Bekämpande av barnfattigdom hur fyra aktörer i det civila samhället i Uppsala kommun uppfattar och hanterar barnfattigdom

Sociologiska institutionen Höstterminen 2012 C- uppsats Bekämpande av barnfattigdom hur fyra aktörer i det civila samhället i Uppsala kommun uppfattar och hanterar barnfattigdom Självständigt arbete i sociologi med inriktning mot socialt arbete Författare: Sara Lindgren Staeger Karolin Lundström Handledare: Linnéa Bruno

ABSTRACT Poverty, and in particular child poverty, is a serious social problem. Statistics show that the number of children living in poverty has increased over the last ten years. Earlier research shows that there are huge gaps in our knowledge of how the actors in civil society handle child poverty. With this study we hope to help fill this gap. The aim of our study is to look at how four different organisations working in the civil society in Uppsala perceive and handle child poverty. We have chosen to conduct an empirical study of fieldwork interviews. Our informants were selected from organisations in the municipality of Uppsala that were known to us as working with children's needs. The results show that our informants consider child poverty an overly narrow and onesided concept and rather see child poverty as a multifaceted social phenomenon. They view poverty as not only a matter of lack of economic resources but also as other welfare deficits a view which agrees with previous research (Bitterman and Franzén 2008:243). All our informants express and, to a great extent, practice a children's rights perspective (Archard 2009). They construct children as citizens and bearers of rights, with the idea that adults have a common responsibility to supply for children s needs of care and participation. None of the four organisations have a family poverty approach to the children. Instead they view children as unique individuals with their own needs beyond the family. The selection process is based on trust. There is no means test or strict investigation though the concept of need is an important criterion. All our informants organisations position themselves as something other than social services. They see their role as a complement to social services and public welfare. None of our informants express any desire to replace it. Key Words: child poverty, economic vulnerability, civil society, voluntary work, child rights perspective. 2

SAMMANFATTNING Fattigdom och i synnerhet barnfattigdom är ett allvarligt samhällsproblem där statistik visar att antalet barn som lever i fattigdom har ökat under de senaste tio åren. Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra aktörer i det civila samhället i Uppsala kommun ser på och hanterar barnfattigdom. De vi kan se från tidigare forskning är att det finns stora kunskapsluckor på detta område och vi vill med denna studie bidra till ökade kunskaper. Våra fyra forskningsfrågor är: Hur konstruerar våra aktörer barnfattigdom? Vilken typ av hjälp erbjuds och hur ges denna hjälp? Finns det några särskilda kriterier för att bevilja hjälp? Hur ser aktörerna på sin roll i relation till socialtjänsten? Vi har haft en barndomssociologisk teoretisk utgångspunkt med fokus på barnrättsperspektivet och kombinerat denna med delar av den teoribildning som finns inom forskningen om det civila samhället. Vi har undersökt huruvida mötet med de fattiga barnen, med fattigdomsproblematiken har gjort att samma eller olika praktiska lösningar ges på hur man ska hjälpa barnen. Vi har med andra ord inte bara fokuserat på våra informanters explicita svar på direkta frågor om barns behov utan vi har velat frilägga den konstruktion av barn som ligger till grund för deras handlingar. Vår studie är en kvalitativ empirisk studie baserad på semistrukturerade intervjuer med fyra representanter från föreningarna Rädda barnen-uppsala, Rädda barnen- södra, Majblommeföreningen och församlingen Livets ord. Alla våra informanter säger att de upplever att barnfattigdom finns i Uppsala. Resultat från vår studie visar att en faktor som har visat sig spela en stor roll för hur barns behov konstrueras är graden av direkt kontakt med de behövande. Alla våra informanter tycker att barnfattigdom är ett för snävt och ensidigt begrepp. De ser fattigdom som ett socialt problem med många ansikten. Att se fattigdom som inte bara en brist på pengar utan också andra välfärdsbrister är något som överensstämmer med tidigare forskning (Bitterman och Franzén 2008:243). Det som barn lider brist på är möjligheter till stimulerande aktiviteter och att träna färdigheter. Alla våra informanter ger uttryck för och tillämpar i stor utsträckning ett barnrättsperspektiv (Archard 2009). De ser barn bärare av rättigheter och vuxenvärlden har ett gemensamt ansvar att tillgodose barns behov av omsorg och delaktighet. Det betyder att när det kommer till fattiga föräldrar så anser våra aktörer att dessa inte ensamt bär ansvaret för att tillgodose sina barns behov av en god barndom. Ingen av våra aktörer famialiserar barnen utan ser dem som unika individer med egna behov bortom familjen. I alla våra aktörers konstruktion av barn finns föreställningen om att barn har rätt till och är i behov av att få leva ett kreativt, aktivt, skapande liv som innehåller sociala relationer. I denna konstruktion kunde vi också urskilja en kulturell norm kring barndomen, vad som är en sund svensk barndom. Vi har funnit att en eller annan variant av kösystem eller urvalskriterium används men ingen strikt behovsbedömning. Att våra aktörer väljer bort kontrollfunktionen och väljer tilliten som grund för deras arbete ser vi som ett tydligt exempel på hur civilsamhällets aktörer har sin egen handlingsrationalitet, det vill säga att de är något annat än staten och marknaden. Alla våra aktörer ser sig själva som ett komplement till socialtjänsten och den offentliga välfärden. Ingen av våra aktörer uttrycker någon vilja att ersätta denna. De anser att det är statens ansvar att tillgodose grundläggande behov. Deras roll är erbjuda alternativ eller komplement till denna. De flesta insatser riktar sig därför till att erbjuda olika fritidsaktiviteter och nöjen som ger guldkant på tillvaron. Genom sitt arbetssätt vill man ge ett alternativ till socialtjänsten som upplevs som alltför opersonlig och byråkratisk. Några aktörer intar även rollen som avantgarde. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 6 ÄMNE OCH BAKGRUND... 6 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 AVGRÄNSNINGAR... 7 UPPSATSENS DISPOSITION... 8 TIDIGARE FORSKNING... 8 BARNFATTIGDOM... 9 KONSEKVENSER OCH ÅTGÄRDER... 11 CIVILA SAMHÄLLET- ETT NYTT FORSKNINGSFÄLT... 12 DEFINITION AV IDEELL ORGANISATION... 15 SAMMANFATTNING... 16 RELATIONEN MELLAN CIVILA SAMHÄLLET OCH BARNFATTIGDOM.... 17 TEORI... 19 BARNDOMSSOCIOLOGI... 19 BARNRÄTTSPERSPEKTIV... 20 FAMIALISERING... 22 CIVILA SAMHÄLLET... 23 RÖST OCH SERVICE... 24 FRIVILLIGSEKTORN I RELATION TILL DEN OFFENTLIGA SEKTORN... 24 AVANTGARDE... 24 KOMPLEMENT... 25 ALTERNATIV... 25 ERSÄTTNING... 26 BRISTER MED BEGREPPSRAMEN - FRIVILLIGT SOCIALT ARBETE ELLER SOCIALT FRIVILLIGT ARBETE?. 26 METOD... 27 DATAINSAMLINGSMETOD... 27 INTERVJUGUIDE... 27 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT VID INTERVJUER... 28 BEARBETNING... 29 URVAL... 29 INFORMANTER... 30 VAL AV ANALYSMETOD - KONSTRUKTIONISTISK INNEHÅLLSANALYS... 30 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 31 BESKRIVNING AV VÅRA INFORMANTERS ORGANISATIONER... 31 RESULTAT OCH ANALYS... 32 VILKA FÅR HJÄLP?... 33 TEMA 1 - HUR KONSTRUERAR DE BARNFATTIGDOM?... 34 HUR KONSTRUERAR DE FATTIGDOM?... 34 TEMA 2 - VILKEN TYP AV HJÄLP ERBJUDS OCH HUR GES DENNA HJÄLP?... 36 DET FYSISKA MÖTETS BETYDELSE FÖR BARNPERSPEKTIVET... 40 EGOCENTRISKA OCH EXTROVERTA ORGANISATIONSTYPER... 42 TEMA 3 - FINNS DET NÅGRA SÄRSKILDA KRITERIER FÖR ATT BEVILJA HJÄLP?... 44 TEMA 4 - HUR KONSTRUERAR DE BARN OCH BARNS BEHOV?... 45 TEMA 5 - HUR SER AKTÖRERNA PÅ SIN ROLL I RELATION TILL SOCIALTJÄNSTEN?. 50 VERKSAMHET I SKOLAN... 55 AVSLUTANDE DISKUSSION... 56 HUVUDSAKLIGA SLUTSATSER... 57 ÖVERGRIPANDE DISKUSSION... 59 RESURSERNA PENGAR OCH FRIVILLIG ARBETSKRAFT... 59 4

