VALFAKTAHÄFTE NR9 VÄLFÄRD & SKATTER

VALFAKTAHÄFTE NR9 VÄLFÄRD & SKATTER

INLEDNING Detta är valfaktahäftet om välfärd och skatter. Dessa två områden hänger många gånger väldigt tydligt samman. När skatterna sänks innebär det att förutsättningarna för en bra välfärd försämras. När regeringen inte gör ekonomiska investeringar stiger arbetslösheten. När regeringen öppnar upp för privatiseringar, försämras villkoren för de som arbetar inom välfärdssektorn. Därför kommer vi när vi pratar om ekonomisk politik i valrörelsen hela tiden komma tillbaka till välfärden. Vinsterna i välfärden är en viktig nyckelfråga som handlar om resurser och politisk styrning, och som om de förbjuds kan innebära en ny riktning för svensk välfärd som går mot mer offentligt ägande och mer resurser till vård, skola och omsorg. Den ekonomiska politiken är den största faktorn i Sveriges ökade klassklyftor och könsorättvisor. Idag är Sverige det land i västvärlden där skillnaderna ökar snabbast, och högerregeringens skattesänkningar har varit rekordstora. De som vinner på sänkta skatter är de som redan har mycket pengar. Därför har inkomstskillnaderna ökat, både när det gäller klass och kön. Den allt hårdare situationen för unga hänger tätt ihop med de skattesänkningar och nedskärningar i välfärden som genomförts de senaste decennierna. Sedan mitten på 90-talet har omfattande nedskärningar genomförts i alltifrån skola till vård och kultur för unga. Skolklasserna har vuxit stadigt, fritidsgårdar läggs ned och ungdomsmottagningarnas öppettider begränsas allt mer. Ofta skyller politikerna på ekonomisk kris eller annat som de inte kan styra över, men i själva verket handlar det om direkta konsekvenser av en förd politik där privatiseringar och sänkta skatter fått gå före ungdomars rätt till utbildning, vård och fritid. SKATTERNA Sverige var länge det land i världen som hade höst skattekvot, hur stor andel av BNP som utgörs av skatter. Det hänger samman med att vi också under lång tid hade de längst gående välfärdsambitionerna. En gemensam välfärd som drivs i offentlig regi och som är solidariskt finansierad kräver höga skatter. Högern har alltid attackerat välfärdsstaten genom att kräva sänkta skatter. Sedan 1990-talet och de stora nedskärningarna inom välfärden har också den offentliga konsumtionen minskat. Om vi skulle ha en lika stor skattekvot idag som vi hade år 2000 skulle den offentliga sektorn varje år har 330 miljarder mer att röra sig med. Det skulle skapa förutsättningar för att rusta upp välfärden. 1

Sedan högerregeringen fick makten har de lagt 27 gånger så mycket pengar på skattesänkningar som de lagt på välfärden. (Källa: Riksdagens utredningstjänst.) De som har tjockast plånbok är också de som har fått mest av skattesänkningarna. I den politiska debatten är skattesänkningar alltid realistisk politik, medan satsningar på välfärden är något dyrt som vi inte har råd med. Det stämmer inte i verkligheten. Den borgerliga regeringen har sedan 2006 sänkt skatterna med 140 miljarder. Av det femte jobbskatteavdraget gick 25 % till den rikaste tiondelen, medan den fattigaste tiondelen fick 1 %. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Sedan de fick makten har högern satsat 27 gånger så mycket på skattesänkningar som på välfärden. Jobbskatteavdraget har gjort de redan rika rikare och ökat inkomstskillnaden mellan män och kvinnor. Sverige behöver inte en rikare överklass, utan mer trygghet och välfärd för oss andra. Det sitter inte 400 000 arbetslösa och väntar på ett nytt jobbskatteavdrag. Det som behövs är fler jobb och investeringar. Regeringen försöker framställa jobbskatteavdraget som en skattesänkningspolitik riktad till låginkomsttagare. Det stämmer självklart inte. I debatten kommer vi att få höra om att sjuksköterskor har fått 1500 kr mer i plånboken varje månad tack vare avdraget. Det stämmer säkert, men lika sant är att höginkomsttagarna alltid får mest. Jobbskatteavdraget har tillskillnad från vad regeringen säger inte skapat fler jobb, utan det enda det har gjort är att öka klyftorna. Det femte jobbskatteavdraget har genomförts får kvinnor i genomsnitt 63 900 kronor mindre i inkomst än män. År 2006 var skillnaden 44 600 kronor. Efter högerns två mandatperioder i regeringen kommer inkomstklyftan att ha ökat med 43 procent. Ser man bara till gruppen heltidsarbetande ökar klyftan ännu mer, med hela 62 procent mellan 2006 och 2014. (Källa: Dåligt jämställdhetsbokslut för regeringen, DN 2014-01-06) I debatter under valrörelsen kommer vi få höra framförallt hur Socialdemokraterna anklagar regeringen för att genomföra skattesänkningar med lånade pengar och att regeringen därmed har fört en oansvarig ekonomisk politik som leder till budgetunderskott och att överskottsmålet i statsbudgeten inte uppnås. Det är för att svara mot den kritiken som Moderaterna har gått ut och lovat stopp för skattesänkningar. I de lägena är det viktigt att komma ihåg att vår främsta kritik mot skattesänkningarna inte är att de har genomförts med lånade pengar. Vi är motståndare till överskottsmålet och tycker egentligen att det är rimligt att budgeten visar på underskott när vi har hög arbetslös 2

