1(13) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Ek, Hanna Tel: 010-698 10 96 Hanna.Ek@naturvardsverket.se BESLUT 2015-01-12 Ärendenr: NV-08397-14 NV-08716-14 NV-00068-15 Jägarnas Riksförbund distrikt Dalarna Svenska Naturskyddsföreningen Svenska Rovdjursföreningen Världsnaturfonden WWF Wolf Association Sweden Överklaganden av Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut om licensjakt efter varg inom renskötselområdet, länsstyrelsens dnr 218-13034-2014 Beslut Naturvårdsverket bifaller överklagandena från Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF samt Wolf Association Sweden och upphäver länsstyrelsens beslut. Naturvårdsverket avslår yrkandena från Jägarnas Riksförbund Dalarna om att starttiden för licensjakten ska flyttas tillbaka till den 2 januari 2015 och att antalet vargar som får fällas ska utökas till 22. Bakgrund Länsstyrelsens beslut Länsstyrelsen i Dalarnas län beslutade den 5 december 2014 om licensjakt efter högst 4 vargar inom renskötselområdet i länet. Jakten får bedrivas från och med den 9 januari 2015 till och med den 15 februari 2015 eller till dess länsstyrelsen avlyser jakten. Spårning får utföras mellan den 7 januari och den 15 februari BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99 E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE
NATURVÅRDSVERKET 2(13) 2015. Om det framkommer att jaktområdet innehåller ett högre antal individer än som får fällas kan länsstyrelsen genom tilläggsbeslut utöka antalet tillåtna vargar i området. Beslutet är förenat med en rad villkor i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:24) för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg och är förenat med ett s.k. verkställighetsförordnande. Beslutet motiverades bl.a. enligt följande. Beslutet har stöd av artikel 16.1 b i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Förekomst av varg inom renskötselområdet skapar stora skador, dels för att vargar direkt prederar på ren, dels för att de påtagligt försvårar renarnas rörelsemönster och försvårar renskötsel. Sveriges reproducerande vargstam finns framförallt söder om renskötselområdet. Dalarna är Sveriges sydligaste län med aktiv renskötsel. De två sydligaste samebyarna har därför en oproportionerligt stor problematik orsakad av vargförekomst. Denna förekomst är framförallt kopplad till icke revirmarkerande individer som spritt sig norrut från vargens kärnområden. Licensjakt är den mest lämpliga lösningen, i kombination med andra förvaltningsåtgärder, för att undvika allvarlig skada på renskötsel orsakad av varg. En annan lämplig åtgärd kan vara att flytta varg. Erfarenheter visar att det finns en stor sannolikhet för att flyttade vargar återkommer till området där de infångades. En flytt medför dessutom en hög grad av stress för det fångade och flyttade djuret. Enbart sövningen är en både riskabel och ingripande åtgärd för vargen. Naturvårdsverket uppskattar att kostnaden för flytt av en varg vid ett tillfälle uppgår till cirka 500 000 kr. En flytt av det antal vargar som omfattas av detta beslut skulle innebära orimliga kostnader. Det finns därför inte någon annan lämplig lösning för att minska vargstammens koncentration inom renskötselområdet än att bedriva licensjakt efter varg. Det beräknade jaktuttaget i länet försvårar inte vargens bevarandestatus. Inventeringar indikerar att länets vargstam har varit under tillväxt de senaste nio åren. Sedan år 2008 har medelökningen i antal föryngringar varit 7,5 procent per år. Det totala uttaget i renskötselområdet motsvarar hälften av denna ökning. Tillsammans med det tillåtna jaktuttaget utanför renskötselområdet motsvarar det totala jaktuttaget den årliga populationsökningen. Jakten förväntas därmed inte minska Dalarnas vargstam, bara minska risken för att den expanderar i områden där den kan anses göra mest skada och där ingen annan lämplig lösning finns för att förebygga dessa skador. Jakten kommer att ske selektiv och under strängt kontrollerade former. Överklaganden Nedan återges vad de olika klagandena har yrkat och anfört i sina respektive överklaganden. Jägarnas Riksförbund i Dalarna Jägarnas Riksförbund i Dalarna (riksförbundet) överklagar beslutet i de delar som avser antal individer som får fällas och beslutad jaktstart och anför bl.a. följande. Det inventerade antalet vargar avser tiden före årets föryngringar fötts och måste kompletteras med beräknat antal födda, och överlevande, avkommor.