SAMARBETE MED SOCIALTJÄNSTEN OCH ANDRA ORGANISATIONER... 60 CIVILA SAMHÄLLET... 60 SAMHÄLLSKRITIK VI FÖRLITAR OSS FÖR MYCKET PÅ STATEN... 61 IMPLIKATIONER FÖR FORSKNING OCH PRAKTIK... 62 REFERENSLISTA... 63 BILAGOR... 67 BILAGA 1 FRÅGEGUIDE... 67 BILAGA 2 BREV TILL INFORMANTER... 69 BILAGA 3 BESKRIVNING AV VÅRA INFORMANTERS ORGANISATIONER... 70 RÄDDA BARNEN... 70 MAJBLOMMEFÖRENINGEN... 70 LIVETS ORD... 71 BILAGA 4 RESURSER OCH FINANSIERING... 72 5

INLEDNING ÄMNE OCH BAKGRUND Fattigdom och i synnerhet barnfattigdom 1 är ett allvarligt samhällsproblem. Fattigdom existerar inte bara i länder med låg BNP. Det är även ett stort problem i Sverige och i västvärlden. Detta betyder inte att välfärdsstaten med dess trygghetssystem inte skulle ha haft betydelse för att minska fattigdomen. I Sverige är byggandet av välfärdsstaten med dess universella socialpolitik och allomfattande socialförsäkringssystem det som inneburit mest för att minska fattigdomen (Svärd 2008; Johansson 2008; Edebalk 2008:56f). Under långa perioder av 1900-talet har fattigdomen minskat i Sverige, men sedan 1990-talskrisen duggar rapporterna om en ökande (barn)fattigdom allt tätare. Enligt Rädda Barnens årsrapport från 2012 ökar barnfattigdomen i Sverige: 12,7 procent av alla barn i Sverige lever i fattigdom det vill säga 242 000 barn (Rädda barnen 2012:2). Från 2008 till 2009 ökade barnfattigdomen i 282 av landets 290 kommuner. I Uppsala kommun ökade under samma period antalet barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll från 10,4% till 11,5%. (Rädda barnen 2012:28). Eftersom vi ser likvärdiga livschanser som en viktig dimension av rättvisa så finner vi att är det oacceptabelt att barn i dagens Sverige tvingas leva under så ojämlika uppväxtvillkor. Eftersom en del människor faller igenom maskorna i det generella välfärdsystemet och fattiga människor alltjämt finns kvar har välfärdsstaten byggt upp ett yttersta skyddsnät för att fånga upp dessa genom att ge dem laglig rätt till försörjningsstöd/ ekonomiskt bistånd (Åström 2008:86). Ett annat sätt för fattiga att få hjälp är att familj, släkt och vänner griper in (Svärd 2008). Men samhället utgörs av något mer än av staten och familjen. Hur är det med det som kallas det civila samhället? I dagsläget är aktörerna i det civila samhället outforskade när det gäller deras arbete kring barnfattigdom. Vi ser att det finns en kunskapslucka och är därför intresserade av att undersöka hur några aktörer i det civila samhället i Uppsala uppfattar och tar sig an frågan kring barnfattigdom. I synnerhet vet vi väldigt lite om vilka aktörer som finns och vad de gör på det lokala planet (Harju 2009). Att studera de fattigas villkor är inte bara att studera en liten grupp av medborgarna utan hur de fattiga behandlas i dagens samhälle säger mycket om vad för slags samhälle vi lever i när det kommer till humanism, medborgarskap och likabehandling (Svärd 2008:13-14). Vi instämmer och vill fästa fokus på den etiska dimensionen och vikten av människors engagemang för dessa värden inom det civila samhället. Ett viktigt sätt varpå dessa värden kommer till uttryck är hur barn konstrueras och hur samhället och vuxenvärlden ser på barn (Näsman 2012:18). Vi undersöker detta genom att ta vår teoretiska utgångspunkt i barndomssociologi. Vi vill också undersöka hur aktörerna i det civila samhället ser på sin egen roll och särskilt hur de uppfattar sin egen roll i relation till socialtjänsten. Vi kommer att undersöka detta med hjälp den teoribildning som har 1 Barn är en benämning på åldersgruppen 0-18 år vilket överensstämmer med definitionen i 6

utvecklats inom det forskningsfält som benämns det civila samhället. Att samhälleliga fenomen är sociala konstruktioner och inte något universellt eller naturligt givet är något som vi kommer att ta som en given utgångspunkt. Vi utgår således från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv (James & James 2004). Vår studie ingår som en del av ett större kartläggningsprojekt kring barnfattigdom som bedrivs vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. Barnombudsmannen i Uppsala har gett i uppdrag att utifrån olika infallsvinklar belysa barnfattigdomen i Uppsala kommun. Projektet finansieras av Gilberska stiftelsen. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Vårt syfte är att undersöka hur fyra aktörer i det civila samhället i Uppsala kommun uppfattar och hanterar barnfattigdom 2. Vi vill med vår uppsats besvara följande frågeställningar: 1. Hur konstruerar de barnfattigdom? - här finns bilden av barns behov alltså också konstruktionen av barn. Om man först definierar fattigdom som brister, blir barnfattigdom avsaknad av möjligheter att tillgodose dessa behov, d.v.s. brist på det som enligt våra aktörer bör ingå i en normal eller sund barndom. 2. Vilken typ av hjälp erbjuds och hur ges denna hjälp? - deras uppfattning om barns behov kommer till uttryck i deras handlingar 3. Finns det några särskilda kriterier för att bevilja hjälp? -- hur de definierar behov och aktörernas syn på målgruppen, huruvida och på vilket sätt de särskiljer de behövande från de icke-behövande 4. Hur ser aktörerna på sin roll i relation till socialtjänsten? AVGRÄNSNINGAR Vi kommer inte att behandla fattigdom generellt utan specifikt barnfattigdom. Aktörerna vi vill studera ska vara verksamma inom det civila samhället i Uppsala kommun. Begreppet det civila samhället är ett svårhanterligt begrepp men vi använder det eftersom vi tycker att det är det begrepp som bäst förklarar den samhällssfär som rymmer ideella föreningar, stiftelser, registrerade trossamfund, det vill säga organisationer som står fria från stat, marknad och familj. Studien har avgränsat sig till de aktörer i det civila samhället som på något sätt definieras som verksamma inom området att minska och/eller bekämpa barnfattigdom. 2 Fattigdom: Vi kommer primärt att använda oss utav ett relativt fattigdomsbegrepp. d.v.s. en jämförelse med den levnadsstandard som finns i ett land. Detta kommer att problematiseras under kapitlet tidigare forskning. 7

