Memo Phnom Penh Kambodja Ekonomisk rapport 2014 Sammanfattning 1. Kambodja uppvisar en fortsatt hög ekonomisk tillväxt på drygt 7 procent, men regeringens och oppositionens oförmåga att nå en politisk uppgörelse kan få konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. 2. Exportsektorn är koncentrerad till ett fåtal marknader och produkter, vilket gör den exportdrivna ekonomin mycket sårbar. Om Kambodja på allvar ska kunna dra nytta av ASEAN Economic Community (AEC) och Everything But Arms (EBA) krävs att konkurrenskraften stärks bortom låglönefaktorn. I detta ingår förbättrad utbildning på alla nivåer, stärkt yrkeskompetens och produktivitet samt en utbyggnad av infrastrukturen, både vad gäller transport, energi och logistik. 3. Omfattande strukturella reformer behöver genomföras inom statsförvaltningen samtidigt som skattesystemet behöver effektiviseras. För att främja en diversifiering av ekonomin krävs också förbättringar i företagsklimatet och krafttag mot korruptionen. Allmänt Kambodjas BNP ökade med 7 procent under 2013 och beräknas öka med drygt samma siffra under 2014. BNP per capita beräknas uppgå till 1139 dollar år 2013, och Kambodja kommer sannolikt att klassas som ett lägre medelinkomstland inom ett par år (enligt Världsbankens definition, BNI per capita 1036 dollar). Den viktigaste tillväxtkällan är export av kläder som står för ca 80 procent av den totala exporten, varav 70 procent till Europa och USA. Övriga viktiga drivkrafter för den ekonomiska tillväxten är turism, byggnadsverksamhet och jordbruk. Servicesektorn och industrin är av växande betydelse och utgör 41 procent respektive 27 procent av BNP, jämfört med jordbrukssektorn som utgör 25 procent. Den makroekonomiska situationen är relativt väl balanserad. Inflationen under 2013 beräknas uppgå till 3,8 procent men förväntas succesivt stiga till följd av en ökad inhemsk efterfrågan. En ökad politisk oro, med
eventuell kapitalflykt, hamstring av varor m.m. som följd, kan också påverka inflationstrycket. Banksektorn expanderar och både ut- och inlåning har ökat kraftigt, om än från en låg nivå. Merparten av utlåningen går till företag och projekt inom jordbrukssektorn. Centralbankens möjligheter att strama åt penningpolitiken är begränsade på grund av den utbredda användningen av dollar i ekonomin. Underskottet i bytesbalansen, 7,7 procent av BNP för 2013, är fullt finansierat av utländska direktinvesteringar och offentliga lån. Skuldkvoten på 32 procent av BNP är dock förhållandevis låg i jämförelse med andra länder i ASEAN och är enligt Världsbanken och IMF på en hållbar nivå. Biståndet står för ca 35 procent av de offentliga utgifterna och 8 procent av de offentliga intäkterna. Kambodjas skatteintäkter, endast 13,8 procent av BNP år 2013, ligger under genomsnittet i såväl ASEAN som jämfört med andra utvecklingsländer på motsvarande inkomstnivå. Samtidigt ligger de offentliga utgifterna - som ökade till 14,2 procent av BNP 2013 - i linje med jämförbara länder. Ansträngningarna för att öka den inhemska resursmobiliseringen och därmed också minska biståndsberoendet behöver därför intensifieras. Framtida intäkter från olje- och gasfyndigheter kommer sannolikt att bidra, men Kambodja behöver också utveckla och effektivisera sitt skattesystem, samt öka transparensen kring den nationella budgeten och budgetprocessen. På kort sikt planerar regeringen att minska antalet undantag och skattelättnader, samt att effektivisera indrivningen av företagsskatt och indirekta skatter. Finansministeriets bedömer att skatteintäkterna har potential att nå 25 procent av BNP, men IMF ställer sig skeptisk till denna höga siffra. I statsbudgeten för 2014 är utbildning (+20 procent), resurser till kommuner och provinser (+26 procent) samt försvar och säkerhet (+19 procent) prioriterade områden. Posten för löner i budgeten för löpande utgifter ökar med 25 procent och möjliggör därmed lönehöjningar för underbetalda statsanställda, samtidigt som detta riskerar att minska resurserna för löpande underhåll. Lönekostnaderna uppgår till 45 procent av de totala löpande utgifterna, motsvarande 5 procent av BNP. För att öka effektiviteten i statsförvaltningen behöver lönesatsningarna kombineras med omfattande strukturella reformer. Regeringen har som målsättning att de offentliga utgifterna ska motsvara 19,3 procent av BNP och att stats- och skatteintäkterna ökar till 14,5 procent av BNP under 2014. Samtidigt sänks underskottsmålet till 4,8 procent från 2013 års mål på 5,1 procent. Ökade offentliga utgifter kommer även fortsättningsvis skapa ett underskott i bytesbalansen, även om det beräknas krympa över perioden 2014-18. Av de totala utgifterna i 2014 års budget är 45 procent ännu inte allokerade. Drygt hälften av detta utgörs av utvecklingsbistånd,