och en utdragen lågkonjunktur. Självklart skulle vi däremot ha velat att man lånade till viktiga investeringar som skapade jobb och inte till skattesänkningar. JOBBSKATTERAVDRAGET För att motivera skattesänkningar pratade Moderaterna om att det måste löna sig mer att arbeta, och att alla som hade ett jobb därför skulle få tusen kronor mer i plånboken varje månad. När högeralliansen vann valet omsattes detta krav i praktisk politik genom jobbskatteavdraget. Jobbskatteavdraget fungerar som en skattereduktion på inkomster av arbete eller näringsverksamhet. Räknat i procent är avdraget störst för låginkomsttagare, medan räknat i kronor är det störst för höginkomsttagare. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Högerns så kallade jobbskatteavdrag har inte gett fler jobb, utan ökat klyftorna. De som tjänat på skattesänkningarna är de redan rika, medan vi andra fått betala med en sämre välfärd och ökad otrygghet. Jobbskatteavdraget har genomförts i fem steg, och sammanlagt lett till ett inkomstbortfall för staten på närmare 85 miljarder kronor varje år. Tabell: Jobbskatteavdragets olika steg Steg Fr o m Inkomstbortfall Steg 1 1 jan 2007 40 miljarder Steg 2 1 jan 2008 10,7 miljarder Steg 3 1 jan 2009 13 miljarder Steg 4 1 jan 2010 10 miljarder Steg 5 1 jan 2013 12 miljarder Källa: Riksrevisionen FAKTA 3 Regeringen har framställt jobbskatteavdraget som sitt viktigaste instrument för att bekämpa arbetslösheten. Det är klassisk utbudspolitik som syftar till att öka konkurrensen om jobben. Högern har däremot vägrat kännas vid att en förutsättning för att utbudspolitiken ska ge fler jobb är att lönerna sänks. Problemet i Sverige är däremot inte att arbetskraftsutbudet är för litet, utan problemet är den låga efterfrå-

gan på arbetskraft. För att uttrycka det enkelt, det blir inte fler jobb att söka bara för att det lönar sig mer att arbeta. När högern hävdar att jobbskatteavdraget har skapat nya jobb svarar vi att arbetslösheten faktiskt är högre nu än innan regeringsskiftet och att det som behövs inte är nya skattesänkningar utan en ekonomisk politik som sätter investeringar som ger fler jobb i centrum. I debatten kommer företrädare för de borgerliga ungdomsförbunden att hävda att jobbskatteavdraget har gett tusentals arbetstillfällen och att sysselsättningen har ökat. I själva verket finns det inget som talar för att jobbskatteavdraget har gett några jobb ännu, och väldigt lite som talar för att det kommer att påverka sysselsättningen mer än marginellt i framtiden. Att sysselsättningen ökar är också meningslöst om arbetslösheten inte sjunker. De borgerliga kommer däremot tala tyst om att också arbetslösheten har ökat och sysselsättningsgraden, det vill säga hur stor andel av arbetskraften som är sysselsatt, har minskat. Den ökning av sysselsättningen som de borgerliga ungdomsförbunden talar om beror på att befolkningen har ökat och att arbetskraften därmed blivit större. Med jobbskatteavdraget beskattas olika typer av inkomster olika. Pensionärer, arbetslösa och sjukskriva får inte del av skattesänkningen. Det är så klart helt orimligt, och bygger på tanken att arbetslösa och sjuka tar sig i kragen om de får mindre pengar i plånboken. I efterhand har regeringen sänkt skatten något för just pensionärer, men skillnaden är fortfarande stor. RUT-AVDRAGET Den 1 juli 2007 införde högerregeringen en skattereform som möjliggjorde att göra avdrag på skatten för hushållsnära tjänster. Skatteavdrag gäller för ett maximalt belopp på 100 000 kr per år, och man får dra av halva kostnaden. 2012 var kostnaden för RUT-avdraget 2,2 miljarder. (Källa: Skatteverket) Det finns flera problem med RUT-avdraget. - Avdraget är ett bidrag till överklassens städning. Staten ska inte subventionera något som främst används av höginkomsttagare. - RUT-avdraget står i motsättning till satsningar på välfärden. Idag använder äldre och familjer sig av avdraget till städning och läxhjälp eftersom hemtjänsten och skolan inte räcker till. - De få och dyra jobb som skapas genom bidraget är lågbetalda och har dåliga villkor. 4

I debatten framställs RUT-avdraget dels som en jämställdhetssatsning men också som en jobbsatsning. För vår del är det uppenbart att en möjlighet för män med höga inkomster att köpa sig fria från hemarbetet inte är en jämställdhetssatsning. Det enda som ändras är ju oftast att det är en annan kvinna som får göra städningen. Högern beskriver ofta RUT-avdraget som en åtgärd för att skapa fler jobb. Anita Nyberg, verksam vid Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet, har visat att RUT-avdraget maximalt har skapat 6500 nya jobb. Dessa jobb är många gånger osäkra och otrygga. I RUT-branschen är det ovanligt med heltidsanställningar och enbart 245 av 17 000 verksamma företag i branschen har kollektivavtal. (Källa: Kommunal) Det finns dessutom inget som tyder på att RUTavdraget skulle skapa fler jobb än om man satsade samma pengar på någon annan verksamhet. Kärnfrågan blir då om vi ska skapa fler jobb genom att subventionera städning hos överklassfamiljer eller genom att anställa fler i äldrevården? Vissa har hävdat att avdraget möjliggör för låginkomsttagare, som ensamstående mammor, att köpa hushållsnära tjänster. På så vis skulle avdraget göra det lättare för låginkomsttagare att få ihop livspusslet. Det stämmer inte med verkligheten. I Danderyd används avdraget tio gånger mer än i resten av landet. Enligt SCB använder 13 % av de som tjänar över 400 000 kr om året sig av RUT-avdrag, medan andelen bland de som tjänar under 200 000 kr om året är 4 %. En stor del av den lägre inkomstgruppen består dessutom av personer över 75 år, vilket pekar mot att man inte får tillräcklig hjälp från kommunens hemtjänst. I Danderyd var uttaget av RUT-avdrag år 2012 1407 kr om året per person, medan snittet i hela Sverige var 167 kr per person (Skatteverket). Bara 0,9 % av de som använder RUT-avdraget är ensamstående familjer enligt SCB. I debatten om RUT-avdraget ska vårt fokus ligga på att det är orimligt att använda skattemedel till att subventionera städning hemma hos överklassen i Danderyd. Istället vill vi använda pengarna till att rusta upp välfärden. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Skattepengar ska inte skänkas bort till städning åt höginkomsttagare och alla ska få rätt till läxhjälp, inte bara de som har råd. RUT-avdraget är bara ytterligare en skattesänkning åt överklassen. Pengarna som nu går till städhjälp för rika män borde istället gå till hemtjänst åt de äldre eller fler lärare i skolan. 5