Civila samhället är alltså det fält vari våra aktörer befinner sig i. Man skulle kunna tänka sig att vi hellre skulle ha formulerat vår frågeställning i termer av frivilligt socialt arbete och undvikit begreppet civilt samhälle som för med sig oönskade politiska och värdemässiga konnotationer (Essen 2010). Men om man tar begreppet frivilligt socialt arbete och tolkar det bokstavligt så är det för snävt om man med frivilligt menar oavlönat arbete och icke-professionellt eftersom man inom många ideella föreningar som t.ex. Röda korset har utbildad och anställd/avlönad personal. En annan tolkning av frivilligt socialt arbete vore socialt arbete utanför den offentliga sektorns regi, men med en sådan definition skulle inte bara ideell utan även privat vinstdriven verksamhet inkluderas. Men socialt arbete utanför den offentliga sektorns regi minus privat vinstdriven verksamhet innebär just socialt arbete inom den sektor som i litteraturen kommit att benämnas det civila samhället. Med begreppet civilt samhälle vill vi således ge uttryck för en specifik form av privat engagemang eftersom vi anser att detta engagemang är en viktig indikator på de normer och värderingar som florerar i samhället, vilken moraluppfattning som medborgarna ger uttryck för och en signal om vart samhället är på väg. Det som medborgare väljer att göra av fri vilja, utan ekonomisk ersättning, på sin fritid är ett tecken på vad medborgarna anser vara viktigt. De insatser som görs är ett uttryck för att individer anser att dessa insatser behöver göras. UPPSATSENS DISPOSITION Nu följer kapitlet tidigare forskning där vi först diskuterar kring barnfattigdom och därefter forskning om det civila samhället. På detta följer ett teorikapitel om barndomssociologi och det civila samhället. Sedan kommer metodkapitlet som beskriver vårt tillvägagångssätt i arbetet med c-uppsatsen. I analyskapitlet gör vi sedan en analys av vår empiri och kopplar vårt resultat till vår teori och till tidigare forskning. I vår avslutande diskussion presenterar vi våra huvudsakliga slutsatser och svarar på våra forskningsfrågor. Uppsatsen avslutas med en övergripande diskussion om vad som framkommit i vår studie men inte ryms inom ramen för våra forskningsfrågor samt implikationer för forskning och praktik. TIDIGARE FORSKNING Att ha brist på pengar, det vill säga att vara fattig, är inte något marginellt problem i dagens Sverige. Socialtjänstens arbete med försörjningsstöd är den största sociala insatsen, både kostnadsmässigt och antalet hjälpta, men insatsen styrs inte av vetenskap och beprövad erfarenhet utan av socialpolitiska överväganden (Bergmark et al 2011). Detta gör att fattigdom som socialt problem kan tolkas i relation till moral, etik, människosyn och politiska hänsyn. Och som vi nämnde i inledningen speglar synen på fattiga hur man ser på humanism, medborgarskap och likabehandling. Detsamma gäller för våra aktörer i det civila samhället i Uppsala kommun. Vilken moral, människosyn och politiska överväganden ger de uttryck för då de hanterar barnfattigdom? 8

Ur ett historiskt perspektiv på fattigdom och barnfattigdomens problematik kan man se att situationen har förbättrats markant för de utsatta. Det var under 1800-talet som fattigdom och fattiga formades till ett samhällsproblem. Innan det blev ett statligt problem så var det kyrkan och filantropisk välgörenhet som tog sig an de fattiga. Den 28 maj 1918 beslöt riksdagen att anta Sveriges första fattigvårdslag (Swärd 2008:12). Den kom att reformera synen på fattiga i Sverige och det blev ett kommunalt ansvar att ta hand om de fattiga. Denna lag gav vissa grupper rätt till erforderligt underhåll (Swärd 2008:25). Barnens situation uppmärksammades redan 1902 då kommunala barnavårdsnämnder infördes. Dessa hade till uppgift att omhänderta försummade, vanartade barn och minderåriga förbrytare. Försummade barn kunde hamna på barnhem eller i fosterfamiljer. Vanartade barn kunde hamna i skyddshem där barnet skulle uppfostras. Fattigvårdslagen ersattes av socialhjälpslagen 1958 vilket innebar att fattigvården blev socialhjälp och socialhjälpen blev det yttersta skyddsnätet. Socialtjänstens ursprung är alltså ifrån arbetet att ta hand om de fattiga. År 1980 kom sedan socialtjänstlagen som formulerades efter allmänna mål och principer där klientens självbestämmande betonades. Detta är enligt Åström (2008:85) den största socialpolitiska brytpunkten för denna grupp utsatta. Trenden på senare år har varit en betoning på arbetskravet som en motprestation för rätten till ekonomiskt bistånd (Junestav 2008:109). Barn har ingen egen medborgerlig rätt till ekonomiskt bistånd utan är beroende av sina föräldrars förmåga att tillgodose deras behov (Fernqvist 2011). Ekonomiskt bistånd betalas ut per hushåll vilket osynliggör barn i kommunens hantering av ekonomiskt bistånd. Barn är frånvarande i processen både som informanter och i mötet med biståndshandläggaren som beviljar ekonomiskt bistånd, vilket är ett uttryck för famialisering (Fernqvist 2011) (se sid 22). Det innebär att det inte finns ett delaktighetsperspektiv, vilket strider mot artikel tolv i barnkonventionen om barns rätt till delaktighet. Famialisering positionerar barn till att bli passiva, sårbara och i behov av föräldrars förmåga att tillgodose deras behov. Ekonomiskt bistånd baserar sig på en riksnorm som inte förmår ta hänsyn till de enskilda unika barnets behov utan utgår från det stereotypa, vad barn borde klara sig på (Fernqvist 2011). BARNFATTIGDOM Barnfattigdom är ett område där det inte finns en lång tradition av forskning i Sverige. Den ideella föreningen Rädda barnen är de som började uppmärksamma barnfattigdomen i Sverige och har sedan 2002 publicerat statistik och skrivit rapporter där de granskar fattigdomen i Sverige och hur den drabbar barn. Fattigdom däremot har undersökts och forskats kring sedan århundraden tillbaka. Fattigdom kan beskrivas som relativ eller absolut fattigdom. Relativ fattigdom definieras som ojämlikhet i uppväxt villkor medan absolut fattigdom definieras som brist på förnödenhet (Andersson, Swärd 2010:15). När man pratar om barnfattigdom i Sverige i dag så diskuteras detta utifrån ett relativt 9

