Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen Ekonomisk brottslighet i organiserad form en studie om gärningsmän och deras bekanta C-uppsats i kriminologi Vårterminen 2006 Susanna Lindqvist

SAMMANFATTNING I denna uppsats har jag studerat personer dömda för organiserad ekonomisk brottslighet, vilket är ett samlingsbegrepp som innefattar ett flertal brott beroende av definition. Begreppet kommer i denna uppsats att utgöras av brottet utpressning. Ett syfte har varit att undersöka vad personer som är dömda för utpressning har för relationer till ekonomiska verksamheter. Med ekonomiska verksamheter menar jag både legala, i form av legala näringsverksamheter och illegala i form av ekonomisk brottslighet. Ett annat syfte med uppsatsen har varit att undersöka om man kan finna ett samband mellan individer som är dömda för utpressning och deras bekantas ekonomiska brottsbelastning. Enligt tidigare forskning är utpressning som utförs av medlemmar i kriminella nätverk ofta ett tecken på brott som begås inom ramen för organiserad ekonomisk brottslighet. Urvalet av personer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet utgörs därmed i denna uppsats av 75 individer dömda för utpressning mellan åren 2000 och 2005 som även är kända gängmedlemmar av polisen. Som teoretisk utgångspunkt hänvisar jag till Sutherlands teori om differentiella associationer. Denna utgår från att brott är något som individer lär sig via sociala interaktioner med andra människor. För att undersöka om denna teori kunde appliceras på min studie studerades 265 individer som enligt Polisens allmänna spaningsregister var bekanta till de 75 gängmedlemmar som dömdes för utpressning mellan åren 2000 och 2005. Gängmedlemmar dömda för utpressning samt deras bekanta studerades för att se hur många av dessa som var dömda för brott som kan innefattas i begreppet ekonomisk brottslighet och jämfördes sedan. Gängmedlemmar dömda för utpressning har även undersökts för att se vilka av dessa som sitter i styrelsen för en legal näringsverksamhet samt om andra kompanjoner inom styrelsen för samma företag har någon form av ekonomisk brottsbelastning. Resultaten visade att 17 procent av dem som dömts för utpressning även var dömda för annan form av ekonomisk brottslighet. Resultaten visade också att nära 23 procent av dem som dömts för utpressning satt i styrelsen för en legal näringsverksamhet. De resultat som jämförde gängmedlemmar dömda för utpressning och deras bekanta pekar åt två olika håll då vissa brottskategorier kan anses vara överrensstämmande mellan de två urvalen medan man vid andra brottskategorier inte kan finna några samband mellan dem.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Syfte 2 1.3 Avgränsningar 3 1.4 Disposition 3 1.5 Definitioner 4 1.5.1 Organiserad brottslighet 4 1.5.2 Ekonomisk brottslighet 5 1.5.3 Organiserad, ekonomisk brottslighet 5 1.5.4 Nätverk 6 1.5.5 Gäng 6 2. TIDIGARE FORSKNING 6 2.1 Organiserad brottslighet då och nu 7 2.2 Gäng, kriminella nätverk och definitionsproblem 8 2.3 Gäng och kriminella nätverk inom organiserad brottslighet 9 2.4 Likheter och skillnader mellan ekonomisk brottslighet 10 och organiserad brottslighet 2.5 Utpressning som variabel för organiserad ekonomisk brottslighet 12 2.6 En ökning av organiserad ekonomisk brottslighet 13 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 15 3.1 Teoretiska utgångspunkter i tidigare forskning 15 3.2 Teoretiska utgångspunkter i denna studie 17 4. METOD 17 4.1 Material och urval 17 4.1.1 Gängmedlemmar dömda för utpressning mellan åren 2000 och 2005 17 4.1.2 Bekanta till gängmedlemmar enligt Polisens allmänna spaningsregister 18 4.1.3 Gängmedlemmar med egen näringsverksamhet 19 samt deras kompanjoner 4.1.4 Sammanställning av material och urval 19 4.2 Definitioner för variabler 20 4.3 Tillvägagångssätt, metodval och andra metoder 21 4.4 Validitet och reliabilitet 22 4.5 Etiska överväganden 24 5. RESULTAT 24 5.1 Gängmedlemmar dömda för utpressning mellan åren 2000 och 2005 25 5.2 Bekanta till dömda gängmedlemmar enligt Polisens allmänna spaningsregister 27 5.3 Kompanjoner och gängmedlemmar med egen näringsverksamhet 29 5.4 Jämförelse mellan gängmedlemmars och deras bekantas ekonomiska brottsbelastning 31 5.5 Sammanfattning av resultat 33