2013 ändrades RUT-avdraget så att det också omfattade läxhjälp. Att vissa har råd att betala för extra undervisning till sina barn är orättvist och går rakt emot att alla har rätt till en bra skolgång. I slutet av 2012 jämförde nationalekonomen Jonas Vlachos kostnaden för en timmes vanlig skolundervisning med skattekostnaden för läxhjälp på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Skolundervisning kostade 60 kronor i timmen, medan läxhjälp kostade minst 200 kronor i timmen. Lärarförbundet har också riktat stark kritik mot att RUT-avdraget kan användas till läxhjälp. De menar att pengarna borde användas i skolan, eftersom läxrut missar de grupper som behöver läxhjälp. ROT-avdraget infördes samtidigt som RUT, men gäller istället byggtjänster i privata hem. Nästan alla riksdagspartier vill ha kvar ROTavdraget i någon form, eftersom det ökar konsumtionen och skapar jobb genom byggsektorn. Ung Vänster vill att ROT-avdraget ska styras om så att det också omfattar hyresrätter, och så att det gäller för klimatsmarta ombyggnationer. Något som verkligen behöver upprustning är de slitna miljonprogrammen, och att göra dem energisnålare skulle också vara en vinst för klimatet. Samtidigt ser vi ROT-avdraget som en konjunkturåtgärd, när konjunkturen förbättras finns det ingen anledning att behålla just ROT-avdraget. SÄNKT RESTAURANGMOMS Den 1 januari 2012 sänktes krogmomsen från 25 procent till 12 procent. Branschen jublade och sa att nu ska det bli fler jobb. Men siffror från Statistiska centralbyrån 2013 visar att det inte blivit så. Enligt SCB finns ingen säkerställd statistik som visar att sysselsättningen ökat i restaurangbranschen. Enligt tidigare beräkningar kostar momssänkningen drygt fem miljarder kronor om året i uteblivna skatteintäkter. Ett annat argument var att priserna på restaurangerna skulle sjunka, men när Privata Affärer granskade krogpriserna när sänkningen genomfördes visade det sig att endast var tredje krog hade sänkt sina priser. Av 103 granskade krogar i 14 städer var det åtta som sänkte priset lika mycket som momsen gick ner. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Max Hamburgare och O Learys har fått miljarder genom momssänkningen, men det har inte gett vare sig nya jobb eller sänkta priser. Istället kunde pengarna gått till vården eller skolan, där det behövs resurser och fler anställda. Högern bryr sig mer om restaurangägarna än om patienter och elever. 6

FÖRMÖGENHETSSKATTEN Sedan den 1 januari 2007 är förmögenhetsskatten avskaffad. Den fungerade tidigare som en skatt på 1,5 % på inkomster som översteg 1,5 miljoner för ensamstående och 3 miljoner för gifta. Regeringen motiverade borttagandet av förmögenhetsskatten med att konsekvensen av den blev en kapitalflykt från Sverige, till länder utan förmögenhetsskatt. Borttagandet av skatten medförde att statskassan förlorade 5 miljarder kr. (Källa: Slopad förmögenhetsskatt, Finansdepartementet 2007). Det finns ingen konsensus kring att förmögenhetsskatt skulle ha lett till kapitalflykt. LO menar till exempel att den kapitalflykt som orsakades av förmögenhetsskatten enbart innebar marginella kostnader. Skatten var också ett exempel på ett progressivt inslag i kapitalbeskattningen, och med tanke på hur ojämnt fördelade förmögenheterna i samhället är vore det också rimligt att beskatta förmögenheter. De flesta som betalade förmögenhetsskatt fanns, föga förvånande, bland de med de högsta inkomsterna. Det är därför de som tjänar bäst som också är vinnarna på reformen. De 5 miljarder som förändringen kostade skulle istället ha använts till satsningar inom välfärden. FASTIGHETSSKATTEN Högern ersatte den statliga fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift, som för småhus är drygt 6000 kr per år. Även om det kallas fastighetsavgift, är det i praktiken en skatt som det handlar om. I samband med förändringen tog regeringen bort den tidigare begränsningsregeln, för alla utom för pensionärer. I samband med att förändringen av fastighetsskatten presenterades lovade regeringen att ingen skulle få höjd skatt på grund av förändringen. Det stämmer inte, utan över 200 000 småhusägare fick betala en avgift som var högre än den fastighetsskatt de skulle ha betalat. (Källa: Villaägarnas riksförbund) Tidigare gällde att ingen skulle betala mer än 4 % av sin årsinkomst. De stora vinnarna var de som tidigare hade betalat över 6000 kr i fastighetsskatt. Den tiondel med högst inkomst, fick nästan 30 procent av det som det kostade att ändra skatten. (Källa: Riksdagens utredningstjänst) 7 VÄNSTERPARTIET OCH SKATTEN Högern attackerar gärna Vänsterpartiet för att de vill höja skatten, och argumenterar att vanligt folk kommer att utsättas för en chockhöjning. Detta stämmer inte, utan de förslag som Vänsterpartiet lagt i sin skuggbudget innebär att bara den som tjänar över 30 000 kr i månaden får betala mer. De som tjänar under får en liten höjning, men den kompenseras genom att andra avgifter sänks, exempelvis socialförsäkringar och vårdavgifter. Alldeles oavsett vad högern säger så vill en

