Kan en korporativistisk styrningsmodell leda till klimatomställning? Aktörssamverkan inom svensk klimatpolitik Annica Kronsell, Roger Hildingsson, Jamil Khan, Lund University
Materialet 59 semi-strukturerade intervjuer (30-90 min) under våren 2011 svenska beslutsfattare. Första rapport utskickad sedan seminarium och fokusgruppdiskussioner Vilka bedömer du vara de viktigaste aktörerna i klimatpolitiken? Hur skulle du beskriva relationen mellan olika aktörer i klimatpolitiken?
Forskningsfrågor Hur kan beslutsfattares syn på vilka aktörer som är viktiga för klimatbeslut förstås utifrån modeller om aktörssamverkan?
Teorier om aktörssamverkan 1.(Neo)korporativistisk modell Anpassad till globalisering miljömodernisering 2.Transition management Problem att samverka med rådande regim Förändringsaktörer viktiga 3.Grön deliberativ modell Bredare förståelse av politisk gemenskap Deliberation som samverkansmetod
Ekonomiska aktörer betydelsefulla 25 Aktörer i klimatpolitiskt beslutsfattande 20 15 10 11 Totala röster 5 0 7 7 5 4 4 3 2 2 1 viktigast
Neocorporativism fortsatt relevant Tydlig dominans av ekonomiska aktörer Beskrivs som något givet och normalt Industrin är en mycket viktig aktör eftersom industrin bygger samhället. Vi kan inte nå klimatmålen om de går emot näringslivets intressen Men fackföreningar och miljöorganisationer har liten betydelse Resultatet: en neoliberal form av neocorporativism
2. Transition management Den rådande regimen dominerar dagordningen och beslutsprocessen Maktkonstellationen (regimen) och normsystemet försvårar omställningen För att åstadkomma förändring behövs niche aktörer (innovativa, förändringsbenägna, idérika)
Resultat: TM perspektivet saknas Den rådande maktkonstellationen uppfattas som samtidigt motståndare till förändring och med förändringspotential. Näringslivet är en annan central aktör och det är viktigt att se näringslivet som en drivkraft i förändringsarbetet. Det är positivt med deras engagemang, samtidigt som man bör vara medveten om att det kan ge branschorganisationer och basindustrin möjligheter att fördröja genomförandet av olika förändringsstrategier. (fokusgruppsdiskussion) Inget särskilt intresse för niches eller förändringsaktörer miljöentreprenörer, gröna industrier, andra klimataktörer ges inte utrymme
3. Grön deliberativ modell Synen på politisk gemenskap: ingen antydan till inkludering av kommande generationer, ekosystem, andra arter etc. Begränsad typ av aktörer som är engagerade: inga sociala rörelser (ej transition towns) Om deliberativ metod
3. Grön deliberativ modell Om deliberativ metod: En viss potential genom synen på samverkan Alla tycker att det är bra att man träffas i olika sammanhang, att få träffa näringslivet och departementen, myndigheter. Ofta förs bra diskussioner, man förstår varandra. bra stämning där man tar hänsyn till varandras synpunkter och lyssnar. Beslutsfattare intresserade av dialog, acceptans och förankring av omställningsprocessen men många former och olika syfte
Formerna och värdet av samverkan Formerna: Traditionella, formella (remissförf.) organiserade (hearings, referensgrupper) Informella, ad hoc (nätverk, personliga kontakter, lobby) Värdet: kunskaps- och informationsutbyte, förankra, skapa förståelse, stöd.
Reflektioner: Är det möjligt att åstadkomma en förändring mot klimatmål genom en neoliberal neokorporativistisk modell? Det verkar finnas en risk att klimatomställningsprocessen definieras av en begränsad grupp aktörer. Vad kan man göra för att bredda processen och engagera också niche aktörer, och sociala rörelser? Bör man försöka bredda tänkandet kring vem som ska ingå i den politiska gemenskapen? Om man funderar också utifrån kommande generationer, ekosystem osv kan det hjälpa att mobilisera för omställning?