fattigdomsbegrepp; de som inte har de levnadsomständigheter som är allmänt förekommande i ett samhälle vid en viss tidpunkt (Andersson, Swärd 2010:24). Fattigdom kan ses som ett socialt fenomen som kopplas till det som är normalt i ett samhälle vid en viss tidpunkt. (Andersson, Swärd 2010:24). Ekonomiskt utsatta människor är människor som lever i samhället men som inte kan leva som alla andra när det kommer till konsumtion av varor och tjänster för att de saknar resurser till detta (Andersson, Swärd 2010:25). Rädda Barnens definition av ekonomiskt utsatta barn är: barn som lever i familjer med låg inkomststandard och/eller i familjer som fått försörjningsstöd någon gång under året (Eriksson, Holtter 2010:3). En begränsning av ordet barnfattigdom är nödvändig då det finns många begrepp som beskriver barnfattigdom som till exempel låg inkomststandard, ekonomisk utsatthet, exklusion, ekonomiskt svaga o.s.v. Vi har valt att se dessa ord som synonymer och kallar problemet barnfattigdom. Det finns många olika mätmetoder på fattigdom. Ett mått på relativ fattigdom är inkomstmåttet 60 % under medianinkomsten (Fritzell 2011:32). Detta mått risk för att vara fattig används inom EU (Biterman, Franzén 2008). Vilka som räknas som fattiga varierar mellan olika länder och förändras över tid. Det betyder att en individ som anses fattig i dagens Sverige inte nödvändigtvis är densamma som en individ som anses fattig i ett annat land eller fattig i ett historiskt perspektiv (Eriksson, Holtter 2010:3). Fattigdom mäts oftast genom hushållens inkomst nivå, detta är ett lätt sätt att mäta fattigdom men med detta mått hamnar hushållen i fokus och inte barnens situation (Andersson, Swärd 2010:20). Detta är ett uttryck för famialisering då detta är ett osynliggörande av barn (se ovan och sida 22 i uppsatsen). Studier visar att det finns andra faktorer som påverkar barnens situation som boendeförhållanden, att leva isolerat och i segregerade områden. Dessa faktorer kan påverka barns utveckling. Fattigdom är inte bara en fråga om brist på pengar utan också andra välfärdsbrister (Biterman, Franzén 2008:243). Måtten på fattigdom är många och det finns för och nackdelar med alla mått. Den mest uppenbara bristen med att se fattigdom som mindre än 60 % av medianinkomsten i en befolkning är att detta mått tar inte förmår ta hänsyn till sådana självklarheter som att 60 % av medianinkomsten för ett hushåll i till exempel Norrlands inland är något annat än att ha 60 % av medianinkomsten i Stockholm det vill säga, den subjektiva uppfattningen av att vara fattig skiljer sig åt beroende på i vilket sammanhang individen befinner sig i (Näsman 2012). En annan brist är att medianinkomsten bara mäter inkomster från förvärvsarbete och inte faktiskt disponibelt inkomst för ett hushåll efter bidrag och transfereringar. Måttet säger heller inget om hur hushållets inkomster fördelas mellan familjemedlemmarna. Forskning visar dock att föräldrar allt som oftast prioriterar barnens behov framför sina egna (Näsman 2012). Men trots att träffsäkerheten inte är fullständig så mäter hushållens inkomstnivå något viktigt, att leva på 60 % av medianinkomsten i ett land visar på skillnaden i ekonomiska livsvillkor och bristen på 10

ekonomisk jämlikhet i ett land. Barnens materiella standard beror i allra högsta grad på föräldrarnas ekonomiska förutsättningar och skapar ramarna för barnens levnadsvillkor. KONSEKVENSER OCH ÅTGÄRDER Forskare och politiker har frågat sig om det är generella (till alla) eller selektiva (till en viss grupp) åtgärder som är bättre för att motverka fattigdom. Den generella modellen har vuxit fram genom historien. Sveriges socialförsäkringar och socialpolitik har vuxit fram ur selektiva åtgärder som bygger på behovsprövning. Problemet med behovsprövad, selektiv fattigvård är att man måste bli fattig för att få något från fattigvården. Den fattige får inte äga vilket håller kvar människor som en gång blivit fattiga i fattigdom (Bergmark et al 2011:51). Den selektiva fattigvården är således ingen preventiv insats då den griper in först vid yttersta nöd (ibid). Thomas Humpfrey Marshall menar att alla medborgare 3 i en modern västlig demokrati har medborgerliga, politiska och sociala rättigheter som är universella och omfattar alla (Swärd 2008:18). Detta synsätt är grunden för vår moderna välfärd men när det kommer till fattigvård (det vill säga socialtjänstens beviljande av ekonomiskt bistånd) lever den selektiva/behovsprövade modellen vidare (ibid). Ekonomiskt utsatta barn är ett resultat av att föräldrarna lever i ekonomisk utsatthet och risken att hamna i ekonomisk utsatthet är större för vissa grupper. De grupper som riskerar att hamna i ekonomisk utsatthet är; unga ensamstående vuxna studenter, ensamstående föräldrar, utlandsfödda utanför EU (Fritzell 2011). Ekonomisk utsatthet påverkar unga i deras situation både här och nu och deras framtida situation. Fattigdom påverkar barn och ungas skolprestationer, hälsa och risken är större för fattiga barn att hamna i kriminalitet. Vidare påverkas barnens sociala relationer av att leva i ekonomisk utsatthet (Näsman 2012). I vuxen ålder är risken att hamna i missbruk, arbetslöshet, socialbidragstagande och social exkludering större än för resten av befolkningen (Fritzell 2011). En utredning gjord av Västerås Kommun (2010) innehåller en kartläggning av barnfattigdom i Västerås. Den visar att för de barn som växer upp i barnfattigdom ökar risken för sjukdom, dödlighet och skaderisk och de mår generellt sett psykiskt sämre än andra barn. Fattigdom är alltså något negativt för barn och har skadliga konsekvenser både på kort och på lång sikt. Finns det då några sätt som man kan bekämpa fattigdom och motverka de negativa konsekvenserna av ekonomisk utsatthet? Västeråsstudien (2010) visar att vissa negativa konsekvenser kan motverkas genom satsningar på barnets närmiljö. Platser som förskola, skola och fritids kan till viss del kompensera för det som barnen missar i sin hemmiljö. Studien drar därför slutsatsen att kommunen inte ska spara på dessa områden då detta påverkar de redan utsatta och fattiga barnen ännu mera. En studie av Bäckman och Ferrarini (2011) om hur familjepolitiska arrangemang påverkar barnfattigdomsrisker på hushållsnivå, visar att mer generella åtgärder som höjt barnbidrag och höjt underhållsstöd måste till för att minska barnfattigdomen (Bäckman 2011:293). 3 Frågan är dock om och hur barn inkluderas i detta medborgarbegrepp. 11

