Råån VATTENUNDERSÖKNINGAR 23 EKOLOGGRUPPEN på uppdrag av RÅÅNS VATTENDRAGSFÖRBUND April 24
Råån 23 Råån Vattenundersökningar 23 Innehåll sidan Sammanfattning...1 Uppdraget...2 Genomförandet...2 Undersökningens omfattning...2 Nederbörd, temperatur och vattenföring...3 Transporter av kväve, fosfor och kol...5 Metodik...5 Resultat...5 Kemiska analyser...7 Metodik...7 Resultat...7 Flödesviktade halter för kväve och fosfor...9 Bottenfauna...1 Resultatsammanställning...1 BILAGOR 1. Vattenföring vid Bröddebacken...15 2. Resultat av vattenanalyser...16 3. Metodik bottenfauna...17 4. Resultat bottenfauna...23 Rapporten är författad av Ann Nilsson, Ekologgruppen Uppdragsgivare: Rååns vattendragsförbund Landskrona April 24 Omslag: Tostarpsbäcken, Arhill, pkt 23. Foto: Birgitta Bengtsson Ekologgruppen i Landskrona AB konsult inom natur- och miljövård ADRESS: Järnvägsgatan 19 b E-POST: mailbox@ekologgruppen.com 261 32 Landskrona HEMSIDA: www.ekologgruppen.com TELEFON: 418-767 5 TELEFAX: 418-13 1
Sammanfattning 1 Råån 23 Vattenkontrollen i Rååns vattensystem 23 har omfattat en provstation; Råån vid Görarpsdammens utlopp, där veckoprover tagits. Proverna har blandats flödesproportionellt till månadsprover och analyserats på nitratkväve, totalkväve, totalfosfor och totalt organiskt kol (TOC). Dessutom har elva lokaler undersökts med avseende på bottenfauna. Väderåret 23 var varmt och ganska torrt. Årsmedelvärdet för temperaturen i Helsingborg 23 var 8,4 C, vilket är,8 C över årsnormalen för 1961-199, 7,6 C. Årsnederbörden var 652 mm, vilket kan jämföras med normalvärdet för samma period, 737 mm. Maj var den nederbördsrikaste månaden medan februari var den nederbördsfattigaste. Vattenföringen under 23 vid SMHI s station i Bröddebacken var i medeltal,9 m 3 /s, vilket är lägre än normalt, 1,4 m 3 /s, för åren 1974-22. Januari och december var högflödesmånader, medan det lägsta flödet uppmättes i augusti. Transporten av kväve, fosfor och TOC var som störst under januari, maj, november och december. Totalt visar undersökningen på en transport av 29 ton kväve, 2 ton fosfor och 12 ton kol (TOC) från Råån till Öresund under 23. Årstransporten 23 av kväve, fosfor och TOC var betydligt lägre än medelvärdet för perioden 1986-22. Arealkoefficienterna (transporten fördelat på antalet ytenheter) i avrinningsområdet 23 var 15 kg kväve och,12 kg fosfor/hektar och år. Halterna av kväve var högst under januari, maj samt i november-december. Fosforhalterna var som högst i juli. Halterna av TOC av var som högst under juni-juli. Årsmedianvärdena 23 för kväve- och fosforhalterna ligger under medelvärdet för perioden 1986-22 och TOC-halten ligger strax över medelvärdet. Bottenfaunan undersöktes liksom 2, 21 och 22 på elva lokaler, fem i huvudfåran och sex i biflöden. Totalt noterades 99 taxa, vilket är det högsta under de fyra undersökningsåren. Artrikaste lokal var Råån i Vallåkra i den nya meanderslingan med 42 taxa, artfattigast var Borgenbäcken med endast 12 taxa. Lokalerna bedömdes som obetydligt (Råån, Vallåkra i ny meanderslingan) via måttligt, betydligt till starkt påverkade av organiska föroreningar, vilket indikerar att djurlivet är tydligt påverkat av näringsbelastningen i vattendragen. Situationen var tydligast i biflödena men här kan bottenfaunan även vara påverkad av uttorkning under vissa perioder under året. Naturvärdet var eller, ingen lokal uppnådde mycket naturvärde enligt tillämpat naturvärdesindex. Tio ovanliga arter påträffades i årets undersökning; fem snäckarter, två nattsländor, en dagslända och en bäckslända samt kräftdjuret Proasellus coxalis. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 Uppdraget 2 Föreliggande rapport utgör en sammanställning av resultaten från 23 års vattenundersökningar i Råån, som utförts på uppdrag av Rååns vattendragsförbund. Undersökningsprogrammet har under 23, när det gäller vattenkemi, omfattat en provpunkt (Görarpsdammens utlopp). I enlighet med uppdraget har denna rapport inriktats på ren resultatredovisning och kommentarerna till resultaten är därför fåordiga. Dessutom har elva lokaler undersökts med avseende på bottenfauna, fem i huvudfåran och sex i biflödena. Genomförandet Personal vid Vattenverket i Helsingborgs kommun, har svarat för veckoprovtagningen i Görarpsdammen. Kemianalyserna har utförts av LMI, Helsingborg. Ekologgruppen har stått för bearbetning och redovisning av resultatet. Ekologgruppen har även genomfört provtagning av bottenfaunan samt sortering, bestämning och analys av resultaten. Undersökningens omfattning Rååns vattendragsförbunds kontrollprogram för 23 har omfattat en provpunkt för vattenkemi; Görarpsdammens utlopp (stationsnummer 8). Denna är belägen i Helsingborgs kommun i Rååns huvudfåra omedelbart väster om väg E6, och har koordinaterna; x(norr) 6212, y(öster) 131125. Provtagningsfrekvensen är ett prov per vecka. Veckoproverna har efter årsslutet blandats flödesproportionellt till månadsprover och analyserats med avseende på: nitratkväve (NO 2+3 -N) totalkväve (tot-n) totalt organiskt kol (TOC) totalfosfor (tot-p) Bottenfaunan undersöktes på 11 provpunkter, enligt tabell 1. Tabell 1. Undersökta bottenfaunalokaler i Råån 23. Provpunkt Vattendrag Namn Koordinat X Koordinat Y Kommun Datum 21 Råån Halmstad 625957 1326756 Svalöv 23-11-4 22 Råån Sireköpinge 62349 132499 Svalöv 23-11-4 24 Råån Vallåkra I ny meanderslinga 62845 131641 Helsingborg 23-1-23 7 Råån Gantofta 6211296 131277 Helsingborg 23-1-23 26 Råån uppströms Raus kyrka 621232 131418 Helsingborg 23-1-23 23 Tostarpsbäcken Arhill 62575 1319263 Helsingborg 23-11-4 3 Tjutebäcken Bälteberga 62719 131892 Helsingborg 23-11-4 25 Borgenbäcken uppströms gångbron 62858 1315495 Helsingborg 23-1-23 5 Härslövsbäcken Vallåkra 627533 131559 Helsingborg 23-1-23 6 Kövlebäcken Västregård 621576 1313855 Helsingborg 23-1-23 1 Lussebäcken Nya Humlegården 621586 13173 Helsingborg 23-1-23 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