6. ANALYS OCH AVSLUTANDE DISKUSSION 34 7. KÄLLFÖRTECKNING 40 BILAGOR

1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Organiserad och ekonomisk brottslighet är två samlingsbegrepp som inom kriminalpolitiken ofta används parallellt med varandra. Inget av begreppen innefattar klara brottsdefinitioner och är därför beroende av den diskurs 1 som begreppen ingår i. En grundläggande skillnad mellan begreppen är att ekonomisk brottslighet begås inom en laglig näringsverksamhet medan den organiserade brottsligheten i helhet förs inom en illegal verksamhet. Men det finns också en mängd likheter mellan begreppen; bl.a. är brottsutövare i båda kategorierna ofta ute efter ekonomisk vinning i en verksamhet som är organiserat planerad (Emanuelsson Korsell 2000, s.11). Trots att både ekonomisk och organiserad brottslighet har förekommit under lång tid i Sverige började detta att diskuteras som samhällsproblem först under 1970-talet. Begreppen har sedan dess förklarats som två skilda problem där den ekonomiska brottsligheten har ansetts vara mer accepterad än den organiserade. Detta har troligen att göra med den ansedde, typiska utövaren för de olika brottsbegreppen. Den organiserade brottslingen brukar särskiljas från den ansedde ekonomiska då denne enligt traditionen ofta har ett belastningsregister som innefattar både ekonomisk brottslighet och annan traditionell brottslighet, medan den typiska ekonomiska brottslingen endast begår ekonomisk brottslighet. En vanligt förekommande bild är också att den ekonomiska brottslingen har en hög social status och är välbärgad till skillnad från den traditionella brottslingen (Emanuelsson Korsell 2000, s.10). Första gången det publicerades kriminologiska teorier på den ekonomiska gärningsmannen var 1945 då den amerikanska kriminologen Sutherland myntade uttrycket White collar crime eller på svenska manschettbrottslighet, där den typiska gärningsmannen särskiljdes från den traditionella brottslingen på ovannämnda sätt (Sarnecki 2003, s.155). Detta har sedan dess levt kvar i det svenska samhället vilket har inneburit att ekonomisk brottslighet fortfarande är mer socialt accepterad än organiserad brottslighet (Emanuelsson Korsell 2000, s.10). 1998 grundades Ekobrottsmyndigheten som har till uppgift att bekämpa och förebygga ekonomisk brottslighet, med fokus på grov ekonomisk brottslighet. Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Gudrun Antemar dementerar den allmänna bilden om den typiska manschettbrottslingen och menar att det är viktigt att man inte ser den ekonomiska brottslingen förskönad, då denne ofta har en multikriminell bakgrund och även begår andra 1 Med diskurs menar jag det samlingsnamn vari begreppen diskuteras, utifrån infallsvinklar, begrepp, sätt att resonera, frågeställningar, sammanhang mm. (Wikipedias hemsida, 2006-05-25). 1

traditionella brott (Engelbrektsson, Apropå nr 4/2005). Ekobrottsmyndigheten kom 2005 ut med en rapport som påvisar ett ökat samband mellan ekonomisk och organiserad brottslighet. Sambandet har uppmärksammats av Ekobrottsmyndigheten som i sin rapport tycker sig se att gärningsmän som åtalas för grov ekonomisk brottslighet nu mer än tidigare är delar av kriminella nätverk och har multikriminella bakgrunder (Ekobrottsmyndigheten 2005, s.22). Den nya bilden av organiserad och ekonomisk brottslighet som ett sammanslaget fenomen vet man relativt lite om, och om det är så att den ekonomiska brottsligheten tenderar att bli organiserad så har det skapats ett samhällsproblem som för närvarande bekämpas tudelat p.g.a. vårt skillnadstänkande mellan ekonomisk och organiserad brottslighet. Som det ser ut idag är brottsbekämpningen inom båda samlingsbegrepp uppdelad mellan myndigheter, och bekämpas efter brottets juridiska definition (BRÅ 2002, s.45). Denna uppsats är en studie där jag valt att undersöka vilka relationer förbrytare inom kriminella nätverk har till legala näringsverksamheter samt hur bevandrade de är inom ekonomisk brottslighet. Studien syftar således till att undersöka hur vanligt fenomenet organiserad ekonomisk brottslighet är. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka vad personer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet har för relationer till ekonomiska verksamheter. Med ekonomiska verksamheter menar jag både legala, i form av legala näringsverksamheter och illegala i form av ekonomisk brottslighet. Detta har sin bakgrund i Ekobrottsmyndighetens rapport (2005) vari man menar att den ekonomiska brottsligheten mer och mer utförs i organiserad form (Ekobrottsmyndigheten 2005, s.20) och i Rikskriminalpolisens rapport om organiserad brottslighet (2004) där man antar att gemenskap inom kriminella nätverk kan påverka individer att begå organiserad, ekonomisk brottslighet (Rikskriminalpolisen 2004, s.13). Ett annat syfte med uppsatsen är därmed att undersöka om man kan finna ett samband mellan individer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet och deras bekantas ekonomiska brottsbelastning. 2