Västerås studien (2010) visar att avlönat arbete är viktigt för att motverka ekonomisk utsatthet. Kommunen måste därför göra det möjligt för föräldrarna att kunna ta de arbeten som finns genom att t.ex. erbjuda barnomsorg på obekväma tider. I de fall det finns föräldrar som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller annat så behöver kommunen rikta hjälp direkt hjälp till barnen. Denna hjälp behöver dock inte bara bestå av selektiva åtgärder utan kan vara generella insatser som riktar sig till alla barn. Fördelen med generella insatser är att barnen då slipper att bli utpekade som fattiga. Västerås studien (2010) drar därför slutsatsen att det behövs ett brett kommunalt utbud som riktar sig till alla barn. Ett annat dilemma är kostnader för fritidsaktiviteter och aktiviteter på skollov. Barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer tenderar att inte delta i organiserade fritidsaktiviteter på grund av att deras föräldrar inte har råd med avgifter och utrustning (Näsman 2012). Om fritidsaktiviteter är gratis eller har låga kostnader för barn som lever i ekonomisk utsatthet slipper barnen hamnar i kläm i situationer när föräldrarna inte har råd med allt som ett barn anses behöva. CIVILA SAMHÄLLET- ETT NYTT FORSKNINGSFÄLT Forskning om det svenska civila samhället har sin begynnelse på 1990-talet och det var inget självklart begrepp att anamma inom forskarvärlden (Trägårdh 2010:24). Begreppet det civila samhället introducerades i mediedebatten och i politiken vid en tidpunkt då den svenska välfärdsstaten stod inför omfattande förändringar (90-talskrisen). Introduktionen av begreppet det civila samhället sågs således med stor misstänksamhet från flera håll och blev ett laddat och politiserat begrepp (Essen 2010; Wijkström 2002). Kritik kom framförallt från socialdemokratin och vänsterhåll vilken bottnade i rädslan att intresset för det civila samhället var ett sätt att skyla över och legitimera nedskärningar av offentlig sektor samtidigt som ansvaret för välfärdsförbättringar lämpades över till det civila samhällets aktörer (Trägårdh 2010). Samtidigt fanns det från vänsterhåll de som förfäktade användandet av begreppet det civila samhället. Detta eftersom begreppet möjliggjorde ett vidgat och vitalt nytt sätt att se på samhället, samhället var något mer än stat, näringsliv och familj, en sfär för utomparlamentariskt arbete (ibid). Inom forskarvärlden fanns det ingen entydig hållning. En del anammade begreppet medan andra valde en mindre politiserad och kontroversiell benämning som ideell sektorn, frivillig sektor eller non-profit-sektor vilket låg i linje med den sektorsindelning av samhället som redan var etablerad 4 (Essen et al 2010). Oavsett benämning innebar de nya begreppen att det var möjligt att se på samhället på ett nytt och förutsättningslöst sätt. Vad ingår? Vad är? och Vad gör? det civila samhället/ideella sektorn? var frågor som man nu började ställa sig (von Essen 2010:69). Dessförinnan hade den svenska forskningen främst sysslat med de stora folkrörelserna 4 I samband med EU-inträdet infann sig även begreppet social ekonomi efter det franska begreppet economie sociale. I Tyskland används begreppet tredje sektor. I Storbritannien används begreppet voluntary sector och i USA används begreppet non-profit-organisation (Wijkström 2010:67). 12

(nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, arbetarrörelsen, studieförbunden, idrottsrörelsen osv.) (Trägårdh 2010). De nya begreppen innebar således ett vidgat perspektiv, något som inbegrep mer än de klassiska folkrörelserna och deras studieförbund. Demokratiutredningen 1997-2000 och ett flertal SOU-utredningar (SOU 1993:82; SOU 1999:84; SOU 1999:8) har gjorts där man försökt beskriva, ringa in och analytiskt definiera fältet. Angreppssättet kan i stort beskrivas som ett försök att ringa in vilken funktion civilsamhället har inom samhället. Hur civilsamhället förändrats över tid från att nästintill vara i symbios med staten, till att även ta influenser ifrån och alliera sig med näringslivet. 5 I demokratiutredningen ställs förhoppningar på att det civila samhället ska förnya välfärden och leda till demokratisk fostran av medborgarna samt skapa en kollektiv identitet (Essen et al 2010). Vanligt är att tillskriva det civila samhället två huvudbetydelser där demokratiskola är den första och välfärdsproduktion den andra. Civila samhället fungerar som en förskola till demokratin där medborgarna lär sig ta ansvar. Deltagandet i föreningslivet är en medborgerlig fostran där människor möts och blir integrerade (Wijkström 2002:60f). Den andra huvudbetydelsen är att det civila samhället producerar tjänster i form av kollektiva varor, förtroendevaror och röst (collective goods, trust goods, voice) (2002:101). Intressebevakning och opinionsarbete kan här betraktas som en tjänst för en speciell grupp människor. Wijkström (2002) menar att produktion av röst/voice kan ses som en av de viktigaste funktionerna för den ideella sektorn (s. 103). Essen och Svedberg (2010:29) menar att det finns två teman som återkommer i forskningen om det civila samhället: människors engagemang och civilsamhällets organisationer. En av de historiska funktioner som det civila samhällets organisationer har tjänat är att de har varit opinionsdrivande (ibid). Forskning om det civila samhället är tvärvetenskapligt och olika studier och teoribildningar avspeglar således en viss förståelse av samhället, det vill säga konstruktionen av det civila samhället ser olika ut beroende på om det är nationalekonomer, statsvetare eller sociologer som bedriver forskningen (Wijkström 2002:51). I statskunskap är partier, fackföreningar och politiska ungdomsförbund ett huvudintresse liksom studier av socialt kapital och dess funktion. Forskning i socialt arbete fokuserar på de socialt orienterade ideella organisationerna eller på de omvårdande dimensionerna i till exempel idrottsförbund eller pensionärsföreningar (Wijkström 2002:51). Inom socialt arbete benämns detta ofta som Frivilligt socialt arbete. Civila samhällets komplexitet behandlas i boken Den ideella sektorn organisationerna i det civila samhället (Wijkström & Lundström 2002:7). Författarna försöker här konstruera en modell över hur vi kan förstå samhället och positionera det civila samhället. Analytiskt delar de upp samhället i fyra sfärer och sektorer: (1) Den statliga sfären och med den tillhörande offentliga sektorn, (2) Näringslivssfären och med den tillhörande 5 Att civila samhället lånar och övertar begrepp från näringslivet tar sig uttryck i att ideella organisationer kan tala om sin organisation som ett varumärke, sin produkt, sin affärsplan, sina kunder osv. Detta kan vi kalla företagisering. Omvänt så övertar vissa företag begrepp från den ideella sektorn vilket kan beskrivas som en förenisering av näringslivet (Brunsson refererad i Wijkström 2002:39). 13