majoritet av svenska folket betala mer i skatt enligt flera undersökningar, så länge de vet att pengarna går till en bättre välfärd. En rapport från den fackliga tankesmedjan Katalys ( Välfärden är vinsten ) kunde 2013 visa att 59 procent är beredda att betala högre skatt om det riktas till skola, vård och omsorg. Enligt SOM-institutet ville bara 17 % av svenskarna sänka skatterna 2012 och sex av tio var emot det femte jobbskatteavdraget enligt Sifo. I april 2014 kommer Vänsterpartiet släppa nya uppgifter om hur de vill att skatterna ska se ut kommande år. VÄLFÄRDEN VINSTERNA I VÄLFÄRDEN Vänsterpartiet har beräknat företagens vinst gjord på skattepengar i vård, skola och omsorg 2011, det senaste året det finns uppgifter för. Beräkningen är utifrån ny SCB-statistik och visar att vinsten uppskattningsvis var 9,2 miljarder kronor. Vinsten har ökat sedan året innan och det är omsorgen som står för ökningen. På omsorgsområdet har den ökat med hela 23 procent. En del av de här pengarna går ner i ägarnas fickor i form aktieutdelning. Annat stannar i företaget för att ägarna ska kunna göra en större förtjänst när de så småningom säljer det vidare. Det är inget som gör välfärden bättre och är ingen bra användning av skattepengar. De 9,2 miljarderna är en uppskattning av den skattefinansierade delen av privata företags resultat efter avskrivningar och före skatt. Även avkastningen på eget kapital är hög. Enligt SCB är den högre i välfärdsföretagen än i övriga tjänstesektorn. De privata företagen på omsorgsområdet har en avkastning på hela 38,5 procent, dubbelt så mycket som tjänstesektorn som helhet. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Välfärden ska inte vara en marknad för riskkapitalister och börsklippare, så att skattepengar går till överklassens plånböcker. Minst nio miljarder har vinstslöseriet kostat varje år, medan vårdköerna ökar och lärarna sliter ut sig. Alla ska ha rätt till en bra vård, och ingen ska ha rätt att göra vinst på sjuka människors behov. Bara sedan regeringsskiftet har de sammanlagda vinsterna i privata bolag inom vården, skolan och omsorgen legat över 30 miljarder. Vinsten som Attendo Care gjorde i Sverige 2011 (433 miljoner) skulle räcka till 1400 heltidsanställda vårdbiträden, alternativt till en löneökning på mer än 2 500 kronor i månaden till koncernens 9 500 anställda. (Källa: Kent Werne, 2013) 8

I en undersökning gjord av SOM-institutet 2012 fick svarspersonerna ta ställning till ett tänkt förslag: Vinstutdelning ska inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Utfallet av visade att strax över 60 procent av svarspersonerna ansåg att förslaget var ett bra förslag. Strax under 20 procent ansåg att förslaget var varken bra eller dåligt, och runt 16 procent tyckte förslaget var dåligt. Att driva privata välfärdsföretag är mycket lönsamt. Den senaste statistiken från SCB gäller 2011 och visar att avkastningen på eget kapital för företag inom vård, skola och omsorg är 28,7 procent (SCB 2013). Detta ska jämföras med tjänstesektorn som helhet där motsvarande avkastning är 19,0 procent. Även om inte företagen inom vård, skola och omsorg får hela sin finansiering från det offentliga så kommer merparten därifrån och det område som har högst andel offentlig finansiering är också det mest lönsamma. Det gäller de privata företagen inom omsorgen vars finansiering till mer än nio tiondelar kommer från det offentliga. Dessa företag har en avkastning på eget kapital på hela 38,5 procent. RISKKAPITALBOLAG Av de stora aktörerna inom den privata välfärden ägs många av riskkapitalbolag vars syfte är att köpa upp ett företag, öka vinsterna i det och för att senare (inom ramen av 10 år) sälja det vidare för en summa som är högre än det man betalade för företaget. De använder sig också ofta avancerade upplägg för att undvika beskattning. Skatteverket har till exempel uppskattat att riskkapitalbolagen genom internlån orsakar ett skattebortfall på omkring 10 miljarder kronor årligen. En av deras studier visade att 23 av 25 bolag som köpts upp av riskkapitalbolag inte betalade skatt efter uppköpet. Riskkapitalbolag är alltså företag som varken ägnar sig åt långsiktig verksamhet eller betalar tillbaka i skatt på de vinster de gjort på skattemedel. 9 VINSTJAKTENS KONSEKVENSER Välfärdssektorn har stora problem med underbemanning, och dessa problem är som störst hos de privata aktörerna. Enligt Socialstyrelsen har fristående gymnasier 19 % lägre personaltäthet än de kommunala och privat äldreomsorg har 10 % lägre personaltäthet än kommunal. När färre delar på arbetet blir arbetsbördan större för personalen, och bland de som jobbar inom välfärden är ohälsotalen större än hos många andra grupper. Vårdtagare och elever drabbas också - från många håll kommer larm om vanvård inom äldreomsorgen, skolresultaten sjunker och vårdköerna blir längre. En ytterligare aspekt är att ohälsan bland elever ökar samtidigt som de privata skolorna blir fler. I fristående skolor är det ca 860 elever per studie- och yrkesvägledare