NATURVÅRDSVERKET 3(13) Länsstyrelsens beslut bör utökas med 14 vargar och det totala antalet vargar bör uppgå till minst 22 st. Naturvårdsverket bör förelägga länsstyrelsen att utöka antalet vargar till 22 st. Vidare yrkas att starttiden för licensjakten flyttas tillbaka till den 2 januari 2015 av Naturvårdsverket. Om inte jakttiden ändras krävs en fullständig förklaring till varför det inte går att börja jakten den 2 januari. Överklagandet ska inte påverka jaktstarten. Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF (föreningarna) överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas och att inhibition ska meddelas fram till dess att målet slutligt avgjorts samt anför bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut om licensjakt strider mot den svenska jaktförordningen och Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Vargen har en viktig ekologisk roll i naturen. Vargens närvaro ger upphov till positiva ekologiska effekter. Vargen är klassificerad som starkt hotad i den nationella rödlistan som upprätthålls av ArtDatabanken. Den svenska vargstammen härstammar från endast fem individer som vandrat in i landet sedan 1980-talet. Det har medfört en hög inavelsgrad. Orsaken till att stammen inte får in nya gener från grannpopulationer i Finland och Ryssland är att varg inte tillåts etablera sig i norra Sverige på grund av rennäringen. Effekterna av isolering och hög inavelsgrad får snabbare genomslag i en liten stam. Länsstyrelsens beslut avviker på många sätt från Värmlands och Örebro läns beslut. Det grundar sig på en undantagsregel som inte tidigare tagits i bruk för licensjakt i Sverige. Beslutet är dessutom betydligt mer kortfattat än besluten från de andra länsstyrelserna. Speciellt för Dalarnas län är också att antalet vargar har vikit de två senaste åren. Länet uppvisar också ett extremt högt antal fall av skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut under år 2013. Beslutet kan komma att omfatta jakt i naturreservat eftersom mark i dessa reservat till viss del ägs av privata markägare. Reservaten har inte undantagits i beslutet. Det är direkt stötande att tillåta jakt efter fridlysta djur i naturreservat. Det är inte förenligt med skötselplanen för Drevfjällens reservat eller syftet i reservatsbeslutet. Syftet med beslutet Det anges inte något uttalat syfte men det framgår att man vill minska skadorna på ren i området. Kravet på allvarlig skada Beslutet innehåller inte någon närmare beskrivning av vilka problem man vill lösa med jakten, eller vilka vargar jakten ska inriktas mot. Det rör sig enligt länsstyrelsen om sex vargar som kunnat identifieras sedan 2014. Det beskrivs i beslutet inte hur skadorna ser ut eller om några sådana kan kopplas till vargarna i området. Länsstyrelsen uppfyller inte sin bevisbörda för att jakten kommer att åtgärda de angivna problemen. Det krävs mer än generella skadebilder för det.