För att undersöka detta har jag valt att ställa följande frågor: 1. Hur vanligt är det att medlemmar av kriminella nätverk som är dömda för utpressning även är dömda för annan ekonomisk brottslighet? 2. Hur vanligt är det att medlemmar av kriminella nätverk som är dömda för utpressning har bekanta som är dömda för ekonomisk brottslighet? 3. Hur vanligt är det att medlemmar av kriminella nätverk som är dömda för utpressning är registrerade som styrelsemedlemmar i legala företag? 4. Hur många andra styrelsemedlemmar inom samma legala företag som individerna ovan är dömda för ekonomisk brottslighet? 1.3 Avgränsningar Tidigare forskning har visat att när utpressning begås av personer som ingår i kriminella gäng är det fråga om organiserad ekonomisk brottslighet (Axelsson-Palmer 2005, s.32). När jag i denna uppsats skall undersöka vad personer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet har för relationer till ekonomiska verksamheter har jag därmed utgått från tidigare forskning. Detta innebär att individer som är dömda för utpressning mellan år 2000 och 2005 och som enligt polisen är kända gängmedlemmar, kommer att utgöra urvalet av dömda organiserade ekonomiska gärningsmän. (För brottsrubricering av utpressning i brottsbalken, se Bilaga 1.) Vid undersökning av vilka som har begått ekonomisk brottslighet kommer endast synlig ekonomisk brottslighet att tas upp, vilket görs i form av de ekonomiska brott som dessa individer är dömda för. De individer som i uppsatsen är bekanta till personer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet, utgör ett urval av individer som enligt ASP (Polisens allmänna spaningsregister) har påträffats tillsammans med den dömde. 1.4 Disposition I kapitel 2 kommer tidigare forskning på området att beskrivas för att skapa en djupare förförståelse hos läsaren på det undersökta området. I kapitel 3 framförs uppsatsens teoretiska utgångspunkter. I kapitel 4 framförs en källkritik över tidigare forskning som tar upp vissa punkter som jag personligen anser vara viktiga att tänka på vid läsning av tidigare forskning. Vidare kommer i samma kapitel en metoddel om den forskning som ingår i uppsatsen, där även validitet och reliabilitet som inkluderar mörkertal och bortfall tas upp. Kapitel 5 redovisar de resultat som studien kommit fram till med ett avslutande stycke där de viktigaste resultaten sammanfattas. 3

Kapitel 6 består av en resultatanalys samt en avslutande diskussion med förslag på fortsatt forskning. 1.5 Definitioner 1.5.1 Organiserad brottslighet Organiserad brottslighet består vanligen av individer som genom sammanslutningar ingår i mer eller mindre konstanta nätverk (Emanuelsson Korsell, Apropå nr 6/1999). Dessa nätverk är systematiskt organiserade och planerade att drivas under en längre period. Tanken med verksamheten är att få ut illegal vinning genom en illegal verksamhet (Bergqvist 2002, s.34). EU har skapat 11 kriterier som definierar organiserad brottslighet: Samarbete mellan fler än två personer*. Egna tilldelade uppgifter åt var och en. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden*. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar*. Strävan efter vinning och/eller makt*. Någon form av disciplin och kontroll. Verksamhet på lokal nivå. Användning av våld eller andra metoder för hot. Användning av kommersiella eller andra affärsmässiga strukturer. Deltagande i penningtvätt. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi. Alla ovanstående punkter är inte gemensamma för alla länder, utan definieras olika beroende på land. Punkterna markerade med en * är i Sverige obligatoriska kriterier. Utöver dessa skall åtminstone ett av resterande kriterier inkluderas för att kunna definieras som organiserad brottslighet (Ullgren, Apropå nr 2/2002). 4

1.5.2 Ekonomisk brottslighet Inom ekonomisk brottslighet förekommer definitionsproblematik. Vanligen brukar dock begreppet innefatta legala näringsverksamheter som tjänar pengar på att begå brott (BRÅ 2004, s.5). Inom begreppet har det skapats ett antal kriterier som vanligen måste uppfyllas för att brottet skall räknas som ekonomiskt. Dessa är: Brottslighet med ett ekonomiskt motiv som vinning. Brottsligheten skall bedrivas inom en legal näringsverksamhet. Brottsligheten skall vara konsekvent, av stor omfattning, röra stora statliga eller medborgerliga värden eller drabba grupper eller enskilda (Emanuelsson Korsell 2000, s.9). 1.5.3 Organiserad ekonomisk brottslighet Både organiserad och ekonomisk brottslighet har som nämnts ovan bestämda kriterier för vad som innefattas i samlingsbegreppen. Men det är när kriterierna för begreppen börjar flyta ihop som organiserad ekonomisk brottslighet skapas, dvs. när ekonomisk brottslighet utförs av organiserade kriminella grupper. Tablå 1.5.3 Sammanslagen tablå över grundläggande kriterier för organiserad respektive ekonomisk brottslighet. O: Kriterium för organiserad brottslighet, E: Kriterium för ekonomisk brottslighet Kriterium Brottslighet med ett ekonomiskt motiv som vinning. Brottsligheten skall bedrivas inom en legal näringsverksamhet. Brottsligheten skall vara konsekvent, av stor omfattning, röra stora statliga eller medborgerliga värden eller drabba grupper eller enskilda Samarbete mellan fler än två personer*. Egna tilldelade uppgifter åt var och en. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden* Misstanke om allvarliga kriminella handlingar*. Strävan efter vinning och/eller makt* Någon form av disciplin och kontroll Verksamhet på lokal nivå. Användning av våld eller andra metoder för hot. Användning av kommersiella eller andra affärsmässiga strukturer. Deltagande i penningtvätt. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi Brottsdefinition O och E E O O O och E O O O och E O och E O O O och E O O 5

