Segeån. Recipientkontroll 2013 Årsrapport. Ekologgruppen. april på uppdrag av Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd

Transkript

1 Segeån Recipientkontroll 213 Årsrapport Ekologgruppen april 214 på uppdrag av Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd

2 Segeån Recipientkontroll 213 Årsrapport Uppdragsgivare: Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd Ekologgruppen i Landskrona AB Rapporten är sammanställd av Jan Pröjts. Granskning: Karl Holmström. Foto på framsidan: Börringesjön, från Borravallen. Foto: Jan Pröjts. Landskrona 15 april 214 Ekologgruppen i Landskrona AB, ADRESS: Järnvägsgatan 19B, Landskrona TELEFON: , FAX: , HEMSIDA: E-POST: mailbox@ekologgruppen.com

3 Segeån 213 Innehåll Sammanfattning... 2 Klassning av vattenkvalitet... 3 Inledning... 4 Väderlek och vattenföring... 5 Vattenkemi - vattendragen... 6 Syretillstånd, syreförbrukning och organisk halt... 6 Ljusförhållanden och absorbans... 7 Försurningstillstånd och ledningsförmåga... 7 Näringstillstånd... 8 Vattenkemi - sjöarna Syretillstånd och organisk halt Ljusförhållanden och absorbans Näringstillstånd Ämnestransporter Totalt organiskt kol (TOC) Fosfor Kväve Arealförlust Trender fosfor och kväve Trend vattendrag Trend sjöar Bottenfauna Klassning av Ekologisk status Vattendrag Sjöar BILAGOR Bilaga 1. Segeåns recipientkontrollprogram Bilaga 2. Metodik vattenföring, transportberäkning, kemiska och biologiska undersökningar Bilaga 3. Resultat vattenföring... 3 Bilaga 4. Resultat kemiska analyser Bilaga 5. Resultat halter i flödesproportionella prover, transporter samt arealspecifik förlust Bilaga 6. Resultat föroreningsmängder vid Svedala AR Bilaga 7. Resultat bottenfauna Bilaga 8. Bedömningsgrunder

4 Segeån 213 Sammanfattning Väder och vattenföring Året var i genomsnitt varmare än normalt men nederbörden var normal. Nederbördsmängderna var ojämnt fördelade och flera månader var nederbördsfattigare än normalt, vilket innebar låga flöden i vattendragen. Medelvattenföringen vid Segeåns mynning var 213 ca 1,5 m 3 /s, vilket är långt under medelflödet. Syretillstånd och biologisk syrgasförbrukning Syretillståndet var tillfredsställande vid provpunkterna under året, och underskred inte 5 mg/l vid någon av mätningarna. Detta gäller även mätningar i samband med veckoprovtagningen i huvudfåran. I sjöarna uppmättes syrgasövermättnad under sommarens planktonblom, vilket är normalt. I Eksholmssjön var syrgashalten tillfredställande vid det enda besöket i augusti. Den biologiska syrgasförbrukningen (BOD) uppvisade inga större skillnader upp- och nedströms Svedala reningsverk. Ljusförhållanden Hög grumlighet uppmättes som vanligt vid en del tillfällen i Segeån, som mest i de övre delarna av huvudfåran. Baserat på årsmedelvärdet kunde grumligheten betecknas som stark enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder på de flesta provpunkter. Av sjöarna uppvisade Börringesjön lägst siktdjup även 213. I Havgårdssjön var vattnet klarast, som mest var siktdjupet 1,3 m. I jämförelse med perioden uppmättes normala siktdjup utom i Havgårdssjön där siktdjupet i medeltal var något lägre. Försurningstillstånd Försurningspåverkan inom området bedöms som obefintlig, då ph under alla årets mätningar legat över neutralpunkten. I Eksholmssjön uppmättes ett lägre ph-värde (6,3), vilket beror på dess naturligt surare vatten. Näringstillstånd I jämförelse med medelvärdet för de 13 senaste åren var fosforhalterna i vattendragen 213 låga i medeltal. Högst halter noterades under sommarhalvårets lågflöde. Vad gäller totalkvävehalterna var dessa att betrakta som normala under året. I sjöarna var halterna av fosfor och kväve högst i Börringe- och Fjällfotasjön. Jämförelse med perioden uppvisade mindre avvikelse gällande medelhalt av fosfor i Börringesjön (högre) och i Eksholmssjön (lägre). För kväve var medelhalterna ganska normala generellt. Ämnestransport Transporten av TOC (totalt organiskt kol), fosfor och kväve var låga under 213. De största mängderna transporterades ut i Öresund under högflödena i januari. Totalt beräknas ca 4 ton fosfor, 229 ton kväve och 4 ton TOC ha förts ut till Öresund via Segeån. Arealförlusten för hela avrinningsområdet under 213 var,11 kg fosfor och 6,8 kg kväve per hektar. Bottenfauna Bottenfaunan har liksom tidigare undersökts på två provpunkter upp- och nedströms Svedala reningsverk. Resultatet visade 213 på måttligt artantal på lokalerna. Enligt Danskt Faunaindex var djurlivet måttligt påverkat av organiska föroreningar på uppströmslokalen och betydligt påverkat på nedströmslokalen. Renvattenkrävande djur, t ex dagsländor, var som vanligt fåtaliga. Inga stora förändringar kunde ses jämfört med tidigare år, dock noterades en viss försämring av EPT-index på nedströmspunkten under senare år. 2

5 Segeån 213 Klassning av vattenkvalitet Tillståndsklass enligt Naturvårdsverket, rapport Naturvårdsverkets klasser anger vattenkvaliteten, där klass 1 anger ett bra eller önskat tillstånd och klass 5 anger ett dåligt eller oönskat tillstånd. För förklaring av klasser, se bilaga 8. Vattendrag Syretillstånd Ljusför- Organiskt Näringstillstånd Bottenfauna hållanden material arealkoefficient Provpunkt min medel 213 medel 213 medel nr läge Syrgashalt Grumlighet TOC fosfor kväve Danskt Fauna- ASPTmg/l FNU mg/l Kg P/ha år Kg N/ha år index index 1 Segeån, upp AR 6, ,3 2 Segeån, ned AR 6, ,25 8,9 4 5,2 9 Segeån, L. Mölleberga 6,8 7,2 9,2 18 Segeån, Valdemarsro 6,3 8,2 1, Spångholmsbäcken, utlopp 5,7 7, b Spångholmsbäcken, Torupsvägen 5,7 6, Spångholmsbäcken, upp damm 5,3 6, Torrebergabäcken 3,6 6, Risebergabäcken 8,1 12 6,8 Sjöar Syretillstånd Ljusförhållanden Organiskt Näringstillstånd material Provpunkt min medel 213 medel 213 medel 213 medel 213 nr läge Syrgashalt Siktdjup Grumlighet TOC fosfor kväve N/P-kvot mg/l m FNU mg/l µg/l µg/l Börringesjön 9,, Fjällfotasjön 8,7, Yddingen 8,9, Havgårdssjön 8, 1, Eksholmssjön 7,,65 2,