medan det i kommunala 46 skolor är ca 440 elever per studie- och yrkesvägledare (Skolverket, 2013). Skillnaderna mellan privat och offentlig välfärd är tydlig när det kommer till de anställdas villkor. När Vänsterpartiet lät Riksdagens Utredningstjänst undersöka andelen heltidsanställningar och fasta tjänster i den privata välfärdssektorn jämfört med den kommunala 2012 visade det sig att den var lägre hos den privata. 61 % av de anställda inom privata sektorn hade heltid, medan siffran var 72 % för de som jobbade i den kommunala. Andelen fasta jobb var 78 % respektive 83 %. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Det finns en självklar skillnad mellan privat välfärd och offentlig, och det är vinstjakten. De pengar som hamnar i fickorna på aktieägarna måste tas från verksamheten, och det får de som jobbar och de som är beroende av välfärden betala för. Privat vård och skola har lägre personaltäthet och sämre villkor, helt enkelt för att de sätter vinstintresset först. Vi vill ha en välfärd som är till för de som behöver den och inte riskkapitalbolag. Konsekvenserna av vinstintresset drabbar hela välfärdssektorn eftersom både privata och offentliga aktörer måste konkurrera och samsas om de knappa resurserna. Inom vården blir drivkraften att vårdtiden ska kortas, vilket har inneburit att enkla behandlingar blivit vanligare. Skillnaden kan handla om att skriva ut medicin istället för remiss till specialistläkare, om att färre gör återbesök eller om att fler hänvisas till primärvården istället för akutvården. Inom skolan har det visat sig att friskolor avvisar elever med större behov exempelvis på grund av funktionsnedsättningar. PRIVAT VÄLFÄRD OCH JÄMSTÄLLDHET VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Högern bryr sig inte om de kvinnliga företagsägarna, de bryr sig om företagsägarna. De kvinnor som jobbar i välfärden är de som får betala för vinsterna i välfärden med mer stress och färre kollegor. En feministisk välfärdspolitik innebär ett förbud mot vinster, fler anställda och högre löner. Högern hävdar ofta att välfärdsföretag är ett sätt för kvinnor att bli entreprenörer genom att starta företag inom exempelvis omsorgen, och att det är bra för kvinnor som jobbar i vården att kunna välja arbetsgi- 10

vare. Tittar man få branschen ser man tydligt att det inte handlar om en skjuts för jämställdheten när vård och omsorg privatiseras. Vänsterpartiet har undersökt hur det ser ut i styrelserummen hos de tio största företagskoncernerna inom vård, skola och omsorg. Det visar sig att tre fjärdedelar av styrelseledamöterna är män. 2013 granskade Aftonbladet hur det ser ut med jämställdheten i fem av de största privata vårdbolagen där tiotusentals anställda arbetar med att ta hand om gamla och sjuka. I de fem bolagen är en överväldigande majoritet av arbetskraften kvinnor. Men det är männen som sitter på de verkliga maktposterna. Värst är det i den absoluta toppen, i ledningarna hos flera av ägarna i de utländska riskkapitalbolagen finns inga kvinnor alls. Men också i de ägartillsatta svenska styrelserna lyser kvinnorna med sin frånvaro. Sämst är den kvinnliga representationen i Capios styrelse. Den är noll. Alla sju är män. VÄLFÄRDENS KÄRNA Högern pratar ofta om att de värnar välfärdens kärna genom att inte slösa pengar. Ytterst syftar detta till att urholka den generella välfärden, och röja väg för en grundtrygghetsmodell där människor inte kan förvänta sig mer än det absolut mest nödvändiga som krävs för att överleva. Som Fredrik Reinfeldt uttryckte det 1993: Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav finansieras. - Det sovande folket, Fredrik Reinfeldt 1993 I debatten lyfts exempel på slösaktiga kommunpolitiker som bygger simhallar eller bandybanor, och så ställs dessa investeringar mot vård, skola och omsorg. I dessa debatter är det viktigt att vi hamnar rätt. Vi tillhör inte de som bara vill värna välfärdens kärna, utan vi vill ha ett välfärdssystem som omfattar mer än bara det nödvändigaste. Vi tycker ju att det ska finnas kommunala bibliotek, fritidsgårdar och en bra och billig kollektivtrafik, bara för att ta några exempel. För oss står inte valet mellan en skola eller en simhall, och särskilt inte när regeringen samtidigt har sänkt skatterna med 140 miljarder. 11 Borgerliga politiker försöker också få det att verka som ekonomiskt smart att värna välfärdens kärna, men det är det definitivt inte. När det är ekonomisk kris och arbetslösheten är hög, är det tvärtom bra att genomföra investeringar som exempelvis att rusta upp en gammal simhall. Investeringar skapar jobb, och det är dessutom på det viset att dessa investeringar så gott som alltid är billigast att genomföra när det är kris.

Värnandet av välfärdens kärna har motiverats med att sunda statsfinanser garanterar välfärden också på sikt. Problemet är bara att Sveriges ekonomiska utveckling inte heller har varit särskilt lyckosam. Så här i efterhand försöker högern etablera i debatten att Sverige tack vara dem så klart skulle ha klarat krisen bättre än andra. Det stämmer inte. Det är i princip inget fel att staten går med underskott när det är ekonomisk kris, så länge som pengarna används till att bekämpa krisen. Problemet är bara att det har inte den nuvarande regeringen gjort. Istället har pengarna slösats bort på skattesänkningar, och s k jobbskapande åtgärder som i själva verket inte har skapat särskilt många jobb. Under 2009 föll Sveriges BNP snabbare än EUgenomsnittet. BNP-fallet var faktiskt det största i svensk historia sedan Andra världskriget. På grund av en alltför tam krispolitik, har vi massarbetslöshet i Sverige, trots att regeringen har använt de pengar de fick när de sålde statligt ägda bolag till att betala av statsskulden. Arvet efter den borgerliga regeringen är sämre välfärd, större klyftor och massarbetslöshet. PRIVATISERINGAR VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Valfriheten i vården gäller bara vårdkapitaliserna de väljer de friskaste patienterna i de friskaste områdena. Den som är för sjuk är för dyr. Vi måste äga vården gemensamt och styra den demokratiskt, så att människors behov av vård går före riskkapitalbolagens vinstmaximering. VALFRIHETSLAGEN (LOV) I många borgerligt styrda kommuner och landsting finns det olika kundvalsmodeller, där tanken är att den som behöver exempelvis äldreomsorg eller sjukvård ska kunna välja mellan en offentlig utövare eller en rad privata aktörer. Under 2008 presenterade regeringen sin proposition om att införa en Lag om valfrihetssysten (LOV), för att underlätta för kommuner och landsting att genomföra vårdvalsmodeller som exempelvis den i Stockholm. De områden som lagen avser är hälso- och sjukvård, samt äldre- och handikappomsorg. Om en kommun eller landsting har använt sig av lagen vid upprättandet av valfrihetsmodellen gäller fri etableringsrätt om den privata aktören uppfyller de förutbestämda kraven. Alltså precis som i Vårdval Stockholm. De privata företagen får också erbjuda s k tilläggstjänster, som de tar extra betalat av patienten eller vårdtagaren. 12