Tablå 1.5.3 visar de grundläggande kriterier för organiserad respektive ekonomisk brottslighet som är nämnt tidigare. När den ekonomiska brottsligheten (E) överrensstämmer med den organiserade brottslighetens kriterier (O) skapas fenomenet organiserad ekonomisk brottslighet. Det svenska obligatoriska kriteriet för organiserad brottslighet är; Strävan efter makt eller vinning är även ett obligatoriskt kriterium för ekonomisk brottslighet. När de andra tre obligatoriska kriterierna kan definieras på en ekonomisk brottslighet har den övergått till organiserad ekonomisk brottslighet. Detta innebär att den ekonomiska brottsligheten förs i en organiserad form, med grov ekonomisk brottslighet under en lång tidsperiod. 1.5.4 Nätverk Inom kriminalpolitiken finns olika definitioner för sammansättningar och grupperingar av individer. I denna uppsats har jag valt att precisera dessa grupperingar efter Rikskriminalpolisens definition (2005): Ett antal noder som är länkade till varandra, och består av en eller flera grupper och till dem länkade enskilda individer. Styrande funktioner utgörs av ett eller flera nav (Rikskriminalpolisen 2005, s.6). 1.5.5 Gäng Även definitionen av gäng har i denna uppsats utgått från Rikskriminalpolisens definition (2005) av begreppet: En grupp som ofta har ett säreget varumärke (namn, symbol, titlar eller dyl.). Regleras av en intern hierarki (Rikskriminalpolisen 2005, s.6). 2. TIDIGARE FORSKNING På 1970-talet började begreppen organiserad och ekonomisk brottslighet definieras som samhällsproblem i Sverige. Trots detta har den organiserade brottsligheten kommit i skymundan då man kriminalpolitiskt valt att koncentrera sig på ekonomisk brottslighet (Emanuelsson Korsell 2000, s.10). Detta gör att det förekommit mycket lite forskning på såväl organiserad brottslighet samt organiserad ekonomisk brottslighet. Den mest omfattade studien på området är troligen Brottsförebyggande rådets (BRÅ) Organiserad brottslighet lösa maskor eller fasta nätverk (2002). Rapporten är en analys av sammanslagna resultat som utförts både i kvantitativ enkätform och som kvalitativa intervjuer med chefsåklagare vid De internationella åklagarkamrarna, avdelningschefer vid Ekobrottsmyndigheten, regionchefer vid Tullverket, representanter vid polismyndigheter, och personer inom hos Riksåklagarämbetet och Rikskriminalpolisen. 6

Även Rikskriminalpolisen har kommit ut med forskning om kartläggning av organiserad brottslighet och kriminella nätverk i Sverige under åren 2003, 2004 och 2005. I dessa analyseras nätverkens utformning, omfattning och skadeverkan mm. Dessa rapporter har tagits fram i samarbete mellan Polisen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Tullverket. Dessa rapporter innehåller dock en mycket vag metoddel om hur insamlingen av kartläggandet har sett ut för de olika myndigheterna. De nämner endast vilka uppgifter Rikskriminalpolisen har bett att få från diverse myndigheter och går inte vidare in på hur myndigheterna har tagit fram dessa data, vilket begränsar rapporternas tillförlitlighet. 2006 kom Ekobrottsmyndigheten ut med en rapport rörande utvecklingen av ekonomisk brottslighet som till stor del innefattade organiserad ekonomisk brottslighet. Rapporten analyserar grov ekonomisk brottslighet som tenderar att utvecklas till en form av organiserad brottslighet. Som underlag till rapporten har Ekobrottsmyndigheten analyserat domar och anmälningsstatistik. 2.1 Organiserad brottslighet då och nu I 1920-talets Sverige låg medborgarnas alkoholkonsumtion på en hög nivå. Den svenska staten och nykterhetsrörelsen hade tillsammans beslutat att något var tvunget att göras åt problemet. Alkoholrestriktioner och motbokssystem infördes och det var i samband med detta som den första organiserade brottsligheten tog fart i landet i form av olaglig alkoholförsäljning. Trots att organiserad brottslighet funnits sedan dess var det först 50 år senare som denna typ av kriminalitet började diskuteras som ett samhällsproblem (BRÅ 2002, s.17). Organiserad brottslighet diskuteras ofta som en synonym till ekonomisk brottslighet. Rikspolisstyrelsens arbetsgrupp mot ekonomisk och organiserad brottslighet (AMOB) gjorde en stor kartläggning under 1970-talet då man särskiljde begreppen genom deras definitioner. Enligt dessa begås ekonomisk brottslighet inom en laglig näringsverksamhet, medan organiserad brottslighet i helhet förs inom en illegal verksamhet. Men eftersom definitionerna inte innefattar några bestämda, juridiska brott behandlas anmälningar inte som ett gemensamt fenomen inom brottsbekämpande myndigheter utan behandlas separat utifrån juridiska definitioner (BRÅ 2002, s.9-10). Den organiserade brottsligheten skiljer sig länder emellan och över tid. Detta innebär att definitioner av organiserad brottslighet i Sverige inte alltid stämmer överens med de internationella regler som är uppsatta (de elva punkter som är beskrivna i kapitel 1.5.1). En av 7