6 Segeån 213 Inledning Föreliggande rapport utgör en sammanställning av resultaten från vattenundersökningarna i Segeån 213 som utförts i enlighet med det kontrollprogram som upprättats av Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd i samråd med länsstyrelsen. Ansvarig för undersökningarna i vattensystemet 213 har varit Ekologgruppen i Landskrona. Uppdragsgivare har varit Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråd, som består av representanter för de berörda kommunerna (Svedala, Malmö, Burlöv, Vellinge, Trelleborg, Staffanstorp och Lund), Swedavia, vissa dikningsföretag, samt vissa företag. föreliggande årssammanställning har utförts av Ekologgruppen. Analyser av kväve, fosfor, totalt organiskt kol, klorofyll samt absorbans har analyserats av Alcontrol, Malmö. Kontrollen av Segeåns vattensystem har under det gångna året omfattat totalt 14 provpunkter, varav nio i rinnande vatten samt fem sjöar. Data från vattenkontrollen kommer att finnas tillgängliga på Segeåns Vattendragsförbund och Vattenråds hemsida: Provtagning, vissa analyser, undersökning av bottenfauna, månadsredovisning samt Provpunkt 21 i Spångholmsbäcken. Foto: Jan Pröjts. 4

7 m3/s m3/s Segeån 213 Väderlek och vattenföring Vid väderstationen i Malmö uppmättes årsmedeltemperaturen under 213 till 8,7 o C, vilket var något högre än medelvärdet för perioden (7,8 o C). Året var således varmt, med högre medeltemperaturer än normalt under tio månader. Speciellt december hade stort temperaturöverskott, med 3,6 grader över det normala. Underskott uppmättes framförallt i mars. Nederbörden 213 mättes till totalt 597 mm, vilket är nära normalvärdet för perioden (64 mm). Nederbörden var ojämnt fördelad under året, med störst överskott i juni (96 mm). Med undantag av denna månad hade perioden mars-september ett tydligt nederbördsunderskott, vilket märktes i sommarens låga vattenföring o C Temperatur i Malmö Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec mm 213 Normal Nederbörd i Malmö Vid Segeåns mynning var årsmedelvattenföringen 213 enligt S-hype-modellen 1,5 m 3 /s, vilket var tydligt under medelvattenföringen för åren : 2,7 m 3 /s. Den högsta beräknade veckomedelvattenföringen (8 m 3 /s) noterades i vecka 5. Årets lägsta vattenföring uppmättes i vecka 36 med endast,14 m 3 /s. Som figuren nedan visar var månadsmedelvattenföringen lägre än normalt under större delen av året. Endast i januari och februari var vattenföringen normal. Ytterligare vattenföringsuppgifter redovisas i bilaga Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec 213 Normal Årsmedelvattenföring mynning Månadsmedelvattenföring mynning Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec flöde 213 medel

8 mg/l Segeån 213 Vattenkemi - vattendragen Syretillstånd, syreförbrukning och organisk halt Syrgashalterna och syrgasmättnaden var tillfredställande under de flesta av provtagningstillfällena under året och underskred inte 5 mg/l vid något tillfälle (se figur nere till höger). Lägst syrgashalter uppmättes framförallt under sommaren. Eftersom provtagning endast sker varannan månad är det svårt att veta mer exakt hur låga syrgashalterna varit i vattendraget. I huvudfåran vid mynningen var syrgashalten i samband med veckoprovtagning som lägst under vecka 32 (5,2 mg/l). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var syretillståndet 213: syrerikt (>7 mg/l) på provpunkt 1, 9, 21 och 15 måttligt syrerikt (5-7 mg/l) på provpunkterna 2, 18, 22b, 23 och 1 Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var den organiska halten baserat på årsmedelvärdet av TOC: mycket hög (>16 mg/l) i huvudfårans övre delar (pkt 1) hög (12-16 mg/l) nedströms Svedala (pkt 2) samt i Spångholmsbäckens övre delar (pkt 22b och 23) måttligt hög (8-12 mg/l) i nedre delarna av huvudfåran (pkt 9 och 18), Spångholmsbäcken (pkt 21) samt i Torrebergabäcken (pkt 1) låg (4-8 mg/l) i Risebergabäcken (pkt 15) 15 1 Syrgashalt 213 Den biologiska syrgasförbrukningen (BOD), mäts upp- och nedströms Svedala reningsverk (provpunkt 1 och 2). Skillnaderna mellan provpunkterna var små även under 213. Högst förbrukning uppmättes på uppströmspunkten i oktober (9, mg/l). Jämfört med 212 var medelvärdet ungefär samma. Den organiska halten (i form av TOC) var vid ett flertal tillfällen hög eller mycket hög i vattendragen. Halterna var högst uppströms Svedala (pkt 1) och lägst i Risebergabäcken (pkt 15), baserat på årsmedelvärdet. De höga halterna av organiskt material uppströms Svedala beror på tydlig påverkan från Börringesjön b huvudfåran biflöden MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE 6

9 ms/m FNU Segeån 213 Ljusförhållanden och absorbans Förhöjd grumlighet (turbiditet) uppmättes under 213 på flera av provpunkterna. Årets högsta värde (46 FNU) uppmättes i Risebergabäcken (pkt 15) i februari. Normalt sett är grumligheten högst i den övre delen av huvudfåran, där medelvärdet också var högst Grumlighet Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var vattnet baserat på årsmedelvärdet 213: starkt grumlat (>7, FNU) på alla provpunkter utom tre betydligt grumlat (2,5-7, FNU) i Spångholmsbäcken (pkt 22b, 23) och Torrebergabäcken (pkt 1) Absorbans mäts fr o m 21 inom recipientkontrollen. Som figuren till höger visar var medelvärdet högst i Segeåns övre delar (pkt 1), där variationerna under året också var som störst. I Risebergabäcken (pkt 15) var absorbansvärdena liksom tidigare lägre än på övriga provpunkter.,3,2,1, b huvudfåran biflöden MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE Absorbans b huvudfåran biflöden MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE Försurningstillstånd och ledningsförmåga ph-värdena varierade mellan 7,4 8,4 under året, en bit över neutralpunkten (ph 7). Som konstaterats tidigare föreligger inga stora skillnader mellan olika delar av avrinningsområdet vad gäller ph-värdet och det finns heller inga tendenser till försurningsproblem p g a vattendragets välbuffrade karaktär Ledningsförmåga Vad gäller ledningsförmågan (konduktiviteten, mått av antalet lösta joner i vattnet) noteras oftast högst värden i de delar av avrinningsområdet som är mest påverkade av avlopp och jordbruk, d v s i vattendragets nedre delar. Tydligt förhöjda värden uppmättes 213 i Risebergabäcken (pkt 15) i februari (24 ms/m). Förhöjningar på provpunkten kan ofta sättas i samband med utflöde av dagvatten från uppströms liggande kulvert, inkl vägsalt under vintern b huvudfåran biflöden MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE 7

