CCI 2007 FI 16 2 PO 004 Regionalt mål för konkurrenskraft och sysselsättning Södra Finlands ERUF-åtgärdsprogram 2007 2013

CCI 2007 FI 16 2 PO 004 Regionalt mål för konkurrenskraft och sysselsättning Södra Finlands ERUF-åtgärdsprogram 2007 2013 Vi beklagar att denna svenskspråkiga översättning tillsvidare saknar det tabeller som finns i den finskspråkiga versionen. Därför rekommenderar vi att kontrollera tabellerna i den finskspråkiga versionen. Denna översättning kommer att ersättas snarast med en komplett version inklusive tabeller.

CCI 2007 FI 16 2 PO 004 REGIONALT MÅL FÖR KONKURRENSKRAFT OCH SYSSELSÄTTNING SÖDRA FINLANDS ERUF-ÅTGÄRDSPROGRAM 2007-2013 Programdokumentet har godkänts genom kommissionens beslut 27.9.2007

Arbets- och näringsministeriet bildades genom lagen om ändring av 1 i lagen om statsrådet (970/2007) och inledde sin verksamhet 1.1.2008. Uppgifterna för handels- och industriministeriet, arbetsministeriet (med undantag för invandrings- och integrationsärenden) samt inrikesministeriets utvecklingsavdelning för regioner och förvaltning (med undantag för region- och lokalförvaltningsenheten) överfördes till det nya ministeriet. Detta programdokument har efter kommissionens beslut om godkännande kompletterats med ministeriernas namnändringar till följd av reformen av ministerierna, men tillägg har inte gjorts i t.ex. det avsnitt som gäller beredningen av programmet. ISBN 978-952-227-061-0 Edita Prima Oy, Helsingfors 2008

INNEHÅLL 1. INLEDNING 7 1.1 Rättsgrund för programmet samt beskrivning av programmets struktur och beredningsprocess 7 1.2 Centrala resultat av förhandsbedömningen 9 1.3 Miljöutredning och bedömning av projektens miljökonsekvenser 10 2. SITUATION OCH UTVECKLINGSUTSIKTER FÖR SÖDRA FINLAND 12 2.1 Södra Finlands funktionella struktur, särskilda drag, befolkningsutveckling och flyttningsrörelse12 2.1.1 Ekonomisk utveckling 14 2.1.2 Näringsstruktur 15 2.1.3 Arbetskraft och sysselsättningsutveckling 16 2.1.4 Kompetens 17 2.1.5 Entreprenörskap och företagsverksamhet 18 2.1.6 Trafik och datakommunikation 18 2.1.7 Natur- och kulturmiljön 19 2.2 De mest utsatta områdena i Södra Finlands ERUF-program 22 2.2.1 Södra Karelen 23 2.2.2 Östra Nyland 24 2.2.3 Kymmenedalen 24 2.2.4 Päijänne-Tavastland 26 2.2.5 Egentliga Tavastland 27 2.2.6 Egentliga Finland 27 2.2.7 Nyland 28 2.3 Stora städer 28 2.3.1 Huvudstadsregionen 29 2.3.2 Åboregionen 30 2.4 Erfarenheter från strukturfondperioden 2000 2006 30 2.5 Utnyttjande av resultaten av utvärderingen av strukturfondsperioden 2000 2006 under perioden 2007 2013 33 3. UTVECKLINGSSTRATEGI FÖR SÖDRA FINLAND 34 3.1. Strategins utgångspunkter 34 3.2. Allmänna principer som styr verksamheten 35 3.2.1. Hållbar utveckling 35 3.2.2. Förverkligande av jämlikhet och icke-diskriminering 35 3.2.3. Nätverkande och partnerskap 35 3.2.4. Andra viktiga insatsområden med tanke på strategin 36 3.3 SWOT-analys för Södra Finland 36 3.4 Finansiering av olika program i anslutning till utvecklingen av Södra Finland åren 2007 201339 3.5 Kopplingarna mellan Finlands strukturfondsstrategi och ERUF-programmet 39 3.6 Val av insatsområden som stöder strategin för Södra Finlands program för konkurrenskraft och sysselsättning 2007 2013 41 3.6.1 Insatsområde 1. Internationell konkurrenskraft 41 3.6.2 Insatsområde 2. Specialiserad kompetens 42 3.6.3 Insatsområde 3. Starka nätverk och centra 43 3.6.4 Insatsområde 4. En effektiv och konkurrenskraftig samhällsstruktur 44 3.7 Huvudmål för programmet 44

4. INSATSOMRÅDEN I SÖDRA FINLANDS ERUF-PROGRAM 46 4.1 Utgångspunkter 46 4.2 Främjande av företagsverksamhet (PO 1) 47 4.3 Främjande av innovationsverksamheten och nätverkandet samt stärkande av kompetensstrukturerna (PO 2) 52 4.4 Förbättrande av områdenas tillgänglighet och av verksamhetsmiljöerna (PO 3) 56 4.5 Utveckling av stora stadsregioner (PO 4) 59 4.6 Storregioner Tematisk fokusering av åtgärderna (PO 5) 62 4.7 Tekniskt stöd (TL 6) 66 4.8 Anpassning av EU-program till varandra 67 5. FINANSIERINGSPLAN 70 5.1 Utnyttjande av fondernas flexibilitet och kompletterbarhet 73 6. UPPFÖLJNING AV EFFEKTIVITETEN OCH RESULTATEN 74 6.1 Effektivitetsindikatorer och mätning av resultat 74 6.2 SEA-direktivets uppföljningsindikatorer 74 6.3 Samordning av gemenskapens sammanhållningspolitik och Lissabons nationella åtgärdsprogram 7. SYSTEM FÖR FÖRVALTNING OCH VERKSTÄLLANDE AV PROGRAMMET 79 7.1 Information om programmen 85 BILAGOR 87 BILAGA 1. BEHANDLING AV SÖDRA FINLANDS ERUF-PROGRAM 87 BILAGA 2. EU-ARBETSGRUPPENS SAMMANSÄTTNING 89 BILAGA 3. MILJÖRAPPORT 90 BILAGOR TILL MILJÖRAPPORTEN 95 BILAGA 4. STATSRÅDETS FÖRORDNING OM SKÄRGÅRDSKOMMUNER 99 BILAGA 5. HALKE-BESLUTET 100 BILAGA 6. ALLMÄN FÖRORDNING 1083/2006 109 BILAGA 7. SÖDRA FINLANDS KOMPETENSKONCENTRATIONER 113 BILAGA 8. DEFINITIONER AV ERUF-PROGRAMMENS INDIKATORER 114