NATURVÅRDSVERKET 4(13) Annan lämplig lösning Den enda lösningen som nämns i beslutet är att flytta varg. Det finns andra alternativa lösningar. Framförallt att hantera saken genom skyddsjakt, vilket är en ordning som bättre stämmer överens med art- och habitatdirektivet för att hantera skadegörande vargar. Den 16 december 2014 fälldes en varg genom skyddsjakt i Älvdalens kommun. Det innebär att åtminstone en del av den problematik som länsstyrelsen beskriver fått sin lösning redan. Den ersättning som betalas ut för rovdjurs närvaro i renskötselområdet kan också betraktas som en annan lämplig lösning. Sammanfattningsvis har länsstyrelsen inte förmått leva upp till sin bevisbörda. Gynnsam bevarandestatus Länsstyrelsen gör bedömningen att jaktuttaget inte skulle försvåra vargens bevarandestatus och hänvisar till att länet haft en stadig tillväxt i antal föryngringar sedan år 2008. Länet har haft en tillväxt i längre perspektiv men föreningarna gör gällande att det skett ett trendbrott. Sedan 2011/12 har antalet revir i länet minskat. Bara under år 2013 fälldes 16 vargar i skyddsjakt och licensjakt. Det är lika mycket som i övriga landet totalt under det året. Det stora antalet vargar som fällts på eget initiativ gör det extra svårt att förutspå dödligheten i länet. Denna omständighet tillsammans med den vikande tillväxten i länet är en problematik som länsstyrelsen inte belyst i sitt beslut. Länsstyrelsen har inte ens gjort troligt att beslutet inte kommer att ha en negativ inverkan på vargens bevarandestatus. Begränsad mängd I 23 c jaktförordningen anges att jakten måste vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek. Länsstyrelsen har inte förmått visa att man efterlever detta krav. Frågan berörs knappt i beslutet. Selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden Länsstyrelsen skriver mycket kortfattat att man anser sig efterleva kravet. Föreningarna gör gällande att beslutet inte kan anses uppfylla kravet på selektivitet eftersom alla vargar som påträffas inom det över 3 000 kvadratkilometer stora området får skjutas. Det är också felaktigt att beslutet innebär en strängt kontrollerad jakt. Jakten kommer till största delen att utföras av för myndigheterna okända privatpersoner eftersom endast jaktledaren ska registrera sig. Jakten ska vidare ske utan något som helst överinseende av myndigheterna på plats. Proportionalitetsbedömning Den osäkra effekten som den beslutade jakten kommer att ha på rennäringen innebär att denna inte är proportionerlig mot den skada den orsakar vargstammen. I bedömningen ska det beaktas att länsstyrelsen lämnat en synnerligen knapphändig beskrivning av vilka skador det rör sig om, vilka vargar som orakat dem samt hur jakten ska bidra till minskade skador. Beslutet måste vidare ses som en del i den större licensjakten efter 44 vargar i riket. Denna jakt kan inte ses som proportionerlig.
NATURVÅRDSVERKET 5(13) Föreningarna har bifogat ett flertal bilagor till sitt överklagande. Wolf Association Sweden Wolf Association Sweden överklagar beslutet och yrkar att licensjakten stoppas omedelbart och förklaras olaglig samt anför bl.a. följande. Jakten är inte godtagbar. Licensjakten i Dalarnas län är just nu inhiberad. Vi har cirka 200 vargar i landet. Sedan finns det alltid ett mörkertal när det gäller döda vargar. Gynnsam bevarandestatus är ännu inte uppnådd. Innan den uppnåtts kan inte licensjakt i någon form eller i något län vara förenligt med svensk och europeisk lagstiftning. Både EU-kommissionen och svenska domstolar har kritiserat licensjakten skarpt. Vargjakten år 2014 hann aldrig påbörjas och ärendet är ännu inte avgjort. En ny licensjakt kan inte ses som någon annat än rent lagtrots. Det finns inget giltigt skäl till att verkställa licensjakten. Det är inte acceptabelt att rätten att överklaga är borta och Naturvårdsverket har blivit en domstol. Svenska myndigheter och domstolar obstruerar ständigt mot både svensk och europeisk lag. Övriga beslut om licensjakt efter varg Länsstyrelsen har även fattat beslut om licensjakt efter fyra vargar utanför renskötselområdet i Dalarnas län (se länsstyrelsens dnr 218-13035-2014). Beslut om licensjakt efter varg har även fattats av Länsstyrelsen i Örebro län (se länsstyrelsens dnr 218-6634-2014) respektive Länsstyrelsen i Värmlands län (se länsstyrelsens dnr 218-8140-2014 ). Totalt har beslutats om ett jaktuttag på 44 individer i de tre länen. Naturvårdsverket beslutade den 5 januari 2015 att avslå överklagandena i sak gällande Länsstyrelsen i Örebro respektive Värmlands län beslut om licensjakt men ändrade besluten så att spårning av varg får ske först från och med den 9 januari 2015. Ej slutligt beslut Naturvårdsverket förordnade den 22 december 2014 (NV-08716-14) att länsstyrelsens beslut tills vidare inte får verkställas i avvaktan på att ärendet slutligen avgörs av Naturvårdsverket eller Naturvårdsverket dessförinnan beslutar annat (inhibition). Skäl Tillämpliga bestämmelser m.m. I 23 c jaktförordningen anges följande. Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Av 23 d jaktförordningen följer bl.a. att ett beslut om licensjakt får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar. Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i art- och habitatdirektivet.