10 ug/l ug/l Segeån 213 Näringstillstånd Fosfor Under året uppmättes förhöjda halter av totalfosfor på några provpunkter under sommarhalvårets lågflöden. Årets högsta halt uppmättes uppströms Svedala i oktober (pkt 1, 21 µg/l). En viss haltökning brukar även ske under vinterhalvårets högflöden, vilket dock knappast var otydligt i år. Som figuren till höger visar var haltvariationerna under året tydligt högre i huvudfårans övre delar än i de nedre. Årsmedelhalterna 213 var låga i de flesta fall, jämfört med perioden Totalfosfor (Tot-P) b huvudfåra biflöden MEDEL2-212 MIN-VÄRDE 213 MEDEL-VÄRDE 213 MAX-VÄRDE 213 Kväve Kvävehalterna brukar normalt vara som högst under vinterns högflöden och lägst under sommarens lågflöden. Under 213 uppmättes de högsta halterna i december, med som högst halt i Torrebergabäcken (pkt 1) med 97 µg/l. Variationerna i halt under året var stor på mer jordbrukspåverkade provpunkter, dock tydligt mindre i Spångholmsbäcken. Lägst halt noterades under lågflödet i augusti i Spångholmsbäcken (pkt 21), med endast 1 µg/l. Vad gäller årsmedelvärdet för kväve under 213 visar en jämförelse med perioden på ganska normala värden. Lägst medelhalt under året noterades på uppströmspunkten i Spångholmsbäcken (pkt 23). Andelen nitrat+nitritkväve (NO 3 +NO 2 -N) uppgick i medeltal till % av det totala kvävet, baserat på halter. I huvudfåran ökade andelen successivt nedåt på de fyra provpunkterna ( %). Uppströmspunktens lägre andel beror på påverkan från Börringesjön, framförallt under sommaren, då halten av nitratkväve i sjön är obefintlig. I Spångholmsbäckens uppströmspunkt (pkt 23) brukar andelen nitratkväve vara låg p g a liten andel omgivande jordbruksmark. Generellt är andelen nitratkväve högst under vinterns högflöden då utsköljningen av den lättlösliga nitraten är som störst. Ammoniumkväve (NH 4 -N) brukar normalt förekomma med högst halter under vintern, då även nitrathalten är som högst. Förhöjningar av ammoniumkvävehalten kan vara negativt för djurlivet i ån. Förhöjda halter noterades framförallt i februari och april. Årets högsta halt uppmättes uppströms Svedala (pkt 1, 45 µg/l). Några tydliga korrelationer mellan halterna i ån och utsläppen från Svedala reningsverk kunde inte märkas. Utgående ammoniumkvävehalter från reningsverket en bit uppströms pkt 2 uppmättes till max 93 µg/l (juni). I samma månad uppmättes en halt på 19 µg/l nedströms i ån Totalkväve (Tot-N) b huvudfåran biflöden MEDEL2-212 MIN-VÄRDE 213 MEDEL-VÄRDE 213 MAX-VÄRDE 213 8

11 totalfosfor µg/l Segeån 213 Fosfor och kväve - jämförelse mellan olika provpunkter I diagrammet nedan redovisas en jämförelse En viss skillnad förelåg i kvävehalten mellan mellan totalfosfor- och totalkvävehalterna i de de övre och nedre delarna av huvudfåran, med olika grenarna i Segeåns vattensystem baserat högst medelhalt upp- och nedströms Svedala på årsmedelvärdet för 213. Figuren visar (pkt 1 och 2). alltså grafiskt näringsbelastningen i stora drag. Spångholmsbäcken avviker från övriga delar genom framförallt lägre kvävehalter Spångholmsbäcken 21 22b Huvudfåran Risebergabäcken Torrebergabäcken totalkväve µg/l 9

12 Segeån 213 Segeåns huvudfåra vid Törringe. Foto: Jan Pröjts. 1

13 m Segeån 213 Vattenkemi - sjöarna Syretillstånd och organisk halt Syrgashalterna och syrgasmättnaden var tillfredsställande i sjöarna vid alla provtagningstillfällena under året (mätperiod majseptember). Syrgasövermättnad (>1 % mättnad) uppmättes vid de flesta tillfällena (Eksholmssjön undantaget), som högst 129 %. Vattentemperaturerna var relativt höga och översteg 2 C både i juli och augusti utom i ett fall. Enda mätningen i Eksholmssjön i augusti gav en syrgashalt på 8,5 mg/l. Gällande organiskt material (TOC) så uppmättes högst halt i Fjällfotasjön, följt av Eksholmssjön. I det senare fallet beror detta på hög halt av humöst material i vattnet. Halten av TOC var som vanligt lägst i Havgårdssjön. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var syretillståndet baserat på minimihalten under tre år ( ): syrerikt (>7 mg/l) i Börringesjön, Fjällfotasjön, Yddingen och Havgårdssjön måttligt syrerikt (5-7 mg/l) i Eksholmssjön Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var halten av organiskt material (TOC): mycket hög (>16 mg/l) i Börringesjön, Fjällfotasjön, Yddingen och Eksholmssjön måttligt hög (8-12 mg/l) i Havgårdssjön Ljusförhållanden och absorbans Siktdjupet i sjöarna är beroende dels av mängden plankton i vattnet, dels mängden uppvirvlat bottensediment från grundare partier. Eftersom samtliga undersökta sjöar är näringsrika, var siktdjupet lågt även under 213. Börringesjön hade lägst siktdjup med,28 m i medeltal vid fem provtagningar, medan Fjällfotasjön hade något högre siktdjup. Dessa sjöar är något olika, med mer dominans av lergrumlat och gulbrunt vatten i Börringesjön. Eftersom vattenståndet generellt var lågt i alla sjöar, men dessutom osedvanligt lågt i Börringesjön, kan det förklara ovanligt lättgrumlat vatten där under säsongen. I Yddingen var siktdjupet något högre än i Fjällfotasjön, men är även den utsatt för grumling i samband med vind. I den djupare Havgårdssjön var siktdjupet större, i medeltal 1,1 m. Vid första provtagningen i maj brukar sjön uppvisa klart, fint vatten. I år var siktdjupet utan vattenkikare 1,3 m vid denna tidpunkt. Variationerna i siktdjup var som vanligt små i de mest grumliga sjöarna under säsongen. Eksholmssjön avviker från övriga sjöar i sin vattenkemi och allmänna utseende genom mer humöst vatten, eftersom den är påverkad av tillrinning från omgivande myrmarker. ph- och ledningsförmågan är lägre än i de andra sjöarna, vilket också var tydligt 213 (ph 6,3). Den är dock ganska näringspåverkad. I år var siktdjupet lågt (,55 m) vid det enda besöket i augusti. Samtliga sjöar utom Havgårdssjön hade 213 lågt siktdjup (<1 m) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (mätning med vattenkikare). 1,5 1,,5, Siktdjup Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Havgårdssjön Eksholmssjön MEDEL2-212 MIN-VÄRDE 213 MEDEL-VÄRDE 213 MAX-VÄRDE