vilket enligt finansministeriet inte går att allokera på förhand på grund av att ett fungerande system för budgetklassificering saknas. Enligt EU Delegationen utgör den verkliga andelen ej allokerade medel drygt 8 procent av statsbudgeten. Fattigdomen har mer än halverats från 53 procent 2004 till 21 procent 2011 vilket framförallt kan härledas till höga livsmedelspriser som gynnat jordbruksbefolkningen, vilket inkluderar de allra fattigaste. En stor del av befolkningen befinner sig dock bara precis över fattigdomsgränsen och drygt 70 procent av befolkningen är fortfarande mycket sårbara för ekonomiska och klimatmässiga förändringar. Tillväxten har dessutom varit ojämnt fördelad mellan stad och landsbygd, och inkomstklyftan mellan fattiga och rika har ökat i absoluta termer. Samtidigt visar den senaste rapporten från Världsbanken att ojämlikheten i samhället (den s.k. Ginikoefficienten) har minskat något under senare år. Handel, investeringar och konkurrenskraft Kambodja har en öppen ekonomi, och regeringens politik är frihandelsvänlig. Hög prioritet ges till medlemskapet i WTO och förberedelserna inför medlemskapet i ASEAN Economic Community (AEC) 2015. Inom textilindustrin ökade exporten med 11 procent i september 2013 jämfört med samma månad föregående år. En stor del av ökningen kan härledas till den växande europeiska importen och preferensavtalet Everything But Arms (EBA). EBA har inneburit ett uppsving för såväl export som import. Exporten av t.ex. ris till EU har ökat med 104 procent jämfört med förra året. En stor utmaning för Kambodja är att diversifiera exporten, både avseende produkter och marknader. Den senaste globala finansiella krisen (2008-2009) blottade svagheterna i Kambodjas ekonomiska struktur, i synnerhet beroendet av textilindustrin, jordbruket och exporten till Europa och USA. Exportens låga grad av diversifiering överträffas bara av Brunei i en jämförelse mellan länderna i ASEAN. När AEC träder i kraft år 2015 innebär det att Kambodja får tillgång till en större marknad, vilket kommer att gynna landet på sikt. Det kommer dock sannolikt inte att medföra några radikala förändringar då Kambodjas ekonomi redan är relativt öppen. Med låga löner och ett fördelaktigt geografiskt läge har Kambodja vissa komparativa fördelar gentemot de övriga medlemsländerna. Det finns dock ett antal utmaningar. Ökad tullfrihet kommer medföra ett inkomstbortfall, om än begränsat då tullarna redan är relativt låga och tullsystemet inte efterlevs.
Kambodja var ett av de mest framgångsrika utvecklingsländerna i att attrahera utländska investeringar 2012, enligt UN World Investment Report. De utländska direktinvesteringarna uppgick till 1,6 miljarder 2012, och ökade i genomsnitt med 10 procent årligen under 2007-2012. Produktionskostnaderna i regionen har ökat markant de senaste åren och många företag väljer att flytta sin produktion till Kambodja. De investerar främst i arbetsintensiva textil- eller tillverkningsindustrier där Kambodjas komparativa fördel är billig arbetskraft. Bristande yrkeskompetens och låg produktivitet är utmaningar som gör att Kambodja i dagsläget har begränsade förutsättningar för förädling av produkter. En gradvis förändring har dock skett, och ett antal företag förlägger idag enklare sammansättningsindustri till Kambodja. Thailand uppvisade ett liknande mönster under 1980-talet. Det krävs dock omfattande reformer för att Kambodja ska kunna hävda sig i konkurrensen, och ökad produktivitet är en nyckelfaktor. Arbetskraften är dåligt utbildad och saknar ofta de praktiska färdigheter som efterfrågas av företagen. Den främsta konkurrenten inom Kambodjas produktionssegment är Myanmar som, i likhet med Kambodja, har tillträde till den europeiska marknaden genom EBA och kommer ingå i AEC. Med sina låga arbetskraftskostnader, rika naturresurser och låga priser riskerar Myanmar att underminera Kambodjas ställning som framträdande risproducent. Länderna konkurrerar således om såväl exportmarknader som produkter. Kina fortsätter att öka i betydelse som handelspartner. Kina finansierar bland annat omfattande infrastrukturprojekt i Kambodja och till skillnad från EU och USA ställer Kina inga krav på motprestationer i form av demokratisering eller anti-korruption. Kambodja är beroende av den regionala handeln