1. INLEDNING 1.1 Rättsgrund för programmet samt beskrivning av programmets struktur och beredningsprocess Enligt Europeiska rådets förslag 17.12.2005 gällande strukturfonderna för perioden 2007 2013 skulle hela Finland omfattas av målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning. Där presenterades även stödet för Finlands strukturfonder för perioden 2007 2013, som enligt priserna år 2006 totalt uppgick till 1 716 miljoner euro. Enligt det nationella beslutet (Halke 9.3.2006) är Södra Finlands totala andel av dessa medel cirka 138 miljoner euro. Bestämmelser om beredningen och verkställandet av användningen av strukturfonder finns i Europeiska unionens allmänna förordning om strukturfonder (EG Nr 1083/2006) och i förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (EG Nr 1080/2006). I den allmänna förordningen fastställs de allmänna bestämmelserna gällande strukturfondernas verksamhet, verksamhetens innehåll, medelutdelning och förvaltningsförfaranden. I förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden fastställs fondens uppgifter enligt förverkligandet av konvergensmålet samt målet för konkurrenskraften och sysselsättningen, stödberättigande utgiftskategorier och särskilda bestämmelser om bl.a. behandlingen av de mest perifera områdena och innehållet i åtgärdsprogrammen. I Lissabonstrategin, som reformerats enligt Europeiska rådets slutsatser och de förenade riktlinjerna, framhävs medlemsstaternas åtgärder för att främja tillväxten och sysselsättningen inom hela EU. För att förbinda strukturfondsverksamheten till genomförandet av Lissabonstrategin och för att förbättra det strategiska greppet hos gemenskapens sammanhållningspolitik har strukturfondernas programmeringsprocess tre steg under programperioden 2007 2013. Stegen är (1) Sammanhållningspolitikens strategiska riktlinjer, (2) Nationell strategisk referensram (senare Finlands nationella strukturpolitiska strategi) och (3) åtgärdsprogram. Principen är att riktlinjerna för sammanhållningspolitiken definierar de viktigaste insatsområdena för den följande programperioden som beaktas i beredningsarbetet i varje land och som består av uppgörandet av de nationella strategiska riktlinjerna och åtgärdsprogrammen. Europeiska unionens region- och strukturpolitiska mål för åren 2007 2013 har presenterats i kommissionens meddelande En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning: Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007 2013. Genom gemenskapens sammanhållningspolitik främjas målen för Lissabon- och Göteborgsstrategin. Sammanhållningspolitikens strategiska riktlinjer fastställs av de primära målen för allokeringen av medlen i EU:s strukturfondsprogram 2007 2013. Syftet med dessa mål är att: (1) göra medlemsstaterna, regionerna och städerna allt mer attraktiva, (2) främja innovationer, företagande och en kunskapsbaserad ekonomi samt (3) skapa nya och bättre arbetsplatser. I Finlands nationella strukturfondsstrategi har man i sin tur fastställt de för Finland centrala strategiska riktlinjerna för den följande strukturfondsperioden och styrt uppgörandet av åtgärdsprogrammen. Vid uppgörandet och genomförandet av åtgärdsprogrammen har man även beaktat Lissabonstrategin och det därmed anknutna nationella reformprogrammet. För att genomföra den nationella strukturpolitiska strategin har man för programperioden 2007 2013 för Fastlandsfinland gjort upp fyra ERUF-delfinansierade åtgärdsprogram enligt storregion.

Dessa utgörs av målprogrammen för den regionala konkurrenskraften och sysselsättningen i Södra Finland, Östra Finland, Västra Finland och Norra Finland. Uppgörandet och genomförandet av programmen styrs av den allmänna förordningen gällande strukturfonder (EG Nr 1083/2006), ERUF-förordningen (EG Nr 1080/2006) och kommissionens förordning om verkställandet av strukturfonder (EG Nr 1828/2006). I verkställandet beaktas dessutom andra principer som styr verkställandet av strukturfonderna, som t.ex. konkurrensutsättning och statsstöd. På det nationella planet styrs verksamheten för Europeiska unionens strukturfonder av lagen om strukturfonder där man i synnerhet fastställer verkställandet och förvaltningen av programmen. Enligt regionutvecklingslagen utgörs grunden för det regionala utvecklings- och programarbetet av den långsiktiga strategiska landskapsöversikten och landskapsprogrammet som preciserar planen och som är ett kortsiktigare åtgärdsprogram. I egenskap av regionutvecklingsmyndighet svarar landskapets landskapsförbund för samordnandet av programarbetet och för dess förenlighet med strukturfondsåtgärderna i landskapet. Åtgärdsprogrammet för Södra Finlands regionala mål för konkurrenskraft och sysselsättning omfattar Egentliga Finlands, Tavastlands, Päijänne-Tavastlands, Kymmenedalens, Östra Nylands, Nylands och Södra Karelens landskap. Beredningen av programmet inleddes redan 24.5.2005 med ett brev från IM, där instruktioner för uppgörandet av landskapsprogrammen för perioden 2007 2010 meddelades. I brevet ombads landskapsförbunden att före slutet av 2005 bedöma resultaten av den pågående programperioden (både EU-programmen och de nationella åtgärderna samt de med regionutvecklingslagen förenliga specialprogrammen). Därtill ombads förbunden göra en SWOTanalys utifrån förändringarna i verksamhetsmiljön samt fastställa preliminära mål och insatsområden för landskapsprogrammen utifrån bedömningarna och landskapsöversikten. Inrikesministeriet meddelade närmare anvisningar om uppgörandet av ERUF-åtgärdsprogrammen i ett brev till landskapsförbunden 20.3.2006. Landskapsförbunden som fungerar som regionutvecklingsmyndighet hade i uppgift att bereda programmen i samarbete med andra regionala aktörer. I Södra Finland gavs beredningsansvaret för ERUF-programmet till landskapsförbundens samarbetsorganisation, Alliansen för landskapen i södra Finland, som genomförde det i samarbete med Päijänne-Tavastlands förbund. (Bilaga 1.) Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (SMB-lagen) tillämpades på det regionala ERUFåtgärdsprogrammet genom att utnyttja landskapsprogrammens SMB-förfarande. Södra Finlands ERUF-åtgärdsprogram för åren 2007 2013 har uppgjorts utifrån beredningsarbetet för landskapsprogrammen samt utifrån de visioner och utredningar som Alliansen för landskapen i södra Finland låtit göra upp. I utvecklingen av landskapen fungerar åtgärdsprogrammet som ett samordnande ramprogram genom vilket målen för Europeiska unionens sammanhållningsstrategi och Lissabonstrategin för konkurrenskraft och sysselsättning anpassas till Finlands nationella mål och målen för landskapen i verksamhetsområdet. Utgångspunkten för detta åtgärdsprogram har varit att bilda en enhetlig uppfattning om problemen, utvecklingsbehoven och insatsområdena för utvecklingsåtgärderna i Södra Finlands programområde. En enhetlig uppfattning behövs bl.a. i genomförandet av projekt mellan landskapen, vilket EU-kommissionen särskilt har betonat. Syftet med utvecklingsstrategin är delvis att främja utvecklingen av Södra Finland till en enhetlig och attraktiv helhet utifrån landskapens starka sidor. Därigenom främjar man den ekonomiska utvecklingen och stärker Södra Finlands ställning i den internationella omgivningen och i synnerhet i Östersjöområdet.