14 ug/l Segeån 213 Lågt siktdjup är i de flesta fall korrelerat med höga värden för grumlighet. Detsamma gäller för halten av klorofyll a, vilken ger ett grovt mått på växtplanktonbiomassan i vattnet. Högst klorofyllhalt uppmättes i Fjällfotasjön i juli och augusti (12 mg/m 3 ). Av sjöarna hade Fjällfotasjön högst medelhalt 213, följt av Börringesjön, Yddingen och Havgårdssjön. Jämfört med 212 var medelhalten av klorofyll tydligt högre i Börringesjön, Fjällfotasjön och Yddingen, men lägre i Havgårdssjön. I Eksholmssjön var halten densamma. Absorbans är analyserad i sjöarna under säsongen. Lägst värden uppvisade Havgårdssjön. I Eksholmssjön är värdet alltid naturligt mångdubbelt högre än i de andra sjöarna, beroende på humöst vatten ,3,2,1 Klorofyll a 213 Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Havgårdssjön Eksholmssjön MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE Absorbans 213,698, Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Havgårdssjön Eksholmssjön MEDEL-VÄRDE MIN-VÄRDE MAX-VÄRDE Näringstillstånd Fosfor Eftersom samtliga sjöar kan betraktas som näringsrika är också halterna av totalfosfor höga. Halterna brukar vara som högst under den intensivaste planktonblomningen. Högst halt uppmättes 213 i Börringesjön så sent som i september (19 µg/l). Medelhalten var också högst i Börringesjön. Liksom tidigare år var fosforhalterna i Yddingen och Havgårdssjön tydligt lägre än i ovanstående sjöar. Högst uppmätta halt i dessa sjöar var under respektive 53 µg/l. Den enda provtagningen i Eksholmssjön i augusti resulterade i en totalfosforhalt på 52 µg/l, vilket var tydligt lägre än 212. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var medelhalten av totalfosfor under 213: extremt hög (>1 µg/l) i Börringesjön och Fjällfotasjön mycket hög i Eksholmssjön (51-1 µg/l) hög i Yddingen och Havgårdssjön (25-5 µg/l) Vid jämförelse med perioden noterades ungefär samma medelhalter i tre sjöar. I Börringesjön var medelhalten något högre och i Eksholmssjön lägre. Figuren nedan visar också att haltvariationerna under säsongen är störst i de mest näringsrika sjöarna Totalfosfor (Tot-P) Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Havgårdssjön Eksholmssjön MEDEL2-212 MIN-VÄRDE 213 MEDEL-VÄRDE 213 MAX-VÄRDE

15 ug/l Segeån 213 Kväve Totalkvävehalterna under året följde det förväntade mönstret med högst halter i de mest näringsrika Börringe- och Fjällfotasjön. Maxhalten uppnåddes i september i Börringesjön (41 µg/l). I de tre andra sjöarna var halterna lägre och höll sig i intervallet 1-2 µg/l. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder visade resultaten 213 (baserat på årsmedelvärdet) på: Även halterna av ammoniumkväve brukar ligga under detektionsgränsen i sjöarna. 213 noterades mätbara halter endast i Fjällfotasjön. Vad gäller årsmedelvärdet för kväve 213 visar en jämförelse med perioden på normala halter, förutom i Eksholmssjön där halten var ganska låg. 5 Totalkväve (Tot-N) mycket höga totalkvävehalter ( µg/l) i Börringesjön, Fjällfotasjön och Yddingen höga totalkvävehalter i Havgårdssjön och Eksholmssjön ( µg/l) kväve-fosforbalans i fyra sjöarna (N/Pkvot 15-3) kväve-överskott i Yddingen (N/P-kvot >3) Större delen av kvävet är bundet i organisk form under sommarmånaderna, då proverna tas. Halten av nitrat+nitritkväve är då mycket låg, oftast under detektionsgränsen, eftersom upptaget av lättillgängligt kväve är stor genom den kraftiga planktontillväxten. 213 uppmättes halter över detektionsgränsen endast i maj Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen HavgårdssjönEksholmssjön MEDEL2-212 MIN-VÄRDE 213 MEDEL-VÄRDE 213 MAX-VÄRDE

16 ton m3/s ton m3/s ton m3/s ton m3/s Segeån 213 Ämnestransporter Totalt organiskt kol (TOC) Den största transporten av TOC skedde under högflödet i januari (18 ton), och i viss mån även i februari och december. Transporten var som lägst i augusti, med endast 3 ton Månadstransport TOC 6 Den sammanlagda transporten av totalt organiskt kol till Öresund uppgick 213 till endast 4 ton, vilket är betydligt mindre än medeltransporten under perioden (978 ton). Transporten var samtidigt den lägsta för hela perioden och endast jämförbar med 23 och 29. Skillnaderna beror i hög grad på variationer i vattenföringen, som figuren till höger visar Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec TOC ton medelflöde m3/s Årstransport TOC TOC ton medelflöde m3/s Fosfor Fosfortransporten var som högst under högflödes-perioderna, med som mest 1,15 ton under januari (31 % av årets hela mängd under månaden). Under stora delar av årets lågflöden var transporten mycket låg (som minst,5 ton i september). En tydlig ökning skedde åter i samband med ökande nederbörd i november och december. 1,2 1,,8,6,4,2 Månadstransport fosfor Sammanlagt uppgick transporten av fosfor till Öresund till 3,7 ton 213, vilket är tydligt mindre än transporten 212 (7,1 ton) och samtidigt den lägsta för hela perioden Transporten följer flödena ganska väl, som figurerna till höger visar., 25 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Tot-P ton medelflöde m3/s Årstransport fosfor Tot-P ton medelflöde m3/s 14

17 ton m3/s ton m3/s Segeån 213 Kväve Transporten av kväve under 213 följde flödet väl som figuren till höger visar. Transporterna var högst under högflödet i januari, med 67 ton (29 % av årets kvävemängd). Från mars till oktober var däremot transporterna av kväve mycket låga. Som lägst var transporten i augusti, då endast,6 ton kväve nådde Öresund. Nitratkväve utgjorde i medeltal 65 % av det totala kväveutflödet. Baserat per månad var andelen som lägst i juli (45 %) och som högst i november (81 %). Transporten av totalkväve till mynningen 213 uppgick till endast 229 ton, vilket är mindre än 212 (285 ton). Enligt figuren till höger framgår att transporten av kväve i stora drag följer årsmedelvattenföringen, med stora skillnader mellan olika år. Svedala reningsverks andel av den totala belastningen på Öresund redovisas närmare i bilaga 6. År 213 har reningsverkets andel varit 4,3 % för fosfor och 4,2 % för kväve. Månadstransport kväve Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Tot-N ton medelflöde m3/s Årstransport kväve Tot-N ton medelflöde m3/s Arealförlust Arealförlusten för totalfosfor 213 var,11 kg/ha inom hela Segeåns avrinningsområde, vilket är tydligt mindre än 212 (,21 kg/ha). I medeltal åren var den specifika förlusten,23 kg/ha och år. Arealförlusten för totalkväve uppgick samtidigt under 213 6,8 kg/ha, betydligt mindre än 212 (8,5 kg/ha). I medeltal under åren var förlusten 1 kg/ha och år. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var den arealspecifika förlusten för Segeån som helhet under treårsperioden: Vid provpunkt 2 nedströms Svedala reningsverk var arealförlusten för fosfor 213,19 kg/ha, vilket var samma som 212. För kväve var arealförlusten 8 kg/ha, vilket var något mer än 212. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder var arealförlusten vid provpunkt 2: hög för totalfosfor hög för totalkväve hög för totalfosfor hög för totalkväve 15