företagssektorn, (3) Familje- eller samlivssfären och med den tillhörande hushållssektorn, (4) Civilsamhällessfären och med dem tillhörande ideella sektorn 6 (se figur 1). Civilsamhället blir i denna modell till en domän/fält mellan statsapparat och näringsliv. Civilsamhället blir i denna tankefigur en egen arena, en egen sektor med sin egen logik och rationalitet. De olika sektorerna har sina egna specifika institutioner, olika handlingsrationaliteter, mål och medel för verksamheten. Figur: Samhällets sfärer och sektorer samt människors relationer till dessa Bild tagen från Wijkström & Lundström 2002 sid 7 Användbarheten av denna analytiska modell bekräftas i en fenomenologisk studie av Johan von Essen (2008). I denna studie framkommer det att aktörerna har en självförståelse av handlingsrationaliten i det ideella arbetet och vilken roll ideellt arbete har i samhället i stort som i mångt och mycket liknar Wijkström & Lundströms modell av samhället. Utifrån aktörernas självförståelse beskrivs den ideella sektorn som: En frizon där det går att gestalta och hålla visionen om ett gott samhälle levande Ett sätt att leva i spänningen mellan det som är och det som borde vara (Von Essen 2008:224). Det betyder att aktörer i det civila samhället genom sitt ideella arbete har en möjlighet att i handling få ge uttryck för och verka för de etiska ideal som de tror på 7. Handlingen som de utför kvalificerar åsikten och det är i handling som åsikter blir verkliga (Ibid s.221). Mellan 1992-2009 har det gjorts fyra stora befolkningsundersökningar om det civila samhället. Denna forskning har bedrivits av Handelshögskolan i Stockholm i samarbete med Ersta-sköndals högskola. Den första befolkningsundersökningen var ett internationellt forskningsprojekt där ett stort antal länder medverkade (von Essen 2010). Resultatet från befolkningsundersökningarna visade att den ideella sektorn var både 6 Wijkströms och Lundströms ideella sektor består av de ideella/idéburna organisationerna vilka kan indelas i två huvudkategorier; Föreningar och stiftelser. Sedan millenniumskiftet ingår svenska kyrkan numera i den ideella sektorn tillsammans med frikyrkorna och andra trossamfund. 7 Om handlingsrationaliteten som utmärker ideellt arbete är att rätt handlingar är autentiska handlingar kan man tänka sig att aktörer i det civila samhället också står målgruppen närmre och är mer autentiska i sitt möte med fattiga barn och/eller deras familjer (Harju 2009). 14

större, vitalare och stabilare än vad man hade trott. Hälften av Sveriges befolkning är engagerad i det civila samhället på så vis att de arbetar ideellt, en siffra som har varit stabil mellan 1992-2009. Civila samhällets ekonomiska del av BNP har ökat över tid och utgjorde 2009 4 % av Sveriges BNP. Idrottsförbunden utgör den största delen av den ideella sektorn och ca 25 % av det ideella arbetet återfinns här. Näst störst är socialt arbete, med ca 15 % vilket är en fördubbling jämfört med 1992. Att socialt arbete utgör en så stor del har att mycket att göra med svenska kyrkans särskiljande från staten år 2000 vilket innebar att svenska kyrkan därmed blev en del av det civila samhället. Över en natt blev svenska kyrkan den största aktören i denna sektor och antalet anställda i det civila samhället blev 24 000 fler. Men även om tillkomsten av kyrkans diakonala verksamhet är det som främst speglar ökningen av det frivilliga sociala arbetet så är det inte hela förklaringen. Bilden kompliceras av att de statliga bidragen också har skiftat inriktning och alltmer ges som verksamhetsstöd istället för som tidigare, som mer förutsättningslösa organisationsbidrag (von Essen 2010:70; Wijkström 2002:19). Von Essen (2010) menar att lägger man samman detta att det just är det frivilliga sociala arbetet som står för ökningen av civila samhällets del av BNP och att statsbidragen främst ges till den verksamhet som organisationerna bedriver, så skulle detta kunna tyda på att de ideella organisationerna alltmer kommit att bli tjänsteproducerande. Denna tendens problematiseras även av Wijkström (2002:19). Det är företrädelsevis kvinnor som utför merparten av det frivilliga sociala arbetet, medan män är överrepresenterade bland dem som utför frivilligt arbete i idrottsförbunden (Svedberg 2010). Det finns även kvalitativa studier som intresserat sig för drivkrafterna och motiven till frivilligt engagemang och vilken betydelse som ideellt arbete har för de människor som utför det. Vad är det som gör att människor vill bidra med sin tid, sin kunskap, sina pengar och sin övertygelse? Resultat från dessa visar att viljan att vara till nytta för andra, att hjälpa är den huvudsakliga drivkraften 8 (Rubin 2000;Von Essen 2008) DEFINITION AV IDEELL ORGANISATION För att veta vilka organisationer som skulle studeras i de fyra befolkningsstudierna av det civila samhället som gjordes mellan 1992-2009 och för att möjliggöra jämförelser mellan länder arbetade man fram en gemensam definition av ideell organisation innehållande fem kriterier. Enligt definitionen ska en ideell organisation vara (Wijkström & Lundström 2002:8): vara formell, det vill säga institutionaliserad till viss grad genom att till exempel ha en styrelse, skrivna stadgar samt möten eller aktiviteter med viss regelbundenhet; vara privat, i institutionell mening separerad från staten; 8 Rubin (2008) definieras ideellt arbete som oavlönat eller symboliskt avlönat arbete med oegennytta i fokus, som sker utifrån fri vilja och i organiserad form. 15

inte dela ut sitt ekonomiska överskott (non-profit-distributing), det vill säga inte ge del av det ekonomiska överskottet som vinst till någon form av ägare eller huvudmän; vara självstyrande, förmögen att själv kontrollera den egna verksamheten och inte del av till exempel ett vinstdrivande företag; ha inslag av idealitet, det vill säga att organisationen måste ha någon form av bidrag eller frivillig medverkan av betydelse från privatpersoner, till exempel genom ideellt arbete eller privata gåvor. Värt att notera är att definitionen ovan inte tar ställning till vilka strävanden som organisationen ger uttryck för (samhällsförändring, samhällsbevaring, såväl fascism som anti-fascism ingår, såväl socialdemokratiska arbetarpartiet som Ku Klux Klan (Wijkström 2002:10f). Ej heller tar definitionen ställning till huruvida organisationen måste vara demokratiskt eller ej i sin form. Fördelen med en definition som inte ställer krav på att verksamheten ska vara god eller nyttig i någon särskild mening är att definitionen inte blir bunden i tid och rum efter vad som för tillfället betraktas som allmännyttigt ändamål (Wijkström 2010:9). Det betyder att organisationer som uppfyller de fem kriterierna ovan varken behöver ha mål eller medel som av allmänheten anses acceptabla för att betraktas som en ideell organisation som ingår i det civila samhället (ibid s. 9). Detta betraktelsesätt, att inte ta för givet att ideella organisationer är goda per se, gör att det inte heller är möjligt att ha ett funktionalistiskt synsätt på den ideella sektorn, som en sektor vars funktion är sådant som medborgarfostran, integration eller att fördjupa demokratin. Wijkström och Lundström (2002:13) menar att man kan betrakta det civila samhället som: Ett offentligt rum där de ideologier och utopier som ligger till grund för våra normer och värderingar görs synliga, tolkas, ifrågasätts, utmanas, omformuleras, utvecklas eller bekräftas. Det civila samhället blir då det rum eller den arena där samhällets grundläggande konflikter utspelas samhällets huvudarena för spänning och konflikt, för debatt och kamp kring frågor som rör värderingar, moral och etik (ibid). Våra fyra aktörer uppfyller alla dem fem kriterierna ovan som kännetecknar en ideell organisation (formell, privat, inte dela ut vinst, självstyrande, inslag av idealitet) vilket betyder att den ideella organisationen har mål och medel för sin verksamhet som gör att de kan betraktas som sin egen särart med en specifik form av handlingsrationalitet som skiljer sig från andra handlingsrationaliteter (staten, marknaden, privatlivet). SAMMANFATTNING Vi har diskuterat hur barnfattigdom i Sverige kan förstås som en relativ fattigdom där måttet 60 % av medianinkomsten är ett mått på skillnaden i ekonomiska livsvillkor och brist på ekonomisk jämlikhet i ett land (Andersson & Swärd 2010:15). I den historiska belysningen har vi sett att innan staten och kommunen tog över ansvaret för de fattig så var det kyrkan och filantropisk välgörenhet som tog sig an de fattiga. Socialpolitik och 16