3 Råån 23 Påarp 1 Helsingborg Bårslöv 8 7 26 6 Gantofta Öresund Råån 25 24 5 Vallåkra 3 23 Ekeby 21 Tågarp 22 2 4 km Figur 1. kta provpunkter i Rååns avrinningsområde 23. Vid provpunkt 8 har kemiska parametrar analyserats. På övriga provpunkter har bottenfaunan undersökts. Undersö Nederbörd, temperatur och vattenföring Uppgifter om nederbörds- och temperaturförhållanden under 23 har inhämtats från SMHI's station Helsingborg. Uppgifter om vattenföring har erhållits från SMHI's vattenföringsstation (nr 94-2127) Bröddebacken, som är belägen i Råån nedströms Gantofta, se bilaga 1. Den totala nederbörden per månad, månadsmedeltemperaturen och månadsmedelvattenföring i förhållande till normalvärden redovisas i figur 2. I Helsingborg 23, var årsnederbörden 652 mm, vilket var mindre än 22 (849 mm) och även mindre än normalvärdet för perioden 1961-199, 737 mm. Det föll mer nederbörd än normalt under april-maj och juli-augusti, övriga månader fick mindre nederbördsmängd än normalt. Maj var den månad som hade störst nederbördsmängd, 95 mm. Den torraste månaden var februari, då regnade det endast 1 mm. 23 var ännu ett år i raden med varmare temperatur än normalt. Årsmedelvärdet var 8,4 C, vilket var mindre än 22 (8,9 C) men ändå,8 C över årsnormalen för 1961-9. Två månader hade temperaturer under det normala, februari och oktober. Den varmaste månaden var juli med en medeltemperatur på 18,6 C, medan februari var kallast med 2,4 C. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 4 Årsmedelvattenföringen vid Bröddebacken var,9 m 3 /s, vilket var mindre än årsmedelvattenföringen för åren 1974-22, 1,4 m 3 /s. Januari och december var de månader med högst flöden, medelvattenföringen var då ca 2,1 m 3 /s. Det högsta dygnsflödet, 8,8 m 3 /s inträffade den 25 maj. Det var lägre flöden än normalt alla månader förutom i maj. (I juni var flödet ungefär det samma som medelvärdet). Den lägsta dygnsvattenföringen,7 m 3 /s, registrerades den 11-14 och den 26 augusti. Figur 2. Månadsnederbörd och månadsmedeltemperatur i Helsingborg 23 i relation till normalvärden samt månadsmedelvattenföringen 23 och medelvärden för perioden 1974-22 vid SMHI's station Bröddebacken i Råån. temperatur C 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2-2 -4 JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC 23 NORMAL 1961-199 1 9 8 3, 2,5 nederbörd mm 7 6 5 4 3 vattenföring m³/s 2, 1,5 1, 2 1,5 JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC 23 NORMAL 1961-199, JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC 23 MEDEL 1974-22 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
5 Råån 23 Transporter av kväve, fosfor och kol Metodik De transportberäkningar som utförts gäller kväve, fosfor och TOC i huvudfåran för Rååns utlopp till Öresund. Beräkningarna är baserade på månadsmedelvärden för vattenföringen från Bröddebacken (arealvägd relation x 1,28). De halter som utnyttjats vid beräkningarna av kväve och fosfor har erhållits av månadsprover från Görarpsdammen, sammansatta av flödesproportionellt blandade veckoprov (se vidare nedan under Kemiska analyser). Resultat Transportberäkningarna redovisas i tabell 2, bilaga 2 samt i figurerna 3 och 4. Tabell 2. Ämnestransporter från Råån till Öresund 23. Månad Flöde TOC NO3-N Tot-N Tot-P milj. m 3 /mån ton/mån ton/mån ton/mån ton/mån jan 7, 22 66 73,34 feb 2, 6,2 15 17,15 mar 2,2 5,8 15 17,5 apr 1,3 5,9 7,4 8,7,9 maj 4,4 2 37 42,35 jun 1,1 5,4 4,9 5,9,1 jul,7 3,9 1,8 2,3,1 aug,3 1,3,4,5,2 sep,9 4, 3,9 4,5,1 okt,9 3,7 3,5 4,,9 nov 3,8 18 41 46,46 dec 6,1 24 64 71,43 Totalt 23, ton 121 26 293 2,3 Transporterna av kväve, fosfor och kol (TOC) under 23 var störst under högflödesmånaderna januari, maj, november och december. Under dessa månader transporterades 7 % av årets TOCmängd och fosfor ut till Öresund och 8 % av kvävemängden. Ämnestransporterna 23 var betydligt lägre än 22. För TOC motsvarar årets transport ungefär den låga mängd som transporterades år 21. För kväve och fosfor får man gå tillbaka till 1996 för att hitta en lägre transport. Arealkoefficienterna (transporten fördelat på antalet ytenheter, hektar), i avrinningsområdet var under 23: 15 kg kväve,,12 kg fosfor och 6 kg TOC/hektar och år. Enligt SNV s bedömningsgrunder var förlusterna av kväve år 23 höga och förlusterna av fosfor var måttligt höga. I medeltal för åren 21-23 var kväveförlusterna mycket höga och fosforförlusterna höga.(se tabell 3). Tabell 3. Arealspecifik förlust av kväve och fosfor inom Rååns avrinningsområde (193 ha) 21-23, medelvärdet under de tre åren, samt SNV s klassning enligt rapport 4913. Område År Totalkväve Tillstånd Totalfosfor Tillstånd kg/ha, år SNV klass kg/ha, år SNV klass Råån, utloppet i Öresund 21 21,23 22 35,47 23 15,12 Medel, 3 år 25 5 mycket,27 4- höga förluster höga förluster Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 6 Figur 3. Månadstransporten av totalkväve (N), totalfosfor (P) och totalt organiskt kol (TOC) från Råån till Öresund 23. Tot-N ton 8 7 6 5 4 3 2 1 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Tot-P ton,5,45,4,35,3,25,2,15,1,5, jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec TOC ton 3 25 2 15 1 5 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Figur 4. Årstransporter av totalkväve (N), totalfosfor (P) och totalt organiskt kol (TOC) från Råån till Öresund under perioden 1986-23, samt medelvattenföringen från SMHI s vattenföringsstation vid Bröddebacken. Transportvärdena för perioden 1986-199 har hämtats från årsrapporterna 199, VBB VIAK, samt 1991 och framåt från Ekologgruppen. TOC har ej analyserats 1986 och 1987. Att den höga transporten av TOC 1994 beror på analysfel, kan inte uteslutas. 12 1 8 6 4 2 Tot-N,ton vattenföring, m3/s ton m 3 /s 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 2,4 2, 1,6 1,2,8,4, 14 Tot-P,ton vattenföring, m3/s ton m 3 /s 2,8 6 TOC,ton vattenföring, m3/s ton 211 m 3 /s 3, 12 1 8 6 4 2 2,4 2, 1,6 1,2,8,4 5 4 3 2 1 2,5 2, 1,5 1,,5 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986, 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986, Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Kemiska analyser 7 Råån 23 Metodik Proverna har tagits varje vecka och frysts direkt efter provtagningen. Efter årets slut och efter det att vattenföringsuppgifter erhållits från SMHI (stn Bröddebacken) har proverna tinats och, i proportion till vattenflödet under den vecka som proverna tagits, blandats till 12 st månadsprover. Samma dag som proverna tinats och blandats har dessa inlämnats till analyslaboratoriet LMI i Helsingborg. LMI är ett laboratorieföretag ackrediterat av Swedac (ackrediteringsnummer 1292). Analyserna har