18 µg/l ug/l Segeån 213 Trender fosfor och kväve Trend vattendrag Vattenföringen under året påverkar halterna av både kväve och fosfor, vilket försvårar en utvärdering av eventuella trender i kväve- och fosforbelastningen under längre tidsperioder. Genom att dividera årstransporten av kväve och fosfor med den totala vattenföringen kan man till en viss del kompensera för vattenföringens inverkan vid utvärdering av eventuella trender. Transportens storlek påverkas emellertid i hög grad av hur högvattenflödena är fördelade under året och hur väderlek samt hydrologiska förhållanden i övrigt ser ut vid dessa flödestoppar. De flödesviktade halterna kan således inte till fullo kompensera för vädrets nycker under de olika åren. Trendlinjen i figurerna visar att både fosfor och kväve tenderar att minska under perioden inom Segeåns vattensystem, även om trenden för kväve är tydligare än för fosfor. Tendensen finns också inom andra sydvästskånska vattendrag. Sedan 2 har dock inga större förändringar skett Trend fosfor mynningen flödesviktad halt fosfor Trend kväve mynningen flödesviktad halt kväve trend kväve 16

19 µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Segeån 213 Trend sjöar Figurerna visar resultaten från fyra sjöar gällande halten totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N) med trendlinjer inlagda (5 prov/år). Yddingen Ingen trend kan ses gällande fosfor, dock tydlig nedåtgående för kväve. Liksom i Börringesjön kan några säsonger med lägre halter ses i mitten av perioden. Börringesjön Trenden under perioden är nedåtgående för både fosfor och kväve, även om halterna fortfarande är höga var en period med relativt låga halter Yddingen Tot-P Börringesjön Tot-P Yddingen Tot-N Börringesjön Tot-N Havgårdssjön Trenden är tydligt nedåtgående, framförallt för kväve. 1 Fjällfotasjön En svagt nedåtgående trend för både fosfor och kväve, dock inte lika tydlig som i Börringesjön Havgårdssjön Tot-P Fjällfotasjön Tot-P Havgårdssjön Tot-N Fjällfotasjön Tot-N

20 Segeån 213 Bottenfauna I Segeån vid Brännemölla uppströms Svedala reningsverk (provpunkt 1) var bottenfaunasamhället under 213 måttligt påverkat av näringsämnen enligt Danskt Faunaindex, som ger ett mått på organiskeutrofierande föroreningar. Artantalet kunde betecknas som måttligt och ungefär samma som 212. Liksom tidigare var mer föroreningståliga grupper dominerande i antal framför renvattenkrävande. Filtrerande nattsländor inom gruppen Hydropsyche var talrika, vilket är vanligt nedströms sjöar då den organiska halten är hög. Renvattenkrävande djur var fåtaliga, och av dagsländor hittades endast två arter i relativt få exemplar. Inga rödlistade eller ovanliga arter hittades i proverna. Sammanfattningsvis var påverkansgraden enligt föroreningsindexet måttlig på lokal 1 uppströms Svedala och betydlig på lokal 2 nedströms Svedala. Antal arter av dag-, bäck- och nattsländor (EPT-index) har varierat en del, framförallt på uppströmslokalen, vilket torde indikera instabila förhållanden för dessa grupper där. På nedströmslokalen har en viss försämring av EPT-indexet skett sedan 21. obetydlig 7 svag 6 måttlig 5 betydlig 4 stark 3 stark-mkt stark 2 mkt stark Föroreningspåverkan enligt Danskt Faunaindex (DFI) Segeå, uppströms AR Segeå, nedströms AR EPT-index Artantal av dagsländor, bäcksländor och nattsländor Segeå, uppströms AR Segeå, nedströms AR Inga rödlistade eller ovanliga arter noterades på lokalen. Provpunkt nr läge Antal taxa Antal ind/m2 Lokalen nedströms Svedala reningsverk (provpunkt 2) uppvisade i år betydlig föroreningsgrad enligt Danskt Faunaindex, således en sämre bedömning än 212, men en återgång till resultatet åren dessförinnan. Smutsvattengynnade djur var även här dominerande i antal framför renvattenkrävande. En typisk grupp för denna näringspåverkade miljö är knottlarver (Simuliidae) vilka hittades i ovanligt stort antal 213. Den relativt stora mängden bäckvattenbaggar indikerar dock relativt goda syrgasförhållanden på lokalen under säsongen, trots näringsbelastningen. Antalet individer av dagsländor var i även år något fler än på uppströmslokalen. Shannons div.index ASPTindex Danskt Föroreningsindex Naturvärdesindex poäng bedömning poäng bedömning 1. Segeå, Brännemölla (upp AR) ,2 5,3 5 måttlig allmänt 2. Segeå, L. Svedala (ned AR) ,2 5,2 4 betydlig allmänt 18

21 Segeån 213 Klassning av Ekologisk status Inom vattenförvaltningen tillämpas statusklassning enligt Naturvårdsverket rapport 27:4. Statusklassning görs i en fallande femgradig skala: Hög, God, Måttlig, Otillfredställande och Dålig. För Segeån 213 har klassning gjorts för fosfor och bottenfauna i vattendrag samt för fosfor och siktdjup i sjöar. Vattendrag Näringsämnen Fosfor Klassningen har räknats ut genom kvoten= referensvärde/medelvärde totalfosforhalt Referensvärden har inhämtats från Viss, VattenInformationsSystem Sverige och gäller perioden Vattenförekomst (provpunkt) Segeå: Spångholmsbäcken-Börringesjön (2) Segeå: Torrebergabäcken-Spångholmsbäcken (9) Segeå: Havet-Torrebergabäcken (18) Spångholmsbäcken (21) Torrebergabäcken (1) Fosfor status Dålig Dålig Dålig Otillfredställande God Erhållen EK (Ekologisk kvalitetskvot) 213 varierade mellan,126 och,545. I de tre vattenförekomsterna i huvudfåran varierade kvoten mellan,126 till,145. Eftersom referensvärdena ändrats gentemot tidigare, har även kvot och status ändrats. Huvudfåran får en sämre status jämfört med tidigare beräkningar, liksom Spångholmsbäcken. Torrebergabäcken får dock en bättre bedömning jämfört med 212, med god status. Bottenfauna Klassningen räknas ut genom en sammanvägning av indexen ASPT (ekologisk kvalitet), DJ (näringspåverkan) samt MISA (surhet). Index med sämst klassning avgör den sammanvägda klassningen. För klassningen av bottenfauna vid provpunkterna 1 och 2 erhölls 213 den högsta klassningen för alla tre indexen (Hög/Hög/Nära neutralt). Resultat gällande näringspåverkan överensstämmer inte med resultatet från Danskt Faunaindex i föregående avsnitt. Detta index ger troligen en mer rättvis bild av näringspåverkan i vattendraget, något som även de vattenkemiska resultaten visar på. En expertbedömning av resultaten visar på status sämre än hög. Sjöar Nedanstående tre sjöar utgör vattenförekomster inom vattenförvaltningen och statusen kan således bedömas. Näringsämnen - Fosfor Klassningen har räknats ut genom kvoten=referensvärde/medelvärde totalfosforhalt Referensvärden har inhämtats från Viss, VattenInformationsSystem Sverige och gäller perioden Provpunkt Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Fosfor status Dålig Dålig Otillfredställande 19