NATURVÅRDSVERKET 6(13) Enligt artikel 12.1 a art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a, med förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs. Vargen finns uppräknad i bilaga 4a såsom en djurart av gemenskapsintresse som kräver strikt skydd. Enligt artikel 16.1 b i art- och habitatdirektivet får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom om det inte finns någon annan lämplig lösning och undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Av artikel 16.1.e samma direktiv följer att, förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde, får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna. Vägledande avgöranden m.m. Av EU-domstolens praxis (se mål C-342/05 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland, REG 2007 I-04713 punkt 25, 31) framgår bl.a. följande. Den myndighet som fattat beslutet har bevisbördan för att nödvändiga förutsättningar föreligger för varje undantag. Medlemsstaterna ska säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1. När det gäller kommissionens anmärkning avseende att jaktlicenser utfärdas i preventivt syfte, eller i vilket fall som helst utan att något samband med den individ som orsakar den allvarliga skadan har upprättats, kan det konstateras att det inte krävs att en skada ska uppstå innan undantagsåtgärder kan vidtas. Den finländska regeringen har likväl medgett att jaktlicensen inte alltid kan avse den eller de individer som orsakar den allvarliga skadan. Även om det a priori inte kan uteslutas att utfärdandet av en licens för att skjuta en eller flera individer i en vargflock i vilken vissa medlemmar orsakar eller skulle kunna orsaka allvarlig skada, kan medföra att denna skada undviks, undanröjs eller minskas, kan det konstateras att uppgifterna i målet inte ger något stöd för att detta skulle bli resultatet i förevarande fall. Kommissionens invändningar mot att jaktlicenser utfärdas i preventivt syfte godtas. Republiken Finland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 12.1 och 16.1 b i livsmiljödirektivet genom att tillåta skyddsjakt på varg utan att det visats att denna skyddsjakt förhindrar sådana allvarliga skador som avses i artikel 16.1 b. Kammarrätten i Stockholm meddelade den 14 november 2014 dom i mål nr 3273-13 om den selektiva och riktade jakten efter varg 2013. I domen uttalas bl.a. följande. Kammarrättens slutsats är att begreppet insamling i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet har en förhållandevis vid innebörd och omfattar även jakt i syfte att döda djur, t.ex. varg. Detta får anses gälla även med beaktande av
NATURVÅRDSVERKET 7(13) att artikel 16.1 innehåller undantagsbestämmelser som ska tolkas restriktivt. Det får ligga i sakens natur att insamling av djur i vissa fall inte kan ske på annat sätt än genom att djuret dödas. Det är nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag. Det måste ligga inom en överprövande domstols kompetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig. Förvaltningsrätten i Stockholm meddelade den 23 december beslut i mål nr 30966-13 och 598-14 om licensjakt efter varg 2014. Förvaltningsrätten för ett liknande resonemang som kammarrätten gällande betydelsen av att ha ett syfte i beslut om licensjakt och uttalar sig sedan om det syfte som låg till grund för beslutet om licensjakt 2014. Förvaltningsrätten bedömde att minskad förekomst av varg inte kan utgöra ett självständigt syfte utan att det snarare utgör ett medel för att uppnå andra syften som i det aktuella fallet var att minska de socioekonomiska konsekvenserna. Det senare bedömdes som ett möjligt syfte, men förvaltningsrätten bedömde att det inte visats att det syftet skulle kunna uppnås. Large Carnivore Initiative for Europe Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har på EU-kommissionens uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå 1. Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och de kan enligt EUkommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om jakt med stöd av artikel 16. "From a conservation point of view there is no principle reason why large carnivore populations cannot tolerate some levels of lethal control or be managed under the same type of harvest system as wild ungulates or game birds, provided that the harvest is well managed. Proper management in this case requires effective monitoring of the population size, the setting of appropriate quotas and hunting seasons, and careful enforcement of these regulations. In other words, if properly organized, well managed harvest can potentially be sustainable. In summary, Article 16 provides a scope for permitting the use of lethal control, and even the maintenance of traditional hunting activities for annex IV species as long as the three conditions can be met. "(s. 28) Avseende möjligheten till jakt med stöd av artikel 16.1 e) anges följande. "... justification (e) could be used to justify a carefully regulated harvest of some animals. Justification (c) and (e) could cover cases where a de facto hunter harvest is needed to obtain local acceptance for large carnivores among the rural population. This situation is clearly present in many Nordic and Eastern European countries, and has been well documented in social science research. In fact, Latvia has justified its continued hunter harvest of lynx under justification (e) (Ozolins 2001), and the example has been held up as a 1 Linell J., Salvatori V. & Boitani L. (2008), Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe. A Large Carnivore Initiative for Europe report prepared for the European Commission (contract 070501/2005/424162/MAR/B2).