Åtgärdsprogrammet omfattar beskrivningar av Södra Finlands sju landskap (Egentliga Finland, Tavastland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen, Östra Nyland, Nyland och Södra Karelen) samt av de stora stadsregionernas nuläge och utvecklingsutsikter, utifrån dem uppgjorda strategiska mål för utvecklingen samt prioriterade områden, finansieringsplaner och förfaranden för utvecklingsarbetet. ALLOKERING AV STRUKTURFINANSIERINGEN 2007 2013 Målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning Phasing in-område genom phasing out-förfarande Tilläggsfinansiering 35 euro per invånare om året Åtgärdsprogrammet genomförs genom sex prioriterade områden som utgörs av: 1) främjande av företagsverksamhet 2) främjande av innovationsverksamhet och nätverkande samt stärkande av kompetensstrukturer 3) förbättrande av områdenas tillgänglighet och av verksamhetsmiljöerna 4) utveckling av de stora stadsregionerna 5) storregioner tematisk fokusering av åtgärderna 6) tekniskt stöd Följande centrala principer och mål har styrt beredningen och uppgörandet av Södra Finlands ERUF-åtgärdsprogram: inriktning av åtgärderna till de svagast utvecklade regionerna (den s.k. sammanhållningsprincipen); säkerställande av åtgärdernas enhetlighet med de strategiska riktlinjerna för unionens sammanhållningspolitik; säkerställande av åtgärdernas förenlighet med målen för Lissabon- och Göteborgstrategin; säkerställande av de olika fondernas samordning på regionnivå; åtgärdernas och genomförbarhetens förenlighet med strukturfondsprogrammen ESF, EJFLU och FFU. 1.2 Centrala resultat av förhandsbedömningen På initiativ av inrikesministeriet genomförde Suomen Aluetutkimus FAR i samarbete med Fin- Auguuri Oy en förhandsbedömning av utkasten till de EU-delfinansierade ERUFåtgärdsprogrammen för perioden 2007 2013. Ansvarsorganisation för bedömningen var Suomen Aluetutkimus FAR. Föremålet för förhandsbedömningen var alla fyra ERUF-åtgärdsprogram för storregioner som uppgjorts i Finland. I bedömningsarbetet betonades ett tillämpande och interaktivt tillvägagångssätt, och huvudvikten låg på framtagandet av kunskap som kan utnyttjas praktiskt och omedelbart. Utkastet till programmet för Södra Finland lämnades till utvärderarna 30.6.2006. Dessutom deltog en utvärderare i EU-arbetsgruppens möte 21.6.2006. Respons om programutkastet presenterades på mötet 16.8.2006. I förhandsbedömningen konstaterades att regionens problem och utmaningar var väl identifierade i förslaget till program för Södra Finland. Ett problem i programmet för Södra Finland liksom i de andra programmen för storregioner var att utmaningarna under följande programperiod inte var relaterade till de tillgängliga resurserna under följande programperiod. Detta är ett problem som