punkterna som nämns för de internationella kriterierna är användning av våld eller andra metoder för hot. Detta är ett kriterium som enligt respondenterna i BRÅ:s studie anses vara tämligen ovanligt vad gäller organiserad brottslighet i Sverige, men som dock anses vara under uppgång beroende på öppnare gränser mot Europa och en transnationalisering av kriminella nätverk (BRÅ 2002, s.21-24). De organiserade brott som förekommer inom kriminella nätverk i Sverige är enligt samma respondenter: smuggling i form av alkohol, människor och narkotika, organiserad ekonomisk brottslighet såsom skattebrott, bedrägerier, penningtvätt och handel med svart arbetskraft, handel med stulna bilar, illegal invandring, illegal spelverksamhet, handel med vapen och utpressning genom grova hot och rån (BRÅ 2002, s.8). 2.2 Gäng, kriminella nätverk och definitionsproblem Gäng har fascinerat kriminologiska forskare under lång tid och det finns både tidigare forskning och teorier på området. Vanligen betraktas gäng enligt kriminologiska forskare som ett ungdomsfenomen, men här förekommer definitionsproblem som forskare inte har kunnat enas om. Den amerikanska kriminologen Yablonsky definierar gäng enligt följande kriterier: Det finns ett antal bestämda medlemmar i gänget som är uppbyggt på ett hierarkiskt vis med självklara ledare. Medlemmarna i gänget har således varsin roll och medlemmarna skall kunna definiera varandra (Yablonsky i Sarnecki 2003, s.171). Bland senare begreppsförklaringar av gäng finns Curry och Deckers definition: Ett gäng definieras av en grupp individer som ingår i gruppen över en längre tidsperiod (ett år). Gruppen använder sig av särskilda symboler i form av kläder, tatueringar eller något annat som visar att de ingår i gänget, symbolerna visas också genom en särskild kommunikation som medlemmarna har gentemot varandra som t.ex. klotter, handsignaler mm (Curry och Deckers i Sarnecki 2003, s.171). Andra forskare såsom Klein menar att gäng inte bara kan definieras utifrån grupper av individer då olika typer av gäng skiljer sig från varandra. Gängen bör därför definieras olika beroende på vad som för samman gänget i fråga, t.ex. ungdomsgäng, fängelsegäng eller MC-gäng mm (Klein i Sarnecki 2003, s.172). Den gängdefinition som formuleras i denna uppsats utgår som sagt från Rikskriminalpolisens (2005) definition som grundar sig på två av ovanstående teorier i form av att ett gäng består av en grupp individer där gänget är uppbyggt på ett hierarkiskt vis och där medlemmar i gänget använder sig av särskilda symboler. 8

2.3 Gäng och kriminella nätverk inom organiserad brottslighet Två av EU:s kriterier för organiserad brottslighet är att samarbete sker mellan fler än två personer och att verksamheten sker under en obegränsad eller lång utsträckning av tid. Dessa två kriterier skulle gemensamt kunna utgöra definitioner för gäng enligt Curry och Deckers definition (Sarnecki 2003, s.171). Men enligt svensk forskning framkommer det både i BRÅ:s (2002)och i Rikskriminalpolisens (2005) rapporter att den organiserade brottsligheten i Sverige snarare är utförd av kriminella nätverk än av gäng (BRÅ 2002, s.8, Rikskriminalpolisen 2005, s.10). BRÅ (2002) menar därför att man bör särskilja på traditionell och en nyare form av organiserad brottslighet. Detta eftersom samhörigheten inom de traditionella organiserade gängen grundade sig i en gemensam kultur, etnicitet och/eller nationalitet, vilket inte är särskilt vanligt i Sverige. Numera skapas kriminella nätverk av individer som vill ha en professionalisering inom nätverken för att få ut maximalt med vinning av den brottslighet som utförs. Detta har inneburit att den fasta formen av gäng inte längre existerar i samma utsträckning; istället består den organiserade brottsligheten av lösare former av kriminella nätverk där individerna kan bytas ut för att få en maximal vinning och professionalisering av kriminaliteten. I samband med professionaliseringen utnyttjas också öppnare gränser mellan länder där nätverk kan bestå av individer som från sina hemländer sköter sin del av nätverken. Detta gör att nätverken inte längre grundar sig i gemensam etnicitet eller nationalitet (BRÅ 2002, s.23-24). Eftersom det grundläggande målet med organiserad brottslighet är ekonomisk vinning struktureras verksamheten upp på samma vis som en legal verksamhet med särskilda bestämmelser för hur verksamheten skall fungera. Den utvecklande professionaliseringen inom nätverken gör att många nätverk till stor del kan livnära sig på den kriminella verksamheten (BRÅ 2002, s.24-26). I Rikskriminalpolisens rapport (2004) värderas antalet kriminella nätverk till 98 stycken. Kartläggningen visar att nätverken är utformade med ett fåtal centrala individer som utgör en sammansvetsad kärna och med en varierad omfattning av medlemmar. I lite drygt 59 procent av fallen består den centrala kärnan av en till fyra individer, 27 procent innehar fyra till tio stycken centrala individer och ca nio procent av nätverken tycks ha en central kärna bestående av fler än 10 individer. I rapporten framkommer skillnader i nätverkens sammansättning beroende på myndighet som har rapporterat in fallet. Bl.a. kan man se att de nätverk som skatteverket har rapporterat in främst består av små grupperingar innefattande högst 10 9