NATURVÅRDSVERKET 8(13) successful demonstration of a well justified use of derogation point (e) by the Article 12 working group. "(s. 30) Nationell förvaltningsplan för varg I den nationella förvaltningsplanen för varg anges bl.a. följande om licensjakt. Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i den svenska förvaltningen av de stora rovdjuren (se Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden 2014-2019, Naturvårdsverket 2014 avsnitt 4.4, s. 78). Vargstammen i Sverige har en kontinuerligt hög tillväxttakt. Dessa förutsättningar kan ge ett utrymme för licensjakt som förvaltningsåtgärd i rovdjursförvaltningsområden som uppnått sina miniminivåer. Ett syfte med licensjakt kan vara att nå det rovdjurspolitiska målet med minskad koncentration av varg i särskilt vargtäta områden. När länet bedömer att det är motiverat att minska koncentrationen av varg i ett område för att ta socioekonomisk hänsyn, kan licensjakt som förvaltningsmetod användas om förutsättningarna för jakten i övrigt är uppfyllda. Licensjakt ska inte ses som en akut eller tillfällig lösning. Den ska inte heller på något sätt ses som den enda åtgärd som ska användas och utvecklas inom förvaltningen (se Nationell förvaltningsplan, avsnitt 3.3.6, s 41). Naturvårdsverkets bedömning Utgångspunkt Inledningsvis konstaterar Naturvårdsverket att det genom ovan nämnda avgörande från Kammarrätten i Stockholm har bekräftats att det är möjligt att besluta om en viss licensjakt efter varg med stöd av 23 c jaktförordningen utifrån artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. I förvaltningsrättens avgörande (se ovan) konstateras vidare att den undantagsbestämmelse i artikel 16.1 i artoch habitatdirektivet som kan vara aktuell är artikel 16.1 e. Det krävs dock att samtliga kriterier för jakten är uppfyllda. Länsstyrelsen har i detta fall tolkat bestämmelsen om licensjakt i jaktförordningen mot bakgrund av 16.1 b i art- och habitatdirektivet. Enligt Naturvårdsverkets tolkning av direktivet avser denna punkt främst skyddsjakt riktad mot särskilda skadegörande individer i det enskilda fallet. Den är således typiskt sett inte utformad för en jakt riktad mot en grupp oidentifierade individer där närmare koppling till skada på egendom saknas. Beslut om licensjakt ska istället prövas utifrån kriterierna i 23 c jaktförordningen som motsvarar kriterierna i 16.1 e i art- och habitatdirektivet, detta särskilt mot bakgrund av förvaltningsrättens uttalande i ovan nämnt avgörande. Det är dessa kriterier Naturvårdsverket utgår ifrån i den fortsatta prövningen. Syftet med jakten Som framgått ovan är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om licensjakt då det är ett undantag från det strikta skyddet av vargen. Föreningarna anför att det inte finns något uttalat syfte i beslutet. Naturvårdsverket uppfattar dock att det finns två syften med den beslutade licensjakten. I länsstyrelsens bedömning anges nämligen dels att licensjakt är den mest lämpliga lösningen för att undvika allvarlig skada på renskötsel, dels att det inte finns någon annan lämplig lösning för att minska vargstammens koncentration inom