även identifierats i regionen, men man har ansett att heterogeniteten och de olikartade problemen i Södra Finlands region inte ger möjlighet till särskilt tydliga avgränsningar. Strategin i programmet för Södra Finland ansågs på ett äkta sätt basera sig på visionerna om regionen, trots att problemet även här var att landskapen i Södra Finland avviker från varandra, vilket leder till olika betoningar. Vad gäller beaktandet av erfarenheterna av programperioden 2000 2006 konstaterade man i bedömningen att bedömningarnas slutledningar hade lyfts fram på ett välavvägt sätt men inte beaktats i det nya programmets åtgärder i tillräckligt hög grad. Efter responsen gick man igenom problemet vad gäller strategin och verksamhetslinjerna, och man strävade efter att särskilja de faktorer som byggde på erfarenheter från föregående programperiod. Vid bedömningen av huruvida programmens strategier är i linje med de regionala strategierna, den nationella strategin och gemenskapens strategiska riktlinjer gav utvärderarna anvisningar om att klargöra linjen i synnerhet i relation till målen för Lissabonstrategin och för den reviderade nationella strategin. Utgångspunkten för programmet för Södra Finland är i synnerhet att främja tillväxten och därigenom sysselsättningen. Denna synpunkt strävade man efter att lyfta fram ännu tydligare vad gäller de prioriterade områdena. Enligt bedömarna framhävs i synnerhet programmet för kompetenscenter i Södra Finland när man bedömer det mervärde som programmen medför den nationella politiken. Vad gäller jämlikheten framhävdes den regionala jämlikheten och jämlikheten som hänför sig till invandrargrupper. Efter utvärderingsresponsen fäste man även uppmärksamhet vid jämlikheten mellan könen och olika åldersgrupper samt vid främjandet av den bl.a. genom att främja entreprenörskap inom vården. Miljöutredningen, som bedömer programmets miljökonsekvenser enligt SMB-lagen, var uppgjord på ett ändamålsenligt sätt. Vid bedömningen av målen för åtgärdsprogrammen betonade man att syftet är uppställa så realistiska och tydliga mål som möjligt. Utifrån bedömningen stöder de planerade åtgärderna i förslaget till ERUF-program för Södra Finland väl programmets strategi, och dess prioriteringar främjar uppnåendet av målen för programmet. De prioriterade områdena 1 och 2 ansågs delvis överlappa varandra, men de stöder uppnåendet av målen. 1.3 Miljöutredning och bedömning av projektens miljökonsekvenser Lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) trädde i kraft 1.6.2005. Denna så kallade SMB-lag samt statsrådets förordning (347/2005) som kompletterar den innehåller en bestämmelse om den allmänna skyldigheten att bedöma miljökonsekvenserna i tillräcklig omfattning vid beredningen av planer och program samt bestämmelser om miljöbedömning av vissa planer och program. I inrikesministeriets anvisning om uppgörande av ERUF-åtgärdsprogram från 20.3.2006 konstateras att man i mån av möjlighet kan tillämpa SMB-processen som anknyter till beredningen av landskapsprogrammen. Södra Finlands ERUF-program för målet Sysselsättning och konkurrenskraft för åren 2007 2013 är kopplat till de landskapsspecifika landskapsprogrammen som görs upp i landskapsförbunden med fyra års intervaller och som bedöms enligt SMB-lagen samt till de årliga realiseringsplaner i landskapsprogrammet som siktar på att genomföra dem. Utkastet till planen för deltagande och bedömning gällande beredningen av programmet var offentligt framlagt 30.6 4.8.2006 vid Päijänne-Tavastlands förbunds byrå. Man kunde också bekanta sig med utkastet på webbplatsen för Alliansen för landskapen i södra Finland www.etelasuomi.fi. Man kunde ge respons om planen för deltagande och bedömning under perioden för

offentlig framläggning (fram till 4.8.2006) per post eller e-post till Päijänne-Tavastlands förbund. Man har kunnat följa med beredningen av programmet på Päijänne-Tavastlands förbunds webbplats. Det regionala utvecklingsarbetet under programperioden 2007 2013 siktar i sin helhet på en hållbar utveckling av regionen. När man granskar effekterna av Södra Finlands ERUF-program måste man samtidigt även beakta det övriga regionala utvecklingsarbetet, bl.a. landskapsprogrammen. Södra Finlands ERUF-program har uppgjorts på en mycket allmän nivå med tanke på identifieringen av miljökonsekvenserna. De projekt som finansieras genom programmet är ännu inte kända och inte heller vart projekten riktas. Därför har konsekvensbedömningen endast gjorts på en allmän nivå. Utredningen av de finansierade projektens effekter specificeras stegvis: i ansökningsfasen förutsätts att den sökande bedömer projektets miljökonsekvenser. På detta sätt främjar man bortgallringen av negativa miljökonsekvenser redan under ansökningsskedet. Ett enskilt projekt kan även ha indirekta eller lokala negativa miljökonsekvenser (t.ex. ökad trafik). Därför utreder finansiären projektets miljökonsekvenser enligt de kriterier som presenteras i miljöutredningen (bilaga 3), och miljöutredningen beaktas och utnyttjas som ett verktyg vid bedömningen av projektens lämplighet för programmet och deras miljökonsekvenser. Projekt med mer omfattande konsekvenser för miljön behandlas enligt ett förfarande som är förenligt med MKB-lagen eller genom Natura-bedömning. Under föregående programperiod fick man goda erfarenheter av MKB-gruppernas verksamhet, och utlåtandena har varit till nytta i valet av projekt och utifrån utlåtandena har man kunnat utveckla projekten i en miljövänligare riktning. Miljökonsekvenserna är positiva, men i allmänhet små I Södra Finlands ERUF-program finansierar man i regel inte åtgärder eller projekt som skulle ha betydande negativa miljökonsekvenser. Med programmet finansieras nästan enbart utvecklingsprojekt, och således är programmets miljökonsekvenser ofta indirekta. De egentliga miljökonsekvenserna uppstår i slutet av kedjan genom att en del av utvecklingsprojekten leder till investeringar som i sin tur inverkar på produktionen. Investeringarna finansieras främst med andra finansieringsinstrument, och deras miljökonsekvenser bedöms i samband med detta enligt nationella bestämmelser. Säkerställandet av mångfalden i naturen är en viktig del av strävan efter ekologisk hållbarhet. Detta har skötts genom naturskyddslagstiftningen och landskapsplanerna. Beröringspunkterna mellan Södra Finlands konkurrenskrafts- och sysselsättningsprogram och naturen och användningen av naturresurserna är snäva och i allmänhet indirekta. Genom programmet kan man dock finansiera sådana utvecklingsprojekt för natur- och kulturmiljöer som främjar näringslivet, och således kan programmet i viss mån även främja mångfalden i naturen. Eftersom programmets inverkan på naturen är relativt liten medför det inga väsentliga konsekvenser för Naturaområdena i Södra Finland. De naturvårdsprojekt som finansieras genom programmet kan ha små positiva effekter på Natura-områdenas naturliga tillstånd och rekreationsbruk. Programmets viktigaste betydelse med tanke på miljön är att det påskyndar och riktar den strukturella omvandlingen av näringsverksamheten. Den näringsverksamhet som utvecklas under programperioden skiljer sig från den tidigare vad gäller miljökonsekvenserna. Riktningen går från primärproduktion mot kunskapsintensiva branscher och tjänster. Till detta anknyter också införandet av ny miljöteknik och betoningen av miljöns kvalitet även inom traditionella