22 Segeån 213 Resultatet överensstämmer ganska väl med klassningen enligt bedömningsgrunderna på sidan 3, och statusen är densamma som 212. Ljusförhållanden - Siktdjup Klassningen har räknats ut genom kvoten=medelvärde siktdjup 213/referensvärde. Referensvärde har inhämtats från Viss, VattenInformationsSystem Sverige. Provpunkt Börringesjön Fjällfotasjön Yddingen Siktdjup status Dålig Dålig Dålig Som resultat har erhållits en kvot <,25, vilket ger en dålig status för de tre sjöarna. Resultatet överensstämmer väl med klassningen enligt bedömningsgrunderna på sidan 3. Beräknad status är densamma som vattenmyndigheten redovisat för sjöarna 213. Börringesjöns strand vid markant lågvatten, augusti 213. Foto: Jan Pröjts. 2

23 Segeån 213 Bilaga 1 Segeåns recipientkontrollprogram Nr Provpunkt Provtagningsplats Koordinat RN Kommun Frekvens/år Vattendrag 1 Sege å, uppstr. Svedala AR Brännemölla Svedala 6 2 Sege å, nedstr. Svedala AR söder Krågeholm Svedala 6 9 Sege å Lilla Mölleberga Malmö 6 18 Sege å NV Valdemarsro Burlöv 6 18i Sege å+ NV Valdemarsro Burlöv Spångholmsbäcken vid utlopp till Sege å Svedala 6 22b Spångholmsbäcken bron vid Torupsvägen Svedala 6 23 Spångholmsbäcken uppstr. Torupsdammen Svedala 6 1 Torrebergabäcken vägbron NO Mölleberga Staffanstorp 6 15 Risebergabäcken bro 25 m upp utflödet Malmö 6 Sjöar Börringesjön centrala delarna Svedala 5 Fjällfotasjön centrala delarna Svedala 5 Yddingen centrala delarna Svedala 5 Havgårdssjön centrala delarna Svedala 5 Eksholmssjön centrala delarna Svedala 1 Förklaringar provtagningsfrekvens 6 ggr/år -februari, april, juni, augusti, oktober, december 5 ggr/år -maj-september, 1 ggr/år-augusti 52 ggr/år-veckoprovtagning (blandas flödesproportionellt till månadsprover efter årets slut) Förklaringar program Vattendrag Sjöar Veckoprovtagning 18i Temperatur Temperatur Temperatur ph ph Konduktivitet Konduktivitet Konduktivitet Syrgas Grumlighet Grumlighet Syrgasmättnad Syrgas Syrgas Syrgasmättnad Syrgasmättnad TOC TOC TOC Totalfosfor Totalfosfor Totalfosfor Nitrat+nitritkväve Nitrat+nitritkväve Nitrat+nitritkväve Totalkväve Ammoniumkväve Ammoniumkväve Totalkväve Totalkväve Absorbans Siktdjup Klorofyll a Absorbans BOD 7 : Biologisk syrgasförbrukning, endast provpunkt 1 och 2. Bf: Bottenfauna, 1 gång/år (höst) vid provpunkt 1 och 2. 21

24 Segeån 213 Bilaga 2 Metodik Vattenföring och transportberäkning Vattenföringsuppgifter har inhämtats från SMHI:s vattenföringsstation vid Svedala. Värden har erhållits från SMHI för varje provtagningsdag och redovisats på nedströms liggande provpunkt (provpunkt 2). Även årssammanställning av vattenföringsvärden har erhållits från SMHI. Vattenföringsuppgifter för transportberäkningen vid mynningen av Segeån (provpunkt 18) har erhållits från SMHI:s S-Hype-modell, som sedan 21 ersatt den tidigare PULS-modellen. Tidigare transportberäkningar fram till 29 är beräknade enligt PULS-modellen. Transportberäkningarna av totalkväve, nitrat+nitritkväve, totalfosfor och TOC har grundats på halterna i månadsprov som blandats flödesproportionellt av veckoprov från provpunkten 18 (intensivstationen). Vid beräkningar för transporter och arealförluster vid provpunkt 2 har årsmedelflöde och årsmedelhalt använts. Kemiska vattenundersökningar All provtagning har utförts av Ekologgruppen (ackred. nr 1279) och följt Svensk Standard SS Proverna i vattendragen togs i mitten av åfåran eller från strandkanten med hjälp av en käpphämtare alternativt från bro med en ruttnerhämtare. I sjöarna har proven tagits från båt i mitten av sjön med ruttnerhämtare (ytprov). Mätning av syrgas och temperatur gjordes i fält. Proverna förvarades mörkt och svalt under transporten till laboratoriet. Veckoprovtagning har skett en gång i veckan (52 ggr/år) vid punkt 18. Vattenproven har sedan frysts för att vid årets slut blandas flödesproportionellt till månadsprov (12 st). Provtagningen har omfattat nedanstående parametrar. Parameterlista Hänvisningar görs till analysmetod enligt Svensk Standard utgiven av Standardiseringskommissionen i Sverige och laboratorium (EG = Ekologgruppen, Landskrona, ackred. nr och ALcontrol AB, ackred. nr. 16). Parameter Metod Mätosäkerhet* Laboratorium Provtagning SS 28185, SS28194, SS-EN ISO EG Temperatur SS 28185, instr. WTW, Oxi 33 EG ph SS-EN ISO 1523:212 4% EG Konduktivitet SS-EN 27888, utg. 1, mod 1% EG Grumlighet (turbiditet) SS-EN ISO 727, utg. 1 25% EG Syrehalt Fd SS-EN 25814, utg 1 15% EG Syremättnad Fd SS-EN 25814, utg 1 15% EG BOD 7 SS-EN , utg 1 35% EG Siktdjup Handledn f miljöövervakn, hav, mod. 15% EG TOC SS-EN % Alcontrol AB Totalfosfor SS-EN ISO : % Alcontrol AB Nitrit+nitratkväve SS-EN ISO mod 1-25% Alcontrol AB Ammoniumkväve SS-EN ISO mod 15-3% Alcontrol AB Totalkväve SS-EN ISO 1195 mod 15-2% Alcontrol AB Klorofyll a SS mod 15-3% Alcontrol AB Absorbans SS-EN ISO 7887:1, del 3, mod 15% Alcontrol AB *angivna mätosäkerheter är haltberoende och beräknade med täckningsfaktor 2. Närmare uppgifter kan erhållas från respektive laboratorium. 22