utförts enligt följande metoder: moment metod (Svensk Standard nr) KRUT-kod TOC 28199 IM CORG-TI NO 2+3 -N 28133 IM NO23N-NT Tot-N 28131 IM NTOT-NT Tot-P 28127 IM PTOT-NA Resultat Analysresultaten redovisas i tabell 4, bilaga 2 samt i figurerna 5 och 6. Tabell 4. Ämneskoncentrationer i prover från Görarpsdammens utlopp i Råån 23. Vattenföringsuppgifter utgör månadsmedelvärden som räknats fram (arealvägd relation, x 1,7) från SMHI s vattenföringsstation vid Bröddebacken. Månad Vattenföring TOC NO3-N Tot-N Tot-P m 3 /s mg/l µg/l µg/l µg/l Metod, SS nr: 28199 28133 28131 28127 Januari 2,2 3,2 937 15 49 Februari,6 3, 732 827 71 Mars,9 2,6 692 748 24 April,5 4,4 554 656 69 Maj 1,8 4,5 83 957 8 Juni,4 5,1 471 558 91 Juli,3 5,6 252 333 14 Augusti,1 4,3 129 183 72 September,4 4,7 461 529 12 Oktober,4 4,1 389 449 1 November 1,6 4,8 18 121 12 December 2,4 4, 16 117 71 Medianvärde 4,4 623 72 76 Medelvärde 1, 4,2 6323 7225 84 Min-värde 2,6 129 183 24 Max-värde 5,6 18 121 14 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 8 Kvävehalterna i de flödesproportionellt blandade månadsproverna var som högst i januari, maj samt i slutet av året november-december. Den högsta totalkvävehalten, 12 1 µg/l, uppmättes i november. Under lågflödesmånaderna, juni-oktober, var kvävehalterna låga. Andelen nitratkväve var mycket hög, i medeltal under året utgjorde nitratkvävet nästan 9 % av totalkvävet. Under lågflödesmånaderna juli och augusti var andelen nitratkväve lägre. Fosforhalterna var som högst i juli då halten låg på 14 µg/l, men halterna var höga (mer än 1 µg/l) även i september och november. Halterna av TOC av var som högst under juni-juli. Årsmedianvärdena 23 för kväve- och fosforhalterna ligger under medelvärdet (för medianvärdena) för perioden 1986-22 och TOC-halten ligger strax över medelvärdet Figur 5. Totalkväve- (N), totalfosfor- (P) och totalt organiskt kol (TOC) halter i Görarpsdammen (stn 8) i Råån 23. Analyserna är utförda på månadsprover som beretts av flödesproportionellt blandade veckoprover. 14 12 1 8 µg/l Tot-N 6 4 2 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Tot-P µg/l 16 14 12 1 8 6 4 2 jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec TOC mg/l 6, 5, 4, 3, 2, 1,, jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
9 Råån 23 Figur 6. Årsmedianvärden för totalkväve (N), 14 totalfosfor (P) och kol (TOC), under perioden 1986-23, i Råån vid Görarpsdammen (stn 8) 12 samt årsmedelvattenföringen vid Bröddebacken. 1 Medianvärdena för perioden 1986-199 har 8 hämtats från årsrapporterna 199, VBB VIAK, 6 samt 1991 och framåt från Ekologgruppen. TOC 4 har ej analyserats 1986 och 1987. Att den höga halten av TOC 1994 beror på analysfel, kan inte 2 uteslutas. Tot-N, ug/l vattenföring, m3/s µg/l m 3 /s 2,8 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 2,4 2, 1,6 1,2,8,4, 3 25 2 15 1 5 Tot-P, ug/l vattenföring, m3/s µg/l m 3 /s 3, 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 2,5 2, 1,5 1,,5, 9 8 7 6 5 4 3 2 1 TOC, mg/l vattenföring, m3/s mg/l 23 m 3 /s 3, 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 2,6 2,3 2, 1,7 1,3 1,,7,3, Flödesviktade halter för kväve och fosfor Vattenföringen under året påverkar halterna av kväve och fosfor, vilket försvårar en utvärdering av eventuella trender i kväve- och fosforbelastningen under längre tidsperioder. Genom flödesviktade halter, där årstransporten divideras med årsmedelvattenföringen kan man till en viss del kompensera för vattenföringens inverkan. Transportens storlek påverkas emellertid i hög grad av hur högvattenflödena är fördelade under året och hur väderlek samt hydrologiska förhållanden i övrigt ser ut vid dessa flödestoppar. De flödesviktade halterna kan således inte till fullo kompensera för vädrets nycker under de olika åren. De flödesviktade halterna för Råån under perioden 1986-23, visar på en nedåtgående trend för både kväve och fosfor (se figur 7). Tendensen till sjunkande fosforhalter kan även iakttas i andra västskånska vattendrag, men när det gäller kväve är trendlinjen för dessa tämligen vågrät. Att Råån skiljer sig med en nedåtlutande trendlinje för kväve förklaras av de jämfört med de andra ovanligt höga flödesviktade halterna i början av perioden. Figur 7. Flödesviktade halter för kväve och fosfor i Råån 1986-23. Trend för totalkväve 1986-23 i Råån tot-n, mg/l 2 15 1 5 flödesvägd halt trend 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 tot-p, mg/l Trend för totalfosfor 1986-23 i Råån,4,3,2,1, flödesvägd halt trend 23 22 21 2 1999 1998 1997 1996 1995 1994 1993 1992 1991 199 1989 1988 1987 1986 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 Bottenfauna 1 Tillämpad undersökningsmetodik och resultatbehandling redovisas i bilaga 3. Provpunktsvis redovisning av resultat med artlistor redovisas i bilaga 4. Resultatsammanställning Allmänt Antalet undersökta bottenfaunalokaler har år 23 uppgått till elva stycken, samma som 2, 21 och 22. Fem lokaler har undersökts i huvudfåran, från Halmstad till Raus. Därtill har provtagning skett i sex biflöden: Tostarpsbäcken, Tjutebäcken, Borgenbäcken, Härslövsbäcken, Kövlebäcken och Lussebäcken. Provtagning har huvudsakligen skett i biflödenas nedre delar. En sammanställning av resultatet kan ses i tabell 5. Totalt noterades 99 taxa i årets undersökning, vilket var något högre än tidigare år; 81 taxa 22, 77 taxa 21 och 72 taxa 2. Under fyraårsperioden har nu totalt 114 taxa påträffats i Råån. Bland djurgrupperna 23 var snäckor artrikast i vattensystemet med 19 taxa, därefter kom nattsländor med 18 taxa och dagsländor med 14 taxa. Huvuddelen av arterna påträffades som vanligt i huvudfåran (86 taxa), något färre i biflödena (64 taxa). Artantalet var vid de 5 lokalerna i huvudfåran, samt i Kövlebäcke. Artrikaste lokalen var i år Rååns huvudfåra vid nya meanderslingan i Vallåkra med 42 taxa. Tostarpsbäcken och Tjutebäcken hade ett måttligt antal taxa medan Härslövsbäcken och Lussebäcken hade ett lågt antal. Borgenbäcken uppvisade liksom tidigare år ett mycket lågt antal taxa i undersökningen (endast 12 taxa). När det gäller antalet individer per grupp var tvåvingar talrikast och utgjorde 26 % av det totala individantalet, följt av nattsländor och kräftdjur. Totalt noterades drygt 24 individer i proverna. Djurtätheten varierade mellan 66 och 45 