personer, medan polisens och tullverkets kartläggning kan innefatta grupper på upp till 35 personer. I polisens kartläggning kan man finna att nätverken oftare består av en större central kärna än i de andra myndigheternas rapporter. Man har också funnit att det inom många av nätverken finns en hierarkisk struktur medlemmarna emellan (Rikskriminalpolisen 2004, s.10-11). Precis som i BRÅ:s rapport så finner man en förändring över nätverkens sammansättning. Man menar att gängen är sammansatta grupperingar av personer där effektivitet och största möjliga ekonomisk vinning är de grundläggande målen med verksamheten (Rikskriminalpolisen 2004, s.13). Vid kartläggande av organiserade ekonomiska nätverk är man dock mer försiktig vid uttalande av nätverkens sammansättningar. Här delas nätverk in utifrån brottskategorier med en särskild benämning för organiserad ekonomisk brottslighet. Man menar här liksom i BRÅ:s rapport att brottslighet som anses vara organiserad i Sverige inte alltid uppnår de 11 kriterier EU satt upp för organiserad brottslighet. Inom den ekonomiska brottslighet som förekommer i Sverige är det ytterst sällan som man kan koppla flera personer till brott, vilket enligt Rikskriminalpolisens kartläggning (2005) gör det svårt att se vem eller vilka som verkligen är hjärnan bakom brottet då dessa ofta gömmer sig bakom s.k. målvakter (Rikskriminalpolisen 2005, s.10-11). Med målvakt menas en utomstående person som inte är delaktig i de brottsliga upplägg som ett företag kan utföra, men som har det juridiska ansvaret för näringsverksamheten. Dessa individer är ofta ovetande om de brott som företaget begår och blir på så vis lurade in i sin position som målvakt (Larsson 2005, Apropå nr 4-5/2005). Den organiserade ekonomiska brottsligheten nämns i samma rapport också vara svår att kartlägga då man inte vet om dessa kluster av grupper består av stora nätverk eller nära kontakt mellan flera olika kriminella nätverk (Rikskriminalpolisen 2005, s.10-11). 2.4 Likheter och skillnader mellan ekonomisk brottslighet och organiserad brottslighet Enligt Bergqvist (2002) finns det två sätt att separera organiserad brottslighet från ekonomisk brottslighet. Det ena är utifrån fokus på verksamhet. Den organiserade brottslighetens verksamhet är kriminaliserad och grundtanken är att tjäna pengar på den kriminaliserade verksamheten. Exempel på detta är människosmuggling. Detta skiljer sig från den ekonomiska brottsligheten då denna begås inom en legal näringsverksamhet, där andra delar av företaget sköts inom ramen för samhällets regler och lagar. Den organiserade brottslighetens metoder skiljer sig också från den ekonomiska då den vanligen tar till olagliga metoder som hot och våld för att skydda sin verksamhet vilket inte sker inom ekonomisk brottslighet (Bergqvist 2002, s.34). 10