25 Segeån 213 Bilaga 2 Bottenfauna Undersökningen har utförts av Ekologgruppen i Landskrona AB. Ekologgruppen är av Swedac ackrediterat organ. Metodiken följer följande metoder, vilka Ekologgruppen är ackrediterade för (ackred nr 1279): SS EN ISO 187:212 och Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Bottenfauna i sjöars litoral och vattendrag - tidsserier, Ver 1:1, Jan Pröjts har stått för provtagningen, utfört de taxonomiska bestämningarna och sammanställt resultaten. Maja Holmström utförde sorteringsarbetet. Undersökningen har omfattat två provpunkter i rinnande vatten. Bottenfaunaproverna togs den 1 oktober 213. Vid varje provpunkt i vattendragen togs 5 sparkprov över en sträcka av vardera 1 m under 6 sekunder. Proven togs över likartade substrat, företrädelsevis över hårda bottnar med inslag av block, sten, grus och sand. Delproven har hållits isär. Utöver sparkproven togs ett kvalitativt sökprov under 1 minuter i de miljöer som fanns på lokalen, men som inte blivit representerade i sparkproverna. Proven konserverades i fält med etanol (8 %) till en koncentration av ca 7 %. En skiss över lokalen och platserna för de enskilda delproven ritades in på en fältblankett. Varje lokal fotograferades och fotopunkt markerades på skissen. Lokalbeskrivningen följer Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, Sötvatten, Lokalbeskrivningen, Ver Provpunkternas lämplighet för bottenfaunaprovtagning kommenteras också. Med bra lokal eller bra prov menas i detta sammanhang en lokal med hård botten där olika substrat finns representerade (sand, grus, sten och block) och att djup och vattenflöde inte är större än att man kan gå ut i ån med sjöstövlar. Med en dålig lokal avses en lokal där bottnen är av annan karaktär t ex mjuk och dyig eller bara består av större block och/eller där det p g a djup eller flöde ej går att komma ut i åfåran. Sorteringsarbetet har skett på laboratorium under starkt ljus och förstoring. En sortering och noggrann utplockning av allt insamlat material har skett. För räkning av vissa mikroskopiska djur, som ibland förekommer i så stora mängder att det är orimligt att plocka ut dem (t ex Chironomidae, Simuliidae och Oligochaeta) har 2 % av provet tagits ut och räknats i mikroskop. Artbestämningsarbetet har utförts under preparer- och ljusmikroskop. Provtagningskvalitet Undersökningens provtagningskvalitet har beräknas som den förändring av antalet taxa som blir då det sista delprovet räknats med (räknas i delprovsordning ). Värdet redovisas i artlistetabellen där det klassas enligt följande. Om förändringen är < 8 % bedöms provtagningskvaliteten vara mycket god (anges med blåfärgad cell och värde >92), 3 8 % god (gul cell, värde 7 92) och > 3 % svag (orange cell, värde under 7). Art- och individantal Antalet påträffade taxa (arter) för varje lokal har räknats fram både exklusive och inklusive sökprovets arter. Vid utvärderingen har antalet taxa angivits inklusive sökprovets arter. En beräkning har också gjorts av antalet individer per lokal och per kvadratmeter. Dessa uppgifter skall dock endast ses som mycket grova skattningar, eftersom metoden inte är helt kvantitativ. Vid utvärderingen kommenteras antal påträffade taxa (inklusive sökprov) och antal individer/m 2 med följande begrepp: mycket lågt lågt/litet måttligt högt mycket högt antal taxa < >45 antal individer/m 2 < >4 23

26 Segeån 213 Bilaga 2 Funktionella grupper Beroende på hur djuren samlar in sin föda kan de delas in i så kallade funktionella grupper: 1. Filtrerare: Lever av plankton och detritus från den fria vattenmassan, som de fångar genom att filtrera vattnet med nät eller tentakler. 2. Detritusätare: Äter detritus (halvnedbrutet organiskt material med mikrober) på bottnen. 3. Predatorer: Rovdjur som lever av andra djur. 4. Skrapare: Äter påväxtorganismer som skrapas loss från bottnar och vattenväxter. 5. Sönderdelare: Lever av grovt organiskt material t ex växtdelar. Proportionerna mellan de olika funktionella grupperna kan användas som ett index för bottenfaunasamhällets struktur. I ett vattensystems övre delar (bäckar och mindre vattendrag) är sönderdelare (t ex bäcksländor) och skrapare (t ex många nattsländor och dagsländor) vanligare, medan de nedre delarna i vattendraget med mer nedbrutet organiskt material har fler filtrerande och detritusätande djur. Många av de försurningskänsliga djuren är skrapare. I artlistan anges varje taxas funktionella grupp. Försurningsindex Försurningspåverkan har angivits för varje lokal enligt försurningsindex (Henriksson & Medin 199). En expertbedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs dock alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av lokalens försurningspåverkan. I de fall bedömningen inte följer försurningsindex motiveras det i texten. Indexet har 8 kriterier som vardera ger 1-3 poäng. Den sammanlagda poängen för lokalen bedöms i en 3-gradig skala där -4 poäng ger bedömningen stark eller mycket stark påverkan, 4-6 poäng ger betydlig påverkan och 6 poäng eller mer ger bedömningen ingen eller obetydlig påverkan. Tanken bakom de flytande gränserna är att poäng, som utdelats för t ex förekomst av någon försurningskänslig dagsländeart, inte skall tillmätas alltför stor betydelse om arten endast påträffas i enstaka exemplar. Ett annat exempel är att om flera kriterier tyder på avsaknad av försurningspåverkan, men t ex antal taxa är för lågt för att ge tillräckligt hög poäng vid fasta poänggränser kan ändå lokalen bedömas som icke påverkad. Kriterierna i försurningsindexet är: 1. Försurningskänsligaste (se artlista, kolumn "A") arten bland dag-, bäck- och nattsländor. Känslighet anges efter Degerman et al 1994 (med något undantag). Kan ge max 3 poäng. Kritiskt ph-intervall: >5,4 ger 3 p; 5,4 5, ger 2 p; 4,9-4,5 ger 1 p 2. Förekomst av iglar ger 1 poäng 3. Förekomst av skalbaggefamiljen Elmididae ger 1 poäng 4. Förekomst av snäckor ger 1 poäng 5. Förekomst av musslor ger 1 poäng 6. Kvoten mellan antalet individer av dagsländesläktet Baetis* och antalet bäcksländeindivider, Baetis/Plecoptera index > 1, ger 2 p; 1,-,75 ger 1 p och <,75 ger ingen poäng. 7. Antal taxa. Över 25 taxa (inkl sökprov)** ger 1 poäng och mer än 4 taxa*** ger 2 poäng. 8. Förekomst av märlkräftan Gammarus sp ger 3 poäng. Modifiering En modifiering har gjorts för att anpassa indexet till sjölitoraler (se pkt 6 och 7 ovan) * i sjölitoralen familjen Baetidae, ** i sjölitoral > 2 taxa, *** i sjölitoral > 3 taxa. Beteckningen ingen eller obetydlig påverkan har ändrats till obetydlig påverkan. Dessutom är klassindelningen något modifierad. Provpunkter med 6-7 indexpoäng benämns måttligt påverkade och gränsen för obetydlig påverkan har ändrats från >6 till >7, vilket ger följande klassindelning: -4 p = stark-mkt stark försurningspåverkan 4-6 p = betydlig påverkan 6-7 p = måttlig påverkan >7 p = obetydlig påverkan 24