lagstiftning har gett fattiga människor en medborgerlig rätt till, först fattigvård och senare i och med socialtjänstlagen, rätt till ekonomiskt bistånd. Barn har fortfarande inte rätt till ekonomiskt bistånd i kraft av sig själva, som egna aktörer, utan de osynliggörs i socialtjänstens hantering av ekonomiskt bistånd eftersom de endast ses som en del av en familj. Genom hela nutidshistorien har det varit skambelagt att vara fattig och på senare år finns en ökad trend att betona arbetskrav och motprestationer för rätten till ekonomiskt bistånd (Junestav 2008:109). Vi har konstaterat att visa grupper har en större risk att hamna i ekonomisk utsatthet och att ett liv och en uppväxt i ekonomisk utsatthet är förbundet med stora risker både på kort och på lång sikt. Vi har också sätt att det finns sätt att bekämpa barnfattigdom. Genom familjepolitik, generella insatser som förändringar i socialförsäkringssystem, stöd till barnets närmiljö, barnomsorg, kostnadsfria skolor och fritidsaktiviteter och inte minst genom ökad och adekvat kunskap om barn och deras behov. Av relevans i denna studie är att titta på hur den konstruktion av barnfattigdom och barns behov som våra fyra aktörer ger uttryck för förhåller sig till socialtjänsten och ekonomiskt bistånd. Det hade varit önskvärt att gå in på tidigare forskning i en snävare bemärkelse, det vill säga forskning om attityder och föreställningar hos aktörer i det civila samhället. Men det var av överordnad betydelse att först reda ut problematiken kring vad det civila samhället innebär i allmänhet, innan vi kunde gå in på den mer specifika frågeställningen. För att överhuvudtaget kunna välja vilka aktörer som ska bli föremål för vår studie var vi tvungna att ha en klar förståelse av och klar avgränsning av begreppet det civila samhället och vad en ideell organisation innebär. Dessutom är forskning om det civila samhället ett relativt väl avgränsat forskningsfält, medan däremot forskning om aktörers attityder och handlande är utspritt på en oöverskådlig rad av studier om olika organisationer, till exempel nykterhetsrörelsen eller politiska ungdomsförbund. RELATIONEN MELLAN CIVILA SAMHÄLLET OCH BARNFATTIGDOM. Det finns en empirisk studie av pilotkaraktär som knyter samman frivilliga organisationer och ekonomisk utsatthet, framför allt gällande barnfamiljer. Dessa två har, som ovan beskrivits, varit relaterade till varandra sedan lång tid tillbaka och kyrkan har som sagt spelat en avgörande roll innan kommunerna tog över frågan om de fattigas försörjning. De fattiga har varit en grupp som historiskt intresserat frivilliga organisationer, ofta ur ett välgörenhetsperspektiv (Harju 2009). Studien försöker beskriva det sociala arbete som frivilligorganisationer utför på det lokala planet, i ett försök att förstå hur lokala aktörer definierar och arbetar med sociala problem som är kopplade till barnfamiljer med knapp ekonomi. Resultatet i studien visar att det som de ideella organisationerna anser är huvudorsaken att barnfamiljerna söker sig till frivilligorganisationerna är att de har brist på pengar, d.v.s. de är fattiga. Studien visar att barnfamiljernas ansökningar i stor utsträckning rör grundläggande behov som mat och glasögon, vilket skiljer sig från tidigare. Om de tidigare kunnat hjälpa familjer med det lilla extra som kunde förgylla vardagen möter de idag ett ökat antal ansökningar om mat, 17

kläder, skor och medicin (Harju 2009:28). Vidare har barnfamiljerna problem på områden som berör hälsa, arbetssituation och ekonomi. De familjer som ansöker om hjälp hos frivilligorganisationer tycks i regel be om hjälp för något konkret som ska köpas in eller en aktivitet som ska genomföras och som det inte finns pengar till (Harju 2009). Av de organisationer som ger ekonomisk hjälp finns en klar policy kring hur biståndet ska ges. Proceduren ser olika ut men består av en muntlig eller skriftlig utredning. Bedömningskriterierna är oftast sådana att de behov som kan relateras till barn godkänns lättare. Studien visar att behovet som de sökande har måste legitimeras d.v.s. det måste finnas ett ändamål som organisationen bedömer som rimlig. En ansökan hos en frivilligorganisation måste ha en klart definierad vara eller tjänst som av organisationen ska anses legitim (Harju 2009:32). Frivilligorganisationerna kan inte bevilja efter behov eftersom de är begränsade av sin ekonomi. Detta betyder att de saknar möjligheterna till en mer rättighetsbaserad hjälp vilket innebär att det finns en risk att det sker en godtycklig och moralisk präglad bedömning. Julen är en tidpunkt för frivilligorganisationer som innebär flest ansökningar, de ökande behoven handlar om julklappar till barnen. Studien visar att det finns tre olika sätt på vilket stöd ges: organisationerna kan ge direkt hjälp i form av materiell hjälp som pengar, mat och kläder. Det andra sättet att hjälpa är att erbjuda rådgivning och stöd, speciellt kyrkliga organisationer erbjuder detta. Den tredje formen av hjälp är att erbjuda sociala aktiviteter som barnverksamhet, familjeläger och mammagrupper (Harju 2009). Flera organisationer i studien framhåller sig som ombudsman för den målgrupp som söker sig till dem. I stor utsträckning är de en variant av kontakt förmedling då de ger hjälp i form av stöd och information om rättigheter, till exempel så stödjer de familjerna i deras kontakt med olika välfärdsaktörer som försäkringskassan, polisen och socialtjänsten (ibid). Representanterna från organisationerna upplever ett ökat söktryck vilket gör att de ställs inför nya utmaningar, till exempel vad gäller deras sätt att organisera sitt arbete och de tvingas prioritera vilka de ska ge hjälp. Författarna menar att relationen mellan det lokala och det nationella planet är satt under förhandling Till exempel så har organisationer på nationell nivå haft som policy att enbart arbeta opinionsbildande det vill säga de har prioriterat att synas och höras i medier. Men på lokalnivå har man börjat tänja på gränserna för dessa direktiv och börjat ge direkt hjälp (Harju 2009). Finansiering sker på olika sätt via kollekt, insamlingar, försäljning, bidrag från stiftelser och fonder och kommunala/statliga bidrag. De kyrkliga verksamheterna har en stabilare ekonomisk grund än mindre organisationer. De har också större personalmässiga resurser (ibid). Flera organisationer ger uttryck för att relationen till socialtjänsten är komplicerad. Uppfattning är att socialtjänsten ibland ger avslag med vetskap om att de frivilliga organisationerna har möjlighet att täck upp för den sökandes hjälp behov (Harju 2009:24). Vidare upplever organisationerna att socialtjänsten hänvisar de hjälpsökande till de frivilliga organisationerna. Studien ser tendenser till att de frivilliga organisationerna intar positioner som en förmedlande länk, ett komplement och ibland 18