För att förklara de stora likheterna som finns mellan den ekonomiska och den organiserade brottsligheten hänvisar Emanuelsson Korsell (2000) till Ruggieros studie från 1996. Här nämns att brottsutövare i de båda kategorierna är ute efter ekonomisk vinning i en verksamhet som är organiserat planerad. Legala näringsverksamheter är registrerade av bolagsverket, medan illegala näringsverksamheter inte är det. Detta innebär att legala verksamheter måste följa vissa regler och lagar såsom bokföringslagen och skatteplikt. Följaktligen påverkar detta vanligen näringsverksamhetens strukturella upplägg och organisation. Ruggiero menar dock att den illegala verksamheten ofta är planerad som en legal verksamhet med professionaliseringar inom arbetsområden, där varje individ har bestämda arbetsuppgifter och med ett vinnande intresse för att kunna utveckla verksamheten genom ny personal och utvecklande metoder och teknik. Dessutom menar han liksom Ekobrottsmyndigheten (2005) att det kan förekomma organiserad brottslighet inom ramen för en legal näringsverksamhet. Ruggeiro anser att eftersom både legala och illegala verksamhetsformer har ett ekonomiskt vinningssyfte är så är de båda beroende av tillfällesstrukturen. Detta innebär att både den organiserade brottsligheten och den grövre ekonomiska brottsligheten ökar i ett samhälle där rikedom och makt eftersträvas (Ruggerio i Emanuelsson Korsell 2000, s.9-10). Det skillnadstänkande mellan organiserad och ekonomisk brottslighet som har skapats i Sverige uppmärksammas även i Robert Anderssons avhandling (2002); Kriminalpolitikens väsen. Robert Andersson menar i denna att gärningsmän separeras efter framtida förutsättningar där man försöker inkludera vissa individer in i samhället igen medan andra exkluderas. För att man skall kunna avgöra vilka som skall inkluderas delas gärningsmännen in i tre grupper: Engångsförbrytaren, Den reformbara och Den yrkeskriminella individen. Tanken är att Engångsförbrytaren behöver en knäpp på näsan, dvs. ett litet straff som t.ex. böter för att inte begå brott igen, Den reformbara individen skall få hjälp att förändra sitt tankesätt så att denne i framtiden väljer att inte begå brott medan Den yrkeskriminella individen har valt att gå en kriminell väg och bör därför exkluderas ur samhället (Andersson 2002, s.189). Detta kan jämföras med den uppdelning som gjordes redan på 70-talet då man inom den svenska kriminalpolitiken satte upp distinkta skillnader mellan manschettbrottslingen och den organiserade brottslingen (Emanuelsson Korsell 2000, s.10). Det normativa tänkande har grundat sig på att manschettbrottslingen som annars har en hög social status skall inkluderas i samhället igen och att man därför accepterar lite småfiffel, medan den organiserade brottslingen inte kan accepteras och istället bör exkluderas ur samhället. 11

Den vanligaste formen av ekonomisk brottslighet som svartjobb och skattefusk är så pass bred och vanligt förekommande i dagens Sverige att samhället nästintill ser det som acceptabelt fusk. Det är inget som förekommer inom särskilda samhällsgrupper utan finns inom alla samhällsklasser (Emanuelsson Korsell i Sjöstrand 2005, s.41). Till skillnad från den tidigare indelning där man delat in ekonomisk brottslighet i en grupp, och organiserad brottslighet i en annan, delar Ekobrottsmyndigheten (2005) i sin rapport upp den ekonomiska brottsligheten i tre grupper: Små företag med oplanerad brottslighet Små företag som begår oplanerad brottslighet beroende på slarv, en hårdnande konkurrens eller andra ekonomiska problem som gör att individerna utför oplanerad brottslighet. Dessa utgör den stora skalan av ekonomisk brottslighet och innefattar främst brottskategorierna skattebrott och bokföringsbrott. Företag med planerad brottslighet Företag som utför brottslighet som är mer planerad. Den olagliga verksamheten planeras och döljs i en legal företagsverksamhet som vanligen sköts regelrätt. I denna grupp förskingras ofta stora summor pengar, och verksamheten styrs av vinstintresset. Multikriminella företag, en blandning av ekonomisk och organiserad brottslighet Inom kriminella nätverk och grupper skapas bolag för att kunna dölja och förskingra pengar som inkommit via annan kriminell brottslighet som ofta är organiserad. Företagen är mycket väl planerade och strukturerade, där de som ingår i företaget vanligen är medlemmar av kriminella nätverk och alla har varsina positioner i företaget som de är specialiserade på (Ekobrottsmyndigheten 2005, s.3). Skillnaden med den tidigare uppdelningen mellan ekonomisk och organiserad brottslighet och den som Ekobrottsmyndigheten (2005) har delat upp, tycks vara att den ekonomiska brottsligheten numera är indelat i en mindre allvarlig och en grövre brottslighet, medan den organiserade ekonomiska brottsligheten liksom tidigare anses vara den grövsta formen. 2.5 Utpressning som variabel för organiserad ekonomisk brottslighet Gängmedlemmar som är dömda för utpressning kommer i denna uppsats att utgöra urvalet av individer som är dömda för organiserad ekonomisk brottslighet. Urvalet grundar sig på tidigare forskning som visar att utpressning ofta är ett brott som förekommer inom organiserad ekonomisk brottslighet, bl.a. definieras brottet utpressning av 12