ind/m 2. Individfattigaste lokal var samtidigt den artfattigaste, nämligen Borgenbäcken. Sju av lokalerna uppnådde ett högre individantal 23 än 22. Tabell 5. Sammanställning av resultat från bottenfaunaundersökningen i Råån 23. Nr Lokal Antal taxa Individ antal/m2 Shindex ASPTindex Förorening Naturvärde Index Bedömning Index Bedömning 21 Råån, Halmstad 37 66 2,5 5,3 5 måttlig 9 22 Råån, Sireköpinge 4 25 3,2 4,7 5 måttlig 6 24 Råån, Vallåkra 42 12 3,7 6,6 7 obetydlig 16 7 Råån, Gantofta 39 51 2,3 5,3 5 måttlig 9 26 Råån, Raus 39 89 3,2 4,7 5 måttlig 12 23 Tostarpsbäcken 26 12 2,4 5,1 6 3 Tjutebäcken 32 27 3,1 5,4 5 måttlig 6 25 Borgenbäcken 12 45 1,5 4,3 3 stark 3 5 Härslövsbäcken 24 18 2,5 4,7 3 6 Kövlebäcken 37 1 3,8 4,6 12 1 Lussebäcken 21 79 2,4 4,7 3 Föroreningspåverkan Betecknande för näringsbelastade vattendrag är frånvaro eller låg förekomst av renvattenkrävande arter i förhållande till smutsvattengynnade. I Råån märks detta genom frånvaro av bäcksländor samt förekomst av endast tåliga arter inom grupperna dag- och nattsländor. Speciellt i biflödena märks Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
11 Råån 23 näringspåverkan genom ett lägre artantal. I de mindre vattendragen ges inte samma förutsättningar som i ett större vattendrag. Miljön är inte lika stabil. Kraftiga regn och höga vattenflöden ger större påverkan i ett mindre vattendrag. Ett vattendrag med liten tillrinning kan också riskera att torka ut under en sommar med låg nederbörd. Alla former av utsläpp ger en större påverkan i det lilla vattendraget, som ligger nära sin källa och där föroreningar inte späds ut lika mycket. Ett större vattendrag hyser också flera olika nischer som gör att flera taxa kan finna en miljö där de kan trivas och reproducera sig. Bäckvattenbaggar är en grupp som överlag varit dåligt representerade. I biflödena och Rååns övre del noterades de endast fåtaligt och på två lokaler saknades de helt. Antalet arter av bäckvattenbaggar har varit ungefär det samma under de fyra år som lokalerna har provtagits. År 2 saknades bäckvattenbaggar helt på 5 lokaler. Sedan dess har bäckvattenbaggar etablerats vid tre nya lokaler. På lokaler med en bra och varierad botten, som många av lokalerna i Rååns avrinningsområde har, förväntar man sig ett större antal individer och arter av bäckvattenbaggar. Föroreningsgraden i huvudfåran bedömdes vara måttlig, enligt Danskt faunaindex, förutom i den nya meanderslingan i Vallåkra som bedömdes som obetydligt påverkad. Meanderslingan i Vallåkra har tidigare år bedömts som måttligt påverkad, men visade på en positiv utveckling med ett betydligt bättre resultat år 23. Lokalen i Gantofta visade på samma resultat som tidigare år. De båda lokalerna i Rååns övre del, Halmstad och Sireköpinge visade på ett något bättre resultat än i fjor då de bedömdes som betydligt påverkade. Endast en lokal i huvudfåran visade på ett sämre resultat, lokal 26, vid Raus kyrka. År 22 bedömdes lokalen vara svagt föroreningspåverkan. I årets undersökning nådde resultaten inte upp till denna bedömning, utan återgick till bedömningen måttlig. Detta kan rymmas inom måttet för en naturlig årsvariation, för en lokal som ligger på gränsen mellan olika bedömningar. Föroreningsgraden i biflödena bedömdes vara måttlig till stark. Tjutebäcken gavs bedömningen måttligt påverkad, en liten förbättring jämfört med tidigare år. I Borgenbäcken bedömdes föroreningspåverkan vara stark, en liten försämring jämfört med tidigare år. Övriga lokaler i biflödena bedömdes vara betydligt påverkade av förorening. Härslövsbäcken, Tostarpsbäcken och Kövlebäcken visade på samma föroreningsgrad som i fjor. Lussebäcken nådde inte upp till det lite bättre resultatet som redovisades år 22, utan bedömdes åter som betydligt påverkad. Naturvärdet Naturvärdet i huvudfåran var vid alla lokaler. Ingen lokal erhöll bedömningen mycket naturvärde (> 16 naturvärdespoäng). Nya meanderslingan i Vallåkra som visade ett positivt resultat i årets undersökning, har tidigare haft 3 naturvärdespoäng, nu fick lokalen 16 poäng. Det höga värdet beror främst på tillkomsten av flera ovanliga arter samt ett diversitetsindex. Naturvärdet i biflödena Borgenbäcken, Härslövsbäcken samt Lussebäcken bedömdes som. Övriga biflöden; Tostarpsbäcken, Tjutebäcken och Kövlebäcken bedömdes ha ett naturvärde. Alla lokaler fick någon poäng i naturvärdesindex. I huvudfåran vid Raus noterades även i år det mycket ovanliga kräftdjuret Proasellus coxalis. De senaste åren har individantalet av arten varit något lägre än tidigare. En annan intressant art som noterades var bäcksländan Capnia bifrons. Arten noterades inte i undersökningen 22, men fanns väl representerade 23 med 54 individer spridda på tre lokaler, 21 och 2 noterades endast 4 individer vardera. Capnia bifrons har noterats i skånska vattendrag norr om Råån; Vegeån, Rönneå och på Hallandsåsen samt i östra Skåne, men inte i någon av de sydvästskånska vattendragen. Hela 1 ovanliga arter noterades, det var tydligt fler än i de tidigare undersökningarna. Alla lokaler kunde notera någon ovanlig art. Till exempel nattsländan Tinodes pallidulus, som enbart noterats i Tostarpsbäcken tidigare, noterades även i huvudfåran vid Vallåkra och Gantofta samt i biflödena Härslövsbäcken och Lussebäcken. I år noterades tre ovanliga arter som inte tidigare påträffats i Rååns avrinningsområde; snäckorna Physella sp. och Valvata piscinalis samt dagsländan Baetis macani. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 12 Snäckan Bithynia leachii har noterats i avrinningsområdet tidigare, men inte på någon av de lokaler som finns med i det aktuella provtagningsprogrammet. Nattsländan Apatania muliebris noterades på flera lokaler i år. Arten noterades i Tjutebäcken år 2 och i Tirupsbäcken år 1999 (ej med i aktuellt provtagningsprogram), då bestämningen av dessa var osäker räknades de ej med bland de ovanliga arterna. Inga rödlistade arter noterades. Tabell 6. Förekomst av ovanliga arter i 11 provpunkter i Rååns vattensystem 23. I tabellen redovisas antalet påträffade individer av respektive art. Alla tillhör hotkategorin ovanliga arter. Art 21 Råån, Halm 22 Råån, Sire 24 Råån, Vall 7 Råån, Gant 26 Råån, Raus 23 Tost 3 Tjut 25 Borg 5 Härs 6 Kövl 1 Luss Summa individer Snäckor Bithynia leachii 3 1 4 Gyraulus crista 6 1 2 11 3 23 Physella sp. 1 1 Valvata cristata 24 24 Valvata piscinalis 26 26 Kräftdjur Proasellus coxalis 11 11 Dagsländor Baetis macani 1 1 Bäcksländor Capnia bifrons 1 4 47 52 Capnia sp. 2 2 Nattsländor Apatania muliebris 7 1 1 1 1 Tinodes pallidulus 1 3 9 4 2 19 Antal ovanliga arter 4 1 4 3 4 2 1 1 1 3 1 Jämförelse med tidigare undersökningar Alla lokaler i huvudfåran hade år 23 det högsta artantalet, som uppnåtts på respektive lokal under åren 2-23, se figur 8. De båda lokalerna i Rååns övre del, Halmstad och Sireköpinge, visade en tydligt uppåtgående trend med högre och högre artantal för varje år. På de nedre lokalerna, Gantofta och Raus, har artantalet varit mera likartat mellan åren och trendlinjen är mestadels vågrät. Även flera biflöden uppvisade år 23 det högsta artantalet under fyraårsperioden. Två lokaler avviker från denna trend, det är de två biflöden med generellt sämre resultat, Borgenbäcken och Lussebäcken. I dessa bäckar syns inte någon ökning av antalet arter. Borgenbäcken uppvisar ungefär samma artantal genom åren, medan Lussebäcken uppvisar en negativ trend med det lägsta artantalet år 23. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
13 Råån 23 45 4 Antal taxa 35 3 25 2 15 2 21 22 23 1 5 Råån, Halmstad Råån, Sireköpinge Råån, Vallåkra Råån, Gantofta Råån, Raus 4 35 Antal taxa 3 25 2 15 1 2 21 22 23 5 Tostarpsbäcken Tjutebäcken Borgenbäcken Härslövsbäcken Kövlebäcken Lussebäcken Figur 8. Antal taxa i bottenfaunaundersökningarna 2-23 i Rååns vattensystem. Övre diagrammet visar lokaler i huvudfåran, och undre diagrammet biflödena. På flera lokaler har individantalet ökat mellan år 22 och 23 och då är det framför allt sötvattensmärlan Gammarus pulex, musslor och dagsländor som har ökat något. Det har inte skett några stora förändringar vad det gäller föroreningspåverkan mellan åren, förutom vid nya meanderslingan i Vallåkra. Tidigare år har påverkan av förorening här bedömts vara måttlig och år 23 bedömdes påverkan vara obetydlig. Vid en jämförelse mellan resultaten år 23 och år 2 har de båda lokalerna i övre Råån, Halmstad och Sireköpinge, förbättrats från betydligt påverkad till måttligt. De båda lokalerna i nedre Råån, Raus kyrka och Gantofta, har samma bedömning. I biflödena har Härslövsbäcken, Lussebäcken och Kövlebäcken samma bedömning år 23 som år 2. Tjutebäcken har ett något bättre resultat år 23 jämfört med tidigare år, från betydligt påverkad till måttligt. Borgenbäcken som tidigare bedömts som betydligt påverkad, fick i år bedömningen starkt påverkad av förorening. Små skillnader i påverkansgrad som inte entydigt visar på en trend mot sämre eller bättre resultat, liksom skillnader i antal djur mellan olika år, beror i många fall på naturliga mellanårsvariationer, beroende på temperatur, väder och vattenföring. Den gångna sensommaren var varm, vilket i det stora hela varit gynnsamt för djurlivet i ån. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 14 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Bilaga 1 15 Råån 23 Bilaga 1. Vattenföring vid Bröddebacken Dygnsflöden vid SMHI s vattenföringsstation Bröddebacken (Stn 94-2127) i Råån 23. m 3 /s 1, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1,, januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december Övriga flödesuppgifter från Bröddebacken 23. m 3 /s Månadsmedelflöden Januari 2,4 Februari,6 Mars,83 April,51 Maj 1,64 Juni,4 Juli,26 Augusti,11 September,33 Oktober,33 November 1,48 December 2,26 Kommentar Årsmedelvärde,91 Minvärde,7 11-14, 26 augusti Maxvärde 8,84 25 maj Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 16 Bilaga 2 Bilaga 2. Resultat av vattenanalyser Ämneskoncentrationer (halter) vid Görarpsdammen (provpunkt 8) och beräknade ämnestransporter vid Rååns mynning 23. Resultat av vattenanalyser, Råån 23 Halter av analyserade ämnen Medel Tot-N Tot-P TOC (µg/l) (µg/l) (mg/l) 72 84 4,2 Ramlösaån Påarp Max 12 14 5,6 Helsingborg Bårslöv Öresund 8 Gantofta Ekeby Råån Vallåkra Årstransport (ton) Tot-N 29 Tot-P 2,3 TOC 12 Tågarp 2 4 km Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Bilaga 3 17 Råån 23 Bilaga 3. Metodik - bottenfauna Undersökningen har utförts av Ekologgruppen i Landskrona där Birgitta Bengtsson stått för provtagningen. Cecilia Holmström har utfört de taxonomiska bestämningarna. Ann Nilsson har sammanställt resultaten. Marcus Malmborg, Susanne Malmgren och Maja Holmström utförde sorteringsarbetet. Ekologgruppen är ackrediterat för bottenfaunaundersökningar (metod SS 28191 och SS EN 27828, ackred nr 1279). Undersökningen har omfattat elva punkter i rinnande vatten. Bottenfaunaproverna togs den 23 oktober samt 4 november 23 med den s k sparkmetoden (efter SIS metod SS28191). Metodiken följer SLU:s Handbok för miljöövervakning, sjöar och vattendrag - bottenfauna tidsserier (96-6-24). Vid varje provpunkt togs 5 sparkprov à,2 m 2 över en sträcka av vardera 1 m under 6 sekunder. Proven togs över likartade substrat, företrädelsevis över hårda bottnar med inslag av block, sten, grus och sand. De olika delproverna har hållits isär. Utöver sparkproven togs ett kvalitativt sökprov under 1 minuter i de övriga miljöer som fanns på lokalen, t ex kantvegetation, block, grenar, ren sand. Proven konserverades i fält med etanol (8 %) till en koncentration på ca 7 %. En skiss över vattendraget och platserna för de enskilda delproven ritades in på en fältblankett. Varje lokal fotograferades och fotopunkt markerades på skissen. På blanketten noterades även uppgifter om åbredd, provdjup, flöde, bottensubstrat, vattenvegetation, åkantsvegetation, beskuggning, anslutande markanvändning samt övriga kommentarer (t ex bedömning av provplatsens lämplighet som bottenfaunalokal och något om de djur som iakttagits direkt i fält). Sorteringsarbetet har skett på laboratorium under starkt ljus och förstoring. Efter en noggrann sortering av hela provet har 2 % av materialet sökts igenom under mikroskop (4x förstoring) för räkning av vissa mikroskopiska djur, som ibland förekommer i så stora mängder att det är orimligt att plocka ut dem (t ex Chironomidae, Simuliidae och Oligochaeta). Endast djur som förekom med minst 5 individer räknades upp med den faktor som kvoten mellan total provvolym/delprovvolym utgjort. Artbestämningsarbetet har utförts under preparer- och