NATURVÅRDSVERKET 9(13) renskötselområdet. Inget av dessa eventuella syften utvecklas sedan närmare. Av det kammarrättsavgörande som omnämnts ovan framgår att det måste ligga inom en överprövande instans kompetetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig. Naturvårdsverket anser inte att direkt förhindra allvarlig skada på egendom i sig är ett acceptabelt syfte för en licensjakt då det typiskt sett avser situationer då skyddsjakt kan bli aktuellt i enlighet med reglerna i 23 a jaktförordningen. 2 Detta syfte, så som det angivits, kan därför inte läggas till grund för beslut om licensjakt. Naturvårdsverket vill samtidigt lyfta fram att omständigheter som särskilt sårbara områden och generella risker för konflikter mellan människa och varg är viktiga delar i bedömningen när de regionala förvaltningsmålen ska fastställas. Samma typ av omständigheter kan också ligga till grund för val av jaktområden i licensjaktsbeslut. Det andra syftet som omnämns i beslutet är att minska vargstammens koncentration inom renskötselområdet. Att minska vargstammens koncentration inom ett visst område kan enligt Naturvårdsverket vara ett syfte för licensjakt efter varg. Det krävs dock att syftet utvecklas och motiveras i beslutet. Naturvårdsverket bedömer mot denna bakgrund att inte heller det angivna syftet om att minska koncentrationen av varg i renskötselområdet är acceptabelt i detta fall eftersom det saknar närmare motivering. Annan lämplig lösning Då den av länsstyrelsen beslutade licensjakten tycks ha två syften försvåras bedömningen av huruvida det finns något alternativ till licensjakt, d.v.s. om det finns någon annan lämplig lösning. Andra lämpliga lösningar måste nämligen sättas i relation till det aktuella syftet med jakten även om det syftet kan ifrågasättas, som framgår ovan. Länsstyrelsen redogör i sitt beslut endast för alternativet att flytta varg. Om syftet med licensjakten är att minska vargstammens koncentration inom renskötselområdet kan det finnas andra alternativ att ta upp i denna bedömning, såsom sterilisering av varghonor. Naturvårdsverket anser dock att sterilisering inte är lämpligt att utföra på ett vilt djur då det utsätter djuret för onödigt lidande och utgör ett mycket stort ingrepp i djurets naturliga beteende. Om syftet istället är att förhindra allvarlig skada inom renskötselområdet (vilket mest liknar en skyddsjaktssituation) finns det en rad andra alternativ till jakt att bedöma, såsom flytt av renar, stödutfodring etc. Då är ju även själva instrumentet skyddsjakt i 23 a jaktförordningen i sig ett alternativ till licensjakt, som föreningarna anför. Föreningarna anför vidare att ekonomisk ersättning kan vara en annan lämplig lösning. Det kan enligt Naturvårdsverket inte ses som ett alternativ till en populationsreglerande licensjakt. Naturvårdsverket anser sammantaget att länsstyrelsen inte har visat att det saknas alternativ till licensjakt i förhållande till de syften som angivits för jakten, varför kriteriet annan lämplig lösning inte kan anses uppfyllt. 2 Jfr C-342/05 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland, REG 2007 I-04713.