produktionsområden, och således kan man motiverat säga att programmet minskar närings- och produktionsverksamhetens miljöbelastning i södra Finland. Programmet har teman som på ett väsentligt sätt sätter fart på utvecklingen av miljökompetenskluster i södra Finland. I anslutning till miljöklustret kommer man att finansiera bl.a. tvärvetenskaplig forskning samt samarbetsnätverk mellan företag och forskningsinstitut. Utvecklingen av miljökompetensen och miljötekniken har troligen en positiv koppling till utvecklingen av miljöns tillstånd i regionen. Uppföljning av konsekvenserna Under programperioden 2000 2006 följde man upp de miljöpositiva projektens relativa finansieringsandel av EU-finansieringen. Man fick positiva erfarenheter av att använda denna indikator, och därför fortsätter man att följa upp den under perioden 2007 2013. Målnivån för indikatorn är att 18,5 procent, dvs. nästan en femtedel av finansieringen för ERUFåtgärdsprogrammet hänför sig till projekt med positiva miljökonsekvenser. Dessutom följer man upp hur programnivåns miljöindikatorer utvecklas under programperioden. Utifrån miljörapporten kan man konstatera att de olika landskapen i södra Finland har egna och gemensamma miljöutmaningar. Som sammanfattning av miljöutmaningarna kan man konstatera att följande ärenden är viktiga med tanke på hanteringen av miljörisker och hållbar utveckling: forskning i och användning av förnybara energikällor energibesparingar, främjande av användningen av bioenergi som har en positiv energibalans och som undviker miljöbelastningar främjande av en minskning av utsläpp från boende, näringar och trafik samt sanering av förorenade markområden säkerställande av samhällenas tillgång till vatten anpassning av miljövärden och planering av markanvändningen till varandra förbättring och bevarande av yt- och grundvattnets tillstånd åtgärder som minskar den belastning som lantbruket och glesbebyggelsen förorsakar och aktiva saneringsåtgärder Miljöutredningen finns i bilaga 3.

2. SITUATION OCH UTVECKLINGSUTSIKTER FÖR SÖDRA FINLAND Programmet för Södra Finlands konkurrenskraft och sysselsättning 2007 2013 omfattar hela Södra Finland, dvs. Södra Karelens, Tavastlands, Päijänne-Tavastlands, Kymmenedalens, Egentliga Finlands, Östra Nylands och Nylands landskap. Programområdet indelas i en storregion som täcker hela Södra Finland och utsatta områden som utgörs av de ekonomiska regionerna i Imatra, Västra Saimen, Heinola, Kotka-Fredrikshamn, Villmanstrand, Loimaa, Nystad, Lahtis, Kouvola, Riihimäki och Forssa samt de egentliga skärgårdskommuner som avses i skärgårdslagen och de skärgårdsdelkommuner som avses förordningen (1211/2004). (Bilaga 4) 2.1 Södra Finlands funktionella struktur, särskilda drag, befolkningsutveckling och flyttningsrörelse Södra Finland är ett spjutspetsområde för Finlands utveckling och huvudleden för landets export och import. Jämfört med hela Finland har Södra Finlands landskap: 12 % av arealen, 50 % av befolkningen, 60 % av bruttonationalprodukten, 63 % av forsknings- och utbildningsutgifterna, 65 % av importen och exporten, 76 % av motorvägarna och 95 % av utrikes flygtrafiken. Starka branscher i Södra Finland är bl.a. informations- och kommunikationsteknik, bio- och miljöteknik, tjänster, metall-, pappers- och trävaruindustri, oljeraffinering och kemisk industri samt jordbruk och livsmedelsindustri. Inom storområdet finns dock ekonomiska regioner där industrins strukturomvandling förutsätter kraftiga utvecklingsåtgärder för att förnya näringsstrukturen och skapa nya slags arbetsplatser. Södra Finland är huvudsakligen ett område med stark befolkningstillväxt, men flera kommuner i regionen lider av utflyttningsöverskott. Södra Karelen och Kymmenedalen har det största utflyttningsöverskottet. Tillväxten är störst i huvudstadsregionen, men tillväxt förekommer även i områden med långsammare befolkningsutveckling. LANDSKAPEN I SÖDRA FINLAND Södra Karelen Kymmenedalen Päijänne-Tavastland Östra Nyland Egentliga Tavastland Nyland Egentliga Finland År 2005 hade Södra Finland 2 595 823 invånare, dvs. nästan 50 procent av hela landets befolkning. Sammanlagt finns det 140 kommuner. Fågelvägen är avståndet mellan områdets yttersta punkter i de västra delarna av Åbo skärgård och i de östra delarna av Södra Karelen är 500 kilometer. Landskapet med den tätaste bosättningen är Nyland (213 inv/km²) och landskapet med den glesaste bosättningen är Södra Karelen (24 inv/km²). Befolkningstätheten enligt landskap finns i tabellen nedan. BEFOLKNINGSTÄTHET ENLIGT LANDSKAP Landskap Folkmängd år 2005 Areal km² år 2005 Befolkningstäthet inv/km²

BNP/Invånare år 2004 Södra Karelens landskap Päijänne-Tavastlands landskap Egentliga Tavastlands landskap Kymmenedalens landskap Egentliga Finlands landskap Östra Nylands landskap Nylands landskap Totalt 135 604 168 381 198 975 185 196 455 584 92 933 1 359 150 2 595 823 5,2% 6,5% 7,7% 7,1% 17,6% 3,6% 52,4% 100% 5 620 5 200 5 130 5 110 10 620 2 750 6 370 40 800 24 32 39 36 43 34 213 64 23 634 19 260 18 954 24 275 23 453 23 512 32 471