ljusmikroskop. Resultatbehandling Art- och individantal Antalet påträffade taxa (arter) för varje lokal har räknats fram både exklusive och inklusive sökprovets arter. Vid utvärderingen har antalet taxa angivits inklusive sökprov. En beräkning har också gjorts av antalet individer per lokal och per kvadratmeter. Dessa uppgifter skall dock endast ses som mycket grova skattningar, eftersom beräkningsmetoden inte är helt kvantitativ. Vid utvärderingen kommenteras antal taxa och antal individer normalt med följande begrepp: mycket lågt lågt/litet måttligt mycket antal taxa <15 15 24 25-34 35-45 >45 antal individer/m 2 <1 1 5 51-2 2-4 >4 Funktionella grupper Beroende på hur djuren samlar in sin föda kan de delas in i så kallade funktionella grupper: Sönderdelare: Lever av grovt organiskt material t ex växtdelar. Skrapare: Äter påväxtorganismer som skrapas loss från bottnar och vattenväxter. Detritusätare: Äter detritus (halvnedbrutet organiskt material med mikrober) på bottnen. Filtrerare: Lever av plankton och detritus från den fria vattenmassan, som de fångar genom att filtrera vattnet med nät eller tentakler. Predatorer: Rovdjur som lever av andra djur. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 18 Bilaga 3 Proportionerna mellan de olika funktionella grupperna kan användas som ett index för bottenfaunasamhällets struktur. I ett vattensystem övre delar (bäckar och mindre vattendrag) är sönderdelare (t ex bäcksländor) och skrapare (t ex många nattsländor och dagsländor) vanligare, medan de nedre delarna med mer nedbrutet organiskt material har fler filtrerande och detritusätande djur. Många av de försurningskänsliga djuren är skrapare. Försurningsindex Försurningspåverkan har angivits för varje lokal enligt försurningsindex (Henriksson & Medin 199). En bedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs dock alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av lokalens försurningspåverkan. I de fall bedömningen inte följer försurningsindex motiveras det i texten. Indexet har 8 kriterier som vardera ger 1-3 poäng. Kriterierna i försurningsindexet är: 1. Försurningskänsligaste (se artlista, kolumn "A") arten bland dag-, bäck- och nattsländor. Kan ge max 3 poäng. Kritiskt ph-intervall: >5,4 ger 3 p; 5,4 5, ger 2 p; 4,9-4,5 ger 1 p 2. Förekomst av iglar ger 1 poäng 3. Förekomst av skalbaggefamiljen Elmididae ger 1 poäng 4. Förekomst av snäckor ger 1 poäng 5. Förekomst av musslor ger 1 poäng 6. Kvoten mellan antalet individer av dagsländesläktet Baetis och antalet bäcksländeindivider, Baetis/Plecoptera index > 1, ger 2 p; 1,-,75 ger 1 p och <,75 ger ingen poäng. 7. Antal taxa. Över 25 taxa ger 1 poäng och mer än 4 taxa ger 2 poäng. 8. Förekomst av märlkräftan Gammarus sp ger 3 poäng. Den sammanlagda poängen för lokalen bedöms i en 3-gradig skala där -4 poäng ger bedömningen stark eller mycket stark påverkan, 4-6 poäng ger betydlig påverkan och 6 poäng eller mer ger bedömningen ingen eller obetydlig påverkan. Tanken bakom de flytande gränserna är att poäng, som utdelats för t ex förekomst av någon försurningskänslig dagsländeart, inte skall tillmätas alltför stor betydelse om arten endast påträffas i enstaka exemplar. Ett annat exempel är att om flera kriterier tyder på avsaknad av försurningspåverkan, men t ex antal taxa är för lågt för att ge tillräckligt hög poäng vid fasta poänggränser kan ändå lokalen bedömas som icke påverkad. Vi har i denna undersökning ändrat beteckningen ingen eller obetydlig påverkan till obetydlig påverkan samt modifierat klassindelningen något, och benämner provpunkter med 6-7 indexpoäng måttligt påverkade, samt justerat upp gränsen för obetydlig påverkan från > 6 till > 7, vilket ger följande klassindelning: -4 p = stark-mkt stark försurningspåverkan 4-6 p = betydlig påverkan 6-7 p = måttlig påverkan > 7 p = obetydlig påverkan Föroreningsindex Danskt faunaindex (DFI) Påverkan av organisk/eutrofierande förorening har angivits för varje lokal. Som underlag har Danskt Faunaindex använts (Miljöstyrelsen. Vejledning nr 5 1998. Biologisk bedömmelse av vandlöbskvalitet. Köpenhamn). En bedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av föroreningspåverkan. Vid de lokaler som är försurningspåverkade, blir bedömningen av organisk/eutrofierande påverkan svår, eftersom försurningen slår ut arter som även är viktiga indikatorarter för organisk påverkan. Försvårande för utvärderingen är också om lokalen ligger nära sjöutlopp, där det naturligt ofta utvecklas samhällen med många filtrerande organismer, vilka i hög grad kan påminna om de samhällen som utvecklas nedströms en del punktutsläpp innehållande organiskt material. En annan yttre faktor som kan vara av betydelse i små vattendrag är risken för uttorkning under torrperioder och bottenfrysning under sträng kyla. Risken för detta är störst på lokaler med mycket små tillrinningsområden. I sjöar görs ofta ingen bedömning av organisk påverkan eftersom den interna produktionen av organiskt material är stor och det är svårt att bedöma eventuell yttre påverkan av organisk förorening. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Bilaga 3 19 Råån 23 Danskt faunaindex består av två delar. Först räknar man ut differensen mellan antalet positiva (renvatten) och negativa (smutsvatten) indikatorarter/grupper. Positiva arter/grupper är: virvelmaskar, släktet Gammarus, varje bäcksländesläkte, varje dagsländefamilj, skalbaggesläktet Helodes, och arterna Elmis aenea och Limnius volckmari, nattsländesläktet Rhyacophila, varje familj husbyggande nattsländor, snäckan Ancylus fluviatilis. Negativa indikatorarter/grupper är Oligochaeta om 1 eller fler individer hittats, igeln Helobdella stagnalis och Erpobdella, sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus), sävsländesläktet Sialis, och av Diptera: familjen Psychodidae och släktena Chironomus och Eristalis, musselsläktet Sphaerium och snäcksläktet Lymnaea. Eftersom flertalet snäckor i släktet Lymnaea numera benämns Radix, har vi valt att ersätta Lymnaea med Radix i indexet. Det räcker med en individ för att indikatorarten/gruppen skall få poäng. När differensen mellan positiva och negativa indikatorarter/grupper beräknats går man in i en tabell för att få faunaindexet. Differensen avgör i vilken kolumn man går in i. Avgörande för indexvärdet är