NATURVÅRDSVERKET 10(13) Även om det redan på grund av Naturvårdsverkets bedömning av syftet med jakten samt kriteriet annan lämplig lösning kan finnas anledning att upphäva länsstyrelsens beslut finner Naturvårdsverket att det är angeläget att ändå bedöma samtliga kriterier för licensjakt. Gynnsam bevarandestatus Föreningarna och WAS anför att vargen inte har uppnått gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket rapporterade dock redan i december 2013 att vargens bevarandestatus var gynnsam och att referensvärdet för arten satts till 270 individer 3. Av detta beslut framgår att hänsyn tagits till vargens genetiska status och behovet av fortsatt invandring. Referensvärdet beskriver det lägsta antal som motsvarar en gynnsam bevarandestatus. Som ytterligare ett led i regionaliseringen av rovdjursförvaltningen fastställdes sedan i oktober 2014 miniminivåer för varg 4. Miniminivåerna fastställdes dels för de tre rovdjursförvaltningsområdena, dels för varje län. De måste sammantaget motsvara minst det nationella referensvärdet för arten i syfte att säkerställa att det nationella målet inte underskrids. För det Mellersta rovdjursförvaltningsområdet (där Dalarnas län ingår) fastställdes 27 vargföryngringar, vilket motsvarar 270 individer. För Dalarnas län fastställdes miniminivån till 7 föryngringar, vilket motsvarar 70 individer. Föreningarna anför att antalet revir i länet har minskat och att 16 vargar fälldes vid skyddsjakt och licensjakt i länet under år 2013. Av beslutet framgår vissa beräkningar av vargstammens tillväxt i länet. Det anges dock inte tydligt i beslutet hur många vargar som länet berörs av. Även om vargen på nationell nivå har uppnått gynnsam bevarandestatus är det viktigt att i ett beslut om licensjakt i ett län ta ställning till hur jaktuttaget i länet t.ex. påverkar länets miniminivå och hur det förhåller sig till länets förvaltningsmål. Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsens beslut brister i detta avseende. I denna bedömning hade t.ex. hänvisningar till den regionala förvaltningsplanen kunnat vara till hjälp. Ett läns beslut om licensjakt efter varg måste sedan även sättas i relation till vilket utrymme det finns på nationell nivå för licensjakt i förhållande till referensvärdet för arten. En sådan bedömning saknas i länsstyrelsens beslut. Vid sidan av det rent numerära antalet vargar är, såsom föreningarna framhåller, även den genetiska faktorn viktig att beakta vid bedömningen av om den gynnsamma bevarandestatusen äventyras av beslutet om licensjakt. Det är därför viktigt att belysa risken för att genetiskt viktiga vargar fälls vid jakten. Det gäller särskilt när jakten inte omfattar ett specifikt revir utan avser enstaka strövargar. Bedömningar av dessa slag saknas helt i länsstyrelsens beslut. I beslutet anges endast att jakten inte får bedrivas i revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg. Naturvårdsverket bedömer mot bakgrund av ovanstående att länsstyrelsen inte har visat att kriteriet om att inte försvåra upprätthållande av gynnsam bevarandestatus är uppfyllt. 3 Naturvårdsverkets ställningstagande om kompletterande rapportering angående rovdjur, den 16 december 2013, NV-09661-12. 4 Naturvårdsverkets fastställande av miniminivåer för varg och björn gällande rovdjursförvaltningsområden och län, den 30 oktober 2014, NV-00552-14.
NATURVÅRDSVERKET 11(13) Licensjaktens omfattning i förhållande till stammarnas storlek och sammansättning Detta kriterium ska tolkas utifrån kravet på begränsad omfattning i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. Villkoret är inte fast, varken i antal eller i procent, utan det handlar om en jämförelse med populationsnivån för en viss art med beaktande av artens särskilda förutsättningar. Bedömningen är direkt kopplad till artens bevarandestatus. Länsstyrelsens beslut omfattar fyra individer. I beslutet anges att det kan komma att fattas tilläggsbeslut om fler vargar upptäcks i jaktområdet. Som föreningarna anför berörs inte kriteriet om stammarnas storlek och sammansättning närmare i beslutet. Ett uttag på fyra individer kan visserligen uppfattas som försiktigt, men det är likväl nödvändigt att i ett beslut om licensjakt belysa hur uttaget förhåller sig till vargstammens storlek och sammansättning, såväl på ett regionalt som på ett nationellt plan. Någon sådan bedömning har länsstyrelsen inte gjort i detta fall varför länsstyrelsen inte har visat att kriteriet är uppfyllt. Riksförbundet yrkar att antalet vargar som får fällas vid licensjakten ska utökas väsentligt till att omfatta totalt 22 individer. Mot bakgrund