Det finns flera problem med lagen: - Med den fria etableringsrätten försvinner möjligheten att politiskt styra viktiga delar av den verksamhet som avses. Om det exempelvis gäller sjukvård kan man inte styra att invånarna i en viss stadsdel ska ha tillgång till en viss typ av vård. De privata företagen kommer självklart bara att etablera sig där det är lönsamt. Vi vill inte ha en sjukvård som styrs av vinstintressen, utan av människors behov av vård. - Tilläggstjänsterna medför att man får olika service beroende på om man har råd att betala för den eller inte. Det är också en oroväckande möjlighet att det medför till att den offentliga sjukvården eller omsorgen blir mer inriktad på att genomföra det grundläggande, och om man vill ha något utöver det tvingas man att vända sig till en privat. - Personalen får sämre villkor när verksamheten drivs med vinstintresse. Detta visas av flera undersökningar, bland annat kring Vårdval Stockholm där arbetsbördan har ökat kraftigt på vårdcentraler som ligger i områden med större behov av sjukvård. En offentliganställd har exempelvis också meddelarskydd man får påtala brister för media utan att arbetsgivaren har rätt att straffa en för det vilket man inte har i privat verksamhet. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Högerns valfrihet gäller bara överklassen. Medan vårdköerna växer och skolresultaten sjunker kan riskkapitalisterna välja att ta med sig vinsterna till skatteparadis, vaska champagne och köpa billigare städhjälp. Frihet för oss andra är trygghet en bra välfärd som styrs av våra behov och inte vinstintresset. Lagen om valfrihetssystem är en frivillig lagstiftning som kommuner och landsting, om de själva vill, kan använda sig av när de upprättar kundvalsmodeller. 2009 kom regeringen med en ny proposition som tvingar landsting att ha vårdvalsmodeller, och som dessutom tvingar landstingen att vid upprättandet av dessa använda sig av Lagen om valfrihetssystem. Det är upp till landstingen att själva välja hur ersättningssystemen till de privata företagen ska se ut. Tvångs-LOV blev däremot aldrig genomfört, men på sin senaste stämma tog Moderaterna ställning för att göra slag i saken och genomföra lagstiftningen. 13

VÅRDVAL STOCKHOLM - FÖREGÅNGAREN Stockholm har länge fungerat som skyltfönster och experimentverkstad för högern, i synnerhet när det gäller privatiseringar. Vårdval Stockholm är ett regelverk för hur landtinget ska auktorisera (godkänna) privata aktörer som bedriver sjukvård. Vårdval Stockholm började gälla dem 1:a januari 2008. När landstinget har godkänt en vårdcentral, råder det fri etableringsrätt. Det bolag som äger vårdscentralen kan välja att placera den var som helst inom länet. Tidigare upphandlade landstinget vården i varje geografiskt område, och styrde därmed också vilken inriktning och omfattning vården skulle ha. Den enskilda personen har rätt att själv bestämma till vilken vårdcentral man vill tillhöra, oavsett var i länet man bor. Med det nya systemet möjliggörs för vårdcentraler att konkurrera med varandra inom samma geografiska område. I praktiken betyder det att det i attraktiva områden, d v s områden där folkhälsan generellt är bättre, är risken stor att det blir en överetablering. Samtidigt som områden med sämre hälsa riskerar att bli av med sin vårdcentral. Varje vårdcentral får en grundersättning för varje patient som listar sig hos den aktuella vårdcentralen, och därutöver en ersättning för varje besök. Ersättningen per besök är samma oavsett vilken sjukdom patienten har. Tidigare fick vårdcentraler i områden med större hälsoproblem också en högre ersättning. När ersättningssystemet är utformat på detta sätt, skapas incitament för vårdcentralerna att få patienterna att komma dit så ofta som möjligt. Under 2008, vårdvalets första år ökade antalet läkarbesök med 14 %, vilket motsvarar 400 000 besök. (Källa: Vårdval Stockholm: 400 000 fler patientbesök förra året, DN 090613) Detta medför i sin tur att resursfördelningen blir väldigt ineffektiv. Det rapporteras bland annat om att människor uppmanas att besöka vårdcentralen för enklare problem så som förkylningar, inga besked om provresultat eller röntgen ges via telefon och läkarna ges bonusar för att ta emot så många besök som möjligt. Multisjuka patienter kostar för mycket, och enligt uppgifter som inte har gått att bevisa förekommer det att privata vårdcentraler avvisar dessa patienter. (Källa: Vårdval Stockholm: Allvarligt sjuka är en dålig affär för vården, DN 090613) VÄNSTERPARTIETS FÖRSLAG FÖR ATT AVKOMMERSIALISERA VÄLFÄRDEN I flera nordiska länder finns idag lagstiftning som ser till att skattemedel inte går till vinstsyftande bolag. Utanför Norden finns ytterligare exempel på samma sak, bland annat i Tyskland, Nederländerna och Kanada. Här i Sverige har vi tidigare haft liknande lagar, som fastslagit 14