också vilken rad man går in på. På raderna rangordnas djur i nyckelgrupper där de djur som indikerar den renaste miljön står på översta raden (nyckelgrupp 1). För att få gå in på den översta raden måste mer än en av arterna/grupperna i nyckelgrupp 1 finnas på lokalen. Dessutom måste minst 2 individer av arten/gruppen finnas för att få räknas. Om ingen av nyckelgrupp 1 arterna/grupperna finns på lokalen så går man vidare ner i tabellen till nyckelgrupp 2. För att få gå in på denna raden får inte antalet individer av Asellus aquaticus och/eller Chironomidae överstiga 4. Andra villkor gäller för några andra rader. Indexet kan anta ett värde mellan 1 7, där klass 7 betecknar den mest opåverkade miljön. Vi har även namnsatt klasserna för organisk/eutrofierande föroreningspåverkan enligt följande: 7 = obetydlig påverkan 3 = stark påverkan 6 = svag påverkan 2 = stark - mycket stark påverkan 5 = måttlig påverkan 1 = mycket stark påverkan 4 = betydlig påverkan Naturvärdesindex Indexet (efter Sundberg, I., Ericsson, U. & Medin, M. 1996) har konstruerats för att belysa ett vattendrags naturvärde, främst med hjälp av kriterierna biologisk mångformighet och raritet. En total bedömning av lokalens status ligger dock alltid till grund för den slutgiltiga naturvärdesbedömningen. Kriteriepoäng ges på följande sätt: Rödlistade arter (se nedan) i kategori RE, CR och EN ger 16 poäng/art, kategori VU och NT ger 6 p/art Antal taxa: 41-45 ger 1 poäng, 46-5 ger 3 p, >5 ger 1 p Diversitet (Shannon): 2,9-3, ger 1 p, >3, ger 3 p Raritet (ej rödlistade arter): varje ovanlig art (se nedan) ger 3 p* * 3 p har valts, vilket är ett avsteg från Sundberg, I. m fl 1996 där 6 p/art ges. Poängskala för bedömning av naturvärde: - >16 Mycket naturvärde - 6-16 Högt naturvärde - <6 Allmänt naturvärde Rödlistade arter Rödlistade arter har identifierats och klassificerats enligt Gärdenfors (2) Rödlistade arter i Sverige 2 Artdatabanken, SLU. Rödlistans olika kategorier anges nedan: RE CR EN VU NT Den svenska rödlistans kategorier Regionally Extinct (Försvunnen) Critically Endangered (Akut Hotad) Endangered (Starkt Hotad) Vulnerable (Sårbar) Near Threatened (Missgynnad) Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 2 Bilaga 3 Alla arter som förts till någon av ovanstående kategorier är för närvarande rödlistade i Sverige. De arter som tillhör någon av kategorierna CR, EN eller VU definieras som hotade. För bottenfaunan har även redovisats ovanliga arter. Som underlag vid bedömningen av ovanliga arter har använts Degerman, E (1994), där resultatet från 5445 skilda lokaler redovisas (Limnodatas databas). För att en art skall klassas som ovanlig måste den förekomma vid mindre än 5 % av dessa lokaler. Även fynddata från Ekologgruppens databas med drygt 14 lokaler från södra Sverige har vägts in vid bedömningen. Diversitetsindex Diversitetsindex tar i beaktande både antal arter (taxa) och deras relativa förekomst, dvs hur många individer det finns av en viss art och hur detta antal förhåller sig till det totala individantalet i provet. Ett högre indexvärde anger en högre diversitet och ett mer varierat bottenfaunasamhälle. Däremot tas ingen hänsyn till de förekommande arternas miljökrav. Diversitetsindexet kan ibland, t ex på individfattiga lokaler, bli relativt trots att miljön är påverkad. Det tillämpade indexet, Shannons diversitetsindex (H ) har beräknats enligt följande formel: H = Σn i /N x log n i /N, där n i = antalet individer av arten S i och N = totala antalet individer av alla arter S1+S2+S3+S4. Klassningsgränserna beskrivs nedan. ASPT-index ASPT-index (average score per taxon) (Armitage m fl 1983) beräknas genom att i provet påträffade organismer identifieras till familjenivå (klass för Oligochaeta), varje familj ges ett poängtal som motsvarar dess föroreningstolerans, poängtalen summeras och poängsumman divideras med det totala antalet ingående familjer. Indexpoängen för Shannon-index och ASPT-index har bedömts enligt följande (efter Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. SNV rapport 4913): Vattendrag Benämning Mycket index Shannonindex ASPT-index >3,71 >6,9 Högt index 2,97-3,71 6,1-6,9 Måttligt index 2,22-2,97 5,3-6,1 Lågt index 1,48-2,22 4,5-5,3 Mycket lågt index 1,48 4,5 Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Bilaga 3 21 Råån 23 Litteratur Referenser Degerman, E., Fernholm, B. & Lingdell, P-E. 1994. Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag, Utbredning i Sverige. Naturvårdsverket. SNV Rapport 4345. Ehnström, B. Gärdenfors, U. & Lindelöw, Å. 1993. Rödlistade evertebrater i Sverige 1993. Databanken för hotade arter. Statens lantbruksuniversitet. Uppsala. Engblom E. & Lingdell P-E. 1985. Hur påverkar kalkdoserare bottenfaunan? SNV PM 1994. Engblom E. & Lingdell P-E. 1987. Vilket skydd har de vattenlevande smådjuren i landets naturskyddsområden?. En studie av försurnings- och föroreningsförhållanden. SNV Rapport 3349. Gärdenfors, U. (ed) 2. Rödlistade arter i Sverige 2. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Henricsson, L. & Medin, M. 199. Bottenfaunan i 2 vattendrag i Jönköpings län en biologisk försurningsbedömning. Länsstyrelsen i Jönköpings län, 199:15. Kirkegaard I., Wiberg-Larsen P., Jensen I, Iversen T.M. och Mortensen E. 1992. Biologisk bedömmelse af vandlöbskvalitet. Metode til anvendelse på vandlöbsstationer i Vandmiljöplanens overvågningsprogram. Danmarks Miljöundersögelser. Teknisk anvisning fra DMU nr 5. Silkeborg. Miljöstyrelsen. Vejledning nr 5 1998. Biologisk bedömmelse av vandlöbskvalitet. Köpenhamn Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag. SNV rapport 4913. Bestämningslitteratur Brink, P. 1952. Svensk Insektsfauna. Bäcksländor. Dall, P.C., Iversen, T.M., Kirkegaard, J., Lindegaard, C. & Thorup, J. 1988. En oversigt over danske ferskvandsinvertebrater til brug ved bedömmelse af forureningen i söer og vandlöb. Ferskvandsbiologisk Laboratorium, Köbenhavns Universitet og Miljökontoret, Storströms amtskommune. Köpenhamn. Edington, J.M. & Hildrew, A.G. 1995. A revised key to the caseless caddis larvae of the British Isles. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 53. Elliot, J.M. 1977. A key to the British freshwater Megaloptera and Neuroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 35. Elliot, J.M & Mann, K.H. 1979. A key to the British freshwater leeches. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 4. Elliot, J.M., Humpesch, U.H. & Macan, T.T. 1988. Larvae of the British Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 49. Enckell, P.H. 198. Fältfauna. Kräftdjur. Lund. Engblom, E., Lingdell, P-E & Nilsson, A. 199. Sveriges bäckbaggar - artbestämning, utbredning, habitatval och värde som miljöindikatorer. Ent. Tidskrift 111:15-121. Engblom, E. & Lingdell, P-E. 199. Kräftdjur som miljöövervakare. SNV Rapport 3811. Forchhammer, K. 1986. De danske Rhyacophila-arter. Flora og fauna 92:85-88. Glöer, P. & Meier-Brook, C. 1994. Süsswassermollusken. Ein Bestimmungsschlüssel für die Bundesrepublik Deutschland. Deutscher Jugendbund für Naturbeobachtung. Hansen, M. 1987. The Hydrophiloidea (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 18. Hansen, V. 1973. Danmarks Fauna. Biller, band 34, 36 och 44. Dansk Naturhistorisk Forening. Köpenhamn. Holmen, M. 1987. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. I. Gyrinidae, Haliplidae, Hygrobiidae and Noteridae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 2. Hubendick, B. 1949. Våra snäckor. Snäckor i sött och bräckt vatten. Stockholm. Hynes, H.B.N. 1977. A key to the Adults and Nymphs of British Stoneflies. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 17. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Råån 23 22 Bilaga 3 Kaiser, E. W. 1977. Aeg og larver af Sialis-arter fra Skandinavien og Finland. Flora og fauna 83:65-79. Lepneva, S.G.1971. Fauna of the USSR. Trichoptera. Vol 2. Jerusalem. Lillehammer, A. 1988. Stoneflies (Plecoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 21. Macan, T.T. 197. A key to the nymphs of the British species of Ephemeroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 2. Macan, T.T. 1977. A key to the british fresh- and brackish-water Gastropods. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 13. Nilsson, A. & Cuppen, J.G.M. 1988. The larvae of North European Colymbetes. Ent. Tidskrift 19:87-96. Nilsson, A. (ed). 1996. Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 1. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. (ed). 1997. Aquatic insects of North Europe. A taxonomic Handbook. Volume 2. Apollo Books, Stenstrup. Nilsson, A. & Holmen, M. 1995. The aquatic Adephaga (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. II. Dytiscidae. Fauna Entomologica Scandinavica. Volym 32. Reynoldson, T. B. 1978. A key to the British species of Freshwater Triclads. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 23. Sahlén, G. 1996. Sveriges trollsländor (Odonata). Fältbiologerna. Savage, A.A. 1989. Adults of the British aquatic Hemiptera Heteroptera. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 5. Svensson, B.S. 1986. Sveriges dagsländor (Ephemeroptera), bestämning av larver. Ent. Tidskrift 17:91-16. Svensson, B.S. 198. Akvatiska Dipter-larver i Sverige. Bestämningsnyckel för familjer, Tipulidae Cylindrotomidae & Limoniidae. Stencil. Wallace, I.D. 1977. A key to larvae and pupae of Sericostoma personatum and Notidobia ciliaris in Britain. Freshwater Biology 7:93-98. Wallace, B., Wallace, I.D & Philipson, G.N. 199. A key to the case-bearing caddis larvae of Britain and Ireland. Freshwater Biological Association (FBA), Scient.Publ. nr 51. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund
Bilaga 4 23 Råån 23 Bilaga 4. Resultat - bottenfauna Provpunktsvis redovisning av bottenfaunaresultat, provpunktsbeskrivning, resultatkommentarer och artlista I detta kapitel redovisas varje provpunkt på ett uppslag. Provpunktsbeskrivning med foto och skiss, bedömning av undersökningsresultatet med kommentarer samt jämförelser med tidigare resultat till vänster och den kompletta artlistan till höger. Totala antalet individer av förekommande taxa samt andelen i % av provets totala individantal redovisas i artlistan. Vattenhastighet redovisas som en siffra - 3, där = stilla ( m/s), 1 = lugnt (<,2 m/s), 2 = ström (,2 -,7 m/s) och 3 = fors (>,7 m/s). Omgivande vegetation, vattendragets bottensubstrat och bottenvegetation anges i en skala - 3, där = saknas, 1 = <5 %, 2 = 5-5 % och 3 > 5 %. Provtagningslämplighet anges också. Med bra lokal menas i detta sammanhang en lokal med hård botten där olika substrat finns representerade (sand, grus, sten och block) och att djup och vattenflöde inte är större än att man kan gå ut i ån med sjöstövlar. Med en dålig lokal avses en lokal där bottnen är av annan karaktär (t ex mjuk och dyig eller bara består av större block) och/eller där det p g a djup eller flöde ej går att komma ut i åfåran. I det senare fallet anses provet inte vara representativt för ån. Kolumn med beteckningen A anger taxats försurningskänslighet enligt följande: 1 = taxat tål ph <4,5 2 = taxat tål ph 4,5-4,9 3 = taxat tål ph 5,-5,4 4 = taxat tål ph 5,5-5,9 5 = taxat tar skada av ph-värden lägre än 6, Kolumn med beteckningen B anger taxats funktion enligt följande: 1 = filtrerare 2 = detritusätare 3 = predator 4 = skrapare 5 = sönderdelare Kolumn C anger taxats känslighet för organisk/ eutrofierande belastning enligt följande: 1 = taxat har påträffats i höggradig förorenat vatten 2 = taxat har påträffats i vattendrag som bedömts kraftigt påverkade av jordbruk 3 = taxat har påträffats i vattendrag som bedömts måttligt påverkade av jordbruk 4 = taxat är typiskt för vattendrag som på sin höjd är belastade av skogsbruk 5 = taxat har huvudsakligen påträffats i vattendrag med mycket låg ledningsförmåga Kolumn D anger taxats hotkategori enligt Gärdenfors U. (ed) 2. Rödlistade arter i Sverige 2, Databanken för hotade arter, Sveriges Lantbruksuniversitet - Uppsala. Hotkategorierna är: = försvunnen (RE) 1= akut hotad (CR) 2= starkt hotad (EN) 3= sårbar (VU) 4= missgynnad (NT) Till kategori 5 har de arter förts som är ovanliga ur ett mera regionalt perspektiv. Som underlag till bedömningen har Ekologgruppens databas med för närvarande 134 lokaler använts. Klassningen enligt kolumnerna A och C har huvudsakligen hämtats ur SNV Rapport 4345 av Degerman m fl. 1994 Bottenfauna och fisk i sjöar och vattendrag. Klassningen enligt kolumn B har hämtats ur fack- och bestämningslitteratur för respektive art/grupp. Ekologgruppen på uppdrag av Rååns vattendragsförbund