och ASEAN står för 37 procent av landets totala import. Thailand är Kambodjas största importmarknad, följt av Vietnam och Kina. Importen av elektricitet från grannländerna förväntas dock minska på sikt till följd av omfattande energiprojekt i Kambodja. De ekonomiska och politiska relationerna med Japan har ökat i betydelse under det senaste året. Exporten till Japan hade den kraftigaste ökningen under 2013, i en regional kontext. De senaste åren har japanska företag flyttat delar av sin produktion från Kina till Kambodja av såväl ekonomiska som politiska skäl. Korruption utgör det största hindret för etablering och drift av företag i Kambodja. Transparency International rankar Kambodja på plats 160 av 177 (2013); en försämring från plats 157 år 2012. Nedgången i index är kopplad till investerings- och företagsklimatet vilket har försämrats något enligt Världsbankens Doing business index, och där nuvarande ranking är plats 137 (2014). Att starta ett företag tar lång tid och innebär omständliga byråkratiska procedurer. Svårigheterna att få bygglov har
delvis att göra med oklara markrättigheter. Landdispyter är vanligt förekommande och hanteringen av naturresurser genomsyras av korruption. Domstolsärenden för att upprätthålla avtal eller avsluta en konkurs är både tidskrävande och kostsamma, och procedurerna utgör betydande hinder för företag verksamma i Kambodja. Samtidigt upplever många företag att det i praktiken är relativt enkelt att bedriva verksamhet i Kambodja tack vare den ekonomiska och (tills nyligen) politiska stabiliteten. Systemet är förutsägbart och man vet till vem i förvaltningen man ska vända sig. Förutsättningar för fortsatt ekonomisk tillväxt Trots relativa förbättringar är Kambodja fortfarande det näst fattigaste landet i Sydostasien, och står inför många ekonomiska, sociala och politiska utmaningar de närmaste åren. Regeringen har en vision om att Kambodja ska uppnå medelinkomst-status (BNI per capita över 4086 dollar enligt Världsbankens definition) år 2030 genom att upprätthålla en tillväxttakt på 7 procent och en fattigdomsminskning om 1 procent per år. Kambodja har förutsättningar för en fortsatt snabb ekonomisk utveckling de kommande åren. För att utnyttja möjligheterna och åstadkomma en inkluderande och uthållig tillväxt behöver Kambodja dock bekämpa korruptionen och öka rättssäkerheten i alla index rangordnas dessa områden som särskilt problematiska. De ökade inkomstskillnaderna som tillväxtprocessen resulterat i måste också hanteras genom en aktiv fördelnings- och sysselsättningspolitik. Forskning visar att övergången till ett medelinkomstland ställer höga krav på de statliga institutionernas effektivitet och koordination. För Kambodjas del innebär detta att omfattande strukturella reformer kommer att krävas. Ökat välstånd och ökad politisk medvetenhet innebär högre förväntningar från medborgarna på infrastruktur, utbildning, sjukvård, rättssäkerhet. Detta kräver i sin tur ett effektivare utnyttjande av statens resurser. En nyckelfråga är att generera högre skatteintäkter, inte minst för att möta en successiv utfasning av biståndet. En väl fungerande finanssektor som möjliggör finansiering av småföretagare och en expansion av den inhemska produktionen samt en diversifiering av såväl tillverkningsindustrin och som handelspartners kommer också att krävas. Kambodjas regering har i nationella policy- och styrdokument uttalade ambitioner att reformera förvaltningen och motarbeta den omfattande korruptionen. Reformering av rättsväsendet ämnad att stärka rättssäkerheten och företagsklimatet anges som prioriterat, liksom reformering av de offentliga finansiella systemen och decentralisering av beslutsfattande och resurser. I praktiken har genomförandet av reformerna varit ojämnt.
Regeringens och oppositionens oförmåga att nå en politisk uppgörelse och våldet mot demonstrerande textilarbetare kan få konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen. En fortsatt negativ politisk och demokratisk utveckling kan komma att hämma utländska investeringar, utlåning och utländskt bistånd. Kambodja har nått ett kritiskt skede i sin ekonomiska utveckling. Landets nuvarande tillväxtmodell behöver justeras och det krävs omfattande reformer för att skapa förutsättningar för en inkluderande och långsiktig tillväxt. Kambodja måste öka sin konkurrenskraft för att kunna hävda sig i AEC och för att etablera sig som en central aktör i regionen. Det politiska läget innebär dock en osäkerhetsfaktor och gör det svårt att prognostisera för framtiden.