respondenterna i BRÅ:s undersökning (2002) som ett brott som ingår i samlingsbegreppet organiserad ekonomisk brottslighet (BRÅ 2002, s.27). Axelsson Palmer skrev 2005 en uppsats på Kriminologiska institutionen om utpressning mot företagare för att undersöka om det utgör organiserad brottslighet. Undersökningen bestod av 823 rapporter om utpressning och människorov utförda mellan åren 1995 och 2002 som var dokumenterade i CBS (Centrala brottspaningssystemet) 2 ; (Axelsson-Palmer 2005, s.22). I undersökningens resultat redovisas att antalet polisanmälningar gällande utpressning hade ökat markant mellan åren 1995 och 2002. I resultaten som gällde utpressning mot företagare var gärningsmännen i 143 fall av 719 medlemmar i gäng som på något vis uppmärksammats av media. Dessa var vanligen mellan 20-30 år gamla. 65 stycken av respondenterna var enligt polisens kartläggning medlem i ett av polisen känt gäng, eller kriminellt nätverk. År 2004 hade 56 av dessa dömts för utpressning. Enligt studien av Axelsson Palmer påvisades att alla individer som var skäligen misstänkta för utpressning och medlemmar i gäng enligt polisens register, var brottsbelastade och hade ett medeltal på 35,6 månader i fängelse innan straffet för utpressning genomfördes (Axelsson-Palmer 2005, s.26-32). Axelsson Palmer menar att utpressning i dessa fall rör sig om organiserad brottslighet eftersom de studerade individerna har begått brottet utpressning, flertalet gärningsmän tidigare är kriminellt belastade, samt att det är en stor andel som är kända gängmedlemmar (Axelsson-Palmer 2005, s.32). 2.6 En ökning av organiserad ekonomisk brottslighet 2005 kom Ekobrottsmyndigheten ut med rapporten Ekobrottsligheten och ekobrottslingarna i ett framtidsperspektiv. Utifrån denna rapport menar Ekobrottsmyndigheten att den ekonomiska brottsligheten är i ett expanderande skede, med en stark uppgång av den anmälda delen ekonomiska brott. Antalet polisanmälda ekonomiska brott har ökat med 47 procent mellan åren 2001 och 2004, vilket tolkas som toppen på ett isberg, dvs. en liten synlig del av den ekonomiska brottslighet som faktiskt tros förekomma (Ekobrottsmyndigheten 2005, s.20). Trots att de vanligast anmälda brottskategorierna är de som förekommer inom gruppen Små företag med oplanerad brottslighet (se kapitel 2.4) tros den kriminella strukturen inom ekonomisk brottslighet variera och den ekonomiska brottsligheten tros bli mer och mer organiserad. Det som kan påvisa en koppling mellan ekonomisk och organiserad brottslighet 2 CBS är ett nationellt system för spaningsuppgifter om allvarliga och gärningsmän i den mån de identifieras och bedöms vara skäligen misstänkta (Axelsson Palmer 2005, s.2) 13

är att det vid anmälda brott blir vanligare att kriminella personer köper in sig i företag eller med kriminella metoder tvingar sig in i företag, för att kunna driva dessa med ekobrott som bakomliggande affärsidé. Målen för deras verksamhet är att lura staten eller andra på pengar, eller att tvätta pengar från annan kriminell verksamhet, men även att med olagliga verktyg som hot eller våld begå brott i företagets namn (Ekobrottmyndigheten 2005, s.6-7). Grövre ekonomisk brottslighet begås oftare än tidigare av företagsamma individer som är delar av kriminella nätverk, vars mål är att få ut största möjliga ekonomiska vinning från företagen. Detta gör att brottsligheten sker under långa tidsperioder och de inblandades arbetsuppgifter blir allt mer uppdelade och professionaliserade. På grund av professionaliseringen av de inblandandes arbetsuppgifter rekryteras kriminella personer med olika brottsbakgrund in i företagen, vilket leder till att företagen bildar en multikriminell verksamhet där kriminella individers idéer och tidigare brottsmetoder överförs och börjar användas i företagen. De kriminella som idag döms för ekonomisk brottslighet har i högre utsträckning än tidigare en tyngre brottsbelastning med ett bredare arkiv på tidigare brott. Detta tyder på ökad organiserad ekonomisk brottslighet då det som nämns ovan också är typiska kriterier för att en brottslighet skall ses som organiserad. Detta är en anledning till att man ser att den ekonomiska brottsligheten blir mer och mer kopplad till organiserad brottslighet (Ekobrottsmyndigheten 2005, s.22). Den statistik som Ekobrottsmyndighetens rapport (2005) grundar sig på är baserad på polisanmälda brott. Det kan dock finnas problematik med att göra statistik baserat på polisanmälda brott: Mörkertal redovisas aldrig I statistiken över polisanmälda brott redovisas endast de brott som kommit till polisens kännedom och inte den faktiska brottsnivån. Hur stora mörkertalen är inom ekonomisk brottslighet vet man inte, vilket innebär att man har svårt att avgöra vad en uppgång av antalet polisanmälda brott beror på. En polisanmälan säkerställer ej att ett brott har begåtts Vid själva polisanmälan av brott åsätts en klassificering på brottet. Denna klassificering kan förändras vid utredning och under rättegång. Man kan inte heller vara säker på att ett brott har begåtts innan det prövats av domstol. Brottets definition kan förändras När man som i Ekobrottsmyndighetens rapport undersöker hur ekobrott har förändrats under en tidsperiod måste man undersöka om definitionen för ekobrott har förändrats under den studerade tiden. En förändring av 14