av att flera kriterier för licensjakt inte är uppfyllda finns det inte skäl att bifalla yrkandet om att utöka antalet individer som får fällas vid jakten. Yrkandet härom ska således avslås. Selektiv jakt Föreningarna gör gällande att beslutet inte kan anses uppfylla kravet på selektivitet eftersom alla vargar som påträffas inom det över 3 000 kvadratkilometer stora området får skjutas. Av beslutet framgår att licensjakten har begränsats till en del av länet och till ett specifikt jaktområde. Detta är en selektiv begränsning i sig. Revir med känd etablering av genetiskt viktiga vargar omfattas inte av licensjakten. Vidare kommer länsstyrelsen att omedelbart avlysa jakten om det framkommer att en genetiskt viktig varg uppehåller sig i jaktområdet. Naturvårdsverket bedömer att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på selektivitet. Strängt kontrollerade förhållanden Beslutet om licensjakt innehåller såväl tidsmässiga som geografiska avgränsningar. Vidare har beslutet förenats med en rad villkor i enlighet med NFS 2014:24 gällande jaktledarens ansvar, återrapportering av fällda eller påskjutna djur och kontroll av återstående tilldelning. Länsstyrelsen och ansvariga jaktledare har ett gemensamt ansvar att noga följa licensjakten. Till skillnad från vad föreningarna anför finns det således en myndighet som skulle följa licensjakten på nära håll. De jägare som deltar i jakten har också att följa villkoren för jakten samt övriga bestämmelser på jaktområdet. Naturvårdsverket bedömer att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på strängt kontrollerade förhållanden. Det förhållande att endast jaktledaren behöver anmäla sig före jakten förändrar inte denna bedömning. Jakttid Enligt 3 NFS 2014:24 får länsstyrelsen beslut om licensjakt efter varg endast gälla under perioden från och med den 2 januari till och med den 15 februari. Av
NATURVÅRDSVERKET 12(13) 2 jaktlagen (1987:259) följer att även spåra och förfölja vilt är att anses som jakt. Länsstyrelsen har tillsammans med ett flertal andra länsstyrelser i det aktuella rovdjursförvaltningsområdet i november 2014 ansökt om dispens för senarelagd jaktstart till den 9 januari 2015. Naturvårdsverket beslutade den 27 november 2014 att medge undantag från den jaktstart som föreskrivits och beslutade att Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Västmanlands län beslut om licensjakt efter varg får gälla perioden från och med den 9 januari till och med den 15 februari 2015. Naturvårdsverket bedömde att det inte fanns något biologiskt eller praktiskt skäl som talar emot ett undantag. Undantaget omfattade de länsstyrelser som planerade att eventuellt fatta beslut om licensjakt efter varg och syftet med samordnad jakt var därmed fortfarande uppfyllt. Riksförbundet yrkar att starttiden för licensjakten ska flyttas tillbaka till den 2 januari 2015. Frågan om undantag från föreskriven jakttid har hanterats inom ramen för NV-07985-14. Det finns inte anledning att i detta ärende frångå denna bedömning. Yrkandet ska därför avslås.
NATURVÅRDSVERKET 13(13) Slutsatser Naturvårdsverket vill framhålla att skyddsjakt och licensjakt är två olika instrument i den svenska viltförvaltningen som tar sikte på olika situationer. För varje beslut om licensjakt krävs det att beslutet är noggrant och tillräckligt motiverat och hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i 23 c jaktförordningen mot bakgrund av artikel 16.1. e i art- och habitatdirektivet. Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsens beslut om licensjakt uppfyller kriterierna om selektivitet och strängt kontrollerade förhållanden. Däremot har länsstyrelsen inte visat att kriterierna om att det saknas annan lämplig lösning, att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus inte försvåras och begränsad mängd är uppfyllda. Det har inte heller visats att det finns ett acceptabelt syfte för länsstyrelsens beslut. Eftersom länsstyrelsen inte har visat att samtliga kriterier för licensjakt är uppfyllda upphäver Naturvårdsverket länsstyrelsens beslut. Detta beslut får enligt 58 1 jaktförordningen inte överklagas. Beslut i dessa ärenden har fattats av generaldirektören Maria Ågren. Vid den slutliga handläggningen i övrigt har deltagit chefsjuristen Kerstin Cederlöf, sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, juristen Hanna Ek, vilthandläggaren Martin Johansson och biträdande avdelningschefen Rikard Janson, den sistnämnde föredragande. För Naturvårdsverket Maria Ågren Rikard Janson Kopia till: Länsstyrelsen i Dalarnas län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Örebro län