också som en ersättare till socialtjänsten (ibid). Studien visar att samarbetet mellan olika frivilligorganisationer är relativt sparsamt. Emellertid förekommer samarbete t.ex. att organisationer delar eller lånar lokaler av varandra. Studien bygger på ett begränsat empiriskt underlag och anser att det behövs mer forskning på detta område. Bland annat anser de att det behövs mer forskning om vilken slags normativitet som de frivilliga organisationerna utgår ifrån i sitt arbete med ekonomiskt utsatta (Harju 2009:26). Författarna menar att om man bättre förstår hur organisationerna tolkar och förstår barnfamiljernas problem och hur de konstruerar bilden av fattiga kan man indirekt få en uppfattning om hur de ser på sin egen roll och funktion. TEORI BARNDOMSSOCIOLOGI Det socialkonstruktivistiska perspektivet är det dominerande perspektivet inom barndomssociologi vilket innebär att barnet och barndomen ses som ett socialt och kulturellt fenomen snarare än ett biologiskt eller utvecklingspsykologiskt fenomen (Wyness 2006; James & James 2004:13; Näsman 2004:54 Engwall 1998). Barndom är benämningen på en biologisk-psykologisk-social utvecklingsfas som är universell/gemensam för alla barn och som kännetecknas av en kroppslig och mental utveckling men barndomen är också utifrån en barndomssociologisk förståelse något som är unikt för varje barn, något som är socialt konstruerat och det sätt varpå barndomen uppfattas och blir institutionaliserad skiljer sig åt mellan kulturer, mellan generationer och tidsepoker. Childhood is the structural site that is occupied by children, as a collectivity (James & James 2004:14f). Detta dubbla perspektiv på barndom innebär att barns bästa, syftande på det universella barnet, barn som kollektiv inte nödvändigtvis är identiskt med barnets 9 bästa, d.v.s. det enskilda barnets behov 10. I det barndomssociologiska perspektivet ser man ålder som en egen social kategori på samma sätt som kategorierna, kön, klass, etnicitet o.s.v. (James & James 2004:15; Näsman 2004:55). Barn som social kategori befinner sig således i samhällets maktordning (Qvortrup 2005:19). Barn blir här ett analytiskt begrepp och kan ses som en grupp med sina egna intressen precis som vi vant oss att se på socioekonomiska villkor eller position i arbetslivet som utgångspunkt för att tala om klassintressen (Näsman 2004:53f). Barn används vanligen som en samlingsbeteckning för dem i åldern 0-18 år, 9 Barnet i bestämd form är primärt en deskriptiv benämning för det individuella och unika barnet, det barn som kan utöva ett aktörskap (James & James 2004:13). 10 Lee (1999) skriver om hur barn och barndomen till sin natur är tvetydiga. Barn är både en samlingsbeteckning för de individer som har det gemensamt att de inte är vuxna, d.v.s. en social kategori, men barn är också det enskilda barnet. Tvetydigheten bottnar i detta dubbla perspektiv, att barn både är det allmängiltiga, det som gäller alla som befinner sig i positionen av att vara barn, och det partikulära enskilda barnet. Barns behov och barns bästa blir då ett uttryck för såväl det allmängiltiga barnet som det enskilda barnet, vilket inte nödvändigtvis är samma sak i en konkret situation. 19

vilket överensstämmer med hur barn definieras i såväl socialtjänstlagen som i barnkonventionen. Det är också så vi väljer att använda begreppet barn i denna uppsats. Att det finns avgörande skillnader inom detta åldersspektrum går inte att förneka, men av betydelse i det barndomssociologiska sammanhanget är att se på vad det är som förenar dem som tillskrivs statuspositionen barn 11 (Näsman 2004). Ålder som social kategori skiljer sig från t.ex. kategorin kön på så vis att ålder till sin natur är något föränderligt. Barn är både några som ska bli vuxna, men de är också något här och nu. Barn är således inte bara framtida vuxna, d.v.s. ofärdiga vuxna eller i blivande så kallade becomings, utan även subjekt här och nu, så kallade beings (Näsman 2004). Enligt Archard (2004:208) så förstår vi barndomen i förhållande till vuxenlivet. Barndomen som livsfas är en förberedelse för vuxenlivet men vi vet bara hur vi ska förbereda barnet för vuxenlivet om vi också vet vad som förväntas av en vuxen. Det vi ser som typiskt beteende för barn beror på vad vi ser som typiskt vuxet beteende hos en vuxen. De vuxna som lever i dagens samhälle präglas av hur de som barn har blivit uppfostrade av tidigare generationer. Archard (2004) menar dock att vi inte bara kan förstå barndomen som en förberedelse till vuxenlivet utan barn har en rätt till livskvalité här och nu. När man tar hänsyn till och ser på barn både som becomings och som beings ger man enligt Archard (2004) uttryck för ett barnrättsperspektiv. Barnrättsperspektiv Ett barnrättsperspektiv innebär ett medborgarperspektiv på barn där barn betraktas som individer med egna rättigheter. Barn är inte bara framtida medborgare utan även subjekt här och nu som kan utöva ett aktörskap. Ett aktörsperspektiv på barn innebär att barn i likhet med vuxna ses som sociala aktörer som tolkar, producerar och reproducerar sin sociala omvärld. Barn är inte passiva objekt eller offer som ska skyddas och omhuldas av vuxenvärlden. Den ökade kunskap som finns om barn har medfört att barn har fått en egen ställning i lagstiftningen. I och med Barnkonventionen fick barn egna rättigheter i egenskap av att vara egna subjekt och inte bara rättigheter som en del av en familj: barn fick aktörskap (Näsman 2012). Den kunskap som utvecklats om barn vad gäller deras psykologiska, kognitiva och fysiska utveckling har gjort att man kan beakta barns unika behov och förutsättningar i lagstiftningen (Engwall 1998) FN:s Barnkonvention erkänner alltså barn som aktörer och som bärare av rättigheter. Barnkonventionen erkänner barn som moraliska och juridiska personer som besitter grundläggande rättigheter (Archard 2004:58). Barnkonventionen ger barn rätt till både välfärdsrättigheter och frihetsrättigheter (Archard 2004). Barnets bästa ska sättas i centrum. För att kunna utöva sina rättigheter har de även rätt till kunskap om dessa och utbildning som redskap för att kunna utöva dem. Dessa rättigheter anser vi i det moderna samhället att det är viktigt att vi ger barnen, vilket bl.a. kommer till uttryck i att delar av barnkonventionen nu har införlivats i svensk lagstiftning. Inom barndomssociologin lyfts ofta barn fram som aktörer, genom analys av barns egna meningsskapande och strategier. 11 Jämför kategorin kön. Ålder, etnicitet, klass och därmed livsvillkor kan skilja sig avsevärt mellan två personer av samma kön, likväl kan vi tala om likheter som dessa två personer har baserat just på kön. 20