27 Segeån 213 Bilaga 2 Föroreningsindex Danskt faunaindex (DFI) Påverkan av organisk/eutrofierande förorening har angivits för varje lokal. Som underlag har Danskt Faunaindex använts (Naturvårdsverkets Rapport 4913). Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag). En expertbedömning av lokalens hela art- och individsammansättning samt naturliga förutsättningar görs alltid för att se så att indexet ger en rättvis bild av föroreningspåverkan. Vid de lokaler som är försurningspåverkade, blir bedömningen av organisk/eutrofierande påverkan svår, eftersom försurningen slår ut arter som även är viktiga indikatorarter för organisk påverkan. Försvårande för utvärderingen är också om lokalen ligger nära sjöutlopp, där det naturligt utvecklas samhällen med många filtrerande organismer. Detta kan i hög grad påminna om de samhällen som utvecklas nedströms en del punktutsläpp innehållande organiskt material. En annan yttre faktor som kan vara av betydelse i små vattendrag är risken för uttorkning under torrperioder och bottenfrysning under sträng kyla. Risken för detta är störst på lokaler med mycket små tillrinningsområden. Danskt faunaindex består av två delar. Först räknar man ut differensen mellan antalet positiva (renvatten) och negativa (smutsvatten) indikatorarter/grupper. Positiva arter/grupper är: virvelmaskar, släktet Gammarus, varje bäcksländesläkte, varje dagsländefamilj, skalbaggesläktet Helodes, och arterna Elmis aenea och Limnius volckmari, nattsländesläktet Rhyacophila, varje familj husbyggande nattsländor, snäckan Ancylus fluviatilis. Negativa indikatorarter/grupper är Oligochaeta om 1 eller fler individer hittats, iglarna Helobdella stagnalis och Erpobdella, sötvattensgråsugga (Asellus aquaticus), sävsländesläktet Sialis, och av Diptera: familjen Psychodidae och släktena Chironomus och Eristalis, musselsläktet Sphaerium och snäcksläktet Lymnaea. Eftersom flertalet snäckor i släktet Lymnaea numera benämns Radix, har vi valt att ersätta Lymnaea med Radix i indexet. Det räcker med en individ för att indikatorarten/gruppen skall få poäng. När differensen mellan positiva och negativa indikatorarter/grupper beräknats går man in i en tabell för att få faunaindexet. Differensen avgör i vilken kolumn man går in i. Avgörande för indexvärdet är också vilken rad man går in på. På raderna rangordnas djur i nyckelgrupper där de djur som indikerar den renaste miljön står på översta raden (nyckelgrupp 1). För att få gå in på den översta raden måste mer än en av arterna/grupperna i nyckelgrupp 1 finnas på lokalen. Dessutom måste minst 2 individer av arten/gruppen finnas för att få räknas. Om ingen av nyckelgrupp 1 arterna/grupperna finns på lokalen så går man vidare ner i tabellen till nyckelgrupp 2. För att få gå in på denna raden får inte antalet individer av Asellus aquaticus och/eller Chironomidae överstiga 4. Andra villkor gäller för några andra rader. Indexet kan anta ett värde mellan 1 7, där klass 7 betecknar den mest opåverkade miljön. Vi har även namnsatt klasserna för organisk/eutrofierande föroreningspåverkan enligt nedan. I vissa fall, t ex vid starkt försurningspåverkade lokaler, följs dock inte indexvärdets beteckning. 7 = obetydlig påverkan 3 = stark påverkan 6 = svag påverkan 2 = stark - mycket stark påverkan 5 = måttlig påverkan 1 = mycket stark påverkan 4 = betydlig påverkan 25

28 Segeån 213 Bilaga 2 Naturvärdesindex Indexet (efter Nilsson, C. et al 21) har konstruerats för att belysa ett vattendrags naturvärde, främst med hjälp av kriterierna biologisk mångformighet och raritet. En total bedömning av lokalens status ligger dock alltid till grund för den slutgiltiga naturvärdesbedömningen. Kriteriepoäng ges på följande sätt: Rödlistade arter (se nedan) i kategori RE, CR, EN och VU ger 16 poäng/art, kategori NT och DD ger 6 p/art. Antal taxa vattendrag: ger 1 p, 46-5 ger 3 p, >5 ger 1 p Antal taxa sjölitoral: ger 1 p, ger 3 p, >35 ger 1 p Diversitet (Shannon) vattendrag: >3,85-4,15 ger 1 p, >4,15 ger 3 p Diversitet (Shannon) sjölitoral: >3,8-4, ger 1 p, >4, ger 3 p Raritet: Varje ovanlig art (se nedan under rödlistade arter) ger 3 p Poängskala för bedömning av naturvärde: - >16 Mycket högt naturvärde Högt naturvärde - -6 Allmänt naturvärde Rödlistade arter Rödlistade arter har klassificerats enligt Gärdenfors U. (ed) 21. Rödlistade arter i Sverige 21 ArtDatabanken, SLU. Även tidigare naturvärden har räknats om efter de nya klassningarna i rödlistan. Rödlistekategorierna anges nedan: Den svenska rödlistans kategorier: RE Regionally Extinct (Försvunnen) CR Critically Endangered (Akut Hotad) EN Endangered (Starkt Hotad) VU Vulnerable (Sårbar) NT Near Threatened (Nära hotad) DD Kunskapsbrist Alla arter som förts till någon av ovanstående kategorier är för närvarande rödlistade i Sverige. De arter som tillhör någon av kategorierna CR, EN eller VU definieras som hotade. För bottenfaunan har även redovisats ovanliga arter. Som underlag vid bedömningen av ovanliga arter har använts Degerman, E. (1994), där resultatet från 5445 skilda lokaler redovisas (Limnodatas databas). För att en art skall klassas som ovanlig måste den förekomma vid mindre än 5 % av dessa lokaler. Även fynddata från Ekologgruppens databas har vägts in vid bedömningen. Shannons diversitetsindex Diversitetsindex tar i beaktande både antal arter (taxa) och deras relativa förekomst, dvs hur många individer det finns av en viss art och hur detta antal förhåller sig till det totala individantalet i provet. Ett högre indexvärde anger en högre diversitet och ett mer varierat bottenfaunasamhälle. Däremot tas ingen hänsyn till de förekommande arternas miljökrav. Diversitetsindexet kan ibland, t ex på individfattiga lokaler, bli relativt högt trots att miljön är påverkad. Det tillämpade indexet, Shannons diversitetsindex (H ) har beräknats enligt följande formel: H = - n i /N x log2 n i /N, där n i = antalet individer av den i:te arten och N = totala antalet individer. Klassningsgränserna beskrivs nedan. 26