medeltal 23 651 Södra Finlands storregion kan enligt finska förhållanden betraktas som en helhet med ett tätt servicecentralnät och ett huvudsakligen fungerande trafiknät. Området karakteriseras också av en tills vidare hög nivå på social- och hälsovårdstjänster och en relativt god tillgänglighet. Huvudstadsregionen, Åboregionen och landskapscentren är huvudcentra i Södra Finland. Centren och lederna bildar fysiska och funktionella utvecklingskorridorer. Mindre centra och landsbygden som områden för boende och näringsverksamhet utnyttjar huvudcentrens nätverk. På grund av det täta servicecentrumnätverket och trafiknätet bildar målområdets landsbygdsområden och centra en inbördes mosaikaktig helhet där avstånden mellan landsbygdsområdena och centren i regel är korta. Ett undantag utgörs av skärgårdsområdet, som på grund av sitt delvis isolerade läge skiljer sig från det övriga området, eventuellt med undantag för vissa landsbygdsregioner kring Saimen. Även i Södra Karelen finns perifera landsbygdsregioner. Den ökning av byggnadsbeståndet som befolkningstillväxten förutsätter kommer troligen i hög grad att koncentreras kring utvecklingskorridorerna, i synnerhet i områden som kan nås med spårtrafik. På detta sätt bildas ett omfattande nätverk av centra i Södra Finland. De viktigaste trafikknutpunkterna i nätverket utgörs av städerna, terminalerna för person- och varutransporterna, hamnarna och flygplatserna. I Södra Finland är huvudstadsregionen och i synnerhet Helsingfors Finlands viktigaste centrum såväl ekonomiskt och trafikmässigt som kulturellt. Finlands viktigaste export- och importhamnar ligger vid kusten i södra och sydvästra Finland. Regionen bildar den viktigaste länken mellan Europa som håller på att förenas och Ryssland som håller på att öppnas, och utgör också den mest betydande knutpunkten för den internationella trafiken i Finland. Södra Finland har internationell kompetens och utbildningspotential, som stöder näringslivets möjligheter till internationalisering. Regionen har dessutom traditioner och ökande förutsättningar för närområdessamarbete. BEFOLKNINGSPROGNOS FÖR SÖDRA FINLAND FÖR ÅREN 2000, 2010 och 2040 0 200000 400000 600000 800000 1000000 1200000 1400000 1600000 År 2000 År 2010 År 2040 Södra Karelen Egentliga Tavastland Östra Nyland Kymmenedalen Päijänne-Tavastland Nyland Egentliga Finland Källa: Statistikcentralen

En snabbt åldrande befolkning är ett allmäneuropeiskt fenomen inom den närmaste framtiden. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos är andelen över 65-åringar av befolkningen 26 procent år 2030. Även i Södra Finland ökar andelen över 65-åringar i alla landskap under de kommande årtiondena. En åldrande befolkning innebär att den naturliga befolkningstillväxten stannar av och blir negativ i flera regioner. Då betonas också flyttningsrörelsens betydelse för områdenas befolkningsutveckling. DEN TOTALA NETTOINFLYTTNINGEN I SÖDRA FINLAND OCH I UTSATTA OMRÅDEN ÅREN 2000, 2002 OCH 2005-2000 0 2000 4000 6000 8000 10000 2000 2002 2005 Södra Finland Utsatta områden Källa: Statistikcentralen 2.1.1 Ekonomisk utveckling Södra Finland är ett mycket heterogent område, och landskapen skiljer sig från varandra vad gäller bl.a. bruttonationalprodukt, näringsstruktur och befolkningsutveckling. I de flesta landskap är den totala ekonomiska tillväxten positiv. Tillväxtskillnaderna i förhållande till den genomsnittliga utvecklingen i hela landet är relativt små, men tillväxtskillnaderna mellan landskapen i Södra Finland är rätt betydande. Tillväxtskillnaderna beror främst på att tillväxtkällorna i områdena avviker från varandra. I Kymmenedalen och Södra Karelen har produktionens tillväxt varit långsammare än i genomsnitt, även om tillväxten i Kymmenedalen år 2004 nådde upp till genomsnittsnivån i landet. Egentliga Finland har haft en god tillväxt vad gäller komponenterna produktion, sysselsättning och befolkning. I Egentliga Tavastland har tillväxten baserat sig på en positiv utveckling inom produktionen och sysselsättningen. Sysselsättningen utvecklades positivt även i Päijänne-Tavastland och Kymmenedalen. Avvikelsen av den årliga förändringen i värdeökningen, sysselsättning och befolkning från utvecklingen i hela landet BTV-INDIKATORNS AVVIKELSER ENLIGT LANDSKAP ÅREN 2001 2006 OCH PROGNOS FÖR ÅREN 2007 2010-1,0 % -0,8 % -0,6 % -0,4 % -0,2 % 0,0 % 0,2 %

0,4 % 0,6 % 0,8 % Nyland Östra Nyland Egentliga Finland Egentliga Tavastland Päijänne-Tavastland Kymmenedalen Södra Karelen 2001-2003 2004-2006 2007-2010 Källa: BTV-översikt/Petri Pihlavisto, Egentliga Finlands TE-central 2.1.2 Näringsstruktur Enligt en noggrannare analys av landskapens näringsstruktur kan tillväxten förklaras med följande variabler: näringsstrukturens mångsidighet, förekomsten av tillväxtregioner, servicestrukturens utvecklingsgrad och tillgången till kompetent arbetskraft. En primär förutsättning för tillväxt är att regionen har en konkurrenskraftig och innovativ produktion och kompetent arbetskraft. Därefter blir näringsstrukturen och servicestrukturen långsamt mångsidigare till följd av den positiva tillväxten. Den nuvarande situationen i flera landskap är att de gamla starka områdena har tappat konkurrenskraft och att förnyelsen av produktionen inte har inletts bl.a. för att innovationsmiljön inte har fungerat. I Södra Finland har produktionen ökat inom industrin och tjänsterna. I synnerhet de offentliga tjänsternas tillväxt överstiger hela landets nivå. Handelns samt byggnadsproduktionens och primärproduktionens värde har sjunkit. Under perioden 2007 2010 väntas tillväxt inom alla sektorers produktion, mest inom industrin och handeln, byggandet och de privata tjänsterna. Södra Finlands export ökar. Under den pågående tillväxtperioden har man hunnit inleda stora projekt, och orderstocken för hela branscher har stigit till en hög nivå. De positiva effekterna har även återspeglats i sysselsättningen. Sysselsättningen väntas öka allmänt och arbetslöshetsgraden sjunka. Den positiva utvecklingen påverkas också av antalet personer som lämnar arbetsmarknaden, åtminstone så att arbetslösheten ser ut att sjunka ytterligare i fortsättningen. Vad gäller landskapen i Södra Finland beror utvecklingen både av konjunkturerna för den internationella ekonomin och av inhemska faktorer. Efterfrågan på hemmamarknaden upprätthåller efterfrågan inom handeln, byggandet och flera tjänster. Det är sannolikt att efterfrågan på hemmamarknaden förblir god några år in i framtiden. I Östra Nyland förbättrar den kemiska industrin och dess byggprojekt den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen. Den pendlande befolkningen och arbetsresornas längd har ökat. Närheten till Helsingfors och huvudstadsregionen gör att tjänsterna växer långsammare. De största effekterna av strukturomvandlingen inom pappersindustrin riktas mot Kymmenedalen och Södra Karelen. I sydöstra Finland finns flera kommuner där pappersfabrikernas betydelse är stor (Imatra, Kuusankoski, Anjalankoski, Kotka, Villmanstrand, Joutseno och Rautjärvi). I dessa kommuner har både förändringarna i samfundsbeskattningen och skatteutjämningssystemet en negativ inverkan på kommunernas ekonomi. I Kymmenedalen och Södra Karelen har produktionens

