 12 timmar. Flera simuleringar utfördes med olika placering för utsläppspunkten. Vid den simulering som redovisas i Figur 9 noterades en brytpunkt. Söder om utsläppspunkten når partiklar i modellen, och därmed vattnet, intaget inom 12 timmar medan det i denna punkt (och uppskattningsvis även norr om den) inte når vattenintaget på denna tid. Simuleringen visar att transporten från utsläppspunkten med lokalisering enligt Figur 9 snarare sker norrut och västerut än mot råvattenintaget. Vid ogynnsamma vindförhållanden (nordvästlig vind) tar det från denna punkt mer en 12 timmar för en förorening att nå intaget vid Läckö. Gränsen mellan primär och sekundär skyddszon föreslås därmed dras genom denna punkt. 17 (22)
Partiklars utsläppspunkt Partiklars spridning under 12 timmar Figur 9. 12-timmars spridning av förorening simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern under 2013-11-06 (till vänster i figur) och 2013-13 (till höger i figur). P4 Olika simuleringar har utförts för att bedöma hur Sjöråsån påverkar råvattenintaget vid Hällekis. Simuleringar har utförts för en förorening som ligger vid ytan, dvs. att transporten utgörs 1,5 procent av vindhastigheten, under 12 timmar. Vid simuleringen har partiklar släppts i vattenintaget och resultatet visar varifrån föroreningen kommer givet de förutsättningar som anges. Första simuleringarna har utförts under vanliga förhållanden (främst sydvästlig vind) för att bedöma varifrån vattnet kommer som når råvattenintaget vid Hällekis, se Figur 10. Vatten som påverkar Hällekis råvattenintag kommer vanligen från söder och sydväst. Under ogynnsamma vindförhållanden (sydlig vind följd av nordöstlig vind) kan transporten från Sjöråsåns utlopp till råvattenintaget ta mindre än 12 timmar. Simuleringen visar dock att en väldigt liten andel av partiklar som når Hällekis råvattenintag kommer från Sjöråsåns utlopp, se Figur 11. 18 (22) repo001.docx 2012-03-29
Partiklars slutpunkt (råvattenintag i Hällekis) Spårning av partiklars ursprung under 12 timmar Figur 10. Partikelspårning under 12 timmar vid normala förhållanden (Sydlig, västlig eller sydvästlig vind) (2013-11-06 till vänster i figur och 2013-11-13 till höger i figur) simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern. Partiklars slutpunkt (råvattenintag i Hällekis) Spårning av partiklars ursprung under 12 timmar Figur 11. Partikelspårning under 12 timmar vid ogynsamma förhållanden (sydlig vind följd av ostlig och nordostlig vind) (2013-11-20), simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern. Simuleringar har också utförts för att ta reda på var en eventuell förorening som kommer från Sjöråsåns utlopp kan sprida sig. Simuleringarna visar att en stor andel av partiklarna (och därmed vattnet) stannar inom viken. Det vatten som tar sig från viken strömmar vanligast norrut, se Figur 12. Vid ogynnsamma vindförhållanden kan partiklar nå råvattenintaget vid Hällekis inom 12 timmar. Andelen partiklar som når råvattenintaget är dock väldigt liten, se Figur 13. 19 (22)
Partiklars utsläppspunkt Partiklars spridning under 12 timmar Figur 12. 12 timmars spridning av förorening simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern vid normala förhållanden (Sydlig, västlig eller sydvästlig vind) (2013-11-06 i vänster och 2013-11-16 i höger). Partiklars utsläppspunkt Partiklars spridning under 12 timmar Figur 13. 12 timmars spridning av förorening simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern vid ogynsamma förhållanden (sydlig vind följd av ostlig och nordostlig vind) (2013-11-20). Simuleringar med hjälp av SeaTrack Vänern har även utfört för tyngre föroreningar, t.ex. tung olja, med syfte att bedöma var dessa föroreningar skulle spridas från Sjöråsåns utlopp. Simuleringar visar att i det tar längre än 24 timmar för en tung förorening att ta sig ur viken. I de flesta fall är dessutom spridningsriktning norrut eller österut, vilket innebär att probabiliteten att en tung förorening tar sig överhuvudtaget till råvattenintaget vid Hällekis är väldigt liten. 20 (22) repo001.docx 2012-03-29
Partiklars utsläppspunkt Partiklars spridning under 24 timmar Figur 14. 24 timmars spridning av tung olja simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern (2013-12-03 i vänster och 2013-11-20 i höger). Figur 15. 10 dagars spridning av tung olja simulerad med hjälp av SeaTrack Vänern (2013-11-20 2013-11-30 i vänster och 2013-11-25 2013-12-04 i höger). Viken föreslås ingå i den primära skyddszonen med tillhörande buffertzon då föroreningar därifrån kan nå intaget inom 12 timmar. Men eftersom simuleringar visar att den största andelen av vattnet kommer söderifrån bedöms Sjöråsån inte behöva ingå i vattenskyddsområdet. P5 Mot norr avgränsas vattenskyddsområdet så att hela Kinneviken omfattas. Gränsen för primär skyddszon sammanfaller med vattenskyddsområdets yttre begränsning. Gränsen föreslås ligga ca 4,2 km norr om Hällekis råvattenintag. Genomförda modelleringar visar tydligt att vattenströmningen i viken sker norr ut mot Vänerns stora vattenvolym. 21 (22)
P6 Längs Kinnevikens södra strand avgränsas den primära skyddszonen så att Östra och Västra Hamnen (framtida Hamnstaden) omfattas. Avgränsning för den primära skyddszonen är här riskbaserad och motiveras av ett stort antal MIFOobjekt och förorenade områden. Längs Kinnevikens södra strand avgränsas den sekundära skyddszonen så att hela Lidköpings tätort omfattas. Rinntiden för dagvatten på hårdgjorda ytor är väldigt kort, vilket motiverar att dagvatten från tätorten utgör en viktig tranportväg för föroreningar och att tätorten bör ingå i sekundära skyddszonen. 22 (22) repo001.docx 2012-03-29
Karta 6.1. Förslag till avgränsning Ritad av: Elodie Bénac Ansvarig: Helen Eklund Datum: 2015-11-25 Skala: 1: 200 000 Vattenskyddsområde Primär skyddszon Sekundär skyddszon Tertiär skyddszon 0 2 500 5 000 10 000 ± National Geographic, Esri, DeLorme, NAVTEQ, UNEP-WCMC, USGS, NASA, Meter ESA, METI, NRCAN, GEBCO, NOAA, ipc