att vissa välfärdsverksamheter ska bedrivas utan syfte att ge vinst åt ägare eller motsvarande intressen. Vänsterpartiet har föreslagit att lagstiftning införs på ett antal områden som säkerställer att skattebetalarnas pengar inte går till vinstsyftande och/eller vinstutdelande företag verksamma i kärnverksamheterna inom vård, skola och omsorg. Överskott ska där i allt väsentligt stanna i verksamheten och antingen sparas eller direkt återinvesteras. Ett liknande regelverk gäller idag för till exempel fristående skolor i Norge. Man föreslår också att huvudmannen för en välfärdsverksamhet, det vill säga kommunen, landstinget eller staten, ska besluta när och var icke-offentliga aktörer får etableras. Detta ska gälla för den skattefinansierade skolan, omsorgen och hälso- och sjukvården. Detta kräver att LOV (Lagen om Valfrihet) upphävs. Vänsterpartiet menar att en avkommersialisering av välfärden är nödvändig för en ansvarsfull hushållning med skattemedlen och för att kunna fördela resurserna dit de gör störst nytta. Men det är inte ensamt tillräckligt. Resurserna till välfärden måste även öka totalt sett. I Vänsterpartiets budgetalternativ finns de stora satsningar på skola, vård och omsorg som skulle se till att det finns tillräckligt med utbildad personal för att skapa en riktigt bra välfärd. SOCIALFÖRSÄKRINGARNA Att det finns skyddsnät för den som blir sjuk eller arbetslös är avgörande för tryggheten på samhällets alla områden. Det gäller såväl ställningen på arbetsmarknaden, möjligheten att lämna en våldsam relation och hälsan hos unga som upplever stress och oro över sin ekonomi. Sjukpenningen, men framförallt a-kassan, har under mandatperioden ändrat profil till att mer erbjuda en grundtrygghet om man blir sjuk eller arbetslös. Ung Vänster förespråkar generella socialförsäkringar som omfattar alla och som ser till att ingen tvingas lämna hus och hem bara för att man blir arbetslös eller sjuk. Vi värnar inkomstbortfallsprincipen. Redan idag kompletterar många dessa socialförsäkringar med egna privata försäkringar. Även de förändringar av socialförsäkringarna som regeringen har genomfört är tydliga tecken på att man eftersträvar en grundtrygghetsmodell. 15 A-KASSAN Omgående efter att den borgerliga regeringen tillträdde genomförde de stora förändringar av arbetslöshetsförsäkringen (a-kassan). Dessa förändringar innebar sammantaget att försäkringen blev både dyrare och gav en lägre ersättning. Regeringen gjorde medlemsavgiften högre och differentierade den beroende på arbetslösheten inom den aktuella a-kassan (den så kallade arbetslöshetsavgiften togs bort

FAKTA under 2013). De införde förändringar som innebar att ersättningen vid arbetslöshet trappades ner stegvis beroende på hur länge man var arbetslös. Dessutom förändrade regeringen kvalificeringsreglerna så att betydligt färre arbetslösa överhuvudtaget får ersättning från a-kassan. Dessa förändringar var ett led i regeringens arbetslinje, det skulle löna sig mer att arbeta och därmed bli mindre lönsamt att inte arbeta. Pengarna som staten fick in användes för att genomföra de första jobbskatteavdragen. Tvärtemot vad som ibland hävdas finns det inget stöd i svenska data om att en försämrad a-kassa ger lägre arbetslöshet. Sammantaget innebar nedmonteringen av a-kassan att ungefär en halv miljon valde att gå ur a-kassan mellan 2006 och 2010 (Källa: IFAU) Om a-kassan efter regeringens nedmontering: - Andelen av arbetskraften som är medlem i en a-kassa har under regeringens tid vid makten minskat från 80 till under 70 procent. - När många arbetslösa står utan ersättning från a-kassan ökar behovet av ekonomiskt bistånd ( socialbidrag ). År 2011 fick närmare 265 000 personer ekonomiskt bistånd. 40 procent av dessa var arbetslösa och borde därför fått ersättning från a-kassan. - I juni 2013 skulle endast en av tio heltidsarbetande få ut 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. - Endast 37 procent av de som är arbetslösa får ersättning från a-kassan - Andelen arbetslösa unga som får ersättning från a-kassan är ca 10 procent, och har minskat med 76 procent sedan 2006. Ersättningen från a-kassan kan som mest utgöra 80 procent av den tidigare lönen upp till ett tak på 680 kronor i månaden. Ersättningen trappas ned till 70 procent efter 200 dagar och till 65 procent efter 300. Taket betyder att den högsta månadsersättningen är 14 960 kronor före skatt, vilket motsvarar en månadslön på 18 700 kronor. Detta gör att många på arbetsmarknaden (ca 90 procent av de heltidsarbetande) är underförsäkrade. Taket i a-kassans ersättning har inte höjts sedan 2002. Att höja taken är den viktigaste förändringen för att arbetslöshetsförsäkringen fortfarande ska vara en generell och inkomstbaserad försäkring. Dels av anledningen att också högavlönade som ofta har en lägre risk för arbetslöshet ska vara medlemmar men också för att ingen ska behöva lämna hus och hem bara för att man blir arbetslös. I grund och botten är a-kassan en försäkring för alla som arbetar. Den är lika viktig för den som har ett jobb som den är för den som är arbet- 16