tillväxt varit långsammare än i genomsnitt, även om tillväxten i Kymmenedalen år 2007 nådde upp till genomsnittsnivån i landet. Inga betydande tillskott av nya arbetsplatser är i sikte. Pappersindustrin minskar på tillverkningen av papperssorter med dålig lönsamhet, vilket innebär nedskärningar i antalet arbetstagare i en del enheter. Sydöstra Finlands säkerhetskluster väntas öka på antalet arbetsplatser orsaker till tillväxten är tjänster i anslutning till gränsbevakningen och t.ex. utvidgningen av helikopterbasen i garnisonen i Utti. I Egentliga Tavastland har tillväxten baserat sig på en positiv utveckling inom produktionen och sysselsättningen. Päijänne-Tavastland har en liknande produktionsstruktur som Egentliga Tavastland, och där har produktionen ökat i synnerhet inom industrin. Vad gäller Egentliga Finland är konjunkturläget för nyckelbranscherna positiv. Inom skeppsbyggnad har orderstocken stärkts. Samtidigt har nybyggen inletts inom byggnadsbranschen både inom offentligt byggande och inom byggande av affärslokaler. Även inom metallindustrin och byggbranschen har arbetslösheten sjunkit under 2006. Utvecklingen har varit särskilt positiv i både Åbo och Salo samt i viss mån i de ekonomiska regionerna i Nystadstrakten (bilindustri). Förändringarna och förändringsprognoserna i produktion och sysselsättning i landskapen beskrivs i följande diagram. PRODUKTIONSFÖRÄNDRING I SÖDRA FINLAND (INDEX, 100=2000) Källa: BTV-översikt/Petri Pihlavisto, Egentliga Finlands TE-central 95 100 105 110 115 120 125 130 135 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Nyland Päijänne-Tavastland Östra Nyland Egentliga Finland Egentliga Tavastland Kymmenedalen Södra Karelen Hela landet 2.1.3 Arbetskraft och sysselsättningsutveckling Sysselsättningsläget i Södra Finlands storregion varierar i hög grad mellan landskapen. Sysselsättningsgraden i Nylands landskap och Egentliga Finland är högre än i genomsnitt men betydligt lägre i Södra Karelens och Päijänne-Tavastlands landskap än genomsnittsnivån i landet. Motsvarande situation gäller för arbetslöshetsgraden. Arbetslöshetsgraden år 2005 var högst i Södra Karelens (13,6 %) och Päijänne-Tavastlands landskap (12,9 %) och lägst i Nyland (7,9 %). Antalet långtidsarbetslösa har sjunkit under de första åren på 2000-talet, men dess andel av det totala antalet arbetslösa är fortfarande rätt hög i synnerhet i Tavastland och Nyland, cirka 30 procent.

Arbetslöshetsgraden för under 25-åriga unga i södra Finland har under de senaste åren sjunkit betydligt snabbare än den totala arbetslösheten, och den väntas fortsätta att sjunka. Under de närmaste åren präglas utvecklingen på arbetsmarknaden av att en stor mängd arbetskraft lämnar arbetsmarknaden. En del av denna arbetskraft utgörs av långtidsarbetslösa, vilket förefaller att sänka arbetslösheten och förbättra sysselsättningsgraden. I synnerhet landskapen i Nyland skiljer sig från de andra landskapen på grund av den kraftiga befolkningsutvecklingen, vilket även ändrat arbetskraftens åldersstruktur i en mer gynnsam riktning än i andra regioner. Utöver den åldrande befolkningen är en av de största utmaningarna på arbetsmarknaden i Finland under de kommande åren obalansen mellan efterfrågan på och utbudet av arbetskraft. Till följd av På grund av denna utveckling kommer det att förekomma arbetslöshet vid sidan av en växande efterfrågan på arbetskraft. Till exempel i huvudstadsregionen har befolkningen en hög utbildningsnivå, men 15 procent av unga i åldern 16 18 år saknar gymnasie- eller yrkesutbildning helt och hållet. Rekryteringsproblemen i Södra Finlands storregion har ökat inom bl.a. hälsovården samt transportoch byggbranschen, där visstidsanställningar är typiska. Efterfrågan på arbetskraft kommer att öka även i fortsättningen förutom inom de ovan nämnda branscherna i synnerhet inom välfärdstjänster. Problemen med tillgången till arbetskraft kommer att tillspetsas i synnerhet i regioner med inflyttningsöverskott, där befolkningen samtidigt ökar och åldras. Ökningen i efterfrågan på välfärdstjänster påverkas också av urbaniseringen och förändringarna i t.ex. vanor och attityder i anslutning till fritiden. Den största arbetskraftsökningen sker inom privata tjänsteföretag. Utländsk arbetskraft utnyttjas flitigt redan nu i bl.a. Nyland och Egentliga Finland i synnerhet inom byggbranschen och metallindustrin. Utnyttjandet av utländsk arbetskraft väntas bli vanligare även i andra landskap i Södra Finland och inom andra branscher. De unga som träder in på arbetsmarknaden kan inte helt tillfredsställa behovet av ny arbetskraft, och därför ökar användningen av arbetskraft med invandrarbakgrund för att lappa till arbetskraftsunderskottet. Huvudstadsregionen är redan idag det mest mångkulturella området i landet, och antalet och andelarna människor med utländsk bakgrund, olika modersmål och olika religionstillhörighet är höga jämfört med resten av landet. Inflyttningsöverskottet är en möjlighet för Södra Finland, men å andra sidan är integrationen av invandrarna i samhället en stor utmaning för bl.a. utbudet av utbildnings- och arbetskraftstjänster. SYSSELSÄTTNINGSFÖRÄNDRING I SÖDRA FINLAND (INDEX, 100=2000) Källa: BTV-översikt/Petri Pihlavisto, Egentliga Finlands TE-central 100 103 106 109 112 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Nyland Päijänne-Tavastland Östra Nyland Egentliga Finland Egentliga Tavastland Kymmenedalen Södra Karelen

Hela landet 2.1.4 Kompetens Utbildningsstrukturen hos befolkningen i södra Finland varierar i rätt hög grad mellan landskapen. Den proportionella andelen personer som saknar examen efter grundstadiet är högst i Östra Nyland, Södra Karelen och Päijänne-Tavastland. Ett särskilt drag hos Nyland är den stora andelen personer som endast avlagt studentexamen. Andelen yrkesexamen på andra stadiet är markant i synnerhet i landskapen i sydöstra Finland. Andelen personer som avlagt examen på institutnivå eller yrkeshögskoleexamen skiljer sig inte mycket mellan landskapen. Den proportionella andelen personer som avlagt högre högskoleexamen är däremot högst i Nyland och lägst i Södra Karelen och Kymmenedalen. Upprätthållandet av ett jämlikt utbud av utbildnings- och kulturtjänster är en viktig utmaning under de närmaste åren, eftersom ett fungerande nätverk av utbildnings-, kulturoch fritidstjänster också är en viktig regional framgångs- och attraktionsfaktor. UTBILDNINGSSTRUKTUREN I SÖDRA FINLAND ENLIGT LANDSKAP ÅR 2004, ÖVER 15-ÅRINGAR Källa: Statistikcentralen Södra Karelen Egentliga Tavastland Östra Nyland Kymmenedalen Päijänne-Tavastland Nyland Egentliga Finland 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 % 40,65 38,71 20,64 40,66 34,13 25,21 39,35 37,50 23,15 38,93 40,09 20,97 40,54 38,09 21,37

33,27 34,01 32,72 37,74 37,70 24,56 Ingen examen Mellanstadium Eftergymnasial utbildning Antalet personer som avbrutit utbildning som leder till examen har under de senaste åren varit rätt stor. Andra framtida utmaningar utgörs av säkerställandet och förutseendet av att arbetskraftsbehovet och utbildningen motsvarar varandra på det regionala planet samt att nödvändiga stödåtgärder riktas till invandrare, så att de omfattas av grundutbildningen och den yrkesinriktade arbetskraftsutbildningen. 2.1.5 Entreprenörskap och företagsverksamhet Cirka 52 procent av alla finländska företags verksamhetsställen och cirka 56 procent av företagens personal finns i Södra Finland. Områdets betydelse som ett förmånligt läge för företagsverksamhet framhävs av ett stort köpkraftigt befolkningsunderlag, ett lämpligt läge med tanke på konsumenterna, en utvecklad trafikinfrastruktur, närhet till exporthamnar samt ett förmånligt läge i förhållande till marknaderna i det växande ekonomiska området i Ryssland och Östersjön. Andelen företagare av de sysselsatta i Södra Finland var år 2005 10,7 procent, vilket var något lägre än i landet i genomsnitt (12,1 %). Endast i Egentliga Finland och Östra Nyland översteg andelen företagare genomsnittsnivån i Finland. Kvinnornas andel av alla företagare varierar kraftigt mellan landskapen. I Södra Finland var kvinnornas andel år 2005 helt klart högst i Kymmenedalen (41,5 %) och lägst i Päijänne-Tavastland (26,4 %). I hela landet var kvinnornas andel 33,2 procent i genomsnitt. Mest kvinnliga företagare finns inom servicebranscherna, medan den produktionsinriktade företagsverksamheten huvudsakligen handhas av männen. Tillväxt- och exportföretagens andel är högre i landskapen i Nyland och Östra Nyland än i hela landet i genomsnitt; cirka 40 procent av alla exportföretag och cirka 35 procent av alla företag med snabb tillväxt i Finland finns i Nyland. Trots den mångsidiga näringsstrukturen i Egentliga Finlands landskap baserar sig tillväxten i området på rätt få exportdrivna branscher och rätt få företag inom dem. Därför varierar konjunkturerna i området kraftigt och de följer i synnerhet teknologiindustrins konjunkturer. Företagsverksamheten i Egentliga Tavastlands och Päijänne-Tavastlands landskap är fortfarande rätt traditionell och baserar sig på metall- och träförädling samt livsmedelstillverkning. Tjänsternas och de snabbt växande branschernas andel i landskapen är fortfarande liten, även om området har ett gynnsamt läge t.ex. med tanke på tjänsteproduktion. Även i Kymmenedalens och Södra Karelens landskap finns det knappt om tillväxtföretag. Produktionsstrukturen är dessutom rätt beroende av storindustrins utveckling, vilket har skapat välstånd i området men samtidigt också konjunkturkänslighet. Forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten är en betydande faktor som stärker konkurrenskraften och tillväxten. Regionernas konkurrenskraft baserar sig i väsentlig grad på företagens och arbetsplatsernas innovationsförmåga, dvs. förmåga att skapa nya eller utveckla