slös. Det var fackförbunden som en gång i tiden startade a-kassorna, med insikten om att det fackliga löftet att ingen ska ta jobb till löner som ligger under kollektivavtalen alltid var hotat om den som blev arbetslös förlorade sin försörjning. Regeringens försämringar av a- kassan har handlat om att sätta press nedåt på lönerna. Vi vill inte se någon lönekonkurrens bland arbetare och vill därför ha en a-kassa som möjliggör att tacka nej till jobb med låga löner. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? A-kassan är en försäkring för alla som jobbar. Den gör oss tryggare och vi slipper konkurrera om jobben genom att sänka lönerna. Högerregeringen har slagit sönder a-kassan. De sa att det skulle bli fler jobb om man pressade arbetslösa hårdare. Idag ser vi resultatet tvärtom vad de hoppades på så är arbetslösheten högre och det enda som har hänt är att människor har blivit otryggare och fattigare. Vi vill se en upprustad a-kassa som inte gör arbetslös till det samma som fattig. Det är viktigt inte bara för den som är arbetslös utan också för alla som jobbar. Ung Vänster vill att taket i a-kassan höjs och indexeras. Minst 80 procent av löntagarna ska ha ut 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa. När man säger att man vill att taket indexeras handlar det om taket ska skrivas upp årligen i takt med att priserna stiger. Vi vill förändra kvalificeringsreglerna så att fler kan få ersättning från a-kassan, bland annat ta bort 75-dagarsregeln som försvårar för deltidsarbetande. För att unga som inte uppfyller arbetsvillkoret ska få ersättning vill vi göra det lättare att få a-kassans grundbelopp. Vi vill sänka medlemsavgifterna, så att ingen betalar mer än 100 kronor i månaden, och återinföra avdragsrätten på skatten för medlemsavgiften i en a-kassa. SJUKPENNINGEN Regeringens försämring av sjukpenningen innebär en rad saker: - Sämre ersättning. Regeringen har förändrat hur den sjukpenningsgrundande inkomsten beräknas, vilket gör att ersättningen blir mindre. De har också sänkt taket för ersättning, vilket har medfört att antalet personer som befinner sig över taket har fördubblats. 17 - Prövas mot hela arbetsmarknaden. Försäkringskassan bedömer inte hur sjuk man är, utan vilken arbetsförmåga man har. Under de första 90 dagarnas sjukskrivning prövas arbetsförmågan mot det arbete man har. Från och med den 91:a dagen prövas om den sjukskrivne kan utföra något arbete hos arbetsgivaren överhuvudtaget. Från och med dag 181 prövas arbetsförmågan mot hela arbets-

marknaden, och om man bedöms kunna utföra något arbete på den vanliga arbetsmarknaden försvinner rätten till sjukpenning. - Tidsbegränsningar. Sjukpenning ska i normalfallet inte betalas ut längre än under 180 dagar, men kan förlängas till 365 dagar om det finns särskilda skäl. Efter 365 dagar ska inte särskilda skäl beaktas. Efter att man har haft sjukpenning i ett år, har man en karenstid på nästan tre månader innan man kan bli beviljad sjukpenning igen. Efter 365 dagar kan man ansöka om förlängd sjukpenning i upp till 550 dagar. Om den beviljas gäller samma karens som tidigare. - Försäkringskassans möjlighet att ta individuella hänsynstaganden försvinner. Detta förändrades dock något under den senaste mandatperioden, på grund av den stora debatten kring de inhumana utförsäkringarna. Konsekvensen av försämringarna blir att över 90 000 människor utförsäkrats sedan förändringarna trädde i kraft och deras 550-dagar tar slut. Dessa personer ska då stå till arbetsmarknadens förfogande och exempelvis delta i olika åtgärder hos Arbetsförmedlingen, men många är för sjuka för att klara av det. 2013 utförsäkrades drygt 3 000 personer för andra gången. Tillsammans med de 2 066 personer som utförsäkrades 2012 har mer än 5 000 personer passerat den bortre gränsen i sjukförsäkringen två gånger. Drygt 70 procent av dem som utförsäkrades en andra gång 2012 återvände till Försäkringskassan. (Försäkringskassan 2013) VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Högerregeringens jakt på sjuka och arbetslösa är omänsklig. Den som är sjuk behöver vård och rehabilitering, inte mer oro och blanketter. Sjukpenningen måste återställas och mer hjälp behövs för de som blivit för sjuka för att arbeta. 18

UTFÖRSÄLJNINGAR AV STATLIGA BOLAG OCH AVREGLERINGAR UTFÖRSÄLJNINGAR Inför valet 2006 var högeralliansen tydlig med att de ville minska det statliga ägandet. På försäljningslistan stod bolag som Vasakronan, Vin & Sprit, Telia Sonera, Nordea, SAS, OMX och SBAB. Ansvarig minister för utförsäljningarna blev finansmarknadsminister Mats Odell (Kd). Finanskrisen blev däremot ett hinder som kom i vägen. När finanskrisen bröt ut meddelades att försäljningarna sköts på framtiden eftersom marknadsläget var oklart. Innan dess hade dock Vin & Sprit, OMX och Vasakronan sålts. Vin & Sprit bilades 1917 med namnet Aktiebolaget Spritcentralen, och hade som syfte att ta bort vinstintresset från alkoholindustrin. Tanken var att om staten producerar alkoholen kan vinsten användas för sociala satsningar, och utan vinstintresse finns ingen anledning att sälja mer än vad man måste. Länge hade företaget också monopol på importen av alkohol. 2008 köpte franska Pernod Ricard Vin & Sprit för motsvarande 53 miljarder kronor. Under 2007 hade Vin & Sprit en utdelning till staten på 800 miljoner kr. VAD SÄGER UNG VÄNSTER? Privata företag ska inte få styra över viktiga samhällsfunktioner, så att ägarnas plånböcker går före människors behov, klimatet och rätten att resa. Det vi äger tillsammans kan vi styra demokratiskt så att det förbättrar för de allra flesta istället för att gynna några få. Under 2008 beslutade regeringen att staten skulle sälja sin andel av OMX, som driver börserna ibland annat Stockholm och Helsingfors. Köpare var börsen i Duabi och den amerikanska Nasdaqbörsen. Istället för privatisering blev det alltså andra stater som ägde bolaget. Vasakronan är ett fastighetsbolag som är inriktade på kontors- och butikslokaler. 2008 såldes det till AP fastighet, som ägs av pensionsfonderna. I själva verket skulle man på sätt och vis kunna säga att staten därför indirekt fortfarande äger Vasakronan. Utöver dessa försäljningar har staten också sålt aktier i Telia Sonera. 19 2013 togs det senaste steget i avregleringen av den svenska bilbesiktningsmarknaden. Då styckades det tidigare monopolföretaget